Månadsarkiv: januari 2019

Schough till ett spännande Djurgården

Publicerad den av
11

Olivia Schough

Under tisdagskvällen kom nyheten att Olivia Schough har skrivit på ett tvåårskontrakt med Djurgårdens IF.

Det var en spännande nyhet. Inte minst eftersom Schough är en färgstark spelare. Och sådana behövs i storstadslagen för att de skall hamna på agendan. Med hjälp av den här värvningen ökar alltså Djurgårdens möjligheter att slå sig fram i Stockholms mediedjungel.

Men det är även en spännande värvning utifrån det faktum att Djurgården nu har ett av damallsvenskans allra starkaste mittfält – kanske det starkaste.

Man har ju utöver Schough även kvintetten Hanna Folkesson, Irma Helin, Malin Diaz, Ogonna Chukwudi och Portia Boakye. Det är sex väldigt bra damallsvenska spelare. Gissningsvis kommer någon av dem att få flytta ner i backlinjen (Boakye?) och någon kanske upp i anfallet.

Utöver nämnda sex spelare undrar man ju om det blir någon comeback för Emilia Brodin. I mars i fjol sa hon så här till Djurgårdens hemsida:

”Om allt går som det ska hoppas jag på att spela fotboll igen säsongen 2019.”

Kan Djurgården även addera Brodin till sitt mittfält så kanske Stockholmsklubben kan blanda sig i toppstriden i år. 2018 tycker jag att man underpresterade rätt rejält. Även om jag tippade dem först på sjunde plats såg jag på förhand Djurgården som ett av sju lag med kapacitet att ta en Champions Leagueplats.

Men Djurgården slogs aldrig i toppen. I stället var man indraget i nedflyttningsstriden ända in i slutomgångarna. Man slutade på åttonde plats, men kanske kan titta högre i år.

Frågetecknet finns ju för den offensiva spetsen. Där känns tappet av Julia Spetsmark tungt. Spetsmark avgjorde tre nyckelmatcher på hösten (Kalmar, Hammarby och Vittsjö) och var viktig för Djurgårdens anfallsspel.

Mia Jalkerud är ju en pålitlig målskytt, men utöver henne har Djurgården just nu två 19-åriga Wilma Sjöholm och 17-åriga talangen Tilde Lindwall i sin forwardsbesättning. Kan den trion fixa målen blir det ett roligt år för Djurgården.

Tove Almqvist

I går skrev jag om att Vittsjö håller på att bygga en spännande trupp. Dagens nyhet om att Tove Almqvist också är på väg till Skåneklubben förstärker den bilden. Vittsjö kan bli farligt 2019.

Nu har jag hittat bilder på Janni Arnth:s viktiga mål i debuten för Arsenal. Det handlar om en distinkt nick.

Tittar vi på tisdagens internationella nyhetsflöde står Caf Awards i fokus, alltså galan där Afrikas bästa spelare 2018 har hyllats.

Afrikas bästa damfotbollsspelare 2018 heter Thembi Kgatlana och representerar Sydafrika och Houston Dash i NWSL.

Det här var en riktigt stor dag för Kgatlana. Hon gjorde nämligen även årets mål i Afrika.

Nigeria prisades som årets landslag, men i övrigt tog Sydafrika hem damfotbollkategorierna vid galan. Banyana Banyanas förbundskapten Desiree Ellis prisades nämligen som 2018 års damfotbollstränare i Afrika.

I Europa var väl dagens största nyhet att Barcelona byter tränare. Fran Sanchez får lämna efter 1,5 år på posten. Kanske var det 0–0-derbyt mot Espanyol som var droppen för klubbledningen. Barca misslyckades med att vinna ligan i fjol. Och även om laget är obesegrat i den pågående ligan ligger man bara tvåa, tre poäng bakom mästarna Atletico Madrid. Den assisterande tränaren lluís Cortés tar nu klivet upp som huvudansvarig.

Även i Wolfsburg blir det en ändring i ledartrojkan. Där är det den assisterande tränaren Markus Högner som lämnar med omedalbar verkan. Han gör det eftersom han kommer att ta över SGS Essen till nästa säsong.

https://twitter.com/JasSchweimler/status/1082650788755845120

Slutligen hette Danmarks bästa spelare 2018 Pernille Harder. Det var femte gången hon fick Spillerforeningens pris som årets spelare. Ett hett tips är att 2019 års bästa danska spelare också kommer att heta Pernille Harder.

Spetsmark till ett av världens bästa lag

Publicerad den av
12

Julia Spetsmark

Tidigare under vintern har vi inte fått ett enda nytt svenskt utlandsproffs. Men ganska sent under måndagskvällen kom en liten skrällnyhet.

