Landslaget, VAR, agenter, toppmatcher – och Kerr

Det är mindre än 150 dagar till VM-premiären, och i dag drog förberedelserna igång på allvar. Via sociala medier har jag sett att en hel hög VM-klara landslag rest till varma länder och påbörjat sina första läger för året.

Sverige flög till Sydafrika i går. Där har man i dag inlett samlingen genom att spela fotbollstennis.

Madelen Janogy

Med på resan är Piteås Madelen Janogy, som togs ut i allra sista stund. Hon är en spännande forward, och som det känns nu är det på forwardssidan det är lite svajigt för tillfället. Därför är det bra av Peter Gerhardsson att testa brett. Det kan han göra under den här samlingen, och under Algarve cup.

Apropå VM har VAR eller icke VAR diskuterats under en period. Framför allt i USA där bland annat Alex Morgan är en stor förespråkare av videogranskning även inom damfotbollen.

Enligt tweeten nedan kommer Fifa att ta beslut i frågan i mars månad. Om det blir VAR i Frankrike kan det bli så att manliga domare kommer att utnyttjas till det.

Två av spelarna som är med landslaget i Sydafrika riskerar avstängning för att ha anlitat en agent som inte är godkänd av Svenska Fotbollförbundet. Det handlar om Göteborgsspelarna Jennifer Falk och Julia Zigiotti-Olme. Även IFK Kalmars nyförvärv Fanny Lund har anlitat samma agent, och är också anmäld till förbundets disciplinnämnd.

Sedan den 15 juni i fjol har förbundet nya regler för hur spelare och klubbar får använda agenter/förmedlare. Tanken är att förbundet skall få bättre kontroll på en rätt spretig marknad.

I reglerna står att alla agenter som jobbar i Sverige numera måste vara godkända av förbundet. Göteborgsposten skrev redan i november om att trion jobbat med Aleksandar Ilijoski, som inte har godkänts av SvFF.

I GP-artikeln säger Ilijoski att han har hjälpt en mängd damfotbollsspelare – dock inte som deras agent. Han säger:

”Jag har hjälpt tjejerna och agenter utomlands, that’s it. Jag har inte tagit några pengar och det står ingenstans att jag har varit med.”

Förbundet har alltså ändå valt att granska ärendet, och Aftonbladet skrev häromdagen att det nu ligger på disciplinnämndens bord. Spelarna riskerar tillrättavisning, böter eller avstängning. Inblandade klubbar, och Ilijoski själv riskerar däremot inga straff.

Eller. Ilijoski riskerar att straffas om han skulle ansöka om att få bli godkänd agent, vilket han funderar på att göra enligt vad han sagt till GP:

”Jag har fått inloggningsnummer där jag kan registrera mig. Jag håller på med det nu. Men ska jag registrera mig för 30 000 kronor, vet du hur många damspelare jag måste sälja då? Många.”

Så till lite klubbfotboll. Sådan spelades i helgen, bland annat i Frankrike. Där var fasansfulla 109 åskådare på plats när svensklaget Montpellier vann med 2–0 hemma mot Soyaux.

Där var Linda Sembrant enda svenska spelaren i startelvan. Sofia Jakobsson byttes in i 70:e och Stina Blackstenius i 90:e minuten. När det gäller Marija Banusic är jag lite osäker på om hon är spelklar ännu. Hon borde vara det, men ingick inte i matchtruppen i helgen.

Såväl Blackstenius som Jakobsson har haft en tung säsong hittills i Frankrike. De båda anfallsspelarna har bara gjort mål i två matcher vardera hittills. Även om Blackstenius gjorde fem i en match och är Peter Gerhardssons förstaval i landslaget så är hon bara fjärdealternativ i Montpelliers anfall, sett till speltid. Jakobsson är tredjealternativ.

Och så till frågan om Montpelliers publiksiffror. Jag hade faktiskt inte tidigare reflekterat över hur otroligt dåliga de är. De franska klubbarna är dåliga på att redovisa publiksiffror, så sånt kan passera förbi obemärkt.

Men när jag kollade hur många åskådare Montpellier har haft under ligasäsongen så noterar jag genomgående katastrofsiffror.

Säsongens högsta publiksiffra är 371 mot Paris FC, närmast följt av 364 mot Lyon. Men man hade 129 mot Fleury och hemska 92 mot Rodez. Totalt har 1726 åskådare sett Montpelliers åtta hemmamatcher – ett snitt på 215,75.

Det är tydligt att det inte är publiken som betalar lönerna för Montpelliers alla proffs.

Innan vi lämnar den franska ligan är det läge att njuta av Dzsenifer Marozsan:s mål från Lyons 4–0-seger mot Rodez. Det var en riktigt delikatess.

I helgen var det toppmöten i såväl England, Italien som Spanien. I spanska Liga Iberdrola avgjorde Mariona Caldentey för tvåan Barca i toppmötet borta mot trean Levante.

