Etikettarkiv: Phil Neville

Vem coachar brittiskorna i OS?

Publicerad den av
5

Från och med fredagen den 23 juli till och med söndagen den 8 augusti i år är det tänkt att vi för första gången skall få uppleva ett olympiskt spel ett udda årtal. För att hinna med alla matcher skall damfotbollsturneringen tjuvstarta redan den 21 juli.

Det känns väl fortfarande inte säkert att det blir ett OS i år. Men om spelen genomförs som planerat i Tokyo har det brittiska laget lite problem.

Frågan är vem eller vilka som skall ta ut och leda det där laget.

Tre av de fyra inblandade landslagen står nämligen nu utan förbundskapten. På julafton valde Skottlands förbundskapten Shelley Kerr att lämna sin post till följd av det misslyckade EM-kvalet.

Och exakt samtidigt i dag, klockan 12.30 svensk tid, meddelade både Wales och England att även deras förbundskaptener Jayne Ludlow och Phil Neville avslutar sina tjänster.

På torsdag är det exakt ett halvår tills OS-turneringen skall starta, och just nu har de brittiska laget ingen coach. Det enda av de fyra lag som utgör Team GB som i skrivande stund har en förbundskapten är Nordirland, i form av Kenny Shiels. Men Nordirland lär ju inte få med en enda spelare, så han lär inte leda laget.

På ett sätt är det kanske bra om det kommer in en extern kraft och leder Team GB. För då kan ingen skylla på att coachen favoriserar ”sina” spelare.

Det stora flertalet spelare i det brittiska laget lär ju komma från Englands landslag. Men både Skottland och Wales har också kandidater till truppen. Hos Skottland tänker jag i första hand på trion Kim Little, Erin Cuthbert och Caroline Weir. I Wales borde duon Jess Fishlock och Sophie Ingle vara uppe till diskussion.

Storbritannien har bara varit med i ett OS i damfotboll. Det var 2012. Då leddes laget av Englands förbundskapten Hope Powell, och den ursprungliga truppen bestod av 16 engelska och två skotska spelare. Skotskorna var Ifeoma Dieke och Kim Little. Dock drabbades Dieke tidigt i turneringen av en korsbandsskada, vilket gjorde att en 17:e engelsk spelare togs in.

För övrigt är ju inte OS-kvalet färdigspelat ännu. Bara tio av tolv platser är besatta. Det som återstår är playoffmatcher mellan Sydkorea och Kina (planerade att spelas 19:e och 24:e februari) samt mellan Chile och Kamerun (planerade att spelas 18:e och 24:e februari).

Löfven, Blackstenius, Schelin, Sjögren, Hegerberg, Örgryte och Marozsan

Publicerad den av
17

Inlägget korrigerat i efterhand i delen om Stina Blackstenius övergång.

I gårdagens inlägg lovade jag komma med ett nyhetssvep från runtom i damfotbollsvärlden. Och här är det.

Fast jag börjar med en uppföljning av gårdagens inlägg om hur svensk fotboll har styrts under coronakrisen. Det bör ju nämligen sägas att statsminister Stefan Löfven:s sågning av Stockholms fotbollförbund även var en käftsmäll för Svenska fotbollförbundet.

Distriktsförbunden har självbestämmanderätt, men statsministerns utspel var ändå en väldigt tydlig signal till SvFF om att skaffa sig hårdare kontroll över sina distrikt. Kanske att det är ett av skälen till att SvFF den senaste tiden varit tydligare i sin kommunikation med distrikt och klubbar. Som exempel skrev man så här den 16 april:

”Distriktsförbund och föreningar ska följa Folkhälsomyndighetens föreskrifter med allmänna råd som, med ikraftträdande den 17 april 2020, anger att matcher, träningsmatcher och tävlingar kan genomföras för barn och ungdomar födda 2002 och senare, medan man avråder från tävlings- och träningsmatcher för vuxna.”

Så till den senaste tidens damfotbollsnytt. I går kunde vi se på SVT att Piteå IF tappar cirka 350 000 kronor på att Piteå Summer Games inte blir av i år.

Piteå IF

I samma inslag konstaterar Piteås ordförande Rikard Fahlman att coronakrisen dessutom sannolikt kommer att leda till dyrare reskostnader i år:

”Vi vet ju inte hur allsvenskan kommer att spelas. Där kommer vi antagligen att åka på en smäll med dyrare kostnader för resor och det är en väldigt stor del av våra kostnader. Nu har vi Umeå på 22 mils avstånd, men annars är närmsta matchen Uppsala, så varje bortamatch är med flyg. Det kostar enorma pengar.”

Klubben har redan tappat 100 000 kronor på biljetter de inte kan boka av. Nu är ordförandens förslag att det bör införas en resekostnadsfördelning i damallsvenskan.

EFD:s generalsekreterare Tomas Hoszek svarar så här på det förslaget:

”Om Piteå önskar en sådan lösning behöver den dras med övriga klubbar i damallsvenskan. EFD har inga ytterligare medel att dela ut än det vi redan gör.”

Det återstår att se om övriga damallsvenska klubbar vill släppa delar av sina intäkter för att hjälpa Piteå och Umeå.

Stina Blackstenius

Den största inhemska nyheten de senaste veckorna är ju Stina Blackstenius övergång från Linköping till Göteborg. I förra veckan presenterade GP intressant bakgrundsinfo kring övergången.

I en lång artikel presenterade tidningen utdrag ur det tävlingsärende som gjorde Blackstenius klar för Göteborg. Det visar att tvisten har hållit på sedan den 12 november. Det är nämligen det datum som Göteborg ansåg att klubbarna var överens. En linje som även förbundets skiljenämnd sedan gick på.

I november skrev Göteborg ett spelaravtal med Blackstenius, som man laddade upp i förbundets datasystem Fogis. Däremot lade man aldrig upp något övergångsärende. Och här stannade allt. Här har det tidigare felaktigt stått att Göteborg även la in en övergång i Fogis. Men det var jag som hade läst texten i GP dåligt.

Formuleringen i tidningen är: ”Det enda som saknades var Linköpings FC:s signatur, erfar GP. Den kom aldrig.” Enligt tidningen berodde det på ett par olika saker:

1) LFC fick in nya sponsorspengar, vilket förbättrade klubbens ekonomiska läge.
2) Mimmi Larsson skrev på för Rosengård, vilket gjorde att Linköpings behov av Blackstenius blev klart större.

Först i slutet av februari tog Göteborg ärendet till skiljenämnd, och den 27 mars avgjordes tvisten. Det är lätt att förstå att Blackstenius har haft svårt att hålla fokus den här vintern.

Vi har nyligen också fått veta vad Lotta Schelin har haft fokus på den senaste tiden. Ihop med sin fru Rebecca Schelin har Schelin skrivit en självbiografi som heter ”I huvudet på Lotta Schelin” och som släpps i höst. Den går redan nu att förhandsboka.

I veckan har Sofia Jakobsson fyllt 30 år. Grattis.

På en mycket lägre nivå har division IV-klubben Örgryte IS gjort ett antal fina nyförvärv. Öis är kanske det av de herrelitlag som i år startar damlag från gärdsgårdsserierna som fått minst uppmärksamhet.

Men Örgryte har skaffat sig en stomme av ett gäng tidigare Jitexprofiler. Först anslöt Sofia Skog med damallsvenska meriter från just Jitex och Göteborg FC samt flerfaldiga bandyvärldsmästaren Elin Sandgren, som spelat damallsvenskt för QBIK och Jitex. Och nyligen fick man in ytterligare ett meriterat nyförvärv i Julia Strahl, som spelat i elitettan med Kungsbacka och Jitex.

Skog och Strahl har för övrigt redan gjort mål för Örgryte.

Tillbaka till högsta nivån. Ute i Europa körs diverse hem- eller familjeutmaningar. Här är hur Linda Sembrant löste familjeutmaningen #FamilyChallenge:

I Norge ligger fotbollsträningen nere, och det är stopp för publikmatcher åtminstone till den 1 september.

Det händer ändå lite grand i vårt västra grannland. Bland annat har Martin Sjögren förlängt sitt kontrakt som norsk förbundskapten. Han blir minst kvar över det EM-slutspel som nu är flyttat till 2022.

Sjögren var för övrigt med i Olof Lundh:s podd för några veckor sedan. Då sa förbundskaptenen att han inte tror att storstjärnan Ada Hegerberg kommer tillbaka till landslaget.

Det ledde till en dispyt med båda systrarna Hegerbergs agenter Alan Naigeon och Victor Bernard. Naigeon tycker både att Sjögren hade dålig tajming med sina uttalanden samt att förbundskaptenen gått över gränsen. Agenten säger:

”Jag förstår inte vad han vill säga? Vad måste Ada göra? Måste hon ringa Martin för att få komma tillbaka? Han tar upp det här med jämna mellanrum. Jag förstår inte vad han har för problem?”

Jag har inte hört podden, men jag minns att Ada Hegerberg tog upp ämnet i magasinet Josimar just innan fjolårets VM-slutspel. Det tyckte jag var väldigt dålig tajming, eftersom det tog bort fokus från de spelare som Norge faktiskt hade med till VM. I det länkade inlägget skrev jag att: ”Så agerar inte lagspelare – bara egoister.”

Och vad jag har hört så har agent Naigeon rätt. Ada Hegerberg måste ta initiativet om hon vill tillbaka till landslaget. Och hon måste även be både spelare och ledare om ursäkt. Exakt för vad det är hon behöver be om ursäkt för har jag däremot inte hört något om.

Sjögren har alltså förlängt. En förbundskapten som däremot inte får förlängt är Englands bas, Phil Neville. Han kommer att köra vidare över OS, där det är Storbritannien som skall spela. Däremot leder inte Neville Englands lag i EM-slutspelet 2022.

För övrigt vill Svenska fotbollförbundet förlänga Peter Gerhardsson:s kontrakt att löpa över EM 2022. Gerhardsson har för övrigt gått ner i lön under den period har är korttidspermitterad.

Trots två förluster i Algarve ligger Sverige för övrigt kvar på femteplatsen på världsrankingen, även på den senaste rankinglistan.

Nu under coronatider har det diskuterats och spekulerats kring hur olika sporter, lag och idrottare kommer att klara krisen. För ett tag sedan gick det internationella spelarfacket Fifpro ut med en rapport som sa att damfotbollen som sport kan vara hotad.

Det kändes väl alarmistiskt, även om förstås det finns anledning att fråga sig hur internationella herrfotbollsklubbar kommer att hantera sina damlag nu när det blir kämpigt med ekonomin.

Här i Sverige svarade i alla fall EFD på rapporten med att säga att de trots allt ser framtiden an med optimism:

”Vi analyserar löpande fakta vi har och de signaler vi får från omvärlden. Coronakrisen kommer att övergå till något nytt, och då bygger sig svensk damelitfotboll stark igen.”

Jag är också inne på EFD:s linje. Damfotbollen har blivit så stark att den inte kommer att raseras av den här pandemin. Det är även en åsikt som stöds av svenska spelaragenten Maria Karlsson de Cecco och av en sponsorskonsult vid namn Anders Lindén. Den senare säger till SVT:

”Det genombrottet som kom 2019, med fotbolls-VM och allt som skedde, det går inte att stoppa, tror jag.”

Frågan är om Lyon kan stoppa stjärnduon Dzsenifer Marozsan och Sarah Bouhaddi från att lämna klubben. Den viktiga Lyonduon sägs vara stora prestigevärvningar av Utah Royals i NWSL. Då snackar vi inte bara prestige för klubben, utan också för hela ligan.

Marozsan har varit Lyons bästa spelare de senaste åren. Och om hon lockas från Europas största klubb till USA, då är det en jättevinst för amerikansk klubbfotboll.

Rykten säger att Bouhaddi och Marozsan kommer att ersättas av Atletico Madrids Lola Gallardo och Wolfsburgs Sverigebekanta mittfältare Sara Björk Gunnarsdottir.

Det känns ju faktiskt lite konstigt. För jag ser Gunnarsdottir som en väldigt annorlunda spelare än Marozsan. Men kanske att Lyon försöker att bygga om sitt lag och sitt spel.

Ett lag som håller på att bygga om är Bayern München. I veckan har man gjort klart med tyska landslagsbacken Marina Hegering. Därmed har Bayern på kort tid värvat både Hanna Glas och Hegering till sin backlinje.

De värvningarna antyder att Bayern kommer att tappa backar från den ännu ej avslutade säsongen. För på högerbackssidan har man ju exempelvis redan tyska landslagsspelarna Giulia Gwinn och Kathrin Hendrich. Mittbackar finns det också gott om: Amanda Ilestedt, Simone Boye-Sørensen, Carina Wenninger, Simone Laudehr och Kristin Demann.

Vid en koll på tabellen i Frauen-Bundesliga är det för övrigt inte i defensiven som Bayern har tappat mest på Wolfsburg, utan i offensiven. Wolfsburg har 74–7 i målskillnad, medan Bayern har 43–13. Men visst, backlinjen är ju också en del av offensiven. Så kanske att de nya värvningarna kan hjälpa Bayern både framåt och bakåt. Och München har ju dessutom tidigare gjort klart med Lea Schüller till offensiven för nästa säsong. Så man jobbar ju även på att spetsa till offensiven.

Slutligen noterar jag att Kinas landslag tränar på inför ett avgörande OS-playoff som vi inte vet när det kan bli av.

 

USA och Kanada till Tokyo

Publicerad den av
Svara

Tillagt i efterhand: Även tv-matchen Manchester United–Chelsea är uppskjuten.

I går utökades OS-startfältet med två lag. Som väntat var det Kanada och USA som tog de sjunde och åttonde platserna. Därmed är nu följande lag klara för sommarens turnering:

Japan (värdnation)
Brasilien
Nya Zeeland
Sverige
Storbritannien
Nederländerna
Kanada
USA

Det återstår nu att fördela fyra platser. Och bara nio nationer har kvar chansen att kvala in. Här är förutsättningarna för de fyra playoffmatcher som skall spelas i mars eller april:

Asien – plats 1:
Sydkorea ställs mot tvåan i den grupp som består av Australien, Kina, Taiwan och Thailand. Där har lagen spelat en eller två matcher, men det troliga är att Sydkorea ställs mot Australien eller Kina.
Lagen möts hemma och borta perioden 6–11 mars.

Asien – plats 2:
Vietnam möter vinnaren i gruppen med Australien, Kina, Taiwan och Thailand.
Lagen möts hemma och borta perioden 6–11 mars.

Afrikas plats:
Kamerun och Zambia möts hemma och borta. Dubbelmötet startar i Kamerun den 2 mars. Returen spelas i Zambia den 11 mars.

Interkontinental playoff:
Den tolfte och sista OS-platsen går till Afrika eller Sydamerika. De båda kontinenternas tvåor möts hemma och borta perioden 9–15 april.
Sydamerikas tvåa är Chile. De ställs alltså mot antingen Kamerun eller Zambia.

Här ser ni Chiles stjärnmålvakt Tiane Endler snacka upp det dubbelmötet:

Vid midnatt spelar Kanada och USA final i den nord- och mellanamerikanska kvalturneringen. Båda lagen är alltså klara för OS-turneringen, så man spelar bara om äran.

Det kan ju dock ändå bli en riktigt kul match. Den går att se här:

Det var ju semifinalerna som var de viktigaste matcherna i kvalet. Och det märktes på det kanadensiska laget i deras möte med Costa Rica att det var mycket som stod på spel.

Kanada fick inte alls något flyt i sitt spel. Costa Rica gav inte bort något. Laget var disciplinerat och jobbade stenhårt i defensiven. Sannolikt hoppades man på att storstjärnorna Raquel Rodriguez och Shirley Cruz skulle kunna göra något i offensiven.

Så blev det inte. Faktum är att jag bara räknade in en enda 100-procentig målchans i matchen. Den kom efter drygt 70 minuter, och på den sköt Jordyn Huitema mycket turligt sitt Kanada till OS.

Kanadensiskorna hade lite gummiben i den andra halvleken, och Huitemas avslut mot öppet mål var riktigt dåligt. Hon hade dock flytet att mer eller mindre träffas av stolpreturen.

Det slutade 1–0 till Kanada och därmed får lagets assisterande förbundskapten Andrée Jeglertz uppleva ett olympiskt spel.

Det gick betydligt mycket lättare för USA mot Mexiko. Rose Lavelle gav världsmästarna ledningen redan i femte minuten. Och nio minuter senare gjorde Sam Mewis 2–0.

Jag har bara sett fragment från matchen. Men från det jag sett upplever jag det som att Mexiko gick in i matchen med en vansinnig taktik. Alla borde veta att USA rivstartar sina matcher genom att sätta en extrem press. Ändå slog mexikanskornas backlinje redan från start chanspassningar upp i mitten.

USA tackade, tog emot – och vann med 4–0. För att kunna vinna mot USA krävs det nog att man spelar med väldigt liten risktagning i matchupptakten. Vi får se hur Kanada möter amerikanskorna i natt.

Noterbart kring USA är att förbundskapten Vlatko Andonovski valde att starta Carli Lloyd som forward, samt att Sam Mewis gick före formstarka Lindsey Horan på centralt mittfält.

I övrigt i dag noteras att det Londonderby i engelska WSL mellan Arsenal och Tottenham som skulle ha tv-sänts i Sverige med start 15.00 är uppskjutet. Orsaken är dåligt väder.

I en tidigare upplaga skrev jag att Manchester United–Chelsea 17.30 skulle bli dagens enda tv-match från WSL. Men även den matchen är alltså uppskjuten. Faktum är att alla dagens WSL-matcher nu har skjutits upp, även West Ham–Manchester City.

I City har landslagsmittfältare Keira Walsh förlängt sitt kontrakt med tre nya år. I England är annars helgens mest spännande läsning den här intervjun med förbundskapten Phil Neville:s fru Julie Neville. Den ger en ny bild av förbundskaptenen.

Slutligen noteras att Kungsbacka DFF har dragit sig ur Svenska cupen. Deras plats tas av IS Halmia. Efter det årsmöte där Kungsbackas medlemmar beslutade att driva vidare föreningen hoppade totalt sex styrelsemedlemmar av.

Enligt den här artikeln skall klubben välja en ny styrelse i dag. Det verkar även som att man trots allt har för avsikt att försöka komma till spel i elitettan. Nye tränaren Per-Arne Lundkvist verkar ha dragit ett tungt lass för att få ihop en trupp.

Lindahl topp tre, Gerhardsson utslagen och spelarstrejk i Afrika

Publicerad den av
6

I dag har de tre finalisterna i de olika kategorierna till Fifas officiella pris #TheBest presenterats. I målvaktsklassen tar Hedvig Lindahl plats på prispallen. Hon gör det ihop med Chiles Tiane Endler och Nederländernas Sari van Veenendaal.

Målvaktskategorien för damer är ny för säsongen 2018/19, och vad jag sett har det inte presenterats någon längre lista. För bästa spelare och tränare har det ju förekommit listor med tio spelare. De kategorierna har nu också minskats till tre.

Medan Lindahl alltså kan bli den första någonsin att prisas som världens bästa målvakt, försvann Peter Gerhardsson ur segerdiskussionen när tio tränare blev tre. Kvar är de andra tre semifinaltränarna. Det innebär alltså att Englands Phil Neville, som ju sågades rätt rejält för sitt taktiska kunnande under VM, fortfarande kan vinna.

Det kan därmed även finaltränarna Jill Ellis och Sarina Wiegmann.

Världens bästa spelare säsongen 2018/19 heter antingen Megan Rapinoe, Alex Morgan eller Lucy Bronze. Rapinoe och Bronze fick ju guld- och silverbollen som VM-slutspelets två bästa spelare.

Det troliga är att Ellis och Rapinoe tar hem priserna för ledare och spelare. Och van Veenendaal är storfavorit att bli bästa målvakt – precis som hon blev i VM. VM brukar ju vara otroligt avgörande för de här Fifapriserna.

Mycket USA här alltså. En som lämnar USA och damfotbollen för Sundsvall och herrfotboll är Tony Gustavsson. Han har alldeles nyss presenterats som ny tränare för Giffarna.

På svensk mark noteras att Göteborg har förlängt med sin tränarduo Marcus Lantz och Jörgen Ericsson även över säsongen 2020.

Slutligen har Kenya och Zambia säkrat varsin plats i kvartsfinalerna i det afrikanska OS-kvalet. Kenya vann med 3–0 hemma mot Malawi och vann därmed dubbelmötet med 5–3. Zambia hade det lättare. Man vann med totalt 8–0 mot Zimbabwe.

Fast i 3–0-segern i returen behövde inte Zambias Shepolopolo göra några mål. Zimbabwes spelare bojkottade nämligen hemmamatchen till följd av uteblivna ersättningar.

Jag har dålig insyn i konflikten mellan Zimbabwes förbund och spelare. Men jag noterar att förbundets senaste tweet är från i lördags och handlar om biljettförsäljning till den match som inte blev av under söndagen.

Ökvist till United – kanonmål av Eriksson

Publicerad den av
20

Dagens svenska damfotbollsnyhet är ju förstås att Manchester United köper loss Lotta Ökvist från Hammarby. Vänsterbacken har skrivit ett kontrakt på 2+1 år. Aftonbladet hävdar att övergångssumman ligger på en bit över 300 000 kronor.

Det blir andra gången den 22-åriga Piteprodukten lämnar Sverige för en utländsk liga. Förra gången var förra våren, och då blev det lite av ett fiasko. Ökvist skrev först på för Boston Breakers i amerikanska NWSL. Den klubben lades dock ner. Då skrevs hon över till Houston Dash. Men bara två veckor senare bytte Dash bort henne till Orlando Pride.

För Pride satt Ökvist på bänken i sex ligamatcher utan att få speltid innan hon släpptes, och vände hem till Hammarby.

Nu gör alltså Ökvist ett nytt försök att få till en karriär som utlandsproffs. Hon gör det i nykomlingen i engelska WSL, Manchester United. Det skall bli väldigt spännande att se hur hon står sig i den allt starkare engelska proffsligan.

Ökvist blir den fjärde svenska spelaren i WSL den här säsongen. Totalt får jag det till att vi nu har 25 svenska spelare som håller till i olika utländska högstaligor. Vem vet, det kanske kan bli ytterligare någon i höst, alla fönster är ju inte stängda ännu.

Noterbart är att Ökvist indirekt kan tacka Magdalena Eriksson för chansen i United. Eriksson tackade ju nej till Lyon, vilket gjorde att den franska storklubben i stället värvade Unitedbacken Alex Greenwood. Och nu tar United in Ökvist för att fylla luckan efter Greenwood.

Magdalena Eriksson har för övrigt gjort ett riktigt kanonmål i kväll.

Vår svenska landslagsback slog till inför ögonen på Chelseas ägare Roman Abramovitj.

Chelsea vann träningsmatchen mot Israels landslag med 3–1. Eriksson bar kaptensbindeln och hade även ett skott i ribban. Däremot blev Jonna Andersson kvar på bänken hela matchen.

Apropå England har Phil Neville i dag tagit ut en landslagstrupp. Det ovanliga den här gången var att det engelska förbundet valde att ha en presskonferens när truppen presenterades, vilket man inte haft tidigare. Damfotbollen tar hela tiden små steg framåt.

I dag har även Pia Sundhage tagit ut en trupp, hennes första som förbundskapten för Brasilien. Svenskans debut blir en fyrnationsturnering där Brasilien möter Argentina i semifinal, och sedan spelar placeringsmatch mot Chile eller Costa Rica. Sundhages trupp liknar Brasiliens VM-trupp. Marta och Formiga är med, däremot saknas Cristiane.

 

 

 

Imponerande England vidare till semifinal

Publicerad den av
2

England har två matcher kvar i VM, medan Norge har spelat klart. Torsdagens kvartsfinal blev totalt sett en ganska enkel match för engelskorna.

Jag och många med mig trodde på god norsk skrällchans i Le Havre. Men det var egentligen aldrig nära. När Norge hade sitt första avslut mot mål var det redan 3–0 till England.

3–0 blev också slutresultatet. Det trots att Norge hade flera 100-procentiga chanser på slutet – och trots att England hade en straff. Men Ingrid Hjelmseth fick avsluta sin karriär med en fin straffräddning mot Nikita Parris. Noterbart är att Parris därmed har två straffmissar i turneringen.

Ingrid Hjelmseth

Skönt för Hjelmseth, som väl borde ha hunnit får upp armarna på Lucy Bronze:s kanonskott till 3–0. Men nu blev alltså den fina straffräddningen slutpunkten på veteranmålvaktens långa och framgångsrika karriär.

Norge har totalt sett gjort en bra turnering. I kväll orkade inte laget. Men åldersstrukturen i truppen är sådan att norskorna bör kunna vara ännu bättre i EM om två år. Frågan är om laget leds av Martin Sjögren då. Han har sedan ett tag tillbaka flyttat hem till Linköping, och jag har hört att han har lite sug att testa på herrfotbollen också.

Sjögren har gjort ett bra jobb i Norge. Det var ett spelande Norge vi såg i VM, ett välspelande Norge. Och bärande spelare som Ingrid Syrstad Engen, Vilde Böe Risa, Guro Reiten och Caroline Graham Hansen är alla under 25 år. I backlinjen är åldern lite högre, men försvarsgeneralen Maren Mjelde är 29, vilket gör att hon bör ha flera mästerskap kvar.

Norge har gjort flera bra matcher i VM. Men mot England räckte man inte till. Engelskorna var verkligen imponerande starka. De har nu fem raka segrar, och känns absolut inte chanslöst varken mot USA eller Frankrike i Lyon på tisdag.

Engelskorna släppte in ett mål mot Skottland i VM-premiären. Men sedan dess har man nu fyra raka nollor, och man har verkligen varvat upp allt eftersom. 2–1 mot Skottland och 1–0 mot Argentina var inte resultat som skrämde de andra guldkandidaterna. Men sedan har det blivit 2–0 mot Japan, och 3–0 både mot Kamerun och Norge – resultat som visar att Phil Neville:s lag är på rätt väg.

Ellen White

Inte minst har man fått igång Ellen White:s målskytte. Hon är nu uppe i fem mål i turneringen, alltså delad skytteligaledning med Sam Kerr och Alex Morgan. På förhand var White en högoddsare som vinnare av skytteligan. Men nu känns det fullt möjligt att hon skall vinna. Hon ser glödhet ut.

För England väntar alltså antingen Frankrike eller USA i semifinalen. Mot båda motstånden har engelskorna gjort bra resultat i senaste matcherna. USA mötte man senast i mars. Då blev det 2–2, ett resultat som grundlade Englands totalseger i She Believes cup.

Även kring Frankrike borde England känna sköna vibbar. Lagen möttes i kvartsfinal i EM för två år sedan. Då vann engelskorna med 1–0 efter segermål av Jodie Taylor. Även om det totalt sett är fördel för fransyskorna i lagens sju möten de senaste fem åren, så var det England som vann senast – och det med stora siffror. I fjolårets She Believes Cup blev det nämligen engelskt 4–1.

England kommer inte att räknas som favorit i sin semifinal, men laget kommer absolut att ha chansen att nå den final som spelas nästa söndag.

I och med dagens seger har man även gjort så att Storbritannien, eller Team GB som det brukar kallas, är väldigt nära OS. Till det laget kan man addera spelare som Jordan Nobbs, Kim Little, Erin Cuthbert, Claire Emslie och inte minst Jess Fishlock. Storbritannien kan få ihop ett riktigt intressant lag till OS.

Den stora VM-guiden – grupp D

Publicerad den av
Svara

Det är två grupper som sparkas i gång under söndagen. Tidigare har jag presenterat lagen i  grupp C. Men det spelas även en match i grupp D.

I den gruppen vi har en het kandidat till titeln VM:s sämsta lag – Argentina. Vi har även två brittiska lag och ett ombyggt Japan. Här är bloggens stora genomgång av grupp D:

England

England

Världsranking: 3

Guldchans: 15–20 procent.

Nyckelspelare: Fran Kirby. Chelseas tekniska spelgeni bär huvudrollen i Englands anfallsspel. Hon skall stå för kreativiteten. Kirby berättade för övrigt nyligen om hur det var att förlora sin mamma i tidig ålder. Den gripande berättelsen går att se här:

Spelare med Sverigekoppling: Karen Bardsley har spelat för Linköping och Jodie Taylor för Göteborg.

Startelva i genrepet (4–2–3–1): Carly Telford – Lucy Bronze, Steph Houghton, Abbie McManus, Alex Greenwood – Lucy Staniforth, Kheira Walsh – Nikita Parris, Fran Kirby, Toni Duggan – Jodie Taylor.

Kommentar: England har tagit brons i lagets två senaste mästerskap. I VM 2015 var det en stor framgång, medan det var mer väntat i EM 2017.

Det hade kunnat bli ännu bättre nu, för det engelska laget är bra. Men jag är rädd att knäskadan på viktiga kreatören Jordan Nobbs kan bli kostsam för Lionesses – som laget kallas. Just kreatörer är lite av en bristvara i England, och med Nobbs på läktaren blir pressen väldigt stor på att Fran Kirby skall prestera.

Samtidigt försvåras läget för Kirby, eftersom det är mycket lättare för motståndarna att rikta in sitt försvarsspel mot en speluppläggare än mot två.

Annars blir det spännande att se hur Phil Neville agerar i sitt första världsmästerskap. Hittills har han rullat vilt i startelvan. Det har i princip aldrig varit samma elva två matcher i rad. Vi får se om han kör samma upplägg i VM.

Jämfört med den elva som mycket överraskande föll med 1–0 mot Nya Zeeland i genrepet gissar jag att trion Jill Scott, Jade Moore och Millie Bright får chansen i VM-premiären mot Skottland stället för Staniforth, Walsh och McManus. Kanske även att Neville satsar på Ellen White som forward. I den rollen har nämligen Jodie Taylor nu gått mållös av planen i åtta raka landskamper. Samtidigt behöver nog England få igång Taylors målskytte om det skall bli någon VM-succé.

Utöver Fran Kirby skulle jag säga att målvakten Karen Bardsley är en nyckelspelare. Det känns lite som att England står och faller med den skadeförföljda Manchester Citymålvakten. Jag vet att många tycker att Carly Telford är bra. Men jag måste säga att jag inte är så imponerad av Telford. Jag tycker att hon är svag i luftrummet, och den retur hon släppte vid Nya Zeelands segermål i genrepet ingår inte i målvaktsspel av internationell klass.

Minns ni förresten hur England åkte ur det förra världsmästerskapet? Det var ju mittbacken Laura Bassett som gjorde ett oturligt självmål på övertid av semifinalen mot Japan. Det var en match där England var det klart bättre laget. Men där Japan vann med 2–1 utan att ha ett enda avslut mot mål i själva spelet. Man vann på en feldömd straff och på Bassetts grymma självmål.

Orsaken till att jag tar upp det där målet är att Laura Bassett härom dagen meddelade att hon avslutar sin karriär. I sitt ”avskedsbrev” skriver den 35-åriga mittbacken om hur stolt hon är över hur hon hanterade det där otroligt jobbiga självmålet. Hon blev ju dock inte lottlös i Kanada. England vann ju bronsmatchen mot Tyskland några dagar efter semifinalförlusten.

Tillbaka till årets VM. Där kan det vara läge att poängtera att turneringen även gäller som OS-kval för Europa. De tre bäst placerade europeiska lagen får åka till Japan nästa sommar. För fyra år sedan deltog inte Storbritannien i OS-fotbollen. Det kommer de däremot att göra nästa år – om de kvalar in.

Och det är just England som kvalar för Storbritanniens skull. Skottland räknas alltså inte in i kvalet, även om deras spelare kommer att vara aktuella för Team GB om det blir OS-spel nästa år.

Mitt tips är att England fixar en OS-plats, att laget återigen går till semifinal – och kommer hem med bronsmedaljer. Med Jordan Nobbs i laget hade det blivit minst ett snäpp bättre än så.

Sofia Jakobsson jagar Kim Little

Skottland

Världsranking: 20

Guldchans: Promillenivå

Nyckelspelare: Kim Little – speluppläggare och målskytt i ett. Det finns inget VM-lag där inte Arsenalstjärnan hade platsat.

Spelare med Sverigekoppling: Fiona Brown (Rosengård) och Shannon Lynn (Vittsjö) spelar i damallsvenskan. Dessutom har Lee Alexander (Mallbacken), Hayley Lauder (Mallbacken och Vittsjö) och Jane Ross (Vittsjö) spelat i vår högsta serie.

Startelva i genrepet (4–4–1–1): Lee Alexander – Kirsty Smith, Rachel Corsie, Jennifer Beattie, Nicola Docherty – Lisa Evans, Kim Little, Caroline Weir, Claire Emslie – Erin Cuthbert – Jane Ross.

Kommentar: Äntligen får fantastiska Kim Little spela ett mästerskap för sitt Skottland. 28-åringen har varit med i ett mästerskap – hon spelade ju OS 2012 för Storbritannien. Men när Skottland tog sig till sitt första mästerskapsslutspel – fjolårets EM – drog storstjärnan av korsbandet, och fick följa spelet från sidan.

Under EM var för övrigt Skottland extremt skadedrabbat. Man saknade även Lizzie Arnot, Jennifer Beattie och Emma Mitchell. Och i öppningsmatchen mot England skadades även Jane Ross.

För ett lag med tunn topp var det förstås förödande. Trots att skotskorna inledde EM med ett 6–0-ras mot England och förlust mot ett svagt Portugal var Skottland mycket nära avancemang. Man tog nämligen en fin seger mot Spanien i avslutningsmatchen och var till slut bara ett mål från kvartsfinal.

Nu är Skottland två år bättre, och två år friskare. Och laget känns faktiskt som en liten outsider i det här mästerskapet. Skottland har nämligen en stark startelva, med kapacitet att ställa till det för alla motståndare.

Framför allt har man en högklassklassig anfallslinje med Little, Ross och Erin Cuthbert. Den sistnämnda är en personlig favorit. För två år sedan blev hon Skottlands första målskytt någonsin i ett mästerskap. Nu är hon 20 år och spelar en huvudroll i såväl Chelseas som Skottlands offensiv. Ihop med Little och målfarliga Ross kan Cuthbert ställa till problem för alla försvar i VM.

På centralt mittfält har Caroline Weir fina kvaliteter, bland annat som frisparksskytt. Och på kanterna har skotskorna fart med Lisa Evans, Arnott och Claire Emslie. Den sistnämnda gjorde övrigt nyligen klart med Orlando Pride.

Även i sitt andra stora mästerskap ställs Skottland mot storasyster England i öppningsmatchen. Den här gången kommer det inte att bli 6–0. I mitt tips gav jag skotskorna 40 procents chans att ta poäng i den matchen.

De har ännu större chans mot Japan och skall bara vinna mot svaga Argentina. Jag tror absolut att Skottland kommer att ta sig vidare till åttondelsfinal, minst som en av de bästa grupptreorna. I åttondelen kan man bli en jobbig motståndare för vilket lag som helst. De har absolut skrällpotential. Men det troliga är ändå att Skottland åker hem efter fyra spelade matcher.

Nadeshiko

Japan

Världsranking: 7

Guldchans: 1–5 procent

Nyckelspelare: Saki Kumagai – Guldhjältinnan från 2011 har ett mycket bra passningsspel och är väldigt viktig för laget i uppspelsfas.

Spelare med Sverigekoppling: Ingen

Startelva i genrepet (4–4–2): Ayaka Yamashita – Risa Shimizu, Saki Kumagai, Moeka Minami, Aya Sameshima – Emi Nakajima, Nana Ichise, Hina Sugita, Yui Hasegawa – Kumi Yokoyama, Yuka Momiki.

Kommentar: Japan har spelat i de två senaste VM-finalerna. För fyra år sedan hade man flyt på vägen fram. Sedan dess har laget byggts om.

Det Japan som kommer till Frankrike är ett intressant och väldigt spelskickligt lag. Däremot finns stora frågetecken för den offensiva tyngden. Sedan den tidigare ungdomsförbundskaptenen Asaka Takakura fick uppgiften att föryngra landslaget har man spelat 18 matcher mot motstånd på världsrankingens topp tio. På de 18 matcherna har man tre segrar, fyra kryss och elva förluster.

Japans tekniska lag har helt enkelt vägt för lätt mot toppmotstånd. Därför skall vi inte räkna med någon ny finalplats för Nadeshiko – som landslaget kallas. Personligen ser jag det som en framgång för laget om det tar sig till kvartsfinal.

I laget finns flera riktigt spännande spelare. 20-åriga mittbacken Moeka Minami var exempelvis lagkapten i det japanska lag som vann U20-VM i fjol. 22-åriga Yui Hasegawa är kortvuxen, men ändå en stor spelare. Hennes touch och blick för spelet håller hög klass. Sannolikt kommer mycket av Japans anfallsspel att starta på kanterna, hos Hasegawa och Emi Nakajima.

En annan kortvuxen spelare med central roll är den tekniska, centrala mittfältaren Hina Sugita. Men just längden kan bli ett japanskt problem.

I såväl VM 2011 som 2015 och i OS 2012 hade japanskorna flera nickstarka spelare i Homare Sawa, Azusa Iwashimizu, Mizuho Sakaguchi och Yuki Nagasato. Dessutom hade man en fantastisk hörn- och frisparksläggare i Aya Miyama. Av de fem är bara Sakaguchi med i årets trupp, och hon är långt ifrån säker på en plats i startelvan.

Fasta situationer kan således bli ett stort problem i båda riktningar för Japan. Jag räknar ändå med att japanskorna tar sig till åttondelsfinal. Sannolikt räcker det ju med att vräka in mål på svaga Argentina för att ta en slutspelsplats. I utslagsmatcherna har Japan chans mot alla lag, och med jackpot kan man ta sig hela vägen. Men jag tror ändå att det tar slut i åttondels- eller kvartsfinal.

 

Argentina

Världsranking: 37

Guldchans: Mindre än promillechans.

Nyckelspelare: Sole Jaimes. Forwarden som värvades till Lyon vid årsskiftet måste vara i absolut toppform om Argentina skall ha minsta chans att ens göra något mål i VM.

Spelare med Sverigekoppling: Ingen

Startelva i genrepet (4–2–3–1): Solana Pereyra – Adriana Sachs, Augustina Barroso Basualdo, Aldana Cometti, Eliana Stabile – Vanesa Santana, Ruth Bravo – Mariana Larroquette, Estefania Banini, Maria Bonsegundo – Soledad Jaimes.

Kommentar: Argentina skall vara chanslöst. Laget är sannolikt det sämsta i turneringen. Huvudkonkurrent till titeln sämst i VM är Thailand.

Argentina är ett av de många länder som bara har landslag i samband med mästerskap. Det argentinska laget spelade bara en enda landskamp mellan sommaren 2015 och april 2017.

Lagets affischnamn är kreativa Estefania Banini, med flertalet år i USA och Spanien bakom sig, och forwarden Soledad Jaimes, som värvades till Lyon i vintras. Jaimes visade vägen till VM genom att göra fem mål i Copa America i fjol. Där kom laget på tredje plats vilket innebar att man fick spela playoff mot den nordamerikanska fyran Panama. Där vann Argentina med totalt 5–1 över två matcher.

Utöver Jaimes gjorde Banini och Florencia Bonsegundo tre mål vardera i Copa America. Banini och Bonsegundo spelar båda i Spanien. Det gör även backarna Aldana Cometti, Augustina Barroso Basualdo och Ruth Bravo samt mittfältaren Mariela Coronel och forwarden Yael Oviedo.

Huvuddelen av spelarna är dock hemmabaserade. Och efter VM-avancemanget har tyvärr inte förbundet givit sitt landslag speciellt bra förutsättningar under uppladdningen. Vad jag kan hitta har de bara spelat fyra landskamper sedan november. Tre av de var i en fyrnationsturnering i Australien mot Sydkorea, Nya Zeeland och Australien. Där blev Argentina mållöst efter förluster med 5–0, 2–0 och 3–0.

Senast Argentina spelade VM var 2007. Då kom man allra sist med noll poäng och målskillnaden 1–18. Från den truppen är målvakten Vanina Correa även med i årets VM-trupp.

Jag räknar med att Argentina lämnar även det här världsmästerskapet utan poäng. Deras huvudmål måste nog i första hand vara att göra något mål – samt att undvika att även den här gången bli sist i hela mästerskapet.

 

Kunglig presentation av Englands VM-trupp

Publicerad den av
2

Englands VM-trupp håller just nu på att presenteras på sociala medier.

Phil Neville valde en lite annorlunda väg att meddela sitt lag. Han lät 23 kändisar släppa varsin spelare. Först ut var ett kungligt budskap om att lagkapten Steph Houghton är med.

Efter prins William har bland annat även Emma Watson, James Corden, Olly Murs, Alex Scott, Ian Wright, Raheem Sterling, Ellie Goulding, Alan Shearer och David Beckham presenterat varsin spelare under förmiddagen.

Det här är ett lysande PR-knep som gör att VM-truppen når ut långt utanför den vanliga damfotbollskretsen. Dessutom gör upplägget att man blir lika nyfiken på vilka som får presentera spelare som vilka som kommer med.

Hur truppen ser ut?

Här är de 23 spelarna:

Målvakter (3): Karen Bardsley (Manchester City), Carly Telford (Chelsea) och Mary Earps (Wolfsburg, Tyskland).

Backar (8): Stephanie Houghton, Abbie McManus och Demi Stokes (Manchester City), Lucy Bronze (Lyon, Frankrike), Leah Williamson (Arsenal), Alex Greenwood (Manchester United), Millie Bright (Chelsea), Rachel Daly (Houston Dash, USA),

Mittfältare (6): Jill Scott, Georgia Stanway och Kheira Walsh (Manchester City), Karen Carney (Chelsea), Jade Moore (Reading) och Lucy Staniforth (Birmingham).

Forwards (5): Fran Kirby (Chelsea), Beth Mead (Arsenal), Toni Duggan (Barcelona, Spanien), Nikita Parris (Manchester City), Ellen White (Birmingham) och Jodie Taylor (Seattle Reign, USA).

Det är en stark trupp som domineras av spelare från Manchester City – åtta stycken. Chelsea har med fyra, medan det engelska mästarlaget Arsenal bara har två. Vi har med två spelare som varit i damallsvenskan, dels målvakten Karen Bardsley (Linköping) dels forwarden Jodie Taylor (Göteborg).

Noterbart också att fem spelare har klubbadress utanför England.

Bland de spelare som lämnas utanför truppen märks Lyons Izzy Christiansen och Manchester Citys talangfulla målvakt Ellie Roebuck. Det blir inte heller plats för USA-baserade Chioma Ubogagu, som ju testats under vintern.

Christiansen skadade foten i mars, och opererades kort därefter. Många trodde att hon trots det skulle vara med i truppen. Men förbundskapten Neville vågade tydligen inte chansa på att hon skulle bli fullt återställd i tid. En annan spelare som missar VM på grund av skada är ju Arsenals korsbandsskadade mittfältare Jordan Nobbs.

England spelar i grupp D mot i tur och ordning Skottland, Argentina och Japan.

Kort genomgång av VM:s guldfavoriter

Publicerad den av
4

I kväll spelar Sverige borta mot Österrike. Matchen startar 19.10 och sänds av TV12. Utifrån hur Peter Gerhardsson har jobbat hittills under sin period som förbundskapten borde det bli nio–tio ändringar i startelvan från i lördags.

Vi får se om han ändrar det upplägget nu när det är sista landskampen inför att VM-truppen skall presenteras.

Klart är att det blir minst två ändringar. Duon Fridolina Rolfö och Elin Rubensson vilas nämligen av säkerhetsskäl. Sedan tidigare är ju Stina Blackstenius borta på grund av sjukdom.

Och efter att inlägget publicerats får jag se att även Mimmi Larsson är febersjuk och tvingas stå över matchen. Det blir minst tre ändringar således.

Det har spelats rätt många landskamper de senaste dagarna, och med bara två månader till VM börjar guldkandidaterna rada upp sig. Den största är nog trots allt våra gruppmotståndare, de regerande mästarinnorna från USA.

Amerikanskorna har vräkt in mål i det här landslagsfönstret. Först vann man med 5–3 mot ett starkt Australien, och senast blev det hela 6–0 mot Belgien.

Det som framför allt talar för USA är att kreativa nyckelspelaren Tobin Heath äntligen tycks både vara frisk och i absolut toppform. När Heath är i form, då är USA livsfarligt. Sedan blir det ju inte sämre av att måldrottningen Alex Morgan fortsätter att göra mål. Mot Australien kom hennes mål nummer 100 i landslagssammanhang. Och mot Belgien kom nummer 101.

Förutom USA måste man ju nämna Frankrike i försnacket. Kanske att de hade varit de allra största favoriterna om de inte också kommer att kämpa mot sina egna hjärnspöken. För Frankrike har ju fortfarande aldrig tagit en mästerskapsmedalj på seniornivå.

Men när laget väl bryter den där medaljförbannelsen kan det mycket väl leda hela vägen. För dagens lag är starkt, väldigt starkt. På sina tolv senaste landskamper har Frankrike elva segrar och en förlust mot Tyskland. Bland de elva segrarna finns matcher mot både USA och Tyskland.

Under det här fönstret har fransyskorna vunnit med 3–1 mot Japan och 4–0 mot Danmark. Vid 3–1-segern mot Japan fick väl fransyskorna hjälp av den svenska domartrion Sara Persson, Julia Magnusson och Josefin Aronsson med det tidiga ledningsmålet? För vad jag kan se är inte hela bollen över mållinjen efter Valerie Gauvin:s nick.

En tredje guldkandidat är Tyskland. Jag har väntat ganska länge på det nya tyska ”genombrottet”. För Tyskland har genomgående haft spelskickliga och duktiga F17- och F19-landslag de senaste åren. Det har inte handlat om avsaknad på talang, utan mer om att hitta rätt talanger.

Det gjorde Horst Hrubesch under sin period som förbundskapten. Och Martina Voss-Tecklenburg har fortsatt det arbetet. För Tyskland har inte en enda förlust under det senaste året. På sina tio senaste landskamper har man nio segrar och ett kryss.

Och de två senaste bortavinsterna i Frankrike och Sverige har varit riktigt imponerande. Känslan är att Tyskland blir att räkna med i VM.

Bland outsiders finns förstås England. Phil Neville:s lag kan gå hela vägen i VM. Man vann She Believes cup, men kom ner lite på jorden i förra veckan då man föll med 1–0 mot Kanada. I den matchen gjorde för övrigt fantastiska Christine Sinclair sitt landslagsmål nummer 180. Hon har nu bara fyra kvar till världsrekordet.

Kanada är ju ytterligare en riktigt het utmanare i VM. Laget har på sex matcher i år bara släppt in ett mål. Då har man ändå mött starka lag som Norge, Island, Skottland, Sverige, England och Nigeria. Facit på de där sex matcherna är 4,5 segrar och 1,5 kryss. Den halva segern är straffläggningen mot Sverige i Algarve.

Kanada känns väldigt svårslaget.

Ett lag som brukar nämnas i medaljdiskussionen, men i år känns ganska långt därifrån är Brasilien. Jag har länge påtalat att Brasilien haft väldigt svaga flicklandslag, och att damfotbollen i landet har en väldigt negativ utveckling.

Och för tillfället har brasilianskorna också ett väldigt dåligt självförtroende. De senaste dagarna har man förlorat med 2–1 mot Spanien och…

…1–0 mot Skottland. I den senare matchen hade Brasilien massor av chanser – bland annat två bollar i målramen. Men faktum är att Skottlands första seger någonsin mot Brasilien i fotboll (herr- som damlandslag) också var Brasiliens nionde raka förlust.

Visst har Brasilien spelat många matcher mot topplag under hösten och våren. Men man har alltså nio raka förluster – vilket riskerar att vara ett sänke in mot VM-slutspelet.

Det finns förstås ytterligare några lag med medaljchans. Ett sådant är Australien, några andra är Japan, Sverige, Norge, Spanien, Nederländerna och kanske även Italien. Europamästarinnorna Nederländerna har varit lite upp-och-ner det senaste året. Nu i veckan har man vunnit med 2–0 mot Mexiko.

Utöver Österrike–Sverige spelas följande landskamper i dag: Tyskland–Japan, Nya Zeeland–Norge, Nederländerna–Chile, Italien–Irland och hyperintressanta England–Spanien.

En match är redan klar: Sydkorea–Island 1–1. Här är det koreanska målet:

De lagen möttes även i Sydkorea i lördags. Då vann Island med 3–2 inför 15 839 åskådare.

Lite av varje från vecka 5

Publicerad den av
3

Det har gått en vecka sedan det förra inlägget. Det här blir lite av ett uppsamlingsheat av veckans nyheter.

Som tur är har Rainer och hans blogg Hattrick varit igång bra i veckan, och därmed stått för nyhetsrapporteringen. Det var ju en tråkig nyhet häromveckan när vi fick veta att bloggen Spelare 12 kommer att uppdateras mer sporadiskt framöver.

Det har varit bra när vi varit tre hyfsat aktiva bloggar, för då har vi kunnat turas om att leda nyhetsarbetet. Nu riskerar det att bli väldigt tunt i perioder. För det kommer fler veckor där jag inte hinner skriva något. Men vi får väl hoppas att Spelare 12 får mer bloggtid framöver igen. Eller att någon annan blogg kan kliva in och fylla tomrummet.

Vad har då hänt under den gångna veckan?

Danmark

Den stora nyheten är ju att den danska domen står kvar. Som ni redan vet tycker jag att det här är högst anmärkningsvärt och visar att Uefa inte tar damfotboll på allvar.

Jag tänker inte gå djupare in i frågan nu än att jag tycker att det är otroligt pinsamt för damfotbollen att man kan strunta i en match på landslagsnivå utan att få något straff. För nu kommer ju faktiskt Danmark undan utan att straffas.

Nu tänker säkert någon av er att ”de döms ju som förlorare”. Jo, det gör de. Men det är väl självklart att man förlorar en match man inte ställer upp i. Och att bötesbeloppet ligger på en nivå som troligen är lägre än vad det hade kostat att spela matchen.

Jag hoppas verkligen att Uefa kommer att se över straffet för walkover-matcher framöver. För det behöver skärpas rejält, så att vi slipper att se wo-matcher i framtiden.

Jag tyckte att det spred ett löjets skimmer över damfotbollen när Zimbabwe kunde spela OS 2016 trots att man hade lämnat walkover i det afrikanska kvalet. Nu kan vi alltså få ett liknande fall i Europa.

* Veckans näst största nyhet skulle ju kunna vara att bloggen årstakex.se under en vecka lyckades samla in hela 417 309 kronor till Hammarby damfotboll.

Det är förstås otroligt välkomna pengar för laget. Samtidigt som man bör se till att verksamheten går runt utan den här typen av tillskott är det ju kul att se kraften hos Hammarbys supportrar.

Det hade varit intressant att få veta hur många av välgörarna som ställde upp för damfotbollen och hur många som ställde upp för klubben Hammarby. För damlagets publikstöd brukar ju tyvärr inte vara speciellt bra.

I fjol sågs Hammarbys elva hemmamatcher i damallsvenskan av totalt 7800 åskådare. Om Bajens publikintäkter följer snittet bör de ha legat kring 300 000 i fjol. För intäkten per åskådare i damallsvenskan 2016 låg på 38 kronor.

Det är alltså troligt att Årstakex fixade mer pengar till Hammarby Damfotboll än vad laget fick in totalt i biljettintäkter under hela fjolåret. Bra jobbat.

* I helgen har träningsmatchandet dragit igång på allvar. Jag har inte hunnit surfa runt och kolla laguppställningar, och utan att veta hur ordinarie olika lag har spelat är resultaten egentligen ganska ointressanta.

Klart är nog dock att IFK Kalmar kommer att slå rejält ur underläge i årets serie. Som det ser ut nu blir det svårt att inte tippa laget på den tolfte och sista platsen. För 1–8 mot Rosengård i första träningsmatchen skrämmer knappast slag på några av årets motståndare.

Här är några fler resultat från helgens matchande:

Djurgården–Linköping 1–1

Eskilstuna–Hammarby 2–1 – två mål av Loreta Kullashi.

Göteborg–Vålerenga 2–0

BSF–LB07 1–3 – två mål av Anna Welin.

Anna Welin

* I USA blev det helt klart att Boston Breakers drar sig ur ligan förra söndagen, och under veckan har övriga lag fått dela på Bostons spelartrupp.

I den specialdraft som genomfördes valdes Lotta Ökvist av Houston Dash, vilket innebär att hoppet om en säsong i NWSL lever vidare för Ökvist. Noterbart i övrigt var att Elizabeth Addo valdes av Seattle Reign. Det var lite överraskande för mig, för jag hade missat att hon var klar för Boston.

* I England höll nya förbundskaptenen Phil Neville sin första stora presskonferens i veckan. Och rapporterna därifrån säger att han imponerade, och att han den här gången sa rätt saker.

* En som lämnar England är norska Andrine Stolsmo Hegerberg. Norskan byter Birmingham mot PSG. Storasyster Stolsmo Hegerberg är en spelare jag inte blir riktigt klok på. Hon har grym känsla, och en jättehög högstanivå.

Men lägstanivå är låg, och när hon spelade i Göteborg tyckte jag att hon var väldigt ojämn. Den uppfattningen har inte ändrats av de norska landskamper jag såg i fjol. Alltså ibland lysande, ibland riktigt dålig.

Andrine Stolsmo Hegerberg

Hegerberg är inte nöjd med hur hon har behandlats av landslagsledningen efter EM-fiaskot. Martin Sjögren har ju nämligen inte tagit med henne i sin trupp någon gång efter mästerskapet i Nederländerna.

Rent fotbollsmässigt tycker man att Hegerberg den äldre borde ingå i en norsk landslagstrupp. Hon borde ju nämligen vara utmärkt att ha som joker att kasta in, för hon kan förändra matchbilder.

* I Tyskland har Sara Björk Gunnarsdottir förlängt sitt kontrakt med Wolfsburg. Det löper nu över 2020.

* Förra veckans hetaste ligamatch i Europa var förstås seriefinalen i engelska WSL mellan Chelsea och Manchester City. Det slutade 0–0, och utifrån höjdpunkterna nedan var Chelsea närmast segern.

Kul att Radiosporten rapporterade från den. De kunde berätta att Hedvig Lindahl och Magdalena Eriksson var de båda svenska spelare som fick speltid.

* Den här veckans match spelas i Frankrike redan under måndagskvällen (21.00). Då möts Lyon och Montpellier i ett toppmöte i D1 Feminine.

Montpellier är illa ute i kampen om en plats i höstens Champions League, och bör helst sno åt sig poäng i den här matchen. Men det lär inte bli lätt.

* Till Australien, där det numera är slutspelsklart i W-league. Det blir Brisbane Roar, Sydney FC, Newcastle Jets och Melbourne City som gör upp om mästerskapet kommande helger.

I Sydney spelar den före detta Eskilstunaspelaren Chloe Logarzo. Hon gjorde det här målet förra helgen:

Brisbane vann grundserien. Och skytteligan tog förstås glödheta Sam Kerr hem. Hon gjorde 13 mål på nio matcher för Perth Glory. Det innebär alltså att Kerr det senaste året har vunnit skyttligorna både i USA och Australien – och i båda fallen har hon spelat för klubbar som missat slutspelet. Det är verkligen otroligt starkt gjort.

Tvåa i skytteligan blev amerikanska Katie Stengel med tio mål för Newcastle. Norska Elise Thorsnes kom på delad femteplats med sex mål.

För 17-åriga Ellie Carpenter och Canberra United blir det inget slutspel. Men backtalangen som ju fick chansen för The Matildas redan i OS 2016 stod i alla fall för ett av årets finaste mål i W-league:

* Under veckan blev det även klart vilka 16 lag som spelar U20-VM i Frankrike senare i år. Redan vid förra inlägget hade Mexiko, USA och Haiti tagit platserna från Nord- och Mellanamerika. Dock var inte finalen spelad.

Där tippade jag att Mexiko skulle slå USA. Så blev det också, fast jag måste säga att jag tyckte USA i finalen gjorde sin bästa match i turneringen. Och att man sett till matchbilden nog borde ha vunnit.

Men det blev alltså Mexiko som drog längsta strået. Man gjorde det efter straffläggning.

I Mexikos lag utmärkte sig den nickstarka forwarden Katty Martinez, duktiga mittbacken Miriam Garcia samt snabba yttrarna Jacqueline (Lizbeth) Ovalle och Dayana Cazares. Dessutom hade man spelskickliga spelare på mittfältet. Känslan är att Mexiko kommer att flytta fram sina positioner framöver, mycket tack vare att man numera har en egen liga, vilket förstås gynnar unga talanger på uppgång.

I USA tyckte jag att de mest intressanta spelarna var mittfältspådrivaren Jaelin Howell – vars pappa tydligen har vunnit Super Bowl med Tampa, tekniska Sophia Smith, duktiga högerbacken Kiara Pickett, löpstarka mittfältaren Savannah DeMelo samt bolltrygga mittbacken Tierna Davidson. Däremot var affischnamnet Ashley Sanchez en stor besvikelse.

Eftersom matcherna låg på perfekt tid för mig, precis när jag slutade på jobbet, så såg jag många matcher. Något jag inte gillade var hur utbrett det var med tröjdragningar. Väldigt många spelare var riktigt duktiga på att hålla i motståndarnas tröjor. Tråkigt att det otyget är på väg in i damfotbollen.

De fyra sista lagen till U20-VM blev Ghana och Nigeria från Afrika samt Brasilien och Paraguay från Sydamerika.

Brasilien vann Sydamerikas U20-mästerskap i stor stil. Laget vann alla sina sju matcher och noterades för 30–1 i målskillnad. Kanske att Brasilien har något på gång igen?

Turneringens stora spelare var Brasiliens Geyse da Silva Ferieira, som gjorde tolv mål.

Colombias Angie Castaneda gjorde tio mål och blev tvåa i skytteligan. Turneringens stora namn på förhand var ju Venezuelas Deyna Castellanos. Ni minns väl att Fifa nominerade henne som en av världens tre bästa spelare alla kategorier förra året? Hon gjorde fyra mål i Sydamerikas U20-mästerskap. Det hindrar inte att fjärdeplacerade Venezuela var turneringens stora besvikelse.

Man vann bara två av sju matcher, och var aldrig nära en VM-plats. Med tanke på att Venezuela har kommit på fjärde plats i två raka U17-VM trodde man väl att landet skulle ha tillräckligt med talang för att kvala in till U20-VM.

Arrangemanget i Ecuador väckte ett och annat frågetecken. Bland annat lär den här hunden ha avbrutit matchen mellan Ecuador och Paraguay vid fyra tillfällen…

* Apropå Sydamerika har ju Colombia varit kontinentens tvåa bakom Brasilien på seniornivå under 2010-talet.

Satsningen i Colombia på landets damlandslag är dock långt ifrån helhjärtad. Det är tyvärr egentligen bara Brasilien som spelar vänskapsmatcher av de sydamerikanska lagen.

Men Colombia gjorde dock nyligen en ovanlig start utanför mästerskapen i en fyrnationsturnering i Kina. Där blev det kryss mot Thailand, seger mot Vietnam och slutligen förlust med 2–0 mot värdnationen i den avslutande matchen:

Kina vann turneringen på full poäng. Thailand blev tvåa på fyra poäng och bättre målskillnad än Thailand, medan Vietnam blev poänglös jumbo. Bland annat vann Kina med 4–0 mot Vietnam i öppningsmatchen:

 

Nevilledebatt och Piteskador

Publicerad den av
2

I förra veckan skrev jag om att Phil Neville var klar som engelsk förbundskapten. I går blev den nyheten officiell, och sedan har debatten rasat om både det ena och det andra. Framför allt har det debatterats i England (bland annat här och här), men frågan har även varit uppe i Sverige.