Det var ingen skräll att Julia Spetsmark skulle flytta utomlands – det har stått klart ett tag. Däremot var det en skräll att hon skulle hamna i ett av världens tre bästa lag. Kanske till och med det allra bästa, North Carolina Courage.

North Carolina vann NWSL i stor stil i fjol. Med en rejält reservbetonad uppställning slog man även Lyon i finalen av den inofficiella turnering som klassades som klubblags-VM. Dock skall sägas att den turneringen spelades mitt i NWSL-säsongen, medan Lyon var i uppbyggnadsperiod.

Den första spontana tanken var att Spetsmark måste få väldigt svårt att platsa North Carolina. Samtidigt känns det som att hon borde passa bra som backup till ordinarie forwardsparet Lynn Williams och Jessica McDonald. North Carolina är nämligen ett lag som satsar på fart i anfallsspelet, och fart är ju något Spetsmark har.

Det blir spännande att följa henne i NWSL i sommar.

Lite tankar om silly season

Publicerad den av
2

Simone Boye Sörensen

I dag har Simone Boye Sørensen presenterats som nyförvärv av Bayern München. Och det står klart att hon ersätts i Rosengård av en annan danska, Mie Leth Jans.

De båda bildade danskt mittbackspar mot Nederländerna (förlust med 1–0) i EM-gruppspelet 2017, en match jag såg på plats. Jag minns att jag imponerades av Boye Sørensen, men har inga minnen av Jans.

Jans har inte fått så mycket speltid de senaste två åren, men får nu en försäsong på sig att spelas in i Rosengård. Det blir spännande att följa.

Faktum är dock att Jans inte är den värvning från i dag som jag tycker känns mest spännande. Utan det är Vittsjös rekrytering av den före detta ungdomslandslagsforwarden från USA, Summer Green. 23-åringen är en före detta supertalang som bromsat i utvecklingen.

Min fördom om amerikansk spelarutbildning är att forwards huvudsakligen bara får lära sig att springa. Och nödvändigtvis inte springa smart. Men kanske att ett års taktisk utbildning i Vittsjö kan få Green att lyfta. Känslan är för övrigt att Vittsjö håller på att bygga en riktigt spännande trupp före årets seriespel.

I en annan Skåneklubb, LB07, drog nya tränaren Renee Slegers igång träningen i dag. Hon sa:

”Så som det såg ut i dag, med den glädjen och motivationen i spelargruppen kommer detta att bli riktigt roligt.”

Samtidigt meddelades att klubben tappar viktiga mittbacken Anna Björk Kristjansdottir till nederländska PSV Eindhoven.

Anna Björk Kristjansdottir

I nuläget känns det som att det behövs mycket glädje och motivation i LB i år, för spelartruppen känns sämre än i fjol. Och då klarade man sig kvar med ett nödrop.

Från Skåne och till Göteborg. I dagens GP läste jag att Göteborg kan tänka sig att ha en tunnare trupp på våren för att värva under sommaren. Tränare Marcus Lantz säger:

”Vi har en vår där vi bara har sju matcher, då tror jag att vi klarar oss med 16 utespelare och två målvakter. Hösten blir däremot betydligt tuffare, då har vi 15 matcher i serien, plus Champions League. Så det är möjligt att vi avvaktar och sedan satsar på att spetsa truppen i sommar.”

Lantz pratar om att han vill ha in ytterligare en mittback, en innermittfältare, en forward samt kanske även en yttermittfältare som även kan spela ytterback.

När det gäller yttermittfältare ser ju Göteborg ut att tappa Olivia Schough. I Aftonbladet berättar hon i dag om varför hon inte skrivit på kontraktsförslaget. Det handlar om pengar. Hon säger:

”Jag fyller snart 28 år och vill ha en lön som jag klarar mig på och som känns skälig.”

Jag har ingen aning om vad Schough har tjänat i Göteborg. Och jag vet inte heller vad hon fått för förslag nu. Det är även okänt vad hon anser vara en skälig lön för en damallsvensk fotbollsspelare med landslagsmeriter.

Men jag vet att Göteborg 2017 lade 71 procent av sina intäkter på personalen. Klubbarna rekommenderas att inte gå över 70 procent i personalkostnader. Göteborg låg alltså över den gränsen 2017. Då hade man intäkter på just över nio miljoner kronor. Man satsade således drygt sju av dem på personalen.

Hur det såg ut 2018 vet jag inte. Men känslan är ju att klubben inte har något stort utrymme att öka lönerna.

