I dag redovisades de tre finalisterna i Uefas officiella pris till den bästa spelaren i Europa, UEFA Women’s Player of the Year. Det handlar om Alexia Putellas, Lena Oberdorf och Beth Mead.
🥇 Beth Mead, Lena Oberdorf and Alexia Putellas are the three nominees for the 2021/22 UEFA Women's Player of the Year award!
The winner will be announced at the 2022/23 #UCL group stage draw ceremony on 25 August.
Jag har redan gjort mitt val. Jag sitter nämligen med i juryn som representant för svensk media. Mina tre röster föll i tur och ordning på Putellas, Oberdorf och Keira Walsh.
Jag antog att många skulle välja Mead efter hennes fina EM, där hon vann skytteligan och fick pris som turneringens bästa spelare. Mål är verkligen viktigt. Men personligen tyckte jag inte att Mead var bäst i det engelska EM-laget.
Dessutom skall det här priset gå till den spelare som varit bäst under hela säsongen. Och även om Mead kommer från en fin säsong tycker jag inte att hon har varit bäst. Därför röstade jag på tre spelare som har varit bra i princip varenda gång jag sett dem under säsongen.
Från början fanns det för övrigt 22 spelare att välja mellan, En av dem var svensk, Fridolina Rolfö. Hon fick bara en poäng, och slutade därmed på 20:e plats.
De 22 kandidaterna valdes ut av Uefas tekniska studiegrupp. Sedan fick.vi i juryn rösta. I juryn ingick ett antal journalister (jag tror att det är 20) från olika länder samt tränarna för de 16 lag som spelade gruppspel i Champions League samt förbundskaptenerna för de 16 lag som spelade i EM.
Utöver jag så ingick alltså ytterligare fyra svenskar i juryn: Robert Vilahamn, Peter Gerhardsson, Anna Signeul och Martin Sjögren.
Placeringarna för de 19 spelare som inte gått vidare till final blev för övrigt:
Här är en rejäl guide till söndagens stora match – finalen i UEFA Women’s Champions League 2020/21:
Chelsea FC–FC Barcelona
Söndag den 16 maj klockan 21.00 Plats: Gamla Ullevi, Göteborg Domare: Riem Hussein, Tyskland. Assisterande domare: Katrin Rafalski, Tyskland och Sara Telek, Österrike. Fjärdedomare: Katalin Kulcsár, Ungern. Reserv till de assisterande domarna: Julia Magnusson, Sverige.
VAR-domare: Bastian Dankert, Tyskland. Assisterande VAR-domare: Christian Dingert, Tyskland.
Julia Magnusson
TV: TV6 och Viaplay 21.00. Tips: 49,9–50,1 Lagens tidigare möten i tävlingssammanhang: Vad jag kan hitta har lagen aldrig mötts tidigare i tävlingssammanhang. Däremot spelade man 1–1 i en träningsmatch i augusti 2018.
Troliga startelvor: Chelsea FC: 30 Ann-Katrin Berger – 21 Niamh Charles, 4 Millie Bright, 16 Magdalena Eriksson (kapten), 7 Jessica Carter – 16 Ji Soyun, 6 Sophie Ingle, 24 Melanie Leupolz – 14 Fran Kirby, 20 Samantha Kerr, 23 Pernille Harder. Tränare: Emma Hayes.
FC Barcelona: 1 Sandra Panos – 8 Marta Torrejon, 3 Laia Codina, 4 Mapi Leon, 15 Leila Ouahabi – 14 Aitana Bonmati, 12 Patri Guijarro, 11 Alexia Putellas – 16 Caroline Graham Hansen, 20 Asisat Oshoala, 22 Lieke Martens. Tränare: Lluis Cortés.
Kommentar: För första gången arrangeras en Champions Leaguefinal i Sverige. Vi har varit värdland för europeiska cupfinaler på herrsidan, men det har aldrig handlat om Champions League, och enkelmöte.
Innan damernas europeiska cupturnering bytte namn till Champions League spelades förstås flera finalmatcher i Sverige, men då var det dubbelmöte, vilket ju är något annat.
Klart är att vi efter fem års närmast total dominans från Lyon får en helt ny vinnare. Varken Chelsea eller Barcelona har ju tidigare lyft trofén.
Det är också första gången på 14 år segrarlaget inte är en fransk eller tysk klubb. Det här är 20:e gången damernas mästarcup avgörs. De 19 tidigare upplagorna har slutat så här:
* Nio tyska slutsegrare – fördelat på fyra klubbar: FFC Frankfurt (3 segrar), Turbine Potsdam (2), FCR 2001 Duisburg (1) och VfL Wolfsburg (3). * Sju franska slutsegrare – samtliga sju gånger Olympique Lyonnais. * Två svenska slutsegrare – båda gångerna Umeå IK. * En engelsk slutsegrare – Arsenal WFC
Spanien har alltså ingen seger. Men av finalisterna är Barcelona det mer erfarna laget på den här nivån. Man var i final mot Lyon för två år sedan, och i fjol föll man snöpligt i semifinalen mot Wolfsburg.
Barcelonas finalförlust den 18 maj 2019 är nog en match de helst vill glömma. Shanice van de Sanden susade gång på gång förbi Barcas vänsterförsvar och Lyon ledde med 3–0 efter 19 minuter. Och i minut 30 gjorde matchens drottning Ada Hegerberg 4–0 – och fullbordade samtidigt ett äkta hattrick.
Barca gjorde en rätt bra andra halvlek, men då var det ju redan avgjort. Det slutade 4–1 sedan Asisat Oshoala gjort Barcas tröstmål. Hon blev samtidigt första afrikanska spelare att göra mål i en UWCL-final.
I fjol var det Fridolina Rolfö som sänkte Barcelonas drömmar om snabb revansch. Vad jag minns från den semifinalen var den katalanska storklubben bättre än Wolfsburg rent spelmässigt, men tyskorna var bättre på att göra mål – vilket ju är högst relevant i fotboll.
Nu drömmer alltså Barcelona om tredje gången gillt.
För Chelsea är finalplatsen klubben bästa prestation hittills i Champions League. Som bästa tidigare resultat hade man en semifinaler, först 2018 – då föll man totalt med 5–1 över två matcher mot Wolfsburg. I år fick Chelsea revansch på Wolfsburg genom att vinna med exakt samma siffror i kvartsfinalen. Chelsea föll även i semi 2019, då var det Lyon som vann med totalt 3–2.
Gamla Ullevi och Göteborg kommer alltså att få en väldigt speciell plats för en av de här två klubbarna. Utöver att matchen spelas i Sverige finns det rätt mycket Sverigekoppling i de båda lagen.
Mest förstås i Chelsea, som ju har tre svenska spelare i truppen: Magdalena Eriksson, Jonna Andersson och Zecira Musovic. Även om ingen av dem har spelat i Göteborg är ju Gamla Ullevi damernas nationalarena, så trion kommer garanterat att känna sig som hemma.
Lagkapten Eriksson var med på dagens virtuella presskonferens. Där sa hon ungefär så här:
”Det är overkligt att spela final här. Lite konstigt. Vi har ju spelat så många landskamper här. Men jag är både glad och stolt över att vi tagit oss hit.”
”Att få spela en Champions League-final är en stor dröm. Det är många saker som gjort att vi tagit oss hit. Det har varit en lång process. Men vi har den bästa truppen vi haft. Och vi har en bra sammanhållning och gemensamma mål. Vi har även en förmåga att få ut maximalt av alla spelare.”
”Det enda som grumlar känslan är att det inte är någon publik. Det hade varit fantastiskt att få spela inför familj, vänner och supportrar. Men vi får ta oss till en final till, så att de också får uppleva det.”
”Barcelona har gjort en fantastisk säsong, precis som vi. De har fantastiska spelare på topp, men vi har en bra plan för hur vi skall stoppa dem. Vi har ett bra försvar – och en bra målvakt.”
Utöver de tre svenskorna finns det ytterligare flera finalister som har gjort säsonger i damallsvenskan. Hos Chelsea har vi ju även Pernille Harder, samt långtidsskadade Maren Mjelde.
Mjelde har ju faktiskt till och med haft Göteborg som sin hemmaplan. Under 2014 var hon lagkamrat där med Lieke Martens, som ju vi nu har i Barcelona. Martens är den finalist som haft Göteborg som hemstad längst tid – hon spelade för klubben i två år. I Barca har även Caroline Graham Hansen och Jennifer Hermoso spelat i damallsvenskan, båda gjorde det för Tyresö FF.
I de båda klubbar som gör upp i en stor final på svensk mark finns det alltså totalt åtta spelare som har haft svenska klubbadresser. När kommer vi nästa gång få uppleva en Champions Leaguefinal med så stor Sverigekoppling?
Vad blir det då för slags final vi kommer att få se?
Det är förstås en fråga där man bara kan gissa svaret. Det känns verkligen vidöppet. Måste jag tippa, så håller jag Barca som mycket, mycket knapp favorit – mest med tanke på att laget har lite större rutin och meriter i Champions League. Men även för att Barca avfärdade Manchester City ganska behagligt i kvartsfinalen, och där visade att man kan hantera engelskt motstånd. Det sagt med vetskapen om att City och Chelsea skiljer sig rätt mycket åt sett till spelsätt.
Det blir för övrigt väldigt spännande att se om det blir stängt och försiktigt spel i finalen, eller om båda lagen gasar från start. Det är i grunden två rätt så olika spelsätt som ställs mot varandra.
Även om Chelsea förstås tvingas föra spelet i en hel del matcher hemma i ligan, skulle jag säga att Londonklubben i första hand är ett kontringslag – i varje fall i den här typen av matcher. Man vill gärna stå ganska lågt, och sedan slå om och anfalla blixtsnabbt i djupled.
Man har en hel hög otroligt kompetenta anfallshot för den typen av fotboll. Framför allt har duon Fran Kirby och Sam Kerr briljerat den här säsongen. De är urtypen av det som förr i tiden kallades för ett radarpar.
Kirby leder skytteligan i Champions League, och Kerr vann skytteligan hemma i WSL. Där gjorde australiskan 21 mål och sju assist, medan Kirby kom trea på 16 mål och elva assist.
Magdalena Eriksson och Pernille Harder
Skulle det inte stämma för radarparet så har man även en van matchvinnare i Pernille Harder. Trots att hon totalt har gjort 30 mål på 37 matcher i Champions League har hon en biroll bakom Kerr och Kirby i Chelseas anfall. Exempelvis gjorde danskan ”bara” nio mål och tre assist i WSL.
Men vad jag kan hitta är Harder den enda Chelseaspelare som spelat en Champions Leaguefinal. Hon har till och med gjort två, och ett mål. I övrigt uppgår Chelseas finalrutin till att Ann-Katrin Berger satt på bänken för PSG 2014.
Chelsea utgår ifrån ett 4–3–3 i både försvar och anfall. I uppspelsfas trycker de upp sina ytterbackar och låter de tre mittfältarna turas om att komma ner och hjälpa mittbackarna. Det gör att det ofta ser ut som ett mellanting mellan 2–5–3 och 3–4–3.
Manager Emma Hayes roterar sällan speciellt mycket i sin elva. Det lilla frågetecken som finns i Chelsea gäller ytterbacksplatserna, och framför allt om nummer 25 Jonna Andersson skall få plats i startelvan.
Jonna Andersson
Mjölbys stolthet har varit ordinarie under större delen av säsongen. Men på sistone har Hayes valt att spela Niamh Charles som högerback och flytta över Jessica Carter till vänster. Om Andersson spelar gör hon det på vänstersidan, sannolikt innebär det att Carter spelar högerback.
Klart är att Chelseas vänsterback kommer att ha en nyckelroll i matchen, då en stor del av Barcelonas målchanser startar med Graham Hansen ute på deras högerkant. Den av Andersson och Carter som får förtroendet står alltså inför en tuff utmaning.
Det mesta talar för att Chelsea kör med det mittfält och det anfall som jag lagt in i den preliminära laguppställningen. Andra spelare som ibland får manager Hayes förtroende är (11) Guro Reiten och (22) Erin Cuthbert.
Reiten startade i den första semifinalen mot Bayern München, men det berodde på att Magdalena Eriksson saknades och att Sophie Ingle därför var nedflyttad i backlinjen. Av de tre ordinarie mittfältarna är Ji Soyun och Melanie Leupolz de mer offensiva, medan Ingle oftast ligger kvar som sexa.
Manager Hayes kör alltså stenhårt med sin startelva. Hon är den typen av tränare som vill att spelarna skall spela till sig rätt kemi på planen. Ett upplägg som funkar utmärkt säsonger där man har få skador. Och Chelsea har varit rätt förskonat från skador den här säsongen, vilket gör att det är en samspelt elva som kommer till spel i finalen.
Emma Hayes är för övrigt första kvinnliga manager i final sedan Martina Voss-Tecklenburg ledde FCR 2001 Duisburg till seger 2009 – alltså för tolv år sedan. Då hette turneringen för övrigt UEFA Women’s Cup, så på sätt och vis är Hayes första kvinna att leda ett lag i en Champions Leaguefinal.
Martina Voss-Tecklenburg
Hayes var förstås också med på dagens presskonferens. Där sa hon bland annat att hon varit en stor vän av den förändring som sker i Champions League inför höstens upplaga, med gruppspel för 16 lag. Det här är ju den sista turneringen där det är ren utslagningsturnering från åttondelsfinal och framåt.
Hayes fick också en fråga om varför Magda Eriksson är lagkapten när Chelsea har så många superstjärnor längre fram i planen. Svaret löd:
”Från att jag såg henne i Linköping kände jag att hon är en framtida lagkapten i Chelsea – och Sverige. Det är ofrånkomligt. Hon är en naturlig ledare, som ställer höga krav på sin omgivning. Men hon är också en bra lyssnare och har hög status i gruppen. Jag vet vilken vinnare hon är, och jag skulle inte byta henne mot någon annan.”
Fina ord om Eriksson.
Chelsea har haft en supersäsong med ligaguld och seger i ligacupen. Dessutom är man kvar i FA-cupen, så chansen finns att man tar hem fyra titlar den här säsongen.
Även för Barcelona är det här en makalös säsong. Trots att man har åtta matcher kvar i ligan har man redan säkrat guldet. Barca har radat upp makalösa 26 raka segrar med målskillnaden 128–5. Det innebär att man snittar 5–0 i ligan.
Man kör ett ganska klassiskt 4–3–3, där anfallsspelet bygger på ett fint passningsspel och stort bollinnehav. Samt på ett otroligt vasst kantspel. Till höger har man Graham Hansen som jag bedömer vara världens bästa ytterforward. Hon har en makalös förmåga att göra sin back och ta sig runt på utsidan.
Lieke Martens
På vänster har man huvudsakligen spelat med 9 Mariona Caldentey den här säsongen. Men i senaste semifinalen mot PSG var det Lieke Martens som fick förtroendet. Den tidigare Göteborgs- och Rosengårdsspelaren tackade genom att göra två mål. Oavsett vem av dem som spelar är de mer kantspelare som går inåt i planen för att avsluta med högerfot mot bortre hörnet.
Vem av Mariona och Martens som startar är inte det enda frågetecknet i Barcas anfallslinje. Egentligen är det bara Caroline Graham Hansen som är given. I mitten står det mellan Asisat Oshoala och Jennifer Hermoso.
Där står nigerianskan för snabbhet i djupled, medan Hermoso är en smart straffområdesspelare. Med tanke på att Chelsea har lite brister i snabbhet i backlinjen tror jag att Oshoala hade varit självskriven, om hon inte skadad under våren.
I båda semifinalerna startade Hermoso, medan Oshoala gjorde inhopp på cirka 15 minuter. Min gissning ovan om att Oshoala startar bygger på att hon fått två veckor till att läka sedan senaste PSG-mötet. Men det är en gissning, och jag skulle inte bli det minsta förvånad om Hermoso är uppsatt i Barcas startelva i morgon.
För övrigt kommer turneringens skytteliga att avgöras i finalen. Inför avspark leder Kirby och Hermoso på sex mål vardera. På delad tredjeplats finns Martens med fem, och bland de tio spelare som gjort fyra mål återfinns Harder, Oshoala – och Rosengårdsduon Jelena Cankovic och Sanne Troelsgaard. Slutligen har Kerr och Beth England gjort tre mål vardera.
Sandra Panos
Tillbaka till Barcelonas lag. Längst bak finns rutinerade målvakten Sandra Panos. Jag håller Chelsea som vinnare i målvaktsmatchen, eftersom Panos gör lite fler misstag än Berger. Och att Berger dessutom gör lite fler ”idioträddningar”. Men Panos är ändå ett stabilt kort.
Noterbart är att om inte mittbacken Andrea Pereira hade varit avstängd för två varningar mot PSG skulle Barca troligen ha startat med exakt samma målvakt och fyrbackslinje som i finalen för två år sedan.
I backlinjen har Mapi (Maria Pilar) Leon en huvudroll. Dels för att hon har en väldigt bra vänsterfot som både kommer till nytta i uppspel och vid frisparkar. Men framför allt för att Leon har en snabbhet som kommer att krävas när Chelsea ställer om.
Kanske att avstängningen av Pereira öppnar för 21-åriga Laia Codina. Hon är den enda utpräglade mittbacken i truppen vid sidan av Leon och Pereira. Men Codina är orutinerad så jag är långt ifrån säker på att hon får spela. Det känns nästan troligare att man flyttar in någon ytterback, eller drar ner någon central mittfältare.
