Bronze är bäst i Europa

Europas bästa spelare säsongen 2018/19 heter Lucy Bronze. Det är en utnämning man kan diskutera. Bronze har varit bra, men har hon varit bäst? Kul dock att priset går till en ytterback, för det är ju inte speciellt vanligt.

Bronze kunde för övrigt inte vara på plats och ta emot priset. Hon spelade ju nämligen landskamp borta mot Belgien i dag. Den matchen slutade 3–3, efter att Bronze spelat yttermittfältare. Jodie Taylor gav England ledningen efter den här läckra passningen från Georgia Stanway.

England gjorde även 2–0 innan belgiskorna vände matchen med tre raka mål. På slutet fick England straff. Och den här gången var Nikita Parris, som ju missade två straffar i VM, hur säker som helst från straffpunkten.

Det där var en träningsmatch. Men det har ju även spelats fem EM-kvalmatcher i kväll. Eftersom Uefa har strukit förkvalet är det fler blåbärsnationer i det här kvalet än det har varit inför de tre senaste Europamästerskapen. Därmed kommer det att bli fler stora segersiffror, något som märktes direkt den första dagen. För Danmark gjorde hela 8–0 på Malta och Wales vann med 6–0 borta mot Färöarna.

Hos danskorna startade Rosengårdsduon Sofie Svava och Sanne Troelsgaard. Den senare blev tvåmålsskytt. Det blev även Stine Larsen.

Sanne Troelsgaard

Däremot var det oväntat jämnt mellan Israel och Italien. Israel tog faktiskt ledningen, och även om italienskorna vände och vann blev det bara 3–2.

I Sveriges grupp vann Island planenligt hemma mot Ungern. Slutsiffrorna blev 4–1 (1–1) efter att Elin Metta Jensen blivit tvåmålsskytt.

Elin Metta Jensen

I morgon är det ytterligare sju EM-kvalmatcher. De sportsligt sett mest intressanta är Nordirland–Norge och Slovenien–Ryssland.

I natt skall USA spela mot Portugal inför storpublik. I natt gör även Pia Sundhage sin debut som förbundskapten för Brasilien. I matchen mot Argentina får Sundhages lag klara sig utan storstjärnan Marta som skadade sig i senaste ligaomgången.

Slutligen råkade jag snubbla över några resultat i Kazakstans liga. Den består bara av sex lag, och BIIK Kazygurt prenumererar på ligaguldet. De har för övrigt 97–4 i målskillnad efter tolv omgångar i år. Det innebär att de i snitt vinner med 8–0,3.

Men det var inte BIIK Kazygurts överlägsenhet som väckte mitt intresse, utan några av lagnamnen. Trea i ligan ligger nämligen SDYuSShOR No.8 Astana och på fjärde plats finns FK ODYuSSh 2 Aktobe. Det känns knappast som traditionella lagnamn.

Slutligen till Spanien där Tacon/Real Madrid tydligen skall vara redo att presentera en ny utländsk forward. Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson kommer alltså att få konkurrens.

Vem det handlar om vet jag inte. Men Romain Balland brukar ha bra koll på damfotbollen i Frankrike. Så det skulle kunna vara en fransyska. Personligen tänkte jag spontant på Lisa-Marie Utland som ju sägs vara på väg bort från Rosengård. Men det är bara en ren gissning.

Svensk i Algeriet – och fransk premiär

Hanna Boubezari

På måndag öppnar det första internationella fönstret efter VM. Som bekant spelar Sverige en EM-kvalmatch under fönstret, den går i Lettland först tisdagen den 3 september. Själva EM-kvalet inleds redan på torsdag med fem matcher, bland annat Island–Ungern i vår grupp.

Dagen innan kan en svensk spelare göra landslagsdebut i det afrikanska OS-kvalet. Då möts nämligen Algeriet och Nigeria i åttondelsfinal. Och i Algeriets trupp finns för första gången den Umeåbördiga Kungsbacka- och Jitexspelaren Hanna Boubezari.

Hon flög ner till Afrika i onsdags för att eventuellt få göra landslagsdebut i mötet med Thomas Dennerby:s meriterade landslag. Boubezari har varit på läger med det svenska flicklandslaget, men är vad jag kan se inte bokförd för någon landskamp.

Det kan alltså bli debut alla kategorier på onsdag. Afrika har bara en plats i nästa års OS-turnering, och kampen lär i första hand stå mellan VM-lagen Nigeria, Kamerun och Sydafrika. Möjliga utmanare är Ghana, Mali och Elfenbenskusten.

Algeriet känns inte som ett troligt OS-lag. Men algeriskorna var ett av åtta lag som nådde slutspelet i Afrikanska mästerskapen förra året. Då blev det noll poäng och 2–7 i målskillnad. Till nästa gång (2020) utökas för övrigt de Afrikanska mästerskapen från åtta till tolv lag, så kanske att Boubezari kan få spela i ett mästerskap framöver.

I år har hon spelat två matcher i damallsvenskan för Kungsbacka. Nu under hösten är hon utlånad till division I-klubben Jitex.

Inför det stundande landslagsuppehållet har vi fått besked om att två rutinerade mittfältare slutar i sina respektive landslag. Det handlar dels om den 33-åriga tyska OS- och EM-mästarinnan Lena Goessling.

Wolfsburgspelaren har dessutom vunnit Champions League två gånger. Hennes bästa säsong hittills var 2013, då hon bland annat kom med i EM:s allstarlag samt prisades som världens bästa speluppläggare av den internationella statistikorganisationen IFFHS.

Goessling fick bara speltid i en match i årets VM-slutspel, och ingår sannolikt inte i förbundskapten Martina Voss-Tecklenburg:s planer. Det var sannolikt därför rimligt att tacka för sig nu.

I övrigt vad gäller det tyska landslaget så har talangfulla 19-åringen Lena Lattwein tvingats lämna återbud till det stundande landslagslägret. Hon ersätts av Pauline Bremer, en spelare som jag trodde hårt på för några år sedan. Men den 23-åriga Manchester Cityspelaren har inte fått den utveckling hon spåddes. Inte ännu i alla fall.

Den andra spelaren som tackar för sig är franska mittfältaren Elise Bussaglia. 33-åringen (fyller 34 i slutet av september) som numera spelar för Dijon i franska ligan var startspelare i VM. Hon spelade fyra av fem matcher, bland annat hela kvartsfinalen mot USA. Den matchen visade sig bli hennes sista landskamp.

Apropå Frankrike så drar ligan igång med fem matcher under lördagen. I fjol var Lyon, PSG, Montpellier, Bordeaux och Paris FC de fem högst placerade lagen. Känslan är att det kommer att se ut på ett liknande sätt i år.

Lyon är förstås megafavorit. Lagets senaste förlust i ligan kom mot PSG den 17 december 2016. Under de fem senaste säsongerna har Lyon på 110 ligamatcher tagit 103 segrar, 6 kryss – och bara en förlust.

Under sommaren tycker jag nog ändå att klubben har gjort några rätt konstiga värvningar. Det känns mer som att klubben breddar truppen än spetsar den. Det mest namnkunniga nytillskottet är Nikita Parris. Men man hade redan två högklassiga kantspelare till höger i Shanice van de Sanden och Delphine Cascarino.

Man får ju sannolikt klara sig utan korsbandsskadade Jessica Fishlock under hela säsongen. Men jag ser ingen riktig ersättare till henne bland nykomlingarna Alex Greenwood, Janice Cayman, Jessica Silva och den talangfulla finländska målvakten Katriina Talaslahti.

Dock har ju Lyon sedan tidigare en väldigt stabil stomme att luta sig mot. En intressant fråga blir ju om Ada Stolsmo Hegerberg kan återta kommandot i skytteligan. Norskan blev ligans bästa målskytt tre säsonger i rad 2016–18 (dock delat med kompisen Eugenie Le Sommer ett av åren). Den senaste säsongen fick dock Hegerberg nöja sig med andraplatsen bakom PSG:s Marie Antoinette Katoto.

Då tycker jag att första utmanaren PSG har gjort fler spännande värvningar. Man har bland annat toppat sin trupp med tyska Sara Däbritz, kanadensiska jättetalangen Jordyn Huitema och norska VM-spelaren Karina Saevik.

När PSG nyligen vann med 2–1 mot Bayern München i en träningsmatch hade Annahita Zamanian en större roll än tidigare. Det blir intressant att se om det även fortsatt kommer att se ut så för den svenskfostrade speluppläggaren.

I fjol hade vi fem svenskor plus Zamanian i D1 Feminine. I år är det nere i 2+1. I PSG finns ju även Hanna Glas, och i Montpellier har vi Marija Banusic.

I fjol var Montpellier tidigt borta ur striden om de två topplaceringarna. Till årets säsong har man gjort stora förändringar i sin spelartrupp. Bland annat har Linda Sembrant och Sofia Jakobsson lämnat. In har man fått tyska målvakten Lisa Schmitz, tidigare Rosengårdsmittfältaren Iva Landeka samt tyska landslagsforwarden Lena Petermann.

Iva Landeka

Montpellier har vunnit mot Chelsea och PSG (efter straffar) under försäsongen, och kan kanske utmana om andraplatsen i år.

Men man får se upp bakåt för ett alltmer intressant Bordeaux. Tittar man på FC Girondins trupp innehåller den en hel hög spännande spelare. Där finns bland annat nyazeeländska landslagsmålvakten Erin Nayler och brasilianska mittbacken Kathellen. I backlinjen finns även Estelle Cascarino, och på mittfältet landslagsmeriterade duon Charlotte Bilbault och Clarie Lavogez. Och forwardssidan är namnkunnig. Där finns Ouleymata Sarr, Viviane Asseyi och spännande jamaicanska nyförvärvet Khadija Shaw.

Till topplagen skall vi även räkna in före detta storklubben Juvisy, som ju sedan några år tillbaka spelar under namnet Paris FC. I Parisklubben hittar vi bland annat Sverigebekanta forwarden Linda Sällström.

Det är just på forwardssidan som PFC ser riktigt spännande ut. Utöver Sällström finns även anfallare som Gaetane Thiney, Camille Catala och Clara Mateo.

Juvisy har tagit sex ligaguld genom åren. Paris FC har ett berg att bestiga om man i år skall kunna ta första guldet i den nya konstellationen. Laget har just laddat för säsongen genom att bestiga berg.

Spelarna kämpade i sju timmar för att bestiga det 3173 meter höga Campbieil i Pyrenéerna.

Det om den franska ligan. Tittar vi på veckans silly season noteras att den före detta LFC-lagkaptenen Janni Arnth lämnar Arsenal för lagets motståndare i Champions League, italienska Fiorentina.

32-åringen gjorde mål i sin debut för Londonklubben. Men sedan blev det inte någon succé för Arnth i Arsenal. Hon fick bara spela totalt 254 minuter i WSL, och det är därmed rimligt att hon flyttar på sig.

I övrigt noteras att Australiens landslagsforward Emily Gielnik är nästa spelare att ansluta till Bayern München. Amanda Ilestedt:s lag spelar för övrigt i kväll mot Frankfurt, en match som visas på tyska Europsport, men som inte går att se gratis i Sverige.

I höst är det inte längre möjligt att se matcher från Frauen-Bundesliga eller NWSL gratis i Sverige. Det skriver bloggen Hattrick om här. Det är förstås tråkigt för oss som är intresserade, för det finns ju gränser för hur många kanaler man har råd att betala för. Samtidigt får vi hoppas att det innebär fina intäkter till klubbar och spelare.

I NWSL spelar ju bara amerikanska lag. I en bra intervju med Kanadas superstjärna Christine Sinclair beklagar hon bristen på proffslag i landet. Kanada är ju det högst rankade landet i världen utan att ha någon högklassig liga. Inom herrfotbollen spelar ju kanadensiska lag i MLS. Nog borde väl det kunna finnas intresse även för ett kanadensiskt lag i NWSL? Exempelvis är det ju inte jättelångt mellan Vancouver och Seattle.

