Kul nyhet när landslagsåret drog igång

I går samlades landslaget i Spanien, därmed är ett hyperintressant landslagsår i gång. Det som gör året hyperintressant är att det ju först är Pia Sundhage:s sista vår som förbundskapten, sedan EM-slutspel och därefter kommer Peter Gerhardsson in och skall sätta sin prägel på laget lagom till VM-kvalet.

Men innan jag går in på landslaget några ord om lördagens franska toppmöte. Jag har inte sett matchen, och förstår att Stina Blackstenius kanske inte gjorde någon toppinsats, rent spelmässigt sett. Men Blackstenius har visat sig vara en makalös vinnare. En spelare som är bäst när det gäller.

För kan man göra en bättre debut i franska ligan än att sänka PSG med ett 2–1-mål i 88:e minuten? Det är bara att buga sig, ta av hatten och så vidare. Har ni inte sett målet finns det här:

Som grädde på moset gjorde ju dessutom Sofia Jakobsson Montpelliers första mål till 1–1. Det var Jakobssons 14:e ligamål den här säsongen. Hon behåller därmed ledningen i skytteligan, ett mål före Eugenie Le Sommer.

Det är lite oklart vilken betydelse Montpelliers seger har för ligan. På franska förbundets hemsida står PSG på 30 poäng, lika många som Lyon och Montpellier. Det tyder på att det ännu inte är helt säkert att Parislaget kommer att tappa segern mot Albi plus ytterligare en poäng.

Om PSG slipper poängavdrag får Montpellier trots allt svårt att ta en Champions Leagueplats. Men blir det poängavdrag ligger svensklaget nu mycket väl till för att sno andraplatsen.

Det om franska ligan. Nu tillbaka till landslaget. I går prisades det som Årets lag vid Idrottsgalan. Det är förstås värt en gratulation.

Vid galor är det bara medaljer och titlar som gäller. Samma sak när man tittar tillbaka på gamla tider. Hur medaljerna har bärgats spelar mindre roll.

Så när man om tio år ser tillbaka på Pia Sundhages tid som svensk förbundskapten är det OS-finalen man kommer att komma ihåg. Inte att Sverige har haft sin sämsta ranking någonsin och gjort sitt sämsta mästerskap någonsin under Sundhage. Inte heller att Sverige blivit grupptreor två gånger samt att hon bara lyckats leda vårt landslag till en trepoängare på tio matcher i världsomspännande mästerskap.

Skulle nu Sundhage kröna sin tid på jobbet med en EM-final i sommar kommer hon att lämna posten som tidernas mest framgångsrika svenska förbundskapten. Det känns väldigt konstigt med tanke på hur hon misslyckats med att utveckla laget rent spelmässigt.

Nu har hon dock en sista chans att även lyckas få till ett bra spel. Att få till ett lag som kan vinna matcher, inte bara ett lag som är bra på att inte förlora.

Som det sett ut det senaste året ser jag Sverige som fjärdehansfavorit i EM. Tyskland, Frankrike och England känns alla som klart starkare lag på pappret. Kollar man in den senaste publicerade Europarankingen ligger dessutom Norge före oss.

Att det är just England och Norge som väntar nu i januarilandskamperna känns ju därför väldigt intressant. Och här var det nära att jag hade skrivit så här: ”Synd bara att vi som är intresserade inte kommer att kunna se matcherna.”

Men.

När jag nu surfade in på svenskfotboll.se för att kolla om någon kanal huggit på matcherna möttes jag av det glädjande beskedet att förbundet kommer att sända båda två. Jag har ju gnällt massor av gånger på förbundet för att de tidigare inte sänt den här typen av matcher.

Nu blir det äntligen premiär. Det är verkligen otroligt kul.

Inte minst för att det blir spännande att se hur Sundhage väljer att spela, och om/hur hon kommer att använda Katrin Schmidt.

På förhand känns det som att Sverige måste ha maximalt flyt om det skall bli ny mästerskapssuccé till sommaren. Likadant flyt som i OS. För när man tittar tillbaka på silvret i Rio är det ju faktiskt så att slutspelslottningen var lite av jackpot. I kvartsfinalen väntade USA, ett lag som Sverige haft relativt lätt för på senare tid. Ett lag som dessutom hade lite skadeproblem – och allt att förlora.

