Stina Blackstenius visade vägen när Göteborg via 2–0 på Valhalla hakade av Linköping i guldstriden. Och i Eskilstuna skrällde till Uppsala med en klar 3–1-seger.
Stina Blackstenius
Måndagens damallsvenska toppmöte var på alla sätt en riktig prestigematch. Det var ju nämligen ett möte mellan två klubbar som haft några rejäla duster den här våren.
Och då tänker jag inte alls på den cupmatch i februari som Göteborg vann med 3–1. Eller ju, jag tänker ju på Linköpings målskytt i den matchen – Stina Blackstenius. Som bekant hade de båda klubbarna först en konflikt om landslagsforwarden, sedan även en andra konflikt om amerikanska Brianne Folds.
Det här var första mötet mellan klubbarna efter de båda bråken. Ett möte som vi skulle kunna kalla ”Blacksteniusderbyt” eftersom hon naturligtvis stod i fokus både före, under och efter matchen.
Inför avspark stod även lagens båda nyckelspelare Vilde Bøe Risa och Frida Leonhardsen Maanum i strålkastarljuset. De norska landslagsmittfältarna har skadeproblem och var frågetecken. Eller. Bøe Risa förklarade inför matchen i GP att hon fortsatt stoppas av en känning i låret:
”Jag hoppas kunna vara spelklar mot Piteå i nästa match, men det är svårt att säga säkert nu.”
Maanum utmålades som ett frågetecken i Corren. MIttfältsstjärnan var med till Göteborg, men satt kvar på bänken hela matchen.
Att det var en het och viktig match märktes direkt. Det small rejält minst fyra–fem gånger under den första halvleken. Först tvingades Göteborgs Emma Berglund ut efter en smäll mot huvudet. Det skall ha varit en säkerhetsåtgärd.
Och sedan bars Linköpings Olga Ahtinen av på bår efter att ha legat och vridit sig i smärta en stund. Den spontana känslan var att det inte gick så bra med Ahtinen. Men första rapporten sa att det bara var en stukad fot, vilket ju trots allt låter lovande.
Det blev minst sex minuters tilläggstid i den första halvleken. I den första extraminuten var Blackstenius påpassligt där med huvudet och nickade in ledningsmålet. Och i sjunde övertidsminuten var det forwardskollegan Pauline Hammarlund:s tur att göra mål. Båda gångerna stod Julia Roddar för assisten.
2–0 till Göteborg i paus kändes rejält i överkant, även om hemmalaget hade varit det lite bättre laget i en tät första halvlek.
De där två målen var precis vad Göteborg behövde. För den andra halvleken gick helt och hållet i hemmalagets favör. Jag noterade till slut 11–1 (4–0) i klara målchanser. Avsluten blev 16–4 vara 9–2 på mål. Till slut var 2–0 i underkant.
Och Blackstenius var jättebra. Det var hennes överlägset bästa match i Göteborg. Hon visade att hon har kvar den unika förmågan att vara bäst när det gäller.
För tidigare under den här säsongen har hon inte spelat på den nivå man förväntar sig av en landslagsforward.
Stina Blackstenius håller världsklass när hon kommer rättvänd med boll. Men i många andra delar av spelet är hon medelmåttig. I ett Göteborg som oftast ställs mot låga försvar får Blackstenius inte många chanser att komma rättvänd. Det gör att hon istället tvingas försöka klara saker som hon inte är bra på, som felvänt spel.
Jag tycker att hon dock har sett bättre och bättre ut i den disciplinen, och att hon har gjort några lovande matcher, men även några dåliga. I toppmötet mot Rosengård senast var hon långa stunder riktigt vilsen, och kanske planens allra sämsta spelare.
Men i dag hittade hon däremot rätt. Inte minst efter paus, då hon fick spela mer rättvänd och var inblandad i massor av målchanser.
Inför dagens match funderade jag lite över vad man skall ha för förväntningar på Blackstenius. Jag gick då igenom hennes målstatistik från karriären. Jag kom fram till att vi kanske har för höga förväntningar på anfallarens målskytte.
