Saga Fredriksson gjorde ju tre matcher för Sassuolo förra hösten innan hon valde att flytta hem till Sverige och avsluta fotbollskarriären. Sassuolo blir Molins tredje utländska klubb efter Apollon (Cypern) och Verona (Italien).
I dag har även elitettan haft återstart. Det slutade 1–1 mellan Morön och Assi. I elitettan har Hammarby i dag gjort klart med Helén Eke, som är spelklar efter sin andra korsbandsskada. Eke kan göra comeback i Sundsvall i morgon.
Att efter dubbla korsbandsskador återigen kunna representera klubben i mitt hjärta gör mig extremt glad och tacksam 😭💚💚💚 pic.twitter.com/I4iAuI3gBJ
Under lördagen återstartar norska toppserien efter ett rekordlångt uppehåll. Det spelades en match förra lördagen. Men den senaste ordinarie omgången spelades den 19 maj.
i 2,5 månader har lagen nu laddat om. Och serien rivstartar med både seriefinal och bottenmöte. Seriefinalen går mellan obesegrade mästarlaget LSK och tvåan Klepp.
De lagen slutade för övrigt etta och tvåa i toppserien i fjol. Men trots att LSK nådde hela vägen till kvartsfinal i Champions League i våras har Norge bara en plats i årets turnering. Dessutom har den norska ligan tappat så mycket på rankingen att LSK måste kvala för att nå sextondelsfinal. Nästa veckan möter LSK därför Linfield, Anderlecht och grekiska PAOK i kvalet.
Tillbaka till toppserien. Lördagens bottenmöte går mellan Stabaek och FL Fart. Det är en match som även kan bli ett svenskmöte. För under sommaren har 19-åriga Zara Jönsson lämnat Halmstads BK i division II för att prova vingarna i Stabaek. Och Emelie Helmvall har gått från Assi i elitettan till Fart.
En sammanställning av sommarens övergångar i toppserien hittar du här. Innan jag lämnar Norge är det ju värt att nämna att hela 7 124 åskådare såg Vålerenga vinna en träningsmatch mot Manchester United i onsdags. Storpubliken på Ullevål fick se Kameruns VM-spelare Ajara Nchout göra tre av Oslolagets mål.
Kampen mot Manchester United ebber ut på 4-1 til oss. Vi takker ydmykt samtlige 7124 som møtte opp for å se denne kampen. Dette var gøy! Vi ønsker dere en fin tur hjem og håper å se dere her igjen. 🙏 🙏🙏
— Vålerenga Fotball Kvinner (@VIFDamer) July 31, 2019
Dags att lämna Norden, för det pågår faktiskt två internationella mästerskap sedan några dagar tillbaka. Det handlar dels om Panamerikanska spelen i Lima, Peru, dels om Cosafa-mästerskapet i Sydafrika.
Panamerikanska spelen skulle kunna varit en riktigt spännande turnering. Det är nämligen tänkt som ett mästerskap mellan de bästa lagen från Nord- och Sydamerika. Men i årets upplaga finns inte de två bästa från respektive kontinent med. Således är varken USA, Kanada, Brasilien eller Chile på plats i Lima.
Bland de åtta deltagande lagen finns två VM-nationer, Argentina och Jamaica. Båda lagens uppladdning var minst sagt strulig. I Argentina var spelarna missnöjda med förbundskapten Carlos Borrello:s uttagning.
THREAD: What's going on with Argentina's Women's National Football Team?
7 players from our #WWC19 team were dropped for the squad for the 2019 Pan American Games for speaking out about major issues with coaching.
— Ari Silvera – bad jokes for 5 quid (@fuchs1apunk) July 16, 2019
Borrello valde att peta flera bärande VM-spelare, bland annat lagkapten Estefania Banini och forwardsstjärnan Sole Jaimes. Han motiverade med att han vill ge fler spelare chansen att känna på spel i mästerskap. Fast petningen fick andra spelare att reagera, och ytterligare fyra VM-spelare valde att hoppa av turneringen, bland annat Florencia Bonsegundo.
Borrellos lag har klarat sig bra trots strulet, och trots att man spelar utan de sju VM-spelarna. För man har vunnit både mot Peru och Panama. Mariana Laroquette har gjort tre av lagets fyra mål.
För Jamaica har det inte gått lika bra. Laget har två raka förluster och är redan utslaget. Inför mästerskapet gjorde som vanligt Jamaicas förbund minsta möjliga för sina Reggae Girlz. Återigen fick Bob Marleys dotter Cedella Marley gå in med egna pengar för att laget skulle kunna få en vettig uppladdning.
Looks like @jff_football are continuing to do everything in their power to undermine the #ReggaeGirlz. Will CONCACAF or FIFA do anything to force them to meet their obligations? pic.twitter.com/kw0j9nsMxT
Alla lag har spelat två matcher vardera i gruppspelet. Argentina och Costa Rica har vunnit båda sina matcher i den ena gruppen och är klara för semifinal. I den andra står Colombia och Paraguay på fyra poäng och Mexiko på tre. Lite överraskande vann Paraguay med 2–1 mot Mexiko i onsdags. Det gör att Paraguay har väldigt bra chans att nå semifinalen. Mexiko däremot måste vinna mot Colombia i morgon för att avancera.
Till Cosafa, som är ett mästerskap för länder från Afrikas södra delar. Det är sjunde gången turneringen spelas. Av de sex första har Sydafrika vunnit fem och Zimbabwe ett.
I årets turnering gör tolv lag upp. De är fördelade på tre fyrlagsgrupper där där gruppsegrarna och bästa tvåan går till semifinal.
När hälften av lagen har spelet en gruppomgång och hälften bara en är det just Sydafrika och Zimbabwe som står på två raka segrar. Båda lagen vann sina matcher i dag.
Det är två grupper som sparkas i gång under söndagen. Tidigare har jag presenterat lagen i grupp C. Men det spelas även en match i grupp D.
I den gruppen vi har en het kandidat till titeln VM:s sämsta lag – Argentina. Vi har även två brittiska lag och ett ombyggt Japan. Här är bloggens stora genomgång av grupp D:
England
England
Världsranking: 3
Guldchans: 15–20 procent.
Nyckelspelare: Fran Kirby. Chelseas tekniska spelgeni bär huvudrollen i Englands anfallsspel. Hon skall stå för kreativiteten. Kirby berättade för övrigt nyligen om hur det var att förlora sin mamma i tidig ålder. Den gripande berättelsen går att se här:
Grief isn’t something that goes away, and triggers can set you off at anytime – it’s ok not to be ok – even years after a tragic event in your life. I spoke to @TPT_Global about my journey how it still effects me now. ⬇️ Fran xpic.twitter.com/0sIdzYXIOI
Spelare med Sverigekoppling: Karen Bardsley har spelat för Linköping och Jodie Taylor för Göteborg.