Mariona Caldentey

Nedan är ett klipp med höjdpunkter. Av det kan man se att det verkar ha varit Barca som skapade mest i matchen. Bland annat har de ett par ramträffar. Segermålet kommer sist i klippet, målet är för övrigt rätt dåligt filmat.

Apropå filmade matcher i Spanien är det alltfler klubbar som sänder sina matcher på sina Youtubekanaler. En trevlig utveckling.

I Italien vann trean Fiorentina mot tvåan Milan med hela 4–0. Stephanie Öhrström höll alltså nollan. Matchen avgjordes väl i praktiken i 35:e minuten när Milans Laura Fusetti drabbades av en målchansutvisning och drog på sig en straff. Den gjorde Alice Parisi 1–0 på, vilket innebar brant uppförsbacke för gästerna.

Alice Parisi

Så till England där Chelsea tog en blytung derbyseger mot Arsenal. Den 20-åriga, skotska jättetalangen Erin Cuthbert gjorde båda målen. Ett på nick och ett på volley – se dem här:

Därmed har Chelsea faktiskt viss guldchans igen, något som är mot alla odds efter deras svaga säsongsstart. Men man har inte avgörandet i egna händer, utan måste få resultat med sig, samtidigt som man sannolikt måste vinna de sju matcher som återstår.

Helgens mål i England gjorde Courtney Sweetman-Kirk på bicycleta. Det betydde 2–1 för Liverpool i 90:e minuten mot bottengänget Yeovil. Som synes på klippet nedan ser man att målskytten sannolikt borde vinkats av för offside. Men det gör inte prestationen sämre.

Slutligen till Australien där Sam Kerr blev unik i helgen. Australiens storstjärna nickade vackert in Perths mål mot Newcastle. Det var Kerrs mål nummer tio för säsongen – det leder hon skytteligan på.

Men det var även hennes 63:e totalt. Det innebär att hon nu är tidernas bästa målskytt i Australiens W-league. Hon är ju dessutom även tidernas bästa målskytt i USA:s NWSL. Visst handlar det här om två unga ligor, men det måste väl ändå vara unikt att någon spelare är tidernas bästa målskytt i två toppligor i två olika länder?

Perth förlorade för övrigt den där matchen mot Newcastle Jets med 3–1. I helgen vann dessutom Canberra mot Adelaide, vilket ytterligare jämnade till W-league. Slutspelskampen är verkligen en rysare med två eller tre omgångar kvar.

Det är bara jumbon Western Sydney Wanderers som är helt borta ur slutspelssnacket:

Melbourne Victory    9  17–12  19
Brisbane Roar          9  13–12  17
Perth Glory             10  22–17  16
Sydney FC               9   23–14  15
—————————————-
Adelaide United       9   14–13  15
Melbourne City      10   14–15  13
Canberra United    10   12–14  12
Newcastle Jets        9   12–15  10
Western Sydney      9     5–20    1

Algarve, Samuelsson, W-league och NWSL-draft

Tidigare i veckan kom lottningen till Algarve cup. Upplägget är omgjort för att minska antalet matcher. Numera är det fyra trelagsgrupper där vardera lag spelar två matcher plus att man får en placeringsmatch vardera.

Som turnering betecknat är egentligen upplägget uselt. Sverige skulle i teorin kunna vinna alla sina tre matcher med klara siffror – och ändå bara komma trea. Men avsikten med Algarve cup är ju kanske inte själva tävlingsmomentet, utan det handlar om att få möjlighet att spela matcher mot olika typer av motstånd.

För svensk del blev det gruppmatcher mot Schweiz (den 27 februari) och Portugal (den 1 mars) samt placeringsmatch den 6 mars.

Det tycker jag var en ganska bra lottning. Det troliga är att förbundskapten Peter Gerhardsson mönstrar två näst intill helt olika startelvor i gruppspelet. Sannolikt kommer han att ha det starkaste laget mot Schweiz och ett mer reservbetonat mot Portugal. För att åter spela mer toppat i placeringsmatchen.

Jessica Samuelsson

En spelare som går en kamp mot klockan om att komma i tillräcklig form för att vara med i VM-truppen är Jessica Samuelsson. Under veckan har Corren skrivit om att Linköping har försökt att få hem ytterbacken.

Det blir dock inte så. Samuelsson stannar i Arsenal, där hon håller på att jobba sig tillbaka från den fraktur i foten hon fick i november. Enligt artikeln skall hon ha kommit så långt att hon nu skall börja få springa för fullt. Hon skriver så här om sin status i ett sms till Corren:

”Jag vet inte när jag kan spela igen, men förhoppningsvis någon gång i februari”

Samuelsson är alltså inte med i helgens hetaste match i Damfotbollseuropa, söndagens engelska toppmöte mellan just Arsenal och Chelsea.

