En tung och avslöjande förlust

Grattis Danmark, Österrike, Italien och Ryssland som alla har blivit EM-klara i dag. Och grattis Portugal till att få möta Rumänien i playoff. Rumänskorna var bara ett mål från att snuva Ryssland på den sista direktplatsen.

Portugal i sin tur smet förbi Finland i sista stund. Linköpings Claudia Neto gjorde Portugals segermål borta mot Irland i 84:e minuten, vilket gjorde att finskorna hamnade trea i grupp 2. Samma Neto som alltså gjorde tre mål på Finland i förra veckan.

Claudia Neto

Claudia Neto

Det är alltså bara två playoffmatcher kvar av EM-kvalet, och de flesta lagen kan nu summera sin insats. För svensk del blev det en tråkig avslutning.

Det är inte utan att man känner viss frustration och uppgivenhet i kväll. Liten tröst är att Tre Kronor leder mot Finland i World Cup…

Men ni som inte orkar med ett kritiskt inlägg kan sluta läsa nu. För som jag ser det var matchen i Viborg på många sätt den jobbigaste överkörning Sverige drabbas av på länge. Visst har vi förlorat med större siffror i flera matcher de senaste åren, men det kändes verkligen bekymmersamt att se hur fantasi- och uddlöst vårt lag var i dag. Framför allt borde spelet, eller kanske snarare bristen på spel, ha gjort Pia Sundhage bekymrad.

För det var inte USA eller Brasilien vi mötte, utan Danmark – ett lag som haft några tunga år. I kväll var dock danskorna bättre på det mesta och tog en solklar och fullt rättvis seger.

Förlusten gör att vårt lag nu riskerar tuffare lottning i EM-slutspelet, för det troliga är att att dagens resultat innebär att vi tappar tredjeplatsen i Europa och därmed även trillar ur den högsta seedningsgruppen till EM. Vi låg knappt före England inför den här omgången, men när lottningen genomförs senare i år kommer sannolikt Nederländerna, Tyskland, Frankrike och England att vara högst seedade.

Trots den svidande förlusten hittade Sundhage positiva saker när hon pratade i Tv12 efter matchen. Hon hade sett positiva intentioner i anfallsspelet:

Vår förbundskapten kan inte ha sett samma match som jag. Jag såg en match där ett uddlöst Sverige knappt hade några anfall. Vi slutade på två avslut mot mål, båda kom på övertid när matchen redan var förlorad.

Jag såg en match där Sundhage hade satt sitt lag att spela en fotboll som individerna inte har kompetens att göra. Det var helt enkelt för många icke bolltrygga spelare från start. Det gjorde det enkelt för danskorna att stressa sönder det svenska laget. Det blev inte bättre av att Sundhage hade valt ett forwardspar som det inte går att lyfta bollar mot, för att ingen av dem håller internationell klass som bollmottagare.

På slutet fick vi in mer tyngd på forwardsplats, men då hade vi tappat mittfältet. Det var förstås otur att både Caroline Seger och Lisa Dahlkvist tvingades till byten, men skall vi spela ett spel som bygger på kombinationer på mittfältet är det ju Sundhages jobb att fylla truppen med spelare som är så bolltrygga och passningssäkra att det går att genomföra det spelsättet. Det klarade inte den trupp Sundhage hade med sig till Danmark.

Sedan är det klart att vi hade lite otur.

Men är man pressad ökar risken för otur i olika situationer. Och 2–0-målet handlade inte om otur, det handlade om stora brister i luftrummet. Pernille Harder fick vinna en nickduell på hörna mot fyra svenska spelare. Det är inte acceptabelt.

Alla svenska spelare måste ha varit medvetna om att Harder är stark i luften om hon får komma med fart. Det får helt enkelt inte se så här lätt ut.

Kollar vi på de punkter jag listade inför avspark blir det allt tydligare att vänsterbacksplatsen är en akilleshäl för att klara av att spela det här nya spelet. Jag hade ett extra öga på Jonna Andersson, och kan bara konstatera att hon återigen hade en tung dag. Känslan är tyvärr att hon inte är redo för A-landslaget. Hon måste jobba vidare både med defensiven och med sin bollbehandling om hon skall vara aktuell framöver. Som jag ser det nu är fortfarande Elin Rubensson det bästa alternativet på positionen, och Magdalena Ericsson det näst bästa. Det handlar alltså om två spelare som inte är vänsterbackar i sina klubblag.

Men det var inte bara Jonna Andersson som hade det jobbigt. Inte heller övriga backlinjen klarade av att sätta tillräcklig fart på bollen, och det fattas kvalitet både på mittfältet och bland forwards.

Känslan i dag var att det kommer att bli väldigt svårt för Sverige att klara av det nya spelsätt som Sundhage vill genomdriva. Men visst, det saknades ju rätt många aktuella spelare, så även om jag är tveksam får vi väl ge systemet någon chans till. Men då måste Sundhage hitta rätt spelartyper till de olika rollerna.