Innan jag sätter punkt för det här inlägget tänkte jag göra en liten genomgång av helgens internationella aktivitet. I Australien var det fokus på målvaktsinsatserna i den senaste omgången:

För svensk del var det också en målvaktsinsats som stack ut i helgen. Hedvig Lindahl höll nollan när Chelsea vann med 3–0 mot Everton när WSL återstartade. Hon stod för den här kanonräddningen vid 1–0 i den första halvleken:

Även Magdalena Eriksson spelade hela matchen för Chelsea. Jonna Andersson startade, men byttes mot Ali Riley i minut 70.

Jessica Samuelsson saknades i Arsenals trupp. Däremot debuterade Janni Arnth i 4–2-segern mot West Ham. Det danska Linköpingsförvärvet nickade in det viktiga 2–1-målet för serieledarna.

Det var en bra helg för Arsenal. Huvudkonkurrenten i titelracet, Manchester City, tappade nämligen poäng. City fick bara 1–1 borta mot Bristol City. Så här nära ett segermål var tabelltvåan:

Trots att Manchester City är det enda obesegrade laget i WSL innebär poängtappet att Arsenal är det enda laget som har guldet i egna händer. Londonklubben leder med två poängs marginal med en match mindre spelad.

Även i Spanien hände det saker i guldracet. Där var det också obesegrade tvåan som fick nöja sig med kryss. I det här fallet handlar det om Barcelona, som bara fick 0–0 i derbyt mot Espanyol. Serieledande Atletico vann däremot kluriga matchen mot tabellfyran Athletic Club med klara 3–0. Därmed leder Atletico nu tabellen med tre poängs marginal.

I Frankrike var det cupomgång. Där fortsatte motgångarna för Montpellier. Svensklaget föll med 1–0 mot Paris FC och är därmed utslaget.

Av de fyra svenska spelarna i Montpellier var det bara Linda Sembrant som ingick i startelvan. Stina Blackstenius byttes in i 55:e minuten. Varken Marija Banusic eller Sofia Jakobsson spelade.

Ingen svensk startade när PSG vann med hela 8–0 mot Rennes. Men både Hanna Glas och Annahita Zamanian byttes in i 63:e minuten. Den senare blev målskytt redan två minuter senare. Jag har inte sett något klipp på målet, men det verkar ha varit något alldeles extra. Det beskrevs nämligen både som golazo och missil i PSG:s twitterrapportering.

Boye till Bayern – och tankar kring Rosengårds rapport

Publicerad den av
24

Simone Boye Sörensen

Under fredagen kom Sydsvenskan med nyheten att Simone Boye Sørensen lämnar FC Rosengård. Ny klubbadress blir tyska storklubben FC Bayern München. Det är förstås en väldigt dålig nyhet för Malmöklubben, som hade en väldigt stabil backlinje ifjol med danskan som nyckelspelare.

Danskan hade ett halvår kvar på kontraktet, så Rosengård lär ha fått lite pengar för henne. Fast knappast så att det täcker förlusten. För det är inte lätt att hitta spelare av Boye Sørensens klass.

Jag tycker också att Rosengård stod starkt när silly season startade. Man hade i princip löpande kontrakt på hela fjolårets startelva. Jag ritade ner följande lag:

Zecira Musovic – Nathalie Björn, Simone Boye Sörensen, Glodis Perla Viggosdottir – Fiona Brown, Nellie Lilja, Caroline Seger, Iva Landeka, Sanne Troelsgaard – Anja Mittag och Lisa-Marie Utland. Plus att Johanna Rytting Kaneryd var åter efter sin korsbandsskada.

Fiona Brown och Anja Mittag

Även om kvartetten Boye Sørensen, Troelsgaard, Landeka och Mittag bara hade kontrakt över våren var känslan i november att Rosengård hade ett väldigt bra utgångsläge för sitt truppbygge.

Sedan dess har det dock inte hänt så mycket. Man har värvat in målvakten Emma Lind från LB07. Men i övrigt har man bara tappat spelare.

Utöver nämnda spelare finns trion Malin Levenstad, Ebba Wieder och Edina Filekovic med i den uppdaterade spelarförteckningen på klubbens hemsida. När Boye Sørensen nu ser ut att lämna verkar alltså Rosengård stå med en trupp på 15 spelare. Och bland dem är det tre som bara har halvårskontrakt.

Eftersom Rosengård inte har något Champions Leaguespel den här våren är det varken kris eller panik. Inte ännu. Men det säger sig självt att Rosengård just nu har en trupp som är väldigt sårbar för skador. Det blir mycket intressant att se hur man fyller de återstående platserna. Har man några ess gömda i rockärmen?

