Umeå IK vann intressant SM-final

I dag har det spelats en på många sätt hyperintressant SM-final. Det handlade om F17, och stod mellan det nya och det gamla. Mellan klassisk herrelit och klassisk damelit. Det var IFK Göteborg som tog emot Umeå IK, och efter 90 minuter var det 1–1 – alltså oavgjort mellan det nya och det gamla.

Jag såg bara fem–sju minuter i slutet av den ordinarie tiden. Och då såg Blåvitt starkare ut. Jag tyckte att UIK gick på knäna, och gissade att Göteborg skulle vinna i förlängningen. Så blev det inte, utan Monica Jusu Bah satte istället två mål för Umeå som vann med 3–1.

Den klassiska damfotbollsklubben UIK vann alltså SM-guldet. Man gjorde det efter att ha slagit AIK i semifinal och Blåvitt i final.

Intressant och anmärkningsvärt att en division IV-klubb är i final i F17-SM. Nu har Blåvitt i och för sig säkrat avancemanget till division III, men de har ju spelat i fyran i år.

Precis som för många andra herrelitklubbar återstår att se hur mycket IFK kommer att satsa på sitt damlag. Men även om de skulle välja att låta handbromsen ligga i på seniornivå är det förstås otroligt bra och viktigt för damfotbollen i Göteborgsregionen att det nu börjar komma klubbar som verkligen satsar seriöst på sin akademiverksamhet.

Tidigare skulle jag säga att Jitex var den enda klubb i Göteborgsregionen med en riktigt stabil och bra flickakademi. På pojksidan har det däremot vimlat med möjligheter för unga talanger. Men nu börjar det alltså även dyka upp fler vägar till eliten för talangfulla Göteborgstjejer. Det är självklart väldigt positivt.

Positivt är även bästa ordet att beskriva Umeås talangverksamhet. Klubbarna i den västerbottniska residensstaden gör verkligen ett kanonjobb med att ta fram talanger som sedan förädlas till elitspelare i UIK. Nu står alltså en ny kull talanger och knackar på dörren.

Frågan är ju bara vilken division Umeå spelar i nästa säsong. Klubbens damallsvenska kontrakt är som bekant rejält hotat. Dock brukar klubbar med en så stabil ungdomsverksamhet som UIK alltid komma tillbaka. Så även om en nedflyttning alltid är jobbig behöver det inte vara totalt förödande för Umeå om man inte skulle klara sig kvar i höst.

I dag har Hammarby tagit ett jättekliv mot damallsvensk status till 2021. 3–0-segern borta mot Morön innebär att Bajen har åtta poäng upp med tre omgångar kvar. Det kan förstås inte det formstarka Stockholmslaget tappa.

I botten tog Lidköping sista halmstrået genom att vinna med 3–0 mot Sunnanå. Därmed är västgötskorna en poäng under strecket med tre svåra matcher kvar att spela.

Innan jag lämnar elitettan finns här ett par tweets med AIK-glädje från igår:

Internationellt har dagens huvudnyheter handlat om coronaviruset. Två av de landskamper som var planerade att spelas på tisdag är inställda.

Dels har den intressanta träningsmatchen Tyskland–England strukits till följd av covid-fall i den engelska ledarstaben.

Det blir inte eller någon EM-kvalmatch mellan Estland och Slovenien på tisdag. Enligt källan nedan skall 22 slovenska spelare ha testats positivt för covid 19. Jag har inte sett någon bekräftelse på den anmärkningsvärda uppgiften. Men klart är att matchen har skjutits upp.

I fredags dansade sig de regerande Europamästarinnorna till 2022 års EM-slutspel.

På tisdag kan även Sverige dansa sig till England. Seger mot Island innebär säkrad gruppseger och då även säkrad EM-biljett. Även om det nya isländska laget visade sig ha kvalitet och tyngd i fasta situationer bör Sverige vinna på tisdag.

Vad jag kan hitta har inte vårt landslag tappat poäng i en tävlingsmatch på hemmaplan sedan förlusten mot Tyskland i EM-semifinalen 2013. Och varför bryta den sviten på tisdag?

Vi har spelat hemma mot Island sex gånger tidigare. Facit är fem segrar med totalt 19–0 samt en 2–2-match från VM-kvalet 2005. Eftersom det är inbördes möte som gäller vore inte 2–2 några bra resultat. Men jag tycker som sagt att vi bör vara tillräckligt bra för att vinna matchen.

