Månadsarkiv: december 2021

Tema herrelitklubbar i damfotbollen – Uppdateringen

Publicerad den av
24

I mellandagarna i fjol skakades svensk damfotboll av turerna kring Kopparbergs Göteborg FC. Turer där strålkastaren hamnade på vad klassiska herrfotbollsklubbar kan göra inom svensk damfotboll.

Den 4 januari i år gjorde jag en stor genomgång av hur damfotbollsverksamheten såg ut i alla elitklubbar på herrsidan. I det inlägget förde jag också ett längre resonemang kring varför herrelitklubbarnas inmarsch går mycket långsammare i svensk damfotboll än i europeisk. Det resonemanget gäller även tolv månader senare. 

För nu är det dags för uppföljningen, alltså genomgången av hur det ser ut för herrelitklubbarnas damlag efter säsongen 2021.

Kortfattat kan man väl säga att medan herrelitklubbarna dominerar europeisk damfotboll är det fortsatt klassiska damfotbollsklubbar i toppen av damallsvenskan. Fem av de sex högst placerade lagen i 2021 års upplaga är klassiska damfotbollsklubbar.

Även om det 2022 kommer att vara sex herrelitklubbar bland damelitens 28 lag så är det framför allt i de olika Götalandsserierna i division II som man hittar herrelitklubbarnas damlag kommande år.

Här är en genomgång av läget i damfotbollen hos samtliga årets och nästa års svenska herrelitklubbar:

Allsvenskan

Malmö FF – Har flera SM-guld på meritlistan och är moderklubb till FC Rosengård. Malmö FF:s damlag bröt sig ur huvudföreningen inför säsongen 2004. Man bildade egen förening, som hette Malmö FF Dam, och som hade ett licensavtal med huvudföreningen. I april 2007 släppte man MFF helt och bytte av ekonomiska skäl namn till LdB FC Malmö. Och i december 2013 bytte man återigen namn, nu till FC Rosengård.

Malmö FF:s klubbledningen försökte få ta över LB07:s lag i elitettan inför säsongen 2020, men MFF:s medlemmar sa nej. Man fick därför istället starta sin nya damsatsning i division IV. Till den satsningen värvade man i princip hela Dösjöbros division I-lag. Med så starkt lag blev fyran en barnlek under premiäråret. MFF vann alla tio seriematcherna, och nådde otroliga målskillnaden 139–0.

Överlägsenheten fortsatte i år i division III. Det blev 18 raka segrar och målskillnaden 158–3. Totalt på två säsonger har alltså MFF nu 28 segrar på 28 matcher och målskillnaden 297–3. Det måste ha varit två roliga år för alla inblandade…

MFF:s bästa målskytt i år har för övrigt varit ex-allsvenska Malin Gunnarsson. Ni vet den 26-åriga mittfältaren, eller möjligen forwarden, som tidigare spelat elitfotboll både i FC Rosengård och LB07. Självklart spelar hon och Malmö FF i division II 2022.

AIK – Var nederlagstippad nykomling i damallsvenskan i år, men slutade på tionde plats och klarade kontraktet med nio poängs marginal. Nästa år gör AIK sitt 21:e år i högsta serien, det trettonde i damallsvenskan. Sedan några år tillbaka organiserar AIK sig så att både herr- och damlaget ingår i aktiebolaget AIK Fotboll AB. Tidigare var damlaget placerat i breddföreningen AIK FF.

Djurgårdens IF – Djurgården var en av fyra svenska klubbar som hade både herr- och damlag i högsta divisionen. Djurgården organiserar sig dock så att de båda elitlagen ligger i olika föreningar. Herrlaget återfinns i Djurgårdens Elitfotboll AB medan damlaget tillhör Djurgårdens IF FF.

Djurgårdens damer slutade på nionde plats med 21 poäng. 2022 gör man sin 27:e säsong i damallsvenskan. Totalt blir det 30-årsjubileum i högsta damdivisionen.

Man började som Djurgårdens IF Damfotbollsförening. Perioden 2003–2006 hette man Djurgården/Älvsjö och vann två SM-guld. Som Djurgårdens IF har man som bäst tagit det stora silvret.

IF Elfsborg – Är en av de nya aktörerna inom damfotbollen. 2015 startade Elfsborg sitt första flicklag. Klubbledningen var däremot länge kallsinnig till att även ha seniorlag. Men ett sådant tvingades fram genom ett årsmötesbeslut där medlemmar motionerat för ett damlag.

Laget startades i division IV inför förra säsongen. Stommen av spelare och ledare i det laget kom från 2019 års division I-klubb Sjömarkens IF, en klubb som tvingades lägga ner sitt damlag till följd av spelarflykten. En av spelarna som gick från Sjömarken var nu 44-åriga Sara Jardving, som spelat i damallsvenskan för Öxabäck, Holmalund och Kif Örebro. Hon gjorde sju mål på tio matcher för Elfsborg i år.