Just FC Rosengård släppte ju nyligen en rapport kring utvecklingen inom internationell damfotboll. Rapporten känns lite som ett rop på hjälp i en tid där våra toppklubbar har svårt att hålla kvar toppspelare som Simone Boye Sørensen. Även om rapporten inte bjuder på några överraskningar tycker jag att den är läsvärd och innehåller en del intressanta uppgifter.

Uppgifter som att den klubb i Europa som har störst damfotbollsbudget i nuläget ligger kring 70 miljoner kronor per år. Och att den bäst betalda damfotbollsspelaren i världen har en årslön på cirka fem miljoner kronor, och att den lönen utbetalas i Kina.

Utgångspunkten i Rosengårds rapport är att svensk damfotboll tappar mark mot flera andra europeiska nationer. Det är ju inget nytt.

Det intressanta är vart Rosengård vill komma med sin rapport. Tror man verkligen att det finns en chans för svenska klubbar att klara konkurrensen när övriga Fotbolls-Europa flyttar fram sina positioner?

Man skriver:

”Svenska staten, näringslivet och Svenska Fotbollförbundet behöver snabbt agera på denna förändring.”

Jag vet inte om staten eller näringslivet behöver agera – i varje fall inte för deras egen skull. Det är knappast statens uppgift att se till att svenska elitfotbollsklubbar kan hänga med i en allt snabbare lönekarusell. Knappast företagens heller. Däremot är ju svensk damfotboll på klubbnivå i behov av att något händer.

Och jag håller med om att Fotbollförbundet bör ta fram planer för hur man skall tackla utvecklingen. De planerna borde förresten redan ligga klara, för det här är ju inget nytt – utvecklingen har ju gått i den här riktningen de senaste fem–sex åren. EFD borde för övrigt också ha sådana planer.

Jag skrev så här i februari 2014:

”Däremot känner jag att Sverige lever på lånad tid i världstoppen, och att vi successivt framöver kommer att tappa mark. Det är ofrånkomligt. Men med rätt upplägg kan vi nog trots allt kämpa oss kvar på hög nivå i rätt många år. För vi har ett rejält försprång på de flesta.”

Och:

”När resten av världen vaknar på jämställdhetsfronten så kommer vi till slut att tappa vår plats på topp tio på världsrankingen. Det är inget vi kan påverka, hur bra satsning vi än kommer att ha. För Sverige har ett för litet befolkningsunderlag för att över tid kunna vara en maktfaktor i världens största sport. Det kommer att bli som på herrsidan, att vi under bra perioder kan utmana de stora, men att vi under andra perioder faller ner en bra bit på rankingen.”

De här citaten handlade i första hand om landslagsfotboll. Men på klubbsidan är ju risken uppenbar att fallet blir ännu större. Vi ser ju på herrsidan att vårt landslag har bättre möjligheter att göra toppresultat än våra klubbar.

Orsaken till att fallet för svenska elitklubbar är ofrånkomligt är ju att det helt enkelt inte finns tillräckligt med pengar inom svensk fotboll.

Damfotbollen har länge bönat och bett om ekonomisk hjälp från herrfotbollen. Det har väl hela tiden varit uppenbart att Sverige skulle vara en av förlorarna när väl den hjälpen skulle komma.

Rosengård lägger fokus vid att man vill att staten skall kräva en mer jämställd fördelning av svenska sponsorspengar. Och visst skulle damfotbollen vinna på jämställd sponsring. Fast det skulle inte på långa vägar räcka för att ta upp kampen med de europeiska toppklubbarna. Svenska företag sponsrar ju nämligen inte fotboll i speciellt stor utsträckning. I varje fall inte om man gör en internationell jämförelse.

2017 drog de herrallsvenska klubbarna totalt in 393 miljoner kronor från sponsring. Och de damallsvenska drog in 56 miljoner kronor. Visst skulle det förbättra läget betydligt för damfotbollens elitklubbar om de 450 miljonerna fördelades helt jämnt mellan herr- och damfotboll. Men det skulle bara innebära att tappet mot Europa bromsas ett tag. För internationellt är tyvärr 225 miljoner lite av kaffepengar –om de inte hela summan hamnar i en eller ett par klubbar.

Tittar vi exempelvis på Portugal är det ett land med väsentligt mycket sämre ekonomi än Sverige. Ändå har portugisiska herrfotbollsklubbar som Porto och Benfica på egen hand ungefär lika stark ekonomi som alla herrallsvenska klubbar tillsammans.