Medan Barca har tunt på mittbacksplatsen vimlar det av bra ytterbackar. Utöver förstavalen Marta Torrejon och Leila Ouahabi så har man ytterbackar i form av nickstarka schweiziskan Ana Maria Crnogorcevic, rutinerade Melanie Serrano och den offensivt skickliga, 19-åriga talangen Jana Fernandez.
Klart är alltså att Mapi Leon kommer att få en ny lekkamrat i mittförsvaret. Det gäller att Mapi tar stort ansvar, och att hon klarar löpduellerna, men också att inte Barca tappar bollen i positioner där man riskerar snabba Chelseakontringar.
För övrigt gäller ju även motsatt, för som sagt har även Chelseas mittförsvar brister i snabbhet.
När det gäller Barcas mittfält känns bollskickliga duon Patri Guijarro och Alexia Putellas given. Patri är ett offensivt hot med sitt fina distansskott, medan tekniska Alexia gärna kombinerar sig fram. Patri tycks för övrigt vara ett alternativ på den lediga mittbacksplatsen. I varje fall tippar Uefa att den offensivt skickliga mittfältaren vikarierar i mittförsvaret i kväll.
Spelskickliga 23-åringen Aitana Bonmati har varit förstavalet på den tredje mittfältspositionen bredvid Patri och Alexia den här säsongen. Här utgörs alternativen av 10 Kheira Hamraoui, lagkaptenen 6 Vicky Losada och kanske även här av Mariona Caldentey. Om Patri flyttas ner i backlinjen öppnar det för någon ur trion i startelvan.
Mariona Caldentey
Slutligen några ord från Barcas presskonferens under sena lördagseftermiddagen. De som var med var manager Lluis Cortés, samt målvakten Sandra Panos och rutinerade Vicky Losada, den sistnämnda lär i första hand vara tänkt som inhoppare.
Det var en ganska typisk internationell presskonferens såtillvida att de flesta frågorna gick till managern. Det var även en ganska typisk presskonferens såtillvida att den tolk som översatte till engelska inte hade sina rötter i idrottsvärlden.
Det är tyvärr ganska vanligt att översättningen blir närmast obegripbar genom att sporttermer översätts galet. I dag skulle manager Cortés tydligen ha använt ordet ”sensation” i diverse olika sammanhang. Det känns inte så troligt.
Det jag uppfattade från managern var:
”Chelsea behöver inte ha bollen för att vinna fotbollsmatcher. Men vi är förberedda på att vi kommer att behöva hitta ytor mot ett kompakt försvar. Vi är också förberedda på att vi skall försöka kontra på deras kontringar.”
”Klubbens målsättning är att vara Europas bästa lag. Det är det vi jobbar mot, och det vore fantastiskt om vi vann. Men det vore inte heller någon katastrof om vi förlorar. För vi kommer att jobba vidare, fortsätta att utvecklas och flytta fram våra positioner.”
Jag uppfattade inte att spelarna sa något värt att rapportera vidare, mer än möjligen att Losada berättade att klubbpresident Joan Laporta kommer till Gamla Ullevi för finalen.
I dag är det stor kvartsfinaldag i Champions League. Redan 12.30 drar kalaset loss med Barcelona–Manchester Ctiy. Det avslutas med Bayern München–Rosengård 19.00.
Här är en liten guide till de fyra kvartsfinalerna:
12.30: Barcelona–Manchester City TV: Det är oklart hur man kan se matchen i Sverige. Den sänds på wnited.tv. Där står det dock att sändningen är geoblockad i Sverige eftersom Aftonbladet har sändningsrätten. Men vad jag kan hitta kommer inte Aftonbladet att visa just den här matchen. Däremot går det att se matchen på Barcelonas egen tv-kanal barcatvplus – det räcker med att skaffa sig en kostnadsfri inloggning för att kunna se matchen. Odds i dubbelmötet: 51–49
När lottningen kom gav jag Barca fördel med 51–49 eftersom City åkt ut mot spanskt motstånd de två senaste åren. Det har dock handlat om Atletico Madrid i båda fallen, och det är ju fullt möjligt att Barca passar City bättre än Madridklubben.
Klart är att det här är ett möte mellan två väldigt formstarka lag. Barcelona har radat upp tio raka tävlingsmatcher utan att släppa in mål. Senaste gången man föll under ordinarie tid var semifinalen mot Wolfsburg i Champions League den 25 augusti i fjol. Det var en match Barca ägde och borde ha vunnit, men där Fridolina Rolfö var effektiv och blev tyskornas matchvinnare. Sedan dess har man 26 segrar och ett kryss. Krysset var supercupsemifinalen mot Atletico, en match man sedan förlorade på straffar.
City har en liknande säsong som Barca. Senast den engelska ligatvåan föll under ordinarie tid var mot Chelsea den 11 oktober i fjol. Sedan dess har man 16 segrar och fem kryss. Dock har man under den här perioden förlorat två cupmatcher efter förlängning/straffar.
Med tanke på att konkurrensen är betydligt tuffare i England än i Spanien är Citys facit således minst lika imponerande som Barcas. Jag håller alltså de suveräna spanska ligaledarna som knappa favoriter med hänvisning till historik.
Utöver att City har fallit mot spanskt motstånd de senaste åren har Barca en större vana vid att gå långt i Champions League. Jag tror att det skulle kunna bli tungan på vågen här.
Men årets upplaga av City känns som den starkaste hittills. Och dagens match spelas i Monza i Italien, så Barca har ingen hemmamatch i det här dubbelmötet – vilket talar för engelsk seger. Så det här kan verkligen gå i båda riktningar.
För övrigt såg jag att en Cityspelare toppade tv-kanalen ESPN:s första världsrankning av damfotbollsspelare. Det handlar om amerikanska mittfältaren Samantha Mewis.
Skall man gå efter ESPN:s rankning bör nog City trots allt vara favorit i det här dubbelmötet. De hade nämligen med totalt sju spelare mot Barcas fem. Utöver Mewis fanns 5) Lucy Bronze, 15) Rose Lavelle, 25) Caroline Weir, 29) Abby Dahlkemper, 46) Steph Houghton och 50) Ellen White. Barcaspelare på topp 50 var: 9) Caroline Graham Hansen, 17) Jennifer Hermoso, 22) Alexia Putellas, 27) Asisat Oshoala och 28) Lieke Martens.
Från det svenska landslaget återfinns Magdalena Eriksson på plats 34 och Kosovare Asllani på plats 47 på den där ESPN-rankingen. Svenska medborgaren Marta var också med, hon placerades som nummer 35.
Det allra mest anmärkningsvärda med mötena mellan Linköpingskompisarna Jonna Andersson/Magdalena Eriksson och Fridolina Rolfö är att båda matcherna spelas i Ungern på samma plan. Orsaken är förstås att man inte kan åka fram och tillbaka mellan Tyskland och England hur som helst i det här skedet av pandemin.
Jag håller alltså Chelsea som favoriter. Jag gör det för att jag upplevt engelska WSL som bättre än Frauen-Bundesliga de senaste två–tre åren. Dock har Wolfsburg varit bättre än de engelska topplagen.
Men nu är Wolfsburg nere i sin djupaste svacka sedan man blev en europeisk toppklubb. Delvis hänger det ihop med att den största stjärnan, Pernille Harder – fyra på ESPN:s rankning, lämnade just för Chelsea.
Det jag sett av Wolfsburg den här vintern har varit ganska långt ifrån den klass som man vant sig vid. Nu börjar laget dock bli ordinarie, bland annat har polska skyttedrottningen Ewa Pajor hoppat in i de fem senaste matcherna. Börjar hon bli redo för att starta? Eller får Rebecka Blomqvist fortsatt förtroende?
Jag satte 60–40 till Chelsea i samband med lottningen. Jag har nu ökat det till 70–30 eftersom jag känner att Chelsea är ett klart bättre lag än dagens Wolfsburg. Men om de tyska mästarinnorna kommer upp på sin absoluta topp har de chans att ta sig till ännu en semifinal. Men Londonlaget är alltså klar favorit.
Om Rosengård skulle skrälla sig till semi väntar där vinnaren i den här kvartsfinalen.
18.00: PSG–Olympique Lyonnais TV: Sänds på wnited.tv. Odds i dubbelmötet: 49,9–50,1
Här inträffade det otroligt konstiga att PSG lämnade walkover till returen i Prag – men dömdes ändå som totalsegrare i dubbelmötet. Det borde vara omöjligt att försvara en ledning genom att lämna wo.
Men i coronatider kan väldigt udda saker gå igenom. Och vi har det därmed en vidöppen, fransk kvartsfinal.
Jag satte 50–50 vid lottningen, och står i princip kvar vid det. Men något lag måste vinna var jag tvungen att vikta över i någon riktning. Och då satte jag faktiskt Lyon som knapp favorit – trots att jag tycker att PSG är det bästa laget i år.
Orsaken till tipset stavas vinnarkultur. Lyon har en fantastisk tradition av att vinna, vilket väger tungt. Även om PSG varit ett internationellt topplag i nästan tio år har man bara klarat av att vinna en enda titel under den perioden – franska cupen 2018.
Att ha vinnarkultur är en otroligt viktig faktor när man kommer fram till avgörande matcher.
Men sportsligt ser jag alltså PSG som det något bättre laget i år. Det hör huvudsakligen ihop med offensiv spets. Sedan Ada Hegerberg blev knäskadad har Lyon inte samma målfabrikation som vi är vana vid.
För första gången på evigheter är det inte heller Lyon som gör flest mål i franska D1 Feminine. Efter 15 omgångar har PSG målskillnaden 61–2 medan Lyon har 52–5.
PSG vann även det inbördes ligamöte som spelats. Men på minuskontot har Parisklubben att den nyligen har haft coronaviruset i truppen. Exakt hur det har slagit vet jag inte, men det är ju en osäkerhetsfaktor.
19.00: FC Bayern München–FC Rosengård TV: Sänds av Aftonbladet för pluskunder. Odds i dubbelmötet: 90–10
Sist ut är alltså Rosengårds match i München. Där håller jag Amanda Ilestedts och Hanna Glas lag som solklar favorit. De tyska ligaledarna är nu uppe i 23 raka segrar sedan fjolårets kvartsfinalförlust mot Lyon (den 22 augusti).
Visst vann Göteborg i München hösten 2019, så det är möjligt. Men sedan dess har Bayern lyft sig ett par snäll, och det är således väldigt lite som talar för att Rosengård skall kunna rå på ett Bayern München i kanonform.
Malmöklubben får först och främst försöka rikta in sig på att få med sig ett bra resultat hem. Jag kan inte läsa Sydsvenskans texter, men ser att krönikör Max Wiman tycker att man skall ställa upp med en fembackslinje.
Jag var i Alingsås i fredags och såg Rosengård spela i svenska cupen. Det var förstås en match som var helt annorlunda än det som väntar i kväll.
Klart är dock att jag noterat att Malmöklubben den här våren lämnat upplägget med trebackslinje och istället jobbar med fyra backar. Vi får se om man står fast vid det i kväll, eller om man återgår till tre mittbackar och flyttar ner sina kantspelare.
Ett stort problem för Rosengård är Uefas nya regler som innebär att man bara får lägga till tre spelare från höstens trupp. Malmöklubben kände inte till de reglerna, utan valde att anmäla få spelare till mötena med georgiska Lanchkhuti. Det gör att Rosengård nu varken kan fylla på truppen med nyförvärv eller spelare ur egna led.
Utan man kommer att få slutföra turneringen på två målvakter och 14 utespelare, av vilka Anna Anvegård som bekant har varit skadad. Och Emma Berglund haltade lätt när hon gick på bussen i Alingsås i fredags. Bayern München däremot har 25 spelare på sin trupplista – lite skillnad.
Jag bytte några ord med tränare Jonas Eidevall om det här i fredags. Man kan ju tycka att Rosengård borde ha koll på vilka regler som gäller. Eidevall förklarade dock att det inte vara så lätt. Han berättade att Uefa inte meddelar vilka ändringar man gör i turneringens regler, utan bara skickar ut en väldigt tjock Champions Leaguebibel med alla regler.
För en icke juristutbildad person tar det en evighet att läsa igenom den där bibeln, och det är lätt att missa nyheter. Eidevall tyckte att såväl Uefa som nationsförbunden borde upplysa om vilka ändringar som görs mellan säsongerna.
Den regeländring som nu ställer till det för Rosengård borde dessutom alla förbund som spelar sina säsonger under helår agera mot, för den gör det ännu svårare att lyckas i Europaspelet.
Ta som exempel om Häcken och/eller Rosengård tar sig till gruppspel i Champions League till hösten, och klarar sig vidare ur det gruppspelet. Då är risken stor att lagen kommer att brandskattas på spelare i vinter. Och då finns det alltså inte möjlighet att skaffa ersättare.
Caroline Seger
Efter matchen i fredags bytte jag även några ord med Caroline Seger om kvällens begivenhet i Tyskland. Hon sa:
”Det skall bli spännande. Det är ett Bayern München som på pappret är otroligt starkt. Det kommer att vara ett helt annat tempo, troligtvis något vi aldrig varit med om förut. Det gäller verkligen att göra en klinisk 90+ minuter borta och få med oss ett bra resultat, för att det kommer att vara viktigt.”
Jag konstaterade att det troligen blir en match där Rosengård får kontra, något de inte är vana vid.
”Det blir väl antagligen ett väldigt disciplinerat försvarsspel, och de chanser som vi lyckas få måste vi vara väldigt kliniska i – så klart. Det kommer säkerligen bli en väldigt högintensiv match, saker kommer verkligen att ställas på sin spets.”
Det skall bli väldigt kul att se hur Rosengård står sig mot ett så här bra motstånd. Det är 16 riktigt bra spelare som Malmöklubben har tillgång till. Men det vore ändå en jätteskräll om Rosengård spelade semifinal mot Chelsea eller Wolfsburg längre fram i vår.
Bland de där 16 Rosengårdsspelarna finns för övrigt den som sajten goal.com rankar som den största talangen i världen – Hanna Bennison. Kul att en svensk spelare kan toppa en sådan lista på en internationell sajt.
Goal.com är världens största fotbollspublikation på nätet, och den näst största sportpublikationen på nätet bakom ESPN.
Här är del två av VM-guiden. Under lördagen spelas de två första matcherna i grupp B, en grupp där Tyskland är ganska klar favorit. Här är lite tankar om de fyra lagen i den gruppen:
Tysklands elva i EM-finalen 2013
Tyskland
Världsranking: 2
Guldchans: 20–25 procent
Nyckelspelare: Dzsenifer Marozsan – Lyons eleganta tia skall även styra Tysklands anfallsspel.
Spelare med Sverigekoppling: Ingen
Startelva i genrepet (4–2–3–1): Almuth Schult – Giulia Gwinn, Marina Hegering, Sara Doorsoun-Khajeh, Caroline Simon – Melanie Leupolz, Sara Däbritz – Svenja Huth, Dzsenifer Marozsan, Lea Schüller – Alexandra Popp.
Kommentar: Tyskland är ett lag som man egentligen inte vet var det står. Det är ju nämligen ett nybygge som är oprövat i stora sammanhang.
Klart är att laget är väldigt talangfullt, samt att det har en mycket hög högstanivå. Det fick Sverige känna på i träningsmatchen på Friends Arena tidigare i år.
Tyskland har ju varit inne i en generationsväxling en tid. Problemet har knappast varit brist på skickliga spelare, utan mer att få ihop ett fungerande lag av alla talanger.
Steffi Jones misslyckades med sitt lagbygge och fick lämna våren i fjol. Då kom interimtränaren Horst Hrubersch in och gjorde ett kanonjobb. När han lämnade i höstas var han obesegrad. Det är även nya förbundskaptenen Martina Voss-Tecklenburg sedan hennes tillträde.
Det var när laget vann mot Frankrike i slutet av februari som man förstod att Tyskland var tillbaka på allvar i världstoppen.
Tysklands svaghet under senare år har varit bristen på snabbhet i mittförsvaret. Voss-Tecklenburg ser ut att matcha ett väldigt grönt mittbackspar i form av Essens Marina Hegering och Wolfsburgs Sara Doorsoun-Khajeh. Duon är i och för sig 29 respektive 27 år, men är ändå färska på den högsta internationella nivån.
Offensivt känns det tyska laget otroligt starkt. Inget annat lag har så många lysande alternativ på mittfältet och i anfallet. Voss-Tecklenburg verkar bygga kring spelgeniet Dzsenifer Marozsan och nickstarka Alexandra Popp. Den senare har fått kaptensbindeln, vilket indikerar att hon kommer att ingå i elvan.
Tyskland är absolut ett av de lag som kan gå hela vägen. I mitt tips vinner de gruppen, men åker sedan ut mot Kanada i semifinal. Dessutom tippar jag att det blir som 2015 – man förlorar alltså bronsmatchen mot England.
Spanien
Spanien
Världsranking: 13
Guldchans: 1–5 procent
Nyckelspelare: Patri Guijarro. Supertalangen är tänkt att driva det spanska anfallsspelet. Men hon har varit skadad hela våren, så det är ett stort frågetecken för formen.
Spelare med Sverigekoppling: Jennifer Hermoso har spelat i Tyresö och Celia Jimenez i Rosengård.
Startelva i genrepet (4–1–4–1): Sandra Panos – Marta Torrejon, Irene Paredes, Maria Pilar Leon, Marta Corredera – Virginia Torrecilla – Amanda Sampedro, Vicky Losada, Alexia Putellas, Mariona Caldentey – Jennifer Hermoso.