Och i semifinalen väntade ett hemmalag som vunnit mot Sverige med 5–1 i gruppspelet och också hade allt att förlora. Sedan gruppmatchen hade viktiga Cristiane fått skadeproblem.

Sundhage verkar ju vara en person som är kompis med Fru Fortuna, så kanske att det kan bli svensk succé i Nederländerna till sommaren.

När jag träffade vår förbundskapten för en intervju i december frågade jag henne om hur hon tänker när hon bygger ett lag. Det blev ett otroligt långt och ganska svårläst svar. Sundhage är ju speciell eftersom hon hoppar mellan resonemang och ibland avbryter sig själv med inskjutna satser.

Jag tänkte ändå att någon kanske är intresserad av vad hon sa, så här är svaret i sin helhet. Det innehåller trots allt en del intressant ledtrådar kring hur hon tänker:

”Det beror det på vilka spelar vi har. Om du tänker på att få ut det mesta utav fotbollsspelare. När jag kom 2013 är Lotta (Schelin) i ropet och (Caroline) Seger i ropet, att försöka hitta deras bästa position. Och sedan är det ju några fotbollsspelare som inte hamnar på sin bästa position, men vad kan passa? Där börjar själva, vad är materialet, vad är att tillgå? Och när jag då upptäcker att det är väldigt mycket speed, mer än i USA faktiskt, det är bara att rabbla upp de snabba fotbollsspelarna som skall sättas i bra positioner. Då funderar jag över spelarna, rollen och hur kan få ihop det här. Sedan fladdrar det i väg i spelidén då, om man börjar med anfallsspelet.”

 

”Jag har hela tiden, jag var i USA där det är mycket markeringsinslag. Vi spelar någon form av positionsförsvar, det är jag uppvuxen med – efter ett tag – vi hade ju libero på min tid. Men när jag kom till USA, tänkte jag att ‘Jag är bättre på att lära när det gäller 4-4-2’, och jag började i den änden när det gäller försvarsspelet.”

 

”Sedan kan man spela annorlunda i anfallsspelet, det är olika utgångspositioner så. Och det har jag tagit med mig, att, och det kommer att bli så här under, förmodligen under EM, för det finns, man kan ringa in två och två och du har ett förhållandesätt till andra, och det kanske inte är det enkla sättet att lära eller att förstärka att förädla, men för mig är det det. Jag är uppvuxen med det, jag kan tänka mig vilka frågor som kommer, vilka problem som uppstår, bla bla bla så.”

 

”När jag då har fladdrat iväg i anfallsspelet, man kan göra så här, vad är tendenserna inom damfotbollen? Och så börjar jag: ‘Okej, försvarsspelet kommer att se ut så här,’ och det är ganska lätt för svenska spelare att förstå, de kan sitt 4-4-2. När det spelas anfall mot försvar tittar vi på avstånd, avstånd och den stora frågan är att sätta press, hur fort det går och ta den pressen eller vara noga med avstånd. Antingen in i press eller avståndet. Vi säger så här, var är hotet, i straffområdet och utanför straffområdet gör vi många olika saker, reglerna är klara. Jag tycker att det är ganska givet, de skall bara göra som vi säger. Därför blir det dåligt ibland, jag menar om du tänker det här målet mot Australien, den långa passningen. Vi står ju rätt, men vi agerar sent. Så de principerna, när vi fått ett lugn i det här så vill vi gärna.”

 

”Nu har vi kommit till det, vad är det bästa för vårt anfallsspel, och om jag har pratat om speed, för det går i vågor, var är vi lyckosamma, hur skapar vi målchanser, vi pratar om några siffror, nollvision att tappa boll där, eller antal löpningar i straffområdet, det skall vara över 100, kan det blir ännu fler. Har antalet passningar inom laget betydelse eller inte, så vi använder alltså statistiken. När det gäller nu, med det läge vi är med anfallsspelet så vrider och vänder vi på en massa saker för vi börjar i den änden med kantspelet. Och tittar man på en bild som kommer tillbaka till mig gång efter annan det är när Tysklands sistapassning i sista tredjedelen, den kommer från hela 65 meter, eller 68 – pang, bom, hela vägen. Vi har på kanterna, och det är inte så att den går ut så, utan den går ganska rakt. Alltså vi använder kanterna och speed. Tittar man på Brasilien när de spelar mot Kanada i match om tredje pris, då har de också överallt, fram och tillbaka, tekniska fotbollsspelare. Medan Kanada har rakt, den bilden kommer tillbaka till mig gång efter annan.”