I på seneftermiddagen har Umeå återtagit ledningen i elitettan. Laget vann med 2–0 borta mot Lidköping. Lova Lundin visade vägen genom två tidiga mål. Lundin inledde säsongen som inhoppare och har bara spelat sju hela matcher. Men ju längre säsongen har gått, desto större roll har hon tagit i laget. Nu är den 20-åriga powerforwarden uppe på tolv mål. Och vad jag kan se har hon gjort mål i nio av de tio senaste tävlingsmatcherna.

Matchen i Lidköping hade för övrigt avspark redan 16.30, vilket ju är en mycket konstig avsparkstid. Jag antar att det handlar om att Umeå skall kunna åka hem under kvällen, vilket ju är bra för dem. Spontant känns det ju rent publikmässigt som att man ger upp på förhand om man lägger matcher så tidigt en vardagskväll.

Samtidigt noterar jag att publiksiffran blev 190, vilket är ganska exakt var Lidköping brukar ha. Så kanske att det inte spelade någon roll.

Slutligen en snabbtitt på helgens damallsvenska omgång. Klart inför omgången är att toppduon Rosengård och Göteborg kommer att ligga topp två även under landslagsuppehållet. Frågan är vilka som kommer att vara i ledning, samt vilket avstånd de båda lagen kommer att ha neråt.

Om Göteborg och Rosengård vinner hemma mot Linköping respektive borta mot Piteå kommer de båda topplagen att ha en lucka neråt på minst tre poäng plus målskillnad. Men om LFC och Piteå skulle vinna skulle vi återigen ha en extremt tajt toppstrid.

För övriga topplag väntar hemmamatcher. Kif Örebro tar emot LB07 och Vittsjö tar emot Växjö. Matchen Kristianstad–Djurgården blev lite extra intressant i dag när stockholmarna bytte tränare. Hur väljer Pierre Fondin att matcha Djurgården? Blir det exempelvis tre eller fyra backar?

Ett stort sillysvep

I och med att VM tog slut drog även silly season i gång på allvar på den internationella nivån. För svensk del är det dock ganska lugnt.

De största svenska nyheterna de senaste dagarna är att Petronella Ekroth vänder hem till Djurgården, samt att Hedvig Lindahl skall ha klart med en ny klubb. Det blir intressant att se var Lindahl hamnar. Antar att det kommer att visa sig väldigt snart.

En tredje nyhet med svensk anknytning är att Iva Landeka har presenterats som nyförvärv av Montpellier. Klubben gör en mycket stor förändring av sitt lag. Bland de spelare som finns kvar i en framtung trupp är Marija Banusic.

Däremot är det klart att Linda Sembrant kommer att lämna, och det troliga är att även Sofia Jakobsson kommer att lämna. Jakobsson har dock lämnat en liten öppning för att bli kvar. Det har inte Sembrant.

Innan jag tänkte göra ett litet internationellt sillysvep noteras att de damallsvenska lagen spelar en del träningsmatcher den här helgen. Rosengård (utan svenska VM-spelare) är i Tyskland där man ledde med 2–0 efter mål av Hanna Bennison och Johanna Kaneryd efter 50 minuter. På slutet tappade man dock, och föll med 4–2.

Andra resultat i dag är Kristianstad–LB07 3–2 samt Växjö–Eskilstuna 1–1. Ria Öling och Loreta Kullashi – i omvänd ordning – var målskyttar i den senare matchen.

Då är det dags för transfersvepet. En spelare som omges av rykten är den norska före detta Göteborgsmittfältaren Andrine Hegerberg. Hon kommer att lämna PSG. Ny klubbadress uppges både vara spanska Real Sociedad och italienska Roma. Till Roma ryktas även den tidigare Barcelonaspelaren Andressa Alves.

När vi ändå är i Barcelona står det klart att engelska Toni Duggan kommer att lämna den spanska storklubben. Nu står de engelska klubbarna på rad för att få in Duggan i sina trupper. Längst fram i kön uppges Manchester United vara, men konkurrensen verkar tuff även från italienska och tyska klubbar.

En spelare som ansluter till Barca är den spanska VM-spelaren Andrea Falcon. 22-åringen återvänder efter tre år i Atletico Madrid.

Just Atletico har även presenterat två spännande nyförvärv den senaste veckan. Dels värvar man Montpelliers spanska VM-mittfältare Virginia Torrecilla, dels plockar man in Levantes mexikanska skyttedrottning Charlyn Corral.

Levante tappar alltså sin bästa målskytt från förra säsongen. Men man har inte legat på latsidan, utan plockat in flera riktigt spännande forwards.

Man har kvar Sonia Bernudez samt har värvat Esther Gonzalez från Atletico och Alba Redondo från Albacete. De tre har gjort 88 ligamål tillsammans de två senaste säsongerna, fördelat på Bermudez 27 (20+7), Gonzalez 21 (8+13) och Redondo 30 (16+14).

Dessutom har Levante plockat in den tidigare Rosengårdsspelaren Natasa Andonova från Barcelona. Levante tänker ta upp kampen med de två senaste årens båda topplag Atletico och Barca.

Albacete tappar alltså skyttedrottningen Alba Redondo. Däremot gör man en spännande värvning när man plockar in Panamaspelaren Natalia Mills.

Panama var en överraskning i det nordamerikanska mästerskapet i fjol, där man missade bronset och därmed även en VM-plats efter straffläggning mot Jamaica.

Tillbaka till England. Där har Manchester United skaffat sig en stabil målvaktsuppsättning. Sedan tidigare hade man Siobhan Chamberlain i truppen. Nu ansluter även tredjemålvakten i VM, den före detta Wolfsburgmålvakten Mary Earps.

Även Everton har gjort en spännande värvning i veckan. Mittfältaren Maéva Clemaron var med i den franska landslagstruppen ett par gånger inför VM, men platsade till slut inte i truppen. Nu lämnar Fleury och D1 Feminine för Liverpoolklubben och WSL.

Everton har även värvat Hollands ordinarie vänsterback Kika van Es från Ajax. Ni minns väl att van Es skadade handen i genrepet, och därefter bara kunde spela sporadiskt i VM.

Reading har värvat den norska VM-reserven Kristine Leine.