Kommentar: Jag har väntat på Spaniens stora genombrott på den internationella scenen. Det kommer, var så säkra. Däremot är jag tveksam till om det kommer i det här mästerskapet.
Jag tror kanske att det blir i EM 2021 som Spanien slår till på allvar på seniornivå. Bland ungdomarna är landet redan av högsta världsklass – bäst i Europa, och jämte Japan bäst i världen.
Och talangerna står på kö att slå sig in i nationselvan. Tanken var att bästa spelaren i fjolårets U20-VM, Barcelonas Patri Guijarro, även skulle driva offensiven i årets VM. Fast Patri har varit skadad hela våren, och det känns inte som att det här blir hennes mästerskap.
I stället känns det som att det är Jennifer Hermoso som måste göra målen. Den tidigare Tyresöspelaren har haft det tungt i de senaste mästerskapen. Lossnar det nu?
Jennifer Hermoso
Defensivt har Spanien haft problem med vem som skall spela bredvid PSG:s Irene Paredes i mittförsvaret. Det ser ut att bli Mapi (Maria Pilar) Leon som får förtroendet i stället för tidigare förstavalet Andrea Pereira. Det tror jag är ett klokt val.
Jag tror att Spanien går vidare som grupptvåa. Då väntar segraren i Sveriges grupp i åttondelsfinal. Och där tror jag att mästerskapet tar slut för spanjorskorna. Skulle de ändå ta sig till kvartsfinal väntar sannolikt Frankrike i kvarten. Vilket också känns som en övermäktig uppgift – även om just fransyskorna brukar vackla i kvartsfinaler.
Kina
Världsranking: 16
Guldchans: Promillenivå
Nyckelspelare: Wang Shuang – PSG:s eleganta tia är otroligt viktig för Kinas anfallsspel.
Spelare med Sverigekoppling: Ingen
Startelva i genrepet (4–4–2): Peng Shimeng – Ying Wang, Wu Haiyan, Lin Yuping, Liu Shanshan – Lou Jiahui, Tan Ruyin, Wei Yao, Gu Yasha – Yang Li, Wang Shanshan.
Kommentar: Kina såg väldigt spännande ut i VM 2015. Då föll man mot USA i en tät kvartsfinal. Känslan var ändå att landet återigen var på väg mot den absoluta världstoppen.
Fast de senaste åren har kinesiskorna återigen tappat mark, och nu känns inte laget som någon medaljkandidat. Klart är att laget är defensivt välorganiserat. Det är inte lätt att göra mål på.
I genrepet gjorde dock Frankrike två och vann med 2–1. Kinas fina kvittering gjordes av lagets två offensiva nyckelspelare. Speluppläggaren Wang Shuang kom in från bänken i genrepet och stod för den fina framspelningen. Målet gjordes av skyttedrottningen Wang Shanshan.
— China Women's National Football Team (@ChinaWNFT) May 31, 2019
Kina har haft det svårt med målskyttet i de större sammanhangen. Tanken är att två gånger Wang skall lösa den biten.
Tyvärr tror jag inte på någon kinesisk framgång i sommar. Jag tror som bäst att laget kan komma trea i gruppen. Det kan ju räcka till åttondelsfinal. Men längre än så tror jag knappast att Kina tar sig.
Sydafrika
Världsranking: 49
Guldchans: Promillenivå
Nyckelspelare: Thembi Kgatlana – den hypersnabba forwarden utsågs till Afrikas bästa spelare 2018.
Spelare med Sverigekoppling: Leandra Smeda spelar för Vittsjö.
Startelva i genrepet: Andile Dlamini – Lebogang Ramalepe, Bambanani Mbele, Noko Matlou, Nothando Vilakazi – Refiloe Jane, Kholosa Biyana – Amanda Mthani, Linda Motlhlalo, Thembi Kgatlana – Ode Fulutudilu.
Kommentar: Sydafrikas Banyana Banyana drömmer om att för första gången ta sig vidare ur ett internationellt gruppspel.
I vintras trodde jag att laget skulle ha en ganska bra chans att göra det. Laget såg ju nämligen väldigt defensivt stabilt ut i början av året. 2–1–förlust mot Nederländerna och 0–0 mot Sverige var ju två hoppingivande resultat.
Men på sistone har Sydafrikas försvar läckt ganska rejält. 0–3 mot USA och framför allt 2–7 i genrepet mot Norge är illavarslande siffror. Siffror som säkert skapar oro bland de sydafrikanska backarna.
Nu känns det inte som att Sydafrika kommer att kunna rå på något av lagen i gruppen. Men osvuret är ju bäst.
Sydafrika har några riktigt spännande spelare. Forwarden Thembi Kgatlana är sanslöst snabb, alltså en spelare som är perfekt att kontra på. Och 18-åriga mittfältstalangen Sibulele Holweni skall vara något utöver det vanliga. Hon blir spännande att följa.
Här är en guide till lördagens stora match, finalen i Champions League:
Final i UEFA Women’s Champions League 2018/19
Lördag den 18 maj 18.00: Olympique Lyonnais–FC Barcelona
Plats: Ferencvaros Stadion, Budapest, Ungern Domare: Anastasia Pustovoitova, Ryssland. Assisterande domare: Ekaterina Kurochkina, Ryssland och Petruta Iugulescu, Rumänien. Fjärdedomare: Katalin Kulcsár, Ungern.
Katalin Kulcar
TV: TV6 17.30. Tips: 80–20 Lagens tidigare möten i tävlingssammanhang:
28/3 2018, Champions League: Barca–Lyon 0–1
22/3 2018, Champions League: Lyon–Barca 2–1
Totalt: Lyon har inte förlorat mot Barca. Fransyskorna vann båda matcherna med uddamålet när lagen möttes i kvartsfinal i fjol.
Barcelona: 1 Sandra Panos – 8 Marta Torrejon, 17 Andrea Pereira, 4 Mapi Leon, 15 Leila Ouahabi – 9 Mariona Caldentey, 6 Vicky Losada, 11 Alexia Putellas – 16 Toni Duggan, 20 Asisat Oshoala, 22 Lieke Martens. Tränare: Lluis Cortés.
Kommentar: För fantastiska Lyon handlar det om att avsluta en perfekt säsong. Det här är Lyons match nummer 36 under 2018/19. Hittills har man 32 segrar, tre kryss och noll förluster.
Laget har vunnit ligan och cupen – nu kan man ta trippeln för tredje året av fyra. Både 2016 och 2017 gjorde man det, medan man fick nöja sig med en dubbel i fjol. Då föll man i franska cupfinalen.
För Barcelona handlar lördagens final om att rädda en misslyckad säsong. Laget missade både ligatiteln och cupfinalen. Men en Champions Leagueseger skulle innebära att de misslyckandena är glömda.
Det är dock Lyon som är jättefavorit i den här finalen. Den franska mästarklubben har tre raka Champions League-titlar, fem totalt, och gör sin åttonde final på 2010-talet.
Lagen möttes i kvartsfinal i fjol. Då var det jämnt, även om Lyon vann båda matcherna. Så jag tror inte på någon överkörning. Det är två lag med liknande spelstil som möts. Barca vill ha stort bollinnehav, men det vill även Lyon.
I det franska storlaget har tyska speluppläggaren Dzsenifer Marozsán hemmaplan i Budapest – hennes pappa var ungersk landslagsman och hon föddes i Budapest. Det är alltså en speciellt final för henne.
Det är även en speciell match för lagkapten Wendie Renard, som sätter nytt rekord. Inför finalen står nämligen både hon och Camille Abily på 81 Champions Leaguematcher. Men i och med finalen blir Renard den som spelat flesta matcher av alla i turneringen.
Wendie Renard
På den officiella presskonferensen sa den 28-åriga mittbacken så här:
”Jag är stolt över vad jag gjort – en liten tjej från Antillerna har nått långt. Det blir en speciell match, men jag kommer bara att njuta av den om den slutar med seger.”
Lyon har alltså gått igenom hela säsongen utan förlust. På 35 matcher har man bara släppt in tolv mål.
Barca förlorade sin första sextondelsfinal i Champions League med 3–1 borta mot Biik Kazygurt från Kazakstan. Sedan dess har man hållit nollan genom hela turneringen – i sju raka matcher. Varken Glasgow City, LSK Kvinner eller Bayern München har lyckats få hål på det katalanska storlaget. Det är ett högt betyg till målvakt Sandra Panos och hennes försvar.
Sandra Panos
Tittar vi på laguppställningarna tror jag att jag att de ovan ligger nära hur det blir. Lyon startade med Selma Bacha istället för Fishlock i andra semifinalen. Och de hade Shanice van de Sanden istället för Cascarino i franska cupfinalen. Men gissningsvis får talangfulla Bacha och snabba van de Sanden börja på bänken nu. Den senare gjorde ju för övrigt ett succéinhopp i förra årets final. Repris i år?
För Barca är viktiga bollhållaren Kheira Hamraoui avstängd. Och jag gissar att målfarliga Asisat Oshoala får chansen i startelvan. Frågan är om även Aitana Bonmati skall in. I så fall blir det nog Toni Duggan eller Mariona Caldentey som hamnar på bänken.
Mariona Caldentey
Tyvärr är Patri Guijarro skadad. Den stora talangen fyllde 21 år i dag, men får inte fira med Champions Leaguefinal. Sannolikt kommer hon inte heller att kunna spela i VM. Tråkigt för Barca och Spanien, för Patri är tänkt att vara den stora speldirigenten under många år framöver.
Samtidigt med Champions Leaguefinalen spelas engelska FA-cupfinalen för herrar. Där har Manchester City chansen att ta en historisk trippel. Fast bara historisk på herrsidan, något Pep Guardiola har bra koll på:
Vi är framme i slutspurten i de stora ligorna nere på kontinenten. Därmed känns det rimligt att inleda en genomgång av de senaste dagarnas damfotboll med det som hänt utanför Sveriges gränser.
Fast jag börjar ändå med en svenska, nämligen Nilla Fischer. Hennes tid i Wolfsburg går mot sitt slut. Men vilka år det varit.
I söndags säkrade klubben ligatiteln via 1–0-seger borta mot Hoffenheim. I förra veckan vann ju Wolfsburg även cupen, vilket innebär att man tog sin tredje raka dubbel. Och det var femte ligatiteln totalt för storklubben, som slutat etta eller tvåa varje säsong de senaste åtta åren.
The VfL Ladies completed the domestic double thanks to a 1-0 win at TSG 1899 Hoffenheim.💚
För Nilla Fischer var det den fjärde ligatiteln i Tyskland. Hon har även två i Sverige, samt en Champions Leaguetitel. Under Fischers sex säsonger i Wolfsburg har hon bara missat sju ligamatcher. Och när hon har spelat har hon startat alla matcher utom en. Ett fantastiskt facit.
Jag räknar med att klubben kommer att ge henne en hejdundrande avtackning i samband med sista hemmamatchen på söndag.
Tvåa i Frauen-Bundesliga är Bayern München. De är sju poäng bakom, med två matcher kvar. De spelar sin hängmatch borta mot Werder Bremen i morgon onsdag. Som konstaterades i förra inlägget tackade Bayern av en hel hög spelare i söndags.
En av dem var Fridolina Rolfö, som gjorde två mål när Freiburg besegrades med 3–0. Svenskan är därmed uppe på nio mål den här säsongen, vilket innebär en delad niondeplats i skytteligan. Den leds inför de avslutande matcherna av Wolfsburgs polska anfallsstjärna Ewa Pajor på 23 mål, sex före lagkamraten Pernille Harder och nio före Essens Lea Schüller.
Ewa Pajor
Trovärdiga uppgifter från Tyskland gör gällande att vi får en svensk i Wolfsburg även till hösten. Det är nämligen ju i mästarklubben som Fridolina Rolfö placeras.
ICYMI: as first reported by me, Bayern forward Fridolina Rolfö is close to joining Wolfsburg on a free transfer. The Double-winner is also looking for another defender – Arsenal and Dutch star Dominique Bloodworth-Janssen is a candidate. https://t.co/bvWweZ9Fsf
Att hon kan hamna i Wolfsburg är ju ett tecken på att Rolfö gjort väldigt bra i från sig i Tyskland när hon varit frisk.
Normalt brukar ju inte övergångar mellan huvudkonkurrenter i samma land vara speciellt populära. Men nu har ju Bayern Münchens damlag knappt några supportrar, så Rolfö riskerar kanske inte att drabbas av så mycket vrede.
Today I'm doing my last home game for this club. When I came here I didn't know what to expect because it was my first time abroad. But it became my biggest journey. I enjoyed every moment on the… https://t.co/opUKqh2ito
Den tyska ligan är avgjord i toppen, men inte i botten. Där är Mönchengladbach klart för nedflyttning. Däremot står både Werder Bremen och Leverkusen på 15 poäng inför avslutningen. Ett av lagen kommer att åka ut. Bremen ligger före på överlägset bättre målskillnad.
Bremen har också två matcher kvar. Dels hemma mot Bayern i morgon, dels borta mot tabellsjuan Freiburg i avslutningsomgången på söndag. Leverkusen har bara en match kvar, den går hemma mot fyran Essen på söndag.
En liga som är färdigspelad är Liga Iberdrola i Spanien. Den avslutades i söndags, och Atletico Madrid höll undan och säkrade titeln – klubbens tredje raka. Man gjorde det via 3–1-seger borta mot Real Sociedad.
— At. Madrid Femenino (@AtletiFemenino) May 6, 2019
Atletico imponerade säsongen igenom. Man vann 28 matcher av ligans 30 och vann till slut med sex poängs marginal. Tvåan Barcelona utmanade ända in i slutomgången. Där föll man dock med 1–0 borta mot ligafyran Granadilla Tenerife.
Även i skytteligan var det Atletico i topp. Jennifer Hermoso vann på 24 mål, fyra före Levantes mexikanska stjärna Charlyn Corral. Tredjeplatsen tog Sociedads Nahikari Garcia på 16 mål, samma antal som fyran Alexia Putellas, Barcelona.
Barca har alltså tagit sig till final i Champions League. Men man har inte vunnit ligan sedan 2015. Innan Atletico Madrids tre raka guld vann ju Athletic Clube från Bilbao ligan 2016.
I fjol kunde Barca trösta sig med seger i Spanska cupen. Det kan man inte i år. För i lördagens final möts Atletico och Sociedad, alltså samma lag som drabbade samman i sista ligaomgången.
Barcas enda chans till en titel den här säsongen är alltså Champions Leaguefinalen lördagen den 18 maj.
I den finalen möter man ju de franska mästarinnorna från Olympique Lyonnais. Även den franska ligan färdigspelades i helgen. Där noterades att Montpelliers lagkapten Linda Sembrant återigen började på bänken.
Jag tolkar det som att hon sannolikt meddelat att hon lämnar klubben. Var hamnar Sembrant efter VM?
Det var ju sedan länge klart att Lyon vann ligan, och att PSG tog den andra platsen i höstens Champions League. Montpellier slutade trea, medan Lille och Rodez åkte ur.
Här är facit för de svenska spelare som har spelat i D1 Feminine under säsongen 2018/19:
Marija Banusic – 3 matcher (ingen från start), 38 spelminuter. 0 mål. Stina Blackstenius – 12 matcher (6 från start), 622 spelminuter. 6 mål. Sofia Jakobsson – 22 matcher (15 från start), 1465 spelminuter. 5 mål. Linda Sembrant – 18 matcher (16 från start), 1454 spelminuter. 0 mål.
Emma Berglund – 7 matcher (7 från start), 521 spelminuter. 0 mål. Hanna Glas – 14 matcher (9 från start), 799 spelminuter. 1 mål. Annahita Zamanian – 7 matcher (2 från start), 198 spelminuter. 0 mål.
PSG:s Marie-Antoinette Katoto fick ingen VM-plats, men vann skytteligan på 22 mål, två före Lyons Ada Hegerberg. Tredjeplatsen delade tre spelare på 13 mål; Eugenie Le Sommer (Lyon), Kadidiatou Diani (PSG) och Clarisse Le Bihan (Montpellier).
De snyggaste målen ser ni här:
#ButDeLaSaisonCDF Neuf buts d'exceptions, neuf joueuses exceptionnelles, mais une seule aura le titre du plus beau but de la saison 2018/2019 ! Laquelle ?
Så till England. Där avgjordes FA-cupfinalen på Wembley i lördags. Den gick mellan Manchester City och ”hemmalaget” West Ham, som ju är från London. Publiksiffran blev fina 43 264 åskådare.
— Women in Football (@WomeninFootball) May 4, 2019
Det var mållöst i paus. Så långt hade West Ham haft matchens klart bästa målchans. I den andra halvleken lyfte sig City, och man vann till slut med klara 3–0. Därmed tog City hem båda de engelska cuperna.
Två av de tre målen känns tyvärr som målvaktstavlor. Det tredje är definitivt en tavla. Kommentatorerna pratar om att det är en riktningsförändring på 1–0-målet. Men jag kan inte se någon sådan. Så det hamnar också under vinjetten tavlor.
Den engelska ligan, WSL är också avgjord, men inte avslutad. Där spelas den sista omgången på lördag.
Så till den norska toppserien, där Kolbotns Karina Sævik gjorde ett underbart mål i helgen. Det här är helt klart en kandidat till årets mål 2019.
