En tung vecka för svensk damfotboll

Det har gått ett tag sedan jag skrev mitt förra inlägg, och det finns en hel del saker att ta upp. Förra veckan var det ju både upp och ner för svensk fotboll – upp för herrarna och ner för damerna.

På herrsidan lyckades P19 kvala in till sitt EM-slutspel och det osannolika inträffade att Sverige B vände 0–2 till 3–2-seger borta mot Europamästarna Portugal. Det senare är ju för övrigt väldigt intressant.

Janne Andersson visade att om man har en väldigt tydlig spelidé går det att byta bort ett helt lag från en match till en annan och ändå nå ett väldigt bra resultat.

Medan det jublades på herrsidan var det massivt mörker på damsidan. Jag sätter fiaskostämpel både på F17-landslaget och på FC Rosengård.

Året efter ett OS-silver är det förstås inte läge att skriva att vi är framme vid slutet på svensk damfotbolls storhetstid. Men klart är att vi tappar mark för varje år som går – framför allt inom klubbfotbollen.

Där körde Tyskland och Frankrike ifrån oss för några år sedan. Sedan dess har damallsvenskan varit Europas tredje bästa liga. Men nu är även England både ikapp och förbi. Och Spanien är på väg att passera.

Kollar man vilka lag och nationer som varit i semifinalerna i Champions League de senaste fem åren får man följande lista:

Tyskland   7
Wolfsburg 2013, 2014, 2015 och 2016, Potsdam 2014 samt Frankfurt 2015 och 2016.

Frankrike   7
Lyon 2013, 2016 och 2017, Juvisy 2013 samt PSG 2015, 2016 och 2017.

England 3
Arsenal 2013, Birmingham City 2014 och Manchester City 2017.

Sverige  1
Tyresö 2014.

Spanien   1
Barcelona 2017.

Danmark 1
Bröndby 2015.

Om något år kommer det att vara en framgång med svenska lag i kvartsfinal i Champions League. I år var det en stor missräkning att Rosengård inte gick längre. När lottningen kom var ju Barcelona en kanonlottning. Men Malmöklubben misslyckades totalt med att toppa formen till kvartsfinalerna och stod för en av de största missräkningarna någonsin för svensk klubbfotboll på damsidan.

Den största missräkningen är förstås att Umeå åkte ut mot cypriotiska Apollon 2009. Jag kan ha missat någon stor missräkning, men spontant känns det som att Linköpings torsk mot Bröndby för två år sedan och den här förlusten tar plats på topp tre.

Rosengård ordnade lite plåster på sina egna sår när de gjorde klart med Anja Mittag i slutet av förra veckan – det känns som en självklar kandidat till årets värvning i damallsvenskan.

Anja Mittag

Så till F17. Jag har dålig koll på historiken inom den åldersgruppen, men årets EM-kval måste väl ändå vara ett av tidernas sämsta?

Vårt F17-lag föll med 1–0 mot Island, följde upp med 0–0 mot Portugal – och var redan utslaget innan mötet med suveräna Spanien. Sett till förbundets eget klipp med höjdpunkter från den matchen nådde vi ett sanslöst tursamt, men betydelselöst 1–1. Det svenska målet var ett självmål på övertid.

Skönt att den här veckan har startat bättre för svensk damfotboll. F19-landslaget spelade ju sin första EM-kvalmatch i dag. Där kom man tidigt i underläge efter en rätt grov målvaktstavla.

Tyvärr har jag inte hittat några fler målbilder från matchen. Men den slutade lyckligt för svensk del, trots att Norge gjorde ytterligare ett mål i den första halvleken. AIK:s Loreta Kullashi lyckades nämligen reducera i början av den andra halvleken, och i 92:a minuten fixade hon även kvitteringen. Skönt.

I morgon är det dags för A-landslaget att spela igen. Startelvan har kommit, men jag sparar min kommentar kring den till nästa inlägg. Nu noterar jag bara att Sverige inte får tillåtelse från Fifa och Uefa att bära regnbågsbindel i landskamper.