Det som är positivt att utnämningen gör att damfotbollen hamnar i fokus. Och sannolikt kommer engelsk media att vara mer intresserad av damlandslaget nu när det leds av en kändis.

Utöver uppmärksamheten har väl det mesta i övrigt som skrivits om utnämningen  huvudsakligen varit negativt. Så negativt att det engelska fotbollsförbundet FA har gått ut med en bakgrund till utnämningen.

Här noteras att det är en kvinna, Sue Campbell, som varit ansvarig för processen, och att hon haft 145 kandidater, varav 47 varit uppe för diskussion. Efter det blev sex kandidater kvar, varav vilka två var kvinnor.

De sex kallades till intervjuer. De fyra kandidater som gick vidare därifrån drog sig dock ur, en efter en. Mycket tyder på att de fyra finalisterna var John Herdman, Nick Cushing, Laura Harvey och Mo Marley.

Orutinerade Neville lämnade aldrig in någon ansökan. Han kom in i bilden efter att alla toppkandidaterna backat ur. Just hans brist på erfarenhet som ansvarig tränare är något många har vänt sig mot.

Men det är inte det enda. I går tvingades han stänga ner sitt twitterkonto eftersom han skrivit tweets som inte känns förenliga med någon som är ansvarig förbundskapten för ett damlandslag.

I dag har han även via förbundet bett om ursäkt för aktuella tweets.

Andra saker som väckt missbelåtenhet är att utnämningen gjordes officiell via herrlandslagets kanaler, och inte damlandslagets. Dessutom drog Neville själv på sig frågetecken genom att han mest pratade om sig själv i sin första kommentar som förbundskapten.

Det finns säkert anledning att återkomma till det här ämnet framöver. Nu nöjer jag mig med att konstatera att båda Europas två högst rankade damlandslag nu har förbundskaptener som debuterar som tränare. Det är ju trots allt väldigt anmärkningsvärt.

Faith Ikidi

Innan jag sätter punkt för i dag till Piteå, där försäsongen har börjat illa. Först tog Stellan Carlsson timeout. Sedan bröt Elin Bragnum vadbenet, och riskerar att missa hela säsongen. Och nu har Faith Ikidi brutit armen, och skall gå gipsad i sex veckor. Det är tunga smällar för en väldigt intressant, men ganska tunn Pitetrupp.

Aktuella nyheter – och lite tränarproblematik

Publicerad den av
2

Landslaget är samlat i Sydafrika, och sett till de bilder de lägger upp på sociala medier verkar det vara en rätt trevlig samling så här långt.

Under lägret spelar de alltså en inofficiell träningsmatch på torsdag och så riktig landskamp på söndag 14.00.

Blickar vi tillbaka mot den helg som gått var det en rätt trött damfotbollshelg. Höjdpunkterna var semifinalerna i engelska WSL cup samt återstarten i franska D1 Feminine.

Vi fick en svensk målskytt i Frankrike. Det var Linda Sembrant som tidigt nickade in 1–0-målet i Montpelliers 3–2-seger mot Olympique Marseille. Noterbart var att lagets bästa målskytt hittills i ligan, Stina Blackstenius, var bänkad och byttes in först med 21 minuter kvar. Det var tredje gången i ligan som Blackstenius började på bänken.

I övrigt i Frankrike så håller Ada Stolsmo Hegerberg sitt fantastiska målsnitt på fler än två mål per tävlingsmatch sedan fjolårets EM-slutspel. Norskan gjorde ett äkta hattrick, alltså tre mål i rad i samma halvlek, när Lyon vann med 4–0 borta mot Paris FC – det lag som tidigare hette Juvisy.

Hegerberg är nu uppe i 21 ligamål på 13 omgångar. Hon har därmed nio omgångar kvar att ta peta bort sig själv från topp fem när det gäller flest gjorda mål på en säsong i D1 Feminine. Den ser ut så här i nuläget:

42 mål: Sandrine Bretigny, Lyon, 2006/07
38 mål: Marinette Pichon, Juvisy 2004/05
36 mål: Marinette Pichon, Juvisy 2005/06
34 mål: Lotta Schelin, Lyon, 2014/15
33 mål: Ada Stolsmo Hegerberg, Lyon, 2015/16

Hegerberg är för övrigt inne på sin fjärde säsong i den franska ligan, och är uppe på 97 mål efter 77 matcher. Lyons bästa målskytt genom tiderna är Lotta Schelin. Hon behövde drygt sex säsonger för att komma upp i 100 ligamål. Totalt gjorde Schelin 143 mål på 138 ligamatcher. Det rekordet ser ut att vara i fara.

Apropå Frankrike uppges PSG:s Shirley Cruz vara nästa toppspelare att sticka till Kina för att tjäna pengar.

En annan aktuell nyhet är att Pernille Harder har förlängt sitt kontrakt med Wolfsburg med ytterligare ett år. Det gäller nu fram till 2020.

Så till England där det blir Manchester City och Arsenal som spelar finalen i WSL cup. I semifinalerna vann City med 1–0 borta mot Chelsea (mål av Nadia Nadim) och Arsenal med 3–2 borta mot Reading.

Till Australien där det är sex lag som slåss om de fyra slutspelsplatserna i W-league nu när lagen har två eller tre omgångar kvar att spela.

Brisbane Roar leder serien och känns i praktiken slutspelsklart. Det gör även Sydney FC efter deras bortaseger mot Perth Glory i helgen. Just Glory ligger på sjätte plats, och klart sämst till av de sex lag med slutspelschans. Troligen gör Newcastle Jets, Melbourne City och Canberra United upp om de två sista semifinalplatserna.

I helgen drog Sydamerikas U20-mästerskap i gång i Ecuador. Det är en turnering där Venezuela och Brasilien är favoriter att ta de två platserna till årets U20-VM. Paraguay ses som första utmanare. De tre favoritlagen har inlett med varsin seger.

Just Venezuela och Brasilien möts i natt svensk tid i gruppspelet. Fokus hamnar förstås på turneringens storstjärna, Venezuelas Deyna Castellanos. Ni vet hon som officiellt röstades fram som en av världens tre bästa spelare under 2017 – trots att hon inte presterat på internationell seniornivå ännu.

På ungdomsnivå presterar dock Castellanos. Det var just hon som gjorde Venezuelas segermål i öppningsmatchen mot Uruguay.

Som avslutning på inlägget tänkte jag ta upp tränarfrågan. På sociala medier har den internationella damfotbollsdiskussionen de senaste dagarna delvis handlat om att orutinerade tränare släpps fram på toppjobb inom damfotbollen.

Orsaken är att omeriterade Phil Neville uppges vara klar som ny engelsk förbundskapten.

Neville är inte den första ”nybörjaren” som får ett toppjobb direkt inom damfotbollen. Som exempel har även nämnts den tyska förbundskaptenen Steffi Jones samt förre franske förbundskaptenen Oliver Echaouafni. Ingen av de tre har haft fem års tränarerfarenhet innan de blivit ansvariga för ett av världens bästa landslag.

I Sverige har det ju varit lite debatt kring kvinnliga tränare sedan Linköping inte hittade den assisterande tränare man eftersökte. Och det är ju inte så konstigt, det finns ju inte så många tränarutbildade kvinnor.

När jag kollade den lista över de tränare i Sverige som har den högsta tränarutbildningen, Pro – fanns bara fyra kvinnor. Nu verkar i och för sig inte listan vara uppdaterad de senaste tre–fyra åren, men det har knappast tillkommit så speciellt många.

Noterbart här är att Svenska Fotbollförbundet kräver att de ansvariga tränarna i herrarnas allsvenska och superetta skall ha just Pro-utbildning. Men att de själva anställer förbundskaptener på flicklandslag som inte har aktuell utbildning. Det känns ju väldigt konstigt. Om de tar in förbundskaptener som inte har högsta utbildningen borde ju förbundet snabbast möjligt se till att aktuella personer får Pro-utbildningen.

Inte heller Lilie Persson, som ju är utbildningsansvarig på tjejsidan, verkar ha högsta utbildningen. Hur ser det ut?

Positivt här är att Uefa har gått in och betalat tränarutbildning (dock inte Pro) för ett antal före detta elitspelare på damsidan, bland annat Malin Levenstad. Henne hör ni förresten prata balanserat om kvinnliga tränare i veckans avsnitt av Fotbollsarena Radiosporten.

Att Uefa går in och betalar känns för övrigt som ett bra steg. Att underlätta för kvinnor att få de dyra utbildningarna är ett väldigt bra steg mot större jämställdhet inom fotbollen.