I fjol vann Elfsborg samtliga nio matcher i division IV och fick målskillnaden 68–2. I år följde man upp genom att springa igenom trean, återigen med full poäng. Målskillnaden blev 63–2. Därmed har Elfsborg efter två säsonger 20 raka segrar och målskillnaden 131–4. Starkt, men ändå ganska långt ifrån MFF-klass. Precis som MFF spelar Elfsborg i division II nästa år.

Hammarby IF – Blev 1985 första herrelitklubb att ta SM-guld för damer. Är tvåa i den maratontabell som räknas från 1978 och femma i den som räknas från damallsvenskans tillkomst 1988. Var i år tillbaka i damallsvenskan efter två år i elitettan. I klubbens 38:e år i högsta serien var man länge med i medaljstriden. Man slutade dock sjua med 31 poäng.

Hammarby organiserade länge fotbollsverksamheten genom att ha lagen i olika föreningar. De båda lagen närmade sig varandra för några år sedan. Och vid årsmötet 2019 ändrades upplägget så att båda elitlagen numera ligger i Hammarby Fotboll AB.

Nästa år spelar Hammarby på högsta damfotbollsnivån för 39:e gången.

Kalmar FF – Har ingen dam- eller flickverksamhet. Under året har man dock fört samtal med IFK Kalmar om förutsättningarna för ett eventuellt samgående. Det blev ingen sammanslagning, men det skall bli fler och närmare samarbeten.

IFK Norrköping – IFK Norrköping var nykomling i elitettan, och därmed den femte klubben med både herr- och damlag på elitnivå. Man slutade på elfte plats, och klarade kontraktet med god marginal. Man har således både herr- och damlag i elitfotbollen även 2022.

Klubbens damlag startades som en fristående förening – IFK Norrköping DFK, men togs in i herrelitföreningen IFK Norrköping FK i samband med årsmötet våren 2018.

IFK Göteborg – Har flicklag i alla åldrar. Efter ett årsmötesbeslut gjorde man inför säsongen 2020 om sitt äldsta flicklag till damlag och startade i division IV. Man kom tvåa efter Örgryte under premiäråret. Segrar i sju av nio matcher räckte till uppflyttning.

I år spelade man i trean. Då gick det ännu bättre. Man vann alla åtta matcher och fick målskillnaden 66–4. Sedan vann man dubbelmötet i kvalet mot Örgryte på fler bortamål. IFK Göteborg spelar alltså precis som Malmö FF och Elfsborg i division II 2022.

Noterbart är att de båda kvalmatcherna mellan Blåvitt och Örgryte lockade 1 062 respektive 2 027 åskådare. Hyfsat publikintresse på division III-nivå…

Noterbart också att Blåvit sticker ut bland de herrelitklubbar som nyligen klivit in i damfotbollen genom att vara mycket starkt på ungdomssidan. Man har spelat SM-slutspel i 17-årsklassen de senaste två åren. 2020 föll man mot Umeå IK i finalen och i år blev Södra Sandby för svårt i semifinalen.

Mjällby AIF – Har ingen dam- eller flickverksamhet.

Varbergs Bois – Startade damlag inför säsongen 2019. Vägen upp genom divisionerna har inte varit spikrak. Första året slutade man trea i division IV, men fick en friplats i trean. Där hamnade man på mittenplats som nykomling 2020. I år slogs man om seriesegern, men blev tvåa på sämre målskillnad än Falkenbergs FF.

Det borde alltså ha blivit division III för Varberg även 2022. Men man har för andra året av tre fått en friplats i högre division. Varberg har alltså inte fixat någon uppflyttning av egen kraft. Men det spelar ingen roll – Bois är uppe i tvåan nästa år.

IK Sirius – Har inget damlag. Hade det dock under perioden 2011–16, då man tog över Danmarks IF:s elitlag. Tiden i Sirius blev ingen succé för damlaget, utan till säsongen 2017 bröt man sig ur och bildade IK Uppsala Fotboll. Alltså den klubb som spelade i damallsvenskan 2020. Och som lär bli en av favoriterna i elitettan nästa år.

BK Häcken – Har faktiskt två olika damlag. ”Sitt eget” startade man redan 1978. Det har mest hållit till i lägre divisioner. När man väl påbörjade en satsning mot eliten stannade allt av i tvåan. Men i år smällde det till. Man vann division 2 nordvästra Götaland och spelar därför i division 1 kommande år. Det laget ligger organiserat i samma förening som herrelitlaget. 

Häckens andra damlag är ju det lag som tidigare hette Kopparbergs Göteborg FC. Via ett årsmötesbeslut tidigt i våras valde Häcken att ta över driften av det lag som då var regerande guldmedaljörer. Klubbens andra damlag ligger i en extern förening som heter BK Häcken FF.

BK Häcken FF inledde våren med att vinna svenska cupen. I damallsvenskan slutade man på andra plats. I Champions League tog man sig till gruppspelet. Där gjorde man dock en slät figur och slutade sist i sin grupp.

2022 spelar alltså Häcken både i damallsvenskan och ettan. Dessutom skall man kvala till Champions League.

Degerfors IF – Har haft damlag i omgångar. Efter ett uppehåll tog man upp damfotbollen igen till säsongen 2019. Man vann division IV och division III under premiärsäsongerna.