Nu till den nationella damfotbollen. I lördags kikade jag förbi Valhalla och såg träningsmatchen Göteborg–Mallbacken. Under de första 45 minuterna var det jämnt, hemmalagets ledningsmål var ett turligt självmål.

Efter paus hittade Göteborg rätt i sitt djupledsspel och sprang sönder gästerna. Jag förvånades lite över att man lät Elin Rubensson spela 90 minuter i sin första match efter sitt skadeuppehåll. Hade det inte varit smartare att match i gång henne lite mer försiktigt? Spelmässigt gjorde Rubensson en helt ok insats.

När det gäller Göteborgs andra landslagsspelare, Pauline Hammarlund, var hon inblandad i flera målchanser och gjorde också ett mål. Det är förstås godkänt. Dock har jag reagerat över att hon ofta behöver flera chanser för att hitta rätt. Inte sällan missar hon sin första målchans i matcherna rätt grovt. Internationellt får en forward oftast inte mer än en eller två målchanser på 90 minuter, så skall Hammarlund bli en spelare för A-landslagets startelva behöver hon hitta bättre skärpa direkt i första målchansen i matcherna.

I Mallbacken föll min blick snabbt på Linnea Berger. Jag såg henne i QBIK i fjol och blev imponerad. Hon var inte sämre nu. Berger känns redan redo för damallsvenskan, hon har förutsättningar att bli en av elitettans stora profiler i år.

Innan det blir ett litet internationellt svep tänkte jag skriva några ord om de båda kvällstidningarnas allsvenska bilagor. I dem finns det som vanligt även några sidor om damallsvenskan, där samtliga spelare betygsätts.

Det är självklart inte lätt att sätta betyg på alla spelare, risken är uppenbar att även den bäste skulle sätta några galna betyg. Jag skrattade dock lite för mig själv när jag såg hur Expressen har jobbat.

De har satt motiveringen landslagsklass på fem getingar – och därmed delat ut just femmor till alla de spelare som har haft förtroende hos Pia Sundhage i vår. För de utländska landslagsspelarna har däremot inte femmorna varit lika givna.

Medan spelare som Hilda Carlén, Hanne Gråhns, Hanna Glas och Olivia Schough har femmor noteras fyror på bland annat Gudbjörg Gunnarsdottir, Erin McLeod, Rita Chikwelu och Kristine Minde samt treor på bland annat Claudia Neto, Marija Banusic och Ella Masar McLeod. Så hade inte min betygsättning sett ut.

De betyg i Expressen jag reagerar mest över är ändå tvåorna på Ebba Wieder och Sandra Adolfsson. För mig är båda självklara fyror.

Aftonbladet har varit hårdare i sin betygsättning. Jag skulle säga att de faktiskt har varit alldeles för hårda. Det är nämligen bara Lotta Schelin i hela damallsvenskan som anses vara värd en femma. Inte ens Marta – som kom med i alla möjliga världslag förra året anses alltså vara värd högsta betyg.

Utöver att Aftonbladet alltså bara använder fyra olika betyg tycker jag att de totalt sett lyckats bättre i sin bedömning – att de verkar ha bättre koll på spelarna. Även här finns det några undervärderade spelare. Exempelvis får världsmålvakten McLeod bara en trea, men totalt sett ändå ok betyg i Bladet.

Därmed lämnar jag svensk mark. Det är ju landslagsuppehåll i de stora ligorna. Innan uppehållet hände saker både i Tyskland och Frankrike.

I Frauen-Bundesliga gick Wolfsburg upp i serieledning genom att vinna med 4–0 mot Hoffenheim samtidigt som Potsdam spelade 1–1 borta mot Essen. Wolfsburg har fått fart efter nyår genom att Pernille Harder kom från Linköping och att Caroline Graham Hansen kom tillbaka efter skada. Potsdam har bromsats av att deras succéduo från höstmatcherna, Tabea Kemme och Svenja Huth, har varit skadade. Nu var i och för sig båda tillbaka i söndags, men de har ändå inte hunnit tillbaka till toppformen.

I Frankrike har Montpellier fått en jättebiljett in i höstens Champions League. PSG lyckades nämligen återigen tappa poäng i helgen. Trots att man ledde med 3–0 hemma mot Guingamp efter 27 minuter lyckades PSG tappa poäng.

Montpellier vann sin match med 5–0 (ett mål av Stina Blackstenius) och är nu en poäng före PSG. Dessutom har svensklaget ett bra spelschema i de fyra sista omgångarna. Man har kvart bortamatcher mot St Etienne och Rodez samt hemmamatcher mot Metz och Soyeaux. För PSG återstår bland annat bortamöte med Lyon. Stor fördel Montpellier i kampen om andraplatsen alltså.

Lyon leder för övrigt tabellen med åtta poäng och Caroline Seger kan snart fira sitt första franska ligaguld. Svenskan var för övrigt lagkapten i helgens omgång.

Så till de brittiska öarna. Där har Englands förbundskapten Mark Sampson redan tagit ut sin EM-trupp. Den hittar ni här. Framöver finns det anledning att kommentera truppen mer ingående. Nu nöjer jag mig med att vara förvånad över att snabba Eniola Aluko inte finns med. Aluko själv var inte förvånad, däremot besviken över att Sampson favoriserar vissa spelare.

De senaste dagarna har Irlands landslag fått massor av rubriker eftersom spelarna har hotat med strejk eftersom de inte accepterar de förutsättningar som gäller i landslaget. Det kan finnas anledning att återkomma till hur det faller ut.

Innan jag lämnar de brittiska öarna kan jag inte undanhålla hur Wales superstjärna Jess Fishlock firade sin 100:e A-landskamp. Det gjorde hon så här:

Slutligen har Asiens VM-kval dragit i gång med förkvalet. Där spelas den viktiga matchen på fredag, då möts Sydkorea och Nordkorea och gör upp om vilket av lagen som skall ha kvar chansen att få spela VM-slutspelet om två år.

Tråkiga nyheter – Jakobsson skadad

Sofia Jakobsson

Sofia Jakobsson

Så här på tidiga natten nås jag av uppgiften att Sofia Jakobsson verkar ha drabbats av en korsbandsskada.

Det är förstås väldigt tråkiga nyheter, inte minst för Jakobsson själv. För det här innebär ju att säsongen är över. Det innebär också att hon missar sommarens EM-slutspel.

Kul nyhet när landslagsåret drog igång

I går samlades landslaget i Spanien, därmed är ett hyperintressant landslagsår i gång. Det som gör året hyperintressant är att det ju först är Pia Sundhage:s sista vår som förbundskapten, sedan EM-slutspel och därefter kommer Peter Gerhardsson in och skall sätta sin prägel på laget lagom till VM-kvalet.

Men innan jag går in på landslaget några ord om lördagens franska toppmöte. Jag har inte sett matchen, och förstår att Stina Blackstenius kanske inte gjorde någon toppinsats, rent spelmässigt sett. Men Blackstenius har visat sig vara en makalös vinnare. En spelare som är bäst när det gäller.

För kan man göra en bättre debut i franska ligan än att sänka PSG med ett 2–1-mål i 88:e minuten? Det är bara att buga sig, ta av hatten och så vidare. Har ni inte sett målet finns det här:

Som grädde på moset gjorde ju dessutom Sofia Jakobsson Montpelliers första mål till 1–1. Det var Jakobssons 14:e ligamål den här säsongen. Hon behåller därmed ledningen i skytteligan, ett mål före Eugenie Le Sommer.

Det är lite oklart vilken betydelse Montpelliers seger har för ligan. På franska förbundets hemsida står PSG på 30 poäng, lika många som Lyon och Montpellier. Det tyder på att det ännu inte är helt säkert att Parislaget kommer att tappa segern mot Albi plus ytterligare en poäng.

Om PSG slipper poängavdrag får Montpellier trots allt svårt att ta en Champions Leagueplats. Men blir det poängavdrag ligger svensklaget nu mycket väl till för att sno andraplatsen.

Det om franska ligan. Nu tillbaka till landslaget. I går prisades det som Årets lag vid Idrottsgalan. Det är förstås värt en gratulation.

Vid galor är det bara medaljer och titlar som gäller. Samma sak när man tittar tillbaka på gamla tider. Hur medaljerna har bärgats spelar mindre roll.

Så när man om tio år ser tillbaka på Pia Sundhages tid som svensk förbundskapten är det OS-finalen man kommer att komma ihåg. Inte att Sverige har haft sin sämsta ranking någonsin och gjort sitt sämsta mästerskap någonsin under Sundhage. Inte heller att Sverige blivit grupptreor två gånger samt att hon bara lyckats leda vårt landslag till en trepoängare på tio matcher i världsomspännande mästerskap.

Skulle nu Sundhage kröna sin tid på jobbet med en EM-final i sommar kommer hon att lämna posten som tidernas mest framgångsrika svenska förbundskapten. Det känns väldigt konstigt med tanke på hur hon misslyckats med att utveckla laget rent spelmässigt.

Nu har hon dock en sista chans att även lyckas få till ett bra spel. Att få till ett lag som kan vinna matcher, inte bara ett lag som är bra på att inte förlora.

Som det sett ut det senaste året ser jag Sverige som fjärdehansfavorit i EM. Tyskland, Frankrike och England känns alla som klart starkare lag på pappret. Kollar man in den senaste publicerade Europarankingen ligger dessutom Norge före oss.

Att det är just England och Norge som väntar nu i januarilandskamperna känns ju därför väldigt intressant. Och här var det nära att jag hade skrivit så här: ”Synd bara att vi som är intresserade inte kommer att kunna se matcherna.”

Men.

När jag nu surfade in på svenskfotboll.se för att kolla om någon kanal huggit på matcherna möttes jag av det glädjande beskedet att förbundet kommer att sända båda två. Jag har ju gnällt massor av gånger på förbundet för att de tidigare inte sänt den här typen av matcher.

Nu blir det äntligen premiär. Det är verkligen otroligt kul.

Inte minst för att det blir spännande att se hur Sundhage väljer att spela, och om/hur hon kommer att använda Katrin Schmidt.

På förhand känns det som att Sverige måste ha maximalt flyt om det skall bli ny mästerskapssuccé till sommaren. Likadant flyt som i OS. För när man tittar tillbaka på silvret i Rio är det ju faktiskt så att slutspelslottningen var lite av jackpot. I kvartsfinalen väntade USA, ett lag som Sverige haft relativt lätt för på senare tid. Ett lag som dessutom hade lite skadeproblem – och allt att förlora.

Och i semifinalen väntade ett hemmalag som vunnit mot Sverige med 5–1 i gruppspelet och också hade allt att förlora. Sedan gruppmatchen hade viktiga Cristiane fått skadeproblem.

Sundhage verkar ju vara en person som är kompis med Fru Fortuna, så kanske att det kan bli svensk succé i Nederländerna till sommaren.

När jag träffade vår förbundskapten för en intervju i december frågade jag henne om hur hon tänker när hon bygger ett lag. Det blev ett otroligt långt och ganska svårläst svar. Sundhage är ju speciell eftersom hon hoppar mellan resonemang och ibland avbryter sig själv med inskjutna satser.