Matchen är Chelseas sista lilla chans att blanda sig i guldstriden. Inför avspark är Chelsea fem poäng efter Arsenal, och då har The Gunners ändå en match mindre spelad.

Både Arsenal och Chelsea spelade som bekant cupmatcher i veckan, båda vann sina kvartsfinaler i WSL cup. För Chelsea var affischnamnet Fran Kirby tillbaka från skada. Förutom att hon gjorde två mål bjöd hon även motståndarna på den här åkturen…

Medan Chelsea vann med klara 4–0 mot Reading satt semifinalplatsen riktigt hårt inne för serieledande Arsenal. In i slutminuten hemma mot Birmingham var det fortfarande oavgjort. Gissa vem som slog till då?

Jodå, det var förstås måldrottningen Vivianne Miedema som klev fram och avgjorde. Den 22-åriga nederländskan leder för övrigt skytteligan i WSL på 14 mål, tre fler än tvåan Nikita Parris.

I övrigt i helgen är det spännande matcher både i Spanien och Italien. I den spanska ligan skall tvåan Barcelona, som ju bytte tränare i veckan, under lördagen till Valencia för att möta ligatrean Levante.

Inför avspark är Barca tre poäng före Levante och tre bakom Atletico Madrid. Matchen är alltså viktig för Barca för att dels behålla greppet om en plats i Champions League, dels för att hänga med i guldstriden.

Även i Italien möts tvåan och trean. Här är det trean Fiorentina som tar emot tvåan AC Milan på söndag. Den italienska toppstriden är ännu jämnare än den spanska. Juventus leder med en poäng före Milan och tre före Fiorentina.

Jämnt är det även i Australiens W-league, där kampen om de fyra slutspelsplatserna börjar närma sig sitt avgörande. Under fredagen försämrade Melbourne City rejält sina chanser att ta sig in bland topp fyra.

Inför 3760 åskådare föll laget hemma mot tvåan Brisbane Roar med 1–0, ett resultat som innebär att City ligger kvar på sjätte plats, och som mest kan komma upp i 19 poäng – vilket sannolikt inte kommer att räcka.

I länken ovan kan man se att Melbourne City stod för ett par riktigt grova missar vid ställningen 0–0. Först lyckades en spelare – jag tror det var Rhali Dobson – sätta bollen i ribban när hon var helt ensam med det tomma målet. Och i början av den andra halvleken sköt fjolårets Hammarbyspelare Elise Kellond-Knight en straff utanför.

Man hör kommentatorn säga att det är 18–1 i avslut till Melbourne just innan gästerna och Chioma Ubogagu kontrar in matchens enda mål.

Brisbane ligger tvåa på 17 poäng, och kan ta nio till. De har således däremot bra chans att få spela semifinal.

Slutligen till USA där NWSL i torsdags höll den årliga draften, där klubbarna fördelar collegespelarna mellan sig. Chicago Red Stars hade förstavalet, och som valde de A-landslagets backtalang Tierna Davidson, som valt att avsluta sina studier i förtid.

20-åringen har gjort 12 A-landskamper (ett mål) och var inte på plats vid draften eftersom hon är i Portugal på landslagsläger, ett läger som avslutas med två matcher, först bortamöte mot Frankrike nästa lördag, sedan bortamöte mot Spanien tisdagen efter.

Utöver Davidson har jag dålig koll på de spelare som valdes i den första rundan av draften.

Däremot har jag koll även på Chicago Red Stars val i den andra rundan. Där valdes nämligen en spelare som blev en personlig favorit för mig under F20-VM 2016. Det handlar om den vänsterfotade, mexikanska forwarden (eller offensiva mittfältaren) Maria Sanchez.

Som synes av klippet nedan verkar hennes lagkompisar på Santa Clara University vara minst lika lyckliga över att amerikansk-mexikanskan valdes som 15:e spelare totalt, som Sanchez själv. Det blir spännande att följa hennes framtida utveckling.

Ett frågetecken för Linköping

Onsdagens nyhet var att Tove Almqvist nu är klar för Vittsjö. Jag konstaterade redan i går att Skåneklubben har något spännande på gång.

Tove Almqvist

Däremot måste man i nuläget sätta ett litet frågetecken för Linköping. Precis som med Rosengård är det för tidigt att prata panik eller kris. Det är ju ett tag till seriestart, och dessutom är det inte jättemånga omgångar innan sommaruppehållet. Men man undrar ju lite vad som är på gång. LFC har dragit igång uppbyggnadsträningen, och vad jag kan förstå har man bara 13 eller 14 utespelare i truppen.