Tillbaka till Frankrike. Där kan man säga att PSG ersätter Andrine Hegerberg med tyska OS-mästarinnan Sara Däbritz. Det har sedan länge varit klart att Däbritz skulle lämna Bayern München, och det har också varit allmänt känt att hon skulle flytta till Paris.

Under VM-turneringen meddelade Europamästarinnorna Olympique Lyonnais hela fyra värvningar. Att Nikita Parris skulle ansluta var ju känt redan före VM.

Men de andra tre var nyheter för mig. Man hämtar duktiga belgiskan Janice Cayman från Montpellier, den 18-åriga finska målvaktstalangen Katriina Talaslahti från Bayern München och den före detta Linköpingsspelaren Jessica Silva från Levante.

Silva var bara 19 år när hon var i LFC, och hon fick bara spela i två matcher i damallsvenskan. Nu är hon 24 och provar lyckan i Europas och kanske världens bästa klubblag.

Lyon har även bytt tränare i sommar. Reynald Pedros lämnar och ersätts av Jean-Luc Vasseur, som senast var tränare i franska andraligan på herrsidan. Vasseur var mittfältare som spelare, och var bland annat i PSG några säsonger.

Slutligen en riktigt tråkig nyhet med Lyonkoppling. Vårens Lyonspelare Jess Fishlock har nämligen dragit av korsbandet.

Walesiska Fishlock är ju en högst tänkbar OS-spelare för Storbritannien kommande sommar. Nu lär hon ju gå en kamp mot klockan om hon kan vara spelklar till den 22 juli nästa år, då OS-turneringen drar i gång.

Den stora guiden till VM-semifinalerna

Det är numera bara fyra lag kvar i kampen om VM-guldet. Tre av de har gått rent genom turneringen. Det fjärde laget är Sverige, som har förlorat mot en annan semifinalist – USA.

Inget av de fyra kvarvarande lagen har tappat poäng mot något av de 20 utslagna. På så sätt kan man ju säga att det är rätt lag som är framme i medaljmatcherna. Jag vet att det även går att resonera på andra sätt, men det faktum att ingen av de fyra semifinalisterna har tappat poäng mot något utslaget lag är ganska ovanligt.

I kvartsfinalen försvann värdnationen Frankrike, vilket sannolikt innebär att intresset för mästerskapet sjunker på fransk mark. Men intresset hjälps upp av att det sannolikt är de fyra nationer med störst tillrest supporterskara som har tagit sig fram till matcherna i Lyon.

Att USA, Nederländerna och England tillhör de nationer med störst tillrest klack känns självklart, och jag tror alltså att Sverige kan kvala in som lag nummer fyra.

Det faktum att Frankrike åkte i kvartsfinal visade sig följa traditionen. Och då tänker jag inte bara på att fransyskorna har en vana av att missa medalj, utan på att det vanliga har varit att värdnationen i VM just åker ut i kvartsfinal.

Alla värdnationer har nått kvarten, men bara USA har klarat att ta sig längre i ett hemma-VM. Just USA har dessutom tagit medalj i alla de sju tidigare mästerskapen.

Det var lite allmänt om VM. Här är mina bedömningar kring semifinalerna, som båda spelas på Groupama Stadium i Lyon, även känd som Parc Olympique Lyonnais:

Tisdag den 2 juli 21.00:

USA–England 

Odds: 75–25
Världsranking: USA är etta och England är trea.

Troliga startelvor, USA (4–3–3): Alyssa Naeher – Kelley O’Hara, Abby Dahlkemper, Becky Sauerbrunn, Crystal Dunn – Rose Lavelle, Julie Ertz, Sam Mewis – Tobin Heath, Alex Morgan, Megan Rapinoe.
England (4–2–3–1): Karen Bardsley – Lucy Bronze, Stephanie Houghton, Millie Bright, Demi Stokes – Jill Scott, Kheira Walsh – Nikita Parris, Fran Kirby, Toni Duggan – Ellen White.

Domare: Edina Alves Batista, Brasilien

USA skall vara ett nummer större än England. Men det har varit jämnt mellan lagen på senare år. Fem möten de senaste 4,5 åren har slutat med tre amerikanska 1–0-segrar, en engelsk 1–0-seger och så blev det 2–2 i She Believes Cup i mars.

Prognosen säger att det kommer att vara varmt i Lyon även kommande vecka. Temperaturen skall nå över 30 grader alla dagar. Nu spelas ju semifinalerna så sent som 21.00, och då bör det ha sjunkit under 30-strecket.

Oavsett så bör USA ha en fördel i värmen mot övriga lag. Amerikanskorna är ju vana vid att spela i hög värme. Deras liga, NWSL spelas ju mitt i sommaren, med matcher bland annat i heta sydstater.

Hittills i VM har USA rivstartat och tagit en tidig ledning i alla matcher. Och när USA har gjort första målet har de aldrig förlorat en VM-match. Det gäller alltså för England att stå emot i matchupptakten.

Det gäller även för England att ha kvalitet på sina fasta situationer. USA:s målvakt Alyssa Naeher är bra på att mota skott, men har en svaghet i luftrummet. Hon är även lite osäker på fötterna.

Båda lagen rullade ganska mycket på folk i gruppspelet. Hos England är det bara backarna Lucy Bronze och Steph Houghton som har spelat full tid i all fem matcherna. Jill Scott fick vila tolv minuter i en match. I övrigt ligger alla andra spelare på 360 minuter eller mindre.

I USA är målvakt Naeher den enda med full speltid. Mittbacken Abby Dahlkemper har också spelat i alla fem matcherna, men blivit utbytt i en. I övrigt har samtliga andra spelare vilat minst varsin match.

Det troliga är att båda lagen kommer till spel med samma startelvor som senast. I England har det varit lite variation på vänsterbacksplatsen, men känslan är att Demi Stokes nu har tagit tillbaka den platsen från Alex Greenwood. I USA innebär samma elva att Sam Mewis fortsatt går före Lindsey Horan (uttalas He-ränn).