Karina Sævik is quickly becoming one of my favourite #Toppserien players. Not just because of her goals, but because she's just generally exciting to watch. pic.twitter.com/9hhQDSzW8f
Jag avslutar den internationella rundturen i Tjeckien. Ni minns kanske att Slavia Prag sensationellt, och fullt rättvist slog ut Rosengård ur Champions League i höstas. Tjeckiskorna var då det bättre laget över två matcher. I kvartsfinalen spelade de dessutom 1–1 i första matchen mot Bayern München.
Trots att Slavia visade hög klass i Champions League räcker laget inte till på hemmaplan. Lokalkonkurrenten Sparta Prag vann lördagens toppmöte med 4–2, och har därmed vunnit alla lagens tre möten den här säsongen. Det är just Slavia och Sparta det handlar om i Tjeckien, övriga lag är bara utfyllnad. Sparta leder tabellen med nio poängs marginal med fyra omgångar kvar att spela.
Därmed är vi framme vid helgens aktiviteter i damallsvenskan. När jag kollar på tabellen efter fyra omgångar känner jag mig försiktigt nöjd med mitt tips av serien. De lag jag har på platserna 1–6 ligger just topp sex. De lag jag har på platserna 7–10 ligger där, och jag har rätt lag på nedflyttningsplats. Att jag inte har ett enda lag på exakt rätt placering väl mindre bra.
Helgens stormatch var den mellan Rosengård och Göteborg. Den såg jag i efterhand. När jag såg den visste jag slutresultatet och hade hört ett par rapporter om hur matchen var. Rapporterna skvallrade om utklassning under de första 35 minuterna.
Kanske att jag påverkades av att jag visste slutresultatet. Men någon överkörning såg jag inte. Jag såg ett Rosengård som var bättre än Göteborg i början, framför allt fick Malmölaget bra utdelning på sitt presspel. En press som gjorde att Göteborg hade problem med att få till sitt passningsspel. Men jag såg ingen utklassning.
Totalt räknade jag till 7–5 (4–2) i klara målchanser. Rosengård ledde med 4–0 i målchanser efter 20 minuter. Men det berodde mer på att Loes Geurts såg ringrostig ut än på att Rosengård spelade ut Göteborg.
Ju längre matchen gick, desto bättre fick Göteborg till sitt passningsspel. Även efter paus tyckte jag att Rosengård var det något bättre laget. Men det var ändå inte orättvist med 2–2. Speciellt inte som Göteborg hade en straff på slutet.
Den slog Vilde Böe Risa, och den räddade Zecira Musovic snyggt. Musovic fick en hel del kritik för sitt ingripande på 2–2-målet. Personligen ser jag det inte som någon tavla, för den typen av avslut är inte lätta att hantera. Samtidigt känner jag att en svensk VM-målvakt bör reda ut sånt. Faktum är att både Musovic och Jennifer Falk har stått för tveksamma saker på sistone. Kanske att det innebär att Cajsa Andersson stärkt sina aktier för en plats i VM-truppen?
Spelare som var riktigt bra i matchen var Rebecka Blomqvist i Göteborg och Hanna Bennison i Rosengård. Jag skrev nyligen att jag inte tycker att Blomqvist hittills i år nått upp till den nivå jag tycker att hon kan vara på. Men i den första halvleken på Malmö IP såg jag den geniala Blomqvist igen.
Och Bennison skall vi inte prata om. Therese Sjögran vill till och med ha med 16-åringen till VM. Och jag kan förstå Sjögrans tanke, för Bennison är vårens sensation i damallsvenskan. Hon har verkligen fått ett fantastiskt genombrott.
När jag såg henne i F17/02-landslaget kunde jag inte ana det här. Men i det landslaget var det hon som skulle föra spelet, vilket inte känns som hennes grej. I Rosengård får hon däremot springa fritt, och springa kan hon verkligen.
Jag tror inte att Bennison springer in i VM-truppen, men jag skulle inte protestera om hon fick chansen. Det vore roligt med en ung, svensk talang i VM. Min gissning nu är att den yngsta svenska VM-spelaren är född 1997.
Slutligen en fundering om domarvalet i toppmatchen. Den dömdes ju av Tess Olofsson, som gjorde en utmärkt insats. En insats jag inte har några synpunkter på.
Däremot tycker jag att man bör ha synpunkter på att en Malmödomare dömer ett Malmölag i Malmö.
För ett år sedan kollade jag med en person med stor kunskap i domartillsättning på högsta elitnivå. Hen ansåg inte att det var lämpligt att en Malmödomare dömer en en match med ett Malmölag på planen. Hen svarade att den typen av tillsättningar bör undvikas, då de sätter domaren i en jobbig situation. Samt att grundpolicyn fortfarande är att Gävledomare inte skall döma lag från Gävle och att Malmödomare inte skall döma lag från Malmö.
Däremot görs undantag när exempelvis domare från Luleå eller Skåne flyttar till Stockholm. Då kan de döma Stockholmslag.
Även om hon gjorde det utmärkt tycker jag alltså inte att Tess Olofsson borde ha dömt söndagens damallsvenska toppmöte.
Den andra matchen i omgången som jag hann se lite av var den andra som spelades i Malmö. Där såg jag första halvleken av LB07–Eskilstuna 0–1. Den tiden jag såg var LB det spelmässigt bättre laget. Men trots att man hade flera fina högeranfall kändes hemmalaget aldrig farligt.
Nathalie Persson fick exempelvis ett kanonläge efter ungefär en kvart. Fast avslutet var så vekt och så långt utanför att chansen inte ens kom med i damallsvenskan.tv:s klipp med höjdpunkter.
Om LB07 skall kunna hänga kvar i damallsvenskan måste man göra mål på sina chanser. Eller framför allt träffa inom målramen.
Det andra bottenlaget är Kungsbacka. Hallänningarna var chanslösa mot Piteå i Varberg. Jag var tveksam till Kungsbackas försvar på fasta situationer när jag såg laget mot Göteborg i premiären. Mot Piteå åkte man på fyra baklängesmål på fasta.
Piteå hakar för övrigt på i toppen. Vinner man hängmatchen mot LB07 kommer laget upp jämsides med Rosengård. Norrbottningarna tänker vara med i guldracet även i år.
Omgången inleddes med V-derbyt mellan Växjö och Vittsjö. En match som slutade 1–1 efter att Vittsjö skapat klart mest, men där Växjö fortsätter vara svårslaget på hemmaplan.
I matchen mellan Djurgården och Kristianstad gjorde damallsvenskans målfarligaste back, Therese Ivarsson, båda målen. Sett till klippet med höjdpunkter var den skånska segern i sin ordning, även om hemmalaget också verkar vara värt ett mål.
Apropå Djurgården undrar jag om inte Daniel Brodin:s flytt till schweziska Fribourg-Gottéron innebär att klubben kan glömma att få tillbaka Emilia Brodin i spel?
Omgången avslutades i måndags med mötet Linköping–Kif Örebro. Där vann LFC med 4–1 efter att gästernas målvakt Danielle Rice gjort en megatavla direkt i matchupptakten. Så får inte en nykomling agera om man skall kunna sno poäng borta mot någon av seriens tunga lag. Å andra sidan är det kanske bättre att göra sådana misstag mot tippade topplag än mot motståndare man på förhand skall ha större chans att vinna mot.
Segern tar upp LFC till andraplatsen. Jag tror dock att de petas ner till tredje när alla lag har spelat fyra omgångar. Och frågan är vilken kvalitet årets Linköpingslag håller.
Jag fick ju mycket kritik när jag tippade det på sjätte plats. Om jag vetat det jag vet nu när jag tippade skulle jag nog lyft laget några placeringar. Men känslan är fortsatt att årets LFC fortsatt är svårbedömt. Det kommer att bli väldigt spännande att se hur laget klarar vårens två sista matcher, de mot Kristianstad och Rosengård.
Som utlovat fortsätter jag att ladda upp de bilder från 2017 som funnits i min dator, men som jag antingen hade glömt eller inte hade hunnit ladda upp tidigare. Redan i förra bildinlägget nådde jag fram till EM, och den första svenska träningen som jag bevittnade.
Den här gången blir det rakt igenom bilder från EM. Det handlar dels om ytterligare en svensk träning samt bilder från matcherna Spanien–Portugal, Sverige–Ryssland och Frankrike–Österrike. Totalt handlar det om 132 bilder. Här är de även en och en:
Hanna Glas
Fridolina Rolfö och Jessica Samuelsson stretchar
Viktoriya Shkoda
Magdalena Eriksson, presskonferens
Spanien
Olivier Echouafni på presskonferens
Elena Morozova
Aissatou Tounkara
Ekaterina Sochneva
Carolina Mendes och Fransisco Neto
Carole Costa
Stina Blackstenius
Kvadraten, Hanna Folkesson med bollen. Lilie Persson jagar. Och Sara Thunebro fotar.
Anna Cholovyaga
Hanna Glas
5 Andrea Pereira 15 Silvia Meseguer
Viktoria Schnaderbeck
Jasmin Eder
Frankrike
Spanien
Sarah Zadrazil
Kvadraten, Olivia Schough jagar
Huvuddomare Jana Adamkova med Bibiana Steinhaus vid sin sida
Österrikisk glädje
Claudia Neto
Fridolina Rolfö
Franska fans
Spanien
Jessica Houara-d’Hommeaux
Alena Belyaeva
Volleyboll med levande nät
Paula Nicart
Alexia Putellas
Österrike
Viktoria Schnaderbeck
Amandine Henry
5 Andrea Pereira och 17 Olga Garcia
Sandie Toletti och Clarisse Le Bihan
Manuela Zinsberger
Ryssland
Dominik Thalhammer
Dominik Thalhammer på presskonferens
Hedvig Lindahl och Hilda Carlén
Portugal
Natalya Solodkaya
Elvira Ziyastinova
Mapi Leon
Eugenie Le Sommer
Olivier Echouafni
Österrikisk glädje
Anna Kozhnikova, (15) Elena Danilova och Elvira Ziyastinova
Irene Paredes
Österrike firar poängen
Frankrike
Sverige
Tatyana Shcherbak
Orange supportrar.
Lotta Schelin
Amandine Henry
Kvadraten, Lilie Persson jagar
Amandine Henry
Sarah Puntigam
Spanien
Jessica Houara-d’Hommeaux
Lisa Makas
Daria Makarenko
Eugenie Le Sommer
Gaetane Thiney
Sarah Puntigam och Nina Burger
Österrikisk glädje
Marie-Laure Delie
Pia Sundhage och Fridolina Rolfö
TV4:s studio
Sandra Panos
Lilie Persson och Pia Sundhage
Gaetane Thiney
Eugenie Le Sommer
Leila Ouahabi
Frankrike tackar fansen
Österrike
Camille Abily
Portugal
Portugal deppar
Nicole Billa
Nicole Billa på presskonferens
Kadidiatou Diani, Claire Lavogez och Sakina Karchaoui
Carina Wenninger
Stina Blackstenius och Hanna Folkesson
Lilie Persson
Frankrike
Silvia Rebelo
Silvia Meseguer
Andrea Pereira
Elena Fomina
Spanien
Marina Kiskonen och Nadezhda Karpova
Österrike firar poängen
Portugal
Sakina Karchaoui och Kadidiatou Diani
Viktoriya Shkoda (5), Marina Fedorova (16) och Anna Belymyttseva (13).
Sverige
Fransisco Neto
Amanda Sampedro
Nina Burger
Irene Paredes
Elvira Ziyastinova och Anna Kozhnikova
Lisa Makas i mixade zonen
Wendie Renard
Sverige
Österrike
Österrike
Gaetane Thiney
Lisa Makas
Frankrike tackar fansen
Sarah Bouhaddi
Laura Feiersinger
Nilla Fischer
Sarah Puntigam
Laura Georges
Österrikes fans
Kosovare Asllani och Fridolina Rolfö i mixade zonen
Sitter i Deventer och ser Skottland leda med 1–0 mot Spanien i halvtid. Samtidigt är det 1–1 mellan England B och Portugal.
Det innebär att vi i nuläget har just England och Portugal vidare till kvartsfinal. Det skulle bli matcherna England–Frankrike och Österrike–Portugal. Ja, det är sant, som det ser ut i nuläget tar ett lag av Österrike och Portugal EM-medalj. Vilken megaskräll det skulle vara.
Nu kan förstås Spanien fortfarande vända här i Deventer. Spanjorskorna har dominerat spelet, och haft domsluten mot sig. De kunde mycket väl ha fått en straff när Frankie Fantom Brown rev ner Alexia Putellas, och den skotska målvakten Gemma Fay kom undan väldigt billigt när hon bara fick gult för att rädda med händerna långt utanför straffområdet.
Fay har för övrigt gjort flera svaga ingripanden, men haft turen med sig. Det hade inte Sandra Panos, som släppte in ett mål när hon var snett ute.
Det har varit målvaktstavlornas matcher i den sista gruppomgången. För Englands mål var också en grov målvaktstavla från Portugals målvakt. I Englandsmatchen har Portugal för övrigt varit nära ytterligare mål.
Englands coach Mark Samson gör en Sundhage i kubik. Han har bytt nio utespelare från förra matchen för att vila så många startspelare som möjligt inför slutspelet. Nu har ju i och för sig Sampson matchat B-laget i flera landskamper under året, bland annat mot Sverige i vintras. Men ändå en intressant coachning.
Den stora EM-guiden är framme vid den fjärde och näst sista delen. Och fyra lag återstår.
Det är dags att presentera de två lag som jag tror tar bronsmedaljerna, plus att jag tippar vilka spelare som kommer att finnas i toppen av skytteligan. På köpet får ni förstås även veta vilka jag tror möts i finalen.
I del ett presenterades lag 13–16, i del två lag 9–12 och i del tre de lag som enligt mitt tips får åka hem efter kvartsfinalerna. Det ledde fram till följande semifinaler:
England–Norge
Tyskland–Spanien
Nedan ser ni vilka jag tror vann de båda drabbningarna. För här är mina bronsmedaljörer:
Norges finallag 2013
3) Norge
Världsrankning: 11 – har som bäst varit rankade som nummer 2.
Lottning: Grupp A. Spelar enligt följande: 1) Nederländerna den 16 juli 18.00, 2) Belgien den 20 juli 18.00, 3) Danmark den 24 juli 20.45.
Guldchans: 6 procent
Medaljchans: 35 procent
Tips: Vinner gruppen. Slår Sverige i kvartsfinal, men förlorar mot England i semi.
Profiler: Maren Mjelde, Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg.
Trolig startelva (4–3–1–2): Ingrid Hjelmseth – Ingrid Moe Wold, Maria Thorisdottir, Nora Holstad Berge, Elise Thorsnes – Frida Leonhardsen Maanum, Maren Mjelde, Andrine Stolsmo Hegerberg – Caroline Graham Hansen – Kristine Minde, Ada Stolsmo Hegerberg.
Kommentar: Norge brukar nästan alltid ha starka lag i de stora turneringarna. Till Nederländerna kommer Fotballjentene med EM:s på pappret allra bästa forwardspar. För första gången kommer nämligen båda de 22-åriga affischnamnen Caroline Graham Hansen och Ada Stolsmo Hegerberg till ett seniormästerskap skadefria.
Det är ett faktum som gör att det finns anledning att höja ett varningens finger för norskorna, även om Hegerberg hittills inte varit någon fullträff i mästerskap. Men kanske att den smarta straffområdesspelaren hittar målet på allvar nu när hon backas upp av härligt kreativa Graham Hansen.
Norge har nu genomfört sin generationsväxling, och känslan är att man har varit på uppgång i några år nu. Man nådde ju överraskande EM-finalen 2013 med en blandning av gammalt och ungt. Och spelmässigt sett var man ännu bättre i VM för två år sedan. Fast där slarvade man bort kvartsfinalplatsen mot England.
Sedan dess har man gjort två byten på förbundskaptenspositionen. Nu är det fjolårets damallsvenska guldtränare i Linköping, Martin Sjögren, som styr. Han har lovat att ge Graham Hansen en fri roll, vilket borde få motståndarna att darra.
Norge lär faktiskt ställa upp med fyra forwards på planen i premiären. Utöver Hegerberg och Graham Hansen hade Kristine Minde i genrepet mot Frankrike (länk nedan) samma roll som i Linköping i fjol. Det innebär att hon anföll som forward, men föll ner som vänster yttermittfältare i försvar. Dessutom har Norge även en forward som vänsterback i Elise Thorsnes. Hon spelar forward i klubblaget Avaldsnes och alltså ytterback i landslaget.
Mot USA för några veckor sedan (1–0-förlust) var Thorsnes väldigt bra i den första halvleken. Hon kom gång på gång farande längs vänsterkanten. I genrepet var däremot vänsterkanten Norges akilleshäl.
När Thorsnes klev framåt öppnades stora ytor bakom henne för snabba Elodie Thomis. Innanför sig hade Thorsnes före detta Linköpingsbacken Nora Holstad Berge, som inte har imponerat på mig i de båda landskamper jag sett i år.
Holstad Berge är en av de spelare som ibland blir väldigt stirrig i eget straffområde, precis som många andra i det norska laget. Ett undantag är Maren Mjelde. Som jag ser det är Mjelde en av världens bästa defensiva spelare, hon har en grym defensiv speluppfattning. Troligen kommer förbundskapten Sjögren att spela den före detta Göteborgsspelaren som defensiv innermittfältare.