 

”Håkan Ericson sa på presskonferensen (när januaritruppen presenterades) att ‘avslutande passning från centrala delen, det var det som…’ Då funderar jag på ‘vad har vi?’ Det är frågan om vi har de spelarna, precis nu, vi har inte tänkt färdigt, men var är vi framgångsrika, jo det är med vår speed och snett inåt bakåt. Men att bara gå direkt dit, det är för enkelt, de har läst oss nu. Så vi behöver först spela ut, in och ut igen. I stället för att få en rak passning skall det vara mycket mer vinkel. Det vi kommer att jobba jättemycket med är spelvändningar. För alla lag är så välorganiserade i dag och damfotbollen blir mycket mer organiserad i försvarsspelet, och då behöver vi spelvändningar. När vi tittar på anfallsspelet så är det lite roligt då för att, för att komma dit ut så måste vi få motståndarna att vara lite smalare, vi måste spela in. Och det där när vi spelar in, och tappar boll – helvete. Men spelar vi in och det blir större yta här ute och bollen ut igen – då är det bingo. Och det är det här vi skall försöka reda ut hur mycket kan vi spela in, eller skall vi gå rätt på betan dårå. Hela det här är ju en lång process.”

”Jag fick en väldigt bra fråga: ‘Om inte Sverige har de tekniska spelarna, vad innebär det för att spela in?’ Det är en väldigt bra fråga, och då är frågan hur kan vi hjälpa när vi letar, vi behöver något som heter återerövring, vi behöver bli bättre på det, för bollen kommer att slås fel någon gång, ta tillbaka den, och då måste vi ha närhet till spelare, så det vet vi med all säkerhet. Och så tänker vi så här, ja vi skall ha närhet, men vad faan vi skall ju vända spelet också, vi skall hinna med det också. Det här med vända spelet, då isolerar du en spelare där borta, skall de hinna över – hm, ibland, ibland inte, så det blir nästan motsatsförhållanden då vad.”

 

”Jag har precis sett om OS-matchen Brasilien–Kanada och jag tycker inte att det var någon bra fotbollsmatch, om man tänker på kvalitet, vad jag hoppas på skall bli nästa läge i damfotbollen. Men Kanada, de vet precis vad de skall göra. De spelar tufft och de tar vara på sina målchanser. Och det lär alla lag behöva göra, vi får ju inte så många målchanser, frågan är om vi kan skapa fler. Men det hela är en process alltså, och att ställa frågor till spelarna, vad behöver du i anfallsspelet? I försvarsspelet är det ganska, jag skall inte säga svart och vitt, men det är på ett annat sätt i alla fall.”

 

Dina trupper, går du mycket på hur spelarna passar ihop, eller är det de 25 bästa spelarna i Sverige du tycker du har tagit ut nu?

”Som du kanske har märkt har vi olika uttagningar varje gång, det är knappt samma någon gång. Och det är medvetet för jag vill förändra gruppen, och vi vet var vi har. Jag skall ta ett exempel, Josefine Johansson nu, hon är inte med, vi vet vad vi får av henne ganska väl, så skulle något hända eller någon inte spela bra fotboll vet vi vad vi får. Men nu prövar vi någonting annat, det är själva uttagningen. Det andra är att startelvan, då gäller det att hitta vilka spelare som passar ihop. Mer så än att detta är de tre bästa mittfältarna. För det måste finnas en balans i laget också, så klart. Jag börjar lite, defensivt–offensivt, men det defensiva det kan dom, om de bara ändrar lite grand inställning här inne och förväntning. Och vi behöver mer av offensiva kvaliteter, tycker jag. För att vi har offensiva spelare som Lotta, vad har hon? 80/20 kanske? Men i spelet så var det tvärtom, i hur hon spelar, så man kan inte bara titta på spelarens egenskap, du måste också lägga till spelarens roll också.”

