Jakobsson till Chelsea – och Rodriguez är gravid

Jag har inte tid att skriva något längre inlägg just nu. Men Sofia Jakobsson:s jakt på ny klubb är över. Landslagsforwarden kommer att spela i England, för Chelsea under säsongen.

Londonklubben köper loss Jakobsson från Rossiyanka. Läs mer om det här.

Rodriguez före Berglund

Amy Rodriguez steget före Emma Berglund

En annan nyhet i dag är att USA:s landslagsforward Amy Rodriguez är gravid, och missar hela säsongen i NWSL.
Nyheten finns att läsa på hennes tänkta klubb Seattle Reigns facebooksida. Det innebär att klubben får problem. Sedan tidigare har de ju både Megan Rapinoe (Lyon) och Teresa Noyola (ADO Den Haag) i europeiska klubbar fram till den 1 juli. Det innebär alltså att Seattle bara har tillgång till fyra landslagsspelare under seriens inledning – tre färre än huvuddelen av konkurrenterna.
De fyra är Hope Solo, Emily Zurrer, Kaylyn Kyle och Jenny Ruiz.

Ordega klar för Piteå

Piteå IF meddelar på sin hemsida att de värvat nigerianska stjärnskottet Francisca Ordega.

Ordega var en liten följetong i den här bloggen i höstas, då hon presenterades som nyförvärv av Jitex – men ändå hamnade i ryska Rossiyanka.

I samband med att hon skulle till Jitex skrev jag om henne i det här inlägget. Några veckor senare började jag undra vad som hänt, och följde upp med en fråga och ett snabbt svar.

Vi får hoppas att Piteå har större lycka med Ordega, som jag uppfattar som en väldigt spännande värvning.

Lillasyster Nagasato till Potsdam

Yuki Ogimi får sällskap i anfallet av sin lillasyster Asano Nagasato i Turbine Potsdam.

Enligt Nagasatos tidigare klubb, NTV Belezas hemsida är övergången klar. Jag har lite svårt att tolka tecknen på hemsidan, men noterar att huvudnyheten innehåller dels klubbnamnet Turbine Potsdam, dels Nagasatos födelsedatum, den 24 januari 1989. Låter pålitligt…

Nagasato är precis som storasyster en pålitlig målskytt. Hon gjorde 19 mål i Nadeshiko League förra året, och slutade tvåa i skytteligan – ett mål bakom segrande Megumi Takase från Inac Kobe Leonessa.

Storasyster Yuki Ogimi leder skytteligan i Frauen-Bundesliga på tolv mål inför vårens omgångar. Hon är två före Conny Pohlers (Wolfsburg), tre före Mandy Islacker (Duisburg) och fyra före duon Genoveva Anonma (Potsdam) och Sarah Hagen (Bayern München).

I Potsdam finns spelar ju också svenska Antonia Göransson. Jag konstaterade i ett inlägg på luciadagen att klubben hade 15 utländska spelare i truppen. Den summan är numera 14, sedan Nagasato tillkommit medan Keelin Winters flyttat hem till USA (Chicago Red Stars) och Chantal de Ridder hem till Holland (Ajax).

Vid en genomläsning av truppen känns det som att Potsdam kommer att ha en riktigt vass offensiv under våren. Wolfsburg får se upp i guldstriden.

Som en parantes, för den som är intresserad av övergångar i den japanska damfotbollen, finns en bra genomgång här.

Ny PR-miss från förbundet

För ett år sedan var jag ofta väldigt kritisk mot Svenska Fotbollförbundet, eftersom de var genomusla på att marknadsföra sitt bästa landslag.

Sedan några månader tillbaka har jag inte behövt kritisera så mycket. Inte för att förbundet blivit så väldigt mycket bättre, utan för att Pia Sundhage har gjort hela jobbet åt dem.

Men nu undrar jag allt lite igen. Landslaget skall ha läger på Bosön den 9–14 februari. Just den 14 februari släpps biljetterna till EM-slutspelet.

Vad hade varit bättre reklam för EM-biljetterna än en tv-sänd landskamp den 13 eller 14 februari?

Men så blir de inte. Förbundet har nämligen inte lyckats fixa fram något motstånd.

Det tycker jag är uselt.

Men jag är inte odelat negativ. För samtidigt är jag positiv till att man fortsätter träningsspela mot pojklag. Där kan man nämligen få ovärderlig träning på det försvarsspel som man håller på att jobba in.

Möjligen är det så att man måste välja här. Alternativ ett är att spela mot pojkar – en match ingen kommer att se. Men man får viktig träning. Alternativ två är att spela mot ett sämre motstånd, få göra lite mål – och höja EM-temperaturen lagom till biljettsläppet.

Hade jag suttit i EM-organisationen hade jag definitivt röstat för alternativ två.

Hade jag hetat Thomas Björn och varit ny presschef för landslaget hade jag nog också lutat åt alternativ två. För är man ägare till ett PR-företag som heter Kraftfull Kommunikation AB så borde man vilja ha största genomslag i media. Och det får man genom att spela en landskamp.

Samtidigt kanske man får bästa sportsliga effekt av att möta pojklag. Det är alltså inte helt lätt.

Men helst hade jag nog sett att man spelat mot pojklaget den 10 februari, och avslutat lägret med en riktig landskamp fyra dagar senare. Då hade man fått både och.

Till februarilägret har Pia Sundhage minskat sin trupp från 28 till 23 spelare. Inga har tillkommit sedan senast.
Som jag ser det innehåller truppen ett par skrällar. För jag hade kanske inte trott att Olivia Schough och Carina Holmberg skulle vara kvar. Men de verkar i högsta grad vara med i kampen om platserna i EM-truppen.

Vid sådana här uttagningar brukar man oftast kunna dra väl så stora slutsatser av de som inte är med, som: Malin Levenstad, Jessica Landström, Madelaine Edlund, Sara Larsson, Stina Segerström och Lina Hurtig.
När det gäller Hurtig kommer hon snart att vara tillbaka. För övriga ser det däremot mörkt ut. Det är tre mittbackar i truppen – eftersom Nilla Fischer numera räknas som sådan. Dessutom väntar säkert Sundhage in minst en ur duon Charlotte Rohlin och Linda Sembrant. Alltså lär ingen av Levenstad, Larsson och Segerström bli EM-spelare.

Edlund var lite av Thomas Dennerby:s favoritspelare. Under Sundhage verkar Tyresöforwarden inte längre ha förbundskaptenens fulla förtroende. Och Landström kommer bara längre och längre ifrån landslagselvan.

En spelare som man hade hoppats få se i någon av Sundhages trupper var den icke namngivna svenskamerikanska som hon pratade om tidigare i vinter. Det lät spännande. Men varför blev det inget?

* Sundhage presenterade sin trupp på samma presskonferens som Erik Hamrén presenterade sin trupp till herrlandslagets Argentinakamp. Klicka på länken för att se vem som drog till sig störst medieuppmärksamhet.

* För övrigt har Göteborg och Umeå spelat sina första träningsmatcher för året. Båda har mött elitettanmotstånd – och hållit nollan.
Umeå slog Sundsvall med 3–0 i helgen. Mål av Ogonna Chukwudi, Linnéa Ågren och Emma Berglund.
Göteborg krossade Hovås/Billdal med 11–0 i kväll. Mål av Marie Hammarström 3, Johanna Almgren, Amanda Edgren och Cathrine Dyngvold 2 samt Beata Kollmats och Jessica Landström ett vardera.

Apropå Göteborg så lanserade de sin nya hemsida i dag. Jag har inte hunnit analysera den speciellt noga ännu. Men spontant tycker jag att den är rätt snygg.

Säsongen förstörd för Amy LePeilbet – korsbandet är av

Mitts fotar Le Peilbet, Rodriguez och Barnhart

Heather Mitts fotar Amy LePeilbet, Amy Rodriguez och Nicole Barnhart.

Den amerikanska landslagsbacken Amy LePeilbet har dragit av korsbandet i vänsterknät, och riskerar att missa hela den här säsongen. Rehabiliteringen för en korsbandsskada är ju sex till åtta månader.

Nyheten släpptes på Chicago Red Stars hemsida i går. Skadan innebär att Chicago har fått tillåtelse av NWSL att lägga till även en femte spelare till sin trupp under den pågående värvningsperiod som pågår i ligan fram till och med torsdag.

För LePeilbet är det förstås en rejäl smäll. Samtidigt har hon ”turen” att det inte är något stort mästerskap för USA i år.

30-åriga LePeilbet har varit med i landslaget sedan 2004, men hon fick vänta till 2011 med sin mästerskapsdebut. Hon platsade inte 2004 eller 2007, och missade OS 2008 på grund av en knäskada.
LePeilbet är mittback från början, men har på senare år fått spela ytterback i landslaget under Pia Sundhage. Hon var ordinarie vänsterback i VM i Tyskland 2011, och högerback i fjolårets OS.

Därför dominerar manliga elittränare

Läste tidigare i dag på damfotboll.com att det på torsdag skall vara ett seminarium i Malmö om att det är en väldigt stor övervikt av män bland elittränare.

Jag fastnade på formuleringen:

”Det pinsamma är att på landslagsnivå är det mest män.”

Pratar vi idrott i allmänhet kanske ordet pinsamt kan användas. Men pratar vi fotboll skulle jag nog i det här fallet byta ut det mot, det tråkiga.

Nu har vi ju en kvinna som förbundskapten inom fotbollen, vilket är bra. Men i damallsvenskan är det bara ett lag som leds av en kvinna i år. Och hon är från Island. Det är ett förstås ett svaghetstecken. Och man skulle kunna vara orolig.

Men som jag ser det är det inte så konstigt. Tvärtom är det ganska logiskt.

Damfotboll är ju en ung sport – det är mindre än 40 år sedan Sveriges första landskamp. Och fram till för cirka tio år sedan tvingades damlagen oftast nöja sig med tränare som inte var bra nog för herrarnas fyra–fem högsta divisioner.

Följden blev att killarna i allmänhet hade en mer gedigen fotbollskunskap än tjejerna.

Och en förutsättning för att kunna lära andra är ju att man själv kan. Alltså har underlaget varit för litet.

Men de senaste åren har det blivit bättre. Tjejerna på elitnivå har bättre tränare, och får således en mer högklassig fotbollsutbildning. Och även på bredden flyttar damfotbollen fram positionerna. Nu börjar jag även se att duktiga tränare tar damlag i tredje, fjärde eller till och med femte divisionerna. Det är väldigt positivt.

Därför tror jag att antalet kompetenta, kvinnliga fotbollstränare sakta men säkert kommer att öka. Men det lär trots allt dröja många år innan vi ens kommer i närheten av 50–50-fördelning på tränarsidan.

Operation väntar för Liljegärd

Linnea Liljegärd tvingas att operera sin skadade vänsterfot, och riskerar att missa stora delar av – kanske hela – vårsäsongen med sin ryska klubb, Rossiyanka.

Forwarden från Ljurhalla i Vårgårda kommun meddelade själv nyheten på sin blogg i fredags. Själva skadan beskriver hon så här:

”Jag har en lös benbit i foten som kommer i kläm varje steg jag tar. Jag har även ett extra ben som har börjat växa ut, en inflammation i foten, en sena som är helt trasig och väldigt mycket vätska i foten.”

Kanske har vi här svaret på varför hon har haft ett par struliga säsonger i Göteborg bakom sig. Och kanske kan operationen leda till att hon kommer tillbaka till den målform hon hade för ett par år sedan. Hon skriver så här om framtiden:

”Jag ska tillbaka i år, jag ska spela några matcher. Jag ska vara med och bidra. Jag ska vinna ryska ligan och cupen. Såhär målmedveten har jag inte känt mig på länge.”

Visst låter det som rätt inställning?

Riskabelt målfirande av Karlsson

Som jag berättade i det förra inlägget blev Maria Karlsson målskytt i Italien i går. Hon firade med en målgest, som kunde ha kostat några tänder..

Målet kommer 47 sekunder in i det här klippet, och är en snygg nick på hörna. Och målgesten?

Det är ett slags tandemkullerbytta, där jag undrar om Karlssons kollega – som jag tror är tvåmålsskytten Tatiana Zorri – verkligen har full koll på var hon sätter ner sin första fot. Lite darrigt ser det allt ut. Eller?

Larsson kvitterade – men Victory fick inte lyfta trofén

Petra Larsson kvitterade till 1–1 för Melbourne Victory i finalen av Australiens W-league. Men det räckte inte, utan Sydney FC vann matchen med 3–1 – och är därmed nya mästarinnor.

Larsson slog till på en frispark i 41:a minuten. Bollen gick in via ribban. Men fler mål orkade alltså inte Melbourne, och det blev Sydney som fick fira Victory i morse svensk tid.

Precis som i semifinalen var det landslagsspelaren Samantha Kerr som gjorde segermålet. Det här gången på en hyllad språngnick i början av den andra halvleken. 1–0 satte Nicola Bolger efter svagt försvarsarbete i Melbourne, och i slutminuterna punkterade Kyah Simon finalen genom att göra 3–1 från straffpunkten.

Därmed vann alltså laget som slutade fyra i grundserien hela mästerskapet. Faktum var ju att Sydney FC låg femma inför den sista omgången, och behövde hjälp för att ens få plats i slutspelet. Men väl där imponerade man och vann både semifinal och final på bortaplan. Starkt.

Publiksiffran i finalen var 4 181 åskådare på AAMI Park i Melbourne. Det är alltså fler än vad vi hade på vår svenska guldfinal i november. Då kom ju 4 032 till Malmö IP.

* Petra Larsson är inte ensam svensk målskytt i helgen. I Italiens Serie A gjorde Maria Karlsson i går sitt andra mål för säsongen. Hon satte 2–0-bollen när Bardolino vann med förkrossande 9–0 mot Torino. Karlsson spelade hela matchen. Stephanie Öhrström vilade därmed för andra matchen i rad.

Samtidigt tappade serieledande Torres Calcio överraskande poäng borta mot starka nykomlingen Napoli. Det slutade 0–0, ett resultat som innebär att tvåan Tavagnacco nu trots allt börjar få ett hanterbart avstånd till Torres. Vinner Tavagnacco tisdagens möte med Pordenone har man bara fyra poäng upp till serieledning när alla lag spelat 18 av 30 omgångar.

Bardolino ligger på fjärde plats, tio poäng bakom Torres.

Och jag som aldrig slåss…

En vecka har gått sedan jag kom hem från London efter mitt lilla NBA-nedslag. Vid hemkomsten blev jag spontant förvånad då jag såg att damfotboll.com hade valt att försvara sig mot min kritik i en separat artikel.
Förvånad eftersom de därmed placerade strålkastarljuset mer än nödvändigt på den kritik jag framförde för snart två veckor sedan.

Faktum är att det kändes mindre bra att ha delat ut en käftsmäll eftersom jag inte tycker om att slåss. Men jag backar inte för en diskussion, eller för att väcka debatt – om jag tror att det kan göra någon nytta.

Jag funderade på om jag skulle ta upp tråden igen, eller om jag bara skulle låta ämnet falla.

Jag inser att jag var onödigt hård mot damfotboll.com, som ju allt som oftast jobbar i både motvind och uppförsbacke. Och inlägget ser inte ut att ha gjort någon nytta – utan snarare bara ha väckt ilska och irritation.

I efterhand inser jag att alla mina exempel dolde det jag egentligen ville ha sagt – nämligen att damfotboll.com har en enorm potential. De har folk som brinner för damfotbollen. Men jag tycker inte att resultatet i dagsläget når upp till den kompetens och det kunnande som redaktionen har.

Så en liten notering kring de läsarkommentarer som fanns på damfotboll.com kring ”käftsmällen”. Jag skriver den här bloggen på min fritid, och har inte ett öre betalt för den. Jag berättade i det här inlägget om varför jag började.

Jag har valt att tycka till om allt och alla, vilket innefattar spelare, ledare, klubbar, förbund, åskådare – och media. Så länge jag orkar, och tycker att behovet av bloggen finns kvar, så lovar jag att fortsätta vända på alla stenar som kommer i min väg – även om det innebär att det kan bli en och annan verbal käftsmäll. Vi hörs.

Intressanta lagbyggen i NWSL

Jag är fascinerad av de lagbyggen som pågår i NWSL. Fascinerad, och något frågande. För inte kan det väl bli bästa kvalitet på lag och spel med på så här kort tid?

För oss i Sverige känns kontruktionen av NWSL väldigt udda. Det är ju inte så här som vi bygger lag.