Och titta på Bayern München, som nu ser ut att värva från Rosengård. Den tyska superklubben hade 2017 inkomster på cirka 6,5 miljarder kronor. Säg att de lägger 35–50 miljoner på sitt damlag. Det skulle innebära att man lägger en bra bit under en procent av inkomsterna på damerna. Jag har ingen färsk summa på vad svensk fotboll omsätter totalt, men herrallsvenskan 2017 låg på 1,67 miljarder. Det känns alltså högst troligt att Bayern München ensamt har nästan dubbelt så stor ekonomi som all svensk fotboll tillsammans.

För svensk damfotboll handlar framtiden om att på bästa möjliga sätt anpassa sig till en ny verklighet. Att acceptera att våra klubbar inte kommer att tillhöra den yttersta världseliten framöver. Men att få fram så mycket talang att våra landslag fortsatt är konkurrensdugliga.

Innan jag går vidare noterade jag att Rosengård lyfter fram det danska fotbollsförbundet (DBU) som något slags föredöme när det gäller att utveckla dam- och flickfotboll. Det är ju faktiskt lite paradoxalt. För som jag ser det ligger Sverige före Danmark på de flesta fronter när det gäller satsning på damfotboll. Det danska förbundet lämnade ju exempelvis walkover i VM-kvalet, vilket knappast har varit utvecklande för dansk damfotboll.

Men danska spelare har ju däremot varit glödheta de senaste veckorna. Med Boye Sörensen har danska spelare nu på bara några dagar värvats till topplag i Tyskland, Frankrike, Italien och England.

I övrigt i dag har Eskilstuna värvat finska Kaisa Collin från PK35 Vantaa. Därmed återstår bara en målvakt i Uniteds lagbygge.

Ett lag som verkligen inte saknar målvakter är Växjö. De förlängde i dag med målvakten Lisa Karlsson, vilket innebär att man nu har fyra kontrakterade seniormålvakter med Karlsson samt trion Katie Fraine, Erin McLeod och Moa Edrud. Utlåningar på gång?

Fyra målvakter har numera även Chelsea. I dag har man värvat den nyligen landslagsuttagna tyskan Ann-Katrin Berger. Sedan tidigare finns ju Hedvig Lindahl, Carly Telford och Lizzie Durack i truppen – tre målvakter som alla gjort A-landskamper. Här snackar vi tuff konkurrens.

Apropå Tyskland har det tyska landslagets supportrar valt Svenja Huth som 2018 års tyska landslagsspelare.

I Australiens W-league tajtar det till sig ytterligare i toppstriden efter att Sydney FC vunnit fredagens möte med Newcastle med 3–1. När alla lag spelat åtta eller nio av de tolv omgångarna ligger Sydney sexa, två poäng från slutspelsplats och fyra från serieledning.

Men trots att Sydney vann var det Newcastle och Libby Copus-Brown som stod för matchens mål:

Under helgen rullar W-league vidare. Det är även ligamatcher i England, Italien och Spanien samt cupmatcher i Frankrike.

Anna Oskarsson

En som inte spelar på ett tag är Linköpings Anna Oskarsson. Hon har nämligen lämnat återbud till landslagets Sydafrikaresa till följd av en lårskada. Hon ersätts i truppen av Vittsjös Sandra Adolfsson.

Sandra Adolfsson

Heta danskor i mellandagarna

Publicerad den av
1

Danska spelare är glödheta på den europeiska spelarmarknaden nu under mellandagarna. Torsdagens stora övergång i Europa var ju nämligen Nadia Nadim:s byte från Manchester City till PSG.

På svensk mark meddelade Djurgården att fem spelare lämnar. Att Julia Spetsmark inte skulle vara kvar har vi ju vetat ett tag. Det fanns väl ingen jätteöverraskning bland de övriga fyra (Ingrid Ryland, Maddie Bauer, Sherifatu Sumaila och Tempest-Marie Norlin) heller.

Efter en tveksam start spelade Bauer upp sig. Hon kommer vara den i kvartetten som blir mest saknad, även om Hanna Folkesson väl är tänkt att ta över Bauers roll. Men när vi ändå är inne på Djurgårdens centrala mittfält undrar jag lite vad som händer med Emilia Brodin. Är hon redo för comeback?

Slutligen till Australien, där Sam Kerr iklädde sig matchvinnarrollen när hennes Perth vann med 1–0 mot Canberra, ett resultat som innebär att Perth tog klivet upp i serieledning.