Lundgren har spelat klart

De senaste dagarna har det kommit flera besked om spelare som avslutar sina karriärer. Under torsdagen uppgav TT att Sofia Lundgren har spelat klart.

Sofia Lundgren

Sofia Lundgren

Det är alltså dags att tacka för underhållningen och gratulera till en fin karriär.

Kanske är Lundgren den bästa svenska målvakt som aldrig på allvar varit förstamålvakt i landslaget. Hon har alltid fått stå tillbaka för någon, oftast för Hedvig Lindahl. Totalt sett har Lundgren ändå kommit upp i 30 landskamper.

Hennes meritlista är ju faktiskt riktigt vass. Lundgren har tagit både VM-silver (2003), VM-brons (2011) och EM-brons (2013) utan att spela. På klubbnivå har hon däremot spelat en viktig roll – och vunnit Champions League två gånger; 2003 och 2004. Dessutom har hon sex SM-guld – fem med Umeå IK och ett med Linköpings FC.

Jag tyckte ju förresten att hon borde ha varit med även i truppen till förra sommarens OS, men det tyckte inte Pia Sundhage

Apropå målvakter såg jag uppgifter om att den ratade kinesiska VM-målvakten Wang Fei tränar med Wolfsburg för tillfället. Den tyska storklubben har tydligen tre målvakter på skadelistan.

På lördag 14.30 drar damfotbollsåret 2017 i gång på allvar. Då är det fransk toppmatch mellan svensklaget Montpellier och PSG, en match som blivit ännu mer laddad sedan PSG:s troliga poängavdrag.

Det var ju rörigt i storklubben i helgen. Nu har tränaren Patrice Lair till slut bestämt sig för att stanna, och PSG får ändå räknas som knappa favoriter på lördag. Men det blir kul att se vad Sofia Jakobsson och Stina Blackstenius kan göra mot det Parisförsvar som inte släppt in ett enda mål hittills i ligan.

Slutligen håller den årliga NWSL-draften på just nu när det här skrivs – precis efter midnatt svensk tid. Som jag berättade i förra veckan har mästarlaget Western New York Flash köpts och flyttats till North Carolina. Laget heter numera North Carolina Courage. De valde som tvåa i draften, och tog då Ashley Hatch.

Först att välja var Boston Breakers, som valde att drafta duktiga mittfältaren Rose Lavelle. 21-åringen såg jag i F20-VM 2014, och blev lite imponerad. Hon är ”oamerikansk” genom att hon mer är en teknisk, kreativ och irrationell spelare än en sådan där som bara kör på. Hon har redan varit med på läger med A-landslaget. Boston borde kunna få en hel del nytta av henne.

För er som är intresserade av vilka som valts finns hela listan här.

 

Sundhageintervju och Blacksteniusdebut

I dag har jag en långintervju i Borås Tidning där Pia Sundhage berättar om fotbollsåret 2016. Läs den här.

I samband med den intervjun pratade jag lite med Sundhage om hennes lagbygge i landslaget, om hur hon tänker när hon väljer spelartyper. Återkommer med det i ett senare inlägg.

Damallsvenskan 2016, Stina Blackstenius och Irma Helin

Stina Blackstenius markerad av Irma Helin

I kväll tänker jag inte bli så långrandig. Konstaterar dock att Stina Blackstenius fick debutera för Montpellier i franska cupen tidigare i dag. LFC-förvärvet byttes in i halvtid i underläge 1–0 borta mot Olympique Marseille. Efter paus kvitterade Sofia Jakobsson och i 96:e minuten avgjorde veckans andra nyförvärv, belgiska Janice Cayman. Matchen slutade alltså 2–1 för Montpellier.

Jag har inga uppgifter på hur Blackstenius skötte sig, eller om hon var inblandad i något av målen. Däremot såg jag att publiksiffran på matchen var 213 personer.

Drama i franska guldstriden

Under tiden jag skrev mitt förra inlägg gick franska bottenklubben ASPTT Albi ut med nyheten att de tilldömts segern i premiärmötet med PSG, en match PSG vann med 4–0. Orsaken skall vara att PSG bytte in en spelare som inte stod med på laguppställningen.