Offensivt ser det väldigt spännande ut, och det kan bli ännu intressantare om Stina Blackstenius kommer hem. Men totalt sett ser truppen ut att vara väldigt tunn och skadekänslig. Och nog behöver man ha in någon stabil back till innan Nilla Fischer ansluter. Men det känns ju lite oroande när man läser i Corren om att klubben går mot ett rejält underskott.

Med Almqvist i Vittsjö har LFC bara kvar en enda spelare som spelade under första guldåret, 2016 – Emma Lennartsson. För hon är väl kvar? Jag har inte sett några uppgifter om att Lennartsson har förlängt, men enligt Corren ingår hon i truppen för 2019. Hon ingår också i truppen på LFC:s officiella hemsida, men det gör å andra sidan alla som var med 2018, den sidan är nämligen inte uppdaterad.

Målvakten Matilda Haglund ingick också i guldtruppen 2016, men var skadad hela den säsongen, och spelade inga matcher.

Dessutom har LFC bytt folk på i princip alla bärande ledarpositioner sedan 2016. Den klubb som jobbade så bra med kontinuitet fram till och med nämnt år har haft extrem genomströmning de senaste två åren. Kan de möjligen få lite lugn i sitt lagbygge den här säsongen?

Freja Olofsson

Nu när de flesta damallsvenska lagen har dragit igång sin träning börjar spelartrupperna bli klara. Ser man på vilka spelare som inte har förlängt med sina klubbar är Örebroduon Freja Olofsson och Emelie Andersson två spelare jag tyckte hade potential när jag såg dem i damallsvenskan 2017. Olofsson spelade 25 matcher i elitettan i fjol, medan Andersson var borta större delen av säsongen till följd av skada. Var hamnar duon i år?

Internationellt noterade jag i dag att Lyon har värvat argentinska forwarden Soledad Jaimes från Dalian i den kinesiska ligan. Jag blev lite imponerad av ”Sole” Jaimes när jag såg henne i de sydamerikanska mästerskapen i fjol. Men att hon skulle vara så bra att hon är en spelare för Lyon var ändå lite oväntat.

Under onsdagskvällen spelades tre av fyra kvartsfinaler i engelska WSL cup. Där blev det segrar för Manchester United, Chelsea och Arsenal. Division II-laget United vann med 2–0 mot West Ham, Chelsea med hela 4–0 mot Reading och Arsenal med 2–1 mot Birmingham. I morgon spelas den sista kvartsfinalen mellan Manchester City och Brighton.

För Chelsea spelade Magdalena Eriksson hela matchen. Det var hennes 50:e tävlingsmatch för Londonklubben.

Däremot satt Hedvig Lindahl och Jonna Andersson kvar på bänken under hela matchen. Fran Kirby gjorde två mål och var matchens spelare. Noterbart att övriga två mål gjordes av de gamla kompisarna från Rosengård, Anita Asante och Ali Riley.

Schough till ett spännande Djurgården

Olivia Schough

Under tisdagskvällen kom nyheten att Olivia Schough har skrivit på ett tvåårskontrakt med Djurgårdens IF.

Det var en spännande nyhet. Inte minst eftersom Schough är en färgstark spelare. Och sådana behövs i storstadslagen för att de skall hamna på agendan. Med hjälp av den här värvningen ökar alltså Djurgårdens möjligheter att slå sig fram i Stockholms mediedjungel.

Men det är även en spännande värvning utifrån det faktum att Djurgården nu har ett av damallsvenskans allra starkaste mittfält – kanske det starkaste.

Man har ju utöver Schough även kvintetten Hanna Folkesson, Irma Helin, Malin Diaz, Ogonna Chukwudi och Portia Boakye. Det är sex väldigt bra damallsvenska spelare. Gissningsvis kommer någon av dem att få flytta ner i backlinjen (Boakye?) och någon kanske upp i anfallet.

Utöver nämnda sex spelare undrar man ju om det blir någon comeback för Emilia Brodin. I mars i fjol sa hon så här till Djurgårdens hemsida:

”Om allt går som det ska hoppas jag på att spela fotboll igen säsongen 2019.”

Kan Djurgården även addera Brodin till sitt mittfält så kanske Stockholmsklubben kan blanda sig i toppstriden i år. 2018 tycker jag att man underpresterade rätt rejält. Även om jag tippade dem först på sjunde plats såg jag på förhand Djurgården som ett av sju lag med kapacitet att ta en Champions Leagueplats.

Men Djurgården slogs aldrig i toppen. I stället var man indraget i nedflyttningsstriden ända in i slutomgångarna. Man slutade på åttonde plats, men kanske kan titta högre i år.

Frågetecknet finns ju för den offensiva spetsen. Där känns tappet av Julia Spetsmark tungt. Spetsmark avgjorde tre nyckelmatcher på hösten (Kalmar, Hammarby och Vittsjö) och var viktig för Djurgårdens anfallsspel.

