Under tisdagskvällen kom nyheten att Olivia Schough har skrivit på ett tvåårskontrakt med Djurgårdens IF.
Det var en spännande nyhet. Inte minst eftersom Schough är en färgstark spelare. Och sådana behövs i storstadslagen för att de skall hamna på agendan. Med hjälp av den här värvningen ökar alltså Djurgårdens möjligheter att slå sig fram i Stockholms mediedjungel.
Men det är även en spännande värvning utifrån det faktum att Djurgården nu har ett av damallsvenskans allra starkaste mittfält – kanske det starkaste.
Man har ju utöver Schough även kvintetten Hanna Folkesson, Irma Helin, Malin Diaz, Ogonna Chukwudi och Portia Boakye. Det är sex väldigt bra damallsvenska spelare. Gissningsvis kommer någon av dem att få flytta ner i backlinjen (Boakye?) och någon kanske upp i anfallet.
Utöver nämnda sex spelare undrar man ju om det blir någon comeback för Emilia Brodin. I mars i fjol sa hon så här till Djurgårdens hemsida:
”Om allt går som det ska hoppas jag på att spela fotboll igen säsongen 2019.”
Kan Djurgården även addera Brodin till sitt mittfält så kanske Stockholmsklubben kan blanda sig i toppstriden i år. 2018 tycker jag att man underpresterade rätt rejält. Även om jag tippade dem först på sjunde plats såg jag på förhand Djurgården som ett av sju lag med kapacitet att ta en Champions Leagueplats.
Men Djurgården slogs aldrig i toppen. I stället var man indraget i nedflyttningsstriden ända in i slutomgångarna. Man slutade på åttonde plats, men kanske kan titta högre i år.
Frågetecknet finns ju för den offensiva spetsen. Där känns tappet av Julia Spetsmark tungt. Spetsmark avgjorde tre nyckelmatcher på hösten (Kalmar, Hammarby och Vittsjö) och var viktig för Djurgårdens anfallsspel.
Mia Jalkerud är ju en pålitlig målskytt, men utöver henne har Djurgården just nu två 19-åriga Wilma Sjöholm och 17-åriga talangen Tilde Lindwall i sin forwardsbesättning. Kan den trion fixa målen blir det ett roligt år för Djurgården.
I går skrev jag om att Vittsjö håller på att bygga en spännande trupp. Dagens nyhet om att Tove Almqvist också är på väg till Skåneklubben förstärker den bilden. Vittsjö kan bli farligt 2019.
Nu har jag hittat bilder på Janni Arnth:s viktiga mål i debuten för Arsenal. Det handlar om en distinkt nick.
Tittar vi på tisdagens internationella nyhetsflöde står Caf Awards i fokus, alltså galan där Afrikas bästa spelare 2018 har hyllats.
Afrikas bästa damfotbollsspelare 2018 heter Thembi Kgatlana och representerar Sydafrika och Houston Dash i NWSL.
Det här var en riktigt stor dag för Kgatlana. Hon gjorde nämligen även årets mål i Afrika.
Nigeria prisades som årets landslag, men i övrigt tog Sydafrika hem damfotbollkategorierna vid galan. Banyana Banyanas förbundskapten Desiree Ellis prisades nämligen som 2018 års damfotbollstränare i Afrika.
I Europa var väl dagens största nyhet att Barcelona byter tränare. Fran Sanchez får lämna efter 1,5 år på posten. Kanske var det 0–0-derbyt mot Espanyol som var droppen för klubbledningen. Barca misslyckades med att vinna ligan i fjol. Och även om laget är obesegrat i den pågående ligan ligger man bara tvåa, tre poäng bakom mästarna Atletico Madrid. Den assisterande tränaren lluís Cortés tar nu klivet upp som huvudansvarig.
Även i Wolfsburg blir det en ändring i ledartrojkan. Där är det den assisterande tränaren Markus Högner som lämnar med omedalbar verkan. Han gör det eftersom han kommer att ta över SGS Essen till nästa säsong.
Slutligen hette Danmarks bästa spelare 2018 Pernille Harder. Det var femte gången hon fick Spillerforeningens pris som årets spelare. Ett hett tips är att 2019 års bästa danska spelare också kommer att heta Pernille Harder.
Trångt på mitten som sagt i DIF. Schoughs snabbhet utnyttjas ändå kanske bäst som offensiv yttermittfältare snarare än ren anfallare. Då fick vi alla svar på spekulationer om Schough till Rosengård.
Almqvist är en tuff högenergispelare som den sista tiden i LFC varken fick speltid eller ut så mycket av sitt spel den tid hon fick på planen. Kanske bättre i Vittsjö.
Ja, ett rätt typiskt Arnth-mål. Oftast knoppar hon ju in bollarna i motståndarmålet…
Schoug är en sympatisk energisk spelare som ofta inte får ut så mycket av sitt myckna springande varken i klubblag eller i landslaget. Saknar speluppfattning, fattar ofta fel beslut, tappar ofta bollen i avgörande lägen samt missar målchanser lite för ofta. Kanske kan hon blomma ut mer i Djurgården men jag är tveksam. Är färgstark och en personlighet dock.
