Svagt Rosengård var nere för räkning

Inför åttondelsfinalerna hade jag 90–10 för FC Rosengård mot österrikiska St Pölten. Och Caroline Seger pratade om att Malmöklubben vill vinna hela Champions League.

När onsdagens match väl var i gång visade dock inte Rosengårds spelare den viljan förrän väldigt sent. Om en vecka får vi se om det var för sent.

Rosengård bjöd på flera negativa överraskningar den här dagen. Den första kom redan när man fick se truppen – och man bara hade tre utespelare och en målvakt på bänken. Det är ju tillåtet med fem byten, men då måste man ju ha fem avbytare att byta med.

Orsaken till den tunna truppen är att lagen numera bara får lägga till tre spelare mellan sextondelsfinal och åttondel. Rosengård får alltså bara använda tre av sina nyförvärv – Stephanie Labbé, Emma Berglund och Olivia Schough.

Fotbollsmässigt fick vi se Rosengård göra en fiaskoartad första halvlek. Min bedömning är att St Pölten hade fått kämpa för att hålla sig kvar i damallsvenskan. Men österrikiskorna hade en väldig energi och arbetsvilja. Man sprang helt enkelt kopiöst mycket.

Det gjorde inte Rosengård. Efter 65 minuter satte jag en fet stämpel med ordet ”FIASKO” över hemmalagets insats. Det var stillastående, otajmat, fantasilöst och med väldigt dålig kvalitet i passningsspelet.

Undantaget var Jelena Cankovic, som blixtrade till ibland. Jag kritiserar ofta henne för att vara för seg med bollen. Det var hon stundtals i dag också. Men stundtals var hon också fullständigt lysande.

Bland annat frispelade hon Mimmi Larsson med en läcker klack i slutet av den första halvleken. Larssons avslut var dock svagt, och gick rakt på St Pöltens målvakt Isabella Kresche.

I sådana här matcher måste man göra mål när den typen av chanser dyker upp. Men Rosengård kändes alltså inte påkopplat. Det var däremot St Pölten. Inte nog med att de vilt kämpande gästerna rusade på allt – de var även effektiva när Rosengård gjorde bort sig.

0–1 kom efter att hela Rosengårds backlinje hamnat på efterkälken i samband med att en målvaktsrensning nickskarvats vid mittcirkeln. Och 0–2 direkt i andra halvleken efter bristfällig kommunikation mellan Hanna Bennison och Glodis Viggosdottir. Det var i princip de farliga anfall St Pölten hade. 

Båda målen gjordes av slovenska landslagsanfallaren Mateja Zver. Vid det andra målet stod för övrigt Emma Berglund för en riktigt orutinerad insats när hon försökte glidtackla den fria Zver. Som tur var för Rosengård hoppade Zver över den glidande Rosengårdsbacken. Annars hade Malmöklubben garanterat även fått ett rött kort, och haft ännu färre spelare till returen. 

Först i mitten av den andra halvleken började Rosengård äntligen vakna till. Man gjorde det både taktiskt och fysiskt. St Pöltens spelare rusade som sagt in i duellerna. När Rosengård började lyfta in bollar bakom rusande gäster kom också målchanserna.

En sådan lyftning från Cankovic till Sanne Troelsgaard gav reduceringen till 1–2. Och de sista 20 minuterna plus fem minuters tillägg var en enda lång chanskavalkad från Rosengårds sida. Dödströtta St Pöltenspelare höll emot till 93:e minuten, då Caroline Seger lyfte in kvitteringen, och gav Rosengård ett okej utgångsläge inför bortamatchen.

Men det är ändå fördel St Pölten inför returen. Inte nog med att österrikiskorna spelar på hemmaplan – de går vidare på 0–0.

FC Rosengård var en jättebesvikelse. Det skall inte krävas 0–2 och krisläge för att man skall tända till i en åttondelsfinal i Champions League.

Rosengård har fått en superchans att gå till kvartsfinal. Det vore ett megafiasko om man inte fixade det i returen.

Av övriga fyra åttondelsfinaler blev egentligen bara en riktigt intressant, den i London. Först ut var dock matchen i Barcelona.

Trots att Fortuna Hjørring startade den med sex backar (de spelade 6–3–1) avgjorde Barcelona dubbelmötet tidigt. Spanjorskorna hade 2–0 redan efter 18 minuter, och vann till slut med 4–0. Alla de tre första målen gjordes av Jennifer Hermoso på assist från Caroline Graham Hansen.

I Manchester hade City 2–0 mot Fiorentina (utan Stephanie Öhrström) redan efter 3.30. Det såg ut att kunna bli utklassningssiffror, men stannade vid 3–0. Trots det känns även det här mötet redan avgjort inför returen.