Jag tänkte ändå att någon kanske är intresserad av vad hon sa, så här är svaret i sin helhet. Det innehåller trots allt en del intressant ledtrådar kring hur hon tänker:

”Det beror det på vilka spelar vi har. Om du tänker på att få ut det mesta utav fotbollsspelare. När jag kom 2013 är Lotta (Schelin) i ropet och (Caroline) Seger i ropet, att försöka hitta deras bästa position. Och sedan är det ju några fotbollsspelare som inte hamnar på sin bästa position, men vad kan passa? Där börjar själva, vad är materialet, vad är att tillgå? Och när jag då upptäcker att det är väldigt mycket speed, mer än i USA faktiskt, det är bara att rabbla upp de snabba fotbollsspelarna som skall sättas i bra positioner. Då funderar jag över spelarna, rollen och hur kan få ihop det här. Sedan fladdrar det i väg i spelidén då, om man börjar med anfallsspelet.”

 

”Jag har hela tiden, jag var i USA där det är mycket markeringsinslag. Vi spelar någon form av positionsförsvar, det är jag uppvuxen med – efter ett tag – vi hade ju libero på min tid. Men när jag kom till USA, tänkte jag att ‘Jag är bättre på att lära när det gäller 4-4-2’, och jag började i den änden när det gäller försvarsspelet.”

 

”Sedan kan man spela annorlunda i anfallsspelet, det är olika utgångspositioner så. Och det har jag tagit med mig, att, och det kommer att bli så här under, förmodligen under EM, för det finns, man kan ringa in två och två och du har ett förhållandesätt till andra, och det kanske inte är det enkla sättet att lära eller att förstärka att förädla, men för mig är det det. Jag är uppvuxen med det, jag kan tänka mig vilka frågor som kommer, vilka problem som uppstår, bla bla bla så.”

 

”När jag då har fladdrat iväg i anfallsspelet, man kan göra så här, vad är tendenserna inom damfotbollen? Och så börjar jag: ‘Okej, försvarsspelet kommer att se ut så här,’ och det är ganska lätt för svenska spelare att förstå, de kan sitt 4-4-2. När det spelas anfall mot försvar tittar vi på avstånd, avstånd och den stora frågan är att sätta press, hur fort det går och ta den pressen eller vara noga med avstånd. Antingen in i press eller avståndet. Vi säger så här, var är hotet, i straffområdet och utanför straffområdet gör vi många olika saker, reglerna är klara. Jag tycker att det är ganska givet, de skall bara göra som vi säger. Därför blir det dåligt ibland, jag menar om du tänker det här målet mot Australien, den långa passningen. Vi står ju rätt, men vi agerar sent. Så de principerna, när vi fått ett lugn i det här så vill vi gärna.”

 

”Nu har vi kommit till det, vad är det bästa för vårt anfallsspel, och om jag har pratat om speed, för det går i vågor, var är vi lyckosamma, hur skapar vi målchanser, vi pratar om några siffror, nollvision att tappa boll där, eller antal löpningar i straffområdet, det skall vara över 100, kan det blir ännu fler. Har antalet passningar inom laget betydelse eller inte, så vi använder alltså statistiken. När det gäller nu, med det läge vi är med anfallsspelet så vrider och vänder vi på en massa saker för vi börjar i den änden med kantspelet. Och tittar man på en bild som kommer tillbaka till mig gång efter annan det är när Tysklands sistapassning i sista tredjedelen, den kommer från hela 65 meter, eller 68 – pang, bom, hela vägen. Vi har på kanterna, och det är inte så att den går ut så, utan den går ganska rakt. Alltså vi använder kanterna och speed. Tittar man på Brasilien när de spelar mot Kanada i match om tredje pris, då har de också överallt, fram och tillbaka, tekniska fotbollsspelare. Medan Kanada har rakt, den bilden kommer tillbaka till mig gång efter annan.”