Samantha Mewis

Det är inte så länge sedan förbundskapten Jill Ellis byggde sitt mittfält tekniska kring Horan. Men nu är alltså Portlandspelaren bänkad. Det är ju dock en hyfsad styrka att kunna ha spelare som Horan och Carli Lloyd att kasta in från bänken.

Noterbart är att tre av de fyra som delar ledningen i skytteligan finns i de här båda lagen. I USA har ju både Alex Morgan och Megan Rapinoe gjort fem mål, lika många har Englands Ellen White och utslagna Australiens Sam Kerr.

Rapinoe har varit het i utslagningsmatcherna, och gjort USA:s fyra senaste mål. Morgan inledde turneringen lysande, men har sedan haft lite skadeproblem. Senast såg hon bra ut ute på planen, men hamnade inte i några avslutningslägen nära mål.

Englands White har kommit till imponerande 13 avslut inne i straffområdet i VM. Det blir spännande att se hur USA:s försvar kan hantera henne.

Jag ser Whites fina målform som Englands största skrällchans i den här semifinalen. Men det rimliga är ändå att det blir som i VM 2015 – USA i final och England i bronsmatch.

 

Onsdag den 1 juli 21.00:

Nederländerna–Sverige

Odds: 60–40
Världsranking: Holland är åtta och Sverige är nia.

Troliga startelvor, Nederländerna (4–2–3–1): Sari van Veenedaal – Desiree van Lunteren, Stefanie van der Gragt, Dominique Bloodworth, Merel van Dongen – Jackie Groenen, Sherida Spitse – Shanice van de Sanden, Danielle van de Donk, Lieke Martens – Vivianne Miedema.
Sverige (4–4–1–1): Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Sofia Jakobsson, Elin Rubensson, Caroline Seger, Lina Hurtig – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

Domare: ?

Jag håller Nederländerna som favorit i den här matchen. Framför allt för att laget har visat en enorm effektivitet hittills i VM. De har på olika sätt varit illa ute i flera matcher, men ändå till slut stått där som segrare. Faktum är att laget nu har vunnit elva raka mästerskapsmatcher under ordinarie tid.

I premiären mot Nya Zeeland var det länge motståndarna som hade de vassaste chanserna. Och när matchklockan passerade 90 minuter talade det mesta för mållöst, 0–0. Men i 92:a minuten lyckades man hitta ett segermål.

Mot Japan i åttondelsfinalen var man sedan riktigt illa ute. Japanskorna kvitterade sent i första halvleken, och sista 20 minuterna var det holländska laget utspelat. Dåliga japanska avslut och något vass ingripande från Sari van Veenendaal räddade laget. Och i slutminuterna lyckades man sedan vinna på en tveksamt dömd straff.

Senast mot Italien var italienskorna bäst i den första halvleken. Men efter paus visade Nederländerna klass och vann till slut hur säkert som helst. Kanske är det ett tecken på att laget håller på att växla upp även spelmässigt.

Offensivt har mycket hittills handlat om skyttedrottningen Vivianne Miedema. Hon står på tre mål, men ligger bakom många fler. Miedema fyller 23 år den 15 juli och har ett fullständigt makalöst målfacit på seniornivå för att vara så ung. Sedan den här tweeten har hon även gjort sitt 61:a landslagsmål:

Det är i första hand Miedema det svenska försvaret måste ha koll på. Men det går inte att koncentrera sig för mycket på toppforwarden. För på kanterna finns ju starka duon Shanice vad de Sanden och Lieke Martens. De båda var fantastiska i EM för två år sedan. Den formen har de inte nått hittills i VM.

Shanice van de Sanden

van de Sanden är fortsatt blixtsnabb, men har inte haft samma höga kvalitet på sina inlägg och inspel som hon hade för två år sedan. Martens brukar vara makalöst vass när hon skär in i planen och avslutar mot bortre hörnet. Ännu så länge har vi dock inte fått se något sådant mål i VM. Och för svensk del får Martens gärna vänta tills helgen.

I övrigt bör Sverige undvika att dra på sig för många fasta situationer nära mål. Sherida Spitse har nämligen en väldigt skön känsla i sin högerfot. Hittills har hon bara fått två skott på mål under VM, men hon har stått för fyra assist – flest av alla i VM.

Sherida Spitse

Nederländerna, eller Holland som de själva säger, är ett väldigt jobbigt lag att möta. De har stora defensiva brister, men kompenserar med grym anfallsstyrka. Och det är svårt att veta hur högt man skall ställa sig. Står man högt blir det ju ytor för blixtsnabba van de Sanden. Står man för lågt har sylvassa Miedema nära till målet.

För svensk del kommer mycket att handla om att störa den holländska uppspelsfasen, så att deras vassa anfallare in får rätt bollar att jobba med. Kan man få passningsläggarna Spitse och Jackie Groenen att falla långt tillbaka i planen är mycket vunnet. Men om Spitse får stå och måtta sina fina långpassningar högt upp i planen, och om Groenen får göra sina instick – då är Sverige illa ute.

Det blir alltså viktigt att testa den orange backlinjen så mycket som möjligt. Där finns alltså brister, både i snabbhet och i positionsspel. Högerbacken Desiree van Lunteren är egentligen en offensiv spelare, vilket ofta märks i hennes defensiva tajming. På vänsterbacken skadade sig ordinarie Kika van Es i genrepet, och där tycker jag inte att vikarien Merel van Dongen håller samma höga nivå. Mittbacken Stefanie van der Gragt är väldigt stark i luftrummet, men har brister längs marken.

Kan Sofia Jakobsson och Stina Blackstenius vara lika pigga och heta som senast så kommer det att finnas ytor att anfalla på.

Lina Hurtig

I den här matchen har vi tyvärr semifinalernas enda avstängning. Det är som bekant svenska Fridolina Rolfö som missar semifinalen till följd av två gula kort tidigare i turneringen. Jag tror att Lina Hurtig får Rolfös plats i startelvan. Hurtig är den offensiva bänkspelare som känts närmast startelvan, och som har fått speltid i alla fem matcherna.

I övrigt talar det mesta för att båda lagen kommer till spel med samma spelare som i kvartsfinalerna. Nilla Fischer gick ju av med kramp mot Tyskland, men det skall just bara ha handlat om kramp – så hon skall vara spelklar.