Almqvist är i sina bästa stunder energisk, kreativ. Tyvärr har hon en förmåga att tappa bollen i fel läge, kommer på mellanhand på mittfältet oftast samt förlorar närkamper mest helt tiden (får lägga på sig några kilon). Svårt att plats i LFC – fanns väl en anledning.
Emilia Brodins framtid som fotbollsspelare är nog lite avhängigt vad hennes make gör också. Han hoppas på kontrakt i utländsk hockeyliga enligt denna artikel: https://www.dn.se/sport/ishockey/brodin-hoppas-spela-sig-till-ett-kontrakt-utomlands/
@ Johan Rydén – Schoug är färgstark – det är väl det bästa man kan säga om henne. Gör nog kanske mer nytta vid sidan av plan än på densamma, tyvärr. Kan bidra till uppmärksamhet och skapa intresse i media. Springer mycket, vill mycket men kommer oftast fel till bollen, fattar fel beslut, skjuter när hon skall passa och tvärtom, saknar lite speluppfattning. Gjorde det mycket bra i E-tuna, inte speciellt bra i Gbg/Kopparberg men kan kanske göra det bättre i Djurgården IF. Obegripligt dock att hon får så mycket speltid i landslaget. En kanonvärvning av DIF är ju dock Hanna Folkesson,en tuff spelare med rätt attityd, perfekt som defensiv mittfältare även i landslaget enligt min mening.
Sen till din kommentar om sponsring och stöd från företag. Förvisso så sponsrar inte större företag (enligt din lista) damfotbollen i någon större utsträckning, men visst finns det mindre och medelstora företag (ofta lokala) som är sponsorer eller sammarbetspartners och även dagligvarubrancher, försäkring- banker och finansbolag.
Rosengård har SIGMA, E-on, HSB. Linköping FC har Botrygg, Länsförsäkringar, Riksbyggen, Maxi, Göteborg/Kopparberg har Kopparberg, SKF, Danske bank, Piteå har Sparbanken Nord, PEAB, Älvsbyhus, Eskilstuna har Sparbanken, Maxi, Djurgårdens IF har Prioritet Finans, NRC, VW Sthlm och Hammarby har PEAB, Swedbank, Silja line.
Så även om det inte är en massa storföretag så finns det förvisso en rad olika företag som är huvudsponsorer och sammarbetspartner. Det kanske inte ger så mycket ekonomiskt idag men det är ändå inte att förringa och det finns säkert utrymme för mer samarbete med fler sponsorer och partners (inte minst lokalt) och att man jobbar både från klubbarna och inte minst från SVFF och Elitföreningen på att det skall bli fler företag som engagerar sig – tror inte att det ren utopi och så omöjligt som du tycker. Man borde i alla fall göra ett försök, som jag tror att klubbarna gör också – i väntan på att någon miljadär skall dyka upp?
Byggföretaget OBOS är ju sponsor till Damallsvenskan – alltid något?
Självklart finns det företag som sponsrar både herr- och damfotboll i Sverige. Damfotbollens största sponsor är Svenska Spel.
Mitt svar handlade däremot om fotboll i allmänhet, alltså både herr- och damfotboll. Orsaken var att du ställde följande fråga i en tidigare kommentar: ”Beror det på något i den svenska naturen och strukturen eller att vi inte har några rika toppklubbar på herrsidan?”
För att repetera så är en av orsakerna till det att svenska storföretag har en tradition av att inte sponsra inhemska klubbar.
”För att repetera så är en av orsakerna till det att svenska storföretag har en tradition av att inte sponsra inhemska klubbar.”————ditt kunskap om ekonomi Rydén hinner nästan i kapp denna om fotboll..lol
Det som är ledstjärna för varje företag, lika stor eller liten är vinsten. Att sponsra sportverksamhet i Sverige är olönsam affär. Den typ av ”skatteplanering” slipper svenska näringslivet.
Att saken ser ut på det sättet kan man tacka synen på sporten i allmänhet, fotbollen i synnerhet.
Ett rigid, kommunistisk tankegång modifierad i pk mantran
Trots ihärdig propaganda, du själv är en del av då nappar inte företagen på. Tvärtom då blir det själva sporten överlämnat till diverse NGO intressen, med katastrofala följder
Du är en intressant person, Axel. Först sågar du mina kunskaper i ekonomi, sedan skriver du ganska exakt samma sak som jag gjorde, fast med lite mer bakgrund.
Med Olivia Schough är det nog så att hon är intressantare – ja, ”färgstarkare” – som person än som fotbollsspelare.
Det är ett jävla gnäll på Olivia Schough. Personligen tycker jag hon gjort mycket mer än många andra, både som spelare och person.
Jag instämmer. Nog för att hennes närkampsspel och timing ibland lämnar lämnar saker att önska så är min uppfattning att Olivia är en spelare med god speluppfattning och blick, och har svårt att hitta många andra svenska offensiva kantspelare som gör ett bättre jobb. Dessutom ett härligt tillslag på bollen- stått för en hel rad härliga konstmål under de senaste 2 säsongerna.
Önskar henne all lycka i Djurgården!
Har inget emot Olivia som person – hon verkar sympatisk och positiv. Däremot har hon vissa brister som fotbollsspelare och det får man väl tycka?