Startelva i genrepet (4–2–3–1): Carly Telford – Lucy Bronze, Steph Houghton, Abbie McManus, Alex Greenwood – Lucy Staniforth, Kheira Walsh – Nikita Parris, Fran Kirby, Toni Duggan – Jodie Taylor.
Kommentar: England har tagit brons i lagets två senaste mästerskap. I VM 2015 var det en stor framgång, medan det var mer väntat i EM 2017.
Det hade kunnat bli ännu bättre nu, för det engelska laget är bra. Men jag är rädd att knäskadan på viktiga kreatören Jordan Nobbs kan bli kostsam för Lionesses – som laget kallas. Just kreatörer är lite av en bristvara i England, och med Nobbs på läktaren blir pressen väldigt stor på att Fran Kirby skall prestera.
Samtidigt försvåras läget för Kirby, eftersom det är mycket lättare för motståndarna att rikta in sitt försvarsspel mot en speluppläggare än mot två.
Annars blir det spännande att se hur Phil Neville agerar i sitt första världsmästerskap. Hittills har han rullat vilt i startelvan. Det har i princip aldrig varit samma elva två matcher i rad. Vi får se om han kör samma upplägg i VM.
Jämfört med den elva som mycket överraskande föll med 1–0 mot Nya Zeeland i genrepet gissar jag att trion Jill Scott, Jade Moore och Millie Bright får chansen i VM-premiären mot Skottland stället för Staniforth, Walsh och McManus. Kanske även att Neville satsar på Ellen White som forward. I den rollen har nämligen Jodie Taylor nu gått mållös av planen i åtta raka landskamper. Samtidigt behöver nog England få igång Taylors målskytte om det skall bli någon VM-succé.
Utöver Fran Kirby skulle jag säga att målvakten Karen Bardsley är en nyckelspelare. Det känns lite som att England står och faller med den skadeförföljda Manchester Citymålvakten. Jag vet att många tycker att Carly Telford är bra. Men jag måste säga att jag inte är så imponerad av Telford. Jag tycker att hon är svag i luftrummet, och den retur hon släppte vid Nya Zeelands segermål i genrepet ingår inte i målvaktsspel av internationell klass.
Minns ni förresten hur England åkte ur det förra världsmästerskapet? Det var ju mittbacken Laura Bassett som gjorde ett oturligt självmål på övertid av semifinalen mot Japan. Det var en match där England var det klart bättre laget. Men där Japan vann med 2–1 utan att ha ett enda avslut mot mål i själva spelet. Man vann på en feldömd straff och på Bassetts grymma självmål.
Orsaken till att jag tar upp det där målet är att Laura Bassett härom dagen meddelade att hon avslutar sin karriär. I sitt ”avskedsbrev” skriver den 35-åriga mittbacken om hur stolt hon är över hur hon hanterade det där otroligt jobbiga självmålet. Hon blev ju dock inte lottlös i Kanada. England vann ju bronsmatchen mot Tyskland några dagar efter semifinalförlusten.
Happy retirement day to me. Obvious to most, but found closure, peace and gratitude in writing it down in my own words! Here’s to the future! 🥂🍾 pic.twitter.com/bntnVriL2w
Tillbaka till årets VM. Där kan det vara läge att poängtera att turneringen även gäller som OS-kval för Europa. De tre bäst placerade europeiska lagen får åka till Japan nästa sommar. För fyra år sedan deltog inte Storbritannien i OS-fotbollen. Det kommer de däremot att göra nästa år – om de kvalar in.
Och det är just England som kvalar för Storbritanniens skull. Skottland räknas alltså inte in i kvalet, även om deras spelare kommer att vara aktuella för Team GB om det blir OS-spel nästa år.
Mitt tips är att England fixar en OS-plats, att laget återigen går till semifinal – och kommer hem med bronsmedaljer. Med Jordan Nobbs i laget hade det blivit minst ett snäpp bättre än så.
Sofia Jakobsson jagar Kim Little
Skottland
Världsranking: 20
Guldchans: Promillenivå
Nyckelspelare: Kim Little – speluppläggare och målskytt i ett. Det finns inget VM-lag där inte Arsenalstjärnan hade platsat.
Spelare med Sverigekoppling: Fiona Brown (Rosengård) och Shannon Lynn (Vittsjö) spelar i damallsvenskan. Dessutom har Lee Alexander (Mallbacken), Hayley Lauder (Mallbacken och Vittsjö) och Jane Ross (Vittsjö) spelat i vår högsta serie.
Startelva i genrepet (4–4–1–1): Lee Alexander – Kirsty Smith, Rachel Corsie, Jennifer Beattie, Nicola Docherty – Lisa Evans, Kim Little, Caroline Weir, Claire Emslie – Erin Cuthbert – Jane Ross.
Kommentar: Äntligen får fantastiska Kim Little spela ett mästerskap för sitt Skottland. 28-åringen har varit med i ett mästerskap – hon spelade ju OS 2012 för Storbritannien. Men när Skottland tog sig till sitt första mästerskapsslutspel – fjolårets EM – drog storstjärnan av korsbandet, och fick följa spelet från sidan.
Under EM var för övrigt Skottland extremt skadedrabbat. Man saknade även Lizzie Arnot, Jennifer Beattie och Emma Mitchell. Och i öppningsmatchen mot England skadades även Jane Ross.
För ett lag med tunn topp var det förstås förödande. Trots att skotskorna inledde EM med ett 6–0-ras mot England och förlust mot ett svagt Portugal var Skottland mycket nära avancemang. Man tog nämligen en fin seger mot Spanien i avslutningsmatchen och var till slut bara ett mål från kvartsfinal.
Nu är Skottland två år bättre, och två år friskare. Och laget känns faktiskt som en liten outsider i det här mästerskapet. Skottland har nämligen en stark startelva, med kapacitet att ställa till det för alla motståndare.
Framför allt har man en högklassklassig anfallslinje med Little, Ross och Erin Cuthbert. Den sistnämnda är en personlig favorit. För två år sedan blev hon Skottlands första målskytt någonsin i ett mästerskap. Nu är hon 20 år och spelar en huvudroll i såväl Chelseas som Skottlands offensiv. Ihop med Little och målfarliga Ross kan Cuthbert ställa till problem för alla försvar i VM.
På centralt mittfält har Caroline Weir fina kvaliteter, bland annat som frisparksskytt. Och på kanterna har skotskorna fart med Lisa Evans, Arnott och Claire Emslie. Den sistnämnda gjorde övrigt nyligen klart med Orlando Pride.
Även i sitt andra stora mästerskap ställs Skottland mot storasyster England i öppningsmatchen. Den här gången kommer det inte att bli 6–0. I mitt tips gav jag skotskorna 40 procents chans att ta poäng i den matchen.
De har ännu större chans mot Japan och skall bara vinna mot svaga Argentina. Jag tror absolut att Skottland kommer att ta sig vidare till åttondelsfinal, minst som en av de bästa grupptreorna. I åttondelen kan man bli en jobbig motståndare för vilket lag som helst. De har absolut skrällpotential. Men det troliga är ändå att Skottland åker hem efter fyra spelade matcher.