Hennes snitt talar för att hennes normalnivå ligger kring tio mål per år. I liga- och Champions Leaguematcher har hon nu gjort 76 mål på 161 matcher, vilket ger 0,47 mål per match.
Det här är hennes åttonde säsong på elitnivå. Vid en lite närmare tillbakablick noterar jag att det i princip bara är tre år där hon riktigt öst in mål.
Det handlar om 2013 där hon som 17-åring gjorde nio mål på elva starter. Sedan gjorde hon 20 av Linköpings 73 mål i damallsvenskan guldåret 2016, och hon satte 16 ligamål för Montpellier kalenderåret 2017.
Kanske att de tre åren alltså är undantagen. Både 2018 och 2019 stannade hon på nio ligamål, vilket stämmer väl överens med hennes snitt. Det här är ju inga dåliga siffror – Blackstenius är en pålitlig målskytt. Men hon är kanske ingen skyttedrottning, vilket många nog hade tänkt när hon flyttade hem i fjol.
I landslaget är hennes målsnitt 0,25 per match efter 14 mål på 56 matcher. År för år ser det ut så här:
2015: 0 mål på en match
2016: 3 mål på tolv matcher
2017: 2 mål på 17 matcher
2018: 5 mål på 10 matcher
2019: 4 mål på 14 matcher
2020: 0 mål på två matcher
Det som stärker Blackstenius siffror i landslaget är att fyra av målen har kommit i utslagsmatcher i OS och VM. Hon har alltså klivit fram i avgörande lägen – vilket är en stor styrka. I dag klev hon alltså fram igen.
Därmed kan hon nog behålla sin startplats i Göteborg – trots att jag tycker att både Pauline Hammarlund och Rebecka Blomqvist totalt sett har varit bättre under de inledande åtta omgångarna.
Men Blackstenius är en spelare med väldigt hög status, vilket inte är helt okomplicerat. Det skapar höga krav på henne själv, och på många sätt problem för hennes tränare.
Kolla bara på fjolåret i Linköping. Då var både Blackstenius och Mimmi Larsson nyförvärv. Blackstenius hade dock högre status, vilket gjorde att hon flck platsen som ensam forward. Och hon behöll den länge, trots att Larsson egentligen var bättre hela säsongen.
Jag är rätt övertygad om att Olof Unogård hade matchat laget annorlunda om han i efterhand hade fått chansen att göra om säsongen 2019.
I år kom Blackstenius till ett Göteborg där Pauline Hammarlund och Rebecka Blomqvist har utgjort ett väl sammansvetsat anfallspar i några år. Nyförvärvet har dock högst status av de tre, och sedan hon ansågs vara fullt frisk har Blackstenius spelat mest av dem. Här är deras facit så här långt:
Stina Blackstenius 5 starter, 531 minuter – 2 mål
Pauline Hammarlund 7 starter, 588 minuter – 5 mål
Rebecka Blomqvist 4 starter, 346 minuter – 2 mål
I Göteborg ser problematiken annorlunda ut för tränarna. Samtidigt som nyförvärvet måste erbjudas en chans att lära sig spelet riskerar man att sänka självförtroendet på de tidigare anfallarna som får maka på sig. I första hand har man valt att flytta på Blomqvist, som ju varit Göteborgs bästa målskytt både 2018 och 2019.
Med tanke på dagens insats är det svårt att säga att Göteborgs tränarduo har gjort fel som valt att satsa på Blackstenius och Hammarlund. Samtidigt har Blomqvist gjort jättebra inhopp både mot Rosengård och i dag. Så det kan inte vara lätt att formera anfallsuppställningen i Göteborg.
I övrigt måste jag säga att Julia Roddar och Jennifer Falk är två spelare som tagit stora kliv det här året. Roddar har fina inlägg och inspel och ligger bakom väldigt många Göteborgschanser. Och Falk har slipat bort många av sina ojämnheter. Tidigare gjorde hon minst något halvdant ingripande per match. Det gör hon inte längre. Kanske att det är Falk som skall ta över efter Hedvig Lindahl i landslaget framöver?
I varje fall tycker jag att Falk varit lite stabilare och tryggare än huvudkonkurrenten Zecira Musovic hittills i år.
Ytterligare en Göteborgsspelare som har sett bra ut i de senaste matcherna är Emma Berglund. Jag tyckte att hon höll landslagsklass mot Rosengård. I dag fick hon bara spela en halvtimma. Men hon visar att hon vill vara med i Peter Gerhardsson:s gäng framöver.
Det gör även Nilla Fischer. I dag tyckte jag att hon visade att hon har mer att ge på högsta nivån. Linköping förlorade den här matchen på mittfältet. När både Frida Maanum och Olga Ahtinen saknades blev det för mycket. Då hade Unogård behövt klona Fischer och Emma Lennartsson och spelat dem både i backlinjen och på mittfältet.
Jag har hela tiden trott att LFC som bäst kan bli trea i år. De har något på gång, men behöver nog det här året som uppbyggnad. Lördagens hemmamatch mot Kristianstad är en riktig nyckelmatch för Linköping.
I dagens andra match ledde Uppsala redan med 3–0 i paus borta mot Eskilstuna. Det blev 3–1, något som sannolikt stärker uppländskorna efter tre raka förluster. Plötsligt är Uppsala uppe på övre tabellhalvan igen.
Däremot är Eskilstuna bara en poäng ovanför nedflyttningsstrecket. Faktum är att United bara hade åtta poäng efter åtta omgångar i fjol också. Då var målskillnaden 4–7, i år är den 13–15. Årets Eskilstuna är alltså väldigt mycket målgladare än fjolårets. Men det har inte tagit fler poäng.
I fjol började laget sin klättring genom tabellen i omgång 9. Får vi en repris i år?
Jag kan tyvärr inte ge någon analys av matchen Eskilstuna–Uppsala, för i dag var det återigen så att man bara kunde se en match. Jag kunde inte se den andra varken på min andra dator eller på mobilen. Tråkigt.
Det om damallsvenskan. Nu en liten internationell utblick.
Under söndagen återstartade den franska damfotbollen. I våras avbröts ligan, medan cupen bara tog paus. I går spelades semifinalerna. Först vann Lyon som väntat mot vårens ligasexa Guingamp. Det blev dock bara 1–0 efter mål i den andra halvleken av Nikita Parris, som nickade in ett inlägg från Wendie Renard.
På kvällen var det den senaste säsongens trea, Girondins de Bordeaux, som tog emot tvåan PSG. Det var en match med munskyddsförsedd publik på läktarna. Det är ju en ovan syn nuförtiden.
Jag såg stora delar av den andra halvleken. Det var 1–0 till Bordeaux i paus. Det var nederländska forwarden Katja Snoeijs som utnyttjade en försvarsmiss och iskallt rullade in ledningsmålet mellan stolpen och PSG-målvakten Tiane Endler.
Den andra halvleken blev en enda lång anstormning från PSG. Irene Paredes nickade också in kvitteringen på hörna. Sedan satt man bara och väntade på PSG:s segermål. Det kom också i 84:e minuten genom inhopparen, Signe Bruun. Danskan var pigg och hade en jättechans att även göra 3–1.
Bordeaux är inget dåligt lag. De har flera landslagsmeriterade spelare, bland annat var högermittfältaren, den tidigare Lyonspelaren Claire Lavogez väldigt bra. Och Bordeaux kunde faktiskt ha vunnit. För i den 72:a minuten stack hemmalaget upp, och Jamaicas skyttedrottning Khadija Shaw hade ett volleyskott klockrent i stolpen.
Det blir dock drömfinal mellan PSG och Lyon på söndag. En final utan svensk spelare. Det här är ju första säsongen sedan 2012 som vi inte har någon svensk i PSG. Under de senaste åtta åren har ju i tur och ordning Kosovare Asllani, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Emma Berglund, Annahita Zamanian och Hanna Glas spelat i storklubben från Paris.
I år har vi två svenska spelare i franska D1 Feminine. Dels Marija Banusic i Montpellier, dels Julia Spetsmark i Fleury 91. De båda har spelat träningsmatcher i helgen. Banusic spelade den första halvleken när Montpellier föll med 3–0 (0–0) mot Barcelona. Och Spetsmark gjorde mål när Fleury i helgen föll med 4–3 mot belgiska Anderlecht. Se målet här:
Den senaste svenskan i PSG var ju Hanna Glas. Hon har i helgen debuterat för Bayern München. Hon gjorde det i en träningsmatch mot FC Zürich. Nummer fem Glas ingick i startelvan när Bayern vann med 5–0.
Apropå Bayern har Verena Schweers, hon som tidigare Verena Faisst, beslutat av avsluta sin karriär. På meritlistan finns 47 landskamper för Tyskland, två Champions Leaguetitlar samt två tyska ligaguld.
I Italien spelade Linda Sembrant hela matchen och Annahita Zamanian den andra halvleken när Juventus vann med 6–1 mot Florentia i en träningsmatch.
I Florentia finns också svenska spelare. Sara Nilsson gör sin andra säsong och Jonna Dahlberg har nyss anslutit från Israel. Huruvida någon av dem spelade i träningsmatchen har jag inte kunnat få fram.
Det var nämligen en träningsmatch som spelades bakom stängda dörrar, något som tyvärr blir allt vanligare inom damfotbollen. Jag skriver tyvärr för jag tror nämligen inte att sporten som sådan har något att vinna på hemlighetsmakeri. Damfotbollens styrka har ju tvärtom varit att den är otroligt mycket mer lättillgänglig än herrfotbollen.
Kollar vi på svenska spelare i Italien så är det rätt många i år. Jenny Hjohlman har ju flyttat till Napoli och Stephanie Öhrström har förlängt med Fiorentina. Och Emelie Helmvall tycks vara kvar i Pink Bari.
I våras spelade Patrycja Jerzak för Napoli, men hon är avtackad och har såvitt jag kan hitta inte någon ny klubb. Julia Molin var i fjol i Sassuolo, men även hon verkar nu vara klubblös. Hon har i alla fall tackat för sin tid i Sassuolo:
En blogg om internationell damfotboll 
https://www.alandunited.ax/post/superdramatisk-semifinal-gav-plats-i-cupfinalen
Åland United besegrade KuPS efter förlängning och straffar och är för andra året i rad i final i Finska Cupen. Svenska Emelie Johansson kvitterade för ÅU till 2-2 i 95:e minuten. KuPS svenska back Maja Göthberg saknades i laguppställningen. Åland Uniteds svenska målvakt Cornelia Sundelius satt på bänken.
Svarade på ”Janne Petterssons” inlägg för någon vecka sedan angående Eskilstunas ojämna form. Förklarade detta med att sportchef/tränare/scout Magnus Karlsson har misslyckats med att förbättra spelartruppen.
Därefter följde 1-2 mot Dif. Och i kväll kom det verkliga bottennappet efter 1-3 mot Uppsala hemma! 0-3 efter 37 min!
Magnus Karlsson gnäller på ”dålig kvalitet”, men han får ta på sig ansvaret efter att ha värvat in tre spelare som inte håller den kvalitet som efterfrågas. De har helt enkelt inte den teknik och spelförståelse som krävs för att spela modern allsvensk fotboll.
Förra säsongen tog det åtta matcher innan Karlsson hittade rätt uppställning.
Det lär behövas fler matcher i år för att chokladhjulet ska träffa rätt. Vad blir det för startelva på söndag?
Nu är United helt plösligt indraget i bottenstriden. Det är jobbiga 14 matcher kvar och dags att sätta laget före jaget.
Vill bara påpeka att du inte behöver sätta citationstecken kring Janne Pettersson. Jag heter så. 🙂 Jag vet att det är kutym att använda pseudonym på de flesta nätforum, men jag tycker det är trist.
Tycker inte att Eskilstuna behöver oroa sig alltför mycket över resultatet mot Uppsala. De hade visserligen svårt med Uppsalas låga 5-3-2, men Uppsala hade absolut ingenting framåt. De första två målen skapar Kapocs ur tomma intet, och sedan kastar målvakten in en boll.
Egentligen bjuder väl Eskilstuna på alla tre målen. Det första är först dålig kommunikation som leder till att Matilda Plan nickar en boll som hon borde ha släppt. Sedan kommer Elise Stenevik helt fel in i situationen och i tredje skedet stöter Emelie Lundberg bollen till Kapocs.
Det andra målet är ju en väldigt onödig straff. Och tredje målet är en rejäl målvaktstavla. Tråkigt för Lundberg att ge bort två mål när hon fick chansen igen. Det kanske öppnar för Cosette Morché framöver?
Eskilstuna är ett:
Lag som inte fugerar.
Lag som hackar i alla lagldelar.
Lag utan självfötroende.
Lag utan klara riktlinjer.
Lag som hellre skickar iväg en långboll än försöker hitta en konstruktiv lösning.
Här har tränaren ett stort ansvar att ingjuta glädje, mod och tilltro i sina spelare.
Det finns ju en orsak till varför man hela tiden släpper in enkla mål. Det är inga tillfälligheter. I flera fall beror det även på bristande individuell skicklighet.
Är Ayinde skadad? Eller varför spelade inte hon?
Tja, Munken kan inte värva spelare för pengar som inte finns och tyvärr lär det förbli på viset så länge AFC finns kvar och stjäl pengar.
Fullständigt grundlöst påhopp. AFC har ingenting med Eskilstuna Uniteds ekonomi att göra.
Jag var personligen lite överraskad över att Linköping var så blekt. Det var ju i det närmaste total dominans från Göteborg. Därmed kan vi städa undan möjligheten att något annat lag blandar sig i guldstriden, Göteborg och Rosengård är överlägsna.
Noterade att det stod något tjugotal (?) individer utanför och tittade på matchen. Är detta något som myndigheterna skulle kunna slå ned på, ur smittspridningsrisk? Mjällby stoppade ju möjligheterna att kika in genom att sätta upp skynken. Det kanske Göteborg också måste göra.
Intressant reflektion ang åskådarna på Valhalla. I matchen mot FCR var det ännu fler på plats och KG kan inte skylla på allmänheten. Ytan bak norra målet kommer du in på bara genom att passera låsta grindar så uppenbarligen är det föreningen närstående som släpps in även om de inte är funktionärer. Å andra sidan stöter de inte på spelare eller funktionärer på den ytan så risk för smittspridning är väl mkt liten. Men känns som KG borde kunna gjort som Mjällby för att slippa detta.
Finns inga grindar där och har inte funnits på över 1 år. Där dom står är det en allmän parkeringsplats som tillhör Göteborgs Stad och ingenting som föreningen styr över.
Tack för infon Per! Senast jag var på plats på Valhalla var det låsta grindar som gällde. Då förstår jag även det stora flödet av fordon bakom nämnda mål:).
Var det Linköping som var bleka, eller KG som var bra? Uppställningen KG hade i andra halvlek med 1 mittback, 2 wingbacks, och Blomqvist som falsk nia spelade ruggigt snabb fotboll.
Skulle säga det var Göteborg som var bra (i andra halvlek då). I första tycker jag LFC står upp bra och hade det inte varit för skadan på Ahtinen, kanske bäst på plan i första halvlek, så hade man definitivt hållit 0-0 till paus. Jag håller inte med Janne om att LFC skulle varit blekt utan tycker tvärtom att man gjorde en bra bortamatch sett till förutsättningarna. Jag tycker också att man ger det en chans i andra halvlek trots de tunga och då inte särskilt rättvisa målen man hade att försöka ta igen.
Har inte sett så mycket Göteborg från tidigare matcher men utgår ifrån att det här måste varit deras bästa match hittills, åtminstone som man spelade i andra halvlek.
Jag tycker nog att Göteborg har varit ännu lite bättre när Bøe Risa varit med, samt Koivisto kunna springa längs högerkanten hela matchen. De har ofta kommit upp i över tio klara målchanser framåt och oftast bara släppt till en eller två chanser för motståndarna. Det är egentligen bara matchen mot Rosengård som varit ett undantag från det. Göteborg var väldigt bra i andra halvlek mot Linköping. Men mot Kristianstad gjorde de exempelvis fyra mål efter paus. Så jag skulle inte säga att de överpresterade i måndags.
”Och sedan bars Linköpings Olga Ahtinen av på bår efter att ha legat och vridit sig i smärta en stund”————————————fick hon för sig att göra ett power nap eller vill se på spelet ur ett myr perspektiv?
