Damallsvensk formbarometer, OS-kval och nytt utlandsproffs

Den senaste tiden har den här bloggen haft mycket av sitt fokus på dramatiken i elitettan. Och helt tycks den inte ha lagt sig. För det är inte bara Sunnanå som annonserar efter spelare på sociala medier. Även Kungsbacka har lagt ut en annons på hemsida och twitter.

Det sades att Kungsbacka hade muntliga löften från 14 spelare. Ännu så länge har man dock bara presenterat tre. Det är ganska långt ifrån en elitettantrupp.

Apopå elitettan har flera av er hjälpt till med små rapporter från helgens träningsmatcher med lag från serien. Kul. Läs de rapporterna i Forum Elitettan.

Det har ju även spelats en hel del fotboll den senaste veckan. Personligen har jag sett tre hela matcher koncentrerat och tre halva. Gårdagens träningsmatch Göteborg–Fortuna Hjørring 5–0 såg jag på plats på Valhalla IP.

Göteborg imponerade framför allt genom stabilitet. Men i paus var jag lite frågande till hur jag skulle analysera det jag hade sett. Göteborg ställde upp 3–5–2 från start. I trebackslinjen spelade Filippa Curmark, Emma Kullberg och Beata Kollmats.

Göteborg saknade Elin Rubensson (säkerhetsåtgärd efter smäll mot huvudet) och Emma Berglund (fick en smäll mot ena knät i förra veckan, men skall vara tillbaka i full träning) i matchen. Under den första halvleken saknade jag även löpstarka kantspelarna Emma Koivisto och Natalia Kuikka.

De båda var med på planen, men de var inte med i matchen som man vande sig vid under förra året. Den första halvleken imponerade Göteborg mest genom att leda med 2–0 utan att ha spelat speciellt bra.

I den andra halvleken såg det mycket bättre ut. Göteborg spelade 3–5–2 i 80 minuter, sedan växlade man till 4–4–2. Nya tränaren Mats Gren sa till GP efteråt att tanken är att laget skall växla mellan de båda spelsystemen i år.

Natalia Kuikka vaknade till rejält efter paus. Hon gjorde två mål och hade en assist. Rebecka Blomqvist var pigg och gjorde också två mål. Hennes forwardskollega Pauline Hammarlund gjorde väl egentligen ingen vidare match. Men Hammarlund stod i alla fall för ett riktigt snyggt mål – en läcker språngskalle på ett fint inlägg från Kuikka.

Göteborgs 3–5–2 hade lite olika utseende i olika skeenden. Ibland var det 3–1–4–2 med Vilde Böe Risa som mittfältslibero, ibland 3–4–1–2 med Filippa Angeldahl som tia. Personligen tyckte jag att Böe Risa var planens gigant. Norskan har bara kontrakt till sommaren, och verkar vilja vidare ut i Europa. Sticker hon i sommar blir det en nöt att knäcka för Göteborg hur man skall kunna ersätta henne.

Till helgen drar den svenska tävlingssäsongen i gång. Inför den tänkte jag här bjuda på en damallsvensk formbarometer. Som det ser ut nu är FC Rosengård jättefavoriter att försvara guldet. I dag vann Malmöklubben med 1–0 mot Vittsjö efter ett fantastiskt mål av Hanna Bennison.

Rosengård är alltså storfavoriter. Bakom dem känns Göteborg som lika klar favorit till andraplatsen.

Övriga medaljörer finner man i en kvintett med Vittsjö, Linköping, Kristianstad, Eskilstuna och Piteå. I nuläget är det lite fördel Vittsjö bland de här fem. De har i princip kvar hela fjolårets lag, och kontinuitet är ju viktigt.

Övriga fyra känns som medaljkandidater, men alla omges av ett eller annat frågetecken. Linköping har ju exempelvis haft svårt att ens få ihop lag till att spela träningsmatcher. Så kan det gå när man lägger ner sitt F19-lag. LFC hade mått bra av att ha lite F19-spelare att fylla sin bänk med nu.

Det blir intressant att se hur många spelare Linköping får ihop till nästa helgs hyperintressanta bortamatch mot Göteborg. Klart är att LFC har en väldigt stark elva – om samtliga spelare är friska och tillgängliga.

På undre halvan är känslan just nu att Växjö är starkt nog att klara sig kvar utan att bli akut indraget i någon nedflyttningsstrid.

Däremot sätter jag lite frågetecken kring Kif Örebro och Djurgården. I nuläget känns det som att det är de två lagen samt nykomlingarna Uppsala och Umeå som kommer att göra upp i bottenstriden. Dock noteras att Örebro gjort bra resultat hittills i träningsmatcherna, samt att talangfulla Sara Lilja Vidlund har varit glödhet. Ett genombrott för henne skulle kunna göra Örebro till ett stabilt mittenlag.

I nuläget är det större frågetecken för Djurgården. De har mycket nytt, och det känns inte självklart vem eller vilka som skall göra målen för Stockholms stolthet. Det är nog viktigt för klubben att få behålla Mia Jalkerud.

Det är förstås väldigt tråkigt att tippa nykomlingarna i botten. Ännu så länge har jag dock inte sett varken värvningar eller resultat som gör att man kan lyfta Umeå eller Uppsala. Men det är ju drygt 1,5 månader till avspark, och något av de båda nykomlingslagen kanske kan visa hög kvalitet under den perioden.

Hos Uppsala noteras att skytteligatrea i elitettan (25 mål) verkar ha konserverat formen. Cassandra Korhonen gjorde nämligen alla lagets tre mål vid gårdagens 3–1-seger mot Bollstanäs. Korhonens målskytte lär bli väldigt viktigt för Uppsala i år.

Uppsala har en spännande värdemätare på söndag. Då skall laget nämligen till Piteå för bortamöte i cupen.

Apropå cupen har LB07 dragit sig ur även den. Det innebär att gruppen med Rosengård och Kristianstad kommer att ha två reservlag. Det ena är IS Halmia. Däremot har jag inte sett någon uppgift om vilket det andra är.

Rosengårds tränare Jonas Eidevall är för övrigt inte det minsta nöjd med upplägget för cupens gruppspel. Han vill slopa det geografiska upplägget.

”Jag hade mycket hellre haft en grupp med tre allsvenska lag. Det är helt obegripligt att två grupper kan vara så ojämna. Ska vi ha en nationell tävling tycker jag att det i slutspelet får vara rikstäckande om vi ska kalla det för Svenska cupen.”

Jag kan bara hålla med om att grupperna haltar. Det hade förstås varit mycket bättre om man hade gjort som i herrcupen. Där placeras lag 1–4 i varsin grupp. De ställs mot lag 5–8 i omvänd ordning, och sedan lottas övriga lag in i grupperna.

Även med det upplägget hade Rosengård förstås kunnat hamna i en grupp med två lag från lägre divisioner. Däremot hade vi inte kunnat få en grupp med Göteborg, Vittsjö, Linköping och Växjö.

Det om den inhemska fotbollen. Nu till landslagsnivån, och OS-kvalet. Numera är det bara 15 länder kvar som har chansen att vinna OS-guld i sommar. Ett av dem är Sverige.

Det är fortfarande bara åtta lag som har kvalat in. Nämligen:
Japan (värdnation)
Brasilien
Nya Zeeland
Sverige
Storbritannien
Nederländerna
Kanada
USA

Men nu är det bara sju lag kvar som kan ta de kvarvarande fyra platserna. Vilka det blir avgörs i fyra playoffmatcher under mars och april:

Sydkorea–Kina
Lagen möts hemma och borta perioden 6–11 mars.

Australien–Vietnam
Lagen möts hemma och borta perioden 6–11 mars.

Kamerun–Zambia
Dubbelmötet startar i Kamerun den 2 mars. Returen spelas i Zambia den 11 mars.

Chile–Kamerun/Zambia
Den tolfte och sista OS-platsen går till Afrika eller Sydamerika. De båda kontinenternas tvåor möts hemma och borta perioden 9–15 april.

Under veckan har jag sett två intressanta OS-kvalmatcher, nämligen USA–Kanada och Australien–Kina. Båda matcherna slutade med förväntat resultat, men var spelmässigt ganska intressanta.

Finalen i Nordamerikas OS-kval handlade mest om prestige, då både USA och Kanada redan var klara för OS inför avspark. USA valde att spela med ett halvt B-lag, de bytte sex utespelare från den avgörande matchen – semifinalen. Kanada däremot bytte bara två spelare.

Utöver de första fem–tio minuterna var Kanada det bättre laget i den första halvleken. De hade 56–44 i bollinnehav och hade också halvlekens bästa målchans i ett friläge för Christine Sinclair.

Så långt var jag väldigt imponerad av de kanadensiska spelet. USA hade inte så mycket spel, men är ju alltid farliga i djupled. Och man kunde tagit ledningen på det distansskott från Christen Press som tog i ribban. Däremot var Press avvinkad för offside på det friläge som finns med på klippet nedan.

Före paus spelade Kanada sig förbi den amerikanska pressen på ett elegant sätt. Efter paus bet den amerikanska pressen betydligt bättre. Om det berodde på trötta kanadensiskor eller på ett mer koncentrerat USA är oklart.

Klart är att USA till slut vann med solklara 3–0. Jag räknade till 8–2 i klara målchanser, så det var inget orimligt slutresultat. Min känsla efteråt var ändå att matchen gav mer till Kanada än till USA.

Noterbart är att USA fortsatt har väldigt svårt att hitta unga spelare att matcha in i sitt landslag. De yngsta spelarna i OS-kvaltruppen var Rose Lavelle och Andi Sullivan, som båda är födda 1995. I kvalfinalen hade Kanada sju spelare som var yngre än yngsta amerikanska.

Matchen Australien–Kina handlade om gruppseger, och om att få möta Vietnam i playoff. Australien vann gruppen på kryss, något som kan ha påverkat insatsen från The Matildas.

För när hyperintressanta teknikern Tang Jiali gav Kina ledningen i 86:e minuten var det hur rättvist som helst. Kina låg rätt i positioner och stängde på så sätt ut Sam Kerr från spelet. Australien kändes både fantasi- och uddlöst. Trots att hemmalaget hade 70–30 i bollinnehav var det 7–3 till gästerna i avslut mot mål.

Kina däremot har jag inte sett så bra sedan VM 2015 – då jag trodde att de var på gång att ta sig tillbaka till den yppersta världseliten igen. Kinesiskorna hade flera kreativa spelare, och bjöd på flera fina anfall. Dock tyckte jag att det kändes som att de höll igen lite i sina offensiva löpningar. Om fler kinesiska spelare hade gått för det i kontringarna tror jag att de kunde ha skapat betydligt fler klara målchanser.

Och Australien skulle få sista ordet. Precis när klockan tickade in på den 93:e minuten slog Emily van Egmond in det som kändes som segermålet. Australien vann med 1–1 och får möta Vietnam i playoff. Kina förlorade med 1–1 och ställs mot Sydkorea.

Det är alltså oklart hur Australiens insats påverkades av det faktum att de hade råd att spela 0–0. Men känslan är alltså ändå att Kina har något spännande på gång. Och jag håller kinesiskorna som favoriter i deras playoffmöte med Sydkorea.

Kina ställde för övrigt upp på följande sätt: Peng ShimengLuo Guiping, Wu Haiyan (kapten), Lin Yuping, Zhai QingweiZhang Xin, Yao Lingwei, Ma Jun, Li YingWang Shanshan och Tang Jiali. Det är sex nya spelare jämfört med den elva som Kina mönstrade mot Italien i åttondelsfinalen i VM förra året. Flera av de nya spelarna kändes alltså väldigt intressanta.

Intressant tänkte jag även att fredagens tyska seriefinal mellan Hoffenheim och Wolfsburg skulle vara. Men när jag kom hem och slog på tv:n var det redan avgjort. Matchen hade pågått i en halvtimma, och Wolfsburg ledde med 3–0. Fridolina Rolfö hade visat vägen genom att göra första målet. Wolfsburg vann med 5–2 och Rolfö blev utbytt i 65:e minuten. Noterbart är att Madelen Janogy inte fick någon speltid.

Wolfsburg leder nu tabellen med sex poängs marginal. Kampen under våren lär stå om andraplatsen. I dag vann Bayern München med 3–0 mot Leverkusen. Bayern hade behövt göra två mål till för att passera Hoffenheim.

Apropå Bayern skrev jag i förra inlägget om Lea Schüller:s övergång från Essen till Bayern München. Jag hade dock missförstått det lite. Schüller byter inte klubb förrän i sommar. I dag gjorde hon två av målen när Essen vann med 4–0 i derbyt mot Duisburg.

Under den senaste tiden har antalet svenska utlandsproffs vuxit. I min lista här ovan har jag nu hittat 35 svenska spelare som tillhör klubbar i olika högstaligor utanför Sverige. Och då räknar jag inte med svenska medborgare som spelar sin landslagsfotboll för andra länder.

Den liga som har flest svenska spelare är Italiens Serie A femminile. Där har vi nu sju spelare i sju olika klubbar. Senaste svenska att skriva på för en Serie A-klubb är Emelie Helmvall. Hon debuterade för Pink Bari i helgens möte med Florentia. Det var dock en annan svenska som stal showen i den matchen. Sara Nilsson blev nämligen tvåmålsskytt när hennes lag vann med 4–1.