Ni minns att de åtta klubbarna först fick sju landslagsspelare vardera den 9 januari. Dock valde Meghan Klingenberg i sista stund att skriva på för Tyresö, vilket gjorde att Western New York Flash bara fick sex spelare.
Sedan var det draft, där de fick välja fyra collegespelare vardera. Först i draften gick för övrigt Zakiya Bywaters till Chicago Red Stars.

Nu är klubbarna inne i en period där de från i går och fram till den sista januari vardera får kontraktera fyra så kallade free agents, alltså spelare som står utan kontrakt. Western New York Flash får som enda klubb ta in fem spelare eftersom de har en spelare mindre inför den här perioden.

Ingrid Wells

Ingrid Wells

33 spelare skall alltså kontrakteras de närmaste dagarna. Och jag har uppfattat det som att det bara är amerikanska spelare som är aktuella på det här stadiet. Därmed kommer säkerligen Sverigebekantingar som Ingrid Wells, Danesha Adams, Brittany Bock, Becky Edwards, Val Henderson och Lori Chalupny kunna bli aktuella för olika NWSL-klubbar i veckan.
Andra namn som borde vara högaktuella är exempelvis Brittany Taylor, Jen Buczkowski, Nikki Washington, McCall Zerboni och Ella Masar.

Två värvningar är redan klara, nämligen att Leslie Osborne skall spela för Chicago Red Stars, att Allie Long hamnar hos Portland Thorns FC samt att Sinead Farrelly skall spela för Kansas och Cat Whitehill i Boston.

I kväll svensk tid höll Göteborgsspelaren Yael Averbuch och Ella Masar i en så kallad WSoccerChat på twitter. Där spekulerades i följande värvningar:

Boston: Whitehill.
Chicago: Osborne, Masar och Chalupny.
Kansas City: Farrelly, Buczkowski, Melissa Henderson och Leigh Ann Robinson.
Portland: Long, Taylor, Washington och Tina Dimartino.
Seattle:
Sky Blue:
Washington:
Western New York: Sarah Huffman, Zerboni, Edwards och Bock.

Vi lär snart veta om de tipsen slår in. När det här stadiet är över om ett par dagar kommer samtliga klubbar att ha 15 spelare.

Sedan kommer alla lagbyggen att bli kompletta efter en avslutande draft den 5 eller 6 februari.
I den draften är alla kontraktslösa spelare valbara, och det verkar som att den skall gå över sju eller åtta omgångar. Klubbarna kommer alltså till slut att ha valt 22 eller 23 spelare till sina 20-mannatrupper.

Lagens försäsongen börjar sedan i mars, vilket innebär att tränarna får en månad på sig att välja vilka 20 spelare man till slut skall använda, och bygga ett lag av dem. Vi snackar snabba ryck.

Själva serien skall spelas över 22 omgångar, och dra i gång i april. Obekräftade uppgifter säger att 13 april blir premiärdag, och att grundserien skall vara färdigspelad den 31 augusti.
Jag gissar att lagen delas in i två grupper, där man spelar fyra matcher mot de tre lagen i sin grupp och dubbelmöten med de fyra andra.

Som bekant brukar kontinuitet vara ett segerrecept inom fotbollen. Någon sådan får förstås inte lagen i NWSL.

Tvärtom blir biten med att bygga fungerande lag på en månad oerhört spännande. Det här kommer att ställa väldigt stora krav på tränarna.

Det brukar ju sägas att vi i Europa har ett överlägset taktiskt kunnande kontra amerikanerna. Medan de mest kör ett slags rakt spel – typ sparka och spring. Med sådana här upplägg är det inte så konstigt.

Hade jag haft hand om något av de åtta NWSL-lagen hade jag ägnat försäsongen åt att försöka bygga ett så fungerande försvarsspel som möjligt. Anfallsfotbollen hade fått komma av sig själv.

Kattem drar sig ur norska toppserien

2,5 månader innan säsongsstart väljer Kattem Kvinnefotball att dra sig ur den norska toppserien. Nyheten går att läsa på kvinnefotball.no i dag.

Klubben tog beslutet under ett möte i dag. Det har tvingats fram genom svag organisation och stor spelarflykt.

Enligt turordningen skall platsen nu erbjudas fjolårets tvåa i division 1, Medkila. Det var just Medkila som Kattem slog med totalt 5–3 i kvalet mot toppserien i mitten av november. Medkila var uppe och vände i toppserien 2011.

Frågan är om det även blir en urdragning ur Frauen-Bundesliga. Som damfotboll.com kunde berätta i förra helgen är forna topplaget Duisburg riktigt illa ute, ekonomiskt sett, och man har bett en konkursförvaltare att förbereda en konkursansökan.
Fattar jag rätt så säger den här texten på tyska förbundets hemsida att om lämnar man in en sådan så innebär det automatisk nedflyttning ur Frauen-Bundesliga. Duisburg balanserar alltså på en skör tråd.

* Mer Tyskland. De regerande mästarinnorna satsar rejält mot EM. Genrepet mot Japan den 29 juni kommer att spelas på mäktiga Allianz Arena i München. Säljer man ut samtliga 70 000 platser?
Tyskland möter för övrigt Frankrike på bortaplan i Strassbourg den 13 februari. Den matchen skall kunna gå att se på Eurosport. Hade inte EM-lottningen sett ut som den gör hade det varit en tänkbar försmak av EM-finalen. Nu är det mer troligt att de här lagen stöter på varandra redan i kvarts- eller semifinal.

Erika Martinsson

Erika Martinsson

* I en träningsmatch i dag spelade Vittsjö 1–1 mot danska topplaget Bröndby. Vittsjös kvittering gjordes av Erika Martinsson.
En utmärkt lista över en stor del av vårens träningsmatcher för lagen i damallsvenskan och elitettan hittar du för övrigt här.

* I en intressant artikel i Märkische Allgemeine – lokaltidningen i Potsdam – bjuder Turbines ledning på diverse siffror kring sin satsning. Den totala omsättningen ligger mellan 1,2 och 1,5 miljoner euro och snittlönen ligger på 1300 euro brutto. Antar att det gäller för förstalaget, och inte för hela föreningen. Turbine har ju även ett lag i näst högsta divisionen.
Artikeln handlar framför allt om Turbines kritik gentemot den lokala herrfotbollsstorheten SV Babelsberg 03. Intressant det också.

* I Sverige har EFD handlat vaket och handlingskraftigt gentemot Fifa i frågan om försäkringar av spelare som är i väg på landslagsuppdrag. Bra gjort.

* Slutligen har fönstret nu öppnat för klubbarna i NWSL att värva fyra kontraktslösa spelare vardera. En spelare som inte längre är aktuell för årets NWSL är Beverly Goebel-Yanez. Hon har förlängt sitt kontrakt med japanska storklubben Inac Kobe Leonessa även över 2013.

Nu vänder vi blickarna mot Melbourne

Det är i Melbourne det händer i helgen. Som hyfsat tennisintresserad kommer jag att försöka se både lördagens dam- och söndagens herrfinal i Australian Open. Men det spelas ytterligare en intressant final i Melbourne i helgen.

Söndagens Grand final i Australiens W-league är nämligen en av mycket få höjdpunkter i damfotbollsvärlden den här helgen.

I Europa kan det nog till och med vara den tunnaste helgen på hela året. I Frankrike är det cupomgång, och flera av matcherna är redan uppskjutna. BeNe League A tjuvstartade i onsdags med att ADO Den Haag vann med 3–0 mot Anderlecht. Men av helgens tre matcher är redan två uppskjutna. Den enda av de större europeiska ligorna som har full omgång i helgen är den i Italien. Men så särskilt spännande lär det inte blir, för samtliga de fyra topplagen spelar mot lag de bör besegra. För inte kan väl Napoli ta poäng av Torres?

Alltså blir helgens höjdpunkt söndagsmorgonens (05.30 svensk tid) Grand final i Australiens W-league. Och vi har ju som bekant svenskt deltagande, då Petra Larsson och Melbourne Victory har hemmaplan på AAMI Park mot Sydney FC.
Victory tog en seger och spelade ett kryss mot Sydney i grundserien, och med tanke på att de spelar hemma samt att Sydney är utan två ordinarie spelare är det ingen tvekan om att Larssons lag är guldfavoriter.

Jag vet fortfarande inte om Larsson slog någon straff i den kontroversiella straffläggningen i förra helgens semifinal. Däremot går det att se några straffar och samtliga spelmål från de båda semifinalerna på det här klippet.
Samantha Kerr:s 3–1-mål för Sydney mot Brisbane är helt klart värt att ses. Och Collette McCallum:s frisparksmål till 1–1 i den andra semifinalen är årets mål så här långt. En riktig godbit.

Så här startade finallagen i sina semifinaler:
Melbourne Victory: Brianna Davey – Danielle Johnson, Maika Ruyter-Hooley, Rebekah Stott, Gulcan Koca – Enza Barilla, Petra Larsson, Stephanie Catley, Amy Jackson – Laura Spiranovic och Jessica McDonald.
Sydney FC: Shamiran Khamis – Ellyse Perry, Elizabeth Ralston, Caitlin Foord – Teresa Polias, Renee Rollason, Annalie Longo, Alanna Kennedy, Samantha Kerr – Kyah Simon och Emma Kete.

Sydney får dock klara sig utan avstängda Emma Kete samt Ellyse Perry, som är i väg på landslagsuppdrag – i cricket… Jag skrev om Perrys dubblering under VM i fjol.

Tobin Heath klar för PSG

Tobin Heath

Tobin Heath

Storsatsande Paris Saint-Germain gör allt för att ta den andraplats i den franska ligan som leder till Champions League.

Enligt USA:s fotbollsförbund har nämligen Tobin Heath skrivit på för PSG. Det var i samband med att förbundskapten Tom Sermanni offentliggjorde sin första, 29 spelare stora, landslagstrupp som nyheten stod med. Här är truppen, och nyheten om Heath finns under additional note nummer tre.
Samtidigt står det Portland Thorns FC som Heaths klubbadress, vilket är lite förvirrande.

I truppen finns två Sverigebaserade spelare, i Christen Press (Tyresö) och Yael Averbuch (Göteborg). Däremot är inte Meghan Klingenberg (Tyresö) uttagen till följd av en axelskada.

Enligt Womens Soccer United har Heath skrivit på ett halvårskontrakt med PSG. Det innebär att hon således sannolikt kommer att spela hösten i NWSL för Portland.

Apropå PSG är här en länk med höjdpunkter från deras segermatch i helgen. Mest anmärkningsvärt är väl det snökaos som rådde under den första halvleken. Av bilderna att döma gjorde Kosovare Asllani ett piggt inhopp. Hon hade bland annat assisten till Shirley Cruz Trana:s 2–0-mål.

En Sundhageintervju man bör se

I går lobbade jag för en intervju med Pia Sundhage, som gjordes av Borås Tidnings chefredaktör Stefan Eklund på Borås stadsteaters stora scen.

Ja, jag vet att jag är jävig som BT-medarbetare, men jag tycker verkligen att intervjun höll allra högsta klass. Skall man bara se en Sundhageintervju den här våren så hade jag rekommenderat den här.

För mig var det närmare 70 minuters glädje. Så kallad feel-good-tv.

Och vet du vad, intervjun går fortfarande att se på den här länken. Visst var det en hel del man hade hört förr. Men också mycket nytt. Ja, intervjun är full av godbitar, både om barndom, spelarkarriär, EM, USA, landslaget, ledarskap och mycket mer. Bland att bjuder Sundhage på de två bästa sångnummer jag har hört henne framföra. Verkligen imponerande bra.

Det återstår egenligen bara två ord för mig att skriva om intervjun – se den.

* I dag har damallsvenskan för övrigt fått en ny bekanting – Mallbackens IF Sunne. Det namnbytet var inte speciellt omvälvande, utan till och med den mest konservativa delen av mig kan acceptera det utan omsvep. Hoppas bara Mallbacken har någon nytta av namnbytet.
I det sammanhanget kommer jag lätt att tänka på Öxabäcks IF:s namnbyte till Öxabäck/Mark, för att kommunens namn skulle vara med. Kommunens sponsorsbidrag var en spottstyver, och man tackade för gratisreklamen genom att strunta i att hjälpa klubben när de fick ekonomiska problem.
Hoppas Mallbacken får mer nytta av Sunne kommun.