Det börjar för övrigt dra ihop sig på allvar i EM-kvalet. Utöver gruppfinalen Sverige–Island spelas ytterligare ett antal avgörande EM-kvalmatcher under tisdagen. Jag tänker på Finland–Skottland, Wales–Norge, Italien–Danmark, Belarus–Nordirland och Österrike–Frankrike.

 

Hektisk period med flera publikrekord

Vi är inne i en rätt hektisk period – både för mig personligen och för vår svenska silly season.

De senaste dagarna har vi bland annat sett Ebba Wieder byta skånsk klubb, Linköping byta förstamålvakt och AIK:s skyttedrottning hamna i Umeå.

Jag har ett fulltecknat schema den här veckan och hinner inte komma med några djupare analyser eller kommentarer, utan hänvisar nyhetsflödet till silly seasonsidan – som jag kommer att försöka hålla uppdaterad.

Självklart hade det även känts bra att lite djupare kunna kommentera nyheterna om Assis urdragning samt om att även IFK Göteborg startar damlag i division IV.

En notering kring det senare är att att nästa års hetaste damfotbollsderby kan komma att spelas i Göteborgsfyran mellan Blåvitt och Örgryte. Göteborgsposten spekulerar till och med om att det svenska publikrekordet för damfotboll på klubbnivå (9413 på Linköping–Umeå 2008) kan slås i aktuellt gärdsgårdsseriederby.

Om Göteborgs Fotbollförbund är taktiskt lägger de båda Blåvitt–Öis-derbyna i division IV under landslagsuppehåll på herrsidan. För då ökar ju möjligheten att locka herrfotbollssupportrar till matcherna.

Även Svenska Fotbollförbundet bör vara betydligt mer genomtänkt när de väljer vilka matcher i damallsvenskan och elitettan som läggs under herrarnas landslagsuppehåll. I helgen slogs publikrekord på damfotboll i Frankrike, England och Brasilien – mycket för att man passade på att lägga toppmatcher när herrfotbollspubliken var ”ledig”.

Mer engagemang till jul

God fortsättning. Hoppas ni alla har fått många fina klappar.

Jag satt och funderade över vilken julklapp som damfotbollen skulle må bäst av. Givetvis tänkte jag på penninggåvor i form av ökade bidrag från herrfotbollens institutioner.
Fast ganska snabbt slog jag den tanken ur hågen.

Visst vore det välkommet med högre prissummor och liknande. Men då handlar det om bidrag – och bidrag är bara konstgjord andning över tid. Det damfotbollen verkligen behöver är större engagemang. Jag menar den typen av engagemang som herrfotbollen lyckats få – det engagemang som gör att tiotusentals åskådare varje vecka samlas på arenorna. Som gör att tv-bolag är beredda att betala miljarder för sändningsrätt till de stora mästerskapen.

Den typen av engagemang är damfotbollen inte nära. Jag såg att damfotboll.com tidigare i december hade rubriken ”Arrogant Fifa-boss om prispengar”. Jag fattade inte på vilket sätt generalsekreteraren Jerome Valcke var arrogant. Däremot noterade jag att han satte fingret på en riktigt öm punkt för damfotbollen:

”Jag har försökt att sälja damfotboll som ensam produkt, inget tevebolag har varit intresserat av avtal om det inte också ingick rätt att sända herrmatcher.”

Mer pengar ger inte större engagemang. Som jag ser det är den gåva från herrfotbollen som damfotbollen är i störst behov av en bit av det nämnda engagemanget. Nere på kontinenten har herrfotbollsklubbar som Olympique Lyon, PSG och VfL Wolfsburg delat med sig av namn och kunnande till damfotbollen.

Visst finns det liknande exempel även i Sverige. Men det behövs betydligt fler – framför allt fler där herrfotbollsklubben verkligen även känner engagemang med damerna.

En kul julklapp till svensk damfotboll skulle exempelvis vara om IFK Göteborg gjorde allvar av sina funderingar på att satsa på ett elitlag för damer. Tidigare i år öppnade klubbdirektören Martin Kurzwelly för en sådan satsning bland annat här och här.

* Avslutningsvis i det här inlägget bjuder jag på en länk till amerikanska The Equalizer som innehåller en bred diskussion om läget för USA:s landslag. En klart intressant läsning så här ett halvår innan vårt VM-möte med amerikanskorna.