Wolfsburg var allra snabbast. Där hann matchen mot LSK knappt börja förrän det var 1–0. LSK stod dock stundtals emot rätt bra, och det blev bara 2–0 till det tyska mästarlaget efter att Alexandra Popp gjort båda målen. Det dubbelmötet är alltså inte helt avgjort inför returen.

Både Fridolina Rolfö och Rebecka Blomqvist startade för Wolfsburg. Blomqvist byttes ut i paus, medan Rolfö spelade hela matchen.

Slutligen var det svenskor i huvudrollen i London. Först saknades lagkapten Magdalena Eriksson i matchtruppen. Jag har inte lyckats få veta varför. Hon ersattes i backlinjen av Sophie Ingle, som fick en kort och jobbig arbetsdag.

I tolfte minuten valde nämligen domare Tess Olofsson att peka på straffpunkten och visa ut Ingle. Walesiskan visade att hon är mittfältare och inte mittback när hon bakifrån sprang in i en frispelad Rasheedat Ajibade i straffområdet. Så får man inte agera som back.

Ingle och Chelsea räddades av målvakten Ann-Katrin Berger – som först tog Deyna Castellanos straff. Med cirka tio minuter kvar räddade tyskan även en andra Atletico-straff, den här gången från Merel van Dongen.

Trots två straffar mot sig och spel i numerärt underläge från tolfte minuten vann Chelsea med 2–0. Det är alltså stor fördel Londonlaget inför returen. Jonna Andersson spelade hela matchen för Chelsea och Hedvig Lindahl för Atletico.

Efter andra straffräddningen, med knappt tio minuter kvar, låg Berger ner. Båren kom in och Zecira Musovic drog av sig träningsbyxorna och började göra sig redo för inhopp. Svenskan fick dock drag på byxorna igen när Berger plötsligt reste sig.

Mycket svenskt i Nigeria

Den VM-nation som har mest svenskkoppling utöver Sverige är Nigeria. Inte nog med att nigerianskorna har en svensk förbundskapten i Thomas Dennerby, man har även en hel hög spelare med svenska klubbadresser. Bland dem är dessutom mittbacken Faith Ikidi Michael och mittfältaren Rita Chikwelu svenska medborgare. Så Nigeria har alltså även två svenska spelare.

Faith Ikidi

Dennerby håller lite till på den definitiva 23-manntruppen, men har nu minskat urvalet till 27 spelare. De 27 spelarna tar han med sig till ett uppladdningsläger i Österrike. Bland dem finns utöver Ikidi Michael och Chikwelu ytterligare sex Sverigebaserade spelare.

Bland dem noteras att Josephine Chukwunonye står skriven i Kungsbacka DFF. Övriga spelare med svenska klubbar är Osinachi Ohale, Ngozi Okobi, Ogonna Chukwudi, Halimatu Ayinde och Anam Imo.

Tidigare har även Onome Ebi och Francisca Ordega spelat i damallsvenskan, båda spelade för Piteå. Utöver de åtta Sverigebaserade spelarna innehåller 27-mannatruppen även åtta hemmabaserade spelare. Övriga elva är spridda över världen.

Lagets stora affischnamn är forwarden/yttermittfältaren Asisat Oshoala, som skall spela Champions Leaguefinal med Barcelona på lördag 17.30. Den matchen tv-sänds för övrigt i Sverige av TV6.

Här är hela Dennerbys 27-mannatrupp:

Målvakter: Tochukwu Oluehi och Chiamaka Nnadozie (Rivers Angels), Alaba Jonathan (Bayelsa Queens) samt Christy Ohiaeriaku (Confluence Queens).

Backar: Osinachi Ohale (Växjo DFF), Ngozi Ebere (Arna Björnar, Norge), Onome Ebi (Henan Huisanhang, Kina), Josephine Chukwunonye (Kungsbacka DFF), Faith Ikidi Michael (Piteå IF) och Chidinma Okeke (FC Robo).

Mittfältare: Cecilia Nku (Ferencvaros Torna, Ungern), Rita Chikwelu (Kristianstads DFF), Ngozi Sonia Okobi-Okeoghene och Halimatu Ayinde (Eskilstuna United), Evelyn Nwabuoku (Rivers Angels), Ogonna Chukwudi (Djurgårdens IF) och Amarachi Grace Okoronkwo (Nasarawa Amazons).

Rita Chikwelu

Forwards: Desire Oparanozie (En Avant Guingamp, Frankrike), Anam Imo (FC Rosengård), Asisat Oshoala (FC Barcelona, Spanien), Chinaza Uchendu (SC Braga, Portugal), Uchenna Kanu (Southeastern University, USA), Rasheedat Ajibade (Alvadsnes, Norge), Francisca Ordega (Shanghai W. FC, Kina), Ini-Abasi Umotong (Brighton, England) samt Alice Ogebe (Rivers Angels).

