Månadsarkiv: januari 2019

Klart: Blackstenius tillbaka i Linköping

Publicerad den av
56

Stina Blackstenius

Just innan lunch blev det klart – Stina Blackstenius återvänder till damallsvenskan och Linköping.

Det är förstås en väldigt glädjande nyhet för Linköping – och för damallsvenskan. För med Blackstenius får vår högsta serie ytterligare ett affischnamn. En spelare som borde kunna locka några fler åskådare till arenorna.

För Blackstenius själv var det här en bra nyhet. Jag har inte tyckt att hon varit bra det senaste halvåret. Tvärtom har hon sett otajmad ut i landslaget. Förbundskapten Peter Gerhardsson har berömt henne för hårt arbete, och känslan är nog att hon numera tillför mer i försvarsspelet än hon gjorde för några år sedan.

Men Blackstenius styrka har ju historiskt sett varit målskyttet, och där har det varit tunt den pågående säsongen.

Jag känner inte Stina Blackstenius, men när man har lyssnat på henne och läst om henne, har det känts som att hon inte trivts i Frankrike. Och att hon längtat efter tryggheten på hemmaplan.

Kanske kan drygt fyra månader på hemmaplan gör att Blackstenius kan ha hittat harmonin – och målet igen – lagom till VM. För vi behöver en målfarlig Blackstenius när hon återvänder till Frankrike i juni, och förhoppningsvis är kvar en vecka in i juli.

För Linköping är det här en prestigevärvning. Det är också en värvning som skapar både bredd och spets i offensiven. Laget har en hel hög duktiga, offensiva spelare som Filippa Angeldahl, Kosovare Asllani, Frida Maanum, Lina Hurtig, Mimmi Larsson och Dajan Hashemi.

Det man är lite nyfiken på, och som kanske även skulle kunna bli ett problem, är hur LFC kommer att använda det faktum att man nu har tre toppforwards av högsta damallsvenska klass i Blackstenius, Larsson och Hashemi.

Det finns fortfarande frågetecken i LFC:s defensiv. Men Olof Unogård har ett par månader på sig att räta ut dem. Och känslan just nu är ju att LFC kommer att vara med och slåss om SM-guldet i år.

Tillfälligt avbrott på grund av skidfest

Publicerad den av
2

Den här helgen befinner jag mig i en bubbla – en skidbubbla. Det är världscuptävlingar i grannstaden Ulricehamn, och jag ingår i BT:s lag på plats.

I dag blev det drygt elva timmars jobb, i går blev det ännu mer. Därmed har jag inte hunnit uppdatera mig kring vad som händer i damfotbollsvärlden. Inte mer än att jag har noterat att Piteå föll i en träningsmatch mot Glasgow City i går, att Petronella Ekroth har gjort mål för Juventus i dag samt att LB07:s match mot Bröndby sköts upp på grund av snöslask.

Jag återkommer när jag tagit mig ur skidbubblan…

Mållöst i första landskampen

Publicerad den av
5

Sydafrika–Sverige slutade 0–0. Den första halvleken kunde det nästan inte ha blivit några mål, för den var kliniskt fri från 100-procentiga målchanser. Sverige hade några lägen och Sydafrika ett, men det blev aldrig mer än just bara lägen.

Fast Sverige borde haft en riktigt bra målchans. För nog borde Kosovare Asllani ha fått straff i 40:e minuten?

Halvleken kännetecknades av rätt dåligt passningsspel från båda lagen. Spelarna halkade omkring, dessutom hade de ofta svårt både med tajming, bollkontroll och med att få med sig bollen. I halvtidsintervjun i TV12 berättade Olivia Schough om ett torrt underlag där bollen lätt fastnade i gräset. Det bekräftade det jag hade anat.

Framträdande svenska spelare före paus var framför allt Magdalena Eriksson, Caroline Seger och Jonna Andersson. Men Stina Blackstenius bör nog också nämnas – hon inledde väldigt piggt.

I halvtid klev Seger av till följd av en smäll mot nacken. Noterbart att hon ersattes av Julia Karlernäs. Jag trodde att Julia Roddar var backup till Seger, och att Karlernäs egentligen var tänkt i den lite mer offensiva roll som Julia Zigiotti Olme hade från start.

Roddar kom in för just Zigiotti en kvart in i andra halvleken. Lite synd, för jag tyckte att Zigiotti hade börjat komma in i matchen på allvar i det skedet. En kvart in i den andra halvleken fick även Madelen Janogy göra landslagsdebut (Sofia Jakobsson gick ut), plus att Linda Sembrant avlöste Amanda Ilestedt.

De sista dryga 20 minuterna kom målchanserna. Den första gick till Schough efter inlägg från Hanna Glas. Djurgårdsförvärvets avslut var helt ok, men hemmamålvakten gjorde en fin räddning.

Sydafrika och Linda Motlhalo stack emellan med en bra volleychans innan Glas först serverade pigga Janogy en nickchans och sedan själv drog ett vänsterskott i ribbans underkant.

Med bara nio sekunder kvar hade Sydafrika en frispark som touchade utsidan av stolpen, ända uppe vid ribban. Totalt 3–2 till Sverige i klara målchanser, och 6–0 i hörnor. Men 0–0 var ändå ganska logiskt. Sverige hade inte den där riktiga spetsen.

I den andra halvleken är Zigiottis kvart, Janogys inhopp och Hanna Glas sista 20 minuter värda att lyfta. Även Anna Anvegård:s tolv minuter på planen var lovande. Hon och Mimmi Larsson kom in i 78:e istället för Asllani och Blackstenius.

Totalt sett är det försvarsspelet som skall lyftas, backlinjen skötte defensiven utmärkt. Debuterande Cajsa Andersson skötte sitt, men sattes egentligen aldrig på några svårare tester.

Offensivt var det däremot en svensk insats som andades ringrost. Det är även värt att konstatera att vi saknade många viktiga spelare. Enligt min hemmasnickrade analysmetod från helgen skulle den svenska startelvan få 22 poäng, vilket är en förhållandevis låg siffra. Som jag skrev i länkat inlägg bör vi ligga kring 30 under VM för att kunna nå framgång.

Men vi är ju tidigt på säsongen, och det är ju nu man skall testa olika spelare.

Det spelades totalt fyra landskamper under tisdagen. Ilaria Mauro gjorde båda målen när Italien vann med 2–0 mot Wales. Och när Kanada besegrade Norge med 1–0 hette målskytten föga överraskande Christine Sinclair.

Hon är nu uppe på 178 landslagsmål. Det är därmed bara sex kvar tills hon tangerar Abby Wambach:s världsrekord. Dagens mål var en nick på inlägg från Kif Örebros nyförvärv Jenna Hellstrom. Målet kommer efter 65.45, och går att se här nedan.

I Alicante kom 9182 åskådare för att se Spanien–USA 0–1. Där blev Christen Press segerskytt i den andra halvleken.

Slutligen har vi här även de tre målen från måndagens landskamp mellan Island och Skottland:

 

Fyrbackslinje – och Zigiotti från start

Publicerad den av
3

Årets första landslagselva är presenterad. Den blev inte riktigt som jag gissade, utan Peter Gerhardsson väljer att spela med fyrbackslinje. Han väljer även att spela med Julia Zigiotti Olme bredvid Caroline Seger på centralt mittfält, vilket känns lite överraskande. Men gissningsvis vill förbundskaptenen kolla av vilka alternativ som finns till Elin Rubensson i den positionen, och kanske därmed testa flera alternativ.

Här är hela elvan: Cajsa Andersson – Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Zigiotti Olme, Seger – Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Olivia Schough – Stina Blackstenius.

På förbundets hemsida är laget uppställt 4–3–3, men det brukar snarare vara en blandning mellan 4–2–3–1 och 4–4–1–1.

Personligen är jag upptagen under matchen, så jag får se den i efterhand.

Mittbacksnytt i Linköping och Rosengård

Publicerad den av
10

Vid lunchtid i dag meddelade Linköpings FC att man har värvat amerikanska backtalangen Julia Ashley från klassiska universitetslaget Tar Heels på University of North Carolina.

https://twitter.com/LinkopingsFC/status/1087673312904396801

Ashley valdes som sexa i NWSL-draften härom veckan. Hon är från New Jersey och valdes av sitt hemmalag Sky Blue FC. Just Sky Blue är ju en misskött proffsklubb, där spelarna inte direkt känner sig som proffs.