Eller väntar du bara på hennes uttalande efter matchen så du kan skriva om det.. trots dina egna ögon …Tror ändå inte att du först vill leta i paragrafboken för att sedan beskriva samt bedöma den aktuella händelsen, du tas ju som fotbollsexpert..och av det hela fick vi att hon ”ha legat och vridit sig i smärta…”
Du vill ej stöta dig på med någon, varken i hemmalaget eller LFC, det är obekväm
Samtidigt visar du med den typ av rapportering hur svenska mainstream media fungerar
Axel, vad menar du? Att Johan bör kritisera Ahtinen eller tvärtom?
Om du såg tv-bilderna så är det uppenbart att hon hade väldigt ont. Vilket en stukning naturligtvis kan göra.
Jag är också väldigt nyfiken. Hur hade du beskrivit situationen?
Problemet ligger just i det, du har inte beskrivit något utan bara nämnt påföljden av situationen…i min värld när en spelare blir såpass svårt skadad då lägger man vikt på att recensera hela förloppet….hur gick det till, fick någon spelare rött kort eller ej, borde hon det eller ej,,,det finns massor att referera till
Detta om man vill vara på damspelares sida, om man vill propagera för juste spel
Inte gråta krokodiltårar efter, såga domarna mm -och låtsas bry sig om
Principen är eufemism för envishet, verkar som
Du väljer, trots din kunskap, erfarenhet, att fly till din älskade statistik istället, värdelöst ämne i mina ögon, som kan och kommer inte heller att säga oss någonting varken om spelet eller spelarna. Däremot leder till fotbollens död
Jag är övertygad om att du skulle skrivit spalter om istället för Ahtinen visat sig ligga skadad Blackstenius eller Hurtig
”Nomina sunt odiosa” lider gamla latin, däremot händelsen i sig var värt ordentlig rapportering Rydén
Du negligerade det, förminskade, med andra ord propagerar du detta typ av spelet, lite hockey fasoner, det enda slutsatsen man kan dra
Du svarade inte på min fråga. Den löd: Hur hade du beskrivit situationen?
”Jag är övertygad om att du skulle skrivit spalter om istället för Ahtinen visat sig ligga skadad Blackstenius eller Hurtig”
Antar att du syftar på om det varit en svensk landslagsspelare så hade det skrivits massa om det men läser du meningen över ditt citat kan du se att så inte var fallet.
”Först tvingades Göteborgs Emma Berglund ut efter en smäll mot huvudet. Det skall ha varit en säkerhetsåtgärd.
Och sedan bars Linköpings Olga Ahtinen av på bår efter att ha legat och vridit sig i smärta en stund.”
Om du vill ha en beskrivning av situationen så var det Ahtinen som gjorde en ful tackling på en Göteborgsspelare som gav gult kort, inte mycket mer att skriva om egentligen utan en rätt vanlig händelse i en fotbollsmatch men denna gången med en olycklig utgång.
Simon
Den lätthet som vissa åsikter blir allmänna beror på oförmågan hos de flesta att skapa sitt eget tanke baserat på sitt eget tänkande.
Därefter de kloka kan välja, att bli kloka eller att bli dumma-, som de väljer utifrån läget
Dumma däremot har inget val..
Vissa försöker grunda sina åsikter i verkligheten och efter faktiska händelser också.
Du skriver ju själv att du är övertygad om att Ryden skulle agerat på ett visst sätt om något hade hänt som inte hände. Däremot hände en liknande situation med Berglund och eftersom det var den närmaste verkliga händelsen anser jag den vara mer trovärdig än ditt fabulerande.
Vill du att jag ska tänka lika fritt som dig så skulle nog mina tankar gå till att du inte ens sett matchen du kommenterar händelser i. Men eftersom jag, lika omöjligt som du kan förutse Rydens agerande i en händelse som inte inträffat, inte kan veta detta tänker jag till skillnad från dig inte hävda detta som sanning.
En annan skillnad mellan dig och mig är att jag anser att även du har ett val men det är en annan diskussion.