Banusic, Eriksson, Afrika och Danmark

Publicerad den av
Svara

Under onsdagen har Marija Banusic:s övergång till Montpellier blivit klar. Hon kan komma att debutera redan på söndag när klubben ställs mot Linda Sällström:s Paris FC i franska cupen.

Nästa ligaomgång spelar svenskklubben den tolfte januari, hemma mot Soyaux.

I engelska WSL är Magdalena Eriksson en av fyra nominerade till att bli december månads spelare.

Och i Afrika är två damfotbollsmål nominerade till priset för Årets mål 2018 på kontinenten. Det är dels ett mål från sydafrikanska Thembi Kgatlana, dels ett från Kameruns Gabrielle Onguene.

Den stora galan CAF Awards där Afrikas bästa spelare under 2018 skall prisas hålls på tisdag, den 8 januari. Kgatlana är även en av de tre finalisterna i kategorien Afrikas bästa damfotbollsspelare 2018. De andra två är båda från Nigeria, nämligen Asisat Oshoala och den före detta Piteåspelaren Francisca Ordega.

https://twitter.com/CAF_Online/status/1080046331941584896

Apropå Afrika värvade norska Avaldsnes under julhelgen en av kontinentens allra mest spännande spelare. Man skrev nämligen tvåårskontrakt med nigerianska talangen Rasheedat Ajibade, som var en av de stora stjärnorna i fjolårets U20-VM.

Slutligen har två danska spelare med bakgrund i damallsvenskan fått nya klubbar i dagarna. I dag meddelades att Katrine Veje byter Montpellier mot engelska serieledarna Arsenal.

Och i förra veckan stod det klart att Sofie Junge Pedersen lämnar Vittsjö för ett halvårskontrakt med italienska serieledarna Juventus.

Bilder från hösten 2018

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var ett tag sedan jag hade framme min stillbildskamera. När jag kollade igenom minneskortet noterade jag ett antal bilder som jag inte hade lagt upp på bloggen tidigare.

Det handlar om bilder från Sveriges båda landskamper mot Ukraina och Danmark samt från damallsvenska toppmötet Rosengård–Piteå. Här är de som mosaik:

Sverige firar VM-platsen
Glodis Perla Viggosdottir
Sverige jublar över VM-platsen
Madelen Janogy
Sverige jublar över VM-platsen
Magdalena Eriksson och Janni Arnth Jensen
Nathalie Björn och Simone Boye Sørensen
Sverige
Sjögran, Sandell Svensson, Bengtsson, Andersson, Sundhage, Westberg, Moström och Törnqvist.
Simone Boye Sörensen
Kosovare Asllani
Tackar Ullevi
Magdalena Eriksson och Pernille Harder
Edina Filekovic
Sverige tackar Ullevi
Pernille Harder – bäst i Europa
Ukraina
Danmark
Lyubov Shmatko (14) och Veronika Andrukhiv (5)
Kateryna Samson
Rikke Sevecke
Glodis Perla Viggosdottir och Ebba Wieder
Karen Holmgaard
Sverige jublar över VM-platsen
Tackar Ullevipubliken
Kosovare Asllani
Fiona Brown och Anja Mittag
Sanne Troelsgaard
Anja Mittag
Iryna Vasylyuk och Kateryna Samson
Anastasia Filenko
Cajsa Andersson
Danmark
Yana Kalinina (7), Daryna Apanaschenko (17) och Veronika Andrukhiv (5).
Magdalena Eriksson och Pernille Harder
Tackar Ullevi
Lotte Troelsgaard
Faith Ikidi och June Pedersen
FC Rosengård har gjort mål
Pernille Harder
Caroline Seger, Zecira Musovic och Nathalie Björn
Hedvig Lindahl
Sverige jublar över VM-platsen
Natiya Pantsulaya
Natiya Pantsulaya
FC Rosengård
Olha Ovdiychuk
Julia Karlernäs
Sverige
Maryana Ivanishyn
Sverige jublar över VM-platsen

2019 startar med ett rejält uppsamlingsheat

Publicerad den av
3

Jag tänkte inleda 2019 med att blicka tillbaka på förra årets två sista veckor. Den mest anmärkningsvärda svenska övergången under den perioden var ju helt klart Marija Banusic:s flytt från Beijing till Montpellier.

Banusic hade ett tungt 2018 där hon bland annat tappade sin landslagsplats. I nuläget känns hon ganska långt ifrån VM-truppen, i varje fall om Peter Gerhardsson kommer att fortsätta att jobba utifrån upplägget med två spelare på varje position.