I år i tvåan gick det inte lika smärtfritt. Man slutade på tredje plats i division 2 västra Svealand, en placering som innebar kval mot division I. Där föll man mot P18 IF och missade uppflyttning. Några dagar senare fick man dock en friplats. Degerfors IF spelar alltså i division I säsongen 2022. 

Noterbart är att laget har tränats av Patrik Werner sedan återkomsten 2019. Samme Werner som är sportchef för klubbens herrallsvenska lag. 

Halmstads BK – Sedan HBK startade damlag för några år sedan har det snabbt vandrat genom divisionerna. Sedan 2020 spelar man i ettan. I år kom man på fjärde plats i den sydligaste serien. Man är alltså kvar i ettan även nästa år.

HBK organiserar sig dock så att herr- och damlag ligger i olika föreningar. Herrlaget finns i HBK Elitfotboll AB, medan damlaget ligger under Halmstads BK.

Örebro SK – Till och med 2020 fanns det ett fristående damlag i ÖSK-alliansen, division I-laget ÖSK Söder. Men från och med i år har det laget införlivats i ÖSK Elitfotboll AB, alltså samma konstruktion som för herrelitlaget.

Första året som herrelitklubben Örebro SK har haft ett damlag på riktigt slogs man om seriesegern i division I ändå in i slutomgångarna. Det blev till slut en fjärdeplats, fyra poäng från seriesegern. ÖSK:s damer spelar således i ettan även 2022.

Östersunds FK – Har varken haft dam- eller flickverksamhet tidigare. Men startade flicklag i år genom att man tog över ett F15-lag som tidigare tillhört Sockertoppen IF. Med välkända Anneli Andersén som tränare slutade ÖFK:s historiska flicklag sist i sin serie i F17-SM.

Superettan

IFK Värnamo – 2020 spelade både klubbens herr- och damlag i division I. Medan herrlaget avancerat två divisioner på två år och således har allsvensk status 2022 är damerna kvar i ettan. Laget slutade på sjätte plats i mellersta Götalandsettan i år. Laget är mest känt för att en gång ha haft Centerledaren Annie Lööf som målvakt.

Gif Sundsvall – Har ingen dam- eller flickverksamhet. Har dock haft. Giffarna spelade i högsta divisionen 1978–84. Inför säsongen 1985 bröt sig damlaget ur och bildade Sundsvalls DFF, som ju i år höll sig kvar i elitettan.

Helsingborgs IF – Startade i division IV i år. Det blev 14 raka segrar och förkrossande 109–1 i målskillnad. HIF spelar således i division III nästa år. Noterbart är att landslagsstjärnan i futsal, Isabel Aguilar, ingår i laget. Ett annat välkänt namn i laguppställningen är 38-åriga Maria Westerblad, som spelade i damallsvenskan för Malmö FF på tidigt 00-tal.

Norrby IF – Har inte haft någon dam- eller flickverksamhet i år. Hade damlag i början av 1990-talet, och har i omgångar haft flicklag, senast för ett par år sedan. Man startar dock stimulansträningar för flickor i januari. Vi får se om det över tid även leder till bildande av nya dam- och flicklag.

Östers IF – Öster har en stolt damfotbollshistoria med 16 säsonger i hösta serien, varav sju i damallsvenskan. Bland de tjejer som spelat för Öster märks Pia Sundhage och Sofia Jakobsson. Men nu har man alltså ingen dam- eller flickverksamhet. Damlaget lades ner 2014.

Landskrona Bois – Startade damlag i år. Debuten i division IV slutade med en tredjeplats bakom Helsingborgs IF och IF Lödde. Bois är alltså kvar i fyran även 2022.

Trelleborgs FF – Efter flera år i dvala startade man damlag inför säsongen 2016. Man gick rakt igenom divisionerna upp till ettan, där man fastnat. I år blev man femma, 14 poäng efter seriesegrande Ifö Bromölla IF. TFF spelar i ettan även 2022.

Örgryte IS – Har haft flickverksamhet under några år. 2020 gjorde man som Blåvitt om ett av flicklagen till damlag och startade från division IV. Till det laget anslöt en hel hög meriterade tidigare KGFC- och Jitexspelare. Det namnkunniga laget vann alla sina matcher i fyran i fjol. Och i år vann man sin division III-serie. Man föll dock i kvalet mot tvåan mot IFK Göteborg. Se ovan.

Dock spelade kvalförlusten ingen roll. Öis fick nämligen en friplats i division II. Man är således en av många västsvenska herrelitklubbar som har damlaget i tvåan nästa år. Om pandemin tillåter borde det kunna bli en del rätt intressanta publikmatcher i Götalandstvåorna.

Öis har alltså tillgång till ett stort antal tidigare elitspelare. Spelande tränare är exempelvis Marlene Kanto. Hon är mer känd som Marlene Sjöberg och har 5 A-landskamper, ett SM-guld och en Champions Leaguefinal på meritlistan.

Athletic FC Eskilstuna – Har ingen dam- eller flickverksamhet.

IK Brage – Brage spelade i högsta divisionen 1979–83 samt 1987–89. Man har alltså två säsonger i damallsvenskan (som startade 1988) på meritlistan.