Vad jag kan se har det här inte bekräftats av varken förbundet eller PSG, men tidningen l’Equipe skriver att PSG inte bara förlorar matchen, utan även tilldöms en minuspoäng ytterligare. Det skulle således innebära att både Lyon och Montpellier nu är förbi, Montpellier med en match mer spelad.

Nu är det här alltså inte bekräftat, och jag känner på mig att PSG kommer att överklaga. Men skulle det bli så att serieledarna tappar fyra poäng öppnas plötsligt en gyllene möjlighet för svensklaget Montpellier att sno åt sig den andra Champions Leagueplatsen. Seger i lagens inbördes möte nästa helg och Montpellier är förbi ”på riktigt”.

Tabelltoppen som den såg ut innan dagens nyhet:

PSG           10      +29      30
Lyon           10      +48      27
Montpellier  11     +28      27

Tabelltoppen om PSG tappar fyra poäng:

Lyon           10      +48      27
Montpellier  11      +28     27
PSG            10      +22     26

Notera att målskillnaden dock har ganska liten betydelse då inbördes möte räknas först i franska ligan.

Blackstenius är presenterad

I går kväll funderade jag över varför inte Stina Blackstenius var presenterad som nyförvärv av Montpellier ännu. Nu behöver jag inte fundera längre, för nyss blev det offentligt att 20-åringen spelar i den franska klubben de kommande tre åren.

Orsaken till att jag funderade lite i går är att Montpellier lär vara intresserat av att få in sina nya spelare i verksamheten så fort det bara går. Laget har nämligen cupmatch redan på lördag och nästa helg (lördag då också) väntar hyperviktigt toppmöte i ligan mot PSG.

Faktum är att mötet med PSG kan vara vårsäsongens viktigaste match för Montpellier. Jag tror nämligen fortfarande att det är PSG man har störst chans att komma ikapp, även om man just nu har närmare till Lyon.

För även om PSG vann seriefinalen mot Lyon i december var det en rätt turlig seger i en match där gästerna var det spelmässigt bättre laget. Statistiken från matchen säger ganska mycket om hur det såg ut:

PSG–Lyon 1–0. Avslut totalt: 6–24, Mot mål: 3–13, Hörnor: 1–9, Bollinnehav: 40–60.

Montpellier verkar i alla fall göra ett försök att ta upp kampen med Frankrikes två storlag. Utöver Blackstenius gjorde man i går även klart med belgiska landslagsspelaren Janice Cayman. Hon var tidigare i Juvisy och är en välkänd profil i den franska ligan. Även hon är en offensiv spelare, som jag ser det i första hand är ytterforward.

Blackstenius klubbval skrev jag om här. Det finns inte så mycket att tillägga.

I damallsvenskan har året startat med att Kristianstad återförenar Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu efter några år i olika klubbar. De båda nigerianskorna är barndomskompisar, uppväxta på samma gata, och har bland annat tidigare spelat ihop i Umeå. Det har ryktats om värvningen av Chukwudi ett tag.

Det har också blivit klart att LB07 värvar isländska mittbacken Anna Björk Kristjansdottir, som i fjol spelade för Örebro.

Faktum är att Kif Örebro nu har tappat/gjort sig av med alla sina utländska spelare. I varje fall om man räknar amerikansk-svenska Hanna Terry som svensk. Och det får man väl göra eftersom hon spelat U-landskamper för Sverige.

Även Göteborg och Hammarby är ännu så länge klubbar som har helsvenska trupper. Är det här månne en ny trend bland klubbarna, att satsa mer inhemskt och mindre utländskt?

Slutligen såg jag det här häftiga klippet med tolvåriga Nea Flyborg härom dagen. Nu är ju fotboll mycket mer än bara teknik och bollbehandling, men kan vi få fram ett gäng tolvåringar med sådan här bollkontroll bör svensk damfotboll kunna ha en riktigt ljus framtid.

SVT: Blackstenius till Montpellier

Alldeles nyss gick SVT ut med uppgiften att Stina Blackstenius kommer att skriva på för franska svenskklubben Montpellier.

Damallsvenskan 2016, Stina Blackstenius och Irma Helin

Stina Blackstenius markerad av Irma Helin

Enligt mitt sätt att se det är det inget jättesteg uppåt i karriären, utan mer ett i sidled eller svagt uppåt. Montpellier, är förstås en ny miljö, vilket kan vara bra för forwardstalangen. Men som sagt, även om Montpellier är ett bra lag är man inte klart bättre än det Linköping Blackstenius lämnar.

Å andra sidan har ju LFC tappat sina två kanske allra viktigaste offensiva kreatörer i Pernille Harder och Fridolina Rolfö, vilket gör att 2017 års upplaga i varje fall på pappret känns svagare än 2016 års. Och Montpellier är på väg uppåt, laget närmar sig hela tiden storlagen Lyon och PSG. Dessutom slipper Blackstenius att bli ensam svensk i sin nya klubb, Linda Sembrant och Sofia Jakobsson finns ju redan där.

Nackdelen med att gå till Montpellier är att det sannolikt inte blir något spel i Champions League för Blackstenius kommande år. För med tanke på att PSG vann mot Lyon i topplagens första inbördes möte känns Montpelliers chans att passera något av topplagen mikroskopisk.

För LFC är det här ett riktigt tungt bakslag. Trion Harder, Blackstenius och Rolfö stod för 47 av lagets 73 mål den gångna säsongen. Det är verkligen inte lätt att ersätta 47 mål. Hittills har LFC värvat intressanta duon Lina Hurtig och Marija Banusic. Det blir verkligen upp till bevis för dem nu. De gjorde två respektive sex mål i år. Nu får de bättre uppbackning, och måste mångdubbla sin målskörd.

Jag har trott rätt hårt på Hurtig och Banusic genom åren, och har inte givit upp hoppet om dem ännu. Men tyvärr har jag fått en liten känsla av att båda lätt hänger med sina huvuden, och då riskerar att ge ifrån sig negativ energi. Skall LFC vara med och kämpa om guldet kommande år finns det inget utrymme för hängande huvuden och negativ energi, utan då måste nyförvärven leverera från första sekund. Dessutom lär LFC behöva värva ytterligare någon målskytt.

Klockrent med Schmidt i landslaget

Strax efter att jag skrev mitt senaste inlägg presenterade Pia Sundhage årets sista, eller kanske snarare nästa års första landslagstrupp.

En av anledningarna till att jag inte har haft möjlighet att kommentera truppen förrän nu är att jag i går fick chansen att göra en långintervju med just Sundhage. Det är en intervju som skall gå under helgerna, så jag väntar med att kommentera vad som sades. Men en del intressanta tankar bjöd hon allt på.

Onsdagens trupp var också intressant på vissa områden. Jag blev lätt besviken när jag hörde namnen på målvakterna. Jag tycker ju att Jennifer Falk är ganska klar tvåa bakom Hedvig Lindahl och borde vara självskriven i den här truppen på Emelie Lundberg:s bekostnad.

Jennifer Falk

Jennifer Falk

Även bland backarna blev jag lite konfunderad. Där fanns ju nämligen tre högerbackar (Jessica Samuelsson, Hanna Glas och Hanne Gråhns) och bara en vänsterback (Jonna Andersson). Dessutom poängterade Sundhage att Magdalena Eriksson var uttagen som mittback och Elin Rubensson som mittfältare.

Som jag ser det är Rubensson fortfarande det klart bästa alternativet på vänsterbacksplatsen. Med tanke på att konkurrensen dessutom börjar bli stenhård på mittfältet vore det rimligast att spela in Göteborgsspelare på vänsterbacken till EM. Sedan kan Peter Gerhardsson börja arbete med att hitta en ”riktig” vänsterback fram mot VM 2019.

Apropå Gerhardsson hade Aftonbladet en högst läsvärd långintervju med honom i veckan. Missa inte.

Tillbaka till det nuvarande landslaget. När det gäller mittbackarna har Amanda Ilestedt hamnat ute i kylan. Jag ser nog också henne som femte alternativet, så där har jag inga invändningar. Inte mer än att jag ser henne mer som en landslagsspelare än Glas, Gråhns och Andersson – men de är ju ytterbackar.

Så till mittfältet. Det var när jag såg det som jag blev på gott humör. Det första namnet jag såg var ju Katrin Schmidt – vilket känns klockrent. Bra av Sundhage att inte hålla tillbaka här, utan ta chansen nu direkt när den tyska mittfältaren har blivit svensk.

Katrin Schmidt

Katrin Schmidt

Schmidt är en karaktärsspelare av en typ vi saknat. Det skall bli mycket kul att se henne i gulblå dress till våren. Jag gladdes också av att se att Michelle de Jongh i truppen. Det är en kreativ och konstruktiv spelare, hon är också en spelartyp som tidigare saknats.

Även om jag inte tyckt att Hanna Folkesson imponerat i höst ökar hon konkurrensen ytterligare. Det blir inte lätt för Sundhage att formera sitt mittfält – inte lätt alls. Till våren kan ju dessutom även Petra Johansson och Lina Hurtig komma att ge sig in i kampen här. Personligen hade jag inte heller haft något emot att redan nu låta testa Ebba Wieder i A-landslagssammanhang. Men det verkar ju finnas något slags regel att man inte testas på allvar förrän det år man fyller 20, så Wieder får sannolikt vänta till 2018…

Slutligen då forwards. Där fanns de väntade namnen. Dock noteras att den delat näst bästa svenska målskytten i damallsvenskan, Mimmi Larsson, saknades. Det kan man ju ha lite funderingar om. Visst har Larsson en tendens att missa många chanser, men det har även exempelvis Stina Blackstenius. Till de bådas fördel är ju att de har en förmåga att hamna i fler bra avslutslägen än andra forwards.

Mimmi Larsson

Mimmi Larsson

Totalt sett en intressant trupp. Den kommer att ställas på bra prov då det är europeiska topplag som Norge och England som väntar i Spanien den 19 respektive 24 januari. Vi får väl hoppas att de matcherna kommer att sändas i någon kanal – eller streamas av något av förbunden.

Apropå landslag, och det EM som väntar nästa sommar. För tillfället pågår den årliga fyrnationsturneringen i Brasilien. Häromdagen möttes Sveriges båda gruppmotståndare Italien och Ryssland i den cupen. Italien vann med klara 3–0 och sett till det här klippet har ryskorna lite jobb att göra med sitt försvarsagerande…

Den andra matchen i första gruppomgången var Brasilien–Costa Rica 6–0. Brasilien saknar en mängd utlandsbaserade spelare som Marta, Cristiane, Andressa Alves och Monica, men nya förbundskaptenen Emily Lima fick alltså ändå en fin start:

Så några ord om helgens fotboll. Det är en helg med spännande toppmöten i både Tyskland och Frankrike. I D1 Feminine är det lördag 15.00 som gäller, och vi har dels svenskmötet Lyon–Montpellier, dels Parisderbyt PSG–Juvisy. I tabellen är ju Lyon och PSG fullpoängare, medan Montpellier har tappat tre poäng (1–0-förlust mot PSG).

I Tyskland är det full ligaomgång på söndag. 13.00 visar DFB-tv seriefinalen mellan serieledarna Bayern München och de moraliska serieledarna Turbine Potsdam. Jag kallar Potsdam moraliska serieledare eftersom de har en match mindre spelad och bara är en poäng bakom. 14.00 väntar sedan ytterligare en hyperintressant toppmatch, då tabellfemman Wolfsburg tar emot trean Freiburg.

Den tyska ligatabellen är ju härligt jämn efter 8,5 omgångar. Överraskande nog hänger hela fem lag med i guldstriden så här långt. Samtliga fem (Bayern, Potsdam, Freiburg, Essen och Wolfsburg) står på en förlust vardera. Risken är ju uppenbar att något eller några av lagen dubblar den siffran i helgen.

Noterbart är ju att fjolårets Champions Leaguemästarinnor Frankfurt alltså inte är med bland topplagen, utan ligger några poäng bakom. Det är liksom ingen tvekan utan att Frauen-Bundesliga är den bäst och mest intressanta ligan i Europa för tillfället.