Banusic känns ju egentligen bara aktuell i tiarollen. Och i nuläget ser jag åtminstone Kosovare Asllani, Fridolina Rolfö och Anna Anvegård som starkare kandidater på den positionen. Banusic lär behöva göra en kanonvår i Frankrike för att kunna ta en VM-plats.

Noterbart är ju att Banusics övergång kan öppna för en annan svensk forward med en tung höst bakom sig, nämligen Stina Blackstenius.

Gerhardssons förstaval som toppforward har bara gjort mål i två av 16 matcher i höst. Blackstenius hade en glödhet vecka i slutet av oktober där hon gjorde fem mot Metz och ett mot Lille. Men utöver det har det varit torka för Vadstenas fotbollsstolthet. Det har ju ryktats sedan sommaren 2017 att hon vill hem till Linköping, även om hon själv har dementerat i offentliga sammanhang.

Inklusive Banusic har Montpellier nu sju forwards. Kanske att man därmed överväger att släppa Blackstenius, som bara har ett halvår kvar på sitt kontrakt. Det skulle inte bara vara bra för henne själv, utan även för landslaget. För förbundskapten Gerhardsson hade ju sannolikt uppskattat att Asllani och Blackstenius fått ett halvår att spela ihop sig innan VM.

Dagarna innan jul förlängde en annan landslagsforward sitt kontrakt med Växjö. Anna Anvegård skrev in bara på för 2019, utan även för 2020. Intressant att hon efter lång tids fundering alltså förlängde med två år. Det måste väl innebära att Anvegård tror att Växjö kommer att bli ännu bättre de kommande åren.

En som däremot tackade nej till sin klubbs kontraktsförslag var Olivia Schough.

Samtidigt som Göteborg offentliggjorde intressanta värvningen av norska Vilde Böe Risa meddelades att Schough troligen kommer att lämna. Hon gjorde en stark säsong 2018, och vann den (i och för sig högst opålitliga) damallsvenska assistligan i stor stil.

Samtidigt tyckte jag att Amanda Johnsson Haahr var uppe på Schoughnivå i slutet av säsongen. Utan att ha någon insyn i förhandlingarna har jag funderat lite över om Göteborgsledningen kanske väljer att satsa på den sannolikt billigare Johnsson Haahr till årets serie.

Vi som följer Schough på sociala medier kan inte undgå att se att hon umgås mycket med Rosengårdsspelare. Där har hon ju både flera före detta lagkompisar, samt flera landslagskompisar. Kanske att hon hoppas hamna i Malmö den här säsongen?

Tillbaka till Göteborg. För där finns Årets spelare i damallsvenskan 2018. I varje fall när spelarna själva får välja.

Elin Rubensson var inte nominerad i en enda kategori till Fotbollsgalan. Men när med- och motspelare får rösta anses hon alltså vara damallsvenskans bästa spelare. Jag protesterar inte, för trots att hon inte var nominerad hade jag ju henne som potentiell vinnare av priset som årets mest värdefulla spelare.

Det är Spelarföreningen som håller i de damallsvenska spelarnas omröstningar. De tar även ut årets bästa elva. Den såg ut så här:

Personligen hade jag velat ha med Kosovare Asllani i laget. Annars har jag inga stora synpunkter.

En nyhet som gått ganska obemärkt förbi var att även elitettans skytteligavinnare förlängde sitt kontrakt dagarna innan jul. Sandra Lagerbratt spelar alltså med Lidköping även i år.

En liga rullar på under helgerna, och det är W-league i Australien. Det är en liga som har inletts på ett väldigt jämnt och spännande sätt.

I dag på morgonen svensk tid vann Melbourne City borta mot Western Sydney Wanderers med 2–1 i det som måste ha varit årets första tävlingsmatch alla kategorier inom damfotbollen.

Resultatet innebär att Melbourne efter åtta omgångar ligger på femte plats med 13 poäng. Men man har bara tre poäng upp till serieledande lokalkonkurrenten Melbourne Victory. Faktum är att åtta av de nio lagen fortfarande har realistiska chanser att nå slutspelet.

I toppen av skytteligan delar tre spelare på ledningen med åtta mål vardera. Det handlar om Veronica Latsko (Adelaide United), Sam Kerr (Perth Glory) och Sverigebekanta Natasha Dowie (Melbourne Victory).

Det är ganska många spelare som väljer att dubblera spel i USA:s NWSL och i Australiens W-league. En av dem är japanska Yuki Nagasato, som fick ett lyft igen under 2018 efter ett par tunga år. Kanske att 31-åringen kan dyka upp i Japans VM-trupp till sommaren. Nagasato har inte spelat i landslaget sedan våren 2016, då japanskorna överraskande missade kvalet till OS.