* Därmed lämnar jag dagens matcher för en liten kort sammanfattning av dagens övriga nyheter. En stor internationell är att Norge förbundskapten Roger Finfjord valde att avgå i dag, trots att norskorna vann sin grupp utan förlust. Det pyr på många sätt i norsk damfotboll.

* I Sverige har Rosengårds vd Klas Tjebbes aviserat sin avgång. Jag har svårt att bedöma hans jobb för klubben. Det man märkt är att han varit bra på att fixa rubriker, vilket ju är nödvändigt för en liten sport. Kanske att han går att utnyttja av förbund eller EFD framöver. Lite tankar om Tjebbes och Rosengård finns i den här krönikan.

* Slutligen en glad nyhet. Umeå IK har fått in tillräckligt med pengar för att räddas. Första beskedet kom i går och i dag bekräftades att ekonomin är räddad. Nu gäller det även för UIK att rädda sig kvar i damallsvenskan.

Rosengård, Rubensson, Norge, Österrike och Cuellar

Landslaglägret i Malmö fortsätter. Redan i går kväll, samtidigt som jag satt och skrev gårdagens inlägg, gav Rosengård svar på talPia Sundhage:s utspel om bristen på svenska spelare i Malmöklubben.

Vd Klas Tjebbes säger det som behöver sägas med en mening:

”Vill man vara i Champions League måste man leta efter de bästa spelarna – inte de svenskaste.”

Rosengård är för övrigt en av få tänkbara klubbadresser för Caroline Seger till hösten. Känslan är väl att det står mellan PSG och Malmöklubben.

Noterbart är att jag strax skall släppa datorn och bänka mig framför tv:n. Där spelar just PSG:s herrar mot Manchester City. Franska PSG har två fransmän i startelvan, City har tre. Vad hade Sundhage sagt om det…

Från landslaget har dagens mest intressanta artikel varit den här om att Elin Rubensson nu ser sig som innermittfältare. Det låter ju faktiskt mycket intressant. Blir inte direkt lätt att kombinera med högerbackspositionen.

Det om vårt svenska landslag. Nu till diverse annat smått och gott från damfotbollsvärlden.

* EM-kvalveckan drog i gång i dag med två matcher i grupp 8. Båda gick att se live på youtube tidigare i dag. Jag såg korta perioder av dem. Efter Israel–Norge såg jag nöjda hemmaspelare krama om varandra medan flera norska spelare lämnade planen men hängande huvuden. Vad det blev? Jo, Norge vann med 1–0 efter mål av Ada Hegerberg.

Österrike–Kazakstan var tidigt avgjord. Gästerna backade hem, men hade en alldeles för svag målvakt för att stå emot. Jag varnade redan i det här inlägget från 2013 för att Österrike har ett ungt och spännande lag på gång.

Vid dagens 6–1-seger startade man med tio spelare som har klubbadresser i tyska Frauen-Bundesliga och en collegespelare. Det mesta talar för att Österrike kommer att spela EM-slutspel nästa år. Där tror jag dock inte att de kommer att ha så mycket att hämta, utan det känns som om det kan ta ytterligare några år innan Österrike verkligen är redo att utmana i Europatoppen.

Fast lite spännande blir det allt att se hur österrikiskorna klarar sig i söndagens gruppfinal, hemma mot Norge. Norskorna bör hålla koll på snabba högeryttern Laura Feiersinger och nickstarka Sandspelaren Nina Burger.

I morgon är det en riktigt intressant EM-kvalmatch, då är det nämligen utmanarmöte i Sveriges grupp när Polen tar emot Danmark. Danskorna är förstås favoriter, men laget har varit uddlöst det senaste året medan Polen är på gång. Så det kan finnas en liten skrällchans. Avsparken är 20.00, hittar jag en länk till matchen kommer den upp här.

* I morgon spelar även Sveriges U19-landslag igen i EM-kvalet. De möter just Österrike 18.00 i Linköping. Kan du inte vara på plats kan du se matchen på förbundets hemsida.

* I går skrev jag om att besked om hur damallsvenskan skall tv-sändas skulle komma i dag. Så blev det inte. Det nya budet är att besked kommer på fredag. Vi får hålla ut…

* Så till andra sidan Atlanten. Där kan vi först konstatera att det som väntat blivit några tunga dagar för Abby Wambach. I förhör efter hon åkt fast för att ha kört bil påverkad har hon erkänt att hon rökt marijuana och testat kokain. Följden av den här härvan har blivit att hon blivit av med ett sponsorskontrakt med ett bilföretag.

* Slutligen till Mexiko. Där har förbundskaptenen Leo Cuellar efter 18 år på jobbet nu lämnat sin post. Orsaken är förstås misslyckandet i OS-kvalet, där mexikanskorna åkte ut redan i gruppspelet. Ett historiskt dåligt resultat för laget.