Efter ett långt uppehåll utan dam- eller flickverksamhet tog man inför årets seriespel över Ornäs BK:s damlag och gick in i division II. Comebackåret i damfotbollen innebar en sjätteplats i division II västra Svealand. Brage spelar i tvåan även 2022.

Jönköpings Södra IF – Startade damlag inför säsongen 2019. Man vann alla 27 seriematcher under sina två första säsonger. Men i år i division II bröts segersviten. Laget kom tvåa i den nordöstra Götalandstvåan bakom Borens IK. Trots det spelar Jönköpings Södra i division 1 2022.  Man fick en friplats, och är placerat i mellersta Götalandsserien tillsammans med bland annat Häcken och IFK Värnamo.

Västerås SK – Har haft flickfotboll i låga åldrar i ett par år. Startade damlag inför säsongen 2020, och rusade igenom division IV med full poäng och 83–2 i målskillnad över nio omgångar. I år blev man tvåa bakom Norrby SK i sin division III-serie. Två lag gick dock upp, så VSK har sitt damlag i division II 2022.

Akropolis IF – Klubben från Kista i Sundbybergs kommun har inget damlag, däremot har man haft tre flicklag i seriespel i år.

Gais – Har totalt spelat elva säsonger i högsta divisionen. Bland annat spelade man i damallsvenskan 1988–1992. Året efter, 1993, slogs man ihop med Jitex, en sammanslagning som kallades Jitex BK/JG 93.

Nu har Gais inget damlag. Men i år har man startat upp flickträning igen för småtjejer. Och så har man ett duktigt futsallag som har spelat SM-final två år i rad och som är storfavorit till att vinna SM-guld till våren.

Vasalund IF – Spelar i division IV. Kom fyra i fjol och trea i år. Spelar således kvar i fyran även 2022.

Falkenbergs FF – Hade tidigare ett damlag som var uppe i näst högsta divisionen som bäst. Det laget slogs dock ihop med IF Böljan till säsongen 2013.

2020 startade FFF om i division IV. I återstarten blev det nio segrar på nio matcher i fyran och målskillnaden 73–8. I år förlorade man en match i trean. Det blev ändå serieseger, så FFF är ytterligare en av alla de västsvenska klubbar som skall spela i division II 2022.

Lagen ovan var årets 16 lag i superettan. De fyra sista har dock åkt ner i division I. Så när jag ändå är igång kollar jag läget även i de fyra klubbar som gått upp från ettan till superettan:

Utsiktens BK: Göteborgsklubben har ingen dam- eller flickverksamhet.

Skövde AIK: Har ingen dam- eller flickverksamhet.

IF BP: Blir sjätte klubben att ha elitfotboll både för herrar och damer nästa år. Både klubbens herr- och damlag avancerade en division i år. Medan herrarna gick upp i superettan gick som bekant damerna upp i damallsvenskan. Det innebär att fem av 14 damallsvenska klubbar nästa år även är representerade inom herreliten. Nytt rekord.

Precis som på pojksidan är BP en stor plantskola inom flickfotbollen. I år har man spelat SM-final både för F19 (silver) och F17 (guld).

Dalkurd FF: Har inget damlag. Hade däremot anmält ett F15-lag till DM i Uppland i år. Har inte sett om laget kom till spel.

Därmed har vi tagit oss igenom alla herrelitlag 2021 och 2022. Som sammanfattning kan vi konstatera att aktuella herrelitklubbar har sina damlag på följande nivåer:

Damallsvenskan (5 klubbar): AIK, Djurgården, Hammarby, Häcken och BP.
Elitettan (1): IFK Norrköping.
Division 1 (7): Häckens andralag, Degerfors IF, Halmstads BK, Örebro SK, IFK Värnamo, Jönköpings Södra IF och Trelleborgs FF.
Division 2 (8): Malmö FF, IF Elfsborg, IFK Göteborg, Varbergs Bois, Örgryte IS, IK Brage, Västerås SK och Falkenbergs FF.
Division 3 (1): Helsingborgs IF.
Division 4 (2): Landskrona Bois, Vasalunds IF.

Totalt har 23 av 36 herrelitklubbar haft damlag i seriespel i år.

Grattis Fridolina Rolfö – Sveriges bästa spelare 2021

Publicerad den av
26

Diamantbollen 2021 går till Fridolina Rolfö. Det känns helt rätt. Det var ju precis det jag önskade i förra inlägget. När Rolfö har fått ett skadefritt år har hon visat att hon håller absolut högsta världsklass. Kul.

Det var över huvud taget en bra fotbollsgala i kväll. Mina kandidater vann i alla klasser utom Årets Back. Där blev det Magdalena Eriksson som tog priset på bekostnad av Hanna Glas.

Kvällens vinnare blev alltså Hedvig Lindahl, Eriksson, Caroline Seger, Rolfö och Rolfö.