Men den här mottagningen och avslutet visar ju att hon har kvar sina kvaliteter:

Nagasato har för övrigt nyligen startat en blogg – en andra blogg. Hon har bloggat på japanska i över 13 år. Men nu tar hon klivet och skriver även för oss som inte klarar att tyda de japanska tecknen.

Ligan i Australien rullar alltså. Ligorna i Italien och Spanien har tagit ett mycket kort jullov. Båda har nått halvtid och återstartar redan på trettondagsafton.

I Italien leder Juventus tabellen efter halva serien. Petronella Ekroth:s lag är en poäng före Milan och tre före Fiorentina med Stephanie Öhrström.

Lana Clelland

Skytteligan leds av skotska Lana Clelland (Fiorentina) och Valentina Giacinti (Milan), båda på elva mål. Ingen av de svenska spelarna i ligan har gjort mål under de första elva omgångarna. Här speltid i ligan för kvintetten:

Ekroth, Juventus – 7 matcher, 377 minuter
Öhrström, Fiorentina – 8 matcher, 720 minuter
Saga Fredriksson, Sassuolo – 3 matcher, 237 minuter
Jenny Hjohlman, Florentia – 9 matcher, 686 minuter
Julia Molin, Verona – 11 matcher, 990 minuter

Det går bra för svensklagen. Bakom Juventus och Fiorentina ligger Sassuolo på fjärde plats, Florentia på sjätte och Verona på nionde.

I Spanien är det mästarinnorna Atletico Madrid som leder efter 15 av 30 omgångar. Atletico är en poäng före Barcelona och sex före Levante. Barca är obesegrat medan de båda andra topplagen står på varsin förlust.

Skytteligan leds av Albacetes Alba Redondo på elva mål, ett före fjolårets vinnare, mexikanska Charlyn Corral från Levante.

Spanien är en tänkbar motståndare för Sverige i en eventuell åttondelsfinal i årets VM. Precis som under EM för två år sedan har spanjorskorna problem med att hitta en utpräglad målskytt.

Jag tror ju att den målskytten i framtiden kommer att heta Claudia Pina. Men det är för tidigt att tro att 17-åringen skall bära den spanska offensiven redan till sommaren. Även om hon gör mål både med höger och vänster fot – och med huvudet.

Skottland: Celtic blir den första skotska klubb att satsa på ett professionellt damlag.

Norge/Tyskland: Man hade ju hoppats att LSK:s talangfulla innermittfältare Ingrid Syrstad Engen skulle ta vägen via Sverige ut i världen. Men så blev det inte. Veckan innan jul stod det klart att den 20-åriga landslagsspelaren fortsätter karriären med 2,5 år i Wolfsburg.

Det blir allt trängre på den tyska storklubbens mittfält…

Österrike: 2018 års spelare i Österrike heter Sarah Zadrazil. Den 25-åriga mittfältaren spelar sin klubbfotboll ihop med Amanda Ilestedt i Turbine Potsdam.

Island: Nyligen utsågs Sara Björk Gunnarsdottir till årets spelare i Island. I helgen fick hon ett ännu finare pris, då utsågs den före Rosengårdsmittfältaren till årets idrottare i sitt hemland.

Danmark/England: Veckan innan jul stod det klart att Manchester City släpper Nadia Nadim från hennes kontrakt. Danskan ville ju bort från den engelska storklubben redan i somras, men tvingades då kvar. Frågan är vad klubben vann på det.

För under hösten har Nadim, som fyller 31 i morgon, bara spelat två hela matcher, och det i olika cuper.

Tyskland: Nya förbundskaptenen Martina Voss-Tecklenburg tagit ut sin första trupp. Det handlar om en bred trupp för ett träningsläger.

Men den är ändå intressant, för den innehåller bland annat Essens Lena Oberdorf som fyllde 17 år den 19 december samt Sjoeke Nüsken som fyller 18 om tre veckor. Även kvintetten Tanja Pawollek, Giulia Gwinn, Lena Lattwein, Klara Bühl och Sydney Lohmann är fortfarande tonåringar.

Sju av 30 uttagna spelare i den tyska landslagstruppen är alltså under 20 år. Man skulle ju önska att det stod lika många unga talanger och bankade på dörren till den svenska VM-truppen, men så är det inte. Årgångarna 1998–2002 känns rätt tunna.

Men förhoppningsvis kommer det bättre tider framöver. I varje fall har flickfotbollen haft en lysande utveckling här i Västsverige sedan hemma-EM 2013.

Allra sist ett klipp med lite fotbollsgodis från förra året: