Frustration i Linköping, styrkebesked av Växjö

I dag har den tredje damallsvenska omgången gått vidare med två matcher. Jag har sett båda och här är lite synpunkter.

Först spelade Kristianstad och Linköping 1–1 inför svaga 382 åskådare på nya Kristianstad Fotbollsarena. Det var en intressant match, där Marcus Walfridson visade att han börjat anpassa mästarlagets spelsätt efter bristen på snabbhet i backlinjen.

I den första halvleken stod LFC väldigt lågt, och man höll ihop lagdelarna mycket bättre än tidigare matcher. Defensivt såg det stabilt och bra ut. Däremot skapade man egentligen inte en enda riktig målchans i offensiven. Ändå ledde man med 1–0 efter 45 minuter.

Orsaken var en grov målvaktstavla från Kristianstads målvakt Moa Olsson, som redan i elfte minuten släppte in ett löst vänsterskott från Kosovare Asllani. Men får man avsluten inom ramen kan det bli mål…

I SVT:s pausintervjuer sa Asllani och Walfridson rätt saker. Asllani menade att LFC måste jobba hårdare än man gjort i de tidigare matcherna.

”Det känns som att vi gått på 70 procent.”

Och Walfridson sa:

”Vi är här för att täppa till bakåt. Men jag hade önskat att vi kunde hålla i bollen lite längre i anfallsspelet.”

För att nå framgång måste ett lag känna trygghet, och sådan får man i ett fungerande försvarsspel. Dock fungerade in försvaret lika bra efter paus. LFC hamnade ännu lägre i planen, och flera spelare blev lite passiva.

Dessutom väckte SVT:s kommentatorer frågan om hur det är med fysen i Linköping. De tyckte att flera spelare såg trötta ut på ett tidigt stadium.

Det kan vara svårt att se från tv-skärmen. Men klart är att om man spelar ett lågt försvarsspel bör man ha både löpvilja och -styrka i omställningarna för att skapa målchanser. Och utöver några bra minuter precis mitt i halvleken såg man inte mycket löpning från de gästande spelarna.

Det man i stället såg på slutet var frustration. Fortfarande i ledning tog Marija Banusic ett gult kort genom att efter signal skicka i väg bollen så att den flög ur arenan och ut på något som såg ut som en parkeringsplats. Det gäller nog för tränare Walfridson att hålla uppe humöret på Banusic, för forwarden kommer lite i kläm när LFC väljer spelsätt med lågt försvarsspel och omställningar. Hon är ju varken en försvarsspelare eller löpare.

Efter Kristianstads kvittering blev frustrationen ännu större i LFC. Och Anna Oskarsson drog på sig något som kan vara årets mest idiotiska röda kort. Hon hade redan en varning när hon demonstrativt kastade bollen i marken som protest för att hon inte fick inkast när hon själv sparkade ut bollen över linjen. Så agerar inte en spelare som är i balans.

Om det är så att det börjar komma in negativ energi i truppen måste lagledningen agera blixtsnabbt. Annars kan det ta väldigt lång tid att få ordning på lagbygget.

Ett bakslag på många sätt för LFC var att det sträckte till högt upp i baklåret på Maja Kildemoes, vilket gjorde att man tappade en mittback. Även om Emma Lennartsson vikarierade med den äran behöver Linköping ha alla backar tillgängliga.

Slutligen något kul kring Linköping. Och det var förstås att Johanna Rasmussen äntligen fick göra damallsvensk debut för klubben efter 14 månaders frånvaro till följd av en korsbandsskada.

Linköping var alltså nöjt med sitt försvarsspel före paus. Kristianstad bör vara nöjt med sitt under hela matchen. Den officiella statistiken sa 7–2 i avslut mot mål till KDFF, och min räkning av målchanser visade också just 7–2 (2–1) – och då var ju den ena egentligen inte ens en chans. Båda LFC-chanserna går för övrigt att se på det här klippet:

När det gäller KDFF tyckte SVT-experten Markus Johannesson att laget spelade för långsamt i den första halvleken. I viss mån hade han rätt.

Som jag ser det var det dock kanske inte passningstempot som var det stora problemet, utan valet av forwards. För mot ett lag som backar hem så långt som LFC gjorde behöver man ha smarta och rörliga forwards att sätta upp bollen på i anfallsuppbyggnaden.

Ju mer jag ser Ogonna Chukwudi, desto mer känner jag att hon inte är någon riktig forward. Hon är bäst när hon kommer från kanten. Therese Ivarsson är ju inte heller någon riktig forward. Hon är fantastisk inne i straffområdet, även i dag hade hon flera chanser, bland annat ett skott i kryssribbans utsida. Men i uppspelsfast kändes inte heller Ivarsson trygg.

Dock blev det här väldigt mycket bättre när Chukwudi klev av och Ivarsson och Amanda Edgren bildade forwardspar. De hittade omgående en bra arbetsfördelning. Så kanske att Elisabet Gunnarsdottir fick lösningen på anfallsfrågan där. Alltså att flytta ut Chukwudi på kanten och köra Edgren och Ivarsson centralt.

Så till den andra matchen. Där hade jag också 7–2 i målchanser, fast den här gången till bortalaget. Växjös 2–1-seger mot Hammarby var således helt i sin ordning, sett till vad lagen skapade.

Det här var första gången i allvenskan som  Växjö tilläts spela det passningsorienterade spel som man byggt upp. Den förre tränaren Pierre Persson var influerad av japansk damfotboll, där man ju är väldigt bra på att hålla bollen inom laget.

Det japanska landslaget har dock oftast haft rätt svårt att få till spetsigheten. Den tanken bar jag med mig i paus av dagens match. För trots att småländskorna hade haft ett stort övertag i bollinnehav var det Hammarby som hade den första halvlekens bästa målchans.

Men i den andra halvleken visade Anna Anvegård de kvaliteter som gjort henne till skyttedrottning i elitettan två år i rad. Hon hade hunnit med att ha två bra avslut innan hon nickade in 1–0-målet i den 57:e minuten. Det var för övrigt starkt att kunna styra in det stenhårda inlägget från Frida Boriero. Den senare sköt ju in bollen i målområdet.

Drygt 20 minuter senare trixade Anvegård bort två hemmaförsvarare och satte 0–2. Där visade hon både kontroll och klass. Men hon är ju inte den enda bollskickliga spelaren i Växjö. Boriero, Alexandra Jonasson och Jelena Cankovic är tre andra värda att nämna.

Det var till slut ett styrkebesked från Växjö. Deras seger var odiskutabel, även om det hann bli lite nervöst på övertid. Hammarby bytte in Elise Kellond-Knight i den 62:a minuten, och ganska omgående fick vi se ett par spelvändningar som ingen annan i damallsvenskan klarar av att utföra.

Australiskan slog dessutom en fantastiskt fin inläggsfrispark i den 91:a minuten. En frispark som Frida Sjöberg skallade in från nära håll bakom annars stabila Katie Fraine.

Hammarby tappade därmed serieledningen, vilket var väntat. På minuskontot såg jag flera frustrerade gester under matchens slutskede. Det är förstås inte lovande. Men om man håller uppe humöret, kommer laget garanterat att bli en obehaglig motståndare för många år. Man har flera vassa spelare som går rakt på mål. Det kombinerat med Kellond-Knights fina inhopp ger hopp om en ljus framtid.

En annan rolig sak var publiksiffran på 1619 åskådare. Det innebär att Hammarby fortsatt leder den damallsvenska publikligan. Det är vi inte vana vid. Men kul att en storstadsklubb lyckas locka publik.

Slutligen sa den officiella statistiken 9–15 i avslut mot mål. Så kul var det inte. Utan återigen på Kanalplan räknades även skott som gick utanför, och till och med missriktade inlägg, som avslut mot mål.

 

32 tankar om “Frustration i Linköping, styrkebesked av Växjö

  1. Hursomhelst – nog är det en intressant början av Damallsvenskan! Medan några lag myser belåtet (Rosengård, Växjö), några är behärskat nöjda (t.ex. Hammarby, Piteå, Vittsjö, K/Göteborg), så skrattas och stojas det väl inte i övermått på träningarna hos tre andra. Då kanske IFK Kalmar ska räknas bort, eftersom man långt i förväg utsågs till seriens slagpåse och avstigningskandidat och omedvetet inrättat sig efter detta. Nej, då står det mer illa till i Eskilstuna och Linköping. (Undrar f.ö. om Lisa Dahlkvist tycker sig ha kommit ur Örebroaskan in i Eakilstunaelden…) Eskilstunas djupdykning mot Rosengård kan i och för sig förklaras med ett osannolikt olyckligt skadeläge i truppen, men det är knappast hela sanningen. Tror absolut att EUDFF reser sig och sakta men säkert klättrar mot säkrare positioner.

    Då är det stora frågetecknet Linköpings FC. Så här frustrerat, håglöst och smågrinigt har det inte varit i LFC på länge. Okej, det har bara spelats tre omgångar, men, men… Kommer att tänka på 2011 och 2012, två säsonger präglade av ”berg-och-dalbanor”, lite jubel, men desto fler huvudskakningar. På tränarsidan rådde viss anarki, gnissel i befälsordningen och visst gnissel, håglöshet och upplösningstendenser också i spelarleden. Det interna missnöjet yttrade sig i uttalanden från bl.a. stjärnan Manon Melis, som, efter 0-6-förlusten mot Göteborg 2012 småilsket kommenterade läget med att ”vi är ju inget lag längre” – och en förbannad Sofia Lundgren undrade säsongen före varför inte LFC orkade hålla spelet upp i 90 minuter. Alltså en parallell till läget just nu då laget tycks få både mental och fysisk ”soppatorsk” redan efter 45 minuter.

    Mot Kristianstad blev det nu ett rekord (hoppas det inte kommer att slås) i varningar och gula kort, samt en ”solklar” men onödig utvisning. Hoppas nu att harmonin och spelglädjen återställer sig hos Anna Oscarsson et consortes. Någonstans i skallen hos var och en måste det finnas att LFC är regerande svenska mästare – om det nu inte är just detta som ställer till det…

    • Det är väl rätt självklart att det är just den mentala självbilden som spökar för LFC och då blir det en belastning snarare än en tillgång att vara regerande mästare. Även om man har tappat en stor mängd tongivande spelare och har skador på en del kvarvarande så är det för tillfället så att de som är kvar, med ett fåtal undantag, inte presterar i närheten av var deras normalnivå är. Det lär ju knappast vara så att flera spelare plötsligt blivit sämre och därför är den enda rimliga förklaringen att det ‘sitter i huvudet’.

      Jag undrar också lite hur du menar att Göteborg skulle vara behärskat nöjda med sin halvdana inledning där man ju faktiskt ligger på samma poäng som det ”krisande” LFC, att man slår det inför säsongen förväntade bottenlaget LB07 på hemmaplan är säkert skönt men säger inte mycket mer än att man inkasserade 3 poäng. Samma sak med Vittsjö som verkar ha råkat ut för den reaktion man hade kunnat förvänta sig efter urladdningen mot LFC och i skrivande stund ligger under med 1-0 hemma mot Kalmar, står sig det resultatet har även de blott spelat in 4 poäng på de tre inledande matcherna trots sitt fina spel.

      Tråkigt med många gula mot Kristianstad men med risk för att låta gnällig var den en riktigt petig ‘hemmadomare’ i den matchen där i princip varje 50/50 duell dömdes till hemmalagets fördel och något/några av de gula korten kändes tveksamma. Oscarssons andra gula var riktigt onödigt men jag tycker nog att domaren hade kunnat nöja sig med ett ‘en gång till…’ i det läget då hon inte fördröjde spelet utan ‘bara’ visade missnöje. Samtidigt klantigt av henne då han som sagt varit petig tidigare i matchen.

      • Tydligen kan vi förvänta oss vilka överraskningar som helst under fortsättningen av serien. Nja, överaskning, förresten – om matchen Vittsjö-Kalmar var diametralt motsatt matchen Vittsjö-Linköping finns förklaringarna, något som red. Rydén med flera är inne på. Kalmar gjorde det besvärligt för hemmalaget, som fick tänka om och försöka anpassa spelet efter Kalmars smarta och orädda taktik. I den taktiken ingick ju inte minst att hålla en viss Linda Sällström under sträng kontroll.

        Stort Grattis till IFK Kalmar för lagets första ”historiska” mål i Damallsvenskan! Och det finns säkert anledning för spelarna i Linköping att känna en skammens rodnad på kinderna när de tar del av resultatet från Vittsjö IP.

  2. Anna Oscarsson sparkade inte ut bollen över linjen. Det var en duell nära linjen där hon var sist på bollen. Det var inte bara LFC:s spel som var uselt långa stunder i Kristianstad. Även domaren hade en usel dag. Inte ett enda gult kort till hemmalaget som var sent ute i flera närkamper. På det hela taget en extremt ”osexig” stämning på den nya arenan i Kristianstad, inför väldigt lite folk som nästan hela tiden var knäpptysta. Vem bryr sig om KDFF? Allt handlar om handboll i den där stan? LFC:s klack på fem personer hördes mest under hela matchen. /Medias önskedröm: när det går dåligt för förra årets mästare i en sport. Då är det extra svarta/dåliga rubriker och ni gottar er mycket i att det går dåligt. När det gäller LFC verkar media och många personer utanför Linköping inte fatta att det till stora delar är ett nytt lag från 2016 och 2017. ”De är ju mästare. Då måste de väl ha samma lag som de vann guld med ifjol.”

    • Oskarsson fot var sist på bollen, alltså var det hon som sparkade ut bollen. Eller hur menar du?

      Jag kan inte säga att jag upplevde domaren som speciellt dålig. Det är möjligt att han kunde ha dömt ut någon varning till, men det var inget jag reagerade över. Och LFC:s båda kort för olämpligt uppförande är ju exempelvis solklara.

      När det gäller synen på ett mästarlag stämmer det väl att man ställer betydligt högre krav på ett sådant än på de andra, vilket gör att det bedöms med hårdare måttstock. Det följer samma princip som att landslagsspelare bedöms hårdare än juniorer.

      Fast jag skulle säga att media har rätt bra koll på att LFC har ett nytt lag. Som du kanske minns var det bara var femte deltagare på den damallsvenska upptaktsträffen som hade LFC som guldfavoriter, något som upprörde LFC:s egen spelarrepresentant.

      Sett till hur LFC:s spelare agerade i olika situationer i lördags verkar de själva ha svårt att acceptera att de spelar dåligt. I Kristianstad hade ju trots allt elva av 14 LFC-spelare landskamper på sin meritlista.

      Men resultatmässigt är ju seriestarten ingen katastrof. Laget har ju trots allt tagit fyra poäng på tre omgångar, och är ju exempelvis bara tre bakom Rosengård. Fast så verkar inte spelarna själva se det.

      Slutligen en fråga som det skulle vara intressant att få svar på: Hur tycker du att media borde framställa LFC:s seriestart?

      • …”det skulle vara intressant att få svar på; hur tycker du att media borde framstäla LFC’s seriestart?”——–tja, jag själv Ryden märker att du heter inte Folke, sedan tränar du en div5 lag. Där har du en del av svaret…

        • Ärligt talat förstår jag inte alls vad du menar.

          Min fråga handlade om hur signaturen Filip tycker att media borde framställa LFC:s start på serien.

          Känns inte som att mitt namn och divisionen på det lag jag tränar har något alls med den saken att göra.

      • När en motståndare skjuter bollen på dig och du därmed är sist på den räknar inte jag som att den skjuts över linjen av den som träffas. Man får skilja på träffas av och skjutas iväg.

      • Jag tror inte att Damallsvenskans upptaktsträff är något pålitligt sanningsvittne när det gäller frågan varken om nytt lag eller vem som vinner DA. 2016 ställdes frågan om vinnare i början och slutet av träffen. Först fick Rosengård majoriteten röster, sedan Linköping. Vad av kunskapskaraktär hade hänt däremellan? Inget troligtvis. 2017 var det för övrigt ännu färre än i år som tippade LFC som vinnare. Då var det också ett ”nytt lag”. Jag tror också media mycket väl känner till spelaromsättningen i LFC. Medielogiken i särskilt kvällspress är dock att haussa upp och dissa – fantastiskt eller kris. Det säljer – tydligen.

        Att LFC idag inte är ett lag i balans verkar klart. Självfallet uppstår frustration när meriterade spelare själva ser att de underpresterar. Förutom Dowie har spelarna bara varit med när det gått uppåt i tabellen och framåt utvecklingsmässigt. De har ringa erfarenhet av ”dåliga tider” i LFC. Det bidrar antagligen också till frustrationen. I matchen mot KDFF gick de flesta 50/50-situationer och domslut till hemmalaget. Det minskar naturligtvis inte frustrationen hos spelarna i LFC. Tror inte Banusic tänkte när hon sparkade iväg bollen och den varningen var given. I Oscarssons fall tycker jag inte varningen var lika självklar. Kanske var hennes bollstuds också en protest mot domaren. Vid den tidpunkten hade självfallet spelarna i båda lagen bildat sig en uppfattning om domaren. Visst borde hon kunnat behärska sig, men hon trodde kanske inte att bollstudsen var ”värd” en varning och utvisning. En annan domare hade kanske valt en tillsägelse: ”inte en gång till, då åker du ut!”. Ser man till att LFC knappast kan ses som ett fysiskt spelande lag, medan KDFF är det, blir det kanske lite märkligt att alla varningar landade hos LFC och de flesta frisparkar gick till KDFF.

        • När det gäller Oskarssons bollstuds är domarna instruerade att inte acceptera den typer av tydligt demonstrativa gester.

          En gissning är att en huvuddomare har lättare att trots allt släppa en sådan protest om den är riktad mot ett eget domslut. Däremot måste i princip huvuddomaren ta upp kortet när någon av spelarna så där tydligt protesterar mot någon av de andra domarna. Om huvuddomaren inte varnar i sådana lägen är det ju ett sätt att visa för spelarna att det är ok att göra demonstrativa protester mot domarens kollegor.

          Att studsen är frustration över domslutet är väl ändå självklart? Hon tar ju en boll från bollkajsan och gör sig redo att kasta in bollen. Hon håller på att låta blicken vandra mellan de mottagningsalternativ som finns när hon inser att domslutet inte gått hennes väg. Och då drar hon bollen i marken.

          Det är möjligt att det även finns annan frustration med i bilden. Men studsen måste nog ändå ses som en klar protest mot ett domslut.

      • Visst är Oscarssons bollstuds en protest mot domslutet. Det är möjligt att det hänger ihop som du skriver. Samtidigt har jag sett tillräckligt många matcher och situationer för att hävda att domaren hade ett val – också en tillsägelse är att uppmärksamma spelaren på felaktigheten och att ”skydda” sin kollega. Domaren kanske helt enkelt var pigg på att visa hur en herrdomare agerar i Damallsvenskan? Och tänka om alla domare alltid dömde till punkt och pricka efter regelboken – vilken dröm, eller mardröm.

        • Visst, domarna skall vara matchledare. Och det innebär att de kan ha olika nivå i olika delar av matchen, beroende på hur spelarna tar det.

          Och visst är det ofta hårdare bedömningar i damallsvenskan än i herrallsvenskan. Fast det ser jag inte som negativt. För vill vi verkligen anpassa damfotbollen till herrfotbollen när det gäller att glida på regler?

      • Förra säsongen (eller möjligen förrförra) gjorde en domaransvarig på SvFF ett intressant uttalande. Hon sa, apropå diskussioner om standard på kvinnliga domare och om det vore en ”lösning” att ta in fler manliga domare i DA, att det inte är så enkelt. Domare måste enligt henne komma in i och känna av nivån i en serie. Det är alltså inte enbart regelboken som gäller. Då går det att fråga om den nu aktuelle domaren dömt tidigare i DA och även om Oscarssons bollstuds hade lett till utvisning i herrallsvenskan eller i en hög herrserie. Jag är mycket tveksam, alldeles oavsett vad regelboken säger.

        Huvudskälet till Oscarssons felbeteende står nog att finna i att hon ingår i ett lag i obalans. Om den obalansen kvarstår när de möter ett annat lag med problem med balansen – FC Rosengård på Malmö IP i finalen i Svenska Cupen om knappt två veckor – så ska det bli intressant att se hur domaren hanterar den balansgången. Vi får hoppas att domaren är balanserad i alla fall.

        Idealiskt sett ska det vara lika för lika, det vill säga samma påföljd för samma förseelse på planen. Detta oavsett om det är en herr eller dammatch, oavsett om det är en damdomare eller en herrdomare. Därmed är såväl glidningar i herrallsvenskan som hårdare bedömningar i damallsvenskan lika fel och oönskade. Att den absoluta rättvisan sedan är en illusion så länge det är människor inblandade är en annan sak. Domaren gjorde sitt val vid Oscarssons förseelse och kan säkert motivera detta med regelboken. Domaren hade kanske kunnat göra ett annat val och även motiverat detta utifrån ”nivå”, ”praxis” (möjligen också regelboken) eller liknande utan att matchdelegat eller andra haft synpunkter.