Eftersom Ashley hade förstått att hon troligen skulle väljas av just Sky Blue hade hon redan tidigt öppnat dörren för spel i Europa.

Jag har tidigare satt ett frågetecken för Linköpings defensiv, men Ashley är ett intressant nyförvärv som förbättrar läget en hel del.

Och som bekant kommer ju Nilla Fischer hem till sommaren, en spelare som jag anser hålla världsklass. Fram till att hon anländer är LFC:s försvar fortsatt väldigt känsligt för skador – om man inte värvar ytterligare någon back. Men är alla friska och hela kan LFC nu ställa en mycket intressant startelva på benen.

Medan LFC breddade sin backlinjen har Rosengård åkt på ett tungt bakslag. Danska mittbacken Mie Leth Jans har brutit foten under pågående landslagsläger och lär bli borta ett bra tag.

Enligt Sydsvenskan är det den nionde spelaren på fem år som skadar sig precis efter att den skrivit på för Rosengård. Det låter som att det är farligt att gå till Malmöklubben…

Det var förstås riktigt dåliga nyheter för Rosengård. En liten tröst i den här bedrövelsen är väl att Malin Levenstad är mycket nära comeback efter som hälseneskada. En mittback är alltså på väg att strykas från skadelistan samtidigt som Leth Jans fördes upp på den.

Apropå Rosengård har de för tillfället en 17-årig talang från Indonesien på provspel. Hon heter Zhara Muzdaifah och verkar mest testas för framtiden.

När jag ändå är i Malmö noterar jag att det har hänt saker i LB07:s trupp. LB är ju inte bara laget som ingen bryr sig om, det är även klubben som är klart sämst i damallsvenskan på information.

På sin hemsida har man berättat om ett nyförvärv och en kontraktsförlängning. Man visade lite bättre aktivitet på Instagram, där man presenterade ytterligare ett tiotal spelare fram till jul.

Men sedan dess har man inte gått ut med några nyheter. Fast i går upptäckte jag att man tycks ha värvat nya spelare i finländska målvakten Vera Varis och så hämtar man hem forwarden och egna produkten Sophie Sundqvist från Bröndby.

Rakel Hönnudottir

De båda ligger nämligen med i damernas spelartrupp på klubbens hemsida. Där finns även ytterligare en handfull spelare som man inte presenterat kontaktsförlängningar på. Däremot saknas Julia Welin och Rakel Hönnudottir. Om det är så att Welin och Hönnudottir lämnar har LB tappat spelare som stod för 14 av lagets 25 mål i fjolårets damallsvenska. Tungt.

Tungt är även rubriken som gäller för Kif Örebro i dag. Medan herrarna i Örebro SK fick planen plogad till sin träning tvingades Kif Örebro gå in i gymmet några timmar senare. Det rör upp känslorna i Kif Örebro.

De ansvariga hävdar att det var skillnad i väder som gjorde att herrarna, men inte damerna, kunde träna ute.

Så en nyhet från elitettan. Rutinerade Madeleine Tegström flyttar från Hammarby till AIK. Det är inte första gången 35-åringen byter mellan de två klubbarna, utan tredje. Den Jönköpingsbördiga mittfältaren var först i Hammarby, gick sedan till AIK, för att efter ett par år byta tillbaka till Hammarby – och nu alltså åter gå till AIK.

 

Minst en debutant mot Sydafrika

Publicerad den av
12

I förra inlägget bedömde jag att Sverige har totalt sju mittfältare och forwards som håller internationell klass. Jag konstaterade även att två av dem är väldigt skadebenägna, vilket gör vårt landslag sårbart.

När landslaget spelar årets första landskamp i morgon sitter de två skadebenägna spelarna på läktaren. Sedan några dagar tillbaka vet vi att Lina Hurtig är skadad. I dag kom även beskedet att Fridolina Rolfö måste stå över matchen.

På länken ovan framgår att Rolfö sannolikt är frisk, men att man som säkerhetsåtgärd låter henne vila. Det är ju klokt, för vi är tidigt på säsongen. Samtidigt känns det ju inte speciellt bra att duon inleder året vid sidan av planen. Som jag konstaterade i förra inlägget kommer Peter Gerhardsson att behöva ha tillgång till alla våra toppspelare om det skall kunna bli VM-succé till sommaren.

Utöver Hurtig och Rolfö missar även Zecira Musovic matchen mot Sydafrika. Rosengårdsmålvakten har en fraktur i ett finger och bedöms inte kunna spela.

Därmed blir det landslagsdebut antingen för Jennifer Falk eller Cajsa Andersson i morgon. Eller för båda. Det är förstås bra att flera av våra målvakter får känna på hur det är att spela landslagsfotboll. Och det blir spännande att se hur de sköter sig.

Det blir även spännande att se hur Gerhardsson ställer upp sin startelva nu när flera viktiga kuggar saknas. Då tänker jag inte bara på Musovic, Hurtig och Rolfö, utan även på Hedvig Lindahl, Nilla Fischer och Elin Rubensson.

Min gissning blir att Sverige startar så här i morgon: Andersson – Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Hanna Glas, Julia Karlernäs, Caroline Seger, Jonna Andersson – Kosovare Asllani – Sofia Jakobsson och Stina Blackstenius.

SVT är på plats i Kapstaden och har gjort inslag om Seger och Karlernäs.

Det har spelats landskamper även under måndagen. En inofficiell gick mellan Katalonien och Sveriges VM-motståndare från Chile. Den slutade 0–0. I startelvan från det katalanska laget noterat jag den spanska EM-spelaren Olga Garcia.

Olga Garcia

Chiles startelva var till nio elftedelar densamma som mot Italien i fredags.

I övrigt i dag har Island vunnit med 2–1 mot Skottland i La Manga. Elin Metta Jensen gjorde båda de isländska målen. Danmark har dessutom vunnit med 1–0 mot Finland. Där blev 19-åriga debutanten Mille Gejl Jensen segerskytt.

Jag har inte hittat några bilder från någon av de matcherna. Däremot har jag nu hittat höjdpunkter från några av helgens matcher. Här är först bilder från Frankrike–USA 3–1:

Och är är målen från Norge–Skottland 3–1 i La Manga:

Apropå Norge har deras båda förbundskaptener genomgått ett språktest den senaste veckan. Ett test som fick tvåmålsskytten från Skottlandsmatchen, Caroline Graham Hansen, att konstatera att det är bra att landslagsträningarna hålls på svenska…

I fyrnationsturneringen i Kina vann Nigeria matchen om tredje pris med 4–1 mot Rumänien. I finalen vann värdnationen med 1–0 mot Sydkorea. Målet gjordes av Gu Yasha och går att se här:

Den enda större liga som har pågått i helgen är den i Australien. I W-league tajtades striden om slutspelsplatserna till ytterligare. Med två omgångar kvar är det nu fyra poäng mellan ettan Melbourne Victory och sexan Adelaide United. Även sjuan Canberra United har kvar en liten möjlighet att sluta topp fyra.

Helgens knall stod tabelljumbon Western Sydney Wanderers för. Laget tog sin första seger för året när man vann med klara 4–1 borta mot slutspelsjagande Adelaide. Sista målskytt i den matchen var den före detta Kvarnsvedenspelaren Elizabeth Addo:

Slutligen några ord som bara indirekt handlar om damfotboll. Nämligen tonen i kommentarsfältet på den här bloggen. Jag gillar när det är högt till tak, men nu har till och med jag börjat tröttna. Jag har kommit fram till att jag får börja censurera kommentarer om ni inte kan hålla god ton, framför allt mot varandra. Debatten skall handla om damfotboll, inte om intern smutskastning mellan bloggens läsare.

Analys av landslaget med hemmasnickrad metod

Publicerad den av
37

Tackar Ullevi

Landslaget är på plats i Sydafrika, där man på tisdag spelar årets första officiella landskamp. 18.00 är det avspark mot just Sydafrika, i en match som visas i Sverige på TV12 och cmore.se.