Guide till kvartsfinalerna i Champions League

I morgon och nästa onsdag avgörs kvartsfinalerna i Champions League. Vi har svensk representation och känslan är att Rosengård har bra chanser att ta sig vidare till kvartsfinal, även om Frankfurt måste räknas som knapp favorit inför lagens möte.

Innan jag går vidare med funderingar kring kvartsfinalerna i Champions League tänkte jag dock kasta in en liten presentation. Det är nämligen hög tid för alla damfotbollsälskare att lära in namnet Ashley Sanchez.

Ni kanske undrar vem det är. Jo, hon fyllde 17 år i onsdags, är lagkapten för USA:s U17-landslag och mycket talar för att hon är en av de stora stjärnorna i nästa generation damfotbollsspelare.

Ashley Sanchez är nämligen så talangfull att Jill Ellis i dag har tagits ut 17-åringen i USA:s A-landslagstrupp till landskamperna mot Colombia i april. Jag har personligen inte sett Sanchez i några matcher, men jag har sett klipp med vad hon är kapabel till. Och hon imponerar med grym bollbehandling och fantastisk kontroll i hög fart. Kolla bara på det här klippet:

Först Mallory Pugh och nu Sanchez. USA:s framtid känns rätt ljus… Jaja, det var en parentes om en supertalang. Nu tillbaka till Champions League. Här är min guide för de fyra kvartsfinalerna, notera att tipsen gäller dubbelmötet som helhet, alltså inte bara den första matchen.

18.00: Wolfsburg–Brescia
TV/stream: Direktsänds på Eurosport 1, sändningen startar 17.45.
Tips: 90–10

Brescia har visat god form i Italien och leder nu ligan med två poängs marginal till Mozzanica och fyra till Stephanie Öhrström:s Verona. Trots det skall Brescia vara chanslöst i det här dubbelmötet.

Wolfsburg visade att laget är på gång att hitta formen när man vände 0–1 till 3–1-seger mot Frankfurt i söndags. Gör Wolfsburg sitt jobb skall det här dubbelmötet i praktiken redan vara avgjort efter morgondagens match.

I Wolfsburg har norska Caroline Graham Hansen varit vårens spelare så här långt. Hon känns otroligt svårstoppad, hennes driv med bollen påminner om det man brukar se hos en formstark Ramona Bachmann.

Ramona Bachmann

Ramona Bachmann

Just Bachmann är ju numera också Wolfsburgspelare. Hon har dock inte nått de höjder i Frauen-Bundesliga som vi under långa perioder sett i damallsvenskan. Wolfsburg har alltså ett gigantiskt sparkapital i Bachmann.

Jag är rätt övertygad om att tränare Ralf Kellermann till slut kommer att hitta rätt i sitt lagbygge. Utan att ha sett Wolfsburg speciellt mycket den här säsongen misstänker jag att laget söker rätt rollfördelning. Man tappade en viktig djupledsspelare i Martina Müller inför säsongen och har inte riktigt hittat rätt spelsätt ännu.

Graham Hansen och Bachmann påminner ju alltså om varandra i spelstil, risken blir då att de tar ut varandra i stället för att komplettera varandra. Men till slut borde man hitta rätt arbetsfördelning. Som ni kanske minns tog det ett tag innan Bachmann, Marta, Mittag, Sjögran och de andra stjärnorna började funka ihop i Rosengård. Jag minns en match i Göteborg där alla ville ha bollen felvända och ingen av dem ville springa i djupled. Men när man väl hittade rätt rollfördelning blev ju laget som bekant urstarkt.

Noterbart i Wolfsburg är att Noelle Maritz har spelat färdigt den här våren. En fotskada stoppar den schweiziska ytterbacken.

18.30: Barcelona–PSG
TV/stream: TV-sänds inte i Sverige. Men sänds på youtube av Barca-tv. Länk här:

Tips: 20–80

Barca är obesegrat i spanska ligan, men ligger ändå bara på andra plats efter 20 omgångar. Laget har flera duktiga och intressanta spelare som Ruth Garcia, Marta Torrejon, Alexia Putellas, Olga Garcia och Sverigebekanta Jennifer Hermoso.

Jennifer Hermoso

Jennifer Hermoso

Men även om spansk damfotboll är på frammarsch måste Barca överprestera i två matcher samtidigt som PSG måste ha två dåliga dagar om det skall kunna bli katalansk seger i det här dubbelmötet.

För PSG är förstås storfavoriter. Svensklaget har toppspelare på alla positioner och bör ha goda chanser att vinna båda mötena med Barca.

Anja Mittag

Anja Mittag

Anja Mittag är numera historiens bästa målskytt i Women’s Champions League. Tyskan står på totalt 49 mål, och kan alltså mot Barca bli första spelare någonsin att passera 50-gränsen. Den aktiva spelare som möjligen skulle kunna smita förbi och nå gränsen före Mittag är Marta, Rosengårdsspelaren står på 46.