Ge Diamantbollen till Fridolina Rolfö

Publicerad den av
5
Fridolina Rolfö

I kväll mellan 21.00 och 23.00 på TV4 visas det coronasubstitut till Fotbollsgalan som kallas ”Fotbollsåret 2021”. Då skall årets Diamantbollen delas ut. Kampen om svensk damfotbolls finaste pris känns ovanligt öppen. Men som ni förstår av rubriken lägger jag alltså min röst på Fridolina Rolfö.

I fjol vann Magdalena Eriksson. Hon nämns som en het kandidat även i år. Men det tycker jag inte att hon borde vara. Visst har hon vunnit många titlar, men har hon varit bäst?

När jag sett henne under året har hon faktiskt varit ganska långt ifrån bäst. Jag tycker att OS bör väga otroligt tungt när Diamantbollen 2021 dalas ut. I OS led Magda i och för sig av sviter från en skada. Men då platsade hon inte i mittförsvaret, utan fick spela som vänsterback. Och där var hon inte speciellt lyckosam. Magda finns således inte med bland mina fem heta kandidater.

Vilka finns då bland de fem kandidaterna? Jo, där ryms fem de sex som fick högst betyg av mig i OS. Mina OS-betyg såg ut så här:

4,20: Caroline Seger 4–4–x–4–5–4
3,80: Hedvig Lindahl 4–4–x–3–3–5
3,60: Kosovare Asllani 5–4–x–3–3–3
3,60: Fridolina Rolfö 3–4–x–3–4–4
3,50: Nathalie Björn 5–2–3–3–3–5
3,40: Stina Blackstenius 5–3–x–2–3–4
2,83: Filippa Angeldahl 5–2–3–2–2–3
2,80: Hanna Glas 4–1–x–3–3–3
2,75: Jonna Andersson 3–3–3–x–x–2
2,50: Amanda Ilestedt 3–3–2–2–4–1
2,40: Sofia Jakobsson 3–3–x–2–2–2
2,20: Magdalena Eriksson x–1–2–3–3–2

När jag ändå redovisar mina OS-betyg kan det vara värt att nämna att utöver de spelare som blev betygsatta i fyra matcher eller fler så var det två som fick betyg i två matcher vardera i form av Hanna Bennison (två treor) och Lina Hurtig (två tvåor). Dessutom var det sju spelare som bara fick betyg mot Nya Zeeland, nämligen:
4: Olivia Schough.
3: Jennifer Falk och Emma Kullberg.
2: Julia Roddar, Rebecka Blomqvist, Madelen Janogy och Anna Anvegård.

Det var OS-betygen. Nu till kvällens gala. Vi tar det pris för pris, eller lagdel för lagdel. Alla nominerade kandidater till lagdelspriserna, och juryns sammansättning, hittar ni här.

Årets målvakt:

Här är Hedvig Lindahl min vinnare. Jag tror också att hon tar hem priset, även om Jennifer Falk också har haft ett bra år. Men Lindahl klev fram i avgörande lägen i OS, inte minst minns vi fina straffräddningar både mot Australien och i finalen. Lindahl bör vara en ganska klar vinnare trots att hon inte varit given förstamålvakt i Atletico Madrid under hösten. Hon och Lola Gallardo har delat ganska jämnt på speltiden.

Årets back:

När jag tog ut mitt stjärnlag efter OS-turneringen var Nathalie Björn med i startelvan. Hon är dock inte nominerad till Årets back, och kan således inte vinna. Jag antar att det beror på att hon varit mycket skadad, både före och efter OS.

Då går istället min röst till Hanna Glas, som gjort det utmärkt i landslaget hela året, var bra i OS och har varit stabil när jag sett henne i Bayern – med vilka hon tog ligaguld.

Årets mittfältare:

Här står det mellan Caroline Seger och Kosovare Asllani. Min röst går till Seger eftersom jag tycker att hon var vår jämnaste och bästa spelare i OS.

I övrigt hade de båda huvudkandidaterna liknande säsonger. Båda var väldigt bra i våras, och förde sina respektive klubblag till stora framgångar – SM-guld respektive andraplats och Champions Leagueplats. Båda gjorde en otroligt bra OS-turnering, men avslutade med att slå usla straffar. Slutligen fick båda hösten söndertrasad av skador.

Asllani skulle också vara en värdig segrare, men jag tror alltså på Seger.

Årets forward:

Här står det mellan Stina Blackstenius och Fridolina Rolfö. Precis som i kampen om Årets mittfältare tycker jag att båda huvudkandidaterna skulle vara värdiga segrare. Båda hade en stark vår och gjorde en lysande OS-turnering. Min röst går dock till Rolfö på hennes jämnhet över hela året. Medan Blackstenius hackade lite på hösten, delvis orsakat av skador, har Rolfö hela tiden varit stabil. Och hon har slagit sig in i världens bästa klubblag, FC Barcelona.

Det går att argumentera för att Rolfö kanske borde varit nominerad som mittfältare, eftersom hennes kantroll i landslaget är minst lika mycket yttermittfältare som ytterforward. Och i Barcelona har hon varit allkonstnär och spelat allt från toppforward till vänsterback. Men det är ändå inte helt fel att kalla henne forward.