Nigeria har lottats in i den på förhand allra tuffaste gruppen – grupp A. Där ställs man i tur och ordning mot Norge, Sydkorea och Frankrike. Nigeria slår ur underläge, men bör inte vara chanslöst på avancemang till åttondelsfinal.

 

Banusic, Eriksson, Afrika och Danmark

Under onsdagen har Marija Banusic:s övergång till Montpellier blivit klar. Hon kan komma att debutera redan på söndag när klubben ställs mot Linda Sällström:s Paris FC i franska cupen.

Nästa ligaomgång spelar svenskklubben den tolfte januari, hemma mot Soyaux.

I engelska WSL är Magdalena Eriksson en av fyra nominerade till att bli december månads spelare.

Och i Afrika är två damfotbollsmål nominerade till priset för Årets mål 2018 på kontinenten. Det är dels ett mål från sydafrikanska Thembi Kgatlana, dels ett från Kameruns Gabrielle Onguene.

Den stora galan CAF Awards där Afrikas bästa spelare under 2018 skall prisas hålls på tisdag, den 8 januari. Kgatlana är även en av de tre finalisterna i kategorien Afrikas bästa damfotbollsspelare 2018. De andra två är båda från Nigeria, nämligen Asisat Oshoala och den före detta Piteåspelaren Francisca Ordega.

https://twitter.com/CAF_Online/status/1080046331941584896

Apropå Afrika värvade norska Avaldsnes under julhelgen en av kontinentens allra mest spännande spelare. Man skrev nämligen tvåårskontrakt med nigerianska talangen Rasheedat Ajibade, som var en av de stora stjärnorna i fjolårets U20-VM.

Slutligen har två danska spelare med bakgrund i damallsvenskan fått nya klubbar i dagarna. I dag meddelades att Katrine Veje byter Montpellier mot engelska serieledarna Arsenal.

Och i förra veckan stod det klart att Sofie Junge Pedersen lämnar Vittsjö för ett halvårskontrakt med italienska serieledarna Juventus.

Venezuela – en spännande uppstickare

I går gjorde Linköping ett litet ryck i damallsvenskan. Man gjorde det efter att Göteborg, som jag upplever det av tv-bilderna, bjudit på två självmål. Det innebär att tre av LFC:s fyra senaste mål har varit självmål.

Det är ju anmärkningsvärt, fast inte så konstigt. Med tanke på hur hårt tillbakapressade motståndarna blir är det inte speciellt underligt att ett eller annat inlägg styrs in i eget mål av motståndarbackar. Kanske är det här också ett tecken på att LFC i år har det flyt som krävs för att bärga ett SM-guld. Fast fem omgångar återstår och mycket kan hända ännu.

Apropå guldstriden har det i dag förekommit uppgifter om att Rosengård skulle vara intresserat av att kontraktera Hope Solo, något som klubben dementerar. Mer än så behöver väl inte sägas om den saken. Det om damallsvenskan.

Det här inlägget är nämligen tänkt att handla om framtidens internationella damfotbollsstjärnor. Många av dem är nu på plats i Jordanien, där U17-VM drar i gång i morgon, fredag. Mästerskapet sänds av Eurosport och inleds med en riktig kanonmatch redan 13.45 premiärdagen – Tyskland–Venezuela. Mer om de lagen strax.

Först tänkte jag bara konstatera att det här är en riktigt intressant turnering, ett härligt stjärnspäckat ungdomsmästerskap. För även om spelarna bara är 17 år har ganska många redan skaffat sig rätt imponerande meritlistor.

Allra mest meriterad är Kanadas Deanne Rose, som ju har en bronsmedalj från OS. Hon är en powerforward, som bland annat blev målskytt mot Brasilien i bronsmatchen i Belo Horizonte. Rose är svårstoppad på seniornivå, hon borde därmed kunna vara ett grymt vasst vapen för Kanada på den här nivån.

Trots Rose känns dock inte Kanada som någon riktig medaljkandidat, det gör dock drygt hälften av de andra lagen. Bland segerkandidaterna räknar jag in de regerande mästarinnorna Japan, de asiatiska mästarinnorna Nordkorea, de europeiska mästarinnorna Tyskland, EM-tvåorna Spanien, de sydamerikanska mästarinnorna Venezuela, de båda afrikanska länderna Ghana och Nigeria samt förstås de nordamerikanska mästarinnorna USA.