Fast PSG står inte och faller med Mittag i offensiven – långt ifrån. I franska ligan är Cristiane klubbens bästa målskytt med 15. Mittag har 9 och Marie-Laure Delie står på 8.

PSG hade svårt att få hål på Örebro i åttondelsfinalen, men jag tror att närkingarnas försvarsspel är tätare än Barcas. Barca kan nog nå ett bra resultat på hemmaplan, men totalt bör det alltså bli en ganska säker fransk seger.

19.00: Lyon–Slavia Prag
TV/stream: TV-sänds inte i Sverige. Men sänds i Frankrike. Länk här.
Tips: 99,9–0,1

Det här kan bli tvåsiffrigt totalt över två matcher. Lyon är det lag i Europa som har högst potential, och den här typen av matcher brukar man vinna hur säkert som helst. Laget är vant vid att behöva vinna på beställning och man måste underprestera något enormt om Prag skall kunna ha något att hämta.

Min gissning är att dubbelmötet i praktiken är avgjort redan i halvtid i första matchen. Prag har överträffat sig själva genom att gå till kvartsfinal. Här tar det alltså tvärstopp.

20.00: Rosengård–FFC Frankfurt
TV/stream: direktsänds på Eurosport 2. Sändningen börjar 20.00.
Tips: 48–52

De här klubbarna möttes i kvartsfinal 2012, även om Rosengård då hade annat namn. Så var det även när lagen möttes i semifinal 2004. Båda gångerna gick Frankfurt vinnande ur dubbelmötet. Noterbart är att ingen av de fyra matcherna har slutat med bortaseger.

Rosengård har alltså fått med sig bra resultat från hemmamatcherna i båda lagens tidigare möten. Känslan är att Rosengård nu är närmare tyskorna än de var 2012. Då var det överkörning på bortaplan.

Känslan är alltså att vi kan få ett svenskt lag i semifinal igen. Fast jag håller alltså ändå Frankfurt som knapp favorit. Jag gör det eftersom tyskorna har ett mer samspelt lag än Rosengård. Skador, sjukdomar och landslagsuppehåll har gjort att Rosengård inte fått spela in sina nyförvärv i laget på ett sånt sätt som man hade hoppats.

Skadorna har gjort att Malmölaget dessutom lånat in ytterligare några spelare för att hålla bredden i truppen. Djurgårdens Katrin Schmidt och klubblösa Sofia Lundgren finns tillgängliga just för kvartsfinalerna.

På pappret tycker jag att Rosengård står sig starkt mot Frankfurt. Tyskornas trupp är lite bredare, men på pappret håller jag kvartetten Lieke Martens, Gaelle Enganamouit, Natasa Andonova och Marta som minst lika vass som Frankfurts Kerstin Garefrekes, Simone Laudehr, Dzsenifer Marozsan och Mandy Islacker. I Frankfurt saknas offensiva ytterbacken Ana-Maria Crnogorcevic, som ådrog sig en hjärnskakning tidigt i söndagens ligamatch.

Från det lag som vann fjolårets Champions League har Frankfurt tappat sin skyttedrottning Celia Sasic, som ju lagt av. Även om Islacker har gjort det bra i vinter är avsaknaden av Sasic förstås stor. Den gör att Frankfurt har tappat flera procent i spets.

Marta

Marta

Det är bara det där med att många av Rosengårdsspelarna har varit skadade och inte har samma matchträning som tyskorna som får mig att tveka. Samtidigt vet man ju att Marta oftast höjer sig i de avgörande matcherna. Hon blir således väldigt viktig för Rosengård de här två närmaste onsdagarna.

Likaså blir det viktigt att Erin McLeod presterar på sin högsta nivå. Normalt är hon en världsmålvakt, helt klart en nivå bättre än Frankfurts båda alternativ – Desiree Schumann och Anke Preuss. Men den rutinerade kanadensiskan är matchotränad och framför allt har hon inte hunnit stifta speciellt stor bekantskap med sitt nya försvar. Sånt riskerar att skapa viss oro.

Apropå Rosengård läste jag häromdagen ett reportage om klubben i tidningen Match. Där säger klubbens vd Klas Tjebbes att:

”Vi får ibland kritik för att vi värvar spelare utifrån, men jag tycker att vi skall vara glada över att världens femte bästa lag spelar i damallsvenskan. Det betyder att det finns stjärnor för tjejer i Malmö och andra ställen att se upp till. Att små flickor inte tidigare har kunnat drömma om att bli fotbollsproffs tycker jag är patetiskt. Här i Rosengård är alla proffs. Här finns det en dröm att sträva efter.”

Fina ord. Men jag hade varit bra nyfiken på att veta vilka fyra klubbar i världen han placerar före Rosengård. Hur jag än räknar kommer jag fram till att Tjebbes måste anse att hans klubb är bättre än Frankfurt. Upp till bevis kommande två onsdagar.

Jag kanske får läge att fråga i morgon. För om inget oförutsett inträffar tänkte jag följa matchen på plats på Malmö IP. Det skall bli väldigt kul.

Eskilstunas guldläge, Bachmann, oro i Göteborg och mycket mer

Det har gått ett tag sedan förra inlägget, och som jag förvarnat riskerar det att bli viss oregelbundenhet i bloggandet den närmaste tiden.

Det har hänt en hel del sedan senast, här är lite tankar kring en del av de här sakerna. Först till Kopparbergs/Göteborg FC. Där jäser det tydligen både i omklädningsrum och i ledning. Jag har nåtts av uppgifter från flera oberoende källor om stort missnöje med både tränare Stefan Rehn:s coachning och med flera spelare.

Det mesta talar för att GFC kommer att genomgå en rejäl förvandling i vinter. Som ni kanske minns gjordes ju en stor förändring av spelartruppen så sent som inför förra säsongen. Göteborg har knappast kännetecknats av kontinuitet de senaste åren.

Så till den damallsvenska guldstriden. Den kan ha avgjorts i onsdags. Då lämnade nämligen Ramona Bachmann Rosengård med omedelbar verkan. I Kvällsposten sa vd Klas Tjebbes så här:

”Vi önskar Ramona lycka till och detta var en riktigt bra övergång för vår del, säger han.”

Ni fick alltså bra betalt?

”Exakt. Det är klart att detta hjälper till inför vårt Champions League-spel i höst. Vi är glada.”

Personligen tycker jag inte att någon inom svensk damfotboll har anledning att vara glad över Bachmanns flytt. Den är nämligen en ganska tydlig slutpunkt för svensk damfotbolls storhetstid på klubbsidan.

Fram tills i onsdags har Sverige alltid haft något lag som kunnat utmana i Champions League, eller i alla fall haft ambitionen att göra det. Nu är den tiden förbi. Rosengård har givit upp och tvingas sätta större fokus på att få ihop ekonomin än på att konkurrera internationellt.

Det går förstås inte att Sverige aldrig mer kommer att ha något lag som slåss om slutsegern i Champions League – konkurrensen på toppen är trots allt rätt begränsad.

Men numera är de damallsvenska lagen tyvärr hjälpligt frånkörda av kollegorna i Frankrike och Tyskland. Dessutom håller England på att passera.

Så sent som på den damallsvenska upptaktsträffen 2012 tyckte huvuddelen av de närvarande spelarna och ledarna att vår svenska serie var bäst i världen. Drygt tre år senare finns det nog ingen som tycker att damallsvenskan är bättre än Frauen-Bundesliga och D1 Feminine. Dessutom har NWSL kommit igång, en liga som också tveklöst är bättre än damallsvenskan.

2012 var jämnheten det som framhölls som främsta faktorn bakom damallsvenskans storhet. Sedan dess har damallsvenskan knappast varit jämn. Tyresö och Rosengård har dominerat totalt sedan dess.

Men nu när storlagen har fått ge upp kampen mot tyska och franska storklubbar är jämnheten tillbaka. När jag kikade på Eskilstuna–Kristianstad förra helgen satt jag och funderade på om Eskilstuna kunde vinna SM-guld.

Jag kom fram till att svaret på frågan var JA. Efter Bachmanns flytt har den uppfattningen stärkts. Eskilstuna kan bli svenska mästarinnor 2015. Det är till och med så att Eskilstuna numera får räknas som den huvudfavorit.

Kolla bara deras återstående program: AIK (b), Vittsjö (h), Hammarby (b), Piteå (b), Mallbacken (b), Linköping (b) och Göteborg (h).

Visst är bortamatcherna mot Piteå och Linköping två av seriens svåraste uppgifter. Men i de fem övriga matcherna har United goda segerchanser.

Rosengårds återstående program ser ut så här: Piteå (b), Kif Örebro (h), Göteborg (b), Hammarby (b), Umeå (h), AIK (b), Linköping (h). Det känns lite tuffare än Eskilstunas.

Till Kvällsposten säger Klas Tjebbes att han tycker att Rosengård lätt har damallsvenskans bästa trupp. Jag tycker nog att Linköping har en lika bra trupp. LFC:s spelschema ser ut så här: Umeå (h), Mallbacken (h), AIK (b), Göteborg (h), Kristianstad (b), Eskilstuna (h), Rosengård (b).

Även Piteå har kvar chansen att ta hem guldet, men jag tror att det står mellan de andra tre lagen.

Det som talar för Linköping är att laget har det bästa spelschemat, där de kan få två guldfinaler i de två sista omgångarna. Det som talar mot LFC är att laget är något ojämnt och att man ibland har svårt att få hål på motståndarna.

Det som talar för Rosengård är att laget har stor rutin av guldstrider – man har en vinnarkultur. Det som talar mot Malmölaget är att man inte är framme i sitt lagbygge. Det spel som byggde på att firma Bachmann, Marta, Therese Sjögran och Anja Mittag fixade målen går det inte längre att falla tillbaka på. Efter VM-uppehållet har man bara tre segrar på sju omgångar. Med ny tränare och en återigen rubbad balans i truppen finns det många frågetecken kring Rosengård.

Min fundering kring Eskilstuna under förra helgen handlade framför allt om hur laget kan hantera den press som det innebär att vara inblandat i en guldstrid. Det frågetecknet kan vi inte räta ut förrän efter seriens slut. Även om flera av spelarna har varit inblandade i guldstrider är klubbens orutin det stora minuset. Det stora pluset är publikstödet.

För frågan är om det inte vore det bästa som kunde hända svensk damfotboll om en klubb med så härligt stort publikstöd som United tar hem guldet. Ett annat plus för Eskilstuna är deras sätt att spela fotboll. Deras spel bygger på stabilitet, organisation och styrka på fasta situationer, saker som är ganska lätta att bibehålla även i nervösa matcher.

En hyperintressant match spelas redan 14.00 i dag. Då tar Piteå emot Rosengård och vid hemmaseger får jag räkna in norrbottniskorna i nästa inlägg om seriösa guldkandidater.

En timme senare spelas Mallbacken–Kristianstad, en match som är nästan lika viktig för bottenstriden.

I elitettan rusar Kvarnsveden vidare mot damallsvenskan med hög hastighet. Gårdagens 2–0-seger mot Hovås Billdal var Borlängegängets nionde raka seger. Totalt har man 16 segrar och ett kryss på de 17 senaste matcherna. Imponerande.

* Därmed har det blivit dags för en liten genomgång av det som händer på den internationella scenen. I USA är det numera klart vilka lag som spelar slutspel i NWSL. Det blir Seattle, Chicago, Washington och Kansas.

Rachel Buehler skriver autografer

Rachel Buehler skriver autografer

När det stod klart att Portland missade slutspelet meddelade Rachel van Hollebeke (tidigare Buehler) att hon avslutar sin karriär för att satsa på läkarstudier.

Om någon undrar varför jag tycker att Seattles Kim Little är en av de två–tre bästa spelarna i världen tycker jag att man skall kolla på det här klippet:

* I Europa tilldelades Celia Sasic som väntat priset som bästa spelaren i Europa säsongen 2014/15. Lite ovanligt att en före detta spelare tilldelas priset, men inte desto mindre rättvist.

Tvåa kom Amandine Henry och trea Dzsenifer Marozsan. Här är hela topplistan. Caroline Seger blev bästa svenska på nionde plats. Det väcker frågan om vem som kommer att få diamantbollen i höst. Seger borde ligga bra till, men juryn hittar säkert något skäl att återigen ge den till Lotta Schelin

* I Tyskland är Frauen-Bundesliga igång. Jag såg första timmen av premiären Bayern München–Turbine Potsdam i fredags. Under den period jag såg tyckte jag att Potsdam var det bättre laget. Men på slutet vände München till 3–1-seger. Bilder därifrån finns här.

Skotska solomål är melodin för tillfället. Dels Kim Littles läckta 3–0-mål från Seattle, dels Lisa Evans 1–1 mot Potsdam.

Bayerns 3–1-mål är för övrigt riktigt fotbollsgodis. Hela vägen från speluppbyggnaden nere vid egen kortlinje till de läckra inlöpen på Evans inlägg.

Flera av Wolfsburgs åtta mål mot Jena är också fotbollsgodis. Se dem här.

* Jag hinner inte sätta ihop någon guide kring Frauen Bundesliga eller kring franska D1 Feminine som startar i eftermiddag. Men utmärkta bloggen Spelare 12 har guider både till den tyska och den franska ligan. De rekommenderas varmt.

I Tyskland kommer det att stå mellan Wolfsburg och Bayern, med Frankfurt som första utmanare. Min känsla säger att Nilla Fischer få höja pokalen till våren, men det kommer att bli tajt.

I Frankrike är Lyon som vanligt klara favoriter och PSG är lika klara tvåor. Mycket talar för att guldstriden avgörs i deras båda inbördes möten.

 

Bélanger till sargat Rosengård

FC Rosengård ersätter Anja Mittag med kanadensiska VM-spelaren Josée Bélanger. Hon är alltså värvad som forward, men i VM spelade Bélanger högerback.

Min bild av kanadensiskan är att hon är en energispelare av hyfsad klass. Men hon är väldigt långt ifrån den nivå Anja Mittag håller. Väldigt långt ifrån.

Jag såg att Alva Nilsson kastade ut följande fråga på twitter efter cupfinalen:

”Frågan är om vi inte börjat se slutet på Rosengård-eran?”