 

”Håkan Ericson sa på presskonferensen (när januaritruppen presenterades) att ‘avslutande passning från centrala delen, det var det som…’ Då funderar jag på ‘vad har vi?’ Det är frågan om vi har de spelarna, precis nu, vi har inte tänkt färdigt, men var är vi framgångsrika, jo det är med vår speed och snett inåt bakåt. Men att bara gå direkt dit, det är för enkelt, de har läst oss nu. Så vi behöver först spela ut, in och ut igen. I stället för att få en rak passning skall det vara mycket mer vinkel. Det vi kommer att jobba jättemycket med är spelvändningar. För alla lag är så välorganiserade i dag och damfotbollen blir mycket mer organiserad i försvarsspelet, och då behöver vi spelvändningar. När vi tittar på anfallsspelet så är det lite roligt då för att, för att komma dit ut så måste vi få motståndarna att vara lite smalare, vi måste spela in. Och det där när vi spelar in, och tappar boll – helvete. Men spelar vi in och det blir större yta här ute och bollen ut igen – då är det bingo. Och det är det här vi skall försöka reda ut hur mycket kan vi spela in, eller skall vi gå rätt på betan dårå. Hela det här är ju en lång process.”

”Jag fick en väldigt bra fråga: ‘Om inte Sverige har de tekniska spelarna, vad innebär det för att spela in?’ Det är en väldigt bra fråga, och då är frågan hur kan vi hjälpa när vi letar, vi behöver något som heter återerövring, vi behöver bli bättre på det, för bollen kommer att slås fel någon gång, ta tillbaka den, och då måste vi ha närhet till spelare, så det vet vi med all säkerhet. Och så tänker vi så här, ja vi skall ha närhet, men vad faan vi skall ju vända spelet också, vi skall hinna med det också. Det här med vända spelet, då isolerar du en spelare där borta, skall de hinna över – hm, ibland, ibland inte, så det blir nästan motsatsförhållanden då vad.”

 

”Jag har precis sett om OS-matchen Brasilien–Kanada och jag tycker inte att det var någon bra fotbollsmatch, om man tänker på kvalitet, vad jag hoppas på skall bli nästa läge i damfotbollen. Men Kanada, de vet precis vad de skall göra. De spelar tufft och de tar vara på sina målchanser. Och det lär alla lag behöva göra, vi får ju inte så många målchanser, frågan är om vi kan skapa fler. Men det hela är en process alltså, och att ställa frågor till spelarna, vad behöver du i anfallsspelet? I försvarsspelet är det ganska, jag skall inte säga svart och vitt, men det är på ett annat sätt i alla fall.”

 

Dina trupper, går du mycket på hur spelarna passar ihop, eller är det de 25 bästa spelarna i Sverige du tycker du har tagit ut nu?

”Som du kanske har märkt har vi olika uttagningar varje gång, det är knappt samma någon gång. Och det är medvetet för jag vill förändra gruppen, och vi vet var vi har. Jag skall ta ett exempel, Josefine Johansson nu, hon är inte med, vi vet vad vi får av henne ganska väl, så skulle något hända eller någon inte spela bra fotboll vet vi vad vi får. Men nu prövar vi någonting annat, det är själva uttagningen. Det andra är att startelvan, då gäller det att hitta vilka spelare som passar ihop. Mer så än att detta är de tre bästa mittfältarna. För det måste finnas en balans i laget också, så klart. Jag börjar lite, defensivt–offensivt, men det defensiva det kan dom, om de bara ändrar lite grand inställning här inne och förväntning. Och vi behöver mer av offensiva kvaliteter, tycker jag. För att vi har offensiva spelare som Lotta, vad har hon? 80/20 kanske? Men i spelet så var det tvärtom, i hur hon spelar, så man kan inte bara titta på spelarens egenskap, du måste också lägga till spelarens roll också.”

Lundgren har spelat klart

De senaste dagarna har det kommit flera besked om spelare som avslutar sina karriärer. Under torsdagen uppgav TT att Sofia Lundgren har spelat klart.

Sofia Lundgren

Sofia Lundgren

Det är alltså dags att tacka för underhållningen och gratulera till en fin karriär.

Kanske är Lundgren den bästa svenska målvakt som aldrig på allvar varit förstamålvakt i landslaget. Hon har alltid fått stå tillbaka för någon, oftast för Hedvig Lindahl. Totalt sett har Lundgren ändå kommit upp i 30 landskamper.

Hennes meritlista är ju faktiskt riktigt vass. Lundgren har tagit både VM-silver (2003), VM-brons (2011) och EM-brons (2013) utan att spela. På klubbnivå har hon däremot spelat en viktig roll – och vunnit Champions League två gånger; 2003 och 2004. Dessutom har hon sex SM-guld – fem med Umeå IK och ett med Linköpings FC.

Jag tyckte ju förresten att hon borde ha varit med även i truppen till förra sommarens OS, men det tyckte inte Pia Sundhage

Apropå målvakter såg jag uppgifter om att den ratade kinesiska VM-målvakten Wang Fei tränar med Wolfsburg för tillfället. Den tyska storklubben har tydligen tre målvakter på skadelistan.

På lördag 14.30 drar damfotbollsåret 2017 i gång på allvar. Då är det fransk toppmatch mellan svensklaget Montpellier och PSG, en match som blivit ännu mer laddad sedan PSG:s troliga poängavdrag.

Det var ju rörigt i storklubben i helgen. Nu har tränaren Patrice Lair till slut bestämt sig för att stanna, och PSG får ändå räknas som knappa favoriter på lördag. Men det blir kul att se vad Sofia Jakobsson och Stina Blackstenius kan göra mot det Parisförsvar som inte släppt in ett enda mål hittills i ligan.

Slutligen håller den årliga NWSL-draften på just nu när det här skrivs – precis efter midnatt svensk tid. Som jag berättade i förra veckan har mästarlaget Western New York Flash köpts och flyttats till North Carolina. Laget heter numera North Carolina Courage. De valde som tvåa i draften, och tog då Ashley Hatch.

Först att välja var Boston Breakers, som valde att drafta duktiga mittfältaren Rose Lavelle. 21-åringen såg jag i F20-VM 2014, och blev lite imponerad. Hon är ”oamerikansk” genom att hon mer är en teknisk, kreativ och irrationell spelare än en sådan där som bara kör på. Hon har redan varit med på läger med A-landslaget. Boston borde kunna få en hel del nytta av henne.

För er som är intresserade av vilka som valts finns hela listan här.

 

Sundhageintervju och Blacksteniusdebut

I dag har jag en långintervju i Borås Tidning där Pia Sundhage berättar om fotbollsåret 2016. Läs den här.

I samband med den intervjun pratade jag lite med Sundhage om hennes lagbygge i landslaget, om hur hon tänker när hon väljer spelartyper. Återkommer med det i ett senare inlägg.

Damallsvenskan 2016, Stina Blackstenius och Irma Helin

Stina Blackstenius markerad av Irma Helin

I kväll tänker jag inte bli så långrandig. Konstaterar dock att Stina Blackstenius fick debutera för Montpellier i franska cupen tidigare i dag. LFC-förvärvet byttes in i halvtid i underläge 1–0 borta mot Olympique Marseille. Efter paus kvitterade Sofia Jakobsson och i 96:e minuten avgjorde veckans andra nyförvärv, belgiska Janice Cayman. Matchen slutade alltså 2–1 för Montpellier.

Jag har inga uppgifter på hur Blackstenius skötte sig, eller om hon var inblandad i något av målen. Däremot såg jag att publiksiffran på matchen var 213 personer.

Drama i franska guldstriden

Under tiden jag skrev mitt förra inlägg gick franska bottenklubben ASPTT Albi ut med nyheten att de tilldömts segern i premiärmötet med PSG, en match PSG vann med 4–0. Orsaken skall vara att PSG bytte in en spelare som inte stod med på laguppställningen.

Vad jag kan se har det här inte bekräftats av varken förbundet eller PSG, men tidningen l’Equipe skriver att PSG inte bara förlorar matchen, utan även tilldöms en minuspoäng ytterligare. Det skulle således innebära att både Lyon och Montpellier nu är förbi, Montpellier med en match mer spelad.

Nu är det här alltså inte bekräftat, och jag känner på mig att PSG kommer att överklaga. Men skulle det bli så att serieledarna tappar fyra poäng öppnas plötsligt en gyllene möjlighet för svensklaget Montpellier att sno åt sig den andra Champions Leagueplatsen. Seger i lagens inbördes möte nästa helg och Montpellier är förbi ”på riktigt”.

Tabelltoppen som den såg ut innan dagens nyhet:

PSG           10      +29      30
Lyon           10      +48      27
Montpellier  11     +28      27

Tabelltoppen om PSG tappar fyra poäng:

Lyon           10      +48      27
Montpellier  11      +28     27
PSG            10      +22     26

Notera att målskillnaden dock har ganska liten betydelse då inbördes möte räknas först i franska ligan.

Blackstenius är presenterad

I går kväll funderade jag över varför inte Stina Blackstenius var presenterad som nyförvärv av Montpellier ännu. Nu behöver jag inte fundera längre, för nyss blev det offentligt att 20-åringen spelar i den franska klubben de kommande tre åren.

Orsaken till att jag funderade lite i går är att Montpellier lär vara intresserat av att få in sina nya spelare i verksamheten så fort det bara går. Laget har nämligen cupmatch redan på lördag och nästa helg (lördag då också) väntar hyperviktigt toppmöte i ligan mot PSG.

Faktum är att mötet med PSG kan vara vårsäsongens viktigaste match för Montpellier. Jag tror nämligen fortfarande att det är PSG man har störst chans att komma ikapp, även om man just nu har närmare till Lyon.

För även om PSG vann seriefinalen mot Lyon i december var det en rätt turlig seger i en match där gästerna var det spelmässigt bättre laget. Statistiken från matchen säger ganska mycket om hur det såg ut:

PSG–Lyon 1–0. Avslut totalt: 6–24, Mot mål: 3–13, Hörnor: 1–9, Bollinnehav: 40–60.

Montpellier verkar i alla fall göra ett försök att ta upp kampen med Frankrikes två storlag. Utöver Blackstenius gjorde man i går även klart med belgiska landslagsspelaren Janice Cayman. Hon var tidigare i Juvisy och är en välkänd profil i den franska ligan. Även hon är en offensiv spelare, som jag ser det i första hand är ytterforward.

Blackstenius klubbval skrev jag om här. Det finns inte så mycket att tillägga.

I damallsvenskan har året startat med att Kristianstad återförenar Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu efter några år i olika klubbar. De båda nigerianskorna är barndomskompisar, uppväxta på samma gata, och har bland annat tidigare spelat ihop i Umeå. Det har ryktats om värvningen av Chukwudi ett tag.

Det har också blivit klart att LB07 värvar isländska mittbacken Anna Björk Kristjansdottir, som i fjol spelade för Örebro.

Faktum är att Kif Örebro nu har tappat/gjort sig av med alla sina utländska spelare. I varje fall om man räknar amerikansk-svenska Hanna Terry som svensk. Och det får man väl göra eftersom hon spelat U-landskamper för Sverige.

Även Göteborg och Hammarby är ännu så länge klubbar som har helsvenska trupper. Är det här månne en ny trend bland klubbarna, att satsa mer inhemskt och mindre utländskt?

Slutligen såg jag det här häftiga klippet med tolvåriga Nea Flyborg härom dagen. Nu är ju fotboll mycket mer än bara teknik och bollbehandling, men kan vi få fram ett gäng tolvåringar med sådan här bollkontroll bör svensk damfotboll kunna ha en riktigt ljus framtid.