Inför årets första landskamp känner jag att det är läge att titta tillbaka på och sammanfatta landslagsåret 2018. Och utifrån det fundera lite på hur det kan gå för vårt lag i sommarens VM-slutspel.

Först kan man konstatera att det var ett bra landslagsår. Ett år då vi tog oss till VM, och där vi på tolv matcher noterade nio segrar, ett kryss och två förluster. Den totala målskillnaden blev 26–6.

Kollar vi målskyttet fördelades det så här:

Stina Blackstenius

5 mål:
Stina Blackstenius.

3 mål:
Fridolina Rolfö och Sofia Jakobsson.

2 mål:
Loreta Kullashi, Mimmi Larsson och Elin Rubensson.

1 mål:
Filippa Angeldahl, Caroline Seger, Hanna Folkesson, Magdalena Eriksson, Kosovare Asllani, Olivia Schough och Anna Anvegård. Samt ett självmål vardera av Sydafrika och Norge.

Hur bra är då vårt landslag? För att kunna svara på den frågan har jag valt att klassificera och poängsätta alla fjolårets landslagsspelare. I klassificeringen har jag använt rubrikerna världsklass, hög internationell klass, internationell klass och hög nationell klass. Spelarna placerar jag in under de rubrikerna enligt följande:

Hedvig Lindahl

Världsklass (2):
Hedvig Lindahl (mv)
Nilla Fischer

Hög internationell klass (5):
Linda Sembrant
Magdalena Eriksson
Kosovare Asllani
Caroline Seger
Jessica Samuelsson

Hanna Glas

Internationell klass (9):
Hanna Glas
Amanda Ilestedt
Jonna Andersson
Elin Rubensson
Lina Hurtig
Fridolina Rolfö
Sofia Jakobsson
Stina Blackstenius
(Emma Berglund)

Hög nationell klass:
Hilda Carlén (mv)
Zecira Musovic (mv)
Anna Oskarsson
Nathalie Björn
Sandra Adolfsson
Mia Carlsson
Hanna Folkesson
Julia Karlernäs
Julia Roddar
Filippa Angeldahl
Olivia Schough
Amanda Edgren
Mimmi Larsson
Anna Anvegård
Loreta Kullashi
Marija Banusic
Nina Jakobsson

Min bedömning är alltså att Sverige för tillfället har 16 spelare av internationell klass, varav två i princip var skadade under hela fjolåret.

Inför 2018 skulle jag säga att vi hade 15 spelare av internationell klass. Den förändring som jag gjorde under året var att flytta upp Hanna Glas en nivå. Jag upplever att hon är den spelare som tog det största klivet under året. En annan som stärkte sin position var Elin Rubensson, som gick från att med viss tvekan placeras i gruppen av internationell klass till att vara väldigt nära att uppgraderas till hög internationell klass.

Även om det inte var så många spelare som stärkte sina positioner upplever jag att landslaget som lag betecknat tog flera kliv i positiv riktning.

Det största steget togs efter sommaren när förbundskapten Peter Gerhardsson började använda Elin Rubensson bredvid Caroline Seger på centralt mittfält och samtidigt flyttade fram Kosovare Asllani som tia. Där tyckte jag att Gerhardsson fick bitarna i pusslet att passa perfekt.

Jag tycker att det finns anledning att tro att landslaget kan bli ännu bättre i år. Det känns som att man fortfarande håller på att lära sig det nya spelsättet, och att det således fortfarande finns utvecklingspotential.

Peter Gerhardsson

Gerhardsson valde att rotera ganska rejält i sina startelvor under 2018. Föga överraskande var resultaten bättre ju fler av toppspelarna som var med.

För att kunna jämföra styrkan på de olika startelvorna har jag poängsatt spelarna i de olika kategorierna ovan. Spelare får 1–4 poäng, där de som bedöms hålla hög nationell klass får ett poäng och de som håller världsklass får fyra.

Utifrån den räkningen noteras att 30 var högsta poängen Sverige kunde få ihop under större delen av fjolåret – det eftersom Samuelsson var skadad nästan hela året. Startelvor som nådde 30 poäng mönstrade Gerhardsson två gånger – mot Ungern och Danmark i VM-kvalet. Årets fjolårets svagaste startelvor ställde förbundskaptenen på benen mot Sydkorea i Algarve (1–1) och borta mot Italien på senhösten (1–0-förlust).

Här är listan över fjolårets alla officiella landskamper. Tävlingsmatcherna är markerade med fetstil, och siffran efter är hur hög poäng startelvan får enligt mitt rätt att räkna:

Sydafrika 3–0 – 23
Kanada 3–1 – 26
Sydkorea 1–1 – 16
Ryssland 3–0 – 20
Ungern 4–1 – 30
Kroatien 4–0 – 28
Ukraina 0–1 – 27
Ukraina 3–0 – 29
Danmark 1–0 – 30
Norge 2–1 – 25
Italien 0–1 – 19
England 2–0 – 28

Bortaförlusten mot Ukraina var årets stora bottennapp. Utöver den matchen vann landslaget alla de matcher där startelvan samlade 20 poäng eller fler. Och när siffran nådde 25 eller högre togs en hel hög fina skalper.

Min bedömning är att det krävs att landslaget kommer upp i minst 30 poäng i min hemmasnickrade bedömningsmetod för att kunna blanda sig i medaljstriden i VM. Det krävs alltså att alla spelare är friska, och att de spelar på toppen av sin förmåga. Helst skall några av dem dessutom ha lyft sig en nivå, så att vi får upp fler spelare i de högsta nivåerna.

Tittar vi på de svenska spelare som jag i nuläget bedömer hålla internationell klass utifrån positioner i laget noteras att vi bara har en toppmålvakt, men hela åtta backar som står sig väl. Backlinjen är således vår starkaste lagdel. Den lagdel där vi har bäst möjlighet att hantera skador.

Däremot är det mycket tunnare framåt. Jag bedömer alltså att vi totalt har sju mittfältare och forwards som håller internationell klass. Av dem är två väldigt skadebenägna, vilket gör att vårt landslag är sårbart framåt. Det gör även att vi på sikt behöver få fram fler skickliga, offensiva spelare.

Där såg jag med viss avundsjuka på Norge i höstas. I det norska landslaget fanns en hel hög unga spelare med stor offensiv skicklighet. I Sverige har det tyvärr varit lite stiltje på den fronten efter de duktiga 97:orna.

Målvakter

Här håller Hedvig Lindahl alltså världsklass. Hon är tyvärr väldigt ensam på den internationella nivån. Och om Sverige skall kunna gå långt i VM måste Lindahl vara frisk.

Zecira Musovic

Att Lindahl är i särklass är en uppfattning jag långt ifrån är ensam om. Läs bara vad Lindahls första utmanare Zecira Musovic skrev (när hon sammanfattade 2018 på sin hemsida) om Fotbollsgalan och kampen om priset Årets Målvakt:

”Där satt jag som en av tre nominerade till priset och njöt. Jag fick frågan ifall jag var nervös och ifall jag förberett ett tal. Jag nervös? Jag tacktal? Har ni missat att ingen annan förtjänar det priset 2018 mer än Hedvig Lindahl, tänkte jag och fortsatte njuta av en nervösfri gala utan ett förbestämt tacktal.”

Behovet är stort av att få upp fler målvakter på internationell nivå. De som slåss om titeln som Lindahls första backup i VM är de tre som är med nere i Sydafrika; Musovic, Cajsa Andersson och Jennifer Falk. På lite längre sikt är även Linköpingsduon Emma Holmgren och Hilda Carlén tänkbara arvtagare.

Alla de här fem är utmärkta målvakter i damallsvenskan. Men de är alla långt ifrån den stabilitet som krävs på den internationella nivån. Fast med hårt jobb kan man skaffa sig den stabiliteten. Se bara på Lindahl, som länge hade en tendens att göra minst ett stort misstag i varje match. De senaste fyra–fem åren har hon dock lyckats minska de där misstagen rejält – hon har blivit stabiliteten personifierad.

Backar

Här har vi både bredd och topp. Framför allt är vi väldigt starka på mittbackssidan. Där räknar jag alltså till att vi har fem toppspelare, varav tre av hög internationell eller världsklass. Bredden på positionen är väl också en viktig anledning till att Gerhardsson allt oftare har valt att spela med tre mittbackar.