Det här är ju en repris på den kvartsfinal från EM 2017, där Pia Sundhage:s tid som svensk förbundskapten tog slut. Det var en match där Holland vann klart rättvist. 2017 vann de orange lejonhonorna även mot Sverige i Algarve cup, den gången med 1–0.

Året innan vann Sverige med 1–1 i OS-kvalet. Ja, det var faktiskt en vinst eftersom Sverige avancerade till OS på kryss. Ni minns kanske hur Olivia Schough snappade upp ett misslyckat bakåtpass och blev stor matchvinnare den gången. Ni minns kanske också hur Vivianne Miedema fick ett fritt läge på övertid, men sköt över.

Senaste gången Sverige gjorde fler mål än Nederländerna i en match var i det åskdrabbade VM-genrepet 2015. Då slutade det 2–1. Samma siffror blev det 2012, i Thomas Dennerby:s sista landskamp som svensk förbundskapten.

Lagen skulle också ha mötts i final i Algarve cup förra året. Men den matchen regnade bort. Det har alltså varit fördel Holland de senaste åren. Men kunde Sverige skrämma bort Tysklandsspöket borde det inte vara omöjligt att även vinna mot ett orange lejon?

Imponerande England vidare till semifinal

England har två matcher kvar i VM, medan Norge har spelat klart. Torsdagens kvartsfinal blev totalt sett en ganska enkel match för engelskorna.

Jag och många med mig trodde på god norsk skrällchans i Le Havre. Men det var egentligen aldrig nära. När Norge hade sitt första avslut mot mål var det redan 3–0 till England.

3–0 blev också slutresultatet. Det trots att Norge hade flera 100-procentiga chanser på slutet – och trots att England hade en straff. Men Ingrid Hjelmseth fick avsluta sin karriär med en fin straffräddning mot Nikita Parris. Noterbart är att Parris därmed har två straffmissar i turneringen.

Ingrid Hjelmseth

Skönt för Hjelmseth, som väl borde ha hunnit får upp armarna på Lucy Bronze:s kanonskott till 3–0. Men nu blev alltså den fina straffräddningen slutpunkten på veteranmålvaktens långa och framgångsrika karriär.

Norge har totalt sett gjort en bra turnering. I kväll orkade inte laget. Men åldersstrukturen i truppen är sådan att norskorna bör kunna vara ännu bättre i EM om två år. Frågan är om laget leds av Martin Sjögren då. Han har sedan ett tag tillbaka flyttat hem till Linköping, och jag har hört att han har lite sug att testa på herrfotbollen också.

Sjögren har gjort ett bra jobb i Norge. Det var ett spelande Norge vi såg i VM, ett välspelande Norge. Och bärande spelare som Ingrid Syrstad Engen, Vilde Böe Risa, Guro Reiten och Caroline Graham Hansen är alla under 25 år. I backlinjen är åldern lite högre, men försvarsgeneralen Maren Mjelde är 29, vilket gör att hon bör ha flera mästerskap kvar.

Norge har gjort flera bra matcher i VM. Men mot England räckte man inte till. Engelskorna var verkligen imponerande starka. De har nu fem raka segrar, och känns absolut inte chanslöst varken mot USA eller Frankrike i Lyon på tisdag.

Engelskorna släppte in ett mål mot Skottland i VM-premiären. Men sedan dess har man nu fyra raka nollor, och man har verkligen varvat upp allt eftersom. 2–1 mot Skottland och 1–0 mot Argentina var inte resultat som skrämde de andra guldkandidaterna. Men sedan har det blivit 2–0 mot Japan, och 3–0 både mot Kamerun och Norge – resultat som visar att Phil Neville:s lag är på rätt väg.

Ellen White

Inte minst har man fått igång Ellen White:s målskytte. Hon är nu uppe i fem mål i turneringen, alltså delad skytteligaledning med Sam Kerr och Alex Morgan. På förhand var White en högoddsare som vinnare av skytteligan. Men nu känns det fullt möjligt att hon skall vinna. Hon ser glödhet ut.

För England väntar alltså antingen Frankrike eller USA i semifinalen. Mot båda motstånden har engelskorna gjort bra resultat i senaste matcherna. USA mötte man senast i mars. Då blev det 2–2, ett resultat som grundlade Englands totalseger i She Believes cup.

Även kring Frankrike borde England känna sköna vibbar. Lagen möttes i kvartsfinal i EM för två år sedan. Då vann engelskorna med 1–0 efter segermål av Jodie Taylor. Även om det totalt sett är fördel för fransyskorna i lagens sju möten de senaste fem åren, så var det England som vann senast – och det med stora siffror. I fjolårets She Believes Cup blev det nämligen engelskt 4–1.

England kommer inte att räknas som favorit i sin semifinal, men laget kommer absolut att ha chansen att nå den final som spelas nästa söndag.

I och med dagens seger har man även gjort så att Storbritannien, eller Team GB som det brukar kallas, är väldigt nära OS. Till det laget kan man addera spelare som Jordan Nobbs, Kim Little, Erin Cuthbert, Claire Emslie och inte minst Jess Fishlock. Storbritannien kan få ihop ett riktigt intressant lag till OS.

Försvarsspel, straffar och uteblivna straffar

Vi börjar kunna räkna in slutspelslagen. Inför dagens spel var bara Tyskland 100-procentigt klart för åttondelsfinal. Nu vet vi att de får sällskap av bland annat Frankrike, Italien och England.

Japan är med sina fyra poäng väldigt nära säkrat avancemang. Troligen kan de räkna in slutspelsplatsen redan innan de spelar avslutningsmatchen mot England.

Just England vann kvällens sista match med 1–0 mot Argentina. England imponerade i den första halvleken i premiären mot Skottland. I de övriga tre halvlekarna har laget däremot sett rätt beskedligt ut.

Jordan Nobbs

Med Jordan Nobbs knäskadad har man egentligen bara en kreatör, och hon – Fran Kirby – har inte fått spelet att stämma i de tre senaste halvlekarna. Chelseastjärnan låg dock bakom kvällens snygga segermål.