    • På tal om Oscarsson; man ser ju på en gång att hon vill göra mycket fast hon är knappast utrustad för något väsentligt i spelet. Så länge en klar besvikelse i LFC trojan..tyvärr

      • Jaså, ser ”man” det? Tala för dig själv – du är varken gud, allsmäktig, allvetande eller representerar alla, även om du har svårt att tro det. Oscarsson är kanske den av de senaste nyförvärven som fyllt sin föregångares plats bäst. Vad betyder ”knappast utrustad för något väsentligt i spelet”? När kommer dina klagomål på Banusic, som ofta visat usel attityd på plan och svaga bidrag, både arbetsmässigt och tekniskt (trots två mål). Om du tycker det är jobbigt att känna dig som ”dagisfröken” behöver du inte svara. Jag kan ändå gissa ungefär vad det blir.

      • Oscarsson är utan tvekan den spelare som lyckats bäst i att fylla den roll hon fått, detta trots att hon fått ersätta landslagsbacken Jessica Samuelsson och fått flytta till en för henne ny position.

      • Utan Banusic skulle LFC aldrig vunnit förra DA! Utan henne kan de inte vinna pågående heller
        Men visst, man kan ju försöka med ”talangerna”, som Almqvist, Oscarsson, Sörensen, Carlen sedan för vi se hur det går.

      • Du kan lika gärna skriva att LFC inte hade vunnit utan Hurtigs höst och hennes målproduktion då. Du kan lika gärna skriva att LFC inte hade vunnit utan en rad andra spelare som exempelvis Minde och Neto. Allt är bara hypotetiska resonemang. Oavsett vilken placering LFC, eller något annat lag, får i år beror det inte på en enskild spelare. LFC vann utan Banusic år 2016, men då hade de förstås Harder som du inte ger mycket för. Inte heller då var det enbart Harders förtjänst att de vann trots hennes 23 mål (att jämföra med Banusic 11 förra säsongen). Det är inte Banusic högstanivå som är problemet. Det är att hon behöver höja sin lägstanivå. Så frågan är inte om de kan vinna utan henne, utan om de kan vinna med henne.

      • Du är praktexempel på ”fake news” agenda ”The Observer”, för att Banusic visst la grunden till vinsten i DA, inte minst med 30 vunna poäng av 33 möjliga i den första halvan. Sedan att du förklarar det hela med någon sorts av jantelagen gega kan jag förstå. Du lever i ett land som befinner sig i fotbollens bakgård,
        där finns ju inga bollartister, bara ett arme hårdarbetande medelmåttor som ska kämpa, mest för kampens skull.
        Vidare så, Banusics ”lägsta nivå” är fult tillräcklig för bra utgång; ta Vittsjömatchen som exempel, om Carlen inte klantat sig och försvaret agerat mindre panikartad då skulle läget nu sett annorlunda ut . Det handlar om detaljer, det handlar om tajmingen, det handlar om lagandan
        Banusic kan ju inte göra allt. Inte heller Harder gjorde ensam allt, hon hade ju Neto med, mycket mer än Banusic hade henne..hon hade hela laget bakom sig, Banusic har laget emot sig, en del i alla fall..t o m SVT expertkommentator märkte det
        Därför går det för LFC som det gör…

      • Som så ofta ”axel” skriver du saker som talar helt emot varandra. Det enda som är genomgående och samstämmigt i dina kommentarer är att spelare som är första eller andra generationens invandrare är fantastiska, övriga medelmåttor. Alla är stygga mot dessa spelare. Allt förklaras med rasism – från diskussioner om prestationer på planen till utebliven uttagning i landslaget. Det är precis som ett politiskt parti som förklarar allt med invandringen. Det gör att dina kommentarer inte blir trovärdiga.