Jessica Samuelsson

Jag räknar till tre ytterbackar av internationell nivå. Här har Hanna Glas utveckling varit viktig eftersom Jessica Samuelsson var skadad under i princip hela 2018, och nu har nya problem. I en intervju i Corren i veckan berättar Arsenalproffset om hur frustrerande det varit sedan hon skadade sig i oktober 2017. Hon säger också att hon hoppas vara tillbaka i spel i februari eller mars – det viktigaste är att bli frisk. Om VM säger hon så här:

”Klart att jag vill spela VM. Men det är samma där. Jag måste bli frisk först. Det är det viktigaste.”

Det vore jättekul om Samuelsson var tillbaka på hög nivå till VM. Men jag räknar inte med det, man brukar ju säga att lika lång tid som du varit borta, lika lång tid tar det innan du är 100-procentigt tillbaka. Skulle inte Samuelsson vara frisk eller i form till VM är Nathalie Björn en spelare som har potential att nå internationell klass.

Utöver Samuelsson har ju även Emma Berglund varit borta under i princip hela 2018. Där har vi så många alternativ att man inte har saknat PSG-backen. Men förhoppningsvis är hon också snart tillbaka på planen och ökar den redan goda konkurrensen i vårt mittförsvar.

Det är på vänsterkanten vi känns mest sårbara vad gäller backlinjen. Jag tycker att Jonna Andersson håller internationell klass sedan 1,5 år tillbaka, och att Mia Carlsson är ett okej alternativ. Men det är nog ändå på den här kanten som motståndarna i första hand kommer att försöka såra vårt lag.

Mittfältare

Som jag konstaterat tidigare i inlägget hittade Gerhardsson rätt uppställning på mittfältet på hösten. Med trion Seger, Rubensson och Asllani har Sverige ett centralt mittfält av hög internationell klass. Bakom dem är det däremot lite tunt i nuläget. Här skulle det bli bekymmer om någon av dem blir skadad.

Asllani har visat sig vara klockren som tia. På den positionen hade Gerhardsson letat efter rätt spelare. Den utöver Asllani som jag tycker har klarat tiarollen bra är Fridolina Rolfö.

Fridolina Rolfö

Sveriges största bristvara är duktiga yttermittfältare. Bland de 16 spelarna som jag bedömer håller internationell klass finns bara en som jag skulle klassa som yttermittfältare. Och det är Lina Hurtig, som ju tyvärr är väldigt skadebenägen. Hon har ju exempelvis dragit på sig en bristning nu, vilket gör att hon inte kan spela på tisdag.

Bristen på yttermittfältare har säkert också bidragit till att Sverige allt oftare spelar ett mellanting mellan 3–5–2 och 3–4–3. Det handlar alltså om spelsystem där ytterbackar och forwards i första hand tar ansvar för kantspelet.

Forwards

Just nu känner jag en liten oro över forwardssidan. Räknar vi in tian här så har vi fyra forwards av internationell klass, där är Kosovare Asllani den enda som håller hög internationell klass. Fridolina Rolfö hade nog också varit där uppe – om hon inte varit så skadebenägen. Man hade hoppats att Stina Blackstenius och Sofia Jakobsson skulle ta ett steg till, men båda har haft en tung säsong och är för tillfället två frågetecken.

Faktum är att Sverige för tillfället inte har någon forward som gör mål. Men skall man ändå leta positiva saker har Blackstenius tidigare visat att hon är en mästerskapsspelare, vilket är lovande. Hon har också varit Gerhardssons förstaval som spjutspets.

Mimmi Larsson

Där har Mimmi Larsson varit första backup. Men jag tyckte att det såg lovande ut när Anna Anvegård fick spela i den positionen mot England. Jag tror att Larsson måste göra en kanonvår om det inte skall bli Blackstenius och Anvegård som åker till Frankrike som toppforwards.

Rolfö och Jakobsson har huvudsakligen haft sina utgångspositioner på kanterna under Gerhardsson. Och båda bör ha plats i en startelva, om de är friska och i form. I Jakobssons fall är det formen som är frågetecknet. Hon har bara gjort två mål på 911 minuter i franska ligan den här säsongen. Och på sistone har hon alltmer ofta fått börja på bänken.

För Rolfö är det skadorna som är problemet. Hon spelade bara totalt 363 minuter i Frauen-Bundesliga i höstas, plus 90 minuter i Champions League och 74 i tyska cupen. Totalt blir det bara just under sex hela matcher på en hel höst. På dem har hon gjort tre mål. Det känns väldigt viktigt både för Rolfö själv och för landslaget att hon får vara frisk hela den här våren.

Sammanfattningsvis var 2018 bra, och det finns gott hopp om att 2019 kan bli ännu bättre. Med friska toppspelare är vårt landslag svårslaget. Då kan det bli VM-succé. Men vi har ingen bred topp, så det finns inte utrymme för en massa skador – alla måste vara friska.

Kerr chockad av sparkningen

Publicerad den av
Svara

Sam Kerr

En efter en uttrycker Australiens landslagsspelare förvåning och besvikelse över lördagens oväntade besked från landets fotbollsledning om att förbundskapten Alen Stajcic tvingas lämna sitt jobb cirka 4,5 månader innan VM.

Storstjärnan Sam Kerr hade gillat en tweet från Chloe Logarzo, men hon uttalade sig inte själv i går, något som fick australisk media att tro att hon var belagd med munkavle av förbundsledningen. I dag har Kerr dementerat att hon har haft munkavle. Samtidigt uttryckte hon sitt stöd för Stajcic, som hon anser var bästa möjliga coach att ta The Matildas till VM-final.

Kerr är alltså långt ifrån den enda spelare som tagit bladet från munnen på sociala medier i dag. Här är ett antal andra tweets från nuvarande landslagsspelare:

https://twitter.com/LauraAlleway/status/1086899690551926784

Hayley Raso gjorde för övrigt comeback i går efter sin allvarliga ryggskada. Hon bröt ju tre ryggkotor i augusti i fjol, och var först osäker på om hon ens skulle kunna gå igen. Jag såg några minuter av hennes comeback, och den snabba kantspelaren såg lika kvick ut som hon gjorde innan den allvarliga skadan.

Tillbaka till Stajcic. Ingen av de nuvarande landslagsspelarna har uttryckt någon kritik mot den före detta förbundskaptenen, eller sagt att de är lättade över lördagens besked. Inte heller förbundets damfotbollsutskott var informerat om den dramatiska åtgärden.

Ännu så länge är det svårt att få veta exakt vad som hänt. Däremot kanske man får en ledtråd från Chelseas engelsk-australiska målvakt Lizzie Durack.

Det Durack beskriver är ganska vanligt, alltså att en tränare mest har tid för spelarna i startelvan, vilket gör att de som sitter på bänken känner sig utanför.

Fast det borde väl inte vara skäl nog för en paniksparkning mitt under pågående VM-förberedelser?

Frankrike körde över USA

Publicerad den av
Svara

Inför en utsåld arena i Le Havre gjorde Frankrike i kväll bästa möjliga reklam för sommarens VM-slutspel.

Fransyskorna fullständigt utklassade världsettorna från USA. Matchen slutade 3–1 (1–0) efter två mål av Kadidiatou Diani och ett av inhopparen Marie-Antoinette Katoto. Mallory Pugh reducerade på övertid.

Frankrike ägde matchen från första till sista minuten och hade ytterligare minst fem 100-procentiga målchanser. Jag såg matchen på en stream som låste sig några gånger, vilket gjorde att jag missade sex–sju minuter. Av det jag såg hade USA bara en riktig målchans på hela matchen – den Pugh gjorde mål på.

Den här kartan över amerikanska bolltouchar under den första halvleken visar att fransyskorna höll gästerna borta från straffområdet.

Det bör ju poängteras att Frankrike är i full säsong, medan amerikanskorna just har dragit igång sin försäsong. Det bör även poängteras att USA kom till spel med ett ganska reservbetonat lag.