Hon släppte ut bollen perfekt till Beth Mead på vänsterkanten. Mead följde upp med ett inspel av högsta världsklass. Bollen gick bakom Argentinas backlinje och fram till en helt fristånde Jodie Taylor med grym precision. Skönt för Taylor att bli matchvinnare, hon hade inte gjort mål i landslaget på över ett år.

England vann alltså, men det var Argentina som imponerade på mig i kväll. Laget visade att den hållna nollan mot Japan inte var någon tillfällighet. Det Argentina som hade 0–10 i Copa America i fjol på två matcher mot Brasilien (2x 0–3) och en mot Chile (0–4) har utvecklats enormt under det senaste året.

Jag såg att tränargurun Raymond Verheijen härom dagen fullständigt slaktade nivån på de tränare som uppträder i VM.

Men Argentinas förbundskapten Carlos Borrello skall ha stort beröm för hur han har utvecklat sitt lag, och hur han får det att spela efter sina resurser. Man agerar aggressivt, på och ibland över gränsen till det tillåtna. Det kan kännas destruktivt, men jag kan inte se att Argentina hade gjort bättre resultat på något annat sätt.

Och mot England hade man dessutom en bra målvakt. Mot Japan tyckte jag att rutinerade Vanina Correa kändes som en säkerhetsrisk. Mot England briljerade Correa med flera fina räddningar – bland annat tog hon en straff från Nikita Parris.

För Argentina gäller nu att laget med 99-procentig säkerhet avancerar till slutspel vid seger i avslutningsmatchen mot Skottland. Det blir förresten en betydligt intressantare och öppnare match än jag på förhand hade tänkt mig.

Jag tänker då mest på utgången, för rent spelmässigt är ju kanske inte ordet öppen det som bäst kategoriserat Argentinas båda matcher.

Både Japan och England har haft vansinnigt svårt att komma till målchanser mot Argentina. Noterbart här är att Sveriges assisterande förbundskapten Magnus Wikman var lite sur efter premiärsegern mot Chile. Han tycker att landslaget har fått för hård kritik för att man skapar för lite målchanser.

På ett sätt håller jag med Wikman. Det är absolut inte lätt att skapa målchanser på beställning. Samtidigt tycker jag att det är befogat med kritik mot Sveriges anfallsspel den senaste tiden.

Jag fattade exempelvis inte varför man inte tog varje chans att flytta upp våra mest nickstarka spelare på fasta situationer mot Chile, för att sedan lyfta in bollar i straffområdet. Jag tycker inte heller att kvaliteten på just de fasta situationerna har varit så bra som man blivit van vid. Där finns stor förbättringspotential.

Tillbaka till dagens matcher. Först ut var Japan–Skottland 2–1. Det var en match där Japan var det klart bättre laget i 60 minuter, medan Skottland för andra matchen i rad växte in i det och stod för en fin slutforcering.

 

 

Japanskorna hade många chanser i början, och kunde ha haft en större ledning än 2–0. Samtidigt var 1–0 ett mål där skotska mittbacken Jennifer Beattie hade kunnat rädda, om hon varit lite modigare. Men mittbacken både vände sig bort och duckade istället för att stå kvar och försöka stoppa Mana Iwabuchi:s målskott.

Och 2–0 var en billig straff. Jag säger inte att den var feldömd, för Rachel Corsie tog tag i axeln på Yuika Sugasawa, vilket gör det möjligt att blåsa straff. Men Corsies tilltag såg inte ut att vara speciellt hårt, det var snarare den typen av kontakt som domarna brukar släppa i minst 99 procent av fallen.

Straffar var för övrigt samtalsämnet i eftermiddags. Vid 2–0 såg det nämligen ut som att Skottland borde ha haft straff för hands på högerbacken Risa Shimizu. Den situationen såg betydligt mycket klarare ut än den japanska straffen. Men det verkar som att inte VAR-rummet konsulterades kring den japanska handsen – vilket känns väldigt konstigt. Att det var konstigt tyckte för övrigt även skotskorna.

På slutet reducerade inhopparen Lana Clelland, men närmare kom inte Skottland. Känslan är ändå att laget bör ha god chans till avancemang om man vinner sin avslutningsmatch mot Argentina. Tre poäng och max ett minusmål i målskillnad bör räcka.

För Japan känns alltså avancemanget nästan klart. Frågan är bara vilken position i gruppens sluttabell som japanskorna kommer att få.

Ett lag som i praktiken är borta från slutspel är Jamaica. I och med dagens 5–0-förlust mot ett imponerande starkt Italien krävs nämligen att Reggae Girlz vinner stort mot Australien i sista matchen. Sannolikt kommer det att krävas en 5–0-seger för att Jamaica skall kunna bli trea i grupp C. Och det kommer förstås inte att hända. Jamaica kommer överhuvud taget inte att vinna mot The Matildas. Men det hade varit kul om reggeaflickorna i alla fall fick göra ett mål i VM.

Mot Italien gav man bort en väldigt onödig straff ganska tidigt i matchen, något lag som Jamaica inte har råd med på den här nivån.

Själva straffen finns det anledning att diskutera. Den räddades först av Jamaicas mycket talangfulla målvakt, 19-åriga Sydney Schneider. VAR visade dock att Schneider var en decimeter framför mållinjen när Cristiana Girelli slog till bollen – vilket gjorde att italienskan fick en chans till. Och då gjorde hon mål.

Jag tycker att det var korrekt att straffen fick slås om. Schneider bröt mot reglerna genom att vara för långt fram. Däremot reagerade jag över att Jamaicamålvakten varnades för sitt övertramp. Det tyckte jag var ett alldeles för hårt straff. Det kanske är rätt, men i så fall är ju risken överhängande att många lag kommer att tvingas ställa utespelare i målet vid straffläggningar framöver. För hur ofta sker det inte att målvakterna trampar över vid straffar?

Jamaica är alltså i praktiken utslaget. Italien är däremot klart för åttondelsfinal redan inför avslutningsmatchen mot Brasilien. Där har man dessutom råd att förlora med uddamålet, och ändå hålla brasilianskorna bakom sig i tabellen. Om det även räcker till gruppseger är beroende av vad matchen Australien–Jamaica slutar.