        Du började med att hävda att LFC inte vunnit eller vinner utan Banusic (30 april kl 23.47). Nu påstår du att hon stod för 30 poäng 2017. Det har alla missat utom du. Nu skriver du att hon inte kan göra allt, precis det jag sagt hela tiden. Självklart kan LFC vinna utan Banusic, både då och nu. Nu har du dessutom hittat på att Banusic har laget emot sig. Det sas inte alls i TV. Sedan slutklämmen: ”Därför går det för LFC som det gör” – och så är du tillbaka till att allt hänger på Banusic i alla fall. En falsk anklagelse och en galen slutsats. Mer ”fake” än så blir det inte.

        Och varför skulle Oscarsson vara en ”besvikelse” för dig? Hon är ju bara en av medelmåttorna, så det visste du ju innan. Hon, liksom Carlén och de andra medelmåttorna, får alltid ta emot din ”rasism”. Se där ”axel” – det behövs ingen ansträngning för att hitta rasismen i dina kommentarer. Vem är nästa spelare som ska bespottas av dig – är det Johansson, Karlsson eller Nilsson?

    • ”På det hela taget en extremt ”osexig” stämning på den nya arenan i Kristianstad, inför väldigt lite folk som nästan hela tiden var knäpptysta.”————tills man exploderade av ilska och burop , vid Banusics försök att träffa den röda Volvon på närliggande parkeringen
      Vad säga än exemplariskt uttryck för främlingsfientlighet….

      • Det går självklart inte att utesluta att någon eller några ropade av rasism. Men själva reaktionen är ingen rasism, utan något som hör till spelet. I princip varje hemmapublik tar väl chansen att hjälpa till lite extra när bortalagets stjärna visar frustration och irritation. I det där läget hade det garanterat buats oavsett om spelaren hetat Seger, Johansson eller Banusic.

        • Jag var inte där och hörde. Men förvånas lite av att du drar in Oskarsson här. Har jag förstått dig rätt ser du väl knappast henne som någon stjärna som motståndarna behöver få ur balans. Och det kanske inte heller Kristianstadspubliken gjorde. Dessutom behövde de ju inte ropa eftersom hon ändå fick rött kort. Från tv-bilderna låter som att det varken buades när Oskarsson eller Banusic gick av planen.

      • Nej, jag tänkte bara på vad för attityd Oscarsson mäktas med, eller i den delen övriga svenskor. Man får uppfattningen när man läser media men även din blogg att de tjejer är helt befriade av vilket ”humör” som helst..om det ändå råkar hända incidenter då detta förklaras med ”vinnarskalle” snacket eller med annan sort av bortsnacket medan Banusic regelmässigt har attityd problem
        Här har du förklaringen till en av de västerländska typ av rasismen, denna som säger; vi är mer värda än hon, därför ska hon underkastas samt utnyttjas för vår skull..men det verkar som att hon vägrar, med all rätt..

  3. Efter tredje DA-omgången är det väl inte helt fel att påstå att man Piteå är väldigt nöjda, medan man i Göteborg fortfarande är tämligen hoppfulla inför fortsättningen. Åtminstone om Christen Press håller fast vid vanan att göra mål i varje match – fast det krävs mer än så om ”västkustskorna” ska kunna sikta in sig på de ädlaste medaljerna. Vi som bara tittar på får nog bereda oss på en del överraskande resultat när det gäller lagen under skiktet Rosengård och Piteå. Det tackar vi i så fall i förskott för!

    Inget denna gång om Eskilstuna och Linköping, vi låter dem slicka sina sår ifred, i synnerhet i det förstnämnda laget lär det behövas extra tid för själslig omplåstring och kraftsamling.

    • Och med det sista stycket blev det inget om LFC? Frestelsen för stor som vanligt ”U” att klaga i kåserande form? Du brukar ju tippa att LFC ska gå åt pipan, så jag förstår om du gnuggar händerna…..tråkigt att de tagit SM-guld två år i rad?

  4. ORDNING I LEDEN.

    Jag tillåter en rätt hård ton i den här bloggens kommentarsfält. Men det finns gränser. Och nu har jag fått in kommentarer där min gräns har passerats med bred marginal. Kommentarer där 80 procent av texten handlar om att smutskasta andra debattörer. Så kan vi inte ha det.

    I det här forumet diskuterar vi damfotboll. Vänligen håll er till det.

  5. Ping: Banusic lämnar Linköping för Kina | En blogg om internationell damfotboll

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.