Utöver Nilsson blev även Linda Sembrant målskytt i den italienska ligan den här helgen. Sembrant gjorde sitt andra ligamål för säsongen när Juventus vann mot Inter med 5–1.

Den svenska skytteligan i Italien toppas av Jenny Hjohlman som gjort tre mål. Sembrant och Nilsson står på två, medan Julia Molin och Annahita Zamanian har gjort varsitt.

I Spanien tog svensklaget Tacon en viktig poäng hemma mot Valenica. Matchen slutade 0–0, vilket innebär att Valencia ligger på 15:e plats och alltså är under nedflyttningsstrecket. De föll ner under strecket i lördags när Betis vann sin match. Tacon ligger på nionde plats med 23 poäng.

Jag såg den andra halvleken av matchen. Och det var verkligen gräsligt dålig spelkvalitet. Jag tror faktiskt inte att något av lagen lyckades slå fler än tre passningar till rätt adress en enda gång i den andra halvleken. Det gjorde faktiskt lite ont att se Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson i en så dålig fotbollsmatch.

I tabelltoppen har Barcelona fortsatt nio poängs ledning till tvåan Atletico Madrid. Barca vann helgens match med 7–0 mot Huelva. Där blev Jennifer Hermoso och Asisat Oshoala tvåmålsskyttar.

Slutligen tillbaka till Australien. Där ser det ut att bli rakt igenom Sydney och Melbourne i slutspelet. Brisbane Roar föll nämligen mot bottenlaget Perth Glory i söndagens möte. Därmed försämrades Roars chanser att slå sig in topp fyra ganska rejält. Med två omgångar kvar är det bara fem lag kvar i slutspelsstriden. Tabelltoppen ser ut så här:

Melbourne City                      20–3    28
Sydney FC                            19–8    22
Western Sydney Wanderers  21–14  19
Melbourne Victory                 14–13  17
———————————————–
Brisbane Roar                       16–16  14

Tillagt i efterhand: Här är en liten cupgenomgång. Det bör ju förstås först uppmärksammas att Julia Spetsmark gjorde tre mål på 70 minuters speltid när Benfica vann med hela 11–2 mot Amora FC i portugisiska cupens kvartsfinal. Målen går att se här. Framför allt gillar jag Spetsmarks löpning innan hennes tredje och sista mål.

Och när Slavia Prag blev klart för semifinal i tjeckiska cupen gjorde Mia Persson ett av lagets mål. Slavia vann kvarten med förkrossande 11–0 mot Hradec Kralove.

Maja Göthberg gjorde inget mål, men hon var i alla fall med och tog Kups till semifinal i finska cupen. Man slog ut HJK med 4–3 i kvartsfinal. I Frankrike spelade Hanna Glas hela matchen när PSG gick till cupsemi via 3–1 borta mot Arras. Däremot ingick inte Marija Banusic i Montpelliers trupp när laget föll på straffar mot Bordeaux.

Lång rapport från jordens baksida

Saker blir inte alltid som man tänkt sig. Det gäller i fotbollens värld, men även i andra sammanhang. Jag har som jag tidigare berättat haft semester över helgerna.

Tanken var att jag skulle vara tillbaka på jobbet i torsdags. Och då även ta tag i bloggandet igen. Men så blev det inte. Jag har fastnat i en stad som heter Blenheim i Nya Zeeland. Ett benbrott på en närstående gör att hemresan skjutits på framtiden. Som det ser ut nu får jag flyga hem till helgen.

Under mitt äventyr på södra halvklotet har jag haft annat att tänka på än damfotboll, men jag har ändå hängt med hyfsat. Det har ju varit en lämplig period att ta en liten paus, för det har inte hänt så jättemycket. Det har varit uppehåll i de flesta ligor, och det har även varit lite lugnare i damallsvenskans silly season. Där har jag ju dock uppdaterat löpande, det har jag även gjort med fliken för svenska utlandsproffs.

Men några inlägg har det inte blivit förrän nu. Årets första får därför bli ett lite längre, med en genomgång av både det ena och det andra. Faktum är att jag har varit här i Blenheim i över en vecka, och först i går slog jag på tv:n på mitt motellrum. Där hamnade jag rakt i den andra halvleken av W-league-matchen mellan Western Sydney Wanderers och Brisbane Roar.

Inför avspark var WSW obesegrat – laget stod på fem segrar och ett kryss på sex omgångar. Brisbane däremot låg på femte plats med tre segrar, ett kryss och tre förluster.

I förra veckan tog Australiens förbundskapten ut sin trupp till Asiens OS-kval. Där var snackisarna att veteranen Lisa De Vanna och 17-åriga talangen Kyra Cooney-Cross lämnades utanför.

Just Cooney-Cross spelar i WSW, och jag var lite extra nyfiken på att få se henne spela. Hon har nämnt som lite av W-leagues sensation så här långt. Hos WSW har annars fyra amerikanska spelare huvudroller. Det handlar om målvakten Abby Smith, som varit med i landslagstruppen några gånger, backen Samantha Staab (som utmärker sig med långa inkast), samt landslagsmeriterade anfallarna Kristen Hamilton och Lynn Williams. Dessutom har man North Carolina Courages irländska succéspelare Denise O’Sullivan på mittfältet.

Abby Smith

I matchen mot Brisbane saknades Williams i WSW – hon var hemma i USA och förberedde sig för det nordamerikanska OS-kvalet. Det var 0–0 i paus, och talangen Cooney-Cross (med nummer 10 på ryggen) inledde den andra halvleken fint. Hon låg bakom två av tre fina chanser under halvlekens första minuter.

Sedan tog det tvärstopp både för henne och för Western Sydney Wanderers. Brisbanes snabba landslagsytter Hayley Raso tog över matchen. Hon låg bakom tre mål när Brisbane till slut vann med hela 4–0. Med tanke på hur WSW dominerade i upptakten av den andra halvleken var det ett högst ologiskt slutresultat.

Cooney-Cross blev utbytt med cirka kvarten kvar. Men det gick ändå att se att hon är en väldigt spännande spelare. Jag är övertygad om att vi får se henne i större sammanhang än W-league i framtiden.

En före detta Hammarbyspelare spelade för övrigt en viktig roll. Elise Kellond-Knight gjorde comeback från start efter skada. Hennes genomskärare till Raso vid 1–0-målet var lite av passningen som vände matchen. Kellond-Knight byttes ut med halvtimmen kvar.

I Australien har Melbourne City skaffat sig ett bra grepp om serieledningen, och således även en av de fyra slutspelsplatserna. Laget har sju segrar och ett kryss på åtta omgångar. I Melbourne City finns en annan före detta Hammarbyspelare, nämligen forwarden Milica Mijatovic. Hon har gjort tre mål på åtta matcher.

Steph Catley

Melbourne har ett gäng australiska landslagsspelare som nyckelspelare. Bland annat målvakten Lydia Williams (bakgrund i Piteå), backarna Steph Catley och Ellie Carpenter, mittfältaren Emily van Egmond samt forwarden Kyah Simon. Den sistnämnda har haft mycket problem med skador det senaste året, men tycks ha hittat formen igen. Hon togs för övrigt ut i OS-kvaltruppen, och gjorde två ligamål dagen efter.

Citys utländska spelare är utöver Mijatovic den japanska veteranbacken Yukari Kinga, nya zeeländska backen Rebekah Stott, amerikanska mittfältaren Lauren Barnes samt skotska yttermittfältaren/forwarden Claire Emslie.

Sawa, Ohno, Kinga och Sakaguchi

Homare Sawa, Shinobu Ohno, Yukari Kinga och Mizuho Sakaguchi

Utöver Melbourne City ser Western Sydney Wanderers och Sydney FC ut att sluta topp fyra. Kampen om den fjärde och sista slutspelsplatsen står mellan Brisbane, Melbourne Victory och Canberra United.

Ännu så länge spelar de flesta australiska landslagsspelarna i W-league, men det finns en rädsla att allt fler kommer att göra som Sam Kerr – välja en europeisk liga som inte går att dubblera med den australiska.

Kerr har för övrigt debuterat för Chelsea i engelska WSL nu efter årsskiftet. Hon fick ett varmt välkomnande av Readings målvakt Grace Moloney förra helgen. Moloney fick rött kort för tacklingen. Det bidrog förstås till att Chelsea kunde vända 1–0-underläge till 3–1-seger.

I helgen spelade Kerr en halvlek i 6–1-segern mot Bristol. Den australiska superstjärnan har ännu så länge inte gjort några mål i WSL, men de kommer garanterat. För svensk del har Jonna Andersson spelat båda årets matcher i Chelsea, medan Magdalena Eriksson vilades mot Bristol för att vara redo för onsdagskvällens cupmatch mot Aston Villa.

I ligan är det Arsenal som leder med tre poängs marginal till Manchester City, och med fyra poäng till Chelsea. Dock har svensklaget en match mindre spelad än de båda andra lagen. För Manchester City väntar en udda vår, laget skall nämligen byta tränare. Nick Cushing har tränat klubben i längre tid än sex år. Han avslutar sin sejour i klubben med toppmötet mot Arsenal den 2 februari. Sedan sticker han till USA för att bli assisterande tränare i herrlaget New York City.

Vi har numera fem spelare i WSL. Utöver Chelseaduon har vi ju sedan tidigare Lotta Öqvist i Manchester United (hon har inte fått någon speltid ännu under 2020) och Amanda Nildén i Brighton (har spelat en halvlek). Sedan en dryg vecka tillbaka har vi även en spelare i West Ham.

Det handlar om Filippa Wallén som lämnat BP i elitettan för högsta engelska ligan. Det är en spelare som jag inte har någon koll på. Det känns som ett ganska stort steg från ett mitten-/bottenlag i elitettan till WSL. Wallén satt kvar på bänken under hela matchen när laget föll mot Tottenham med 2–1 i söndags.

Noterbart är att West Ham hittills den här säsongen har givit speltid i WSL till spelare från 13 olika nationer. Och man har målskyttar från åtta olika. Om Wallén får debutera blir Sverige nation nummer 14.

Över helgerna har vi fått ytterligare två svenska spelare i den italienska ligan. Förutsatt att man räknar Göteborgstjejen Annahita Zamanian som svensk. Hon är ju uppvuxen i Sverige, men har inget svenskt medborgarskap. Zamanian har tagit steget från franska PSG till regerande italienska mästarinnorna Juventus. Där blir hon lagkompis med Linda Sembrant.

Zamanian blev målskytt i helgens debut. Framspelad av Barbara Bonansea gjorde göteborgskan 4–1-målet när Juve vann med 5–1 mot Tavagnacco.

Den tidigare Juventusspelaren Petronella Ekroth har valt att återvända till den italienska ligan, men inte till Juve utan till tabelltrean AS Roma. Där blir hon bland annat lagkompis med tidigare Göteborgsspelaren Andrine Hegerberg samt brasilianska landslagsstjärnan Andressa Alves.

Med undantag för en hängmatch har ligan i Italien nått halvtid. Juventus har tio segrar och ett kryss på elva matcher, och leder med sex poängs marginal till Fiorentina. Sembrants och numera även Zamanians lag har kopplat ett grepp om den inhemska fotbollen. Det mesta talar för att de vinner ligatiteln för tredje året i rad.

Internationellt har däremot Juventus mycket att bevisa. Laget har åkt ut direkt i Champions League båda de gånger man ställt upp. Det har blivit tre förluster och ett kryss på fyra matcher. Det känns som att den italienska ligan fortsatt har en bit upp till exempelvis damallsvenskan.

Tittar vi på våra svenska spelare i Italien har de följande facit:

Linda Sembrant, Juventus: 11 matcher, 965 spelminuter, 1 mål.
Annahita Zamanian, Juventus: 1 match, 33 minuter, 1 mål.
Julia Molin, Sassuolo: 10 matcher, 900 minuter.
Stephanie Öhrström, Fiorentina: 8 matcher, 720 minuter.
Jenny Hjohlman, Empoli: 11 matcher, 985 minuter, 2 mål.
Petronella Ekroth, Roma: Ny.

Även i Spanien är det halvtid sånär som på en hängmatch. Där har Barcelona kopplat ett bastant grepp om guldet. På de 15 första omgångarna har man 14 segrar, ett kryss och 62–5 i målskillnad. Avståndet ner till de två senaste årens mästarlag Atletico Madrid är sju poäng.

Mycket talar för att Barca tar sitt första ligaguld sedan 2015. De fyra senaste säsongerna har ju klubben slutat tvåa i Liga Iberdrola. I fjol nådde man finalen i Champions League, men tog ingen inhemsk titel.

För svensklaget Tacon har läget ljusnat något under december och januari. Med sju poäng på de fem senaste omgångarna har man klättrat till tionde plats. Tacon har 16 poäng, vilket är fyra fler än Madrid CFF på plats 14 (kval) och fem fler än Betis på plats 15 (nedflyttning).

Noterbart är att Tacon har släppt in flest mål av alla lag i ligan – 37. Att laget har ett bedrövligt försvarsspel är ganska tydligt på det här klippet från helgens möte med serieledande Barcelona. Gång på gång är det uppseendeväckande glest i Tacons mittförsvar.