I dag upptäckte jag en rolig situation från gårdagens toppmöte. Jag såg ju att Göteborgsbänken var hysterisk efter 63 minuter, men uppfattade inte vad de upprördes över. Jag påmindes om situationen i dagens GP, där det stod följande:
I dag kollade jag situationen igen. Och visst blev Jennifer Falk nedsprungen bakifrån efter 62.57. Det roliga är att det var Filippa Curmark som fällde sin egen målvakt. Frågan är vad Göteborgsbänken skrek efter – rött kort på Curmark?
Göteborg var otroligt gnälliga i matchen och spelade över i princip varje närkamp, väldigt tråkigt att se speciellt då de själva flera gånger gick in stenhårt själva när läge gavs. Som väntat blev det katastrof med Pernilla Larsson som domare i en så ‘het’ match, hennes slappa hantering av det periodvis fula spelet från båda lagen kunde fått hela matchen att urarta.
Ta bara Angeldahls fula eftersläng på Petra Johansson efter en av deras duster, där fick båda märkligt nog gult, eller Curmarks tidiga försök att ge Kanu en tjuvsmäll där hon själv istället fick en rejäl bula i pannan.
Sen så måste jag bemötta Simons märkliga påstående ovan att det skulle varit Ahtinens fel att situationen där hon skadade sig uppstod, det var ju i själva verket en ren olyckshändelse där båda spelarna (Curmark igen förstås) kastar sig in bryskt i samma situation och smäller ihop. I mina ögon är det en felaktig varning i o m att bara en av spelarna fick en, ska Larsson varna där så ska båda spelarna få syna det gula kortet.
Curmark fick väl ingen bula i pannan? Det var väl Berglund?
Jo. Curmark fick en rejäl bula i pannan. Berglund fick ett blåmärke och lite svullnad under sitt vänstra öga.
Curmarks bula finns med i det här klippet med höjdpunkter från matchen.
Håller med dig om att det gula kortet på Petra är ett misstag från domaren, frispark till Göteborg men gult till Angeldahl för efterslängen i min bok. Sen skulle jag klassa det som en stämpling och inte en spark som Petra försiktigt antydde.
Var lite orolig när det hände att hon skulle få ett andra kort just för reaktionen då jag ibland tycker att domarna i damallsvenskan är för snabba att ge kort så fort spelare reagerar på ett domslut vilket i denna situation hade blivit ännu mer fel.
Tycker att det är en liknande situation runt 26 minuter in när Fischer blir fälld och ger en eftersläng till Hammarlund tror jag det var genom att kroka fast hennes ben och vrida till. Är nog större skaderisk där än i den andra situationen så både gult och frispark till Linköping där eller vad tycker du?
Av det som visades på sportbladet av situationen med Ahtinen så är Curmark på väg mot bollen och ligger före Ahtinen som springer in i bakhasorna på Curmark. Hur du kan få det till att bli Curmarks fel är en gåta för mig.
Tycker som sagt att själva förseelsen är en i mängden av saker som normalt händer under en fotbollsmatch och hade det inte varit för den olyckliga skadan hade troligen ingen lagts någon större vikt vid den.
Med det sagt jag kan hålla med dig om att formuleringen ”ful tackling” som jag använde tidigare nog inte var den bästa men enda andra formuleringen jag kom på när jag skrev kommentaren var vårdslös och det tyckte jag lät ännu värre. ”Springer in i bakhasorna” är det bästa jag kommer på idag.
Var du på plats och såg sekunden innan TV-bilderna? För allt jag kan utgå från är sportbladet TVs bilder och där ligger Curmark före i situationen, Ahtinen sträcker sig efter bollen och vrider till foten när hon slår i Curmarks högerben.
Du kan titta själv på https://ibb.co/3Bn6yty så ser du vad jag bedömer situationen ifrån.
LFC-Martin ser sällan saker och ting med neutrala ögon….
Kommer ihåg en match, Linköping-Örebro, 1-4 tror jag, då ville han skicka systrarna Martinkova hem till Tjeckien för att de hade sparkat några hemmaspelare på benskydden….
Pingback: Dansk supersub, Hanna Glas, straffsituationer och bröllop | En blogg om internationell damfotboll