Mia Jalkerud är ju en pålitlig målskytt, men utöver henne har Djurgården just nu två 19-åriga Wilma Sjöholm och 17-åriga talangen Tilde Lindwall i sin forwardsbesättning. Kan den trion fixa målen blir det ett roligt år för Djurgården.

Tove Almqvist

I går skrev jag om att Vittsjö håller på att bygga en spännande trupp. Dagens nyhet om att Tove Almqvist också är på väg till Skåneklubben förstärker den bilden. Vittsjö kan bli farligt 2019.

Nu har jag hittat bilder på Janni Arnth:s viktiga mål i debuten för Arsenal. Det handlar om en distinkt nick.

Tittar vi på tisdagens internationella nyhetsflöde står Caf Awards i fokus, alltså galan där Afrikas bästa spelare 2018 har hyllats.

Afrikas bästa damfotbollsspelare 2018 heter Thembi Kgatlana och representerar Sydafrika och Houston Dash i NWSL.

Det här var en riktigt stor dag för Kgatlana. Hon gjorde nämligen även årets mål i Afrika.

Nigeria prisades som årets landslag, men i övrigt tog Sydafrika hem damfotbollkategorierna vid galan. Banyana Banyanas förbundskapten Desiree Ellis prisades nämligen som 2018 års damfotbollstränare i Afrika.

I Europa var väl dagens största nyhet att Barcelona byter tränare. Fran Sanchez får lämna efter 1,5 år på posten. Kanske var det 0–0-derbyt mot Espanyol som var droppen för klubbledningen. Barca misslyckades med att vinna ligan i fjol. Och även om laget är obesegrat i den pågående ligan ligger man bara tvåa, tre poäng bakom mästarna Atletico Madrid. Den assisterande tränaren lluís Cortés tar nu klivet upp som huvudansvarig.

Även i Wolfsburg blir det en ändring i ledartrojkan. Där är det den assisterande tränaren Markus Högner som lämnar med omedalbar verkan. Han gör det eftersom han kommer att ta över SGS Essen till nästa säsong.

Slutligen hette Danmarks bästa spelare 2018 Pernille Harder. Det var femte gången hon fick Spillerforeningens pris som årets spelare. Ett hett tips är att 2019 års bästa danska spelare också kommer att heta Pernille Harder.

Spetsmark till ett av världens bästa lag

Julia Spetsmark

Tidigare under vintern har vi inte fått ett enda nytt svenskt utlandsproffs. Men ganska sent under måndagskvällen kom en liten skrällnyhet.

Det var ingen skräll att Julia Spetsmark skulle flytta utomlands – det har stått klart ett tag. Däremot var det en skräll att hon skulle hamna i ett av världens tre bästa lag. Kanske till och med det allra bästa, North Carolina Courage.

North Carolina vann NWSL i stor stil i fjol. Med en rejält reservbetonad uppställning slog man även Lyon i finalen av den inofficiella turnering som klassades som klubblags-VM. Dock skall sägas att den turneringen spelades mitt i NWSL-säsongen, medan Lyon var i uppbyggnadsperiod.

Den första spontana tanken var att Spetsmark måste få väldigt svårt att platsa North Carolina. Samtidigt känns det som att hon borde passa bra som backup till ordinarie forwardsparet Lynn Williams och Jessica McDonald. North Carolina är nämligen ett lag som satsar på fart i anfallsspelet, och fart är ju något Spetsmark har.

Det blir spännande att följa henne i NWSL i sommar.

Lite tankar om silly season

Simone Boye Sörensen

I dag har Simone Boye Sørensen presenterats som nyförvärv av Bayern München. Och det står klart att hon ersätts i Rosengård av en annan danska, Mie Leth Jans.

De båda bildade danskt mittbackspar mot Nederländerna (förlust med 1–0) i EM-gruppspelet 2017, en match jag såg på plats. Jag minns att jag imponerades av Boye Sørensen, men har inga minnen av Jans.

Jans har inte fått så mycket speltid de senaste två åren, men får nu en försäsong på sig att spelas in i Rosengård. Det blir spännande att följa.

Faktum är dock att Jans inte är den värvning från i dag som jag tycker känns mest spännande. Utan det är Vittsjös rekrytering av den före detta ungdomslandslagsforwarden från USA, Summer Green. 23-åringen är en före detta supertalang som bromsat i utvecklingen.

Min fördom om amerikansk spelarutbildning är att forwards huvudsakligen bara får lära sig att springa. Och nödvändigtvis inte springa smart. Men kanske att ett års taktisk utbildning i Vittsjö kan få Green att lyfta. Känslan är för övrigt att Vittsjö håller på att bygga en riktigt spännande trupp före årets seriespel.

I en annan Skåneklubb, LB07, drog nya tränaren Renee Slegers igång träningen i dag. Hon sa:

”Så som det såg ut i dag, med den glädjen och motivationen i spelargruppen kommer detta att bli riktigt roligt.”