Svaret på det är väl både ja och nej. De kommer ju knappast vara lika överlägsna i Sverige de kommande åren och de kommer inte heller att vara ett hot mot topplagen nere på kontinenten. Däremot är det inte omöjligt att de kommer att vinna fler SM-guld, för de kommer sannolikt trots allt att ha en av Sveriges starkaste trupper flera år framöver.

Men något som känns solklart är att storhetstiden för svensk klubbfotboll på damsidan  snart är ett minne blott. Tyskland och Frankrike glider ifrån oss med allt högre hastighet och inget talar för att våra klubbar kan ta ikapp det försprång som skapats.

Framför allt är det ju en ekonomisk fråga. De budgetar som de stora klubbarna i Frankrike och Tyskland har att röra sig med är större än de budgetar som många herrallsvenska klubbar har.

Rosengårds vd Klas Tjebbes säger så här till TT i dag:

”Damfotbollen är på uppgång ute i Europa och därmed även lönenivåerna. Vi kan inte, och vill inte, konkurrera med de lönerna. Vi måste våga se verkligheten.”

Risken är tyvärr uppenbar att vi aldrig mer kommer att se ett svenskt lag med en så vass startelva som den Rosengård hade i våras. Framöver kommer inte världsspelare som Mittag, Marta och Ramona Bachmann att spela i damallsvenskan – i varje fall inte under sin storhetstid.

Bachmann konstaterade för övrigt i Sydsvenskan häromdagen att hon vill vidare till en riktig storklubb. Så passa på att njuta av den fantastiska schweiziskan i höst. Sedan lär det dröja innan hon är tillbaka på svensk mark. Hon sa för övrigt så här apropå ryktet om att hon var aktuell för Wolfsburg:

”Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är sugen på att spela i någon av storklubbarna en dag. Men det gäller inte bara Wolfsburg. Alla de stora klubbarna, som Paris och Lyon, har helt andra förutsättningar än de som finns i allsvenskan.”

Jag var inne på att tiden höll på att rinna ifrån svensk klubbfotboll när Kosovare Asllani valde PSG för tre år sedan. Det är alltså än mer aktuellt nu.

Jag säger inte att damallsvenskan kommer att rasa ihop totalt, för det tror jag verkligen inte. Däremot tror jag att alltså inte att vi kommer att ha råd att locka utländska världsstjärnor på samma sätt som de senaste åren.

Vi kommer att få nöja oss med spelare på väg upp mot världstoppen, vilket i och för sig inte är det sämsta.

En sådan är förresten Stina Blackstenius.

Jag har massor av projekt i luften samtidigt för tillfället. Därför hinner jag inte se lika många matcher och inte heller skriva lika många inlägg som normalt.

Men jag såg i alla fall huvuddelen av den andra halvleken i söndagens cupfinal. Inför avspark höll jag Linköping som knappa favoriter. Fast det var förstås innan jag visste att varken Bachmann eller Sara Björk Gunnarsdottir skulle kunna vara med. Hade jag vetat det hade jag ökat LFC:s favoritskap till 70–30.

Rosengårds trupp är ju rätt tunn numera. Man ställde i och för sig upp med en konkurrenskraftig startelva, men med den skadebelastning man hade skulle det ändå ha varit en liten skräll om man lyckats vinna mot Linköping i Linköping.

Jag såg alltså inte den första halvleken, men det hindrar inte att jag njutit flera gånger av Linköpings 1–0-mål. Målet kom efter en lysande framspelning från passningsgeniet Pernille Harder.

Men som jag ser det var det ändå till 95 procent Stina Blackstenius mål. Det är hennes fina löpning som gör att Harder kan slå passningen. Blackstenius har nämligen tidigt klart för sig att Emma Berglund har klivit upp för högt i planen och lämnat en stor yta bakom sig. Redan innan Harder har fått bollen har Blackstenius påbörjat sin djupledslöpning.

Den härliga speluppfattning som F19-landslagets superstjärna uppvisar gör Harders jobb enkelt. När väl passningen har nått Blackstenius sneddar hon förbi Berglund för att kunna avsluta med högerfoten och ha motståndarna på sin vänstersida. Ett riktigt klassmål.

Målet går för övrigt att njuta av 1,10 in i det här klippet:

Det är sådana aktioner som gör att jag känner att Blackstenius är redo att tas med i Pia Sundhage:s nästa landslagstrupp. 19-åringen visar här att det inte bara är genom sin fysik som hon ligger långt före sin jämnåriga. Hon har även tillräcklig smartness att på egen hand löpa bort en trebackslinje bestående av rakt igenom mästerskapsspelare.

Av det jag såg var Linköpings seger för övrigt odiskutabel. Dessutom var publiksiffran 5602 åskådare härlig att se. Det man undrar sig är varför laget har så svårt att locka publik i damallsvenskan. Där har man totalt på alla vårmatcher bara haft 3 465 åskådare.

För LFC väntar för övrigt en ny hyperviktig hemmamatch i kväll. 19.00 kommer Piteå till Linköpings Arena. Vinnarna i den matchen har häng i det damallsvenska guldracet.

I kväll spelas även två matcher med stor betydelse för bottenstriden. De båda lagen just över nedflyttningsstrecket, Umeå och Hammarby, möts och har chansen att skapa andrum. Samtidigt som de spelar mot varandra håller de garanterat minst en gemensam tumme för Örebro borta mot Mallbacken.

För Värmlandslaget kan det vara den här veckan som avgör om man spelar i damallsvenskan eller elitettan nästa år. Förutom kvällens match väntar ju nämligen även hemmamatch mot AIK på söndag.

Slutligen tillbaka till Rosengård. Till TT säger sportchef Therese Sjögran så här om klubbens forwardsvärvning:

”Josée är precis den spelartyp vi har letat efter.”

Sjögran slutade förresten igen i söndags – sa hon. Vågar vi tro på det den här gången?

 

Rosengård är mycket bättre än ifjol

Utöver det jag tog upp i förra inlägget har det självklart hänt väldigt mycket mer i damfotbollsvärlden. I dag har exempelvis U23-landslaget förlorat med 3–1 mot England i premiären av en fyrnationsturnering som även innefattar USA och Japan.

Häromveckan var det svensk tävlingspremiär på klubbsidan när Göteborg och Rosengård möttes i Svenska cupen. Resultatet antyder att vi knappast kommer att få någon jämn damallsvenska i år heller.
För när Rosengård kan spela i numerärt underläge i 109 minuter mot en av de största utmanarna och vinna den perioden med 2–0 – då finns det anledning att tro att Malmöklubben kommer att kunna defilera mot SM-guldet i år.

Rosengårds vd Klas Tjebbes mer än bara antydde samma sak när han i helgen twittrade följande:

”Hej Fotbolls-Sverige, hej Fotbolls-Europa: vårt Dam A-lag är redan nu i februari MYCKET bättre än i fjol. Slut på meddelandet.”

Det är ett utspel som ytterligare ökar temperaturen på Rosengårds och Wolfsburgs stundande drabbning i Champions League.

En spelare som oftast är glödhet – ibland av positiva skäl, lika ofta av negativa – är Hope Solo. Nyligen valde hon att för första gången berätta offentligt om dels misshandelsanklagelserna, dels om den trafikhistoria som ledde till att hon stängdes av från landslaget i en månad. Intervjun med Solo finns på den här länken.

För er som är nyfikna på att lära känna Lyons norska anfallsstjärna Ada Stolsmo Hegerberg lite bättre är det här en utmärkt länk till ett reportage där Hegerberg berättar om sin tillvaro i Frankrike. Lotta Schelin dyker även upp i inslaget och kommenterar huruvida norskan är kaxig eller inte…

Man lär kanske inte känna Kosovare Asllani speciellt bra i klippet nedan, men PSG-stjärnan har i alla fall en huvudroll i den här färska musikvideon med Lorentz:

Det har även hänt en del på spelarmarknaden, framför allt internationellt. I Sverige är Therese Björck:s flytt från Kristianstad till derbykonkurrenten Vittsjö den klart mest anmärkningsvärda. Jag hade uppfattat det som att Björck tänkte lägga av, men kul att hon dyker upp i damallsvenskan även i år.

Therese Björck

Therese Björck

Internationellt är det ingen tvekan om vilken som varit de senaste veckornas hetast transfer – det är förstås Potsdams afrikanska målspruta Genoveva Anonma:s flytt till USA jag tänker på. Anonma lämnar Frauen-Bundesliga efter säsongen för att ansluta till publiklaget framför de andra i damfotbollsvärlden, Portland Thorns.

Anonma har vräkt in mål under sina tyska år, faktiskt så många att hon ligger på tionde plats i alla tiders skytteliga i Frauen-Bundesliga. Har jag rätt uppgifter står hon på 95 fullträffar i nuläget – frågan är om hon hinner upp i tresiffrigt på de sju omgångar som återstår av årets liga.

Anonma borde kunna vara en bra värvning. En mer tveksam är däremot Houston Dashs kontraktering av Stephanie Roche. Visst gjorde Roche ett drömmål som borde ha vunnit Ballon d’Or, men är irländskan verkligen så bra att hon borde få plats i NWSL?

Överhuvud taget tycker jag att NWSL-klubbarna ibland visar väldigt dålig kunskap kring utländska spelare, för personligen tycker jag att man plockat över flera som inte håller den klass som man behöver för att spela i USA:s proffsliga. Det är ganska många rätt tveksamma långskott från och till.

Under den vinjetten hamnar dock inte Sky Blues värvningar av danska Nadia Nadim och australiska duon Caitlin Foord och Samantha Kerr – de båda sistnämnda efter avslutat VM.