Onsdagens nyhet var att Tove Almqvist nu är klar för Vittsjö. Jag konstaterade redan i går att Skåneklubben har något spännande på gång.
Tove Almqvist
Däremot måste man i nuläget sätta ett litet frågetecken för Linköping. Precis som med Rosengård är det för tidigt att prata panik eller kris. Det är ju ett tag till seriestart, och dessutom är det inte jättemånga omgångar innan sommaruppehållet. Men man undrar ju lite vad som är på gång. LFC har dragit igång uppbyggnadsträningen, och vad jag kan förstå har man bara 13 eller 14 utespelare i truppen.
Offensivt ser det väldigt spännande ut, och det kan bli ännu intressantare om Stina Blackstenius kommer hem. Men totalt sett ser truppen ut att vara väldigt tunn och skadekänslig. Och nog behöver man ha in någon stabil back till innan Nilla Fischer ansluter. Men det känns ju lite oroande när man läser i Corren om att klubben går mot ett rejält underskott.
Med Almqvist i Vittsjö har LFC bara kvar en enda spelare som spelade under första guldåret, 2016 – Emma Lennartsson. För hon är väl kvar? Jag har inte sett några uppgifter om att Lennartsson har förlängt, men enligt Corren ingår hon i truppen för 2019. Hon ingår också i truppen på LFC:s officiella hemsida, men det gör å andra sidan alla som var med 2018, den sidan är nämligen inte uppdaterad.
Målvakten Matilda Haglund ingick också i guldtruppen 2016, men var skadad hela den säsongen, och spelade inga matcher.
Dessutom har LFC bytt folk på i princip alla bärande ledarpositioner sedan 2016. Den klubb som jobbade så bra med kontinuitet fram till och med nämnt år har haft extrem genomströmning de senaste två åren. Kan de möjligen få lite lugn i sitt lagbygge den här säsongen?
Freja Olofsson
Nu när de flesta damallsvenska lagen har dragit igång sin träning börjar spelartrupperna bli klara. Ser man på vilka spelare som inte har förlängt med sina klubbar är Örebroduon Freja Olofsson och Emelie Andersson två spelare jag tyckte hade potential när jag såg dem i damallsvenskan 2017. Olofsson spelade 25 matcher i elitettan i fjol, medan Andersson var borta större delen av säsongen till följd av skada. Var hamnar duon i år?
Internationellt noterade jag i dag att Lyon har värvat argentinska forwarden Soledad Jaimes från Dalian i den kinesiska ligan. Jag blev lite imponerad av ”Sole” Jaimes när jag såg henne i de sydamerikanska mästerskapen i fjol. Men att hon skulle vara så bra att hon är en spelare för Lyon var ändå lite oväntat.
Under onsdagskvällen spelades tre av fyra kvartsfinaler i engelska WSL cup. Där blev det segrar för Manchester United, Chelsea och Arsenal. Division II-laget United vann med 2–0 mot West Ham, Chelsea med hela 4–0 mot Reading och Arsenal med 2–1 mot Birmingham. I morgon spelas den sista kvartsfinalen mellan Manchester City och Brighton.
För Chelsea spelade Magdalena Eriksson hela matchen. Det var hennes 50:e tävlingsmatch för Londonklubben.
Däremot satt Hedvig Lindahl och Jonna Andersson kvar på bänken under hela matchen. Fran Kirby gjorde två mål och var matchens spelare. Noterbart att övriga två mål gjordes av de gamla kompisarna från Rosengård, Anita Asante och Ali Riley.
En blogg om internationell damfotboll 
Man får som bekant lägga pussel mellan olika informationskällor för att få en klarare bild av läget i olika klubbar. Sociala medier, bloggar, klubbarnas hemsidor och faktiskt papperstidningar (än har mediekoncernerna inte lyckats pluslåsa papperstidningar tillgängliga på bibliotek….). Dessutom kan man ju ibland höra sig för med supportrar till klubbarna.
Senaste tiden verkar det finnas en del likheter mellan Linköping och Rosengård: a) de borde med sin högsta högstanivå kunnat komma högre i DA 2018, b) de förlorade ”fel” matcher i DA 2018 (FCR förlorade två gånger mot LFC som i sin tur förlorade mot LB07 och spelare oavgjort mot KDFF), c) de talar allt oftare om en ekonomisk verklighet att förhålla sig till (det har ju LFC gjort länge i och för sig), c) större utflöde än inflöde av spelare (FCR dock mer på minus) och e) tunna trupper inför 2019.
Det är också intressant att de klubbar som dominerat de senaste åren, LFC och FCR, nu står med de tunnaste trupperna på försäsongen. Klubbar som har ambitionen att ligga i ligatoppen och därmed spela i WCL har en ständig utmaning – tillräckligt bra trupp och tillräckligt bra ekonomi för en sådan.
Nej, det är kanske ingen kris än i varken LFC eller FCR. Även om det inte är så många matcher innan VM och sommaruppehåll så finns ändå risker med tunna trupper och dessutom ska ju gruppspelet i Sv.Cupen genomföras.
En sak som skiljer LFC från FCR är organisatorisk. Medan FCR, trots tränarbyte, verkar ha behållit sin struktur och ledande personal har båten gungat ordentligt i LFC: nästan ett år utan klubbdirektör (ny tillträder inom kort), ny ordförande, ny kansliansvarig, ny assisterande tränare, lång tid utan sportchef (nu huvudtränaren) och inte minst fyra huvudtränare på ca ett år inklusive nuvarande. Förutom en tunn trupp gör det knappast saken lättare.
Jodå, Lennartsson är kvar i LFC. Hon syns exempelvis på en Instabild från LFC från i måndags. Om jag förstått rätt har underskottet i LFC bland annat uppstått genom att de tidigare tränarna Björkegren och Walfridson avlönats (kontraktsklausuler) sedan de lämnat klubben. Det var dyra misstag av klubbledningen och utan dessa hade kanske LFC haft minst två spelare till redan nu. Underskottet hotar kanske närmast elitlicensen 2020?
Det är inte bara dyra utan också (om Fan ska målas på väggen) fatala misstag av den förutvarande ledningen för LFC som har lett fram till det oroväckande dåliga ekonomiska läget för klubben. Ansvaret för värvningen av Marcus Walfridson som huvudtränare vilar givetvis på hela klubbledningen, inklusive styrelsen, där den då sittande ordföranden – behändigt nog – byttes ut mot en helt ny, obesmittad nu i höst. Man kan undra vad som kommer att redovisas och diskuteras på klubbens årsmöte angående föregående säsong.
Risken för att Linköpings FC tappar elitlicensen och får traggla sig igenom några säsonger i Elitettan är nog minimal och utopisk – eller hur?
@johanrydén och @the observer – Johan ”sätter ett ? för Linköping” och ”undrar vad som är på gång” och pekar på ”tunn spelatrupp samtidigt som klubben går med underskott”. The Observer pekar bl a på den röriga situationen i klubben med ny ordförande, ny klubbdirektör, ny kanslist, fyra tränare (varav två var dyra) plus assisterande, större utflöde än inflöde av spelare och få nyförvärv samt även dålig ekonomi.
LFC har på några få säsonger tappat spelare till proffslivet som:
P Harder, Blackstenius, Minde, Neto, J Samuelsson, M Ericsson, J Andersson, C Andersson.
Föregående säsong:
Banusic, N Sörensen, I Helin, J Arnth, M Kildemoes, Dowie och nu sist T Almqvist. Kildemoes har tagit time -out (?) och sen har J Rasmusson slutat p g a skada och sen är mv H Carlén mammaledig och mv M Haglund fortsatt skadad och nu även A Oscarsson skadad, även om hon snart är tillbaka förhoppningsvis.