Nadeshiko
Japan
Världsranking: 7
Guldchans: 1–5 procent
Nyckelspelare: Saki Kumagai – Guldhjältinnan från 2011 har ett mycket bra passningsspel och är väldigt viktig för laget i uppspelsfas.
Spelare med Sverigekoppling: Ingen
Startelva i genrepet (4–4–2): Ayaka Yamashita – Risa Shimizu, Saki Kumagai, Moeka Minami, Aya Sameshima – Emi Nakajima, Nana Ichise, Hina Sugita, Yui Hasegawa – Kumi Yokoyama, Yuka Momiki.
Kommentar: Japan har spelat i de två senaste VM-finalerna. För fyra år sedan hade man flyt på vägen fram. Sedan dess har laget byggts om.
Det Japan som kommer till Frankrike är ett intressant och väldigt spelskickligt lag. Däremot finns stora frågetecken för den offensiva tyngden. Sedan den tidigare ungdomsförbundskaptenen Asaka Takakura fick uppgiften att föryngra landslaget har man spelat 18 matcher mot motstånd på världsrankingens topp tio. På de 18 matcherna har man tre segrar, fyra kryss och elva förluster.
Japans tekniska lag har helt enkelt vägt för lätt mot toppmotstånd. Därför skall vi inte räkna med någon ny finalplats för Nadeshiko – som landslaget kallas. Personligen ser jag det som en framgång för laget om det tar sig till kvartsfinal.
I laget finns flera riktigt spännande spelare. 20-åriga mittbacken Moeka Minami var exempelvis lagkapten i det japanska lag som vann U20-VM i fjol. 22-åriga Yui Hasegawa är kortvuxen, men ändå en stor spelare. Hennes touch och blick för spelet håller hög klass. Sannolikt kommer mycket av Japans anfallsspel att starta på kanterna, hos Hasegawa och Emi Nakajima.
En annan kortvuxen spelare med central roll är den tekniska, centrala mittfältaren Hina Sugita. Men just längden kan bli ett japanskt problem.
I såväl VM 2011 som 2015 och i OS 2012 hade japanskorna flera nickstarka spelare i Homare Sawa, Azusa Iwashimizu, Mizuho Sakaguchi och Yuki Nagasato. Dessutom hade man en fantastisk hörn- och frisparksläggare i Aya Miyama. Av de fem är bara Sakaguchi med i årets trupp, och hon är långt ifrån säker på en plats i startelvan.
Fasta situationer kan således bli ett stort problem i båda riktningar för Japan. Jag räknar ändå med att japanskorna tar sig till åttondelsfinal. Sannolikt räcker det ju med att vräka in mål på svaga Argentina för att ta en slutspelsplats. I utslagsmatcherna har Japan chans mot alla lag, och med jackpot kan man ta sig hela vägen. Men jag tror ändå att det tar slut i åttondels- eller kvartsfinal.
Argentina
Världsranking: 37
Guldchans: Mindre än promillechans.
Nyckelspelare: Sole Jaimes. Forwarden som värvades till Lyon vid årsskiftet måste vara i absolut toppform om Argentina skall ha minsta chans att ens göra något mål i VM.
Kommentar: Argentina skall vara chanslöst. Laget är sannolikt det sämsta i turneringen. Huvudkonkurrent till titeln sämst i VM är Thailand.
Argentina är ett av de många länder som bara har landslag i samband med mästerskap. Det argentinska laget spelade bara en enda landskamp mellan sommaren 2015 och april 2017.
Lagets affischnamn är kreativa Estefania Banini, med flertalet år i USA och Spanien bakom sig, och forwarden Soledad Jaimes, som värvades till Lyon i vintras. Jaimes visade vägen till VM genom att göra fem mål i Copa America i fjol. Där kom laget på tredje plats vilket innebar att man fick spela playoff mot den nordamerikanska fyran Panama. Där vann Argentina med totalt 5–1 över två matcher.
Utöver Jaimes gjorde Banini och Florencia Bonsegundo tre mål vardera i Copa America. Banini och Bonsegundo spelar båda i Spanien. Det gör även backarna Aldana Cometti, Augustina Barroso Basualdo och Ruth Bravo samt mittfältaren Mariela Coronel och forwarden Yael Oviedo.
Huvuddelen av spelarna är dock hemmabaserade. Och efter VM-avancemanget har tyvärr inte förbundet givit sitt landslag speciellt bra förutsättningar under uppladdningen. Vad jag kan hitta har de bara spelat fyra landskamper sedan november. Tre av de var i en fyrnationsturnering i Australien mot Sydkorea, Nya Zeeland och Australien. Där blev Argentina mållöst efter förluster med 5–0, 2–0 och 3–0.
Senast Argentina spelade VM var 2007. Då kom man allra sist med noll poäng och målskillnaden 1–18. Från den truppen är målvakten Vanina Correa även med i årets VM-trupp.
Jag räknar med att Argentina lämnar även det här världsmästerskapet utan poäng. Deras huvudmål måste nog i första hand vara att göra något mål – samt att undvika att även den här gången bli sist i hela mästerskapet.
De senaste två helgerna har de damallsvenska lagen börjat spela träningsmatcher. Matcher som är svårbedömda, det är ju som bekant inte nu i början av februari man vinner SM-guld. Och när man kollar resultaten från de här matcherna bör man betänka att lagen är inne i hårda träningsperioder samt att det ofta testas rätt rejält.
För att kunna värdera resultat från träningsmatcher måste man kunna se respektive lags laguppställning, och byten. Och här är tyvärr majoriteten av de damallsvenska lagens hemsidor genomusla. När ett elitlag har spelat match tycker jag att det är minimikrav att man på klubbens hemsida kan läsa resultat, målskyttar och laguppställning – inklusive byten. Den informationen tycker jag att det är givet att klubbens supportrar skall tillhandahållas.
Men tyvärr är alltså många av våra damallsvenska klubbar långt ifrån elitklass på information. Några håller dock hög klass. Bäst är nog Göteborg, deras hemsida är väldigt pålitlig. Nykomlingen Kif Örebro har också en hemsida väl värd att framhålla – även om de inte lyckats få med laguppställning och byten från helgens 2–0-förlust mot BP.
Lite överraskande är att FC Rosengård tillhör botten i den här kategorien. Jag kan faktiskt inte hitta någon information alls på klubbens hemsida om att man faktiskt har spelat två träningsmatcher den senaste veckan. Klickar man på rubriken ”Match” på hemsidan hamnar man i en annons för Champions Leaguemötet med Slavia Prag, en match som ju spelades för mer än tre månader sedan.
Kanske att Rosengård helst vill att ingen skall se resultatet från söndagens möte med Vittsjö? Men tisdagens 1–0-vinst i Växjö har man väl inget behov av att tysta ner?
I söndagens match vann Vittsjö med 2–1 på Malmö IP efter två mål av Clara Markstedt och ett av Anja Mittag.
Vad jag kan hitta har Vittsjö spelat 18 tävlingsmöten mot Rosengård (och dess föregångare). De 18 matcherna har slutat med 15 segrar för Rosengård och tre kryss. Någon statistik över träningsmatcher lagen emellan hittar jag inte, men jag såg att klubbchef Erika Nilsson skrev på twitter att det var första gången någonsin som Vittsjö vann mot Rosengård.
Kul för Vittsjö att få en sådan bra start på året. Jag har ju flera gånger noterat att jag tycker att Vittsjös trupp ser väldigt spännande ut. Men med tanke på att man har ganska mycket nytt i laget trodde jag kanske att det skulle ta ett tag innan man fick ihop det.
Apropå Vittsjö har laget en ny kampsång signerad Peps Persson:
I Rosengård har jag noterat glädjande nyheter i veckan i form av att både Johanna Rytting Kaneryd och Malin Levenstad har gjort comeback efter långtidsskador. I Levenstad handlar det ju om mer än bara skadeuppehåll, men det där vet ni väl redan.
För Rosengård är det väldigt viktigt att ha friska spelare, för i sin nuvarande A-trupp har man ju bara 14 utespelare. Jag antar att man skall ta in några till, och kanske att det blir lättare nu när transferfönstret är stängt för de flesta större ligorna. I Sydsvenskan läser jag att tränare Jonas Eidevall säger så här:
”Om vi vill vara ett guldlag behöver vi förstärka truppen. Utan tvivel är det så. Det är bara att titta på vem som har lämnat.”
Han säger även att han inte tror att det finns någon rekryteringsplan för ytterligare backar. Det framgår däremot inte om det finns en plan för rekrytering av offensiva spelare.
Om man får drömma lite är kanadensiska stortalangen Jordyn Huitema en spelare man gärna hade velat se i damallsvenskan. Hon ser ut att välja bort college för en proffskarriär, och hon tycks föredra Europa före NWSL. Men hon har ju tid att vänta till nästa transferfönster, och känslan är att hon hamnar i PSG där hon provspelat ett par gånger.
Oavsett väntar man verkligen med spänning på vad som skall hända i Rosengård. I nuläget känns det som att klubben tappat mark mot flera av huvudkonkurrenterna.
Jag bedömer att såväl Piteå, Göteborg, Linköping som Kristianstad har starkare trupper 2019 än de hade för ett år sedan. Rosengård känns däremot sämre, framför allt i defensiven.
Svenska mästarinnorna Piteå har spelat tre träningsmatcher, alla på skotsk mark. Det har blivit två förluster och en seger. Men i alla de där matcherna har det gjorts strömbyten, vilket gör resultaten svårbedömda.
Göteborg har varit i Oslo, där man mött norska suveränerna LSK i två matcher, med en seger och en förlust som facit. Det mest spännande här är att Göteborg inleder försäongen med att försöka spela in ett nytt 3–5–2-system. Offensivt känns det som att truppen är välbyggd för ett sådant upplägg, men frågetecknet finns väl kring bredden på mittbackssidan.
Linköping fick hem Stina Blackstenius i veckan. Hon startade i helgens 2–1-seger mot Djurgården. Exakt hur mycket hon spelade har jag inte funnit några uppgifter om. LFC:s hemsida imponerar inte heller när det gäller rapporter kring träningsmatcher. Inte heller förra helgens 1–1-match på 2×30 minuter mot Eskilstuna är avhandlad på LFC:s hemsida.
Där hittar jag däremot den här beklagansvärda nyheten om att klubben dragit ur sitt F19-lag ur seriespel. Elitklubbarna har ett stort ansvar när det gäller talangutveckling, men tyvärr lever inte LFC upp till vad som förväntas på den här fronten. På hemsidan betonar klubbens ordförande Paul Lindvall att man dragit ur laget eftersom man inte hittat en tillräckligt kompetent tränare. Tyvärr får man ganska snabbt tanken på att det här är en smidig besparing för en klubb med darrig ekonomi. Hoppas verkligen inte den tanken är korrekt.
För Djurgården har försäsongen startat med två förluster. Först med 1–0 borta mot Åland United, sedan då 2–1 borta mot Linköping. Djurgården har bra matchrapporter på sin hemsida, även om fakta saknas från Ålandsmatchen. Från helgens match har man däremot fakta av högsta klass.
På lördag drar Svenska cupens gruppspel i gång. Då skall Växjö till Göteborg. Under föregående vecka spelade Växjö två hemmamatcher utan att göra mål. Det var i och för sig mot bra motstånd i form av fjolårets trea och fyra i damallsvenskan, alltså Rosengård (0–1) och Kristianstad (0–2). Växjö spelade båda matcherna utan viktiga Jelena Cankovic. Gissningsvis behöver man få tillbaka henne om man skall kunna skaka Göteborg på lördag.
I sin startelva hade Växjö även en provspelare, amerikanska Patricia George. Hon fick 60 minuter, om hennes insats räckte för att spela till sig ett kontrakt är oklart.
Tolkar jag kommentarerna från Kristianstad rätt gjorde klubbens båda nya isländska spelare en riktigt bra debut. Det blir spännande att följa KDFF i år. Redan nu kommande månad skall man ju mäta sig med bland annat Rosengård i Svenska cupen – vilket känns intressant.
Redan på lördag är det Malmöderby i cupen. LB07 har inlett försäsongen ojämnt. Först föll man med hela 6–1 borta mot Bröndby, då gjorde finländska landslagsspelaren Ria Öling tre mål för det danska storlaget. I den matchen testades en fransk mittfältare av LB. Hur det föll ut vet jag inte. LB är nämligen väldigt dåliga på information. På sociala medier länkar de ofta till Sydsvenskan, som huvudsakligen har låsta artiklar.
Nu i helgen vann i alla fall sin match mot Borgeby med 2–1. Man gjorde det efter mål av Malin Winberg och Andrea Thorisson.
Känslan man har haft under silly season om att den damallsvenska bottenstriden kommer att stå mellan LB och de båda nykomlingarna har inte försvunnit några veckor in på försäsongen.
Det är ju ett tag sedan min sista internationella genomgång. Det är alltså hög till för en sådan. Det känns rimligt att börja i Italien där Petronella Ekroth blev första svenska målskytt i årets serie A. Hon blev det på en snygg volley, som kanske går att se på det här Instagramklippet:
Jag skriver kanske för jag är inte säker på om det är offentligt…
Ekroth och Juventus leder ligan efter 15 omgångar med fyra poäng till Milan och sex till Fiorentina. De sistnämnda har dock en match mindre spelad och kan knappa in i morgon, då man spelar hemma mot nästjumbon Bari.
Så till England där Chelsea numera måste anses vara helt borta från guldet. Mästarinnorna har kvar chansen att nå Champions League – men då måste de nog vinna alla de sex återstående ligamatcherna.
Det var förra helgen man föll med 3–2 hemma mot Birmingham, ett resultat som gör att man nu är sex poäng bakom Manchester City och fem bakom Arsenal. Arsenal har dessutom en match mindre spelad.
Utan att ha sett annat än statistik undrar jag om inte Chelsea faller på sitt system att rulla på målvaktssidan. I ligan har Hedvig Lindahl och Carly Telford stått sju matcher vardera, och utfallet är ganska olika.
Av de totalt nio mål Chelsea har släppt in den här säsongen har Lindahl bara släppt in ett. Telford har således släppt in åtta. Noterbart är att Telford stod hemma mot Arsenal och Birmingham och släppte in fem respektive tre mål. Lindahl stod i båda bortamatcherna och släppte in ett. På bortaplan tog Chelsea fyra poäng mot aktuella motståndare, på hemmaplan kammade man noll.
Nu är känslan att det kan bli en ren guldfinal i sista omgången mellan Manchester City och Arsenal. Då båda lagen har även seriens bästa målgörare. Arsenals Vivianne Miedema satte nytt ligarekord förra helgen, när hon kom upp i 16 mål. Men hon gör bäst i att fortsätta hitta målet, för annars är det inte säkert att hon har kvar rekordet så länge. Manchester Citys Nikita Parris står nämligen på 14 fullträffar.
Så till Australien där det nu är slutspelsklart i W-league. Söndagens semifinaler kommer att spelas mellan Melbourne Victory och Perth Glory samt Brisbane Roar och Sydney FC. Det efter att det blivit en målskillnadsaffär om den sista slutspelsplatsen.
Melbourne City missade slutspel med tre måls marginal, och Adelaide United med en poäng och tio mål.
Grundseriens skytteliga vanns förstås av Sam Kerr, som slutade på 13 mål. Tre spelare delade på andraplatsen med nio fullträffar, bland dem var fjolårets Linköpingsforward Natasha Dowie.
Apropå Australien har man fortfarande inte fått någon klarhet kring varför förbundet sparkade förbundskapten Alen Stajcic. Den här artikeln av Lucy Zelic för ett bra resonemang kring många av de konspirationsteorier som flödar.
Tillbaka till Europa, och i det här fallet Frankrike. Där körde PSG över säsongens stora besvikelse, Montpellier. Slutsiffrorna blev hela 4–0 efter att Paris haft 3–0 redan efter 20 minuter. Kinesiska Wang Shuang visade vägen med ett kanonskott redan i första minuten.
Ingen svensk startade för Paris. Emma Berglund satt kvar på bänken hela matchen, medan Hanna Glas byttes in i 80:e minuten. För Montpellier spelade Linda Sembrant och Sofia Jakobsson hela matchen, och så fick Marija Banusic debutera genom ett inhopp i minut 82. Sett till klippet ovan var Jakobsson pigg, och hade bland annat ett ribbskott vid 2–0-underläge.
Vädret ställde till det en hel del runt om i Europa i helgen, med uppskjutna matcher som följd. Det drabbade bland annat matchen Paris FC–Lyon. Det innebär att PSG nu leder ligan med en poängs marginal till Lyon – PSG har dock en match mer spelad.
Montpellier ligger fyra, man har även Bordeaux (med en match mindre spelad) före sig. Bordeaux ligger faktiskt trea med minusmålskillnad – något som är högst anmärkningsvärt.
Så till Spanien där veckans snackis var publiksiffran i kvartsfinalen av spanska cupen mellan Athletic Club och Atletico Madrid. Damfotbollspubliken i Bilbao är inte speciellt pålitlig i vardagen, men när det händer något anmärkningsvärt går folket man ur huse.
Cupkvartsfinalen drog fantastiska 48 121 till herrarnas stadion, San Mames. Man undrar ju om den totala siffran för alla matcher i svenska cupen ens når upp till en femtedel…
Athletic vs Atletico, copa femenina. Algo diferentes ya somos.48000 y subiendo! Aupa Athletic pic.twitter.com/4xoTdP1hPt
För övrigt vann gästande Atletico med 2–0, och är klart för semifinal tillsammans med Barcelona, Valencia och Real Socidad.
Atletico leder även ligan efter 19 omgångar, man har tre poäng ner till obesegrade tvåan Barcelona. De båda lagen möts för övrigt i Madrid den 17 mars.
Jag avslutar ligagenomgången med ett riktigt snyggt mål från den mexikanska ligan. Det är Americas Casandra Cuevas som suger in bollen snyggt och avslutar lika läckert.
Allra sist några ord om det internationella övergångsfönstret som stängde i de flesta ligorna ute i Europa vid månadsskiftet. De mest spännande sena övergångarna rörde afrikanska spelare som flyttar till Spanien.
Noterbart var att ex-allsvenska Gaelle Enganamouit bytte norska Avaldsnes mot spanska Malaga. Och att nigerianska affischnamnet Asisat Oshoala lånas in av Barcelona. Det blir intressant att se om Oshoala äntligen kan få ett lyft i en europeisk klubb. I Kina har hon lyckats bättre. Hon vann skytteligan i den kinesiska superligan 2017 på 13 mål. I fjol vann hon guld med Dalian Quanjian, men blev ”bara” tvåa i skytteligan på tio fullträffar.
Noterbart för övrigt att det var en viss Tabitha Chawinga som vann den kinesiska skytteligan 2018 på 17 mål. Hon förde även sitt Jiangsu Suning FC till seger i kinesiska FA-cupen och utnämndes till den kinesiska ligans bästa spelare. Chawinga förekommer aldrig högt upp på några listor över världens bästa spelare. Men jag har svårt att tro att det finns något lag där hon inte hade varit storstjärna.
Femma i den kinesiska skytteligan kom för övrigt argentinska Sole Jaimes, som ju nyligen skrev på för Lyon. Vilken europeisk storklubb köper över Chawinga?
Onsdagens nyhet var att Tove Almqvist nu är klar för Vittsjö. Jag konstaterade redan i går att Skåneklubben har något spännande på gång.
Tove Almqvist
Däremot måste man i nuläget sätta ett litet frågetecken för Linköping. Precis som med Rosengård är det för tidigt att prata panik eller kris. Det är ju ett tag till seriestart, och dessutom är det inte jättemånga omgångar innan sommaruppehållet. Men man undrar ju lite vad som är på gång. LFC har dragit igång uppbyggnadsträningen, och vad jag kan förstå har man bara 13 eller 14 utespelare i truppen.
Offensivt ser det väldigt spännande ut, och det kan bli ännu intressantare om Stina Blackstenius kommer hem. Men totalt sett ser truppen ut att vara väldigt tunn och skadekänslig. Och nog behöver man ha in någon stabil back till innan Nilla Fischer ansluter. Men det känns ju lite oroande när man läser i Corren om att klubben går mot ett rejält underskott.
Med Almqvist i Vittsjö har LFC bara kvar en enda spelare som spelade under första guldåret, 2016 – Emma Lennartsson. För hon är väl kvar? Jag har inte sett några uppgifter om att Lennartsson har förlängt, men enligt Corren ingår hon i truppen för 2019. Hon ingår också i truppen på LFC:s officiella hemsida, men det gör å andra sidan alla som var med 2018, den sidan är nämligen inte uppdaterad.
Målvakten Matilda Haglund ingick också i guldtruppen 2016, men var skadad hela den säsongen, och spelade inga matcher.
Dessutom har LFC bytt folk på i princip alla bärande ledarpositioner sedan 2016. Den klubb som jobbade så bra med kontinuitet fram till och med nämnt år har haft extrem genomströmning de senaste två åren. Kan de möjligen få lite lugn i sitt lagbygge den här säsongen?
Freja Olofsson
Nu när de flesta damallsvenska lagen har dragit igång sin träning börjar spelartrupperna bli klara. Ser man på vilka spelare som inte har förlängt med sina klubbar är Örebroduon Freja Olofsson och Emelie Andersson två spelare jag tyckte hade potential när jag såg dem i damallsvenskan 2017. Olofsson spelade 25 matcher i elitettan i fjol, medan Andersson var borta större delen av säsongen till följd av skada. Var hamnar duon i år?
Internationellt noterade jag i dag att Lyon har värvat argentinska forwarden Soledad Jaimes från Dalian i den kinesiska ligan. Jag blev lite imponerad av ”Sole” Jaimes när jag såg henne i de sydamerikanska mästerskapen i fjol. Men att hon skulle vara så bra att hon är en spelare för Lyon var ändå lite oväntat.
L’OL est heureux d’annoncer l’arrivée de l'attaquante @solejaimes191 qui rejoint l’effectif de Reynald Pedros pour cette deuxième partie de saison. 🔴🔵 Bienvenue Sole 👌 pic.twitter.com/foku9MmYJ5
Under onsdagskvällen spelades tre av fyra kvartsfinaler i engelska WSL cup. Där blev det segrar för Manchester United, Chelsea och Arsenal. Division II-laget United vann med 2–0 mot West Ham, Chelsea med hela 4–0 mot Reading och Arsenal med 2–1 mot Birmingham. I morgon spelas den sista kvartsfinalen mellan Manchester City och Brighton.
För Chelsea spelade Magdalena Eriksson hela matchen. Det var hennes 50:e tävlingsmatch för Londonklubben.
So honored to have made my 50th appearance for this amazing team! What a game as well, just shows the quality we have in our squad 💙💙💙 https://t.co/j4ih0xxASv
Däremot satt Hedvig Lindahl och Jonna Andersson kvar på bänken under hela matchen. Fran Kirby gjorde två mål och var matchens spelare. Noterbart att övriga två mål gjordes av de gamla kompisarna från Rosengård, Anita Asante och Ali Riley.
Det har gått drygt en vecka sedan det senaste inlägget. Huvudorsaken till det är att jag har jobbat med långläsning om den svenska damfotbollens födelse.
En födelse som skedde på dagen för 50 år sedan. Då var det nämligen premiär i den första riktiga damfotbollsserien i Sverige. Eller, här skall jag korrigera mig direkt: Det hade funnits en serie med fyra lag i Umeå 1951/52, men den höll bara en säsong.
Den serie som hade avspark den 12 maj 1968 i Hyssna, Kungsäter och Örby i Västergötland och Halland var däremot ingen dagsslända – den blev starten på den damfotboll vi nu har i Sverige. Det var en inofficiell serie, men den hade uppbackning från ordföranden i Västergötlands Fotbollförbund, vilket gav extra legitimitet.
Min långläsning om hur det gick till när damfotbollen startade på riktigt i Sverige finns på den här länken. Det är plus-läsning, vilket innebär att man inte kan läsa utan abonnemang.
Förr kunde vi som skribenter låsa upp plus-låset under kortare perioder. Det kan vi inte längre. Nu är jag ju part i målet, men om man är intresserad av hur det gick till när damfotbollen slog igenom i Sverige tycker jag att det kan vara värt att lägga 19 kronor på att få tillgång till bt.se under ett dygn.
Några sekunder från den historiska premiären finns för övrigt på det här SVT-klippet:
Därmed lämnar jag damfotbollens barndom och går vidare med lite mer nutida historia, nämligen en genomgång av den senaste veckans händelser.
I den superjämna damallsvenskan tuffar Piteå på. Laget har maximala tolv poäng efter fyra omgångar och imponerar framför allt i defensiven där man bara har släppt in två mål. Hittills har Piteå mött de båda nykomlingarna samt ”bottenlagen” Djurgården och Eskilstuna. De kommande fem omgångarna får vi se om norrbottningarna på allvar kan utmana om guldet.
Närmast för Piteå väntar Hammarby nämligen hemma nästa helg. I de fyra omgångarna därpå ställs de nuvarande serieledarna sedan mot de fyra lag som jag tippade topp fyra, då väntar nämligen Göteborg, Linköping, Rosengård och Kristianstad. Är Piteå kvar i guldstriden efter de matcherna kan det bli ett riktigt roligt fotbollsår i Norrbotten.
Tvåa i tabellen är Rosengård med tio poäng. Malmöklubben har 16–2 i målskillnad och känns så här långt som seriens klart bästa lag. Dock har det i två av matcherna gått lite grus i det offensiva maskineriet för Rosengård, vilket borde vara lite lätt oroande för laget. Effektiviteten är ju nämligen en av de allra viktigaste faktorerna om man vill vinna titlar.
På tredje plats återfinns nu trots allt ”krislaget” Linköping med sju poäng. Fast trots den tunga våren är faktiskt skillnaderna mellan fjolårets guldhöst och årets krisstart bara marginella – i varje fall rent resultatmässigt.
Årets facit med sju poäng på fyra omgångar ligger nämligen på samma nivå som LFC höll förra hösten. Då tog man 21 poäng på elva omgångar, vilket innebär 7,6 poäng per fyra matcher. Målskillnaden per fyra matcher i höstas var 6,5–5, medan man har 5–4 nu.
Den enda matchen jag har sett från den fjärde omgången är just Linköpings 1–0-seger mot Göteborg. En seger där LFC visade ett mycket bättre humör, och bättre arbetsmoral än senast nere i Kristianstad.
LFC:s segerrecept var just hårt arbete – och effektivitet. Jag räknade till 4–2 i klara chanser till Göteborg. Fast medan Christen Press nickade i ribbans underkant och ut sköt Nicoline Sörensen i ribbans underkant och in. Små marginaler, men otroligt viktiga för östgötarna.
Spelmässigt slog LFC väldigt mycket långt. Väldigt många av långbollarna kändes som att de slogs på chans, något man inte är van vid att se. Den långboll från Janni Arnth som ledde till segermålet var dock ingen chansboll, utan en väl avvägd passning.
LFC:s styrka den här våren har varit lagets effektivitet. Jag har räknat målchanser i tre av deras fyra matcher:
Premiären mot Växjö såg jag inte, men där var det 6–6 i avslut mot mål, plus att Växjö hade en boll i målställningen. Så sett till chanser har LFC således varit väldigt effektivt. Att ta fyra poäng på de två senaste matcherna, där man man har 4–11 i målchanser, är ju faktiskt väldigt starkt.
I morgon 18.00 (TV12 och Cmore) är det cupfinal på Malmö IP mellan Rosengård och LFC. Spontant säger jag att det är fördel Rosengård till 65–35 inför avspark. Rosengård har ju spelmässigt sett känts så mycket stabilare hittills under våren.
Men LFC:s effektivitet och att Rosengård har drabbats av måltorka i ett par matcher, gör att jag inte vågar räkna bort Linköping.
Tillbaka till damallsvenskan där lag 4–12 ligger inom tre poängs marginal. Besvikelserna är ju Eskilstuna och Djurgården, medan Hammarby, Växjö och Kalmar är plusvarianter.
Hittills har det inte varit så många promenadsegrar i damallsvenskan, vilket är kul. Samtidigt gör det att vi som skall försöka agera experter får ett mycket svårare jobb. Jag tippade LB07 och Kalmar på nedflyttningsplats. Båda står ännu så länge upp bra.
Att Göteborg bara har fyra poäng efter fyra omgångar är väl däremot en liten minusvariant. Samtidigt har laget redan nu klarat av de två på förhand svåraste bortamatcherna, de i Malmö och Linköping. De kommande omgångarna får ge svar på hur bra Göteborg är.
Efter en stark insats i premiären har Djurgården tre raka förluster. Dessutom åkte man senast på tunga skador på Malin Diaz (ledband i knät) och Irma Helin (hjärnskakning). För Diaz väntar en längre frånvaro, medan det är oklart hur långt Helin är borta. För Djurgården får man hoppas att Helin snart kan spela igen.
I elitettan ångar Kungsbacka på. I dag vann man genom att vända 0–1 till 2–1 i seriefinalen mot Sundsvall. Därmed leder Kungsbacka tabellen med tre poängs marginal till fjolårets båda allsvenskar, Kif Örebro och Kvarnsveden.
I botten finns Assi, Mallbacken och Böljan kvar under nedflyttningsstrecket, men precis som i damallsvenskan är tabellen väldigt tajt och jämn, och ett par trepoängare i rad kan innebära rätt stora kliv.
Elitettans skytteliga leds av Temwa Chawinga på sju mål. Hennes storasyster Tabitha Chawinga gjorde segermålet för sitt Jiangsu Suning i sin ligadebut i Kina förra helgen.
#CWSL | Tabitha Chawinga made a perfect debut in the League with the winner away from home who gave the three points to Jiangsu. The home team had the return of Xiao Yuyi in midfield along Yan Jinjin, Miao Siwen and Yang Lina but are still looking for their first goal in 2018. pic.twitter.com/oX9qOALcOV
— China Women's Football – 中国女足 (@CHNWNT) May 6, 2018
I dag har det varit ny omgång. Då blev det inga mål för Chawinga. Däremot gjorde Argentinas forwardsstjärna Soledad Jaimes två mål när serieledande Dalian Quanjian vann med 5–0 i seriefinalen mot Wuhan – Dalians tredje raka seger.
Svenskledda Beijing har inlett med två poäng på tre omgångar, och ligger med det på sjätte plats i den åtta lag stora serien.
Därmed är det dags för en liten internationell utblick, som jag startar med förra helgens publiksuccér runt om i världen.
När de 16 000 som bänkade sig för västderbyt i NWSL, där Seattle vann med 3–2 mot Portland, är en liten siffra – då har det varit en bra helg. Den matchen spelades på lördagskvällen, svensk tid.
På lördagsmorgonen hade returen i ligafinalen i Mexiko dragit fantastiska 51 211 åskådare:
Another women’s football club record from #LIGAMXFemenil.
51,211 attended the second leg of the final between Rayados and Tigres.
Den mexikanska rekordpubliken nöjde sig inte med att bara vara där. De levde sig in i matchen också. Det verkar helt enkelt ha varit en elektrisk stämning på matchen mellan Rayados från Monterrey och Tigres, en final som Tigres vann efter straffläggning. Hör bara det här:
När jag ändå är i Nordamerika tänkte jag passa på att ta några ord om veckans snackis där Kanadas landslagsmålvakt Stephanie Labbé spelade till sig en plats i ett herrlag, men stoppades av ligan.
Jag tycker inte att det är någon skandal att damer stoppar från spel i herrfotbollen. Herrar får ju inte spela i damfotbollen. Det här är alltså inget att rasa mot. Men jag tycker nog ändå att det svenska regelverket, där kvinnor numera får spela med herrarna är att föredra.
Kvinnors fysik motsvarar ungefär 14-åriga killars, vilket gör att kvinnorna knappast är att räkna som några hot mot herrarna. Så personligen hade jag röstat för att låta Labbé spela.
Tillbaka till förra helgens publiksuccér i världen. Den tredje och sista jag tänkte lyfta var förstås FA-cupfinalen på Wembley.
Där såg 45 423 åskådare svensktrion Hedvig Lindahl, Magdalena Eriksson och Jonna Andersson ta hem titeln.
— Womens Soccer United (@WomensSoccerUtd) May 5, 2018
Alla de tre svenskorna spelade hela matchen när Arsenal besegrades med 3–1. Chelsea vann mycket tack vare Ramona Bachmann, som gjorde både 1–0 och 2–0.
Chelsea jublade efter cupfinalen. Sannolikt får de även jubla efter ligan. För i veckan har guldstriden i princip avgjorts sedan Manchester City förlorat två raka matcher. I tisdags föll man med 1–0 borta mot Liverpool och i dag var det Arsenal som vann med 2–1.
Därmed behöver Chelsea bara ta fyra poäng på de tre matcher man har kvar för att ta hem guldet. Sannolikt kommer Londonklubben att bärga tre av de poängen redan i kväll mot Sunderland.
I Frankrike kommer det med stor sannolikhet bli guldjubel i morgon. Lyon, som har 19 raka segrar i ligan, tar emot Marseille. En seger till och guldet är klart.
Tidigare i veckan gick just Lyon och PSG till final i franska cupen. Lyon vann med klara 4–0 hemma mot Montpellier.
Även i Tyskland blir det med stor sannolikt guldjubel i morgon. Då tar Wolfsburg emot tabellfemman Essen. Efter onsdagens viktiga 2–0-seger mot Freiburg leder Nilla Fischer:s lag nu tabellen med åtta poäng före Bayern München med tre omgångar kvar.
Freiburg är ytterligare tre poäng bakom, och har således kvar chansen att få spela Champions League i höst. Freiburg fick ingen hjälp av Potsdam förra helgen. Tvärtom kom Amanda Ilestedt:s lag i underläge mot Bayern München efter den här gräsliga försvarsinsatsen. En frispark från eget straffområde får bara inte bli en målgivande passning.
För Wolfsburg handlar nog den största oron för tillfället om herrfotboll. Inför den nu pågående avslutningsomgången i herrarnas Bundesliga riskerar nämligen Wolfsburgs herrar nedflyttning. I skrivande stund ser det dock ut som att man klarar sig från direktnedflyttning, men tvingas till kval för att hänga kvar.
Jag har förstås ingen koll på vad nedflyttning för herrarna skulle innebära för damerna, men det är knappast positivt.
Se bara hur det gick i Belgien. Där säkrade Anderlechts damer ligaguldet den 1 maj. Men det finns risker för damfotbollslag att ligga som undersektion i en herrfotbollsklubb. För i veckan meddelade Anderlechts nya klubbledning att man tänker lägga ner sitt damlag.
Nu verkar inte sista ordet vara sagt i Anderlecht, men över tid bör nog damfotbollen se till att i så stor utsträckning som möjligt klara sig på egen hand.
— New Zealand Football 🇳🇿 (@NZ_Football) May 8, 2018
Ligan i Spanien avgörs i morgon. Då spelas den avslutande omgången, och Atletico Madrid leder med en poäng före Barcelona inför avspark.
Atletico spelar borta mot redan nedflyttningsklara nästjumbon Zaragoza medan Barca åker till Valencia för bortamötet med mittenlaget Levante. Det är alltså klar fördel Atletico.
I Italien har den sista ligaomgången just avslutats. Men det innebär inte att guldstriden är avgjord. Både Brescia (6–3 borta mot Verona) och Juventus (4–0 mot Tavagnacco) vann nämligen sina matcher i dag med klara siffror. Därmed slutar de båda lagen på lika många poäng – vilket innebär att det blir en ren guldfinal mellan dem framöver. Vågar man hoppas på att finalen blir en riktig publikfest?
Slutligen är F17-EM i gång. Där är det jättejämnt mellan sju lag. Bara värdnationen Litauen faller ur ramen. I deras grupp, A, har Tyskland i praktiken säkrat en semifinalplats genom att ta fyra poäng på sina matcher mot Nederländerna och Finland. De båda gör upp i en avgörande match om den andra semifinalplatsen, där måste finskorna vinna för att sluta topp två i truppen.
I grupp B har Spanien fyra poäng, Polen och Italien har två vardera medan England har en. Alla fyra lagen har kvar chansen till avancemang inför slutomgången där England möter Italien och Spanien ställs mot Polen.
Sent på måndagskvällen skrällde Argentina till lite grand genom att besegra Colombia med 3–1 och ta ett stort steg både mot nästa års VM-slutspel och mot OS 2020. Brasilien tog motsvarande steg genom att vinna med 3–1 mot Chile.
De senaste två världsmästerskapen och olympiska spelen har ju Brasilien och Colombia tagit Sydamerikas båda platser. I det senaste VM:et var även Ecuador med, då Sydamerika hade 2,5 platser.
Även till VM i Frankrike har man 2,5 platser, vilket innebär att trean i den slutspelsgrupp som påbörjades igår får spela playoff mot ett lag från Nord- och Mellanamerika.
Colombia kändes som andrahandsfavoriter bakom Brasilien i det här Sydamerikanska mästerskapet. Men gårdagskvällens förlust gör att man får väldigt svårt att sluta topp två. Damfotbollen är ju knappast prioriterad i Sydamerika. Och det colombianska landslag som kändes klart på uppgång 2015 och 2016 har tappat mark igen de senaste åren.
I VM 2015 tog man ju sig vidare ur gruppspelet efter att bland annat ha skrällbesegrat Frankrike. I åttondelsfinalen skakade man länge de blivande mästarinnorna från USA.
Efter den fina VM-insatsen var det oroligt i Colombias lag. Spelarna visade öppet sitt missnöje med uteblivna löner, bland annat ansågs viktiga Daniela Montoya ha petats från OS-truppen året efter eftersom hon protesterade för högljutt mot sitt förbund.
I OS saknades även skadade speluppläggaren Yoreli Rincon. I Rio lyckades inte Colombia upprepa VM-succén, men man snodde ändå en poäng av USA via 2–2 i sista gruppmatchen.
I det nu pågående mästerskapet är Rincon och Montoya tillbaka i Las Superpoderosas, som laget kallas. Däremot har jag inte sett viktiga backen Natalia Gaitan och forwarden Lady Andrade i någon laguppställning. Jag är osäker på varför duon saknas.
Jag såg en kort stund av måndagens match. Där förde Colombia spelet, men blev sönderkontrat av Argentina.
Colombia tycks ha fallit på högst taffligt försvarsagerande. Argentina är ett lag jag vet väldigt lite om. Den enda spelare jag känner till är Washington Spirits tekniska forward Estefania Banini. I det pågående mästerskapet i Chile har dock Soledad Jaimes glänst mest. Jaimes har gjort fem mål, bland annat det hyperviktiga 2–1-målet i går.
Nu talar mycket för att Argentina dansar vidare mot både VM och OS.
För Brasilien blev det en klar 3–1-seger mot värdnationen Chile i första slutspelsmatchen.
Det mesta talar för att Brasilien kommer att gå rent genom det här mästerskapet. Det rutinerade brasilianska laget innehåller många välbekanta namn. Och som lag betraktat verkar Brasilien klart mycket mer välbyggt än alla konkurrentlag.
— #CopaAmericaFemenina #FutbolerasChile (@FutbolerasCH) April 16, 2018
Så till det Asiatiska mästerskapet där det var nära en jätteskräll i dagens första semifinal. Australien skojade ju med Thailand i genrepet inför mästerskapet. Kanske låg det The Matildas i fatet inför dagens match.
Coach Alen Stajcic visade underskattning genom att vila nyckelspelare som Lydia Williams, Steph Catley, Emily van Egmond och Sam Kerr. Australien startade nämligen halvt reservbetonat på följande sätt: Arnold – Carpenter, Kennedy, Alleway, Kellond-Knight – De Vanna (k), Chidiac, Gorry, Logarzo – Gielnik och Simon.
Det visade sig inte vara något framgångsrecept. Ett taffligt spelade Australien var nämligen otroligt nära att åka ut. Thailand ledde med 2–1 in på övertid, när Alanna Kennedy nickade in kvitteringen och räddade förlängning.
Det var nog en skön revansch för Kennedy som bjöd Thailands Rattikan Thongsombut på 2–1-målet tidigare i matchen.
Tanken var alltså att Australien skulle kunna vila spelare till finalen. I stället tvingades The Matildas att spela 120 minuter. Och trots att Thailands Wilaiporn Boothduang fick rött kort i 87:e minuten lyckades inte australiskorna avgöra i spel. Däremot vann man straffläggningen och gick således till final med ett stort nödrop.
I finalen väntar Japan som planenligt besegrade Kina med 3–1.
Det om de två stora mästerskapen som pågår. Innan jag sätter punkt tänkte jag bjuda på ett par godbitar. Först en ett par veckor gammal fint från portugisiska Jessica Silva. En fint som går att se många gånger…
En blogg om internationell damfotboll 