Barca vann med 6–0 efter fyra mål av Asisat Oshoala – som någon dag tidigare utnämndes till Afrikas bästa spelare 2019. Den utnämningen tyckte jag var lite tveksam, i varje fall om man skall gå på insatser i VM. Där var Oshoala inte speciellt bra, medan Kameruns Gabrielle Onguene var lysande.

6–0-segern innebär att Barca totalt har gjort 15–1 på två matcher mot Tacon den här säsongen. Frågan är hur nöjda Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson är med sitt klubbval?

Deras facit efter halva serien är så här:

Asllani: 12 matcher, 879 spelminuter, 3 mål.
Jakobsson: 14 matcher, 1249 spelminuter, 4 mål.

Rita Chikwelu

På negativ kvalplats ligger alltså Madrid CFF. Hos dem finns numera också en svenska. Den tidigare Kristianstads- och Umeåspelaren Rita Chikwelu har nämligen debuterat för Madridklubben i helgen. Och som bekant är Chikwelu sedan några år tillbaka svensk medborgare – fast hon får inte spela landslagsfotboll för Sverige. Synd att inte Chikwelu blev kvar i damallsvenskan.

När det gäller Madrid CF har klubben under juluppehållet även värvat norska landslagsbacken Ingrid Moe Wold från LSK.

Ingrid Moe Wold

Tittar vi på hemmaplan noterar jag att Göteborg har framfört önskemål om att få flytta från Valhalla till Gamla Ullevi. Valhalla är ju slitet och på så sätt ingen bra hemmaplan. Dock är publikkapaciteten betydligt mycket bättre för Göteborgs behov än Gamla Ullevi. På den större arenan kommer det att se väldigt tomt ut i damallsvenskan.

Trenden om att svenska herrfotbollsklubbar även startar damlag fortsätter. Till nästa år planerar Helsingborgs IF att ha ett damlag. Ännu så länge har ingen svensk herrfotbollsklubb visat någon större ambitionsnivå på damsidan. Vi får se vilka som blir först med det.

Andra svenska nyheter handlar om två som slutar, en spelare och en ledare. Spelaren är Emilia Brodin, hon som i fotbollssammanhang är hon mest känd som Emilia Appelqvist. Hon kom aldrig tillbaka från korsbandsskada och graviditet.

29-åringens sista säsong var den 2016, då hon var med och vann OS-brons i Rio de Janeiro. Efter tre säsonger utan spel ger hon alltså upp. På sin Instagramsida skriver hon:

Tack för allt! 17 år av hårt arbete, glädje och upplevelser jag aldrig hade kunnat drömma om. 2016 blev mitt sista år och det absolut bästa. Spelade för laget i mitt hjärta 💛❤️💙 och fick äran att spela hem ett OS silver till Sverige. Ni är många som har gjort allt detta möjligt och jag vill tacka er alla och tack alla som jag stött på genom åren, vänner för livet men framförallt tack till min älskade familj som har stått ut, stöttat och peppat genom alla år

Emilia Brodin är självklart värd ett stort tack för hennes insatser för svensk fotboll. Lika självklart är det att önska henne lycka till med vad hon än tänker ta sig för i framtiden.

En annan som slutar och som både skall tackas och önskas lycka till i framtiden är Linda Wijkström, som nyligen meddelade att hon lämnar EFD där hon bland annat varit generalsekreterare i flera år. Nu är det klart att hennes nästa jobb är på Ecpat.

Vi får hoppas att EFD hittar nya krafter som har både energi och kraft att jobba 100-procentigt för damfotbollen i Sverige.

För andra länder flyttar fram positionerna. Under helgerna har skotska storklubben inom herrfotbollen, Celtic, beslutat att klubbens damlag skall få proffsstatus. Nästa säsong blir alla Celticdamer heltidsproffs. Gissningsvis är Celtic väldigt snart förbi Glasgow City som Skottlands största klubb.

Som bekant har många skotska spelare valt att spela i damallsvenskan. Men i vår högsta serie har vi inte någon klubb där samtliga spelare är heltidsproffs. Sannolikt innebär det här att det blir svårare för damallsvenska lag att värva skotska spelare i framtiden.

En annan klubb som visar muskler är brasilianska mästarlaget Corinthians. De har värvat hem landslagsspelaren Andressinha från Portland Thorns i USA. En signal om att damfotbollen kanske håller på att flytta fram positionerna något igen i Brasilien.

För egen del ligger fokus de närmaste dagarna på att kunna åka hem till Sverige igen. Vi får se när jag får tid för nästa inlägg. På återhörande.

Helgens tv-guide – och Asiens Champions League

Inlägget uppdaterat med länkar till matcherna i Asiens Champions League.

Det har blivit ganska mycket debatterande kring Malmö FF:s årsmötesbeslut från i tisdags här i bloggen. Det finns anledning att återkomma till både MFF och andra herrallsvenska klubbars damfotbollsprojekt i kommande inlägg.

Nu tänkte jag bara komma med en vägledning till hur man från Sverige kan se helgens damfotboll runtom i världen.

I kväll är det ett tänkbart tyskt toppmöte, när Bayer Leverkusen tar emot Wolfsburg. Häromveckan hade jag lite kontakt med Antonia Göransson i Leverkusen. Hon jobbar på, och verkar vara vid gott mod. Förhoppningsvis får hon snart lite mer speltid i Leverkusen.

På pappret är det inte så många matcher som känns spännande på förhand i de europeiska ligorna den här helgen. Söndagens tyska ligamöte mellan trean Bayern München och fyran Essen känns som helgens intressantaste. Både de nämnda matcherna från Tyskland sänds på Viasat.

Rent sportsligt får vi faktiskt vända oss till Asien för att hitta veckans mest spännande matcher. Där är man nämligen igång med en historisk Champions Leagueturnering. Där möts mästarlagen från Japan, Kina och Sydkorea samt grundseriesegrarna från Australien.

Där har vi hittills noterat följande resultat:

NTV Beleza–Jiangsu Suning Ladies 1–1

Melbourne Victory–Incheon Hyundai Steel Red Angels 0–4

Jiangsu Suning Ladies–Melbourne Victory 1–1

Incheon Hyundai Steel Red Angels–NTV Beleza 0–2

Tabellen leds alltså av de japanska mästarinnorna NTV Beleza på fyra poäng. Av vad jag sett och hört från mästerskapet är Tabitha Chawinga totalt dominant i matcherna. Men den före detta damallsvenska skyttedrottningen glöms allt som oftast bort i diskussioner om vem som är världens bästa spelare.

I morgon avgörs sista omgången, och vi får se vilka som blir Asiens allra första Champions Leaguemästarinnor. Det skall gå att se matcherna på Youtube med start 04.00 (Melbourne–Beleza) och 07.15 (Jiangsu–Incehon) svensk tid.

Här är länkar till respektive match:

Det här inlägget kommer för övrigt att uppdateras när/om jag hittar länkar till andra matcher. Bland annat brukar det gå att hitta länkar till matcher från den spanska ligan.

Här är i alla fall listan över de matcher som tv-sänds i Sverige:

Fredag
19.15, Viasat Sport, Bayer Leverkusen–Wolfsburg

Söndag
13.30, Viasat Fotboll, Arsenal–Bristol City
14.00, Viasat Sport, Bayern München–SGS Essen
16.00, Viasat Sport, West Ham–Manchester United

 

Skotska guldhjältar i Australien

När Skottland var i Göteborg och mötte Sverige med ett B-betonat landslag laddade mittfältsstjärnan Kim Little och mittbacken Jennifer Beattie för australiska W-leagues Grand Final.

Kim Little

Kim Little

Medan landslagskompisarna gjorde en slät figur spelade Little och Beattie guldroller i finalen mot Sydney FC för sitt Melbourne City FC.

Beattie stötte in 1–0 på retur på en egen nick. Assist till Little, som slog inlägget. 2–0 gjorde Little själv på en läckert placerad frispark. Kyah Simon reducerade på straff innan matchen punkterades genom sena Melbournemål från Beattie Goad och Lisa De Vanna. Och ja, jag har stavat rätt – Beattie kan både vara ett för- och efternamn.

Melbourne City FC blev alltså årets första mästarlag. Klubben gick alltså obesegrad igenom sin första säsong någonsin. Se förresten alla finalens fem mål på den här länken.

Nu skall de australiska landslagsspelarna ladda för det förestående OS-kvalet. Det kvalet känns minst lika tufft som det europeiska. Utöver Australien skall Japan, Kina, Nordkorea, Sydkorea och Vietnam göra upp om två OS-platser.

* I Italien spelades det svensk- och toppmöte. Det vann Lisa Ek och Fiorentina mot Stephanie Öhrström och Verona med 3–1. Resultatet innebar att Verona föll från första till fjärde plats, en poäng bakom serieledande Mozzanica. Fiorentina ligger trea, ett mål bakom serieledarna och med färre gjorda mål än tvåan Brescia.

Som synes på klippet nedan var Öhrström chanslös på alla tre målen. Däremot var Fiorentinas schweiziska landslagsmålvakt Gaelle Thalmann snett ute vid ett par tillfällen.

* I Frankrike var det cupomgång. Lyon vilade nästan hela sin startelva, inklusive Lotta Schelin, när man vann sin match med 11–0 mot Châtenoy. PSG var inte lika reservbetonat när man besegrade Lorient med 6–0, men laget vilade båda sina svenska spelare. Även Linda Sembrant vilade. Däremot spelade Sofia Jakobsson hela matchen när Montpellier vann med 5–1 Toulouse.

Enda svensklaget som förlorade var St Etienne. De föll med 1–0 mot andraligalaget Vendenheim.

* Slutligen till Nordamerika där OS-kvalet nu bara är åtta dagar borta. Natten mot nästa torsdag drar det i gång, och både USA och Kanada presenterade sina kvaltrupper i slutet av förra veckan.

Heather O'Reilly i aktion

Heather O’Reilly

Noterbart i USA:s trupp var att rutinerade spelare som Christie Rampone och Heather O’Reilly var petade. Däremot var 17-åriga Mallory Pugh med. Det här är en tydlig signal om att Jill Ellis nu tar chansen att fullt ut göra en generationsväxling.

Tom Sermanni försökte ju göra en sådan härom året, men då var de äldre spelarna så starka att det ledde till att han fick sparken. Nu har Abby Wambach med fler slutat och gjort plats för föryngringen.

I den 20 spelare stora truppen finns inte mindre än sju spelare som inte var med i guldlaget i VM. Det innebär alltså att tio regerande världsmästare saknas. De sju nya spelarna är utöver Pugh, Emily Sonnett, Jaelene Hinkle, Samantha Mewis, Crystal Dunn, Lindsey Horan och Stephanie McCaffrey.

I Kanadas trupp ingick flera Sverigebekanta spelare, som exempelvis tilltänkta Rosengårdsmålvakten Erin McLeod och fjolårets damallsvenska spelare Shelina Zadorsky och Josee Belanger.

I truppen fanns också flera framtidsspelare. Jessie Fleming fyller 18 i mars, men känns ju redan rutinerad. Hon har ju dock redan varit med ett tag i John Hermans trupp. I OS-kvaltruppen fanns även ett par unga spelare som jag inte hört talas om innan. Jag tänker på Gabrielle Carle, som också är född 1998 och fyllde 17 i december. Och på Deanne Rose som är född 1999. Där fanns också 95:or som VM-spelarna Kadeisha Buchanan och Ashley Lawrence samt nykomlingarna Rebecca Quinn och Nichelle Prince.

Se hela truppen här:

Årets händelser 2014

Nyårsfesten närmar sig med stormsteg. Det har alltså blivit dags för bloggens stora årskrönika.

Jag har ju tidigare sammanfattat 2014 med diverse statistik och en genomgång av utmärkelser. Här kommer en mer spretig genomgång av damfotbollsåret 2014. Trevlig läsning.

Årets afrikanska mästarinnor: Nigeria. Afrikas stora damfotbollsnation gjorde som de brukar – vann Afrikanska mästerskapen och kvalade in till VM. Det var Nigerias nionde seger av elva möjliga i mästerskapet. I finalen av afrikanska mästerskapet besegrades Kamerun med 2–0:

Årets asiatiska mästarinnor: Japan hade blivit världsmästare och tagit OS-silver, men något asiatiskt mästerskap hade man inte vunnit. Inte förrän i maj då man vann ett något brandskattat mästerskap. Dels för att Nordkorea var avstängt, dels för att japanskorna spelade utan flera av sina bästa Europaproffs. Det hindrade dem alltså inte från att ta hem titeln.

Årets assistligor: Finns här.

Årets autobahn: VM-kvalet blev en lätt resa för svensk del. Även om landslagsåret väckte många frågetecken går det att glädjas åt hur smidigt det gick i alla tävlingsmatcher, inklusive de båda mot huvudmotståndaren Skottland. Facit i VM-kvalet blev full poäng och 32–1 i målskillnad – bara Tyskland, Frankrike och England hade bättre tabellrader. Vi släppte inte in ett enda spelmål. Baklängesmålet kom nämligen på straff från Kim Little. Framåt gjorde Lotta Schelin tolv och Kosovare Asllani fem mål.

Årets Bagdad-Bob: Den i Tyresö som skrev det här på klubbens officiella hemsida i mitten av januari när man presenterade fyra nyförvärv från Brasilien:

”Som supporter känner du till vår 7-års vision som där den sportsliga delen 2005 döpte till ‘Från lingonserien till Champions League’. En sjuårsplan där de viktigaste fundamenten var att ta oss tillbaks från div.3 till Allsvenskan från 2006 till 2010, vinna SM-guld 2012, konkurrera om slutsegern i Champions League 2013/2014 och säkerställa fortsatt spel i Champions League 2014/2015. En plan som vi med hårt arbete, kreativt tänk och såklart lite tur lyckades ro i land till fullo.”

Årets bojkott: Flera damallsvenska klubbar protesterade mot alla landslagsläger genom att inte släppa sina spelare till landslagets januariläger med följden att lägret fick ställas in.

Årets bortglömda pris: Vid galan Caf Awards i januari där Afrikas bästa spelare 2013 prisades glömde man bort att kora världsdelens bästa damfotbollsspelare. Precis som 2010 delades det bara ut priser till män.

Agerandet får den kritiserade svenska fotbollsgalan att framstå som ett under av jämställdhet. Till Caf Awards i januari, 2014 års pris delas ut har man dock tre nomineringar i damklassen; Annette Ngo Ndom (Kamerun), Asisat Oshoala (Nigeria) och Desire Oparanozie (Nigeria) – så det ser ut att bli bättring.

Årets bäst när det gäller 1: Den underskattade japanska mittbacken Azusa Iwashimizu klev fram när Asiatiska mästerskapen skulle avgöras. Först nickade hon in segermålet i semifinalen mot Kina i förlängningens andra övertidsminut. Sedan gjorde hon enda målet i finalen mot Australien – även det på nick. Vi snackar tvättäkta guldhjältinna.

Årets bäst när det gäller 2: Marta Vieira da Silva. Tyresös och Rosengårds stjärna hade en halvdan säsong i damallsvenskan, men när hon verkligen hamnade i världens fokus var hon på topp. Marta gjorde två mål i Champions Leaguefinalen, satte Rosengårds guldmål och smällde in tre spektakulära mål mot USA på hemmaplan i december.

Tidigare fattade jag inte hur Marta kunde vara en av tre finalister i Ballon d’Or, men för dem som inte ser henne i damallsvenskan framstår lätt hennes 2014 som en succésäsong.

Årets bäst när det gäller 3: VfL Wolfsburg. Sedan 2013 har det tyska storlaget spelat fyra direkt avgörande matcher om stora titlar – och vunnit allihop.

De vann den tyska cupfinalen i fjol. De har vunnit två raka Champions League-finaler – den ena som stor underdog, den andra efter att ha haft ett 2–0-underläge i paus. Dessutom vann man en direkt avgörande seriefinal mot Frankfurt i Frauen-Bundesligas sista omgång i våras. Frankfurt hade tagit guld på kryss, men Wolfsburg vann med 2–1 sedan Alexandra Popp gjort segermålet i 89:e minuten.

Årets bästa spelare: Kim Little, Skottland och Seattle Reign. Läs mer här.

Årets cupmästarinnor: Linköpings FC.

Cupsegrare 2014 blev också bland annat FFC Frankfurt, Olympique Lyonnais, LSK Kvinner, Manchester City (WSL cup), Arsenal (FA-cupen), Tavagnacco, Barcelona, Ferroviária och NTV Beleza/Urawa Reds – finalen i japanska Empress cup spelas i morgon, alltså den 1 januari.

Årets dragkamp: Stod om den holländska megatalangen Vivianne Miedema. I juni stod det klart att Bayern München hade vunnit måldrottningens namnteckning. Miedema har vid 18 års ålder bland annat redan gjort 43 mål i Uefas olika turneringar på flick- och seniornivå – fler än någon svensk spelare genom tiderna. Rätt imponerande av en 18-åring…

Årets fiasko 1: Tyresö FF.

Årets fiasko 2: Även om fiasko kanske är ett hårt ord i sammanhanget placerar jag Lyons respass ur Champions League här. Som jag ser det har Lyon fortfarande störst potential av alla lag i Europa och kanske även i världen. Trots det åkte man ur WCL redan i åttondelsfinal för andra året i rad.

Årets folkfester: Ett mycket glädjande besked för damfotbollen under hösten har varit de fantastiska publiksiffror som noterats för landslag runt om i världen. Landslagen väcker verkligen engagemang.
Några exempel på fantastiska publiksiffror är de 22000 som såg Trinidad och Tobago–Ecuador i VM-playoff, de 45619 på Wembley som såg vänskapsmatchen England–Tyskland, de 13109 som såg Holland–Italien i VM-playoff och de 18000 i Ho Chi Minh-staden som såg Vietnam–Thailand göra upp om en VM-plats.

Årets fotomodell: Alex Morgan var återigen med i Sports Illustrateds klassiska baddräktsnummer. På fotbollsplan fick hon däremot inte mycket uträttat. Skador stoppade forwardsstjärnan under större delen av säsongen.

Årets förvandlingar: Båda de damallsvenska lagen från Göteborgsområdet genomgick metamorfoser inför seriestart. Jitex hade bara en spelare kvar från 2013 års trupp, dåvarande reservmålvakten Jennifer Falk. Hos Göteborgs FC var kontinuiteten något bättre, fyra av de elva som spelade flest matcher 2013 ingick även i årets trupp.

Årets hemliga projekt: Det bistånds- eller möjligen utbildningsprojekt i Afrika som skulle ge Tyresö årliga miljonintäkter.

Årets (näst-)jumbo: Jitex BK – kom sist i damallsvenskan med noll poäng. Mölndalslaget lät bara Sunnanå vara 2000-talets sämsta lag i ett år. Men trots sina noll poäng kom ju Jitex bara näst sist…

Årets konkurs: Se årets fiasko 1.

Lydia Williams

Lydia Williams

Årets korsbandsskador: Glädjande nog var det mycket lugnare på den här fronten i damallsvenskan jämfört med de senaste åren. Helt förskonad från skadeeländet var förstås inte damfotbollen heller 2014. Några av de drabbade var Linda Sällström, Leonie Maier, Lena Lotzen, Saskia Bartusiak, Gaelle Thalmann, Lydia Williams, Leena Khamis och Diana Matheson.

Årets kvalhjältinna: Vivanne Miedema. Holland vann med totalt 3–2 i avgörande VM-playoff mot Italien och den redan nämnda 18-åringen gjorde alla tre målen. Dessutom blev hon både skyttedrottning och MVP när Holland vann F19-EM för första gången. Världens bästa junior kunde självklart även varit med under vinjetten årets bäst när det gäller här ovan.

Årets lag: VfL Wolfsburg.

Årets landslag: Tyskland – vann tolv av 13 landskamper under året och avancerade i december till förstaplatsen på världsrankingen. Tyskland toppar även herrankningen – det är första gången någonsin något land är världsetta både bland herrar och damer. Tyskornas enda förlust i år kom mot Frankrike.

Just fransyskorna kommer på andra plats i en årsrankning av landslag genom säsongsfacit 13–3–1 på årets 17 landskamper. De placeras marginellt före Japan som noterade 13–4–2 under 2014.

Årets långkörare: Therese Sjögran som under hösten kom upp i 200 A-landslamper. Hatten av… Under samma rubrik skall förstås även USA:s Christie Rampone vara med. Hon passerade fantastiska 300 landskamper under hösten.

Årets längsta inkast: Irlands mittback Megan Campbell måste tillhöra de kvinnor som kastar längst i världen. Hennes inkast är vassa anfallsvapen och höll på att ge irländskorna en skrällpoäng mot Tyskland i våras. En domartavla i minut 85 och en målvaktstavla i minut 90 gav dock Tyskland en tursam 3–2-seger.

Årets mest annorlunda förslag: Medan andra vill minska antalet lag i damallsvenskan till åtta eller tio föreslår den före detta Rosengårdstränaren Jonas Eidevall istället en utökning till 16 lag – allt för att ge fler unga talanger chansen. Ett intressant sätt att se på saken.

Årets mål 1: Franska talangen Claire Lavogez mål mot Costa Rica i U20-VM är årets mål på många sätt. Såväl framspelningen som avslutet håller sanslöst hög klass:

Årets mål 2: Charlyn Corral bjöd på årets mest spektakulära volleymål när hennes Mexiko slog Jamaica i det nordamerikanska VM-kvalet. Godbiten kommer 2,30 in i det här klippet:

Men även Jamaiacas 1–0-mål av Donna-Kay Henry är snyggt och sevärt…

Årets mål 3: En kandidat till årets skott stod Katrina Gorry för i australiska W-leauge:

Gorry prisades tidigare i höst som Asiens bästa spelare 2014. Jag gissar att huvudorsaken var just hennes fantastiska distansskytte. Utöver det häpnadsväckande ovan satte hon två läckra skott i Asiatiska mästerskapen:

Årets mål 4: Årets sologenombrott var kanske det här som Marta stod för mot USA nu i december. Det är förstås 2–2-målet 48 sekunder in i klippet som avses:

Årets mål 5: Manchester Citys Toni Duggan tog snyggt emot bollen med bröstet innan hon drog i väg den volleykanon som innebar att Chelsea tappade det engelska ligaguldet till Liverpool. Det här är alltså på många sätt ett riktigt guldmål:

Årets mål 6: Eugenie Le Sommer tog också bollen med bröstet, men lät den studsa innan hon drog till mot Nya Zeeland. Den godbiten kommer sist i det här lilla kollaget med snygga franska landslagsmål från året som varit:

Årets mål 7: Christine Nairn utmanar Gorry i klassen årets skott. Amerikanskan skickade i väg en bomb för sitt Melbourne Victory i W-league:

Årets mål 8: En utmanare i kategorin årets skott i Sverige stod Eskilstunas Elena Sadiku för mot AIK. Det kommer 45 sekunder in i det här klippet:

Årets mål 9: Även Kristianstads Therese Björck vill ha ett ord med i spelet i kampen om årets svenska skott 2014. 3,45 in i det här klippet kommer bomben som definitivt sköt bort Göteborg från Champions Leaguechansen:

Årets mål 10: Lotta Schelin gjorde flest mål i det svenska landslaget under året, hon gjorde också det snyggaste när hon styrde in 3–0 mot Bosnien med en yttersidesklack. Det målet kommer 1,45 in i det här klippet:

Årets mål 11: Erika Tymrak bjöd på en retfull tunnel och skickade in bollen högt via bortre stolpen. Det målet placeras dock bara som femma i kavalkaden över årets 20 snyggaste mål i NWSL – en kavalkad du kan se nedan. Redan nämnda Christine Nairn stod för årets mål enligt klippet och visst är det ytterligare en glödhet kandidat till årets skott hon bjuder på…

Årets mästare i Concacaf: USA gjorde som de brukar, vann det nord- och mellanamerikanska mästerskapet. Det var amerikanskornas sjunde seger på nio försök. I finalen besegrades Costa Rica med hela 6–0 efter fyra mål av Abby Wambach. Det var ett lite udda mästerskap eftersom de regerande mästarinnorna Kanada inte kom till spel då de redan är klara för nästa års VM-slutspel.

Förra årets mål: Hösten 2013 satte Stephanie Roche drömmålet som hela damfotbollsvärlden hoppas skall vinna Puskas Award, priset som går årets mål i världen. Har du inte röstat kan du göra det här till den 12 januari. Njut av det här:

Årets mästare: FC Rosengård, VfL Wolfsburg, Olympique Lyonnais, FC Kansas City, Urawa Reds, Melbourne Victory, LSK Kvinner, Liverpool FC, FC Twente, Fortuna Hjörring, PK-35 Vantaa, Stjarnan, Brescia, Ferroviária med fler.

Svenska spelare som vann mästerskap utomlands under 2014 var Nilla Fischer, Lotta Schelin, Mimmi Löfwenius och Jessica Samuelsson. Fischer vann även Champions League, medan Schelin och Löfwenius även blev cupsegrare i sina respektive länder.

2015 års första mästarinnor: Canberra United. Finalen i 2015 års mästerskap spelades ju redan innan jul. 2014 års final spelades i februari – då var Jessica Samuelsson alltså med och höjde pokalen tillsammans med lagkamraterna i Melbourne Victory.

Årets nitlott 1: VM-lottningen blev en stor besvikelser. Sverige lottades in i den allra tuffaste gruppen tillsammans med USA, Australien och Nigeria.

Årets nitlott 2: FC Rosengård fick svårast möjliga väg till en eventuell final i Champions League. I kvartsfinal väntar regerande mästarinnorna Wolfsburg och i en eventuell semifinal lär PSG stå för motståndet.

Årets nykomlingar 1: FC Rosengård. Det blev SM-guld direkt under klubbens nya skepnad.Tidigare har man vunnit fem guld som Malmö FF och tre som LdB FC Malmö. Totalt nio SM-guld – flest av alla.

Årets nykomlingar 2: Även klassiska FCR 2001 Duisburg kom till spel under ny skepnad under 2014. Numera heter 2009 års Champions Leaguemästare MSV Duisburg. Det är lagets fjärde skepnad. Tidigare har man hetat FC Rumeln-Kaldenhausen, FCR Duisburg 55 och alltså FCR 2001 Duisburg.

Årets nykomlingar 3: Damallsvenskans stora glädjeämne 2014 hette Eskilstuna United. Nykomlingen var respektlös och låg länge på tabellens övre halva. Men framför allt vann man publikligan med fina 1940 åskådare i snitt. Eskilstuna var huvudorsaken till att publiksnittet i damallsvenskan höjdes till 836 – upp me nästan 100 personer från 2013 års notering på 741.

Årets ord: Moratorium eller moratorieackord var i alla fall nya ord för mig, ord som spelade en stor roll i svensk damfotboll i våras.

Årets mest oväntade juryutslag: Det stod Diamantbollen-juryn för. I nästan alla andra rankingar över 2014 hamnar Nilla Fischer före Lotta Schelin, men inte här. Schelin vann sin fjärde raka Diamantboll, medan Fischer får nöja sig med att ha vunnit Champions League och korats till den tredje bästa spelare i Europa säsongen 2013/14 av Uefa.

Årets (sämsta) prioritering: Gjordes av TV4 som med kort varsel valde att ta bort hyllningen av Therese Sjögran vid Fotbollsgalan.

Årets publiklag: Portland Thorns förstås. 2013 års NWSL-mästarinnor är ensamma i damfotbollsvärlden om att ha haft femsiffrigt publiksnitt någon säsong. Nu har man haft det två år i rad. 2013 års snitt på 13320 fick nämligen se sig besegrat. 2014 snittade Thorns 13364 åskådare – bra jobbat. Man slog även amerikanskt ligarekord när 19123 personer såg Portland–Houston i en vanlig lunkmatch. Makalöst.

I Europa hade Wolfsburg bäst siffror i den senaste färdigspelade serien. De dubbla tyska mästarinnorna snittade 2933 säsongen 2013/14, mest eftersom fina 12464 räknades in till den rena guldfinalen mot Frankfurt i sista omgången. I höst har dock Turbine Potsdam gått om, man har 2207 mot Wolfsburgs 1777.

Årets reklamfilm: Det är nog den här, även om det är lite oklart vad filmen gör reklam för…

Årets rättsfall: Låt oss kalla det konstgräsgate – rättsfallet där ett flertal spelare från olika länder har stämt Fifa för att de planerar att spela Kanada-VM på konstgräs.

Från svensk del har protesterna varit rätt beskedliga, även om flera spelare står bakom stämningen. Men med tanke på att damallsvenskan i mycket stor utsträckning spelas på konstgräs borde underlaget passa vårt svenska lag mycket bra.

Årets selfie: Den togs av Sverigedemokraternas ungdomsförbund i Almedalen ihop med Pia Sundhage och Erik Hamrén. Sedan uppstod en storm i ett vattenglas.

Årets skalp: Vårt landslag slog världsettan USA med 1–0 i Algarve. Det var en match som hade mycket av det man vill se i VM nästa år; en stabil defensiv, en målvakt (Hedvig Lindahl) som presterade på toppen av sin kapacitet, Lotta Schelin som matchhjälte mot en toppnation – dessutom efter nickmål:

Årets skyttar: Katrina Gorry och Christine Nairn. Har du kollat klippen som ligger under årets mål ovan förstår du varför.

Årets skytteligor: Hittar du här.

Årets stipendiat: Den titeln tillfaller Pia Sundhage som tog tjänstledigt från jobbet som svensk förbundskapten under januari månad för att sticka till USA och verka som gästprofessor vid Bethany College i Lindsborg, Kansas.

Årets storm i ett vattenglas: När det blev klart att den så kallade baddräktskungen Panos Papadoupolos skulle stötta Jitex uppstod en udda diskussion om kvinnliga fotbollsdräkter. Jag fattade ingenting.

Årets svenska målrekord: Lotta Schelin är uppe i 73 mål för Sveriges A-landslag – fler än någon annan. Bra jobbat.

Årets sydamerikanska mästarinnor: Brasilien gjorde som de brukar – vann Copa America Feminina. Det var sjätte segern av sju möjliga för Sydamerikas damfotbollsstolthet. Slutspelet avgjordes i år som gruppspel, men den sista matchen mot Colombia blev ändå som ett slags final. Den matchen slutade 0–0 ett resultat som innebar brasiliansk trofé.

Mästerskapet avgjordes utan några av segrarlandets stora stjärnor. Varken Marta eller Debinha var exempelvis med i guldlaget. Däremot ingick de båda före detta Tyresöspelarna Thaisa och Tamires (Rilany) i finalelvan.

Årets sämsta resebudget 1: När Trinidad/Tobagos Soca Princesses åkte till USA för att spela Concacaf:s VM-kval kvala skickade förbundet med spelarna matchkläder, varsin flygbiljett samt en resekassa på totalt 500 dollar. Alltså drygt 3500 kronor i kassa för hela laget. Några bollar, koner, sjukvårdsmaterial eller annan utrustning fick man inte. De 3500 kronorna skulle dessutom räcka till mat och husrum.

Deras amerikanska, gratisarbetande förbundskapten Randy Waldrum bad om donationer via sitt Twitterkonto den 8 oktober:

Randy Waldrum ber om donationer för sitt lag.

Randy Waldrum ber om donationer för sitt lag.

Trots de usla förutsättningarna höll det på att leda hela vägen till VM för The Soca Princesses. Mer om det i ett annat inlägg.

Årets sämsta resebudget 2: Tyresö hade inte råd att åka till Champions Leaguefinalen i Lissabon utan Svenska Fotbollförbundet fick gå in och ge ett förskott för att rädda den svenska representationen i årets match i Europa.

Årets sämsta seedningssystem: Det är det Uefa använder när man seedar till Champions League. Upplägget bör omgående göras om. Hur snett det nuvarande systemet slår går det att läsa om här.

Årets utspel 1: Kosovare Asllani var inte nöjd med förbundskapten Sundhages laguttagningar. Vid 3–0-segern mot Polen i augusti fick Asllani sitta på bänken i den första halvleken. Till TT kommenterade PSG-stjärnan petningen så här:

”Hade jag hetat något annat och skrattat och dansat så kanske jag spelar.”

Årets utspel 2: Susan Varli gick till attack mot Calle Barrling vid månadsskiftet februari/mars. Varli menade att spelare med utländsk bakgrund var chanslösa i svensk damfotboll. Hon syftade framför allt på landslagen, men breddade kritiken en aning genom det här citatet:

”Zlatan sa nyligen att det inte går att jämföra damfotboll och herrfotboll. Jag håller med till hundra procent. Om han hade varit damspelare i Sverige skulle han blivit petad i division fem.”

Årets sämsta värvning: Fabiana. Tyresö hade redan ett rejält underskott när man den 14 januari presenterade fyra dyra brasilianska nyförvärv. Affischnamnet var Fabiana – som man inte lyckades få spelklar. Klubben betalade alltså fet lön i ett halvår till en spelare som inte spelade en enda minut. Svårslaget.

Fabiana

Fabiana

Årets tack för allt 1: Jenny Palmqvist. Sveriges i särklass bästa damfotbollsdomare någonsin slutade. Hon är redan saknad.

Jenny Palmqvist

Jenny Palmqvist

Årets tack för allt 2: Josefine Öqvist. Enda svenska spelaren som gjort mål i två VM-semifinaler tackade för sig i somras. En underbar personlighet som också är rejält saknad.

Josefine Öqvist

Josefine Öqvist

Årets tack för allt 3: Johanna Almgren. Damfotbollens ansikte utåt på Västkusten tvingades till slut ge upp kampen mot knäskadorna. Självklart är hon saknad, inte minst som traditionsbärare i Göteborg FC. Men Almgren kommer tillbaka som tränare. Redan 2015 ser vi henne leda Kungsbacka DFF i elitettan. Spännande.

Några andra spelare som har slutat under 2014 är Lori Lindsey, Madelaine Edlund och Emmelie Konradsson. Tack för allt.

Årets tränarbyte: Det mest uppmärksammade tränarbytet var tveklöst när USA sparkade Tom Sermanni i början av april. Han fick gå direkt efter en 2–0-seger mot Kina.

Det var resultaten i Algarve cup som fick det att koka över för förbundsledningen. Där föll USA ju både mot Sverige och Danmark och kryssade mot Japan. 5–3-förlusten mot danskorna innebar dessutom rekord i antalet insläppta mål för det amerikanska damlandslaget. Det anmärkningsvärda i det hela var att Sermanni inte hade förlorat en enda match inför Algarve cup och att han fick kicken utan att ha coachat laget i en enda tävlingsmatch. Sermannis facit blev 18 segrar, fyra kryss och bara två förluster på de 24 matcher han ledde USA.

Årets tusing: När Kosovare Asllani satte 1–0 på straff borta mot Nordirland i VM-kvalet i början av april innebar det att en milstolpe passerades. PSG-stjärnan gjorde nämligen vårt landslagsmål nummer 1000.

Årets tv-debacle: Ingen av de två första semifinalerna i Champions League tv-sändes. Ett gigantiskt bakslag för europeisk damfotboll. Mest udda att ingen kanal var intresserad av heta tyskmötet Potsdam–Wolfsburg.

Årets udda uttagning: Sverige spelade F19-EM utan Marija Banusic. Varför fick vi inte veta.

Årets uppmaning: Pia Sundhage:s systerson Tomas Örn berättade i BT om förbundskaptens möte med Zlatan Ibrahimovic:

”Hon är ju skön Pia. Damlandslaget möter Frankrike i Paris den 8 februari. Pia var på Zlatan om att han skulle komma dit och snacka lite. Och att han skulle ta med sig cykeln…”

Årets usch vad nära: Närmare ett VM-slutspel än Trinidad och Tobagos Soca Princesses var går det inte att komma. Med Kvarnsvedens Ahkeela-Darcel Mollon i laget fick man tre chanser att kvala in.

Först föll man efter straffläggning mot Costa Rica, sedan efter förlängning mot Mexiko. I båda de matcherna slog T&T ur underläge. I det avgörande playoffmötet med Ecuador var Trinidad favoriter. Inte minst efter 0–0 på bortaplan.
Returen inför fantastiska 22000 åskådare i Port of Spain dominerades totalt av hemmalaget. Ecuador fick sin första målchans i 92:a minuten – och gjorde mål. Ecuador klart för VM med 1–0.

Årets utmärkelser: Hittar du här.

Årets utvandrare: Ett flertal svenska spelare har valt andra landslag än Sveriges. I våras kom beskedet att Sunnanåmålvakten Sussie Nilsson valde Serbien framför Sverige. Och trion Eldina Ahmic, Iris Kadric och Amna Lihovic har alla spelat VM-kval för Bosnien – två av dem var med på Gamla Ullevi tidigare i år.

Årets världsmästare: Tyskland vann F20-VM efter 1–0 mot Nigeria i finalen och Japan vann F17-VM efter finalseger mot Spanien med 2–0.

Årets vallöfte: Inför riksdagsvalet skrev ett av våra större partier in damfotbollen i sitt partiprogram. Men vad är det egentligen de ska verka för?

”31. Fi ska verka för att Sverige får en kvinnlig proffsliga inom ishockey och fotboll.”

Årets värvning: Den gjorde Rosengård som lade beslag på Marta i somras och förlängde kontraktet med ytterligare tre år nu i höst. Nu trängs världsstjärnor som Marta, Ramona Bachmann och Anja Mittag i samma anfallsuppställning. Hyfsat…

Det var min genomgång av 2014. Förhoppningsvis har jag fått med allt viktigt, men ibland ser man inte skogen för alla träd. Vilket som, nu blir det nyårsfirande. Vi hörs igen 2015 – VM-året 2015. Gott slut.

Fischer tysk halvtidsmästarinna

I och med dagens omgång är halva Frauen-Bundesliga spelad och halvtidsmästarinnorna heter föga överraskande VfL Wolfsburg. I dagens toppmöte med Frankfurt visade ”die Wölfinnen” (varginnorna) att serieledningen är på sin plats.

Det var aldrig något snack om vilket lag som var bäst i den match som skulle kunna vara en försmak av vårens final i Champions League. Anfört av lagkapten Nilla Fischer ägde Wolfsburg matchen från första till sista spark. Det slutade 2–0 efter att Martina Müller gjort ledningsmålet läckert framspelad av Alexandra Popp. 2–0 satte Lena Goessling på inläggsfrispark.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

Fischer har kanske inte alltid 100 procent rätt position, men hon är ändå en klippa i Wolfsburgs superstabila backlinje. Vad jag såg i dag så vann hon dessutom varenda närkamp hon gick in i.
Känslan är att Fischer känner större trygghet i Wolfsburg än i landslaget. En orsak till det lär vara att det tyska storlaget är mer defensivt balanserat än Pia Sundhage:s landslag.

En period under våren 2013 var det en njutning att se Wolfsburg spela anfallsfotboll. Laget riktigt sköljde fram längs kanterna i anfallsvåg på anfallsvåg. Jag gjorde då jämförelser med den vackra fotboll som Dortmunds och Bayern Münchens herrar spelade. Nu är inte die Wölfinnen lika offensivt balanserade, vilket oj vad stabilt laget är. Det är numera just stabiliteten som utgör skönheten i deras fotboll.

Under höstens elva omgångar har målvakt Almuth Schult bara släppt in ett enda ligamål. Orsaken är dels att Schult är en utmärkt målvakt, dels att hela Wolfsburgs lag deltar i försvarsarbetet. Trots att Europas bästa spelare säsongen 2013/14, tillika den ordinarie lagkaptenen Nadine Kessler har varit skadad och bara spelat 30 minuter i höst funkar innermittfältet utmärkt. Schweiziska nyförvärvet från Cloppenburg, Vanessa Bernauer har nämligen gått in och tagit stort ansvar bredvid Goessling.

Nu har ju Frankfurt också stora skadeproblem. Inte minst saknas långtidsskadade Saskia Bartusiak i mittförsvaret. Och det var i de bakre regionerna Frankfurt darrade till ibland. Wolfsburgs ledningsmål uppstod på grund av passivitet från Peggy Kuznik och 2–0 var ett svagt ingripande från målvakten Anke Preuss.

Några timmar efter Wolfsburgs 2–0-seger spelade Bayern München 0–0 borta mot tabellfemman Essen. Därmed leder Wolfsburg serien med två poängs marginal efter elva omgångar. Här är läget:

VfL Wolfsburg       11    29–1      29
Bayern München  11    32–3      27
FFC Frankfurt       11    39–9      25
Turbine Potsdam  11    29–12    25

Skytteligan leds av Celia Sasic på tolv mål, hon är åtta före klubbkompisen i Frankfurt, Kerstin Garefrekes. Sasic tvingades för övrigt kliva av planen efter 41 minuter i dagens match till följd av skadeproblem.

När jag satt och kollade in det tyska toppmötet slog det mig att alla de fyra tyska topplagen har schweiziska spelare i sina lag. Hos Wolfsburg startade i dag både Bernauer och Noelle Maritz och hos Frankfurt fanns Ana-Maria Crnogorcevic i startelvan. Hos Potsdam är Lia Wälti en nyckelspelare och hos Bayern München har Caroline Abbé och Vanessa Bürki spelat i alla elva matcher.

Dessutom har ju Schweiz som bekant Ramona Bachmann i svenska storlaget FC Rosengård och Lara Dickenmann hos franska storlaget Lyon. Åtta schweiziska spelare spelar alltså löpande i sex av Europas åtta bästa klubbar. Bara Tyskland, Frankrike och Sverige har fler, något som på sikt borde kunna innebära att det schweiziska landslaget kan stiga ytterligare på världsrankningen. Med rätt lottning kan de bli en sensation redan i nästa års VM-slutspel.

Ramona Bachmann

Ramona Bachmann

Appropå VM är det inofficiella klubblags-VM:et igång i Japan. Turneringen var hyperintressant för två år sedan när både Europas bästa lag Lyon och Asiens bästa lag Inac Kobe Leonessa var med. Deras final var för övrigt en av de bättre klubblagsmatcher jag sett.

Årets turnering är betydligt mycket gråare. Exempelvis representeras Europa av Arsenal, som slutade fyra i WSL och sannolikt skulle hamna någonstans mellan 20–30 på en aktuell klubblagsrankning i Europa.

I helgen har kvartsfinaler spelats. Bland annat vann japanska Okayama Yunogo Belle med 5–0 mot Australiens Melbourne Victory. Semifinalerna spelas på onsdag mellan Yunogo Belle och Arsenal samt Urawa Reds och brasilianska São José.

Australiens representant är alltså utslagen ur klubblags-VM, men landet har ändå inte kammat noll i helgen. För några timmar sedan korades nämligen Katrina Gorry till Asiens bästa spelare 2014. Mini, som hon kallas, vann AFC Women’s Asian Player of the Year award vid Asiens stora fotbollsgala.

Till slut en sväng till Frankrike. Där spelade ingen av våra fem svenska representanter i dagens omgång. Jag har funderat lite under veckan varför Sofia Jakobsson flögs hem tidigare från landslaget medan Linda Sembrant var kvar. Nu spelade det ingen roll för Montpelliers möte med Juvisy blev uppskjutet.
De båda topplagen Lyon och PSG spelade alltså också utan svenskt på planen när de tog varsin säker seger. Ada Stolsmo Hegerberg blev tvåmålsskytt när Lyon vann med 8–2 borta mot tabelljumbon Arras.

Därmed leder nu norskan skytteligan med 16 mål, fyra fler än tvåan Lotta Schelin och fem fler än trean Eugenie Le Sommer – alla tre som bekant från just Lyon.

Victory för Samuelsson i morse

Jessica Samuelsson

Jessica Samuelsson

Jessica Samuelsson är australisk mästarinna. Stort grattis. Melbourne Victory vann nämligen W-leagues Grand final mot Brisbane Roar med 2–0 (2–0).

Målskyttar var Lisa De Vanna och Lauren Barnes. Och Jessica Fishlock valdes till matchens MVP. Publiksiffran var 2504 personer.

Här är en utmärkt text, där man kan följa matchen genom kommentarer och bilder upplagda på sociala medier av bland annat media, supportrar och spelare.

Och på den här länken skall det finnas ett klipp med höjdpunkter från matchen. Jag lyckas dock inte få i gång klippet…

Tillagt i efterhand: Här är ett klipp med målen:

Spitzenspiel och Grand final

I morgon klockan 12.00 är det dags för vinterns kanske allra mest intressanta klubbmatch i Europa. Då är det nämligen seriefinal i Frauen-Bundesliga mellan ettan Frankfurt och tvåan Wolfsburg.

Båda lagen är obesegrade efter tio omgångar. Men Frankfurt är två poäng och tio mål före i tabellen, och skulle koppla ett rejält repp om seriesegern vid seger. Så Nilla Fischer och de andra i Wolfsburgförsvaret gör bäst i att täta till.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

Det är svårt att veta framför allt hur det är med lagens form. Wolfsburg såg ju okej ut förra helgen mot Cloppenburg, även om laget inte var så blixtrande som de var för ett år sedan. Men de har fått en tävlingsmatch i benen inför seriefinalen, vilket kan vara nyttigt.
Frankfurt däremot har inte spelat tävlingsmatch på två månader. För dem kom uppehållet väldigt olägligt, för laget gick som en slåttermaskin innan jul. Man står därmed på sex raka trepoängare i ligan. Och på de fyra sista ligamatcherna i fjol noterade man makalösa 28–2, alltså ett snitt på 7–0,5. Måldrottningen Celia Sasic satte nio av de där 28 målen.

Celia Sasic

Celia Sasic

Under den där fina perioden slog även Frankfurt ut just Wolfsburg ur tyska cupen med 1–0 efter mål av Kerstin Garefrekes. Den segern kan kanske innebära att hemmalaget har ett mentalt övertag i morgon.

Matchen direktsänds av svenska Eurosport (sändningen startar 11.45) och skall vara perfekt att klämma in mellan Charlotte Kalla:s guldjakt på 30 kilometer skidor och herrarnas första slalomåk… Ni som inte har Eurosport kan se matchen med tysk kommentator på DFB-tv.

I Tyskland är det även möte mellan ligans trea och fyra i helgen. Det kan bli debut för Olivia Schough i fyran Bayern München hemma mot Turbine Potsdam på söndag 14.00. För Bayern är det en riktig måstematch – om man skall ha en chans att vara med och slåss om de två Champions Leagueplatserna. För Potsdam är det en måstematch om man skall vara med och slåss om guldet. Ligatoppen ser ju ut så här:

Frankfurt     10    +36     26
Wolfsburg   10    +26     24
Potsdam     10    +17     23
Bayern        10     +8      18

* I Frankrike är det vanlig ligaomgång. Alla de fyra topplagen har överkomligt motstånd, och lär vinna – vilket gör att jag inte lägger något större fokus på de matcherna nu.

* Däremot är det alltså en betydligt mer intressant i Australiens W-league. Där är det alltså Grand final mellan Melbourne Victory och Brisbane Roar. Alltså möte mellan Jessica Samuelsson och Nadine Angerer… Den finalen spelas på söndag klockan 05.00 svensk tid.

Jessica Samuelsson

Jessica Samuelsson

När lagen möttes för två veckor sedan vann Brisbane med 1–0 efter mål av 21-åriga Katrina Gorry. Fast då spelades matchen i Brisbane, och var av ganska liten betydelse. Nu är det Melbourne som har hemmaplan – om det nu är till nytta. För den minnesgode kommer kanske ihåg att laget även hade hemmafördel i fjolårets final. Men förlorade.

Och i årets seriespel noterade Melbourne fyra segrar och två förluster på hemmaplan, medan Brisbane var bättre borta än hemma, och totalt i W-league har 5-1-1 på bortaplan.

Hos Brisbane är förstås lagets enda utlänning, Angerer, den stora stjärnan och nyckelspelaren. Men man har även ett antal landslagsmeriterade australier, som de fyra VM-spelarna från 2011 Laura Alleway, Elise Kellond-Knight, Clare Polkinghorne och Tameka Butt. Katrina Gorry var inte med i VM, men har slagit sig in i landslaget de senaste två åren. Hon är lagets bästa målskytt den här säsongen, med fem.

I Melbourne Victory finns fem utlänningar i Samuelsson, Jessica Fishlock (Wales), Lauren Barnes (USA – lån från Seattle Reign), Katie Hoyle (Nya Zeeland) och Gülcan Goca (Turkiet). Fast egentligen är det bara fyra, för Goca är så mycket hemmaspelare man kan bli – uppvuxen i just Melbourne som hon är. Men hennes turkiska rötter, har gjort att det turkiska landslaget har fått henne att spela för dem.

Melbournes stjärnspelare är Fishlock och Lisa De Vanna – i den ordningen. De har även i australiska landslagsspelare i nyblivna NWSL-värvningen Steph Catley och före detta Linköpingsmålvakten Brianna Davey. Man skulle ha haft en tredje, men 19-åriga Ashley Brown har fastnat i knäskadeeländet. Hon valdes till årets unga spelare i W-league 2012 och slog sig in i landslaget när hon drog av korsbandet. Brown fick hela 2013 förstört, och i sin comeback i december vek sig knät efter bara 30 minuter på planen. Det var en ny korsbandsskada, och även 2014 är förstört för talangen.

Till roligare saker, som Jess Fishlock. Hon är en underbar karaktärsspelare. Hon backar inte för en närkamp. Hon gjorde sig ett namn i NWSL (Seattle) i fjol, och skall tillbaka till USA i år. Det borde vara klockrent att ha henne i laget i en sådan här final – om hon inte är övertänd.

Fishlock gav häromveckan sin syn på fotbollslivet i Australien i den brittiska podcasten som kallas Women’s Football Podcast. Klicka på länken, och gå 17.30 in i episode 15 för att höra Wales lagkapten. Där pratar hon även om hur fantastiskt bra hon tycker att Seattle har fått ihop sin trupp inför årets NWSL. Och så hyllar hon Seattlecoachen Laura Harvey rejält.

Melbournes bästa målskyttar är De Vanna och Caitlin Friend, som gjort sju mål vardera. Just Friend och Katie Hoyle skall för övrigt spela i engelska WSL för Notts County i år.

Sett till spelarmaterialet tycker jag att Melbourne Victory är favoriter att ta sin första mästerskaps-victory någonsin. Men final är final – och…

Skulle jag hitta någon stream till finalen, kommer jag att lägga upp länken här.

* Ett antal damallsvenska lag kommer att spela träningsmatcher i helgen. En spelades redan i dag, det var Linköping som vann med hela 8–0 (4–0) mot finska mästarinnorna Åland United. Jag hade på matchen på datorn samtidigt som jag tittade på OS på tv:n.

Det gjorde att jag blev ganska okoncentrerad på matchen, och faktiskt lyckades missa alla fyra LFC-mål före paus. Man fick bara en chans, för det var en mycket enkel produktion utan repriser. Vilket som var det inte svårt att notera LFC:s överlägsenhet. Pernille Harder gjorde stundtals som hon ville, och blev fyramålsskytt. Kristine Minde visade sin snabbhet till vänster, och gjorde två mål.

Pernille Harder

Pernille Harder

Jag var spänd på några av spelarna i Linköpings backlinje. Men Åland var så uselt, så backarna inte sattes på några prov. Faktum är att om inte LFC är i en makalös toppform för tillfället så är Åland ett lag som inte hade haft en chans att hänga kvar i damallsvenskan. Inte ens nära. För vad jag såg skapade de inte en enda målchans. Åland hade inte ens tendenser till spel förrän sista åtta minuterna – när LFC hade bytt bort rytmen.

Tillagt i efterhand: På den här länken finns nu målen från LFC:s storseger.

På söndag spelar Linköping igen i Finland. Klockan 13.30 möter man PK-35 Vantaa – och vinner troligen med lika stora siffror igen. Troligtvis direktsänds även den matchen på Huukaja tv.

Lite undangömd på LFC:s hemsida finns för övrigt i dag den glada nyheten att Magdalena Ericsson inte drog av korsbandet mot Örebro senast. Skönt.

Nya svenskmål i Frankrike och Italien

1302 åskådare kom för att se MSV Duisburgs första match i Frauen-Bundesliga. Publiken fick se den ny-, eller skall man kalla det ombildade klubben vinna sin första match.

Duisburg vann nämligen premiären med 2–1 hemma mot Bayer Leverkusen. Det var tre riktigt viktiga poäng för att skapa avstånd ner till nedflyttningsstrecket. Jennifer Oster gjorde segermålet i den andra halvlekens första minut.

* Till Italien, där Stephanie Öhrström höll nollan, och Maria Karlsson blev målskytt när AGSM Verona besegrade Firenze med 3–0.
Jag är lite osäker på om det var Karlssons sjunde eller åttonde mål för säsongen. Vilket som är det grymt bra av en mittback att ösa in så många mål.

* Jag skrev om W-league-semifinalen Sydney–Melbourne 2–3 i förra inlägget. Här är ett klipp med matchens fem mål.

* Och här är ett klipp med målen från FC Rosengårds 2–0 mot Fortuna Hjörring i går. 1–0-målet av Anja Mittag är riktigt läckert. Verkligen en aktion av högsta världsklass.

* I Frankrike var det cuphelg. Alla tre svensklagen avancerade. Fattar jag det här rätt gjorde Josefine Öqvist två av Montpelliers tre mål i 3–0-segern borta mot Blanquefort. Kosovare Asllani spelade från start, men blev utbytt i 53:e minuten när PSG vann med 5–0 borta mot Algrange. Däremot vilade Lotta Schelin från Lyons 6–0-seger borta mot Claix.

Samuelsson till Grand final

Jessica Samuelsson

Jessica Samuelsson

Jessica Samuelsson och Melbourne Victory är klara för Grand final i Australiens W-league. Tidigt i morse vann man med 3–2 borta mot Sydney FC.

Hemmaplansfördel verkar vara en rejäl nackdel när man kommer till slutspelet i Australiens W-league. I fjol var det rakt igenom bortasegrar, vilket gjorde att ligafyran Sydney FC tog hem titeln.

Även i årets båda semifinaler har bortalagen vunnit. Håller trenden i sig kommer årets grundseriefyra Brisbane Roar att vinna mästerskapet natten mot söndag, för det blir nämligen final på Lakeside Stadium i Melbourne.

Fjolårets mästarlag Sydney FC har verkligen varit sämst när det gäller i årets säsong. De gick länge som tåget, och ledde grundserien med fem poängs marginal, och var obesegrade, när tre omgångar återstod. Men tre förluster på de senaste fyra matcherna har gjort att man dels tappade grundseriesegern och nu alltså även är utslaget ur slutspelet.

I morse tog Victory ledningen med 2–0 efter mål av Jessica Fishlock och Jessica Humble. Sydney kom tillbaka, Sam Kerr kvitterade på övertid i första halvlek, och Leena Khamis kvitterade i början av den andra halvleken. Semifinalen avgjordes på straff av Lauren Barnes i 71:a minuten. Samuelsson spelade hela matchen.

Finalen spelas 15.00 på söndag, lokal tid. Det borde innebära 05.00 svensk tid – om jag fått tidsskillnaden rätt.

Mina, och Eidevalls tankar om landslaget

Ett dygns distans har inte fått mig att ändra min uppfattning om gårdagens överkörning i Amiens speciellt mycket.

Det går förstås inte att förvänta att Sverige skall spela ut Frankrike på bortaplan ens under svensk högsäsong, och med absolut bästa startelva. Därför var mina förväntningar på det halvnya, orutinerade lag vi ställde upp med rätt lågt satta.

Men tyvärr var vi sämre än jag väntat mig och hoppats på. Jag hade trott att svensk grundorganisation skulle innebära att vi skulle vara svårspelade, och att det skulle vara svårt att skapa chanser mot oss. Och jag hade hoppats att vi åtminstone skulle ha ett par bra lägen att göra ett eget mål. Ingen av punkterna slog in.

Framför allt var det de äldre, etablerade spelarna som gjorde mig lite besviken. För även om coachningen från sidan var svag så borde spelarna på planen ha insett att Sara Thunebro var chanslös mot Elodie Thomis, och agerat på egen hand.

Och vid en närmare koll på de tre målen stämmer de analyser jag hade i går rätt väl. Vid 1–0 är det Lisa Dahlkvist som öppnar den centrala ytan för Thomis, och lurar Amanda Ilestedt att kliva fram, vilket i sin tur ger Gaetane Thiney fritt fram.

Vid 3–0 får trion Caroline Seger, Elin Rubensson och Nilla Fischer dela på ansvaret för målet. Seger och Rubensson för att de inte är tillräckligt vakna på Louisa Necib:s löpning. Fischer för att hon lämnar, och öppnar den farliga ytan där målet görs.

Målen ses på det här klippet:

Så här dagen efter har jag noterat att Rosengårds tränare Jonas Eidevall på sin twitter kommit med ett antal funderingar kring landslaget. Här är de:

1. Testa Fischer som def mitt. Sverige behöver en bollvinnare högre upp i plan och man har andra bra mittbackar.

2. Bestäm vilka spelare som skall satsas på inför VM. Välj ca 18 etablerade och komplettera med 6-8 som är ca 21 och yngre. Spela de bästa.

3. Spela mot högkvalitativt motstånd (USA/Jap/Tys/Fra etc) så ofta som möjligt. Vi måste hitta vår väg för att vinna dessa matcher.

4. Satsa ekonomiskt på att svenska klubblag får möta bästa internationella motstånd (ex resebidrag ifrån Efd/SvFF). Erfarenhet för alla.

5. Fokusera på matchen fullt ut och vad som krävs för att vinna den. Vår satsning på spelare kan inte vara för bred för länge.

Det är lite egenintresse i punkt 3, men totalt sett tycker jag att Eidevall är rätt ute. Framför allt gillar jag punkt 2, som känns väldigt vettig ur ett framtidsperspektiv. Men även punkt 5 är helt rätt. Ungdomarna skall ha plats i truppen, men det är de bästa oavsett ålder som skall starta matcherna.

Men om det någon gång skulle inträffa att fem–sju av de 18–20 etablerade saknas skall man inte plocka in fem–sju nya 25–30-åringar, utan verkligen ge de unga chansen.

När det gäller punkt 1 känner jag att det centrala mittfältet är en problemposition. För tillfället har vi ingen kreativ, central speluppläggare av världsklass. Caroline Seger har inte tillräcklig disciplin för att klara rollen. Hon faller hela tiden ner för lågt. Dessutom är hon inte en tillräckligt bra poängspelare.

Att hitta rätt centrala mittfältare blir en riktigt avgörande fråga för Pia Sundhage den närmaste tiden. Kanske kan Fischer vara svaret på den gåtan.

Att hitta en tillräckligt bra målvakt är en annan gåta. Hedvig Lindahl är okej, men inte av allra högsta världsklass. Det är lite för många konstigheter och misstag för att man skall känna sig trygg med henne. Just nu är hon kanske ändå bästa alternativet.
Men jag ser gärna att andra också får chansen att visa upp sig den närmaste tiden. Eller att Sofia Lundgren blir frisk…

Till förbundets hemsida hittade för övrigt Lilie Persson följande positiva saker efter matchen:

”Jag tycker att Elin Rubensson var bra som högerback. Hon är snabb och klarade sig fint där ute. Lisa Dahlkvist och Nilla Fischer får godkänt och Hedvig Lindahl var okay i målet.”

Jag håller med om att Rubensson var bra och att Lindahl var ok. Det var det om landslaget för nu.

* USA vann med 7–0 mot Ryssland i går. Det var ställningen när jag skrev mitt förra inlägg. I det inlägget finns också målskyttarna. Det var för övrigt ryskornas andra stjärnsmäll på relativt kort tid. Minns att de fick pisk av Tyskland med 9–0 i VM-kvalet i höstas.

Här är höjdpunkter från matchen:

Och här är ytterligare ett klipp med höjdpunkter. Här är bilderna filmade från marknivå:

Det är kul med bilder från marknivå, när de är så här bra filmade. För de ger en bra känsla för matchens tempo.

Lydia Williams

Lydia Williams

* I sista omgången av Australiens W-league vann Canberra United med 2–1 borta mot Sydney FC. Det var en direkt avgörande seriefinal, vilket innebär att Canberra vinner grundserien. Man gör det med Sverigebekantingar som Lydia Williams, Kendall Fletcher och Nicole Sykes och den före detta amerikanska landslagsmittfältaren Lori Lindsey i truppen.

Canberra tar emot fyran Brisbane Roar i semifinal natten mot lördag svensk tid. Hos Roar heter affischnamnet förstås Nadine Angerer.

Nadine Angerer

Nadine Angerer

Den andra semifinalen blir en direkt repris av fjolårets Grand final. Där tar det regerande mästarlaget Sydney FC mot Melbourne Victory.
Sydney kom tvåa i grundserien. I laget spelar skytteligavinnaren, Sverigebekanta Jodie Taylor. Men även bästa unga spelaren i VM 2011, Caitlin Foord och världsstjärnan i cricket, Ellyse Perry.

Melbourne Victory blev trea med Jessica Samuelsson och ytterligare två spelare med Linköpingskoppling i laget, nämligen Brianna Davey och Lisa De Vanna.

Sydney–Melbourne spelas natten mot söndag, svensk tid.

Visas landslaget i svensk tv på lördag?

På lördag klockan 20.50 spelar Sverige landskamp borta mot Frankrike. Matchen tv-sänds i Frankrike av en kanal som jag tror kallas kanal D17. I Sverige verkar däremot ingen visa matchen.

I varje fall har inte jag hittat någon uppgift om att matchen tv-sänds av någon svensk kanal. Har ni?

Visst är lördag en dag där vinter-OS lär ta huvuddelen av sporttittarna. Det är första riktiga OS-dagen, vilket innebär att folks feber är som störst. Men jag anar att den sena avsparkstiden i Amiens delvis är taktiskt uttänkt med tanke på att OS-tävlingarna är över vid den tiden. Vad jag kan se börjar nämligen kvällens sista OS-gren 19.00 svensk tid.

Således borde det vara bra läge för de svenska tv-kanaler som inte sänder OS att ta chansen att visa Lotta Schelin med vänner på bästa sändningstid. Eller?

Minns att jag kritiserade förbundet för bristande vilja och engagemang i samband med VM-kvalmatchen borta mot Bosnien i höstas. Där ifrågasatte jag också varför inte förbundet på egen hand kunde ha fixat en billig tv-produktion från Zenica, och sänt på sin hemsida.

Dagen efter kommenterade förbundets kommunikations- och marknadschef Camilla Hagman inlägget, och erbjöd sig att förklara. Jag ringde upp henne, och fick veta varför matchen inte hade sänts. Hagman menade att förbundet hade gjort allt de kunde för att få till en sändning, men att tiden var för knapp och produktionen för dyr.

Nu har Hagman och hennes kollegor på förbundet en ny chans. Visst, det är ingen tävlingslandskamp, men det är Europas andra och tredje högst rankade lag som möts. Och med tanke på vilka fantastiska tittarsiffror damlandslaget hade i fjol borde det gå att marknadsföra den här matchen så bra att någon svensk kanal väljer att sända.

Den här gången finns det ju dessutom redan en produktion, vilket borde underlätta rejält. Och skulle inte någon kanal ta chansen, borde förbundet kunna sända den själva på sin hemsida. Eller hur?

Det är drygt fyra dygn till avspark. Förhoppningsvis är allt löst tills dess, så att vi svenskar som är intresserade av matchen slipper att leta efter fulstreamar med den franska sändningen.

* Apropå landskampen så har Charlotte Rohlin lämnat återbud, och ersätts av Linda Sembrant i truppen. Det borde innebära att Amanda Ilestedt går in i startelvan.

* I går fastställdes matchtiderna för kvartsfinalerna i Champions League. Tyresö spelar hemma mot Neulengbach den 23 mars 14.45 och borta i Österrike den 29 mars 16.00.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

* I går vid Gaygalan, även kallad QX-galan, fick Nilla Fischer det finaste priset, ”Årets homo/bi/trans.” Grattis.

* Jag har ju inte sammanfattat alla helgens matcher ännu. Vad jag har hittat spelade tre damallsvenska lag träningsmatcher i söndags. Göteborg vann även sin andra match i Danmark. Det blev 2–1 mot Fortuna Hjörring sedan Sara Lindén och Manon Melis blivit målskyttar. Resultatet imponerar, framför allt eftersom GFC hade sex nya spelare i startelvan. Det brukar kunna ta långt tid att få ett nytt lag att fungera, men Stefan Rehn har i alla fall fått en bra start i Göteborg.

Kristianstad mötte också danskt motstånd. Skånskorna vann med 2–1 mot B93/HIK/Skjold efter att en danska, Johanna Rasmussen, blivit tvåmålsskytt. En text om matchen finns här.

Johanna B Rasmussen

Johanna B Rasmussen

Kif Örebro gjorde också säsongspremiär. Man föll mot Sturehovs P15-lag med 1–0 – ett resultat som jag har väldigt svårt att värdera. Efter matchen presenterade man sitt tredje nyförvärv från Sunnanå – den finländska innermittfältaren Annika Kukkonen.

Annika Kukkonen

Annika Kukkonen

* I Australiens W-league återstår en omgång av grundserien, och Melbourne Victory med Jessica Samuelsson ligger på tredje plats, med chans på avancemang till andra. För det är så raffinerat att de fyra redan slutspelsklara lagen möts i sista omgången. Här är läget:

1) Sydney FC                +25     262) Canberra United       +19     24
3) Melbourne Victory     +12     23
4) Brisbane Roar             +5     20

Matcherna i sista omgången är Sydney–Canberra och Brisbane–Melbourne. Ettan och tvåan har fördel av hemmaplan i semifinalerna.

* Samuelsson var inte den enda spelaren som lämnade damallsvenskan i höstas för W-league. Det gjorde även den duktiga amerikanska ytterbacken Camille Levin, som varit i Western Sydney Wanderers i vinter. I går blev det klart att den före detta Göteborgsbacken kommer att spela för Sky Blue FC i NWSL kommande säsong.

* Slutligen vann Brasilien det sydamerikanska U20-mästerskapet genom att slå Paraguay med 2–0 i finalen. Båda lagen var som bekant redan klara för VM i Kanada i höst. Några bilder på målen från finalen har jag inte hittat, men väl ett klipp om arrangemanget, som avslutas med att Brasilien höjer pokalen.

Duisburg ropar ”vargen kommer” igen

Europas bästa lag för tillfället heter sannolikt FFC Frankfurt. Det är förstås vansinnigt tråkigt att Frauen-Bundesliga inte har tre eller fyra platser i Champions League, så att Frankfurt även kunde få visa upp sin styrka utanför Tysklands gränser den här säsongen.

För på hemmaplan är laget ännu obesegrat. I dag vann serieledarna med hela 8–2 hemma mot Hoffenheim. Frankfurt hade sju olika målskyttar. Bara veteranen Kerstin Garefrekes hittade rätt fler än en gång.

Totalt har Frankfurt på sina nio ligamatcher sju segrar, två kryss och målskillnaden 41–8. Dessutom är man storfavoriter till att ta hem den tyska cupen, då alla de tre andra storklubbarna redan är utslagna.

Om allt är uppåt i Frankfurt är det återigen rena natta i FCR 2001 Duisburg. Den klassiska före detta storklubben är återigen i akut ekonomisk kris. Och nu ber man återigen om hjälp.

Enligt den här artikeln har försöken till en sammanslagning med herrfotbollsklubbarna DSV Duisburg och VfB Homberg misslyckats. Enligt samma artikel är det bara ett mirakel som kan rädda klubben. Nästa veckas hemmamöte med Jena riskerar att bli klubbens sista allra sista. För som situationen är nu så finns inte pengar till att spela vidare efter jul.

Sportsligt är inte krisen lika påtaglig. För i går vann Duisburg mycket överraskande borta mot Olivia Schough:s blivande klubb, FC Bayern München, med 1–0. Höjdpunkter därifrån finns på den här länken.

Nilla Fischer spelade hela matchen när Wolfsburg vann med 2–0 borta mot SGS Essen. Målskyttar blev Martina Müller på volley och Nadine Kessler på ett friläge.

Dagens tyska svenskmöte slutade 3–1 för Turbine Potsdam mot Cloppenburg. Fast på planen blev det inget svenskmöte. Det gavs nämligen ingen speltid till Antonia Göransson. Däremot fick Sofia Jakobsson vara på planen under hela matchen. Cloppenburg kvitterade i minut 64 sedan Potsdams målvakt helt missbedömt en frispark. Men bara tre minuter senare blev norska Ada Stolsmo Hegerberg matchvinnare med sitt 2–1-mål – även här var målvaktsspelet högst tveksamt.

Det målet, och alla andra från helgens matcher i Tyskland går att se på den här länken. Kozue Ando:s 2–0-mål för Frankfurt är helt klart veckans mest underliga. Alla utom Ando verkar tro att det är avblåst. Inte ens domaren verkar uppfatta att spelet är i gång. Ett mycket konstigt mål.

Megan Rapinoe

Megan Rapinoe

* Det var ju svenskmöte även i Frankrike. Det vanns av Lotta Schelin:s Lyon med klara 4–1 borta mot Josefine Öqvist:s Montpellier. Amerikanska Megan Rapinoe blev tvåmålsskytt. Däremot blev det inte några svenskmål i aktuell match.

Helgens enda svenskmål i de europeiska ligorna gjorde i stället Kosovare Asllani, som gjorde 3–0-målet när PSG krossade Rodez med 7–0. Marie-Laure Delie gjorde ett äkta hattrick de sista 16 minuterna, något som för henne upp på totalt tolv mål och delad skytteligaledning med Juvisys Gaetane Thiney. Schelin är trea på nio mål.

* I Italien lyckades inte svensklaget AGSM Verona vinna det viktiga hemmamötet med de senaste årens mästarinnor Torres. Trots att Torres fick två spelare utvisade slutade matchen ”bara” 1–1 för Maria Karlsson:s och Stephanie Öhrström:s lag.
Melania Gabbiadini gav Verona ledningen i 15:e minuten sedan Marta Mason sprungit igenom och fixat både straff och målchansutvisning på gästernas schweiziska målvakt Gaelle Thalmann. Men med två spelare mindre på planen kvitterade Torres genom Pamela Conti i minut 84.

Båda svenskorna spelade huvudroller i matchen. Karlsson nickade snygg in 2–0 – trodde hon. Men målet blev bortdömt på mycket vaga grunder. I den andra halvleken räddade Öhrström snygg en straff från Conti.

Krysset var alltså ett stort bakslag för Verona som därmed fortsatt är fem poäng efter Torres trots att man har en match mer spelad. Guldchansen är nog redan borta för Verona. Även chansen till Champions Leaguespel känns numera liten. Höjdpunkter från gårdagens match finns här:

* I Australien spelade Jessica Samuelsson hela matchen när Melbourne Victory vann borta mot Perth Glory med 3–1. Sverigebekanta Lisa De Vanna gjorde Melbournes tredje mål. Perths tröstmål gjordes av fjolårets Jitexspelare, kanadensiska Christina Julien.

Hjärnskakningar och proffskoll

Att tjejer drabbas av fler korsbandsskador än killar har man vetat ett tag. Att tjejer drabbas av dubbelt så många hjärnskakningar som killar inom fotbollen var däremot något som var nytt för mig. Och tråkigt.

Det här långa och informativa reportaget från Washington Post om en av de hårt drabbade, nämligen USA:s före detta landslagsmålvakt Briana Scurry, är högst läsvärt.

Där konstateras att forskning presenterad i American Journal of Sports Medicine gör gällande att fotbollstjejer drabbas av dubbelt så många hjärnskakningar som fotbollskillar. Och vad värre är, tjejerna löper större risk att få men av hjärnskakningarna. Det är Briana Scurry ett levande exempel på.

Josefine Öqvist

Josefine Öqvist

* Till något betydligt roligare – nämligen svenskmål i Frankrike. Det gjordes fyra sådana i helgen. Både Lotta Schelin och Josefine Öqvist blev nämligen tvåmålsskyttar i går. Schelin gjorde 4–0 och 5–0 när Lyon slog Soyaux med just 5–0 på hemmaplan. Öqvist gjorde 2–0 och 5–0 när Montpellier vann med 6–0 borta mot Muret.

Totalt har Schelin gjort nio mål och Öqvist åtta. De ligger med det delad tvåa respektive delat fyra i skytteligan. Leder gör Juvisys Gaetane Thiney på tio mål. Marie-Laure Delie (PSG) delar andraplatsen med Schelin och Laetitia Tonazzi (Lyon) delar fjärdeplatsen med Öqvist.

Kosovare Asllani har gjort ett mål i årets ligaspel. I helgen fick hon ingen chans att utöka den skörden. PSG:s match mot Henin-Beaumont blev nämligen uppskjuten.

* I Tyskland är Sofia Jakobsson enda svenska spelare som är kvar i cupen efter helgens åttondelsfinaler. Jakobsson började på bänken för Cloppenburg, som vann med 2–1 borta mot Bayer Leverkusen. Svenskan byttes in i minut 52, vid ställningen 1–1.

* I Italien föll svensklaget Verona överraskande med 1–0 hemma mot bottenlaget Chiasiellis. Stephanie Öhrström blev ju nyligen uttagen i landslaget. Hon var möjligen lite väl nära straffområdeslinjen vid det friläge som ledde till bortamålet. Men framför allt hade hon otur då hon räddade bollen, men returen gick rakt till målskytten Margherita Zanon.
Ingen i Verona hade för övrigt speciellt mycket tur. Målet föll i minut 90. Och som man ser på klippet nedan hade Verona en mängd chanser innan dess. Bland annat ett bortdömt mål från Marta Mason. Även Maria Karlsson hade ett bra läge, men nickade utanför. Se höjdpunkter från matchen här:

Verona byter för övrigt namn rätt ofta nuförtiden. Laget hette Bardolino Verona när förra säsongen startades. Under den säsongen bytte man till Verona Calcio Femminile. Nu har man lagt till AGSM framför. Så klubben där Öhrström och Karlsson spelar heter alltså numera AGSM Verona Calcio Femminile. Årets säsong har man inlett halvdant. Efter åtta omgångar är man redan åtta poäng bakom serieledande Tavagnacco.

Jessica Samuelsson

Jessica Samuelsson

* I Australien debuterade Jessica Samuelsson för Melbourne Victory i helgen. Laget tog sin första seger för säsongen genom att vinna med 2–0 borta mot Adelaide United sedan Lisa De Vanna och Caitlin Friend. För Victory vaktade för övrigt höstens LFC-lån Brianna Davey målet.

Det här var andra omgången. I den första hade Davey en jobbig dag. Då vann nämligen Sydney FC med hela 5–1 mot Melbourne – se målen därifrån på den här länken. En av Sydneys målskyttar var för övrigt vårens Göteborgsspelare Jodie Taylor. Hon har för övrigt gjort två mål per match i ligaupptakten, och leder med det skytteligan.

Ren korpklass, Malmö

Förra våren hade jag synpunkter på hur de damallsvenska klubbarna jobbade med sina hemsidor i samband med träningsmatcher. Efter det noterade jag snabba, och rejäla förbättringar – vilket förstås var väldigt positivt.

Nu är det dags för nya synpunkter på olika damallsvenska hemsidor. Fast egentligen är synpunkterna bredare än så, de handlar om klubbarnas mediapolicys.
Om det nu finns sådana – för på många håll verkar det nästan som att tankegångarna inte ens finns.

För samtidigt som damfotbollen, och de damallsvenska klubbarna gnäller på dåligt genomslag, så arbetar de mot media på ett extremt amatörmässigt sätt.

Hade jag jobbat i en damallsvensk klubb hade jag först sett till att klubbens hemsida var uppdaterad med de senaste nyheterna kring klubben. Både som service åt medier – och åt supportrar.
Sedan hade jag upprättat en mejllista där jag först skulle lägga upp adresserna till samtliga medier, journalister och bloggare som skulle kunna tänkas rapportera om min klubb. Därefter hade jag lagt till adresserna från alla de medier som jag önskar skulle rapportera om min klubb.
Ju fler som ser klubbens nyheter, desto större chans har man kan få utökat utrymme i media.

Mejllistan skulle sedan användas exempelvis varje gång klubben hade nyförvärv att presentera. Men även vid andra nyheter. För hellre ett mejl för mycket, än ett för lite. Ju mer klubben syns, desto lättare är det ju att sälja in sponsring.

I dag på förmiddagen hade LdB FC Malmö presskonferens. Enligt Sydsvenskan skulle två spelare presenteras. Att den ena var den colombianska mittfältstalangen Yoreli Rincon förstod man ju redan i början av januari. Men dessutom skulle en defensiv spelare presenteras.

Vid lunchtid började jag leta efter info kring vem den där spelare nummer två kunde vara. Det var inte lätt. Utöver Sydsvenskan, damfotboll.com och diverse damfotbollstwittrare så gick jag in på LdB FC Malmös hemsida för att kika.

Där fick jag en negativ överraskning. Hade jag inte varit inne där förr – och sett hur bristfällig sidan är – så hade jag nog kallat det en chock. För där fanns inte ett ord om dagens presskonferens. Inte ett ord om att klubben värvat Yoreli Rincon.

Och nej, nyheten finns fortfarande inte utlagd nu när vi närmar oss midnatt. Faktum är att jag gissar att den överhuvud taget inte kommer att gå att läsa på hemsidan.

Malmö verkar inte anse att nyheter om nyförvärv är något man skall erbjuda sina supportrar. Jag hittar nämligen inte heller någon info om värvningen av Manon Melis på sidan.
Det är verkligen uselt. Ren korpklass.

Jag kan inte bedöma Malmös mediepolicy som helhet. För det är ju möjligt att man har skickat ut proffsiga pressreleaser till de medier som är viktigast för klubben.
Fast om man har gjort det så borde man snabbast möjligt se till att lägga upp releaserna på sin hemsida, så att övriga medier – och alla supportrar – får en extra chans att ta del av nyheten.

Undrar du vem spelare nummer två var? Det gör jag också. Sydsvenskan hade fattat fel. Malmö skulle bara presentera ett nyförvärv – Rincon. Mitt letande var alltså förgäves.

* Så lite målbilder. Först från Frankrike. På det här klippet finns höjdpunkter från lördagens franska toppmöte mellan Lyon och Juvisy. Där går det bland annat att se Lotta Schelin:s 2–0-mål, som hon styrde in från nära håll efter mästerligt förarbete av Eugenie Le Sommer.
Av det korta klippet kan man också konstatera att Elodie Thomis har konserverat fjolårets toppform.

* Sedan har jag äntligen hittat bilder från förra helgens Grand Final i Australiens W-league. På det här klippet noteras att Sydney FC fick 0–1 till skänks. Däremot är Petra Larsson:s frispark till 1–1 snygg, och språngskallen från Samantha Kerr som betyder 1–2 är en godbit.