I genrepet överraskade Sjögren genom att låta då 17-åriga mittfältaren Frida Leonhardsen Maanum göra landslagsdebut. Jag kan förstå valet, för Maanum var så klok och spelskicklig att hon nog till och med får en startplats i 18-årspresent på sin födelsedag i morgon. Som parentes kan nämnas att Maanum är fostrad i den norska talangfabriken Lyn – precis som Graham Hansen.
Kollar vi på den troliga startelvan ovan är jag övertygad om att Sjögren gärna hade velat ha in Ingvild Landvik Isaksen där. Men hon är skadad och troligen inte i speldugligt skick till den viktiga premiären mot Nederländerna i morgon. Risken finns att Isaksen missar hela EM-turneringen.
Sjögren har flyttat runt lite i sin elva, och utöver de nämnda är det här andra spelare som är tänkbara för en start: Emilie Bosshard Haavi (istället för Minde), Ingrid Schjelderup (för Maanum) och Ingrid Spord (på centralt mittfält om Mjelde spelar mittback).
Norge spelar alltså i stentuffa grupp A. Där känns det som blir lite av gruppfinal direkt, när norskorna ställs mot värdnationen i EM:s öppningsmatch. Efter 1–1 i genrepet, borta mot Frankrike tror jag dock att Norge skaffat sig tillräckligt självförtroende för att vinna gruppen.
Det innebär att man enligt mitt tips kommer att ställas mot Sverige i kvartsfinal. Det känns verkligen som ett vidöppet prestigemöte, där mästerskapshistorien talar för norsk seger. Fast på senare år har vi skapat oss ett litet mentalt övertag på våra grannar i väster. Vi vann ju exempelvis den senaste tävlingsmatchen, den i fjolårets OS-kval.
Men då saknade Norge sin stabila förstamålvakt Ingrid Hjelmseth. Nu är hon tillbaka, plus att det känns som att det norska laget är mer välbyggt är i fjol. Så även om kvartsfinalen känns vidöppen är min magkänsla, och således också mitt tips, att Norge vinner kvartsfinalen.
Däremot tror jag att det roliga tar slut för norskorna mot ett starkt och underskattat England i semifinalen. Mitt tips är alltså att det blir bronsmedaljer för Sjögrens tjejer. Men det är ett öppet EM-slutspel, där skillnaden mellan succé och fiasko är liten. Inte minst för lagen i jämna grupp A. Norge är ett av de lag som kan vinna hela EM. Men får man inte till spelet direkt kan man även åka ut redan i gruppspelet.
Jennifer Hermoso
3) Spanien
Världsrankning: 13 – det är Spaniens högsta ranking någonsin.
Lottning: Grupp D. Spelar enligt följande: 1) Portugal den 19 juli 18.00, 2) England den 23 juli 20.45, 3) Skottland den 27 juli 20.45.
Guldchans: 10 procent
Medaljchans: 55 procent
Tips: Går vidare ur gruppen som tvåa. Skräller mot Frankrike i kvarten, men faller mot Tyskland i semifinal.
Profiler: Sandra Panos, Irene Paredes och Jennifer Hermoso.
Trolig startelva: Sandra Panos – Marta Torrejon, Irene Paredes, Andrea Pereira, Leila Ouahabi – Silvia Meseguer, Vicky Losada, Alexia Putellas, Mariona Caldentey – Amanda Sampedro och Jennifer Hermoso.
Kommentar: Spanien tog brons i EM 1997. Sedan dess har man aldrig varit riktigt nära att få kliva upp på pallen igen. Man nådde i och för sig kvartsfinal senast, men medaljen var ändå inte riktigt nära. I kvarten föll man nämligen med klara 3–1 mot Norge.
I år är förutsättningarna bättre. Med en klockren lottning skulle faktiskt det unga laget kunna ta sig hela vägen till guldmedaljerna. Men Spanien har inte fått någon klockren lottning, utan måste nog slå alla Europas tre bästa lag för att vinna guldet.
Förutsättningarna skulle förbättras sannolikt något om man vinner sin grupp, där man lottats mot starka England. Segrarna i Spaniens grupp D spelar kvartsfinal mot tvåan i grupp C, vilket troligen blir Schweiz eller Island. Skulle spanjorskorna gå den vägen har man en jättechans att ta sig till semifinal. Och väl där kan det boll- och passningssäkra laget talang bli livsfarligt. Spanien har ju under våren vunnit Algarve cup bland annat efter segrar mot Norge, Japan och Kanada.
Man har även vunnit mot Schweiz, och man ledde mot Brasilien så länge man spelade ordinarie. Nyligen besegrade man Belgien med 7–0, ett resultat som bekräftar att det här är ett gäng som är fullt med självförtroende inför det här mästerskapet.
I truppen saknas i och för sig Spaniens största stjärna på senare tid, Vero Boquete. Hon var lagets bästa målskytt i kvalet, men är ändå petad. Förbundskapten Jorge Vilda gjorde nämligen tvärtemot Pia Sundhage – han satsade ungt och lämnade alla spelare som fyllt 30 år hemma.
Men Spanien går ju alltid långt i ungdomsmästerskapen, så unga talanger är ingen bristvara. Och det saknas profiler i den spanska truppen. Ovan har jag valt ut den stabila målvakten Sandra Panos, den meriterade PSG-mittbacken Irene Paredes och lagets forwardsstjärna, den före detta Tyresöspelaren Jennifer Hermoso.
Men egentligen skulle jag kunna plocka ut rätt många offensiva spelare som profiler. Jag gillar exempelvis Alexia Putellas och Mariona Caldentey väldigt mycket. De är kreativa spelare som dessutom har förmågan att på egen hand slå sin spelare och skapa målchanser. Amanda Sampedro är en annan hyperintressant, offensiv spelare. Och i Marta Torrejon har man en skicklig frisparksskytt. Det här klippet är från torsdagens träning:
— Pedro Castilla Ramos (@PedroCastilla74) July 13, 2017
Offensiven är alltså urstark. Men eftersom Spaniens brister finns i försvarsspelet kommer målvakt Panos och försvarare Paredes bli väldigt viktiga i EM. Duon måste sannolikt storspela om det skall kunna bli spansk medalj.
Mitt tips blir ändå att Spanien slutar grupptvåa bakom ett starkt England. Jag gissar att den engelska fysiken passar spanjorskorna dåligt. Därmed väntar med stor sannolikhet spansk kvartsfinal mot Frankrike.
Där får Spanien slå ur underläge, vilket jag tror passar spanjorskorna utmärkt. Mitt tips där är att de vinner mot ett nervöst och darrigt Frankrike. Det innebär att Spanien får sin andra EM-medalj. Någon final blir det nog däremot inte.
I semifinalen väntar enligt mitt tips Tyskland, ett motstånd som sannolikt passar spanjorskorna rätt dåligt. Så det blir bara en spansk skräll den här gången. Men vänta några år. Redan till VM 2019 lär Spanien vara en riktigt seriös utmanare om guldet.
Enligt mitt tips kommer alltså finalen att se ut så här:
England–Tyskland
Mitt tips kring hur jag tror att finalen slutar kommer i den femte och sista delen av Den stora EM-guiden. Men innan jag sätter punkt för det här avsnittet hade jag tänkt kolla lite på skytteligan.
I de senaste EM-slutspelen har det krävts fyra till sex mål för att bli skyttedrottning. 2005 och 2009 vann tyska Inka Grings på fyra respektive sex mål och 2013 blev Lotta Schelin skyttedrottning med fem fullträffar.
Det brukar inte vara så många spelare som gör tre mål eller fler i Europamästerskapen. Och att hitta de som kommer att göra det i år känns långt ifrån lätt.
När jag tippar skytteligor i mästerskap brukar jag utgå från grupplottningen, alltså kolla vilka lag som har en lottning där de har förutsättningar att göra många mål. Sett till det tror jag att Spanien och England har bra förutsättningar. Jag tror även att Tyskland kan göra många mål på Ryssland. Fast där finns en lurighet. Tyskorna kan ju redan vara klara inför Rysslandsmatchen, så de kanske spelar reservbetonat.
Jodie Taylor
Kollar vi mina finallag har Jodie Taylor och Ellen White varit heta under våren i det engelska laget, men även Fran Kirby kan komma att göra tre mål eller fler.
I Tyskland verkar kvartetten Hasret Kayikci, Svenja Huth, Lina Magull och Sara Däbritz få förtroendet i startelvan. Alla de har möjlighet att bli minst tremålsskyttar i mästerskapet. Men det har ytterligare några tyskor, som exempelvis Dszenifer Marozsan – även om hon ju normalt inte är någon utpräglad målskytt. Anja Mittag är en annan bubblare. Hon har haft dålig form under våren, och börjar nog på bänken. Men hon skulle å andra sidan kunna få spela 90 minuter mot ryskorna.
Jag tror alltså även att Spanien kan komma att göra många mål. Där är Jennifer Hermoso en glödhet kandidat till att vinna hela skytteligan, intressanta Amanda Sampedro skulle kunna vara en annan. Spanien brukar dock sprida målen på ganska många spelare, så det är många som med rätt flyt skulle kunna bland sig i skytteligatoppen.
I Norge kanske det är dags för Ada Stolsmo Hegerberg att kliva fram i ett stort mästerskap. Hon brukar ju vara en pålitlig målskytt. I Frankrike står målhoppet till Eugenie Le Sommer och Marie-Laure Delie, men jag hade inte satsat några pengar på duon – de känns båda rätt formsvaga.
Jag hade inte heller satsat några pengar på någon av de svenska spelarna. Däremot måste ju förstås Vivianne Miedema nämnas. Blir EM hennes stora mästerskap? I hemmalaget känns även Lieke Martens som en tänkbar kandidat.
Sedan har vi ju Danmark där Pernille Harder och Nadia Nadim är pålitliga målskyttar. Men går danskorna tillräckligt långt? Samma sak gäller för Schweiz, där Ramona Bachmann och Lara Dickenmann är två tänkbara skyttedrottningar.
Dagny Brynjarsdottir
Islands Dagny Brynjarsdottir, Skottlands Jane Ross, Österrikes Nina Burger och Belgiens Tessa Wullaert är alla normalt väldigt duktiga målskyttar. Men jag är inte så säker på att deras lag kommer att göra så många mål. Därför väljer jag bort dem.
Dags att sätta ner foten, och ta ett beslut. Jag går återigen på min magkänsla, mitt tips kring skytteligan blir att följande spelare slutar i topp:
1) Jodie Taylor
2) Vivianne Miedema
3) Hasret Kayikci
Sedan tror jag även att Jennifer Hermoso, Ada Hegerberg, Eugenie Le Sommer, Sara Däbritz, Ellen White, Amanda Sampedro, Lieke Martens, Stina Blackstenius och Pernille Harder gör minst två mål vardera.
I morgon kör äntligen kvartsfinalspelet i Champions League igång. Lottningen gav fyra riktigt täta och intressanta kvartsfinaler. Medan damfotbollsvärlden i stort i första hand ser fram emot tungviktsmötet Wolfsburg–Lyon är svenskt fokus förstås i första hand riktat mot Rosengård–Barcelona – även om vi har svenskintresse i alla fyra kvartsfinalerna.
När lottningen kom i slutet av november utropade jag Rosengård till favoriter med 60–40 mot Barcelona. Jag konstaterade samtidigt att det var långt ifrån självklart att Malmölaget vinner dubbelmötet, spansk damfotboll flyttar nämligen fram positionerna snabbt, och ”det är ju bara för Rosengård att slå en signal till Linköping och kolla vad de har för erfarenheter av spanskt motstånd”. Där tänkte jag förstås på LFC:s pinsamma 9–1-förlust mot Atletico Madrid förra sommaren.
På de knappa fyra månader som gått sedan lottningen har saker förändrats ytterligare – till spansk fördel, och det var mycket nära att jag satte Barcelona som favoriter i det här dubbelmötet.
Här är min guide till kvartsfinalerna i Champions League, notera att tipsen gäller dubbelmötena totalt, alltså inte veckans inledande match.
Rosengård har traditionen, och den mest namnkunniga startelvan. Barcelona har formen och framtidsnamnen. Man skulle kunna säga att det här är en match mellan damfotbollens historia och dess framtid.
För två år sedan hade den här kvartsfinalen känts självklar – Rosengård vinner lätt. Men framför allt under de nu pågående vintern har spansk damfotboll fått ett jätteuppsving. Landslaget vann nyligen Algarve cup, och Barca är i toppform. I ligan har man fem raka segrar med målskillnaden 19–0.
Det spanska landslagets framgångar på sistone är en inte alls oväsentlig faktor inför den här matchen. För även om Barca som klubb är rätt orutinerad i stora damfotbollssammanhang har klubbens spelare skaffat sig viktig internationell erfarenhet i olika landslag. Och i det Spanien som besegrade Kanada med 1–0 i finalen av Algarve cup nyligen var nio av 15 spelare från FC Barcelona.
De nio är målvakten Sandra Panos, backarna Marta Torrejon och Patricia ”Patri” Guijarro, mittfältarna Leila Ouahabi, Alexia Putellas, Vicky Losada samt forwardsen Olga Garcia, Maria ”Mariona” Caldentey och skyttedrottningen, den före detta Tyresöspelaren Jennifer ”Jenni” Hermoso.
Jennifer Hermoso
Lägg till att Barca även har Brasiliens hyperintressanta vänsterytter Andressa Alves i sin trupp. Det är verkligen inget lätt lag Rosengård ställs mot. I fjol föll Barca med totalt 1–0 mot PSG i kvartsfinal. Varningsflaggan är alltså hissad.
Ser att Rosengårdstränaren Jack Majgaard Jensen i dag i Sydsvenskan kallar Barca för turneringens bästa lag. Även om jag förstår hur han menar, att de spelar bäst som ett lag och inte lever på individer, håller jag väl inte riktigt med om att de är bäst – fast som sagt, Barca är väldigt bra.
Frågan är hur bra Rosengård är för tillfället. För ett år sedan var man bra, men föll mot Frankfurt i kvartsfinal efter straffläggning. Nu är tanken att Rosengård skall ta revansch, och äntligen avancera till semifinal i Champions League igen.
Men Malmölaget har hackat lite på sistone. De resultat som presterats har varit långt ifrån övertygande, exempelvis bärgades helgens bortaseger i Piteå med minsta möjliga marginal. Det gör att jag känner mig osäker på Rosengårds dagsform. Det gör tydligen Majgaard Jensen också:
”Inför landslagsuppehållet tyckte jag att vi var riktigt bra, nu är jag osäker på hur vi har drabbats mentalt av att det varit en tuff period för många av spelarna.”
Trots alla invändningar håller jag Rosengård som mycket knappa favoriter – men de måste verkligen prestera på topp om de skall få spela semifinal längre fram i vår.
För Rosengård kan det vara ett segerrecept att försöka utnyttja Barcas man-man-spel och skapa lägen att sätta upp kvicka yttrar som Marta och Lieke Martens i en mot en-situationer mot de spanska backarna.
Lieke Martens
Torsdag 23 mars:
19.00 Bayern München–PSG
Tips: 48–52
Tv/Stream: tv-sänds inte i Sverige
Här möts två lag som visat tveksam form den senaste tiden, två lag som båda i praktiken redan missat chansen att vinna ligan på hemmaplan.
Fridolina Rolfö
Jag håller PSG som mycket knappa favoriter mot Fridolina Rolfö och Bayern München. Parislaget har hackat sig fram efter årsskiftet. Och hackandet har varit som värst de senaste veckorna. Man behövdes straffläggning för att slå ut Juvisy ur cupen, och föll sedan mycket överraskande mot Marseille i ligan i helgen.
På minuskontot för PSG finns att man tappat tilltänkta förstärkningen Amandine Henry, som plötsligt häromveckan kallades tillbaka av sin amerikanska klubb Portland Thorns.
PSG har trots det många spännande spelare i sin trupp, jag tänker bland annat på Laura Georges, Shirley Cruz, Formiga, Cristiane, Ashley Lawrence, Veronica Boquete och Marie-Laure Delie. Men man har alltså inte riktigt fått ihop laget efter årsskiftet, där det kom in lite nya spelare i truppen, bland annat Natasa Andonova från Rosengård.
Natasa Andonova
PSG har dock lite större vana vid Champions League-spel än Bayern, och det är orsaken till att jag håller fransyskorna som knappa favoriter. En annan är att PSG var väldigt stabilt innan årsskiftet. Då vann man varenda match i ligan, och släppte inte in ett enda mål.
Dock var man illa ute mot norska LSK i 16-delsfinalen av Champions League. Där fick man draghjälp av en välvillig svensk domarinsats när man vände 3–1-förlusten på bortaplan till totalseger med 5–4.
Medan PSG ju var i Champions Leaguefinal 2015 har Bayern München redan gått längre än någonsin tidigare i turneringen. Det tyska mästarlaget kommer till sin första kvartsfinal någonsin med två tunga förluster mot Wolfsburg i bagaget. Man kommer också med en skadedrabbad trupp.
Man kommer lätt att tänka på twittercitatet från Raymond Verheijen från förra inlägget när man ser listan över alla skadade Bayernspelare. Tränare Thomas Wörle kanske borde fundera igenom sitt träningsupplägg?
På listan över långtidsskador finns spelare som Viktoria Schnaderbeck, Mana Iwabuchi, Simone Laudehr och Stefanie van der Gragt. Däremot har Lena Lotzen och Melanie Leupolz precis gjort comeback efter frånvaro.
Lena Lotzen
Skadorna ledde ju till att två 16-åringar – i och för sig väldigt talangfulla 16-åringar – fick speltid mot Wolfsburg i söndags. Jag tror att skadorna knäcker Bayern i det här dubbelmötet. Men helgardera på tipset…
19.00 Fortuna Hjörring–Manchester City
Tips: 40–60
Tv/Stream: tv-sänds inte i Sverige
Här är den kvartsfinal som har den klaraste favoriten. Trots att Manchester City är debutanter i Champions League måste Kosovare Asllani:s gäng hållas högre än mer erfarna Fortuna Hjörring.
City slog ut Bröndby i åttondelsfinal med knappa 1–0 totalt i höstas. Men Bröndby är lite bättre än Fortuna, och sedan dess har City förstärkt med Carli Lloyd. Vi får ett engelskt lag i semifinal.
En intressant sak blir att se hur mycket speltid Asllani får. Gissar att hon får räkna med att börja från bänken.
Kosovare Asllani
20.15 Lyon–Wolfsburg
Tips: 51–49
Tv/Stream: sänds av Eurosport 1 från 20.00
Avslutningsvis är vi framme vid kvartsfinalernas kvartsfinal. Det här är den moraliska finalen mellan de senaste årens suveräner i europeisk damfotboll. Förhoppningsvis blir det även fotbollsunderhållning värdig två riktiga superlag.
När lottningen gjordes kändes Lyon som ganska klara favoriter. Men de senaste månaderna har Wolfsburg fått ordning på sitt anfallsspel – och nu känns det här vidöppet.
Det är på många sätt duon Pernille Harder och Caroline Graham Hansen som har fått fart på Wolfsburg. De båda blir förstås också otroligt viktiga för Wolfsburg i det här dubbelmötet. Notera att Wolfsburgs offensiv är så stark att Anja Mittag numera är förvisad till korta inhopp.
Anja Mittag
Personligen håller jag alltså ändå Lyon som knapp favorit. Jag bygger det tipset dels på att Lyon var det bättre laget när man efter straffar vann det inbördes mötet i finalen i fjol (bland annat hade man 9-3 i avslut mot mål). Dels på att den franska toppklubben totalt sett har lite högre klass på sin trupp, framför allt i backlinjen. Men även offensiven med spelare som Dzsenifer Marozsan, Alex Morgan, Ada Stolsmo Hegerberg och Eugenie Le Sommer är förstås makalöst stark. Det blir intressant att se hur Lyon formerar sin offensiv i de här matcherna.
Dock är alltså Wolfsburg väldigt formstarkt, och dessutom har Lyon förlorat den här typen av matcher förr. Både 2014 och 2015 åkte man ur Champions League redan i åttondelsfinal, och det i matcher där de hade betydligt större favoritskap än de har i den här kvartsfinalen mot Wolfsburg.
Så den tyska formen och de franska nerverna är faktorer som talar för tysk seger.
För svensk del får supermötet en extra laddning genom att det är Caroline Seger mot Nilla Fischer. Att Fischer har en huvudroll i Wolfsburg vet vi, i den här kvartsfinalen får vi se vilken roll Seger har i Lyon. Det blir spännande att se om hon tar plats i Lyons startelva, för i de här matcherna lär Gerard Precheur inte rulla, utan han lär matcha den elva han tror absolut mest på.
I morgon och nästa onsdag avgörs kvartsfinalerna i Champions League. Vi har svensk representation och känslan är att Rosengård har bra chanser att ta sig vidare till kvartsfinal, även om Frankfurt måste räknas som knapp favorit inför lagens möte.
Innan jag går vidare med funderingar kring kvartsfinalerna i Champions League tänkte jag dock kasta in en liten presentation. Det är nämligen hög tid för alla damfotbollsälskare att lära in namnet Ashley Sanchez.
Ni kanske undrar vem det är. Jo, hon fyllde 17 år i onsdags, är lagkapten för USA:s U17-landslag och mycket talar för att hon är en av de stora stjärnorna i nästa generation damfotbollsspelare.
Ashley Sanchez är nämligen så talangfull att Jill Ellis i dag har tagits ut 17-åringen i USA:s A-landslagstrupp till landskamperna mot Colombia i april. Jag har personligen inte sett Sanchez i några matcher, men jag har sett klipp med vad hon är kapabel till. Och hon imponerar med grym bollbehandling och fantastisk kontroll i hög fart. Kolla bara på det här klippet:
Först Mallory Pugh och nu Sanchez. USA:s framtid känns rätt ljus… Jaja, det var en parentes om en supertalang. Nu tillbaka till Champions League. Här är min guide för de fyra kvartsfinalerna, notera att tipsen gäller dubbelmötet som helhet, alltså inte bara den första matchen.
Brescia har visat god form i Italien och leder nu ligan med två poängs marginal till Mozzanica och fyra till Stephanie Öhrström:s Verona. Trots det skall Brescia vara chanslöst i det här dubbelmötet.
Wolfsburg visade att laget är på gång att hitta formen när man vände 0–1 till 3–1-seger mot Frankfurt i söndags. Gör Wolfsburg sitt jobb skall det här dubbelmötet i praktiken redan vara avgjort efter morgondagens match.
I Wolfsburg har norska Caroline Graham Hansen varit vårens spelare så här långt. Hon känns otroligt svårstoppad, hennes driv med bollen påminner om det man brukar se hos en formstark Ramona Bachmann.
Ramona Bachmann
Just Bachmann är ju numera också Wolfsburgspelare. Hon har dock inte nått de höjder i Frauen-Bundesliga som vi under långa perioder sett i damallsvenskan. Wolfsburg har alltså ett gigantiskt sparkapital i Bachmann.
Jag är rätt övertygad om att tränare Ralf Kellermann till slut kommer att hitta rätt i sitt lagbygge. Utan att ha sett Wolfsburg speciellt mycket den här säsongen misstänker jag att laget söker rätt rollfördelning. Man tappade en viktig djupledsspelare i Martina Müller inför säsongen och har inte riktigt hittat rätt spelsätt ännu.
Graham Hansen och Bachmann påminner ju alltså om varandra i spelstil, risken blir då att de tar ut varandra i stället för att komplettera varandra. Men till slut borde man hitta rätt arbetsfördelning. Som ni kanske minns tog det ett tag innan Bachmann, Marta, Mittag, Sjögran och de andra stjärnorna började funka ihop i Rosengård. Jag minns en match i Göteborg där alla ville ha bollen felvända och ingen av dem ville springa i djupled. Men när man väl hittade rätt rollfördelning blev ju laget som bekant urstarkt.
Noterbart i Wolfsburg är att Noelle Maritz har spelat färdigt den här våren. En fotskada stoppar den schweiziska ytterbacken.
18.30: Barcelona–PSG
TV/stream: TV-sänds inte i Sverige. Men sänds på youtube av Barca-tv. Länk här:
Tips: 20–80
Barca är obesegrat i spanska ligan, men ligger ändå bara på andra plats efter 20 omgångar. Laget har flera duktiga och intressanta spelare som Ruth Garcia, Marta Torrejon, Alexia Putellas, Olga Garcia och Sverigebekanta Jennifer Hermoso.
Jennifer Hermoso
Men även om spansk damfotboll är på frammarsch måste Barca överprestera i två matcher samtidigt som PSG måste ha två dåliga dagar om det skall kunna bli katalansk seger i det här dubbelmötet.
För PSG är förstås storfavoriter. Svensklaget har toppspelare på alla positioner och bör ha goda chanser att vinna båda mötena med Barca.
Anja Mittag
Anja Mittag är numera historiens bästa målskytt i Women’s Champions League. Tyskan står på totalt 49 mål, och kan alltså mot Barca bli första spelare någonsin att passera 50-gränsen. Den aktiva spelare som möjligen skulle kunna smita förbi och nå gränsen före Mittag är Marta, Rosengårdsspelaren står på 46.
Fast PSG står inte och faller med Mittag i offensiven – långt ifrån. I franska ligan är Cristiane klubbens bästa målskytt med 15. Mittag har 9 och Marie-Laure Delie står på 8.
PSG hade svårt att få hål på Örebro i åttondelsfinalen, men jag tror att närkingarnas försvarsspel är tätare än Barcas. Barca kan nog nå ett bra resultat på hemmaplan, men totalt bör det alltså bli en ganska säker fransk seger.
19.00: Lyon–Slavia Prag
TV/stream: TV-sänds inte i Sverige. Men sänds i Frankrike. Länk här.
Tips: 99,9–0,1
Det här kan bli tvåsiffrigt totalt över två matcher. Lyon är det lag i Europa som har högst potential, och den här typen av matcher brukar man vinna hur säkert som helst. Laget är vant vid att behöva vinna på beställning och man måste underprestera något enormt om Prag skall kunna ha något att hämta.
Min gissning är att dubbelmötet i praktiken är avgjort redan i halvtid i första matchen. Prag har överträffat sig själva genom att gå till kvartsfinal. Här tar det alltså tvärstopp.
20.00: Rosengård–FFC Frankfurt
TV/stream: direktsänds på Eurosport 2. Sändningen börjar 20.00.
Tips: 48–52
De här klubbarna möttes i kvartsfinal 2012, även om Rosengård då hade annat namn. Så var det även när lagen möttes i semifinal 2004. Båda gångerna gick Frankfurt vinnande ur dubbelmötet. Noterbart är att ingen av de fyra matcherna har slutat med bortaseger.
Rosengård har alltså fått med sig bra resultat från hemmamatcherna i båda lagens tidigare möten. Känslan är att Rosengård nu är närmare tyskorna än de var 2012. Då var det överkörning på bortaplan.
Känslan är alltså att vi kan få ett svenskt lag i semifinal igen. Fast jag håller alltså ändå Frankfurt som knapp favorit. Jag gör det eftersom tyskorna har ett mer samspelt lag än Rosengård. Skador, sjukdomar och landslagsuppehåll har gjort att Rosengård inte fått spela in sina nyförvärv i laget på ett sånt sätt som man hade hoppats.
Skadorna har gjort att Malmölaget dessutom lånat in ytterligare några spelare för att hålla bredden i truppen. Djurgårdens Katrin Schmidt och klubblösa Sofia Lundgren finns tillgängliga just för kvartsfinalerna.
På pappret tycker jag att Rosengård står sig starkt mot Frankfurt. Tyskornas trupp är lite bredare, men på pappret håller jag kvartetten Lieke Martens, Gaelle Enganamouit, Natasa Andonova och Marta som minst lika vass som Frankfurts Kerstin Garefrekes, Simone Laudehr, Dzsenifer Marozsan och Mandy Islacker. I Frankfurt saknas offensiva ytterbacken Ana-Maria Crnogorcevic, som ådrog sig en hjärnskakning tidigt i söndagens ligamatch.
Från det lag som vann fjolårets Champions League har Frankfurt tappat sin skyttedrottning Celia Sasic, som ju lagt av. Även om Islacker har gjort det bra i vinter är avsaknaden av Sasic förstås stor. Den gör att Frankfurt har tappat flera procent i spets.
Marta
Det är bara det där med att många av Rosengårdsspelarna har varit skadade och inte har samma matchträning som tyskorna som får mig att tveka. Samtidigt vet man ju att Marta oftast höjer sig i de avgörande matcherna. Hon blir således väldigt viktig för Rosengård de här två närmaste onsdagarna.
Likaså blir det viktigt att Erin McLeod presterar på sin högsta nivå. Normalt är hon en världsmålvakt, helt klart en nivå bättre än Frankfurts båda alternativ – Desiree Schumann och Anke Preuss. Men den rutinerade kanadensiskan är matchotränad och framför allt har hon inte hunnit stifta speciellt stor bekantskap med sitt nya försvar. Sånt riskerar att skapa viss oro.
Apropå Rosengård läste jag häromdagen ett reportage om klubben i tidningen Match. Där säger klubbens vd Klas Tjebbes att:
”Vi får ibland kritik för att vi värvar spelare utifrån, men jag tycker att vi skall vara glada över att världens femte bästa lag spelar i damallsvenskan. Det betyder att det finns stjärnor för tjejer i Malmö och andra ställen att se upp till. Att små flickor inte tidigare har kunnat drömma om att bli fotbollsproffs tycker jag är patetiskt. Här i Rosengård är alla proffs. Här finns det en dröm att sträva efter.”
Fina ord. Men jag hade varit bra nyfiken på att veta vilka fyra klubbar i världen han placerar före Rosengård. Hur jag än räknar kommer jag fram till att Tjebbes måste anse att hans klubb är bättre än Frankfurt. Upp till bevis kommande två onsdagar.
Jag kanske får läge att fråga i morgon. För om inget oförutsett inträffar tänkte jag följa matchen på plats på Malmö IP. Det skall bli väldigt kul.
Dags för tredje delen av min genomgång av VM:s 24 lag.
Vi har kommit fram till de fyra bästa av de åtta lag som jag kallar för slutspelskandidater.
De här är fyra nationer med hög potential, lag som alla borde finnas med bland de 16 som når åttondelsfinal. Den huvudsakligen geografiska lottningen har dock gjort att det trots allt inte är självklart att den här kvartetten tar sig vidare ur gruppspelet.
10) Schweiz Världsrankning: 19 – deras högsta rankning någonsin.
Här har vi en VM-debutant med betydligt mycket större potential än var världsrankningen signalerar. Laget vann klart sin kvalgrupp före starka länder som Danmark och Island. Även om man saknar mästerskapsrutin består truppen av en hel hög spelare som håller till i europeiska toppklubbar.
Ramona Bachmann
Nyckelspelare blir förstås Rosengårds Ramona Bachmann – en spelare vi svenskar vet vad hon kan göra i sina bästa stunder. Men Bachmann är alltså inte den enda spelare som håller till på högsta nivå. Även Lara Dickenmann (byter Lyon mot Wolfsburg i sommar), Vanessa Bernauer och Noelle Maritz (båda Wolfsburg), Caroline Abbé och Vanessa Bürki (båda Bayern München), Ana Maria Crnogorcevic (Frankfurt) samt Lia Wälti (Potsdam) spelar i europeiska storklubbar. Och spelare som Martina Moser och Fabienne Humm håller också hög nivå.
Ett stort frågetecken för tyska förbundskaptenen Martina Voss-Tecklenburg finns på målvaktsposten. Ordinarie målvakten Gaelle Thalmann går en kamp mot klockan för att bli spelklar. Hon drog av korsbandet i november och riskerar att missa VM. Hon är den schweiziska målvakt med överlägset störst internationell rutin. Nu riskerar man att behöva ställa ett oprövat kort i VM-debuten.
Det finns även frågetecken för Bürki som bröt foten tidigare i våras. Forwarden verkar dock kunna bli frisk i tid. Dock skall ju noteras att Schweiz har hyfsad bredd, man bortaslog ju Sverige utan såväl Thalmann, Dickenmann som Bürki.
Schweiz är alltså ett lag med skrällpotential i VM. Och lottningen är mycket god. Man skall går vidare ur gruppen med Japan, Kamerun och Ecuador, åtminstone som tvåa. För tvåan i grupp C väntar åttondelsfinal mot tvåan i grupp A, där Kanada, Kina, Holland och Nya Zeeland spelar. Alltså en åttondelsfinal där Schweiz skulle kunna få bära ett favorittryck. Klarar man den väntar sannolikt USA (eller Sverige) i kvartsfinal.
Skulle Schweiz vinna gruppen väntar en grupptrea i åttondel. Schweiz bör alltså ha mycket goda chanser att nå kvartsfinal. Och väl där är det inte långt till medalj…
11) Holland
Världsrankning: 12 – har som bäst varit rankat som nummer 11.
Holland har en trupp med många svenskbekantingar. Göteborgsduon Lieke Martens och Manon Melis är viktiga för offensiven. Tillsammans med bland annat Rosengårds Kirsten van de Ven skall göteborgskorna se till att målmonstret Vivianne Miedema producerar.
Fjolårets Vittsjöspelare Mandy van den Berg återfinns också i truppen liksom förstås Göteborgs målvakt Loes Geurts. Dessutom är det ju just Holland vi möter i genrep på lördag 22.00 – matchen sänds av TV12.
Trots att Holland lämnade EM 2013 mållöst är laget bättre i offensiven än i defensiven. Nämnda Miedema är bara 19 år, men blir lagets nyckelspelare i Kanada. Bayern Münchenspelaren har alltid varit de stora matchernas spelare. I fjol var hon tungan på vågen när Holland vann F19-EM och det var också Miedema som sköt Holland till årets VM-slutspel. Hon gjorde alla Hollands tre mål i de båda playoff-finalerna mot Italien.
En sådan spelare är det förstås otroligt viktigt för alla lag att ha med i ett stort mästerskap.
Offensivt har alltså Holland ett riktigt trumfkort. Laget är otroligt passningsorienterat, man försöker spela sig ur alla situationer över hela planen – något som ibland känns nästan absurt. Fast man har idel bolltrygga spelare, sannolikt är det en av de tre–fyra bollskickligaste trupperna i hela mästerskapet. Man har dessutom två riktigt vassa frisparksläggare i Sherida Spitse och Mandy van den Berg – en med höger fot och den andra med vänster.
Defensivt finns det däremot ganska många frågetecken. Målvakt Geurts har brister både i spelet i luftrummet och i sina utrusningar. Backlinjen känns inte heller ramstark.
Trots det har Holland hyfsade chanser att gå riktigt långt i VM-slutspelet. Man har lottats in i vidöppna grupp A där man i tur och ordning ställs mot Nya Zeeland, Kina och Kanada. Gruppen är så vidöppen att den knappt går att tippa.
Holländskorna kan sluta allt från etta till fyra i gruppen. Eftersom det lär bli jämnt borde grupptrean ha goda chanser till avancemang – om det inte blir en massa kryssmatcher. Hursomhelst har både ettan och tvåan i gruppen bra lägen i slutspelsträdet.
Gruppettan ställs mot en grupptrea i åttondel och grupptvåan möter tvåan i Japans och Schweiz grupp i sin åttondel. Om Holland lägger beslag på en av de två topplatserna kommer man alltså att ha ganska goda chanser att även ta sig vidare till kvartsfinal.
12) Australien Världsrankning: 10 – har som bäst varit rankat som nummer 9.
I två raka VM har The Matildas nått kvartsfinal. Man åkte till Tyskland 2011 med ett mycket ungt lag. Även årets VM-trupp är ung, men nu är ändå många av ungdomarna fyra år äldre och flera av dem har skaffat sig välbehövlig rutin från proffsspel utomlands.
Exempelvis har Samantha Kerr, Kyah Simon, Caitlin Foord, Emily van Egmond, Katrina Gorry, Lydia Williams, Stephanie Catley och Lisa De Vanna spelat i NWSL. Kerr och Catley gjorde ganska rejäla avtryck i USA.
Ojämna De Vanna har nog störst potential i truppen, men jag skulle ändå säga att Kerr numera är lagets bästa spelare. 21-åringen är snabb och bra både med fötter och huvud och användbar både som yttermittfältare och forward. Hon blev bästa målskytt i Western New York Flash i fjol – alltså det lag där även USA:s poängmaskiner Abby Wambach och Carli Lloyd spelade. Även den offensiva speluppläggaren Katrina Gorry är värd att nämna, hon prisades som Asiens bästa spelare 2014 och har ett fantastiskt bra tillslag. Några exempel finns här:
Det australiska laget har varit samlat på olika läger ända sedan årsskiftet då deras liga spelades klart. De har spelat en del matcher under tiden, med varierande resultat. Exempelvis vann man bara med 3–2 mot Brescia i april, en match som fick Maria Karlsson att säga så här om våra gruppmotståndare:
”Pia Sundhage får ringa om hon vill ha lite hjälp. Men av det jag såg tror jag inte att det behöver vara några problem för Sverige i VM.”
Australien är ändå ett ganska spelskickligt lag och om Kerr och jokern De Vanna är i toppform kommer de att bli jobbiga att möta. Det fick Vietnam erfara i australiskornas avskedsmatch nyligen. Där stor det 7–0 efter 22 minuter…
Lite överraskande är att Sverigebekanta Kate Gill är petad ut VM-truppen som du hittar här. Gill är ju alla tiders skyttedrottning i The Matildas.
Efter två raka kvartsfinaler är det ändå mycket tveksamt om det blir en tredje för The Matildas. Som bekant har ju Australien fått en stentuff lottning, på förhand är det ju USA och Sverige som skall avancera ur gruppen, där ju även Nigeria ingår. Dock har Australien potential att skrälla mot topplag i enstaka matcher, och det kan ju mycket väl räcka med tre poäng – alltså en seger – för avancemang. Som grupptrea får man ju dock möta en gruppsegrare i åttondelsfinal, något som gör att Australiens lag måste skrälla för att återigen bli kvartsfinalister.
Jag skrev ett längre inlägg om Australien i januari. Det finns här.
13) Spanien Världsrankning: 14 – lagets högsta rankning någonsin.
Den före detta Tyresöstjärnan Veronica Boquete bär ett tekniskt lag. Spanien har haft flera starka ungdomslandslag och börjar även flytta fram positionerna på seniornivå.
Utöver Vero har man även goda offensiva kvaliteter hos spelare som Jenni (alltså den före detta Tyresöspelaren Jennifer Hermoso), Natalia (Pablos) och framtidsnamnet Alexia (Putellas). Laget är passningsskickligt, men hur är det med försvarsspelet? Jag tror inte att defensiven räcker till när det drar ihop sig till slutspel.
Jag tror dock att spanjorskorna har goda möjligheter att överleva gruppspelet. Laget har lottats mot Brasilien, Sydkorea och Costa Rica – en grupp där man bör ha goda chanser att sluta tvåa, för jag tror att man är bättre än koreanskorna. Intressant här är att gruppettan ställs mot tvåan i Sveriges grupp i åttondelsfinal medan tvåan får möta ettan från gruppen med Frankrike och England.
Det är motståndare som är klassen bättre än Spanien – som alltså lär åka hem efter första slutspelsomgången.
Dags för del två i min genomgång av VM:s 24 lag. Jag har kommit till de fyra första av de åtta lag jag kallar slutspelskandidater.
Vinjetten slutspelskandidater är något missvisande eftersom den ojämna lottningen har gjort att några de här nationerna kommer att få svårt att nå slutspelet medan ett par av blåbärsnationerna har ganska bra odds.
Sportsligt sett är ändå de här lagen klart bättre än de sju blåbärslag som jag presenterade i genomgångens första inlägg:
14) Nya Zeeland
Världsrankning: 17 – har som bäst varit rankat som nummer 16.
Hade det bara handlat om hjärta hade Nya Zeelands Football Ferns varit med bland guldfavoriterna – för här har vi ett lag som kämpar.
Man har en utmärkt målvakt i Erin Nayler och starka ytterbackar i Englandsfödda Ria Percival och Rosengårds USA-födda Ali Riley. Sverigebekant är förstås även Vittsjömittfältaren Kirsty Yallop.
Percival spelar i Frauen-Bundesliga, där har man även spelare som Amber Hearn (Jena) och Rebekah Stott (SC Sand). Ytterligare några spelare har provat på engelska WSL eller amerikanska NWSL de senaste åren. Sarah Gregorius har spelat i Tyskland men återfinns nu i Elfen Saitama i japanska Nadeshiko League.
Nya Zeeland har alltså många spelare med internationell rutin, man var i kvartsfinal i OS för tre år sedan och deras ungdomslandslag har fått känna på spel i F20-VM flera gånger de senaste åren. Laget är jobbigt att möta, och slår ur underläge i VM.
Lottningen är nämligen svår, men inte omöjlig. Laget har hamnat i grupp A där man i tur och ordning möter Holland, Kanada och Kina. Jag tror inte att Nya Zeeland går mål- eller poänglöst genom den gruppen – utan gissar att man har snor tredjeplatsen.
I så fall kan det blir åttondelsfinal mot segrarna i grupperna B eller C, alltså troligen Tyskland/Norge eller Japan/Schweiz – och det är för starka motståndare. Tar sig Nya Zeeland längre än åttondelsfinal är det en skräll.
15) Nigeria
Världsrankning: 33 – har som bäst varit rankat som nummer 24.
De regerande afrikanska mästarinnorna kommer till VM utan etablerade Sverigeproffs som Faith Ikidi, Sarah Michael, Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu. Det känns ju faktiskt väldigt konstigt, inte minst då flera av dem är spelare av världsklass.
Kaxige förbundskapten EdwinOkon har däremot tagit med 39-åriga division 2-spelaren Perpetua Nkwocha i sin bruttotrupp, som i övrigt mest bygger kring de nigerianska lag som haft stora framgångar vid de tre senaste F20-VM:n.
Utåt verkar för övrigt förbundskapten Okon ganska dåligt utbildad på hur man agerar för att nå framgång på den internationella scenen. Hans uttalanden efter VM-lottningen fick i alla fall mitt förtroende att rasa till botten. Okon sa:
”Vi behöver ingen information om våra motståndare, allt vi behöver är att förbereda oss mycket bra och sedan spela. Vi är inte nervösa inför något motstånd även om vi vet att alla lag i VM är bra. Vi hoppas vinna vår grupp och med Gud på vår sida och med goda förberedelser hoppas vi nå vårt mål och gå hela vägen.”
Hoppas för Nigerias skull att nonchalansen kring motståndarscoutingen bara var snack och inte allvar. Även om Englandsproffset Asisat Oshoala är en av världens främsta talanger kommer förstås inte Okons lag att gå hela vägen i VM. Laget får tvärtom vara väldigt nöjt om de kan ta sig vidare ur gruppspelet.
Nigeria har genomgått en generationsväxling sedan de misslyckades med att kvala in till OS 2012. De har dock massor av talang och individuell skicklighet i truppen. Jag har sett och imponerats av Nigerias lag i de tre senaste F20-VM:n. Där har man kommit hem med två silver och en fjärdeplats – något som bara toppas av Tyskland. Spelarna som nått framgångarna är födda 1991–94 och utgör basen i Okons VM-trupp. En trupp som alltså har framtiden för sig.
Ursprungstipset blir dock att Nigeria kommer sist i grupp D och följaktligen åker ut direkt den här gången. Det hindrar inte att Super Falcons – som laget kallas – är en otäck första motståndare för Sverige. Laget är svårscoutat, kommer till Kanada med massor av ungdomlig entusiasm och känslan är att det kan spela en ganska oförutsägbar fotboll.
Jag skrev för övrigt ett längre inlägg om Nigeria i januari, läs det här.
16) Kina
Världsrankning: 16 – har som bäst varit rankat som nummer 5.
Jag har sett Kina i flera landskamper det senaste året, ändå kan jag bara namnge en spelare, duktiga Potsdammålvakten Wang Fei. Hon kändes som lite av en chansning när hon värvades till Frauen-Bundesliga, men har sett väldigt stabil ut under våren. Konstigt nog var Wang petad i tyska cupfinalen, något hon inte såg ut att uppskatta.
Utöver Wang är det alltså ett ungt och väldigt profillöst lag som Kina ställer upp med i sin VM-comeback. Kina var ju en stormakt inom damfotbollen på Sun Wen:s tid. Åren 1991–2007 nådde man minst kvartsfinal i alla VM-turneringar och man har spelat final i både VM och OS.
Men de senaste åtta åren har Kina tappat mark. Man missade kvalet både till VM 2011 och OS 2012. Och när man nu är tillbaka på den internationella scenen igen är man långt ifrån något favorittryck. Tvärtom vore det en framgång för det kinesiska laget om man överlevde gruppspelet.
Det innebär inte att jag tror att kinesiskorna blir någon slagpåse i grupp A. Laget har kapacitet att sno poäng mot topplag. Det senaste halvåret har man exempelvis kryssat både mot USA och Brasilien.
Det jag har sett av Kina är det ett bollskickligt och välorganiserat lag, som dock saknar en del genombrottskraft i offensiven. Jag tror helt enkelt att Kanada, Holland och Nya Zeeland har vassare lag. Men lek med tanken att värdnationen inte pallar med nerver och förväntningar i premiären mot just Kina. Då kan kinesiskorna mycket väl skaffa sig en kanonstart på turneringen. Och då kan det bli slutspel.
Åttondelsfinal är inte orealistiskt – men skulle laget gå längre än så tycker jag att det är överraskande.
17) Sydkorea
Världsrankning: 18 – har som bäst varit rankat som nummer 16.
Sydkorea är ett nytt lag på VM-scenen. Nationen har gjort bra ifrån sig i många ungdomsmästerskap, men inte alls lyckats på seniornivå. När man nu får spela VM-slutspel är det fjolårets bästa spelare i engelska WSL, Ji So-Yun, som skall göra mirakel.
Ji So-Yun är en makalöst bra spelare, en av de allra bästa i världen. När hon spelade ihop med en stor mängd japanska världsmästare i Inac Kobe Leonessa var hon den lysande stjärnan. Tyvärr är inte omgivningen i Sydkoreas landslag på samma nivå som i Inac Kobe, vilket gör att Chelseastjärnan riskerar att få bära ett lite väl tungt lass på sina axlar.
Det finns mycket bolltrygghet i Sydkoreas trupp. De flesta spelarna är kvicka och passningsskickliga och laget är välorganiserat. Däremot saknas en hel del kraft, inte minst den offensiva genombrottskraften.
Laget känns även tunt i defensiven, då tänker jag exempelvis på att man riskerar att vara sårbara vid fasta situationer. Offensivt har man utöver Ji So-Yun en spelare med en intressant historia i Park Eun-Seon. Jag skrev om henne för något år sedan då konkurrentklubbarna i den koreanska ligan anklagade henne för att vara en man. Hon är en hon – och nu skall forwarden försöka visa sitt målsinne även på VM-nivå.
Sydkorea har fått en ganska gynnsam lottning. Man spelar i grupp E mot Brasilien, Costa Rica och Spanien. Där bör man trots allt ha goda möjligheter att placera sig som trea före Costa Rica. Det kan alltså bli åttondelsfinal för koreanskorna – något som vore en framgång. Längre än så lär man däremot inte avancera. Sydkorea skulle nämligen vara en drömmotståndare i åttondelsfinal för samtliga andra nationer.
Vi står inför en riktig topphelg inom internationell damfotboll på klubbnivå. Men innan den genomgången konstaterar jag att holländska supertalangen Vivianne Miedema idag skrev på ett treårskontrakt för Bayern München.
Flera svenska klubbar har visat intresse för den 17-åriga skyttedrottningen från Heerenveen. Och det hade varit kul att se henne i damallsvenskan. Men nu får man njuta av henne på DFB-tv i vinter istället.
Bayern gjorde idag även klart med amerikanska powerforwarden Katie Stengel för de närmaste två åren. Det handlar om en stor, tung forward, som blir intressant att se i Frauen-Bundesliga.
Bayern verkar göra en riktig storsatsning. De har sedan tidigare gjort klart med talangfulla tyska Europamästarinnan Melanie Leuploz från Freiburg. Från samma klubb hämtar man schweiziska mittbacken Caroline Abbé och från Hoffenheim kommer japanska teknikern Mana Iwabuchi.
Melanie Leupolz
Och det verkar inte vara färdigvärvat med det. Bayern har ryktesvis kopplats ihop med toppspelare som Alisa Vetterlein, Nadia Nadim, Ada Stolsmo Hegerberg, Julia Simic, Isabelle Linden, Alexia Putellas, Stefanie Mirlach och Sara Löser.
I sista omgången på söndag ställs Bayern mot Potsdam. Det är en klubb som hittills mer är kopplad till spelarflykt än till inflöde. En av dem som lämnar Potsdam nu är Antonia Göransson. Därmed består en ovanligt stor del av de svenska landslaget för tillfället av klubblösa spelare.
Utöver Göransson även Olivia Schough samt före detta Tyresöspelarna Carola Söberg, Linda Sembrant, Lisa Dahlkvist och Malin Diaz. Jag såg igår att Sembrant och Dahlkvist för samtal med Göteborg, vilket ju vore en bra lösning för båda parter – om ekonomin tillåter.
Gudbjörg Gunnarsdottir
Apropå Göteborg hämtar de ju en spelare i Potsdam nu i sommar – Maren Mjelde. Andra spelare som är klara att lämna Potsdam är Gudbjörg Gunnarsdottir, Alex Singer (Washington), Ann-Katrin Berger och Stefanie Mirlach.
Helgen innehåller faktiskt en hel hög stora matcher. Den största spelas ju i Tyskland på söndag. Fast det är inte den mellan Potsdam och Bayern, utan förstås guldfinalen mellan Wolfsburg och Frankfurt. Den ser du här klockan 14.00 på söndag.
Med tanke på hur Frankfurt har darrat i avgörande matcher de senaste åren tippar jag att guldet stannar i Wolfsburg.
På söndag är det även möte mellan ettan och trean i damallsvenskan, Rosengård och Umeå. Den startar 15.00, men visas tyvärr inte på tv.
Och i morgon lördag 21.00 är det fransk cupfinal mellan Lyon och PSG. Länk till den matchen finns här. Hoppas den funkar.
Som grädde på moset är det seriefinal i NWSL natten mot söndag. Ledande Seattle tar emot Chicago, med avspark 04.00. Den ser du här. Apropå Seattle blev Kim Little utnämnd till maj månads bästa spelare i NWSL. Skotskan fick utmärkelsen även i april, vilket är unikt. Hon blev nämligen den första spelare att koras till bästa spelare två månader i rad.
Slutligen så kritiserade jag ju damfotboll.com igår för deras nyhetsvärdering. Idag är det läge att ge sidan beröm. Först skall självklart Anette Börjesson ha full cred för att hon i sitt inför serien placerade Tyresö sist i damallsvenskan. Ett riktigt vasst tips.
Sedan är det här en vaken nyhet. Under dagen har Tyresö i och för sig dementerat uppgifterna, och uppdaterat hemsidan. Och vi får hoppas att klubben har rätt i att det var ett fel på webbverktyget som orsakade dateringen. Annars har Rosengård drabbats av onödiga kostnader.
Årsgenomgångar skall man ju helst publicera innan Jan Malmsjö har läst nyårsklockorna på Skansens scen. Efter är det ju framåtblickar som gäller.
Men snabbhet har aldrig varit min bästa egenskap. Och när en viss Zlatan tog över fokus under mellandagarna har genomgången av 2013 fått dröja ett par dagar.
Eventuellt har ni som får blogginläggen via mejl redan sett stora delar av det här inlägget. Jag råkade nämligen trycka publicera en gång innan allt var klart. Nu är dock inlägget klart för att visas upp för omvärlden.
Jag har säkert missat en massa kul eller mindre kul saker från 2013. Men här är i alla fall ett försök att spegla årets viktigaste händelser. Trevlig läsning.
Årets avhopp: Det stod assisterande förbundskapten Birger Jacobsson för – bara några dagar innan EM-premiären. Udda.
Årets besvikelse: Publiksnittet i damallsvenskan. Trots publiksuccé på EM påverkades inte intresset för vår bästa serie ett dugg. Snittet slutade på 741. Inför EM-uppehållet låg det på 738.
Årets brutna rekordsviter: Här handlade det om Lyon – dubbelt. Först brast deras svit över matcher utan förlust under 90 minuter. Den höll i 119 matcher och i drygt tre år, fram till Champions Leaguefinalen mot Wolfsburg. Senare på året sprack även Lyons svit av matcher utan förlust på hemmaplan. Det var Potsdam som ändade sviten som totalt varade mellan 10 september 2006 och 14 november 2013. Alltså drygt sju år.
Årets bäst när det gäller: Nadine Angerer förstås. Hon gjorde långt ifrån någon kanonsäsong i Frankfurt, och var så ifrågasatt att förbundskapten Silvia Neid gav Almuth Schult chansen att ta över målvaktshandskarna i A-landslaget i våras. Schult misslyckades dock. Det gjorde inte Angerer i EM. Hon släppte bara in ett mål på hela turneringen, och i finalen räddade hon två norska straffar och blev på kuppen första spelare att vinna Uefas nya pris till bästa spelaren i Europa. Snart kan hon dessutom vara bäst i världen.
Årets Caster Semenya: Precis som den sydafrikanska löparen anklagades sydkoreanska Seoul City Amazones skyttedrottning Park Eun-Seon för att vara man.
Årets debattör: Det kunde även ha kallats årets provokatör, för Malmötränaren Jonas Eidevall provocerade de både toppkonkurrenterna Tyresö och Linköping flera gånger under hösten, bland annat kallade han Tyresö för Harlem Globetrotters. Eidevall blandade sig dessutom in i flera diskussioner, enligt min uppfattning ofta med både vassa och vettiga åsikter.
Årets domarskandal: Straffläggningen i semifinalen av franska cupen som Lyon fick vinna – trots att de förlorade. Ni kanske minns hur Montpelliers japanska Rumi Utsugi gjorde mål på sin straff två gånger, men att domaren inte kunde reglerna. Så när Montpellier trodde att de hade vunnit, och var klart för cupfinal, då meddelade domaren att det var oavgjort. Straffläggningen fortsatte, och Lyon vann. Alla utom domaren insåg snabbt att domslutat hade haft väldigt fel. Lyon var välvilligt, och det blev omspel. Men blixten slår ju inte ner två gånger. Så Lotta Schelins lag vann omspelet, och sedermera också hela cupen.
Årets drömlottning: Fick Tyresö inför nästa års Champions Leaguespel, där österrikiska Neulengbach väntar i kvartsfinal och engelskt motstånd i eventuell semi. Båda de tyska lagen hamnade däremot på den andra finalhalvan. Fast tur och otur jämnar ju ut sig, och Tyresö hade haft rejäl otur i lottningen till sextondelsfinalerna, där man ställdes mot franska PSG. Som man ju besegrade.
Årets fest: Sverige–Finland på Gamla Ullevi. Vilket underbart tryck det var både på planen och på läktarna. Helt klart den mest minnesvärda matchen under ett EM som ju i sin helhet var en fest, väl värd att hylla.
Årets framtidslag: Det svenska F17-landslaget som anförda av Linköpings forward Stina Blackstenius nådde EM-final, men föll mot Polen med 1–0.
Årets framtidslag 2: De tyska Europamästarinnorna, som under ett par matcher hade fyra kantspelare med en medelålder på under 20; Leonie Maier, Melanie Leupolz, Lena Lotzen och Jennifer Cramer.
Årets franska nerver: Frankrike förstås. Med Lyon som klar tvåa. Och trea.
Årets frisör: Josefine Öqvist som fixade till EM-frisyren för förbundskapten Sundhage:
Årets gate: Delad seger mellan Bilgate och Zlatangate. Fast de båda hörde ju ihop.
Årets glädjepriser: De på EM förstås. Jag hade en kollega som tog hela sin trebarnsfamilj på EM-semifinal – och betalade 350 kronor. För att se Elfsborgs Champions Leaguekval mot odugliga bonkalaget Daugava fick samma familj punga ut med 1050 kronor.
Årets homofobi: Den finner vi i Afrika, närmare bestämt Nigeria, som bannlyste lesbiska spelare.
Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.
Årets husdjur: Gullfiskur – Islands ”maskot” under EM. Fisken väckte så starka känslor att isländskorna anklagades för djurplågeri.
Årets inkilning: Den hade Göteborg FC. Flera spelare tvingades komma med intressanta avslöjanden på Twitter. Mest stack Marie Hammarström ut när hon meddelade att hon väntade tvillingar – för det ligger i släkten…
Årets jumbo: Sunnanå SK. Sist i damallsvenskan utan seger, och med sämsta tabellraden av alla damallsvenska lag på 2000-talet.
Årets konstgräsplaner: De i Kanada som VM 2015 skall spelas på. De har redan skapat debatter i USA och Tyskland. Men Fifa verkar inte ändra sig – det blir VM på plast nästa år.
Årets korsbandsskador: Amy LePeilbet, Svenja Huth, Kyah Simon, Emma Berglund, Hanna Pettersson, Linda Hallin, Linda Sällström, Anna Thörnqvist, Emelie Lövgren, Hanna Glas, Nina Jakobsson, Erika Martinsson och sannolikt ganska många till.För Hanna Folkesson och Johanna Almgren var det andra knäskador som spökade. Men det var tyvärr så illa för båda att de missade EM.
Årets kryssare: Danmark. Laget tog medalj i EM, och var en straffläggning från final – utan att vinna en enda match över 90 minuter. Men kryss mot Sverige, Finland, Frankrike och Norge räckte till brons. Danskorna fortsatte att spela oavgjort efter EM. Och krysset i VM-kvalet borta mot Serbien ger däremot ingen medalj. Det kan kosta Danmark en plats i Kanada nästa år.
Årets käftsmäll: Den delade jag tydligen ut mot damfotboll.com i januari. I varje fall tyckte de så i den här försvarsartikeln. Visst var jag kritisk mot deras nyhetsarbete, och den kritiken kvarstår i stort. Men jag hade aldrig trott att de skulle skriva ett försvarsinlägg. Och damfotboll.com har blivit bättre. De gjorde ett bra 2013, sannolikt var det deras bästa år någonsin. Förhoppningsvis fortsätter de att flytta fram positionerna under 2014.
Årets ledare: Even Pellerud som ledde ett nederlagstippat Norge till EM-final, där de spelmässigt var väl så bra som Tyskland. Men föll på två missade straffar.
Janni Arnth
Årets leende: Det bar danska Janni Arnth Jensen när hon klev fram till straffpunkten för att sänka Frankrike. Det sken nästan lika mycket om Arnth innan hon slog till bollen, som det gjorde när hon hade fixat den danska medaljen.
Årets lottning: Uefas Karen Espelund fick chansen att avgöra vilket lag som skulle spela kvartsfinal i EM, Danmark eller Ryssland. Det blev Danmark. Eftersnacket var kritiskt. Uefabasen Michel Platini skyllde ifrån på kvinnorna inom Uefa. Till Tv4 sa han:
”Du vet hur det är med kvinnor, det är svårt att kämpa mot dem…”
Årets mediaskugga: Vårt öppna och tillgängliga landslag som plötsligt bara släppte fram avbytare till presskåren. Den rejält förändrade policyn gjorde mig irriterad både inför och under EM.
Årets mest defensiva: Färöarna på Gamla Ullevi. Hade de backat längre hade de stått ute på parkeringen…
Årets mest oväntade hjälp: Nordkorea vann sydasiatiska mästerskapet. De gjorde det tack vare arvfienden Sydkorea, som slog Japan i sista omgången.
Årets mest svårbedömda spelare: Marta. Stjärnan platsade inte i damallsvenskans allstarlag, men är en av tre som kan vinna Ballon d’Or som världens bästa spelare. Kontraster.
Årets mest udda övergång: Japanska stjärnan Yuki Ogimi som lämnade Potsdam och Frauen-Bundesliga efter att ha blivit skyttedrottning där, för att gå till engelska WSL och Chelsea. Knappast ett steg uppåt på karriärstegen…
Årets mest återkommande debatt: Den om alla utlänningar i damallsvenskan. Jag är positiv. Men den uppfattningen tycks jag inte dela med så många. Eller jo, Lisa Ek och Jonas Eidevall verkar vara på min sida.
Årets metamorfos: Pluggade du in Jitex spelare säsongen 2013? Det har du inget för till årets säsong. Mölndalsklubben byter nämligen ut hela truppen.
Årets miljonregn: Eskilstuna United gick upp i damallsvenskan för första gången, och fick nästan omgående 7,5 miljoner kronor av en sponsor, att använda över en treårsperiod.
Årets missbedömningar: Alla experter på den damallsvenska upptaktsträffen som tippade Kif Örebro på nedflyttningsplats, medan man hade Sunnanå på säker mark. Båda tipsen visade sig ganska snart vara sällsynt ogrundade. Rickard Nilsson:s Örebro tillbringade nämligen hela säsongen på övre halvan, medan Sunnanå alltså var historiskt uselt.
Årets mål 1: Caroline Graham Hansen mot Japan i Algarve cup. Målet finns 2,15 in på det här klippet:
Årets mål 2: Lisa Dahlkvist långskott mot sin blivande lagkompis i Tyresö, Ashlyn Harris. Från Algarve cup:
Årets mål 3: Marija Banusic för Kristianstad i premiären mot Piteå. Se frisparksmålet på den här länken.
Årets mål 4: Alexia Putellas för Barcelona i spanska cupfinalen mot Zaragoza. Den geniala finten som lurar de två backarna måste nästan ses i slow motion för att verkligen uppfattas:
Årets mål 5: Lisa De Vanna för Sky Blue mot Boston Breakers i NWSL. Bicycletan korades av Fifa som årets damfotbollsmål i världen:
Årets mål 6: Fatima El Foul för B93/HIK/Skjold i den danska 3F-ligan:
Årets mål 7: Sydkoreas Kim Na-Rae skickade i väg en riktig projektil på halvvolley mot Kina. Målet kommer 30 sekunder in i det här klippet:
Årets mål 8: En makalös vänstervolley från Stephanie Roche, Peamount United FC, borta mot Wexford Youth:
Årets mål 9: Fullträff nummer ett i damallsvenskan stod Örebros Sarah Michael för mot Tyresö. Vi snackar riktig bomb.
Årets mål 10: Kristine Minde, som då hette Wigdahl Hegland i efternamn slog till på volley i september:
Årets måldrottning: Är också tidernas måldrottning. Abby Wambach passerade nämligen Mia Hamm i statistiken över flest gjorda landslagsmål totalt. Hamm står på 158. Wambach gjorde 11 i år och är nu uppe på 163. Wambach utmanas nu närmast av Kanadas Christine Sinclair som står på 147.
Årets mästarinnor: Wolfsburgskvartetten Lena Goessling, Nadine Kessler, Josephine Henning och Luisa Wensing som inom några månader vann allt man kan vinna i Europa; EM, Champions League, inhemska ligan (Frauen-Bundesliga) och inhemska cupen.
Årets mästarlag: Wolfsburg, Lyon, Portland Thorns, Inac Kobe Leonessa, Liverpool, Sydney FC, Stabaek, Barcelona, Åland United och förstås LdB FC Malmö. Alla de svenska mästarinnornas mål från 2013 kan du för övrigt se här:
Årets mörkläggning: VM-kvalmatchen borta mot Bosnien-Hercegovina som inte tv-sändes någonstans.
Årets nationalhjälte: Dagny Brynjarsdottir som nickade in det snygga målet som tog Island till EM:s kvartsfinal och försatte det lilla öriket i damfotbollsfeber.
Årets nya namn: Lauren Cheney bytte till Holiday, Kristine Wigdahl Hegland till Minde, Celia Okoyino da Mbabi gjorde alla kommentatorer glada genom att byta namn till Sasic och under årets sista dagar blev Fatmire Bajramaj till Fatmire Alushi. I den här kategorien lägger vi även till svenska mästarinnorna LdB FC Malmö som bytte till FC Rosengård.
Årets omskolning: Den påbörjades i och för sig redan 2012. Men mittfältaren Nilla Fischer:s förvandling till mittback är svårslagen. Den gick så bra att hon blev tvåa i EM:s skytteliga och värvades av Europamästarinnorna Wolfsburg.
Årets PR-kvinna: Pia Sundhage förstås. Utan henne hade EM kunnat bli en gäspning. Tack vare Marbäcks stora dotter blev mästerskapet en publiksuccé. Det kostade henne en månads sjukskrivning. Men det kanske hon bjuder på?
Årets publiksiffror: Förstås drygt 41000 på EM-finalen på Friends Arena. Men det fanns fler fina siffror att nämna. 46104 såg Tysklands EM-genrep mot Japan på Allianz Arena. 28000 såg den spanska ligafinalen i Bilbao mellan Athletic och Barcelona. Och på vanliga seriematcher drog Portland Thorns 16479 mot Seattle Reign i NWSL:s grundserie och 17 619 till seriefinalen mot Kansas City.
Årets rankinglista: Den över klubblag i Europa som används i Champions League. Alltså den lista där de skotska och polska mästarinnorna kan hamna före de svenska.
Årets reklamfilm: Den spelade Kosovare Asllani in inför EM:
Årets revansch: Ramona Bachmann. Var avstängd för två hands i guldmatchen 2012. Schweiziskan reste sig och var tungan på vågen när Malmö återtog guldet. Dessutom damallsvenskans bästa spelare 2013 – kanske även världens bästa spelare.
Årets självmål: Englands målvakt Karen Bardsley nickade in Spaniens segermål i EM – ett mål som dels ledde till egna lagets sorti ur EM, dels till att förbundskapten Hope Powell fick sparken.
Årets skor på hyllan: Här är ett urval av toppspelare som valt att lägga av under 2013: Kristin Hammarström, Marie Hammarström, Sonia Bompastor, Heather Mitts, Katrine S Pedersen och Solveig Gulbrandsen. Alla kommer att vara rejält saknade.
Årets skrällar: Chile som låg sist på världsrankingen slog i mitten av december både Kanada och Skottland i fyrnationsturneringen i Brasilia. Kul att nya nationer visar framfötterna.
Årets skytteligavinnare: Bland annat Lotta Schelin (Frankrike och EM), Yuki Ogimi (Tyskland), Lauren Holiday (USA), Christen Press (Sverige), Beverly Goebel-Yanez (Japan), Natasha Dowie (England) och Elise Thorsnes (Norge).
Årets spelare: Den tolfte:
Men även Lotta Schelin (Diamantbollen och franska ligan), Martina Müller (Tyskland), Lauren Holiday (NWSL), Ramona Bachmann (Damallsvenskan), Nadine Angerer (Europa), Ji So-Yun (Asien), Katrine S Pedersen (Danmark), Tinja-Riikka Korpela (Finland) med fler.
Årets straffmissar: De stod Trine Rönning och Solveig Gulbrandsen för i EM-finalen. Lotta Schelin och Kosovare Asllani delar bronsplatsen…
Årets svenska mästarinnor i utlandet: Lotta Schelin (Frankrike), Louise Fors (England) och Karolin Pettersson, Sanna Svensson och Frida Thilén (alla tre i Finland).
Årets sånginsats: Den stod Pia Sundhage för förstås. Förutom att hon sjöng för Wambach, Morgan, Messi, Blatter, Ronaldo och de andra på Fifagalan släppte hon även en singel.
Årets sämsta statistik: Assistligan i damallsvenskan. Ett tag rapporterades det fel i varenda match. Statistiken blev så missvisande att det hade varit bättre att vi varit utan den.
”Ser fram emot att åka till Sverige nästa vecka, folk kommer älska mitt efternamn.”
Årets urdragningar: Kattem drog sig ur den norska toppserien och Bad Neuenahr lämnade ifrån sig sin plats i Frauen-Bundesliga.
Årets uttal: Flera spelare i internationella Tyresö fick kämpa med att uttala sitt lags namn rätt. Meghan Klingenberg lade upp ett youtubeklipp med uttalsskolan. Klippet fick en släkting till amerikanskan (pappa?) att skämtsamt på twitter konstatera att klubben inte borde betala ut lön till spelarna förrän de fixar att säga sin klubbs namn:
Årets vassaste spelare: Jodie Taylor, Göteborg FC. Inte bara för att hon gjorde tio mål under våren, utan framför allt för att hon fick ett knivset när hon blev matchens lirare borta mot Sunnanå. Vasst.
Årets välgörare: Delat pris mellan Johanna Almgren och Helén Eke som arrangerade varsin auktion till förmån för Cancerfonden.
Årets vändning: Malmö låg under med 2–1 mot Tyresö, och hade Amanda Ilestedt utvisad. Tyresös grepp om SM-guldet var bastant. Men anförda av Ramona Bachmann och inhopparen Katrin Schmidt kunde Malmö vända till 3–2-seger – och sedermera även spela hem Kronprinsessan Victorias pokal.
Årets överkörning: Lyon krossade Malmö i Champions League, och fick LdB FC att inse att man inte hade tillräckligt bra försvarsspel. De båda storförlusterna kan ha varit guld värda för Malmö.
Det var allt. Jag har säkert glömt någon viktig händelse, och mottar gärna förslag på fler rubriker.
En blogg om internationell damfotboll 