Rolfö slutar som landslagets bästa målskytt under kalenderåret 2021. Och hon blev delad segrare i assistligan i Champions Leagues gruppspel med fyra målpass. Dessutom gjorde hon tre mål. I OS gjorde Blackstenius fem mål och hade en assist medan Rolfö gjorde tre mål och hade två assist. Det är en otroligt jämn kamp där jag alltså håller Rolfö som knapp vinnare.

Diamantbollen:

De fem spelare som jag tycker slåss om årets Diamantbollen är Lindahl, Asllani, Seger, Blackstenius och Rolfö. Eftersom jag redan berättat att jag håller Seger knappt före Asllani och Rolfö knappt före Blackstenius återstår egentligen bara tre tänkbara vinnare.

Där åker Lindahl bort eftersom hon inte presterat lika bra före och efter OS. Därmed är det final mellan Seger och Rolfö. Om den här prisutdelningen hade varit i augusti hade jag haft Seger som ganska klar segrare. Så långt var hennes år fullständigt lysande. Jag har tidigare varit lite kritisk mot henne eftersom jag tycker att hon periodvis varit en bromskloss i anfall. Att hon nästan aldrig slagit ut lagdelar hos motståndarna, utan tvärtom oftast valt en feg utväg genom sidleds- eller bakåtpassningar.

Men i år såg jag redan tidigt en mer offensiv Seger. Som 36-åring utvecklade hon sitt spel och var ofta den som satte de offensiva poängspelarna i fina positioner. För mig skulle Seger vara en värdig vinnare av Diamantbollen 2021. Det är även Lindahl, Asllani och Blackstenius. Alla har gjort bättre säsonger än flera av de som vunnit Diamantbollen tidigare år.

Det är ju bara det att det här är Sveriges bästa år genom tiderna. Landslaget har aldrig förr varit rankat så högt vid ett årsskifte. Jag trodde ju faktiskt att Sverige skulle vara världsetta, men vårt landslag ligger ”bara” på en fin andraplats.

Här kan jag inte låta bli att ifrågasätta Fifas rankingsystem. Sedan i somras har Sverige sex segrar på sex matcher. Ändå har landslaget tappat 9,59 rankingpoäng. Hur kan det vara möjligt? Ett system där man går minus på vinster känns inte som något bra system. För det innebär ju att det är bättre att inte spela än att vinna matcher.

Tillbaka till Diamantbollen. Konkurrensen om priset är alltså stenhård. Så hård att jag inte ens har med Magdalena Eriksson bland mina fem toppkandidater. Och då skall man veta att hon och Blackstenius var de enda två svenska spelarna som var nominerade till Ballon d’Or. Där slutade Eriksson på elfte plats och Blackstenius på trettonde. Barcelonas Alexia Putellas vann för övrigt tidningen Franc Football:s guldboll.

Eriksson och Blackstenius fanns även bland de 13 nominerade till Fifas pris till världens bästa spelare, The Best. Det priset delas ut den 17 januari.

Kollar vi brittiska tidningen The Guardian:s lista över världens 100 bästa spelare under 2021 toppas den också av Alexia Putellas. Det är väldigt ovanligt att en spelare som inte var med i årets stora mästerskap rankas som världsetta. Det är inte desto mindre välförtjänt, då Putellas är hjärnan i världens bästa klubblag.

Anmärkningsvärt är dock att inget av världens fyra högst rankade landslag (USA, Sverige, Tyskland och Frankrike) är representerat på topp tio på The Guardians 100-lista. På den listan finns för övrigt följande nio svenska spelare:

11: Magdalena Eriksson
17: Stina Blackstenius
24: Kosovare Asllani
33: Hanna Glas
45: Fridolina Rolfö
62: Sofia Jakobsson
65: Hedvig Lindahl
77: Caroline Seger
88: Lina Hurtig

Internationellt är det alltså Magda Eriksson som är vårt stora namn. Jag antar dock att de som röstat fram de här listorna inte kollade in OS-turneringen, utan mest gått på titlar. För om de kollat på OS skulle Eriksson inte legat så högt, medan Seger hade varit topp fem.

Trots det har jag alltså Fridolina Rolfö som min favorit. Jag har det för hennes jämnhet och allsidighet. Jag tycker helt enkelt att hon just nu är Sveriges bästa fotbollsspelare. I kväll strax innan 23.00 får vi veta om juryn håller med mig.

Äntligen lite spänning – tysk klubbfotboll är tillbaka

Publicerad den av
22

Alldeles nyss skickade Wolfsburg ut Chelsea ur Champions League med utklassningssiffrorna 4–0. Vårens finallag kommer inte att få spela kvartsfinal i årets turnering.

I början av hösten var känslan att tysk klubbfotboll var på väg nedåt, och det med ganska hög hastighet. Kanske att Bayern München hade kvar sin utmanarstatus, men i övrigt upplevde jag att utmanarna till Barcelona i Champions League var två franska och kanske något engelskt lag.

Men i sista gruppspelsomgången hände något. Tysk klubbfotboll fick liv igen. Och vi fick äntligen lite spänning i det här gruppspelet. För tyvärr var ju de allra flesta matcherna så ojämna att de blev ointressanta. Men nu har vi alltså fått se lite dramatik.