Samtidigt meddelades att klubben tappar viktiga mittbacken Anna Björk Kristjansdottir till nederländska PSV Eindhoven.

Anna Björk Kristjansdottir

I nuläget känns det som att det behövs mycket glädje och motivation i LB i år, för spelartruppen känns sämre än i fjol. Och då klarade man sig kvar med ett nödrop.

Från Skåne och till Göteborg. I dagens GP läste jag att Göteborg kan tänka sig att ha en tunnare trupp på våren för att värva under sommaren. Tränare Marcus Lantz säger:

”Vi har en vår där vi bara har sju matcher, då tror jag att vi klarar oss med 16 utespelare och två målvakter. Hösten blir däremot betydligt tuffare, då har vi 15 matcher i serien, plus Champions League. Så det är möjligt att vi avvaktar och sedan satsar på att spetsa truppen i sommar.”

Lantz pratar om att han vill ha in ytterligare en mittback, en innermittfältare, en forward samt kanske även en yttermittfältare som även kan spela ytterback.

När det gäller yttermittfältare ser ju Göteborg ut att tappa Olivia Schough. I Aftonbladet berättar hon i dag om varför hon inte skrivit på kontraktsförslaget. Det handlar om pengar. Hon säger:

”Jag fyller snart 28 år och vill ha en lön som jag klarar mig på och som känns skälig.”

Jag har ingen aning om vad Schough har tjänat i Göteborg. Och jag vet inte heller vad hon fått för förslag nu. Det är även okänt vad hon anser vara en skälig lön för en damallsvensk fotbollsspelare med landslagsmeriter.

Men jag vet att Göteborg 2017 lade 71 procent av sina intäkter på personalen. Klubbarna rekommenderas att inte gå över 70 procent i personalkostnader. Göteborg låg alltså över den gränsen 2017. Då hade man intäkter på just över nio miljoner kronor. Man satsade således drygt sju av dem på personalen.

Hur det såg ut 2018 vet jag inte. Men känslan är ju att klubben inte har något stort utrymme att öka lönerna.

Innan jag sätter punkt för det här inlägget tänkte jag göra en liten genomgång av helgens internationella aktivitet. I Australien var det fokus på målvaktsinsatserna i den senaste omgången:

För svensk del var det också en målvaktsinsats som stack ut i helgen. Hedvig Lindahl höll nollan när Chelsea vann med 3–0 mot Everton när WSL återstartade. Hon stod för den här kanonräddningen vid 1–0 i den första halvleken:

Även Magdalena Eriksson spelade hela matchen för Chelsea. Jonna Andersson startade, men byttes mot Ali Riley i minut 70.

Jessica Samuelsson saknades i Arsenals trupp. Däremot debuterade Janni Arnth i 4–2-segern mot West Ham. Det danska Linköpingsförvärvet nickade in det viktiga 2–1-målet för serieledarna.

Det var en bra helg för Arsenal. Huvudkonkurrenten i titelracet, Manchester City, tappade nämligen poäng. City fick bara 1–1 borta mot Bristol City. Så här nära ett segermål var tabelltvåan:

Trots att Manchester City är det enda obesegrade laget i WSL innebär poängtappet att Arsenal är det enda laget som har guldet i egna händer. Londonklubben leder med två poängs marginal med en match mindre spelad.

Även i Spanien hände det saker i guldracet. Där var det också obesegrade tvåan som fick nöja sig med kryss. I det här fallet handlar det om Barcelona, som bara fick 0–0 i derbyt mot Espanyol. Serieledande Atletico vann däremot kluriga matchen mot tabellfyran Athletic Club med klara 3–0. Därmed leder Atletico nu tabellen med tre poängs marginal.

I Frankrike var det cupomgång. Där fortsatte motgångarna för Montpellier. Svensklaget föll med 1–0 mot Paris FC och är därmed utslaget.

Av de fyra svenska spelarna i Montpellier var det bara Linda Sembrant som ingick i startelvan. Stina Blackstenius byttes in i 55:e minuten. Varken Marija Banusic eller Sofia Jakobsson spelade.

Ingen svensk startade när PSG vann med hela 8–0 mot Rennes. Men både Hanna Glas och Annahita Zamanian byttes in i 63:e minuten. Den senare blev målskytt redan två minuter senare. Jag har inte sett något klipp på målet, men det verkar ha varit något alldeles extra. Det beskrevs nämligen både som golazo och missil i PSG:s twitterrapportering.

Boye till Bayern – och tankar kring Rosengårds rapport

Simone Boye Sörensen

Under fredagen kom Sydsvenskan med nyheten att Simone Boye Sørensen lämnar FC Rosengård. Ny klubbadress blir tyska storklubben FC Bayern München. Det är förstås en väldigt dålig nyhet för Malmöklubben, som hade en väldigt stabil backlinje ifjol med danskan som nyckelspelare.

Danskan hade ett halvår kvar på kontraktet, så Rosengård lär ha fått lite pengar för henne. Fast knappast så att det täcker förlusten. För det är inte lätt att hitta spelare av Boye Sørensens klass.

Jag tycker också att Rosengård stod starkt när silly season startade. Man hade i princip löpande kontrakt på hela fjolårets startelva. Jag ritade ner följande lag:

Zecira MusovicNathalie BjörnSimone Boye Sörensen, Glodis Perla ViggosdottirFiona BrownNellie Lilja, Caroline Seger, Iva LandekaSanne Troelsgaard – Anja Mittag och Lisa-Marie Utland. Plus att Johanna Rytting Kaneryd var åter efter sin korsbandsskada.

Fiona Brown och Anja Mittag

Även om kvartetten Boye Sørensen, Troelsgaard, Landeka och Mittag bara hade kontrakt över våren var känslan i november att Rosengård hade ett väldigt bra utgångsläge för sitt truppbygge.

Sedan dess har det dock inte hänt så mycket. Man har värvat in målvakten Emma Lind från LB07. Men i övrigt har man bara tappat spelare.

Utöver nämnda spelare finns trion Malin Levenstad, Ebba Wieder och Edina Filekovic med i den uppdaterade spelarförteckningen på klubbens hemsida. När Boye Sørensen nu ser ut att lämna verkar alltså Rosengård stå med en trupp på 15 spelare. Och bland dem är det tre som bara har halvårskontrakt.

Eftersom Rosengård inte har något Champions Leaguespel den här våren är det varken kris eller panik. Inte ännu. Men det säger sig självt att Rosengård just nu har en trupp som är väldigt sårbar för skador. Det blir mycket intressant att se hur man fyller de återstående platserna. Har man några ess gömda i rockärmen?

Just FC Rosengård släppte ju nyligen en rapport kring utvecklingen inom internationell damfotboll. Rapporten känns lite som ett rop på hjälp i en tid där våra toppklubbar har svårt att hålla kvar toppspelare som Simone Boye Sørensen. Även om rapporten inte bjuder på några överraskningar tycker jag att den är läsvärd och innehåller en del intressanta uppgifter.

Uppgifter som att den klubb i Europa som har störst damfotbollsbudget i nuläget ligger kring 70 miljoner kronor per år. Och att den bäst betalda damfotbollsspelaren i världen har en årslön på cirka fem miljoner kronor, och att den lönen utbetalas i Kina.

Utgångspunkten i Rosengårds rapport är att svensk damfotboll tappar mark mot flera andra europeiska nationer. Det är ju inget nytt.

Det intressanta är vart Rosengård vill komma med sin rapport. Tror man verkligen att det finns en chans för svenska klubbar att klara konkurrensen när övriga Fotbolls-Europa flyttar fram sina positioner?

Man skriver:

”Svenska staten, näringslivet och Svenska Fotbollförbundet behöver snabbt agera på denna förändring.”

Jag vet inte om staten eller näringslivet behöver agera – i varje fall inte för deras egen skull. Det är knappast statens uppgift att se till att svenska elitfotbollsklubbar kan hänga med i en allt snabbare lönekarusell. Knappast företagens heller. Däremot är ju svensk damfotboll på klubbnivå i behov av att något händer.

Och jag håller med om att Fotbollförbundet bör ta fram planer för hur man skall tackla utvecklingen. De planerna borde förresten redan ligga klara, för det här är ju inget nytt – utvecklingen har ju gått i den här riktningen de senaste fem–sex åren. EFD borde för övrigt också ha sådana planer.

Jag skrev så här i februari 2014:

”Däremot känner jag att Sverige lever på lånad tid i världstoppen, och att vi successivt framöver kommer att tappa mark. Det är ofrånkomligt. Men med rätt upplägg kan vi nog trots allt kämpa oss kvar på hög nivå i rätt många år. För vi har ett rejält försprång på de flesta.”

Och:

”När resten av världen vaknar på jämställdhetsfronten så kommer vi till slut att tappa vår plats på topp tio på världsrankingen. Det är inget vi kan påverka, hur bra satsning vi än kommer att ha. För Sverige har ett för litet befolkningsunderlag för att över tid kunna vara en maktfaktor i världens största sport. Det kommer att bli som på herrsidan, att vi under bra perioder kan utmana de stora, men att vi under andra perioder faller ner en bra bit på rankingen.”

De här citaten handlade i första hand om landslagsfotboll. Men på klubbsidan är ju risken uppenbar att fallet blir ännu större. Vi ser ju på herrsidan att vårt landslag har bättre möjligheter att göra toppresultat än våra klubbar.

Orsaken till att fallet för svenska elitklubbar är ofrånkomligt är ju att det helt enkelt inte finns tillräckligt med pengar inom svensk fotboll.