I det amerikanska laget finns förresten också ett riktigt affischnamn i Ashley Sanchez. 17-åringen har redan varit uttagen i A-landslaget till ett läger i april. Ihop med 18-åriga Mallory Pugh är det Sanchez som är USA:s stora hopp i nästa generation.

Andra spelare som nämns med respekt inför turneringen är Paraguays Jessica Martínez, “Pirayu” kallad och Nigerias storstjärna Rasheedat Ajibade – båda var förresten redan med i F17-VM 2014. Nämnas bör även Englands Gloria Stanway som gjort fyra ligamål för Manchester City i år.

Bland mina huvudkandidater finns en relativt ny nation inom den internationella damfotbollen – Venezuela.

Landet var nykomling i sådana här sammanhang för två år sedan, då tog man sig till semifinal och var ytterst nära medalj. Det blev förlust efter straffläggning mot Italien i bronsmatchen. Nu gör man en mycket intressant start, det känns inte alls omöjligt med medalj för det land som kan bli Sydamerikas nya stormakt inom damfotbollen.

För ”Vinotinto” – som laget kallas – har vunnit två raka U17-mästerskap på sin hemkontinent. Nationen har även kvalat till U20-VM senare i år – där var man mycket nära att vinna det sydamerikanska U20-mästerskapet. Framgångarna på ungdomsnivå har skapat ett enormt intresse och engagemang i landet.

För vad sägs om att fantastiska 45 321 åskådare såg landet vinna mot Brasilien i finalen av Sydamerikanska U17-mästerskapen i mars? De här bilderna från när storpubliken sjunger nationalsången inför finalen är mäktiga, eller hur:

Tänk er att få se drygt 45 000 åskådare på en flickmatch i Sverige. Känns ju tyvärr inte så troligt.

Venezuela har en av turneringens allra mest intressanta spelare. Deyna Castellanos är namnet att lägga på minnet. 17-åringen vann skytteligan i F17-VM redan för två år sedan, då på sex mål och tre assist. Gör hon tre mål i Jordanien blir hon tidernas bästa målskytt i F17-VM-sammanhang. Det känns inte alls omöjligt.

I de sydamerikanska mästerskapen tidigare i år gjorde nämligen Castellanos mål i alla sju matcherna, totalt slutade teknikern på tolv fullträffar. Hon lär vara en av de spelare som flest storklubbar från Europa och Nordamerika åker till Jordanien för att studera. Kanske kan någon damallsvensk klubb knyta upp supertalangen?

I Venezuela skall även liraren Daniuska Rodríguez, som gjorde sex mål och hade nio assists i sydamerikanska mästerskapen, vara en spelare att hålla ögonen på.

Venezuela inleder alltså mot Tyskland. Ett Tyskland jag imponerades stort av vid EM-slutspelet tidigare i år. Där hade både Tyskland och Spanien lag som genomgående bestod av väldigt bollsäkra och passningsskickliga spelare. Det var helt enkelt två lag som spelade en njutbar fotboll.

Under EM rekommenderade jag er att titta extra noga på de båda 15-åringarna Lorena Navarro (Spanien, född 11 november 2000) och Klara Bühl (Tyskland, född 7 december 2000). Kortväxta Navarro har ett unikt spelsinne för att vara 15 år, hon rör sig otroligt smart i och omkring straffområdet. Och Bühl har ett grymt steg. Det handlar om två forwards med potential att bli världsstjärnor även på seniornivå.

Fyra av de tyska nyckelspelarna kommer för övrigt från talangfabriken Freiburg. Det handlar om forwardsen Bühl och Vanessa Ziegler, lagkaptenen Janina Minge och aktiva mittfältaren Giulia Gwinn.

På seniornivå har Gwinn kommit längst. Hon gjorde tio matcher i Frauen-Bundesliga förra säsongen och har varit helt ordinarie hittills i höst, även Minge och Bühl har redan spelat i två Frauen-Bundesligamatcher vardera den här hösten. Kul för turneringen förresten att Freiburg släpper hela fyra A-lagsaktuella spelare.

Jag räknar Tyskland och Venezuela som favoriter i den ändå rätt öppna grupp som även innehåller Kanada och Kamerun.

Det lag som fått den riktiga drömlottningen är Spanien. Man har hamnat i samma grupp som Mexiko, Nya Zeeland och troliga slagpåsen Jordanien. Det borde bli nio poäng. Räkna med det bollskickliga spanska laget i kvartsfinal alltså.

De två sista grupperna känns däremot väldigt öppna och svårtippade. Grupp C innehåller Nigeria, Brasilien, England och Nordkorea och grupp D består av USA, Paraguay, Ghana och Japan. Och som sagt, jag tror att det kan bli ett väldigt välspelat mästerskap.