Först gjorde Hoffenheim en utmärkt insats i går mot Arsenal. Jonas Eidevall:s lag hade råd att förlora med fyra mål borta mot den tyska ligatrean. Ganska tidigt i den andra halvkeken stod det 4–1 till Hoffenheim, och Arsenal var i gungning. I den matchen klarade sig den engelska storklubben.

Det gjorde däremot inte Chelsea i dag. Grupp A var på förhand den mest ovissa med Chelsea, Wolfsburg och Juventus. Men att det skulle bli så här dramatiskt…

Inför sista omgången hade Juventus bästa läget. Seger mot schweiziska Servette räckte för avancemang. Något man klarade av. Den andra kvartsfinalplatsen stod därmed mellan Wolfsburg och Chelsea. Londonklubben hade råd med en ettmålsförlust.

Jag hade sen träning i kväll, och kom inte hem förrän matchen hade kommit en stund in i den andra halvleken, och Wolfsburg ledde med 3–0. I det skedet hade Chelsea en liten press, och skapade någon halvchans. Men sedan sjabblade man i försvaret och Tabea Wassmuth skickade upp en projektil i nättaket bakom Zecira Musovic till 4–0 – och matchen var avgjord.

Vilka lag som gick vidare avgjordes alltså i kväll. Men på något sätt skulle jag ändå säga att det avgörande i den här gruppen var att Wolfsburg inte lyckades vinna någon av matcherna mot Juventus. Jag såg delar av båda och tyckte att Wolfsburg var det klart bättre laget. Ändå fick tyskorna bara med sig en poäng från de två matcherna.

De fyra poängen Juventus tog på sitt starka försvarsspel gjorde att vi inför slutomgången alltså visste att det sannolikt bara skulle bli ett av Chelsea och Wolfsburg i slutspelet. Att Wolfsburg tog kvartsfinalplatsen var ju inte en skräll på förhand. Men att Chelsea är utslaget…

Det innebär att de åtta lag som lottas in i kvartsfinalerna är Barcelona, Wolfsburg, Lyon och PSG som gruppsegrare och Juventus, Arsenal, Real Madrid och Bayern München som grupptvåor.

Barcelona och PSG är de lag som imponerat mest i gruppspelet. Båda tog maximala 18 poäng. PSG hade målskillnaden 25–0, medan Barca bara hade 24–1.

För vår svenska representant BK Häcken var gruppspelet ett enda långt lidande. Framför allt var försvarsspelet så svag att jag faktiskt stundtals tyckte att det gjorde ont att kolla in matcherna. Häcken kom sist i sin grupp med tre poäng och målskillnaden 3–18. Man gjorde bara ett spelmål på sex matcher – något som är väldigt långt ifrån godkänt.

Det Häcken som avslutade Champions Leaguespelet känns inte som en rimlig utmanare till FC Rosengård i nästa års damallsvenska. Framför allt är man alltså alldeles för svaga i de bakre regionerna.

Jennifer Falk är i och för sig en högklassig målvakt. Men framför henne måste Häcken förstärka. I det Kopparbergs Göteborg som vann SM-guldet 2020 spelade man oftast med Emma Koivisto, Natalia Kuikka eller Julia Roddar på kanterna, och med tre mittbackar i form av Emma Berglund, Emma Kullberg och Emily Sonnett. Framför dem var Vilde Bøe Risa förstavalet som sexa. Ingen av de här sju spelarna är kvar.

Senhöstens ytterbackar Hanna Wijk och Lotta Ökvist är bra damallsvenska spelare, men håller ännu inte internationell klass. Det är ändå inte på kanterna det har fallerat allra mest, det är i mitten.

Varken mittbacksparet Luna Gewitz och Beata Kollmats eller defensiva innermittfältaren Filippa Curmark har räckt till. Jag ansåg att Kollmats var landslagsmässig när hon drog sitt korsband. Den nivån har hon inte visat i år. Men hon blev å andra sidan inkastad rakt in i Champions League. Får hon en riktig försäsong kanske hon kan hitta tillbaka till toppnivån till nästa år.

Gewitz var jag lite frågande till när hon värvades. Hon klarade sig dock alldeles utmärkt i damallsvenskan, däremot har hon inte alls hängt med i Champions League. Inte alls.

Inte heller Curmark har klarat tempot i Champions League. Hon är inte tillräckligt bollskicklig för att spela sexa i den typen av spel som Häcken har försökt sig på. Att hon inför slutomgången var den som hade dragit på sig allra flest frisparkar i hela turneringen säger väl ganska mycket.

Vi får se vad Häcken kan värva under vintern. Det här har varit en väldigt händelserik vecka i damallsvenskans silly season – läs om alla övergångar och förlängningar här. Dock har det ännu så länge hänt väldigt lite i våra båda toppklubbar.

Rosengård presenterade sitt första nyförvärv i början av veckan. Det var ett väldigt spännande sådant, i form av Freiburgs Rebecca Knaak. Det känns som en supervärvning på damallsvensk nivå. Den 25-åriga backen har varit helt ordinarie i Frauen-Bundesliga i höst. Hon har varit med i den tyska A-landslagstruppen, men har inte spelat någon landskamp.