Damfotbollen har länge bönat och bett om ekonomisk hjälp från herrfotbollen. Det har väl hela tiden varit uppenbart att Sverige skulle vara en av förlorarna när väl den hjälpen skulle komma.

Rosengård lägger fokus vid att man vill att staten skall kräva en mer jämställd fördelning av svenska sponsorspengar. Och visst skulle damfotbollen vinna på jämställd sponsring. Fast det skulle inte på långa vägar räcka för att ta upp kampen med de europeiska toppklubbarna. Svenska företag sponsrar ju nämligen inte fotboll i speciellt stor utsträckning. I varje fall inte om man gör en internationell jämförelse.

2017 drog de herrallsvenska klubbarna totalt in 393 miljoner kronor från sponsring. Och de damallsvenska drog in 56 miljoner kronor. Visst skulle det förbättra läget betydligt för damfotbollens elitklubbar om de 450 miljonerna fördelades helt jämnt mellan herr- och damfotboll. Men det skulle bara innebära att tappet mot Europa bromsas ett tag. För internationellt är tyvärr 225 miljoner lite av kaffepengar –om de inte hela summan hamnar i en eller ett par klubbar.

Tittar vi exempelvis på Portugal är det ett land med väsentligt mycket sämre ekonomi än Sverige. Ändå har portugisiska herrfotbollsklubbar som Porto och Benfica på egen hand ungefär lika stark ekonomi som alla herrallsvenska klubbar tillsammans.

Och titta på Bayern München, som nu ser ut att värva från Rosengård. Den tyska superklubben hade 2017 inkomster på cirka 6,5 miljarder kronor. Säg att de lägger 35–50 miljoner på sitt damlag. Det skulle innebära att man lägger en bra bit under en procent av inkomsterna på damerna. Jag har ingen färsk summa på vad svensk fotboll omsätter totalt, men herrallsvenskan 2017 låg på 1,67 miljarder. Det känns alltså högst troligt att Bayern München ensamt har nästan dubbelt så stor ekonomi som all svensk fotboll tillsammans.

För svensk damfotboll handlar framtiden om att på bästa möjliga sätt anpassa sig till en ny verklighet. Att acceptera att våra klubbar inte kommer att tillhöra den yttersta världseliten framöver. Men att få fram så mycket talang att våra landslag fortsatt är konkurrensdugliga.

Innan jag går vidare noterade jag att Rosengård lyfter fram det danska fotbollsförbundet (DBU) som något slags föredöme när det gäller att utveckla dam- och flickfotboll. Det är ju faktiskt lite paradoxalt. För som jag ser det ligger Sverige före Danmark på de flesta fronter när det gäller satsning på damfotboll. Det danska förbundet lämnade ju exempelvis walkover i VM-kvalet, vilket knappast har varit utvecklande för dansk damfotboll.

Men danska spelare har ju däremot varit glödheta de senaste veckorna. Med Boye Sörensen har danska spelare nu på bara några dagar värvats till topplag i Tyskland, Frankrike, Italien och England.

I övrigt i dag har Eskilstuna värvat finska Kaisa Collin från PK35 Vantaa. Därmed återstår bara en målvakt i Uniteds lagbygge.

Ett lag som verkligen inte saknar målvakter är Växjö. De förlängde i dag med målvakten Lisa Karlsson, vilket innebär att man nu har fyra kontrakterade seniormålvakter med Karlsson samt trion Katie Fraine, Erin McLeod och Moa Edrud. Utlåningar på gång?

Fyra målvakter har numera även Chelsea. I dag har man värvat den nyligen landslagsuttagna tyskan Ann-Katrin Berger. Sedan tidigare finns ju Hedvig Lindahl, Carly Telford och Lizzie Durack i truppen – tre målvakter som alla gjort A-landskamper. Här snackar vi tuff konkurrens.

Apropå Tyskland har det tyska landslagets supportrar valt Svenja Huth som 2018 års tyska landslagsspelare.

I Australiens W-league tajtar det till sig ytterligare i toppstriden efter att Sydney FC vunnit fredagens möte med Newcastle med 3–1. När alla lag spelat åtta eller nio av de tolv omgångarna ligger Sydney sexa, två poäng från slutspelsplats och fyra från serieledning.

Men trots att Sydney vann var det Newcastle och Libby Copus-Brown som stod för matchens mål:

Under helgen rullar W-league vidare. Det är även ligamatcher i England, Italien och Spanien samt cupmatcher i Frankrike.

Anna Oskarsson

En som inte spelar på ett tag är Linköpings Anna Oskarsson. Hon har nämligen lämnat återbud till landslagets Sydafrikaresa till följd av en lårskada. Hon ersätts i truppen av Vittsjös Sandra Adolfsson.

Sandra Adolfsson