Så min fråga är – hur i helskotta klarar någon klubb (inkl LFC) av ett sånt spelartapp på några få säsongen – det rör ju sig om i flera fall toppspelare och elitspelare på landslagsnivå och etablerade spelare och inte några medelmåttor direkt. Förra säsongen har man ju tappat halva laget och därtill nyckelspelare och stommen i laget.
Så det kanske finns en enkel naturlig förklaring till att Linköpings spelatrupp ser tunn ut och att det inte är lätt att fylla igen och ersätta dessa spelare, speciellt inte med sviktande ekonomi och kanske underskott. Förvisso har det varit rörigt inom administrationen och flera olyckliga tränarbyten etc och man har gjort flera misstag på en del håll men jag tror inte att spelarflykten till största delen beror på klubbledningen, personalpolitiken eller dålig skötsel. Tror spelare hade sökt sig utomlands och nya utmaningar ändå – men det är ju bara vad jag tror. Även när man var i topp och tog DA två gånger drog man inte heller någon större publik och hur man skall lyckas vända det med sämre spelatrupper och sämre tabellposition begriper inte jag. Eller locka fler sponsorer?
Så det kanske är som du Johan säger och själv skriver, citat ”Det är viktigt att svensk damfotboll anpassar sig till en ny verklighet (ekonomisk?)” och ”att klubbar får acceptera att situationen blir allt mer lik den för herrfotbollen att man tappar sina toppspelare utomlands”. Visdomsord?
Så du Johan kanske har svaret själv och själv besvarar ditt ? till LInköpings situation. Man får leva med verkligheten och inte lätt att fylla på med bra nya spelare – med dålig ekonomi dessutom?
Men även jag är intresserad vad som är på gång. Är däremot övertygad att man jobbar på så gott man kan – man har fått in Fischer, en ung isländsk back och Mimmi Larsson. Hurtig har skrivit nytt kontrakt, alltid något – om Blackstenius vände hem till LFC vore bra, både för LFC och henne själv.
Fortsättning följer.
@Johan Rydén @The Observer – angående ett ? för Linköpings FC
Jo, jag ställer också ett ? för Linköping i dagsläget. Du Johan undrar vad som är på gång och nämner samtidigt den tunna spelartruppen och The Observer skriver att det har försvunnit fler spelare än det kommer in samt en lång analys om den röriga situationen inom klubben med byte av flera tränare, assisterande, ordförande, klubbdirektör, kanslist och den tunna spelartruppen och inga nya spelare samt den besvärliga ekonomiska situationen med arvode (dyra) till avgående tränare i två fall.
På bara några få säsonger har LFC tappat P Harder, Blackstenius, Minde, Neto, J Samuelsson, J Andersson, M Ericsson, mv C Andersson. Förra säsongen försvann Banusic, N Sörensen, I Helin, Tullki, J Arnth, M Kildemoes (time out), J Rasmussen (slutat) och nu Almqvist. Sen är H Carlén (mv) mammaledig och M Haglund (mv) forsatt skadad.
Hur i helskotta ersätter man ett sånt stort manfall och sådana tapp på i flera fall internationella toppspelare och etablerade elitspelare – det är ju inga dussinspelare direkt – och fyller på med nya spelare när samtidigt ekonomin ser ut som den gör. Tror inte heller att dessa spelare har flyttat beroende på situationen inom klubbens administration, byte av tränare och personal, tro man hade flyttat ändå då man ville gå till en större utländsk klubb och pröva sina vingar.
Så det kanske är som du Johan själv skriver:
”Det är viktigt att svensk damfotboll anpassar sig till en ny verklighet” samt
”Klubbarna inom damfotbollen får acceptera att situationen blir alltmer lik den som svenska herrlag drabbas av, att man tappar allt fler spelare utomlands”
Så dina visdomsord ovan sammanfattar ganska väl precis det som Linköping drabbas av – en ny verklighet, med spelarflykt och sämre ekonomi och svårt att få in nya utländska spelare – så du har kanske själv svarat på ditt ? för Linköping.
Däremot kan man undra vad som är på gång.