Frankrikes lag (4–2–3–1): Sarah Bouhaddi – Marion Torrent, Aissatou Tounkara, Wendie Renard, Amel Majri – Amandine Henry, Elise Bussaglia – Delphine Cascarino (Katoto, 69), Gaetane Thiney, Eugenie Le Sommer – Diani (Vivianne Asseyi, 83).

USA:s lag (4–3–3): Alyssa Naeher – Emily Sonnett (Carli Lloyd, 71), Abby Dahlkemper, Becky Sauerbrunn, Emily Fox (Tierna Davidson, 46) – Crystal Dunn, Morgan Brian, Lindsey Horan (Samantha Mewis, 83) – Mallory Pugh, Alex Morgan (Jessica McDonald, 83), Christen Press.

I VM lär USA ha bytt halva startelvan. 20-åriga vänsterbacken Emily Fox är en av de som tappade mark i kampen om platserna i USA:s VM-trupp. Hon lär drömma mardrömmar om Delphine Cascarino i natt. Fransyskan sprang nämligen i cirklar kring amerikanskan. Bland annat kom 1–0-målet efter en duell mellan de båda.

I paus fick Fox lämna plats åt Tierna Davidson, som skötte vänsterkanten mycket bättre. Men då kom fransyskorna fram i mitten i stället…

Det är inte bara på vänsterbacksplats USA kommer att ha bytt personal till VM. Då lär åtminstone tre ur kvartetten Tobin Heath, Megan Rapinoe, Rose Lavelle och Julie Ertz starta. De var alla borta till följd av skadekänningar eller sjukdom. De tre första är otroligt viktiga för USA:s anfallsspel. Ertz är spelaren som tagit hand om nyckelrollen på defensivt mittfält.

Efter att Lauren Holiday slutade, vilket hon gjorde efter VM-guldet 2015, sökte förbundskapten Jill Ellis efter en ny defensiv mittfältare med ljus och lykta. Svaret visade sig vara att flytta upp Ertz från mittförsvaret.

Det testade Ellis mot Brasilien i juli 2017. Sedan dess hade USA 28 raka matcher utan förlust fram till i dag. Och då spelade inte Ertz.

I en annan landskamp tidigare i dag vann Nederländerna med 2–1 mot Sveriges motståndare på tisdag, Sydafrika. Noterbart från den matchen var att Lieke Martens byttes ut med skadekänning i mitten av den första halvleken.

Målen gjordes av Sherida Spitse (läckert lobbskott) och Vivianne Miedema för Nederländerna och Thembi Kgatlana för hemmalaget.

Många frågetecken kring avskedandet av Stajcic

Publicerad den av
1

Det blev en händelserik lördag i Australien. På förmiddagen lokal tid meddelades alltså att förbundskapten Alen Stajcic hade fått sparken.

Där började det tidigt komma spekulationer om att sparkningen berodde på ett spelaruppror, vilket var fallet när hans företrädare Hesterine de Reus avskedades i april 2014.

Vid lunchtid höll sedan förbundsledningen en presskonferens där de skulle förklara varför Stajcic får lämna.

https://twitter.com/KevinAirs/status/1086427802755166209

Vid presskonferensen framkom att det är två anonyma enkäter som ligger till grund för förbundets agerande. Det dementerades att det var ett spelaruppror som låg bakom, tvärtom hade ingen spelare kommit till förbundsledningen med krav på att byta ut Stajcic.

Orsaken till sparkningen uppges vara att enkäterna visat att det råder en dålig kultur kring landslaget. Förbundsledningen känner att de måste agera, och eftersom Stajcic är den högst ansvarige får han ta smällen. Samtidigt säger man att det inte nödvändigtvis var förbundskaptenen personligen som burit sig illa åt.

Vad det konkret handlade om för dålig kultur lämnades det inga svar på. Man hänvisade till att det ju handlade om anonyma undersökningar. Presskonferensen väcktes således minst lika många frågor som den gav svar.

Senare under lördagen har en handfull spelare via sociala medier uttryckt sin förvåning och besvikelse över förbundsledningens agerande. Längst gick Lisa De Vanna.

Men även Kyah Simon och Chloe Logarzo har uttryckt besvikelse över att Stajcic fått sparken. Storstjärnan Kerr har inte sagt eller skrivit något ännu, men som synes på bilden nedan har hon alltså valt att gilla Logarzos tweet, vilket kan tolkas som att Kerr också är förkrossad.

Reaktioner från tre landslagsspelare på att Stajcic sparkats.

Ingen av de nuvarande spelarna har ställt sig bakom beslutet, däremot har majoriteten valt att bemöta det med tystnad – vilket kan ses som att de i alla fall inte protesterat.

En före detta spelare jublar dock, nämligen Joanne Peters.

Enligt den här artikeln finns det en spricka mellan Stajcic och hans assistent Gary van Egmond. En spricka som även skall ha delat truppen. Personligen tycker jag att det är högst tveksamt att van Egmond ingår i landslagsledningen. Han är ju pappa till mittfältaren Emily van Egmond, och familjeband mellan spelare och ledare bör undvikas så långt det går.

Vi får se om det är den sprickan som sänkt Stajcic, eller om det är något annat. För det lär dyka upp nya saker i den här frågan de kommande dagarna.

Australien sparkar förbundskapten Stajcic

Publicerad den av
2

Alen Stajcic

Nattens damfotbollsbomb är att Australien väljer att sparka förbundskaptenen Alen Stajcic med bara drygt 4,5 månader till VM, där The Matildas räknas bland de heta medaljkandidaterna.

Förbundsledningen förväntas officiellt meddela sitt beslut på en presskonferens under lördagen, men Stajcic har redan bekräftat att han blivit av med jobbet.

Stajcic har haft jobbet under nästan 4,5 år, och han har gjort utmärkta resultat.

Tillagt i efterhand: Förbundet bekräftar att Stajcic fått sparken. De hänvisar till en anonym undersökning de gjort bland spelare och ledare i landslaget.

Chile, Sydafrika, Blackstenius och mycket mer

Publicerad den av
12

I kväll såg jag Sveriges premiärmotståndare i VM i cirka 40 minuter. Chiles landslag – La Roja Femenina – spelade ju nämligen landskamp mot Italien i kväll.

Till slut vann italienskorna med 2–1. Men det satt väldigt hårt åt, segermålet kom först i 93:e minuten. Här är höjdpunkter från matchen:

Utifrån höjdpunkterna ser det ut som att de första 50 minuterna var ungefär som de 40 jag såg. Av det jag såg tyckte jag att Chile imponerade genom att visa både mod och bollskicklighet.

Jag har givit Sverige oddsen 92–6–2 i matchen mot Chile. Det skulle alltså innebära svensk seger i ungefär tio av elva matcher. Jag står nog fortfarande fast vid den uppskattningen, men blev i dag ändå lite osäker på om jag undervärderat det chilenska laget. För Chile visade offensiva kvaliteter.

De spelade 4–2–3–1, och man spelade verkligen. För det var inte snack om att rensa bort bollarna, utan chilenskorna försökte spela sig ur alla situationer, även i och kring eget straffområde.

Dessutom överraskade Chile mig lite genom att sätta hög press. Man var ända uppe vid Italiens straffområde och försökte vinna bollen. Man skapade också en handfull bra målchanser. Så Chile är inte ofarligt.

Men Sydamerikas näst bästa lag visade också brister. Inte minst på fasta situationer. Man har en väldigt bra målvakt i PSG:s Tiane Endler, men i övrigt är laget kortvuxet och man har svårt i luftrummet.

Det var också oroligt i Chiles straffområde vid varje italiensk hörna. Dock tog Chile ledningen just på hörna. Claudia Soto har en bra vänsterfot. Hennes hörna skarvades, och Cristiana Girelli hann inte undan, utan nickade in bollen i eget mål.

Även kvitteringen kom på hörna. Ingen chilensk spelare klarade av att matcha nickstarka Ilaria Mauro vid första stolpen. Och på övertid spelade Aurora Galli fram inhopparen Stefania Tarenzia till segermålet.

Chiles brister låg inte bara i luftrummet. De hade även problem med fysiken. Då tänker jag inte bara på att ett par spelare fick kramp, utan även på att chilenskorna drog på sig väldigt många frisparka på slutet. Känslan var att de inte orkade, och när de inte hängde med tvingades de fälla sina motståndare.

Matchens spelades inför ganska glesa läktare i Empoli. Här kan man se lagens trupper:

Det var tydligt att Chile ville ha ett bra resultat, för de gjorde inga onödiga byten. Första bytet kom i 77:e minuten. Sedan tvingades man till två byten till i slutminuterna på grund av skador/kramp.

Chile spelade så här: Endler – Ámbar Soruco (Bárbara Santibáñez, 89), Su Helen Galaz, Camila Saez, Fernanda Pinilla (Javiera Toro, 85) – Karen Araya, Soto – María José Rojas (Yanara Aedo, 77). Yessenia Lopez, Yessenia Huentero – Daniela Zamora.

I går tränade Sverige genom att spela 3×30 minuter med fria byten mot Sydafrika. Det var en högst inofficiell match, vilket gör att vi inte fått se några bilder från matchen. Men vi har fått veta att Sverige vann med 4–0 efter två mål av Olivia Schough och ett vardera av Mimmi Larsson och Mia Carlsson. Det är ju för övrigt tre spelare som behöver visa klass den här våren för att komma med i VM-truppen.

I övrigt i veckan har det kommit nya försäljningssiffror från landskampen mot Tyskland den 6 april på Friends. Förbundet har nu sålt över 18 000 biljetter, och allt talar för att landslagets publikrekord på 20 302 åskådare kommer att utraderas rejält.

Under aprilsamlingen fortsätter för övrigt vårt landslag till Österrike för bortalandskamp den 9 april på Admira Wackers hemmaplan, BSFZ Arena i Wiens södra utkant.

Årets första officiella landskamp spelas mot Sydafrika på tisdag 18.00 (sänds av TV12). Då är inte Elin Rubensson med. Hon är sjuk och kvar hemma i Sverige och har ersatts i truppen av Linköpings Filippa Angeldahl.

Apropå Linköping har veckans damallsvenska nyhet varit att Stina Blackstenius tycks vara tillbaka till LFC. Det hade förstås varit en väldigt rolig värvning, eftersom det satt lite extra stjärnglans på vår högsta serie.

Samtidigt verkar LFC:s underskott ligga på minst 700 000 kronor i nuläget, och man har redan en väldigt stark anfallslinje. De pengar man har kvar att lägga på truppen borde man kanske i första hand lägga på defensivt inriktade spelare. Den uppfattningen delar jag med Correns krönikör Per Bergsten som skrev så här häromdagen:

”I en tid med elakt lysande röda siffror (minus 700 000!) och en trupp som redan känns framtung värre måste frågan ändå ställas: har LFC egentligen behov av att värva ännu en forward, som dessutom är av samma typ som en av dem som redan hämtats in? Ärligt talat så är svaret nej.”

För VM vore det däremot klockrent med Blackstenius i LFC under våren. Forwarden har inte fått det att lyfta i Montpellier, och skulle nog må bra av en nystart på hemmaplan.

I övrigt i veckan har Göteborg presenterat ett spännande nyförvärv. Finländska landslagsspelaren Natalia Kuikka har skrivit på. Det är en spelare som jag imponerades av under U20-VM 2014. Utöver Kuikka var Emma Koivisto en av de finländska spelare jag fick ögonen på då. Nu skall båda spela i Göteborg.

Apropå Göteborg läste jag den här hyllningen av deras norska nyförvärv Vilde Böe Risa i veckan. Fjolårets serietvåa har värvat spännande.

En intressant nyhet här på hemmaplan är att nykomlingen i elitettan, Brommapojkarna, har lämnat in en motion till Stockholms Fotbollförbund om att de skall driva frågan om att göra om damfotbollens seriesystem.

Huvudfrågan är kvalet mellan division I och elitettan. BP vill minska antalet division I-serier till två eller tre, så att seriesegrarna kan gå rakt upp.

När elitettan skapades var det här en önskan från de sju Norrlandsdistrikten, men distrikten i mellersta och södra Sverige ville ha kvar sex division I-serier, mycket på grund av kostnaderna. Både elitettan och division I är dyra serier. Serier med långa resor och små inkomster. Men kanske att Fotbollssverige nu är redo för att spetsa till seriepyramiden lite.

Som jag ser det är det bästa sättet att fixa så att seriesegrarna går upp att göra som man gjorde inom herrfotbollen, alltså att lägga till en ny serie mellan elitettan och division I. På så sätt behöver man inte göra om i divisionerna under ettan.

Därmed är det dags för en internationell utblick. Det är ju landslagsuppehåll nu. Den enda toppliga som rullar är Australiens W-league. Där väntar flera viktiga matcher kring slutspelsstrecket i helgen.

Men i övrigt är det fokus på landskamper runt om i världen. På nyhetsfronten var Nordamerika i fokus under veckan.

Först utsågs Alex Morgan till Nordamerikas bästa spelare 2018. Det var andra året i rad Morgan fick utmärkelsen.

Morgan kom förstås också med i Nordamerikas drömelva för 2018. Noterbart där att man även tar med spelare som gjort stora insatser i ungdomsturneringar:

Det var alltså två U17-spelare från Mexiko som kom med i Nordamerikas drömelva för 2018. Ni minns väl att Mexiko tog sig hela vägen till finalen i F17-VM för 1,5 månader sedan?

Just Mexiko är ett land där det har hänt saker den senaste veckan. När landets trupp till Cypern cup presenterades hade man plötsligt bytt förbundskapten. Roberto Medina hade fått ge plats åt Cristopher Cuellar – som till den tidigare förbundskaptenen Leo Cuellar. Mexikanska damfotbollsskribenter trodde först att det möjligen var en tillfällig lösning.

Men nu verkar det som att Chris Cuellar är näste ordinarie förbundskapten.

Så till de landskamper som spelats den här veckan. Italien–Chile 2–1 har jag redan avverkat. I Kina pågår en fyrnationsturnering där värdnationen möter Nigeria, Sydkorea och Rumänien. Där väntar final på söndag mellan Kina och Sydkorea. Den sydkoreanska lagkaptenen Cho So-Hyon skrev för övrigt på för West Ham häromdagen.

Kina vann sin semifinal mot Nigeria med klara 3–0. Här är klipp med de kinesiska målen:

Kanada och Schweiz gjorde precis som Sverige och Sydafrika, alltså spelade en inofficiell landskamp utan publik. Kanada–Schweiz slutade för övrigt 0–0.

Två officiella landskamper som spelades i onsdags. Norge vann med 3–1 mot Skottland och Spanien och Belgien spelade 1–1.

I Norges segermatch gjorde Rosengårds Lisa Marie Utland ett mål. De övriga två för norskorna gjordes av Caroline Graham Hansen. Wolfsburgssstjärnans båda mål går att se i intervjun med henne på den här länken.

Lördagens höjdpunkt är träningsmatchen mellan Frankrike och USA i Le Havre. Två tänkbara VM-vinnare gör upp inför en utsåld arena.

Slutligen ett kul citat från den första kvinnliga huvudtränaren i någon av de högre tyska herrfotbollsdivisionerna:

…och en fantastiskt fint genomförd frisparksvariant från Manchester United:

Landslaget, VAR, agenter, toppmatcher – och Kerr

Publicerad den av
25

Det är mindre än 150 dagar till VM-premiären, och i dag drog förberedelserna igång på allvar. Via sociala medier har jag sett att en hel hög VM-klara landslag rest till varma länder och påbörjat sina första läger för året.

Sverige flög till Sydafrika i går. Där har man i dag inlett samlingen genom att spela fotbollstennis.

Madelen Janogy

Med på resan är Piteås Madelen Janogy, som togs ut i allra sista stund. Hon är en spännande forward, och som det känns nu är det på forwardssidan det är lite svajigt för tillfället. Därför är det bra av Peter Gerhardsson att testa brett. Det kan han göra under den här samlingen, och under Algarve cup.

Apropå VM har VAR eller icke VAR diskuterats under en period. Framför allt i USA där bland annat Alex Morgan är en stor förespråkare av videogranskning även inom damfotbollen.

Enligt tweeten nedan kommer Fifa att ta beslut i frågan i mars månad. Om det blir VAR i Frankrike kan det bli så att manliga domare kommer att utnyttjas till det.

Två av spelarna som är med landslaget i Sydafrika riskerar avstängning för att ha anlitat en agent som inte är godkänd av Svenska Fotbollförbundet. Det handlar om Göteborgsspelarna Jennifer Falk och Julia Zigiotti-Olme. Även IFK Kalmars nyförvärv Fanny Lund har anlitat samma agent, och är också anmäld till förbundets disciplinnämnd.

Sedan den 15 juni i fjol har förbundet nya regler för hur spelare och klubbar får använda agenter/förmedlare. Tanken är att förbundet skall få bättre kontroll på en rätt spretig marknad.

I reglerna står att alla agenter som jobbar i Sverige numera måste vara godkända av förbundet. Göteborgsposten skrev redan i november om att trion jobbat med Aleksandar Ilijoski, som inte har godkänts av SvFF.

I GP-artikeln säger Ilijoski att han har hjälpt en mängd damfotbollsspelare – dock inte som deras agent. Han säger:

”Jag har hjälpt tjejerna och agenter utomlands, that’s it. Jag har inte tagit några pengar och det står ingenstans att jag har varit med.”

Förbundet har alltså ändå valt att granska ärendet, och Aftonbladet skrev häromdagen att det nu ligger på disciplinnämndens bord. Spelarna riskerar tillrättavisning, böter eller avstängning. Inblandade klubbar, och Ilijoski själv riskerar däremot inga straff.

Eller. Ilijoski riskerar att straffas om han skulle ansöka om att få bli godkänd agent, vilket han funderar på att göra enligt vad han sagt till GP:

”Jag har fått inloggningsnummer där jag kan registrera mig. Jag håller på med det nu. Men ska jag registrera mig för 30 000 kronor, vet du hur många damspelare jag måste sälja då? Många.”

Man kan ju tycka att det är lite paradoxalt att det är damfotbollsspelare som riskerar att straffas i ett regelverk som huvudsakligen är skapat för herrfotbollen. Precis som Ilijoski säger i det senare citatet kan man knappast leva på att sälja damfotbollsspelare.

Så till lite klubbfotboll. Sådan spelades i helgen, bland annat i Frankrike. Där var fasansfulla 109 åskådare på plats när svensklaget Montpellier vann med 2–0 hemma mot Soyaux.

Där var Linda Sembrant enda svenska spelaren i startelvan. Sofia Jakobsson byttes in i 70:e och Stina Blackstenius i 90:e minuten. När det gäller Marija Banusic är jag lite osäker på om hon är spelklar ännu. Hon borde vara det, men ingick inte i matchtruppen i helgen.

Såväl Blackstenius som Jakobsson har haft en tung säsong hittills i Frankrike. De båda anfallsspelarna har bara gjort mål i två matcher vardera hittills. Även om Blackstenius gjorde fem i en match och är Peter Gerhardssons förstaval i landslaget så är hon bara fjärdealternativ i Montpelliers anfall, sett till speltid. Jakobsson är tredjealternativ.

Och så till frågan om Montpelliers publiksiffror. Jag hade faktiskt inte tidigare reflekterat över hur otroligt dåliga de är. De franska klubbarna är dåliga på att redovisa publiksiffror, så sånt kan passera förbi obemärkt.

Men när jag kollade hur många åskådare Montpellier har haft under ligasäsongen så noterar jag genomgående katastrofsiffror.

Säsongens högsta publiksiffra är 371 mot Paris FC, närmast följt av 364 mot Lyon. Men man hade 129 mot Fleury och hemska 92 mot Rodez. Totalt har 1726 åskådare sett Montpelliers åtta hemmamatcher – ett snitt på 215,75.

Det är tydligt att det inte är publiken som betalar lönerna för Montpelliers alla proffs.

Innan vi lämnar den franska ligan är det läge att njuta av Dzsenifer Marozsan:s mål från Lyons 4–0-seger mot Rodez. Det var en riktigt delikatess.

I helgen var det toppmöten i såväl England, Italien som Spanien. I spanska Liga Iberdrola avgjorde Mariona Caldentey för tvåan Barca i toppmötet borta mot trean Levante.

Mariona Caldentey

Nedan är ett klipp med höjdpunkter. Av det kan man se att det verkar ha varit Barca som skapade mest i matchen. Bland annat har de ett par ramträffar. Segermålet kommer sist i klippet, målet är för övrigt rätt dåligt filmat.

Apropå filmade matcher i Spanien är det alltfler klubbar som sänder sina matcher på sina Youtubekanaler. En trevlig utveckling.

I Italien vann trean Fiorentina mot tvåan Milan med hela 4–0. Stephanie Öhrström höll alltså nollan. Matchen avgjordes väl i praktiken i 35:e minuten när Milans Laura Fusetti drabbades av en målchansutvisning och drog på sig en straff. Den gjorde Alice Parisi 1–0 på, vilket innebar brant uppförsbacke för gästerna.

Alice Parisi

Så till England där Chelsea tog en blytung derbyseger mot Arsenal. Den 20-åriga, skotska jättetalangen Erin Cuthbert gjorde båda målen. Ett på nick och ett på volley – se dem här:

Därmed har Chelsea faktiskt viss guldchans igen, något som är mot alla odds efter deras svaga säsongsstart. Men man har inte avgörandet i egna händer, utan måste få resultat med sig, samtidigt som man sannolikt måste vinna de sju matcher som återstår.

Helgens mål i England gjorde Courtney Sweetman-Kirk på bicycleta. Det betydde 2–1 för Liverpool i 90:e minuten mot bottengänget Yeovil. Som synes på klippet nedan ser man att målskytten sannolikt borde vinkats av för offside. Men det gör inte prestationen sämre.

https://twitter.com/Timmybadger/status/1084571640321794050

Slutligen till Australien där Sam Kerr blev unik i helgen. Australiens storstjärna nickade vackert in Perths mål mot Newcastle. Det var Kerrs mål nummer tio för säsongen – det leder hon skytteligan på.

Men det var även hennes 63:e totalt. Det innebär att hon nu är tidernas bästa målskytt i Australiens W-league. Hon är ju dessutom även tidernas bästa målskytt i USA:s NWSL. Visst handlar det här om två unga ligor, men det måste väl ändå vara unikt att någon spelare är tidernas bästa målskytt i två toppligor i två olika länder?

Perth förlorade för övrigt den där matchen mot Newcastle Jets med 3–1. I helgen vann dessutom Canberra mot Adelaide, vilket ytterligare jämnade till W-league. Slutspelskampen är verkligen en rysare med två eller tre omgångar kvar.

Det är bara jumbon Western Sydney Wanderers som är helt borta ur slutspelssnacket:

Melbourne Victory    9  17–12  19
Brisbane Roar          9  13–12  17
Perth Glory             10  22–17  16
Sydney FC               9   23–14  15
—————————————-
Adelaide United       9   14–13  15
Melbourne City      10   14–15  13
Canberra United    10   12–14  12
Newcastle Jets        9   12–15  10
Western Sydney      9     5–20    1

Algarve, Samuelsson, W-league och NWSL-draft

Publicerad den av
2

Tidigare i veckan kom lottningen till Algarve cup. Upplägget är omgjort för att minska antalet matcher. Numera är det fyra trelagsgrupper där vardera lag spelar två matcher plus att man får en placeringsmatch vardera.

Som turnering betecknat är egentligen upplägget uselt. Sverige skulle i teorin kunna vinna alla sina tre matcher med klara siffror – och ändå bara komma trea. Men avsikten med Algarve cup är ju kanske inte själva tävlingsmomentet, utan det handlar om att få möjlighet att spela matcher mot olika typer av motstånd.

För svensk del blev det gruppmatcher mot Schweiz (den 27 februari) och Portugal (den 1 mars) samt placeringsmatch den 6 mars.

Det tycker jag var en ganska bra lottning. Det troliga är att förbundskapten Peter Gerhardsson mönstrar två näst intill helt olika startelvor i gruppspelet. Sannolikt kommer han att ha det starkaste laget mot Schweiz och ett mer reservbetonat mot Portugal. För att åter spela mer toppat i placeringsmatchen.

Jessica Samuelsson

En spelare som går en kamp mot klockan om att komma i tillräcklig form för att vara med i VM-truppen är Jessica Samuelsson. Under veckan har Corren skrivit om att Linköping har försökt att få hem ytterbacken.

Det blir dock inte så. Samuelsson stannar i Arsenal, där hon håller på att jobba sig tillbaka från den fraktur i foten hon fick i november. Enligt artikeln skall hon ha kommit så långt att hon nu skall börja få springa för fullt. Hon skriver så här om sin status i ett sms till Corren:

”Jag vet inte när jag kan spela igen, men förhoppningsvis någon gång i februari”

Samuelsson är alltså inte med i helgens hetaste match i Damfotbollseuropa, söndagens engelska toppmöte mellan just Arsenal och Chelsea.

Matchen är Chelseas sista lilla chans att blanda sig i guldstriden. Inför avspark är Chelsea fem poäng efter Arsenal, och då har The Gunners ändå en match mindre spelad.

Både Arsenal och Chelsea spelade som bekant cupmatcher i veckan, båda vann sina kvartsfinaler i WSL cup. För Chelsea var affischnamnet Fran Kirby tillbaka från skada. Förutom att hon gjorde två mål bjöd hon även motståndarna på den här åkturen…

Medan Chelsea vann med klara 4–0 mot Reading satt semifinalplatsen riktigt hårt inne för serieledande Arsenal. In i slutminuten hemma mot Birmingham var det fortfarande oavgjort. Gissa vem som slog till då?

Jodå, det var förstås måldrottningen Vivianne Miedema som klev fram och avgjorde. Den 22-åriga nederländskan leder för övrigt skytteligan i WSL på 14 mål, tre fler än tvåan Nikita Parris.

I övrigt i helgen är det spännande matcher både i Spanien och Italien. I den spanska ligan skall tvåan Barcelona, som ju bytte tränare i veckan, under lördagen till Valencia för att möta ligatrean Levante.

Inför avspark är Barca tre poäng före Levante och tre bakom Atletico Madrid. Matchen är alltså viktig för Barca för att dels behålla greppet om en plats i Champions League, dels för att hänga med i guldstriden.

Även i Italien möts tvåan och trean. Här är det trean Fiorentina som tar emot tvåan AC Milan på söndag. Den italienska toppstriden är ännu jämnare än den spanska. Juventus leder med en poäng före Milan och tre före Fiorentina.

Jämnt är det även i Australiens W-league, där kampen om de fyra slutspelsplatserna börjar närma sig sitt avgörande. Under fredagen försämrade Melbourne City rejält sina chanser att ta sig in bland topp fyra.

Inför 3760 åskådare föll laget hemma mot tvåan Brisbane Roar med 1–0, ett resultat som innebär att City ligger kvar på sjätte plats, och som mest kan komma upp i 19 poäng – vilket sannolikt inte kommer att räcka.

I länken ovan kan man se att Melbourne City stod för ett par riktigt grova missar vid ställningen 0–0. Först lyckades en spelare – jag tror det var Rhali Dobson – sätta bollen i ribban när hon var helt ensam med det tomma målet. Och i början av den andra halvleken sköt fjolårets Hammarbyspelare Elise Kellond-Knight en straff utanför.

Man hör kommentatorn säga att det är 18–1 i avslut till Melbourne just innan gästerna och Chioma Ubogagu kontrar in matchens enda mål.

Brisbane ligger tvåa på 17 poäng, och kan ta nio till. De har således däremot bra chans att få spela semifinal.

Slutligen till USA där NWSL i torsdags höll den årliga draften, där klubbarna fördelar collegespelarna mellan sig. Chicago Red Stars hade förstavalet, och som valde de A-landslagets backtalang Tierna Davidson, som valt att avsluta sina studier i förtid.

20-åringen har gjort 12 A-landskamper (ett mål) och var inte på plats vid draften eftersom hon är i Portugal på landslagsläger, ett läger som avslutas med två matcher, först bortamöte mot Frankrike nästa lördag, sedan bortamöte mot Spanien tisdagen efter.

Utöver Davidson har jag dålig koll på de spelare som valdes i den första rundan av draften.

Däremot har jag koll även på Chicago Red Stars val i den andra rundan. Där valdes nämligen en spelare som blev en personlig favorit för mig under F20-VM 2016. Det handlar om den vänsterfotade, mexikanska forwarden (eller offensiva mittfältaren) Maria Sanchez.

Som synes av klippet nedan verkar hennes lagkompisar på Santa Clara University vara minst lika lyckliga över att amerikansk-mexikanskan valdes som 15:e spelare totalt, som Sanchez själv. Det blir spännande att följa hennes framtida utveckling.

Ett frågetecken för Linköping

Publicerad den av
4

Onsdagens nyhet var att Tove Almqvist nu är klar för Vittsjö. Jag konstaterade redan i går att Skåneklubben har något spännande på gång.

Tove Almqvist

Däremot måste man i nuläget sätta ett litet frågetecken för Linköping. Precis som med Rosengård är det för tidigt att prata panik eller kris. Det är ju ett tag till seriestart, och dessutom är det inte jättemånga omgångar innan sommaruppehållet. Men man undrar ju lite vad som är på gång. LFC har dragit igång uppbyggnadsträningen, och vad jag kan förstå har man bara 13 eller 14 utespelare i truppen.

Offensivt ser det väldigt spännande ut, och det kan bli ännu intressantare om Stina Blackstenius kommer hem. Men totalt sett ser truppen ut att vara väldigt tunn och skadekänslig. Och nog behöver man ha in någon stabil back till innan Nilla Fischer ansluter. Men det känns ju lite oroande när man läser i Corren om att klubben går mot ett rejält underskott.

Med Almqvist i Vittsjö har LFC bara kvar en enda spelare som spelade under första guldåret, 2016 – Emma Lennartsson. För hon är väl kvar? Jag har inte sett några uppgifter om att Lennartsson har förlängt, men enligt Corren ingår hon i truppen för 2019. Hon ingår också i truppen på LFC:s officiella hemsida, men det gör å andra sidan alla som var med 2018, den sidan är nämligen inte uppdaterad.

Målvakten Matilda Haglund ingick också i guldtruppen 2016, men var skadad hela den säsongen, och spelade inga matcher.

Dessutom har LFC bytt folk på i princip alla bärande ledarpositioner sedan 2016. Den klubb som jobbade så bra med kontinuitet fram till och med nämnt år har haft extrem genomströmning de senaste två åren. Kan de möjligen få lite lugn i sitt lagbygge den här säsongen?

Freja Olofsson

Nu när de flesta damallsvenska lagen har dragit igång sin träning börjar spelartrupperna bli klara. Ser man på vilka spelare som inte har förlängt med sina klubbar är Örebroduon Freja Olofsson och Emelie Andersson två spelare jag tyckte hade potential när jag såg dem i damallsvenskan 2017. Olofsson spelade 25 matcher i elitettan i fjol, medan Andersson var borta större delen av säsongen till följd av skada. Var hamnar duon i år?

Internationellt noterade jag i dag att Lyon har värvat argentinska forwarden Soledad Jaimes från Dalian i den kinesiska ligan. Jag blev lite imponerad av ”Sole” Jaimes när jag såg henne i de sydamerikanska mästerskapen i fjol. Men att hon skulle vara så bra att hon är en spelare för Lyon var ändå lite oväntat.

Under onsdagskvällen spelades tre av fyra kvartsfinaler i engelska WSL cup. Där blev det segrar för Manchester United, Chelsea och Arsenal. Division II-laget United vann med 2–0 mot West Ham, Chelsea med hela 4–0 mot Reading och Arsenal med 2–1 mot Birmingham. I morgon spelas den sista kvartsfinalen mellan Manchester City och Brighton.

För Chelsea spelade Magdalena Eriksson hela matchen. Det var hennes 50:e tävlingsmatch för Londonklubben.

Däremot satt Hedvig Lindahl och Jonna Andersson kvar på bänken under hela matchen. Fran Kirby gjorde två mål och var matchens spelare. Noterbart att övriga två mål gjordes av de gamla kompisarna från Rosengård, Anita Asante och Ali Riley.