I premiären var det Barbara Bonansea som briljerade, och gjorde två mål. I dag blev Cristiana Girelli tremålsskytt och inhopparen Aurora Galli satte två. Italienskorna visar på fin offensiv bredd.

I morgon väntar två matcher från grupp E. De spelas enligt följande:

15.00: Nederländerna–Kamerun

21.00: Kanada–Nya Zeeland

Bonansea, VAR – och engelsk uppvisning

Då har jag också hunnit se det brittiska derbyt. Jag hade lite att göra efter matchen Italien–Australien, vilket gjorde att jag fick välja bort Brasilien–Jamaica, och se England–Skottland i efterhand.

Om vi tar dagens tre matcher i turordning så känns det alltmer som att Australiens förbundsledning har förstört en gyllene generations möjligheter att nå VM-framgångar. För det Australien som spelar nu är inte alls lika bra som det vi såg förra våren.

Däremot är Barbara Bonansea en riktig toppspelare. Hon fixade tre italienska poäng genom att nicka in segermålet i femte övertidsminuten. Hon gjorde även lagets första mål i 2–1-segern, plus ytterligare ett mål, där hon var några centimeter offside.

Segermålet var lite av en bjudning från Lydia Williams, som kom ut helt snett på en inläggsfrispark. Hade Australiens målvakt varit kvar på linjen skulle hon sannolikt kunnat rädda nicken rätt enkelt.

Den italienska segern innebär att Bonansea och de andra redan nu kan börja planera för åttondelsfinal. För Australien känns det däremot betydligt knivigare. Matchen mot Brasilien i andra gruppomgången har plötsligt lite måstekaraktär.

Jag räknar med att Australien slår Jamaica i sista matchen, men avancerar man som grupptrea väntar en gruppvinnare i åttondelsfinal – och då kan The Matildas få åka hem klart tidigare än planerat.

Italien spelade smart, och utnyttjade framgångsrikt brister i Australiens spel. The Matildas spelar med hög press, och trycker då upp sin backlinje högt. Laget är således sårbart i djupled. Det syntes tydligt i genrepet mot Nederländerna. Och det syntes även i dag.

Australien har en ambition att försöka spela sig fram genom planen. Det är i grunden en bra ambition, men det är ju inte bra när man tappar boll i tidig uppspelsfas. Jag såg laget skänka bort ett par mål till Chile i höstas genom att tappa boll i uppspelsfas på egen planhalva. I dag bjöd man Bonansea på 1–1-målet genom just ett slarvigt bolltapp i uppspelsfas. Där måste Australien skärpa till sig om laget skall vara en riktig utmanare i den här turneringen.

I matchen reagerade jag för övrigt över hur domarna missbrukade VAR. Det kan inte vara nödvändigt att hålla på att spela 10–15 sekunder efter en fullständigt solklar offside. Jag förstår att man låter spelet löpa när det är så små marginaler, som vid Bonanseas offsidemål. Men det måste gå att få tidigare avblåsningar när det handlar om en eller flera meters offside.

Jag är en för övrigt en vän av VAR. Jag är också en vän av en övergång till effektiv speltid i fotbollen. Och jag tycker verkligen att introduktionen av VAR framöver måste leda till effektiv speltid. För tänk exempelvis på hur mycket matchtid som försvann på videogranskningar i matchen Italien–Australien. Tid som domaren inte tycks göra extra tillägg för. Diskussionen om effektiv speltid kan det finnas anledning att återkomma till senare.

I och med Italiens seger blev det europeiska segrar i alla de fem första VM-matcherna. I den sjätte kunde vi inte få någon europeisk trepoängare. Det var ju Brasilien och Jamaica som drabbade samman.

Jag har inte sett matchen, men jag har sett att Cristiane har kvar målkänslan. Det är förstås otroligt viktigt för Brasilien om laget tänker gå längre än åttondelsfinal i den här turneringen.

Jag såg också Brasilien få straff på rätt tveksamma grunder. Det här är väl ändå inte en bestraffningsbar hands?

Straffen räddade Jamaicas 19-åriga målvakt Sydney Schneider. Den USA-födda jättetalangen fick massor av beröm av Radiosporten för sin insats. Kul med nya talanger som kliver fram direkt när de får chansen i de stora sammanhangen.

Slutligen har jag alltså sett den första matchen i grupp D – England–Skottland 2–1 – i efterhand.

Det var en lite svängig match. De första tolv minuterna tyckte jag att Skottland såg spännande ut. Sedan slog Fran Kirby ett inlägg via Nicola Docherty:s vänsterhand. Det blev straff, en straff Nikita Parris skickade upp i nättaket.

Efter målet spelade England fullständigt lysande, med hög fart både på bollen och på benen. Jag har inte sett England så bra på länge. Man spelade fullständigt ut skotskorna, och 2–0 i paus kändes i underkant.

I den andra halvleken gjorde Skottland ett par byten som jämnade ut matchen. Och när Claire Emslie reducerade kändes det inte omöjligt att det skulle bli delad poäng – det återstod ju hela tolv minuter, och England hade tappat flytet.

Till slut blev det ändå tre rättvisa engelska poäng. Jag hade 6–3 i klara målchanser till engelskorna. I den första halvleken var lagets högerkant med Lucy Bronze och Parris lysande, det var även Kirby. I den andra halvleken försvann alla de tre ur matchbilden, vilket är lite illavarslande för England. Det var kanske den första halvlekens höga tempo som tog krafter i värmen i Nice.

Bästa engelska spelare över 90 minuter tycker jag Kheira Walsh var. Jag har knappt sett henne spela tidigare. Men hon imponerade genom att hela tiden vara spelbar, och genom att lösa situationerna både med lugn och precision. Jag hade nog trott att Jade Moore var självskriven som engelska balansspelare. Men Walsh visade i kväll att hon också är en högklassig kandidat till jobbet.

Dags att blicka framåt. Under måndagen spelas bara två matcher. Det enligt följande:

18.00 Argentina–Japan, grupp D

21.00 Kanada–Kamerun, grupp E