Häcken har också bara presenterat ett nyförvärv – Josefine Rybrink. Det är ju just en sådan spelartyp som man behöver. Men känslan är ju att Häcken sannolikt behöver plocka in ytterligare en mittback, samt gärna även en ytterback och en defensiv innermittfältare.

Sverige kvar som världstvåa – tappar poäng

Publicerad den av
9

För en stund sedan kom årets sista världsranking. Och det är bara att konstatera att jag var helt snett ute i mina överslag om hur listan skulle förändras.

Sverige var nämligen aldrig nära att komma ikapp USA. Det skiljde nästan 22 poäng på förra listan, och jag trodde att Sverige skulle gå plus, medan USA skulle gå minus. Men som sagt, jag var helt fel ute i mina överslag. Det visade sig tvärtom att USA drar ifrån med nästan 8,5 poäng. Det nya avståndet är 30 poäng.

Sverige backar med 9,59 poäng, trots att man har vunnit alla sex matcherna sedan förra rankingen, varav fem varit VM-kvalmatcher. USA backar också, men bara med 1,16 poäng. Det trots att man spelat sex träningsmatcher, och bara vunnit fyra.

Noterbart är att alla de sju högst rankade lagen backar. Och av de 15 högst rankade lagen på förra listan är det egentligen bara Spanien och Danmark som går rejält plus. Spanien går 23,29 poäng plus och är nu uppe på plats nio. Noterbart här är att just Spanien och Danmark är lottade i samma grupp i nästa års EM-slutspel. I den gruppen finns även världstrean Tyskland.

Trots tappade poäng ligger Sverige kvar som tvåa, vilket ju är den högsta ranking vårt landslag haft. Men jag trodde alltså att det skulle bli ännu bättre nu.

Det blev det inte. Men tvåa är ju förstås väldigt bra. Väldigt bra är även Spaniens resultat sedan förra rankinglistan. De ser ut så här:
* Färöarna (b), VM-kval 10–0
* Ungern (b), VM-kval 7–0
* Marocko (h), träningsmatch 3–0
* Ukraina (b), VM-kval 6–0
* Färöarna (h), VM-kval 12–0
* Skottland (h), VM-kval 8–0

Känslan är väl att Spanien är på väg uppåt på rankingen med stormsteg. Och att spanjorskorna kommer att bli svårslagna i nästa års EM-slutspel.

Sveriges resultat i höst är som bekant:
* Slovakien (b), VM-kval 1–0
* Georgien (h), VM-kval 4–0
* Irland (b), VM-kval 1–0
* Skottland (b), träningsmatch 2–0
* Finland (h), VM-kval 2–1
* Slovakien (h), VM-kval. 3–0

Kan Häcken skaka Bayern?

Publicerad den av
9

Om cirka en halvtimma är det avspark på Bravida Arena mellan BK Häcken och FC Bayern München. Allt talar för att det är Häckens sista hemmamatch i det här gruppspelet, och med tanke på Häckens ranking kan det dröja innan man spelar gruppspel i Champions League igen.

Ni som hänger med i den här bloggen vet ju nämligen att jag anser att Häckens insats i Champions Leagues gruppspel har varit ett enda långt misslyckande.

På pappret tycker jag inte att det är stor skillnad mellan Juventus startelva och den elva som Häcken hade i början av det här gruppspelet. Men på planen har Juventus varit flera klasser bättre. Medan det italienska mästarlaget ser ut att ta sig vidare från en grupp med Chelsea och Wolfsburg talar det mesta för att Häcken kommer sist i sin grupp.

Den stora skillnaden mellan lagen är att Juventus har spelat taktiskt mot storlagen. Man har backat hem, försvarat sig och spelat på kontring. Det har man gjort med stor framgång. Häcken däremot har klivit fram och bjudit upp till spel från minut ett. Tyvärr har det stundtals sett väldigt naivt ut.

Vi får se om det ser annorlunda ut i kväll. Häcken har ju trots allt fortsatt en teoretisk chans att gå vidare. För att det skall ske måste man vinna både dagens hemmamatch mot Bayern och nästa veckas bortamatch i Lyon. Dessutom måste Benfica ta poäng i München nästa vecka.

Men först gäller det alltså att göra en vass insats i kväll. Häcken mönstrar starkast möjliga startelva, det innebär att både Elin Rubensson och Stina Blackstenius är tillbaka. I Bayern är målvakten Janina Leitzig ett oskrivet kort.

Ordinarie målvakten Laura Benkarth drabbades av en knäskada i senaste ligamatchen och opererades i måndags. Hon uppges vara borta i månader.

22-åriga Leitzig har spelat 25 matcher i Frauen-Bundesliga för Hoffenheim. Men är som sagt orutinerad på den internationella scenen. Kan Häcken utnyttja det?

I Bayern startar för övrigt Hanna Glas, medan Sofia Jakobsson sitter på bänken. Jakobsson har bara startat fem tävlingsmatcher för Bayern den här hösten – en i ligan, en i cupen och tre i Champions League.

Matchen ser du här med svensk kommentator: