Den stora VM-guiden – grupp E

Den näst sista gruppen, grupp E, startar med en match under måndagskvällen och ytterligare en under tisdagen. Det är en grupp där kampen om gruppsegern känns vidöppen mellan Kanada och Nederländerna. Här är bloggens genomgång av lagen i grupp E:

Stephanie Labbé

Kanada

Världsranking: 5

Guldchans: 5–10 procent

Nyckelspelare: Christine Sinclair – 35-åringen (fyller 36 i nästa vecka) behöver göra fyra landslagsmål till för att bli tidernas bästa målskytt någonsin i landslagssammanhang.

Spelare med Sverigekoppling: Trion Sabrina D’Angelo (Vittsjö), Jenna Hellstrom (Kif Örebro) och Shannon Woeller (Eskilstuna) spelar i damallsvenskan. Tidigare har även Stephanie Labbé (Piteå, Örebro och Linköping), Allysha Chapman (Sirius och Eskilstuna), Shelina Zadorsky (Vittsjö) och Sophie Schmidt (Kristianstad) spelat i Sverige.

Startelva i genrepet (4–2–3–1): Stephanie Labbé – Ashley Lawrence, Kadeisha Buchanan, Shelina Zadorsky, Allysha Chapman – Sophie Schmidt, Desiree Scott – Janine Beckie, Jessie Fleming, Nichelle Prince – Christine Sinclair.

Kommentar: Kanada har spelat åtta landskamper i år. På dem har de fem segrar, en straffseger och två kryss – och totala målskillnaden 8–1.

Då har man ändå mött lag som Norge, Sverige, England och Spanien. Kanada anno 2019 är ett starkt och stabilt lag. Man var redan bra i OS 2016 – där vann man fem av sex matcher och kom hem med ett brons.

Det har hänt mycket under veteranen och superstjärnan Christine Sinclair:s karriär. När den snart 36-åriga måldrottningen slog igenom var Kanada ett fysiskt benknäckargäng. Nu har man ett mycket mer spelskickligt lag.

Man har också två raka OS-brons i bagaget. Däremot väntar Kanada ännu på landets första VM-medalj. Som bäst blev det en fjärdeplats i Sinclairs debutmästerskap 2003. Då gjorde hon tre mål. Hon har gjort mål även i mästerskapen 2007, 2011 och 2015. Totalt står hon på nio VM-mål inför turneringen i Frankrike.

Sinclair är spelaren att kolla in. Hon är också en av de äldre spelarna i truppen. Generationsväxlingen har gått lite längre än man hade tänkt sig genom att skador stoppar målvakten Erin McLeod och hårt jobbande mittfältaren Diana Matheson från VM-spel.

Trots deras bortavaro har Kanada många skickliga spelare. På målvaktssidan har man tre kandidater av god internationell nivå, med fjolårets LFC-målvakt Stephanie Labbé som etta. Framför dem har man en väl samspelt backlinje . Längst fram har både Janine Beckie och Nichelle Prince bra fart på benen.

På mittfältet finns kreativa mittfältaren Jessie Fleming – en spelare jag personligen är väldigt svag för. 21-åringen gör redan sitt andra VM-slutspel. Hon har en skön bollbehandling. Det har även PSG:s offensiva ytterback Ashley Lawrence.

Några unga spelare att hålla ögonen på är passningsskickliga 18-åringen Julia Grosso och tillika 18-åriga forwarden Jordyn Huitema. Den senare är väldigt stark i luftrummet, och kommer garanterat att få göra sina inhopp i VM. Hon skrev för övrigt nyligen på för PSG.

Jag har tippat Kanada som turneringens skrällag. Och det kommer jag inte att ändra nu. Både ettan och tvåan i grupp E är på motsatt sida av slutspelsträdet från vinnarna i USA:s, Frankrikes och Englands grupper, vilket förstås är ett gynnsamt läge. Det finns alltså en hyfsad chans att Christine Sinclair äntligen får spela en stor final.

Nederländerna

Nederländerna

Världsranking: 8

Guldchans: 5–10 procent.

Nyckelspelare: Sari van Veenendaal. Offensivt har Nederländerna massor av hot. Nyckeln till framgång ligger i defensiven – samt i att målvakt van Veenendaal spikar igen.

Spelare med Sverigekoppling: Målvakten Loes Geurts spelar för Göteborg. Även duon Lieke Martens (Göteborg och Rosengård) och Danielle van de Donk (Göteborg) har spelat i damallsvenskan.

Startelva i genrepet (4–2–3–1): Sari van Veenendaal – Desiree van Lunteren, Stefanie van der Gragt, Dominique Bloodworth, Kika van Es – Jackie Groenen, Sherida Spitse – Shanice van de Sanden, Danielle van de Donk, Lieke Martens – Vivianne Miedema.

Kommentar: Nederländerna har en otroligt vass offensiv. Man har extrem fart till höger i Shanice van de Sanden. Man har teknisk briljans till vänster genom Lieke Martens. Och mellan dem spelar en av världens allra bästa målskyttar – Vivianne Miedema.

Bakom sig har man två utmärkta passningsspelare i Sherida Spitse och Jackie Groenen samt en fysiskt spelande djupledslöpare i Danielle van de Donk. Jag vill nog hävda att Nederländerna har världens vassaste anfallsspel.

Groenen har för övrigt nyligen skrivit på för Manchester United.

Det nederländska laget är ganska framtungt. Det finns ganska stora brister i försvarsspelet. Inte blev det bättre av att ordinarie vänsterbacken Kika van Es skadade handen bara två minuter in i genrepet mot Australien.

van Es är dock inte borta från VM. Hoppet lever om att hon kan matchas in i turneringen.

När Nederländerna överraskande vann EM-guld på hemmaplan lyckades man väldigt bra i defensiven. Det var lite av ”anfall är bästa försvar”. Då var dessutom målvakten Sari van Veenendaal i absolut toppform. Den senaste säsongen har hon inte varit lika bra.

Nederländerna blev ju bara tvåa i sin kvalgrupp bakom Norge och tvingades till playoff för att ta sig till Frankrike. Då petades van Veenendaal efter förlusten i Oslo. I de fyra matcherna i playoffspelet fick i stället Göteborgs Loes Geurts vakta målet.

Under en lång del av säsongen har van Veenendaal varit formsvag och petad i England. Hon har problem i spelet med fötterna, vilket numera är något som är ett viktigt inslag i engelsk fotboll. Problemet för förbundskapten Sarina Wiegmann är att Geurts varit bänkad i Göteborg under våren – vilket gör att det troligen blir van Veenendaal som får förtroendet från början i VM.

Frågetecken på målvaktssidan alltså. Men som helhet känns lagets form god. I genrepet visade man god effektivitet när man besegrade Australien med 3–0.

Just Australien kan vänta på vägen fram mot en finalplats. Som tidigare konstaterats har både ettan och tvåan i Nederländernas grupp placerats på samma halva av slutspelsträdet. Så borde det inte vara, men det misstaget från Fifa kan alltså gynna Nederländerna eftersom gruppsegrarna i USA:s, Frankrikes och Englands grupper är på slutspelsträdets andra gren.

Grupptvåan i E ställs för övrigt mot tvåan i Sveriges grupp i åttondelsfinal. Det kan alltså bli Sverige–Nederländerna i Paris den 24 juni.

Mitt tips har varit hemresa för Nederländerna efter åttondels- eller kvartsfinal. Men efter genrepet känner jag mig inte alls säker. Kan de ta med sig den effektiviteten till VM, samt slippa skador – då kan laget faktiskt ta sig hela vägen.

Kameruns otämjbara lejon

Kamerun

Världsranking: 46

Guldchans: Promillenivå.

Nyckelspelare: Gabrielle Onguene. Den tekniska och kvicka CSKA Moskvaspelaren utsågs till bästa spelaren i Afrikanska mästerskapen 2016. Användbar både som offensiv mittfältare och som forward.

Spelare med Sverigekoppling: Gaelle Enganamouit har vunnit skytteligan i damallsvenskan för Eskilstuna. Hon har även spelat för Rosengård. Och Ajara Nchout har spelat för Sundsvall i elitettan. Dessutom var Augustine Ejangue skriven i Tyresö när klubben gick i konkurs. Hon spelade dock inga matcher i damallsvenskan.

Startelva i genrepet (4–3–3): Annette Ngo Ndom – Claudine Meffometou Tcheno, Christine Manie, Marie Aurelie Awona, Yvonne Leuko – Raissa Feudjio, Meyong Menene, Jeannette Yango – Christiane Bissong, Marlyse Ngo Ndoumbouk, Henriette Akaba.

Kommentar: Jag var på plats i Edmonton för fyra år sedan när damfotbollen i Kamerun hade sin största dag hittills. Landslaget skrällvann mot Schweiz och tog sig vidare till åttondelsfinal i VM.

Jublet efter slutsignalen visste inga gränser. Om inte Sverige och Australien skulle haft avspark en stund senare på samma plan tror jag att Kameruns otämjbara lejoninnor fortfarande hade varit kvar på planen i Edmonton och firat…

Kamerun firar segern.

Det roliga tog slut i åttondelsfinalen den gången. Tyvärr har inte Kamerun byggt vidare på framgången för fyra år sedan. Tvärtom har man behandlat sitt landslag på ett väldigt styvmoderligt sätt.

Efter att ha blivit trea i Afrikanska mästerskapen och därmed kvalat in till VM har vägen till Frankrike varit strulig. I januari sparkade man förbundskaptenen och ersatte med en av fystränarna, Alain Djeumfa. Den nya förbundskaptenen har inte haft många chanser att sätta sin prägel på laget. Kamerun spelar nämligen nästan inga landskamper.

Jag kan bara hitta att laget har spelat tre officiella landskamper under året, plus en match mot spanska klubblaget Levante. Två av landskamperna var en turnering i Kina, där man föll mot värdnationen med 1–0.

Känslan är att Kamerun hade kunnat vara ett bra lag, men att man har haft för dålig uppladdning för att kunna göra sig rättvisa.

Genrepselvan är från 4–0-förlusten mot Spanien. Jämfört med den matchen bör Kamerun få in de offensiva affischnamnen Gabrielle Onguéné och Gaelle Enganamouit i VM-elvan. Den förstnämnda är snabb och bra en mot en, medan Enganamouit är den stora målskytten. Vi som såg Enganamouit i Eskilstuna vet vilken enorm potential hon har. Tyvärr är det några år sedan i alla fall jag såg Kinaproffset visa det.

Noterbart också att Kamerun har en ”sen värvning”. Rutinerade mittbacken Estelle Johnson anslöt till landslaget så sent som i maj. 30-åringen är född i Kamerun, men har levt större delen av sitt liv i USA. Hon har spelat proffsfotboll både i WSL och NWSL sedan 2010, och lär vara ett väldigt bra tillskott till Kameruns mittförsvar.

Jag tror att Kamerun åker hem efter gruppspelet. Men säker är jag inte. För laget är inte chanslöst mot Nya Zeeland. The Ferns brukar ha svårt att föra matcher, och för Kamerun borde det passa bra att ligga på kontring. Det finns alltså en liten möjlighet att ta en tredjeplats i gruppen, och avancera till åttondelsfinal även den här gången. Men utgångstipset är att de otämjbara lejoninnorna bara spelar tre matcher i Frankrike.

Ali Riley

Nya Zeeland

Världsranking: 19

Guldchans: Promillenivå.

Nyckelspelare: Målvakten Erin Nayler måste göra en stark turnering om Ferns skall kunna nå slutspelet.

Spelare med Sverigekoppling: Ali Riley är svensk medborgare. Har tidigare spelat för Rosengård. Catherine ”CJ” Bott spelar för Vittsjö. I Vittsjö spelade även tidigare Hannah Wilkinson. Även Anna Green har tidigare spelat i damallsvenskan, i hennes fall för Mallbacken.

Startelva i genrepet (3–5–2): Erin Nayler – Rebekah Stott, Abby Erceg, Anna Green – Katie Bowen, Annalie Longo, Ria Percival, Olivia Chance, Ali Riley – Hannah Wilkinson, Sarah Gregorius.

Kommentar: Nya Zeeland är ett svårspelat lag. Man har en ganska tät defensiv med en bra målvakt i Erin Nayler, och flera starka huvudspelare i backlinjen. Mittbacken Abby Erceg är mycket stark i luftrummet, något som gör att Ferns även är väldigt tunga på fasta situationer.

Offensivt har man svårt att föra matcher. Men när man får kontra spelar man en rak och ganska vass fotboll. Laget har bland annat slagit Norge och England under förberedelserna, resultat som indikerar just det att man inte bara går ut och hämtar poängen från Nya Zeeland.

Problemet ligger väl i jämnheten. Utöver de fina segrarna har Ferns även åkt på en 5–0-förlust mot USA. Och i genrepet föll man med 1–0 mot Wales.

Oceaniens mästarinnor har haft en ganska strulig väg fram till VM. Ett massivt missnöje med den förre förbundskaptenen gjorde att många av nyckelspelarna antingen lade av, eller tackade nej till landslagsspel. Sedan rutinerade lagbyggaren Tom Sermanni tog över har nyckelspelarna lockats tillbaka en efter en. Under våren fick Ferns bland annat tillbaka viktiga Erceg.

Dessutom har skador ställt till det. I sista stund tvingades man stryka tilltänkta startspelaren i mittförsvaret, Meikayla Moore ur VM-truppen och ta in Nicole Stratford. Och det ordinarie anfallsparet Amber Hearn och Hannah Wilkinson har båda varit långtidsskadade. Viktiga Hearn missar VM, medan Wilkinson precis kommit tillbaka från den korsbandsskada hon drog på sig i Vittsjös cupmatch mot Jitex i fjol. Wilkinson har spelat i tre matcher i förberedelserna, och kanske kan vara redo för 45–60 minuter.

Lagkapten är numera en svensk. Ali Riley blev ju svensk medborgare innan hon lämnade Rosengård för Chelsea. Den snabba ytterbacken gör sitt fjärde VM-slutspel.

Noterbart kring Nya Zeeland är att landet ser ut att ha en ljus framtid. I fjolårets U17-VM tog landet brons, vilket självklart är en signal om att man har många spännande talanger på väg upp i A-landslaget.

Mitt tips är att Nya Zeeland tar tredjeplatsen i gruppen. Sedan gäller det för laget att kvala in bland de fyra bästa grupptreorna för att få spela åttondelsfinal. Om man tar sig till slutspel är laget en ganska otrevlig motståndare. Laget gillar ju som sagt att ligga på kontring, och som är vasst på fasta situationer. Jag tror att Football Ferns kommer att stå för någon skräll under VM. Det troliga är ändå att laget åker hem efter åttondelsfinalen.

 

Chock i Kanada – och två fina debuter

I natt svensk tid briserade en bomb i kanadensisk fotboll. Den succéstämplade förbundskaptenen John Herdman lämnar damlandslaget och tar över landets herrfotboll.

Tydligen var någon tidning nära att avslöja nyheten, vilket gjorde att Kanadas fotbollförbund fick panik – och gick ut med det innan man hade informerat damlandslagets spelare. Här är två kommentarer på sociala medier:

Herdman har kanske varit den bästa förbundskaptenen av alla inom damfotbollen den senaste tioårsperioden, där han först lyfte Nya Zeeland och nu senast har gjort Kanada till en riktig världsnation.

Faktum är ju att Kanada länge varit högt rankat. Men man har ändå inte riktigt räknat in laget bland de riktigt stora. Men till nästa års VM-slutspel kommer det kanadensiska laget komma som en av de riktigt stora guldkandidaterna.

Herdman har nämligen på ett imponerande sätt genomfört en kombinerad generationsväxling och förändring av spelsätt, som gjort att Kanada tagit flera nya steg. Man är numera inte något lag som förlitar sig till fysik, utan man är ett spelande lag med flera kreativa kvalitetsspelare.

Nu skall han försöka göra något liknande med den kanadensiska herrfotbollen. Han får nämligen utöver själva landslaget även ansvar för ungdomslandslag och hela utbildningskedjan. Det blir spännande att se vad han kan göra där.

Rent fotbollsmässigt tar nämligen Herdman ett väldigt stort steg neråt. Kanada är ju nämligen en usel herrfotbollsnation. Landet är rankat på plats 94 på herrarnas världsrankning – man är tionde land i Concacaf, alltså Nord- och mellanamerika. Man rankas exempelvis bakom länder som Haiti och Curacao.

Kenneth Heiner-Möller

Samtidigt som nyheten om Herdmans landslagsbyte släpptes meddelades även att danske Kenneth Heiner-Möller tar över Kanadas damlandslag. Heiner-Möller ledde Danmark till semifinal i EM i Sverige 2013. Efter det var han anställd som konsulent på det danska fotbollsförbundet fram till ungefär ett år sedan. Då blev han assistent till Herdman i Kanada. Och nu tar Heiner-Möller alltså klivet upp som ordinarie.

Mitt minne av Heiner-Möller från Danmark är positivt. Så även om jag håller Herdman väldigt högt, tror jag inte att det här behöver vara någon katastrof för kanadensisk damfotboll. Heiner-Möllers viktigaste uppgift i år är förstås de Nord- och Mellanamerikanska mästerskapen i oktober, en turnering som även räknas som VM-kval för Concacaf.

Noterbart där är att jag ännu inte sett att det utsetts någon värdnation för det där mästerskapet. Framförhållning verkar inte vara någon styrka i Concacaf.

Så till den damfotboll som spelades i helgen som var. Strax till succédebuter för en svensk och en dansk spelare. Men innan dess tänkte jag uppmärksamma lite norsk målsuccé.

I Frankrike drog cupen igång på allvar med 32-delsfinaler. Det är den omgång där lagen från högstaligan går in i leken. Två av dem lottades mot varandra, och där vann PSG med 1–0 mot Lille. Linda Sembrant var enda svensk i Montpelliers startelva när man vann med 7–0 borta mot Portet.

Lyon har under helgerna stärkt upp sitt mittfält med återvändande Amandine Henry (kontrakt på 3,5 år) och Morgan Brian (2,5 år). Henry spelade i söndags när det blev seger med sanslösa 20–0 borta mot Besancon. Både Eugenie Le Sommer och Ada Stolsmo Hegerberg blev fyramålsskyttar. Därmed har Hegerberg nu gjort 35 på 17 tävlingsmatcher sedan EM. Det innebär ett snitt på fler än två mål per match. Hyfsat…

Elise Thorsnes

Trots det var nog ändå Elise Thorsnes helgens norska målskytt nummer ett. Hon satte nämligen tre av Canberra Uniteds sex mål i viktiga 6–1-segern mot Adelaide i Australiens W-league. Resultatet innebär att Canberra nu har häng på en slutspelsplats. Man ligger på sjätte plats med fyra poäng upp till sista slutspelslaget. Fast med en match mindre spelad.

Noterbart i W-league är att utlänningarna tar för sig. Sam Kerr leder skytteligan på åtta mål. Men av de sju spelare som ligger närmast bakom henne är det sex spelare från andra länder. Bland dem noteras Jess Fishlock från Wales och Natasha Dowie från England.

Därmed blir övergången naturlig till just England och WSL. Där blev det succédebuter för både Jonna Andersson i Chelsea och Nadia Nadim i Manchester City.

Andersson först. 25-åringen (hon fyllde i förra veckan – grattis) byttes in i den 62:a minuten i derbyt mellan Chelsea och Arsenal. Det började dåligt, för om jag ser rätt är det Andersson som tappar markeringen på Dominique Janssen på hörnan vid Arsenals 2–2-mål i 63:e minuten.

Men det där lär vara glömt. För i 83:e minuten var det Andersson som fixade Chelseas segermål. Även om det officiellt är bokfört som självmål är det Linköpingsförvärvet som skall ha äran. Det är ju hon som lägger in bollen mot målet.

Faktum är att alla Chelseas tre mål i den viktiga segermatchen bör vinjetteras som skitmål. Frågan är ens om bollen var över linjen vid 2–1?

Segern innebar att Manchester City och Chelsea hakar av Arsenal i toppen. Efteråt fick förstås matchvinnaren skriva lite autografer:

Succédebut är den självklara vinjetten på Nadia Nadims första match för Manchester City. Redan i sjätte minuten gjorde hon sitt första mål, och hon slog även den öppnande passningen till Citys 2–0-mål i 5–2-segern borta mot Reading.

Ni som följt den här bloggen länge vet att jag är svag för smarta löpningar. Och Nadims löpning innan hon nickar in 1–0 är verkligen en smart skolbokslöpning. Många forwards hade bara sprungit rakt fram in i straffområdet i motsvarande situation. Men när Nadim ser att bollen går ut på kanten väljer hon i stället att ta den lite större bågen och på så sätt skaffar hon sig bästa möjliga avslutningsposition. Snyggt.

Fortsätter vi söderut så blev det i går klart att den tidigare Vittsjöbacken, nederländska Mandy van den Berg fortsätter sin karriär i Spanien och Valencia. Den spanska ligan lockar allt fler utländska toppspelare.

Apropå Vittsjö tappade man nigerianska Ngozi Sonia Okobi till Eskilstuna. Det känns lite som en chansvärvning av United, Okobi har ju inte glänst hittills i damallsvenskan. Men det är en spelare med kapacitet, så kanske att den här flytten kan få Okobi att lyfta.

När vi ändå har hamnat i Sverige och damallsvenskan så hörde jag i går LFC:s nya tränaren Marcus Walfridson i Radiosportens pod Fotbollsarena Radiosporten. Det första som slog mig var att han varit så länge i Norge att han blandar svenska och norska. Jag tycker väl att han totalt sett sa det man kan förvänta sig, att han känns väldigt seriös och känns som en spännande tränare.

Även om damfotbollsvärlden inte är jättestor, kändes han ju dock inte redo för sin sportchefssyssla ännu. För svaret att Kosovare Asllani är världens bästa spelare kändes mer som bristande kunskaper än bara fjäsk för en egen spelare. Men som sagt, det går att få rätt bra grepp om damfotbollen på ganska kort tid, och LFC har ju flera kunniga personer runt sportchef Walfridson som kan hjälpa till under den period där han lär sig damfotbollsvärlden.

Slutligen är ju delen om att man verkligen försökte hitta en kvinnlig assisterande tränare, men inte lyckades, på många sätt tråkig. Vi får verkligen hoppas att utbudet av kvinnliga topptränare växer snabbt.

Kanske att Lotta Schelin kan bli en sådan framöver. Tyvärr skapar artikeln nedan ytterligare oro för att hennes karriär kan vara över. Hennes sjukskrivning går tydligen ut den 28 januari. Och efter det måste hon ta beslut om framtiden.

Det är ju bara att hålla tummarna för att hon blir helt frisk, och själv kan välja när karriären är över.

I övrigt i förra veckan kom tråkiga rapporter om ekonomin i Växjö DFF. Den damallsvenska nykomlingen har nu ett negativt kapital på 1,2 miljoner kronor. Positivt för klubben är att Växjö kommun ser ut att hjälpa till och lösa underskottet. Men sådan hjälp kan inte Växjö DFF räkna med över tid, utan klubben får nog försöka hålla bättre i sina pengar framöver.

Apropå nykomlingar har nya elitettanlaget Lidköping värvat meriterade Sarah Michael, som vi ju framför allt minns från flera starka säsonger i Kif Örebro. Det känns som att Michael varit med hur länge som helst, men nigerianskan är bara 27 år. Kanske att hon kan ge Lidköping den tyngt i offensiven som gör att laget klarar sig kvar i näst högsta divisionen.

Så tillbaka till Nordamerika, där Andi Sullivan prisats med MAC Hermann Trophy som 2017 års bästa collegespelare. Jag trodde nog att Kanadas duktiga speluppläggare Jessie Fleming skulle ligga bra till för det priset, men det gick alltså till Sullivan – som debuterade i USA:s landslag under fjolåret.

Allra sist till Kina, där ju duktiga målvakten Wang Fei inte stått till landslagets förfogande de senaste två åren. Man minns ju henne från VM 2015, där hon var en av turneringens allra bästa målvakter.

Nu är hon på väg tillbaka in i landslaget. Fei skrev nyligen på ett 1,5 år långt kontrakt med Bayern München, och hon har även tagits ut till den kommande kinesiska landslagssamlingen.

Guide till de båda OS-semifinalerna

På tisdagen är det dags för semifinalerna i OS-turneringen. Och för andra gången någonsin är Sverige med. Vårt lag har nu två chanser att få med sig en historisk medalj från Rio.

En intressant sak med startfältet i semifinalerna är att ingen av medaljörerna från fjolårets VM är kvar. England lämnade wo, Japan föll redan i kvalet och USA åkte ju ut i kvartsfinalen. Det är för övrigt första gången någonsin som inte de regerande världsmästarna tar medalj i OS.

Att vi får tre nya medaljörer nu är ju också ett tecken på att konkurrensen i damfotbollsvärlden blir allt hårdare. Här är min guide till morgondagens drabbningar:

18.00 Brasilien–Sverige
Tv/stream: Tv3, Viasat Sport, Viasat Fotboll och Viaplay.
Världsranking: Brasilien: 8, Sverige: 6
Tips: 75–25.
Troliga startelvor: Brasilien: BarbaraPoliana Barbosa, Rafaelle Souza, Monica Hickman, Tamires Dias GomesAndressa Alves, Formiga, Thaisa Moreno, Marta Vieira da SilvaDebinha, Beatriz Zaneratto.
Sverige: Hedvig LindahlJessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Elin RubenssonSofia Jakobsson, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani, Caroline Seger, Lotta SchelinStina Blackstenius.

Brasilien är självklart storfavoriter i den matchen. Inför storpublik på Maracana tror jag att det kan bli en ganska klar hemmaseger – om Brasilien får ett tidigt mål.

Men kan Sverige hålla emot i defensiven förbättras de svenska oddsen för varje minut. Jag har varit inne på varför i det här inlägget. Jämfört med USA är Brasilien vassare i offensiven, men också sämre i defensiven. Mot det brasilianska laget kommer det att öppnas fler kontringslägen än det blev mot amerikanskorna.

I kontringarna måste våra spelare vara effektiva. För får Sverige det första målet, då känns plötsligt finalchansen riktigt hyfsad. Då blir det stor press på Brasiliens lag. Riktigt stor press.

Trots att det blev 5–1 till Brasilien i lagens förra möte ger jag faktiskt svenskorna klart större chans i den här matchen än jag gjorde mot USA. Jag tror ju nämligen inte att svenskorna gör om misstaget att kliva upp och ge Brasilien ytor.

Faktum är ju också att Brasilien inte har gjort något mål sedan den där 5–1-segern. Deras målskytte har hackat utan Cristiane. Hon skadade ju sig senast mot Sverige, men är kvar i truppen. Jag hittar ingen info kring om hon är aktuell för spel mot Sverige, men gissar att man inte chansar med henne från start.

Även Fabiana känns som ett frågetecken. Hon haltade ju av i kvartsfinalen. Är hon frisk går hon in i stället för Poliana i startelvan.

För svensk del har försvarsspelet varit bra när Jessica Samuelsson och Linda Sembrant varit på planen. På deras tre matcher har det bara blivit ett insläppt mål, mot USA. Och försvarsspelet måste sitta.

Offensivt har Sverige visat att laget inte har kapacitet att skapa något mot samlade försvar i den här turneringen. Skulle vårt lag hamna i underläge är vi alltså väldigt illa ute.
Om det händer behöver vi ha forwards som kan nicka, så att vi kan lyfta upp chansbollar. Jag tycker ju faktiskt att Pauline Hammarlund borde finnas med i startelvan, men jag tror inte att Pia Sundhage kommer att röra sina ytterforwards.

Men skulle vi jaga kvittering, då måste nog Hammarlund vara inne på planen bredvid Stina Blackstenius. För det går inte att lyft bollar mot varken Sofia Jakobsson, Lotta Schelin eller Olivia Schough.

För svensk del är det definitivt en fördel att det var en extra vilodag mellan kvartsfinalen och semin. För Sverige har slitit hårdare på sin trupp än vad Brasilien har. Barbara, Monica och Andressa Alves är de spelare i Brasiliens lag som spelat samtliga 390 minuter hittills i OS. Många har dock fått rejält med vila. Förbundskapten Vadao valde ju nämligen att spela B-laget mot Sydafrika i sista gruppmatchen.

Hos Sverige är speltiden fördelad så här:

390 minuter: Lindahl, Seger och Schelin.
378: Fischer.
317: Dahlkvist.
302: Asllani.
300: Sembrant.
299: Samuelsson.
296: Rubensson.
274: Magdalena Ericsson.
250: Jakobsson.
248: Fridolina Rolfö.
160: Olivia Schough.
123: Blackstenius.
103: Emma Berglund.
45: Jonna Andersson.
16: Emilia Appelqvist.
0: Hilda Carlén och Hammarlund.

Här kan man ju konstatera att Sundhage inte har rullat så mycket som hon pratade om inför turneringen. I en stor intervju i Aftonbladet i maj fick vår förbundskapten frågan om det är omöjligt att peta Lotta Schelin. Så här framställs svaret:

Paus, Sundhage slingrar sig lite.

”Ingen är omöjlig att peta. Och vi kommer att spela tre matcher i hett klimat på kort tid, så Lotta kommer inte att kunna spela alla tre matcherna hela tiden. Men däremot kanske hon kommer att spela från start, ja.”

Det rimliga är alltså att Brasilien går till final. Men känslan är att Sverige har chansen att bli stora festförstörare. Hoppas att spelarna njuter av matchen. För på många sätt är det här den största match ett svenskt landslag har spelat sedan VM-finalen 2003.
Okej då, jag vet att vi har spelat semifinaler i OS och VM sedan dess. Men en semifinal i Brasilien mot Brasilien känns väl på många sätt som en större match än en semifinal mot Brasilien i Grekland eller en semifinal mot Japan i Tyskland. Eller?

21.00 Tyskland–Kanada
Tv/stream: Viasat Fotboll och Viaplay.
Världsranking: Tyskland: 2, Kanada: 10
Tips: 48–52.
Troliga startelvor: Tyskland: Almuth SchultLeonie Maier, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Tabea KemmeDzsenifer Marozsan, Melanie Behringer, Sara DäbritzAnja Mittag, Melanie LeupolzAlexandra Popp.
Kanada: Stephanie LabbéRhian Wilkinson, Shelina Zadorsky, Kadeisha BuchananAshley LawrenceJessie Fleming, Desiree Scott, Sophie SchmidtDiana Matheson, Christine Sinclair, Janine Beckie.

Om någon sagt till mig för två veckor sedan att jag skulle tippa kanadensisk seger mot Tyskland i en utslagsmatch i ett stort mästerskap hade jag nog skrattat åt det.

Jag hade sett att Kanada har något spännande på gång. Men att bitarna skulle falla på plats så här klockrent redan från början i OS, det trodde jag inte.

Men här är vi. Det normala är förstås att Tyskland vinner det här. Det är tyskorna som har traditionen och som ligger klart högst på världsrankingen.

Men det är Kanada som är det enda 100-procentiga laget i den här turneringen. Det enda som vunnit fyra raka segrar under ordinarie tid. Och det är inga korplag man mött. På vägen till semi har man besegrat Australien, Tyskland och Frankrike. Alltså lag två, tre och fyra på världsrankingen.

Man vann alltså mot tyskorna senast, trots att man ställde upp med B-laget och trots att man kom i tidigt underläge.

Det känns även som att det är i Kanada man brinner mest för det här. Se bara lyckan i Christine Sinclair:s ögon efter segern mot Frankrike:

Det som imponerat mest är att Kanada spelat till sig segrarna. Den småfula kraftfotboll man tidigare stått för är som bortblåst. Numera spelar man sig fram, Kanada är ett av få lag i den här turneringen som klarar av att föra matcher. Det är verkligen sensationellt på många sätt. Inte minst för att det är en otroligt snabb förvandling som skett sedan fjolårets hemma-VM. Den har skett genom att förbundskapten John Herdman valt att föryngra truppen rätt rejält.

Kanadas svagheten finns i luftrummet, vid fasta situationer. Där är målvakt Stephanie Labbé väldigt osäker. Man har även tunt på backsidan eftersom Josee Belanger är avstängd i semifinalen och Allysha Chapman är skadad. I varje fall gick hon med mitella hon tittade på måndagens träning.

Styrkan finns i offensiven. Janine Beckie är blixtsnabb i djupled, hon lär vara en riktigt otäck bekantskap för de tröga, tyska mittbackarna. Och Sinclair är ju unik. Hon ser stundtals kantig ut, men oj vad effektiv hon är.

Tyskland då? Efter 6–1-segern mot Zimbabwe har laget hackat sig vidare. Man räddade kryss mot Australien i slutminuterna och föll mot Kanada. Sedan vann man med 1–0 mot Kina i kvartsfinalen utan att imponera. Där gjorde man segermålet med en man mer på planen, Kinas inhoppare Wang Shanshan fick sitt andra gula kort i minut 57.

19 minuter senare avgjorde Melanie Behringer. Fast Kina hann missa en straff innan slutsignalen ljöd. Tyskorna har alltså inte alls hittat något vägvinnande spel. Det måste man nog göra nu om det skall bli final. För Kanada är alltså turneringens jätteskräll.

När det gäller den tyska truppen har Svenja Huth gått in i stället för skadade Simone Laudehr.

 

Äldst, yngst och bäst i OS

Med fyra lag och fyra matcher kvar av OS-turneringen tänkte jag lista lite namn. Här är först de spelare som jag tycker har varit bäst hittills i OS-turneringen, och alltså borde vara aktuella för ett allstarlag.

Elin Rubensson

Elin Rubensson

Jag tar dem lag för lag:
Sverige: Fridolina Rolfö och Elin Rubensson.
Brasilien: Formiga, Marta och Cristiane.
Tyskland: Melanie Behringer.
Kanada: Ashley Lawrence, Christine Sinclair och Janine Beckie.

Frankrike: Griedge Mbock Bathy och Wendie Renard.
USA: Tobin Heath.
Australien: Lydia Williams, Katrina Gorry och Samantha Kerr.

I övriga lag hittar jag inga självklara kandidater. Jag välkomnar självklart synpunkter – och fler namn. Jag har säkerligen missat några, för vissa av lagen har jag sett lite dåligt, bland dem finns exempelvis Tyskland.

Bland de valda finns för övrigt OS-turneringens äldsta spelare, Formiga. Hon ser verkligen inte ut som en 38-åring när hon dominerar på Brasiliens mittfält. Jag tyckte att hon var lagets bästa spelare i fjolårets VM. I år har hon konkurrens av fler, men hon är verkligen en kandidat till att prisas som turneringens bästa spelare.

Apropå Formiga, här nedan är de elva yngsta och de elva äldsta spelarna i turneringen. Notera att Kanada har fyra spelare bland de äldsta och två bland de yngsta. De har dessutom ytterligare fem spelare som är födda 1994–95 – det är det som brukar kallas en bra blandning av gammalt och ungt.

Stina Blackstenius

Stina Blackstenius

Yngst i OS
1) Ellie Carpenter, Australien, 28 april 2000
2) Deanne Rose, Kanada, 3 mars 1999
3) Linda Motlhalo, Sydafrika, 1 juli 1998
4) Mallory Pugh, USA, 29 april 1998
5) Jessie Fleming, Kanada, 11 mars 1998
6) Jasmine Pereira, Nya Zeeland, 20 juli 1996
7) Meikayla Moore, Nya Zeeland, 4 juni 1996
8) Leicy Santos, Colombia, 16 maj 1996
9) Stephanie Malherbe, Sydafrika, 5 april 1996
10) Eunice Chibanda, Zimbabwe, 26 mars 1996
11) Stina Blackstenius, Sverige, 5 februari 1996

Äldst i OS
1) Formiga, Brasilien, 3 mars 1978
2) Hope Solo, USA, 20 juli 1981
3) Melissa Tancredi, Kanada, 27 december 1981
4) Rhian Wilkinson, Kanada, 12 maj 1982
5) Carli Lloyd, USA, 16 juli 1982
6) Saskia Bartusiak, Tyskland, 9 september 1982
7) Felistas Muzongondi, Zimbabwe, 22 mars 1983
8) Hedvig Lindahl, Sverige, 29 april 1983
9) Christine Sinclair, Kanada, 12 juni 1983
10) Lotta Schelin, Sverige, 27 februari 1984
11) Diana Matheson, Kanada, 6 april 1984

Notera här att Nya Zeelands andremålvakt Rebecca Rolls, född den 22 augusti 1975, var den äldsta spelaren som ingick i någon av trupperna. Men hon spelade inte något i turneringen.

Melanie Behringer

Melanie Behringer

Skytteligan:
4 mål: Behringer.
3 mål: Beckie.
2 mål: Maria Catalina Usme, Louisa Cadamuro, Eugenie Le Sommer, Sara Däbritz, Cristiane, Marta, Beatriz, Sinclair, Tancredi, Lloyd, Alex Morgan och Michelle Heyman.
1 mål: bland annat Nilla Fischer, Schelin och Blackstenius.

Guide till kvartsfinalerna i OS-fotbollen

I kväll och i natt skall åtta lag bli fyra i OS-turneringen. Det kommande dygnet kommer medaljdrömmen att krossas för minst två högklassiga lag.

För som jag ser det har det varit sex lag i turneringen som kan kallas högklassiga. Jag tänker på USA, Tyskland, Frankrike, Kanada, Australien och Brasilien. Kvar i turneringen är ju även Sverige och Kina.

Jag skulle ljuga om jag skrev att jag känner mig hoppfull inför Sveriges kvartsfinal. Sannolikt är jag snarare mer negativ än jag borde vara. För även om allt talar för amerikansk seger och svensk hemresa är fotboll ett spel där det är svårt att göra mål, ett spel där det är svårt att vinna matcher. Och i utslagsmatcher blir det en större press än i seriespel.

Nu är ju egentligen inte det här heller något som talar för Sverige. Vi har vunnit en utslagsmatch genom tiderna i OS, medan USA bara har förlorat en. Jaja. Här är min guide till kvällens och nattens matcher. Jag väljer att satta procentsatsen på vilket lag som går vidare, inte hur de går under ordinarie tid:

18.00 USA–Sverige
Tv/stream: Tv3, Viasat Sport, Viasat Fotboll och Viaplay.
Tips: 90–10.

USA har spelat i alla fem OS-finalerna, och vunnit fyra. Sverige har aldrig tagit medalj.

USA är både regerande olympiska och världsmästare. Sverige har en kvartsfinal i OS och en åttondelsfinal i VM att försvara.

USA är etta på världsrankingen, vann sin grupp och förlorade senast en mästerskapsmatch i VM-finalen 2011. Sverige är sex på världsrankingen, kom grupptream och förlorade senast en mästerskapsmatch i söndags, svensk tid.

Så där kan man hålla på ett tag. Klart är att USA bara skall vinna den här matchen. Det amerikanska laget är egentligen bättre än det svenska på allt.

Det svenska hoppet ligger i att det bara handlar om en match, samt att Sverige faktiskt har ett väldigt bra facit mot USA de senaste åren – på de senaste tio mötena är det 3–3 i segrar och fyra kryss. Två av de matcherna har spelats i VM-sammanhang med en svensk seger och ett kryss som facit.

USA bär alltså med sig i bakhuvudet att Sverige är ett lag som är svårt att slå. Det är förstås väldigt bra för svensk del. Det innebär att oddsen blir lite bättre för varje minut som vårt lag kan stå emot.

Hope Solo

Hope Solo

Dessutom är det ju så att USA inte har spelat någon sprakande fotboll i OS-turneringen. De vann sina två första matcher utan att imponera speciellt mycket i offensiven. Och mot Colombia svajade Hope Solo plötsligt till på ett sätt man aldrig tidigare sett.

Men. USA känns ändå väldigt mycket mer stabilt än Sverige. Och amerikanskorna är ju fantastiska i utslagsmatcher, de brukar alltid hitta sätt att vinna dem. Carli Lloyd är damfotbollens största vinnarskalle, och jag skulle inte bli förvånad om hon kommer att spela huvudrollen i kväll.

Annars har jag ju flera gånger konstaterat att det amerikanska spelet lider enormt av att Lauren Holiday har slutat. Det gör att USA saknar en bolltrygg och kreativ spelfördelare på centralt mittfält, något som har gjort det amerikanska laget betydligt mer lättläst än tidigare.

För svensk del kommer det att bli väldigt viktigt att styra så att Julie Johnston får sköta så många uppspel som möjligt. Johnston har klart sämre kvalitet och precision i sina passningar än de andra amerikanska backarna. De lag som nått framgång mot USA det senaste året har valt att skära bort duktiga Becky Sauerbrunn och just styrt som att USA:s uppspel kommit från Johnston.

Det blir intressant att se hur Jill Ellis balanserar sitt lag. Hittills i OS har hon spelat med två defensiva innermittfältare i Allie Long och Morgan Brian. Det är bra för svensk del, för ingen av de är speciellt kreativ. Det är i stället på kanterna USA har haft sin kreativitet. Tobin Heath har varit lagets klart bästa spelare så här långt, och blir en utmaning för Jessica Samuelsson på den svenska högerkanten. På USA:s högerkant blir det fart, antingen i form av Crystal Dunn eller Mallory Pugh. Dunn är väldigt irrationell, medan Pugh har det klart större spelsinnet.

För svensk del gäller det att hålla ihop laget, och inte ge USA för många fasta situationer. Amerikanskorna är väldigt bra på hörnor och inläggsfrisparkar. Offensivt blir våra fasta situationer vansinnigt viktiga. Det måste bara vara högsta kvalitet på bollarna in i straffområdet.

Emilia Appelqvist

Emilia Appelqvist

Det blir för övrigt även mycket intressant att se hur Sundhage balanserar det svenska laget. Det kommer ju att bli mer 4-5-1 än 4-3-3 i kväll. Inledningsvis känns det viktigast att ha hårt arbetande spelare på planen, därför hade jag nog faktiskt formerat mittfältet så här: Elin Rubensson, Caroline Seger, Emilia Appelqvist, Lisa Dahlkvist och Olivia Schough. Framför dem Fridolina Rolfö som ensam forward.

21.00 Tyskland–Kina
Tv/stream: Tv3, Viasat Fotboll och Viaplay.
Tips: 80–20.

Det tyska laget är inte alls att känna igen. Kryss mot Australien och förlust mot Kanada är inte resultat man är van vid från den tidigare så väloljade tyska maskinen. De senaste åren har Silvia Neid:s maskin hackat. Hon har inte vetat vilka spakar hon skall dra i, framför allt saknar man snabbhet i mittförsvaret. Men det känns faktiskt också som att man saknar lite vinnarinstinkt.

Mycket av hoppet är ställt till Dzsenifer Marozsan, men trots att hon är en komplett spelare med fantastisk talang lyfter det sällan för Lyonförvärvet i landslagströjan. I OS har Marozsan varit väldigt blek.

Dzsenifer Marozsan

Dzsenifer Marozsan

Trots de tyska problemen bör det bli seger i den här matchen. Kina är nämligen också lite av en besvikelse i den här OS-turneringen. I vintras kändes laget som en självklar medaljkandidat, men sedan dess har man tappat självförtroende – och hyperviktiga centrala mittfältaren Ren Guixin. Hon stod för mycket av stabiliteten på mittfältet, men missar ju hela OS på grund av en lårskada.

Jag tror att den här matchen avgörs i luftrummet. Nickstarka tyskor slår till i samband med fasta situationer, de utnyttjar att Kinas målvakt Zhao Lina har väldigt dålig tajming på inlägg.

00.00 Kanada–Frankrike
Tv/stream: Tv3, Viasat Fotboll och Viaplay.
Tips: 51–49.

Det här är en hyperintressant match som kan gå hela vägen till straffläggning. Kanada har verkligen imponerat i OS-turneringen. De är enda laget med tre raka segrar, något som gör att de kommer till matchen med massor av självförtroende. Frankrike har också sett bra ut, men har aldrig tagit medalj i ett stort mästerskap, utan brukar drabbas av medaljfrossa när det drar ihop sig.

Det känns verkligen vidöppet. Och jag har velat fram och tillbaka om vilka som verkligen skall ha segertipset. Till slut gick jag på magkänslan, och den sa Kanada. Det som talar för kanadensiskorna är att man har fått ihop ett jätteintressant lag med en bra blandning av gammalt och nytt. Jag är extra förtjust i Ashley Lawrence, som är bolltrygg och otroligt användbar, kan spela på en mängd olika positioner.

Offensivt är Christine Sinclair och Janine Beckie spelarna att se upp med för Frankrike.

För fransk del blir Eugenie Le Sommer väldigt viktig. Frankrike har ett väldigt bra lag, men brukar ofta falla på den offensiva spetsen. Men är Le Sommer bra brukar det franska laget vara bra.

Det här börjar bli tjatigt, men för fransk del kan de fasta situationerna bli ett segervapen. Kanadas svaghet är att målvakten Stephanie Labbé har det tufft i luftrummet. Samtidigt har Frankrike kanske världens allra bästa huvudspelare i mittbacken Wendie Renard. Det kommer att vara darrigt i det kanadensiska laget varje gång Renard närmar sig straffområdet.

De här lagen möttes i bronsmatch i förra OS-turneringen. Då vann Kanada med 1–0 efter segermål på övertid från Diana Matheson. Det var en stöld sett till matchbilden.

Men det finns fler matcher lagen emellan att titta tillbaka på. Man möttes nämligen så nyligen som i lagens genrep inför OS. Då vann Frankrike med 1–0 på hemmaplan, men Kanada stod upp mycket väl.

Sedan dess har som sagt Kanadas självförtroende pumpats upp ytterligare, och man har igång sina målskyttar. Jag tror att Frankrike behöver göra mål i den närmast obligatoriska startforcering som Les Bleus brukar stå för.

För ju längre tiden går utan fransk utdelning, desto större chans att fransyskorna börjar tänka på hur det gått i tidigare mästerskap – och då kommer kommandot glida över i kanadensisk favör.

03.00 Brasilien–Australien
Tv/stream: Tv3, Viasat Fotboll och Viaplay.
Tips: 51–49.

Det här är också en vidöppen och hyperintressant match mellan två glödheta lag. Precis som mellan Kanada och Frankrike finns det här några intressanta, historiska matcher att titta tillbaka på.

I fjol möttes lagen i åttondelsfinal i VM. Då vann Australien med 1–0 efter segermål av Kyah Simon.

Inför den matchen hade jag The Matildas som favoriter till 51–49. Rent fotbollsmässigt tror jag faktiskt fortfarande att Australien är något bättre – om båda lagen är skadefria och ordinarie. Ändå tippar jag brasiliansk seger i nattens match, mest på grund av att matchen spelas i Brasilien och hemmalaget kommer att lyftas fram av publiken.

Faktum är att även Brasilien och Australien möttes i genrep inför OS. Där vann Brasilien med 3–1, men det var australisk ledning när laget drabbades av en utvisning. Det var för övrigt en match där båda lagen testade rätt rejält. Brasilien hade ett väldigt offensivt balanserat lag, medan Australien bland annat provade Elise Kellond-Knight som vänsterback. Kellond-Knight är för övrigt den spelare i OS som levererat bäst hörnor och inläggsfrisparkar. Kolla in kvaliteten på hennes vänsterfot.

Spelmässigt har de här lagen mycket gemensamt. Båda kandiderar till att ha det snabbaste och vackraste anfallsspelet i världen för tillfället. I Australien har speluppläggaren Katrina Gorry visat grym form, likaså snabba kantforwarden Samantha Kerr. Hos Brasilien finns det en hel hög offensiva hot i Marta, Andressa Alves, Beatriz och Cristiane. Skadestatusen på den sistnämnda är intressant. Jag har inte hittat någon uppgift om hur det är med henne, men kan hon inte spela förbättras möjligheten för Australien i natt.

Utöver det snabba och vackra anfallsspelet har de båda lagen gemensamt även en lätt känslig defensiv. Här ser jag Australien som lite stabilare. Man har en bättre målvakt i Lydia Williams och man har även lite stabilare backlinje än Brasilien.

Mållöst – då blir det USA nästa

Det blev inga mål i Sveriges grupp i natt. Det var överhuvudtaget rätt dåliga matcher i den tredje och sista gruppomgången. Såväl Brasilien, USA, Kanada, Australien, Tyskland som Frankrike valde att vila nyckelspelare, vilket gjorde att alla topplagen tappade i spelkvalitet.

Det blev också 2,5 skrällar. Den halva var Sydafrikas poäng mot Brasilien. De stora var dels Colombias poäng mot USA, dels Kanadas seger mot Tyskland. Jag hade satt sannolikheten till nio respektive tio procent på de resultaten.

Jag har mer eller mindre kollat på alla dagens sex matcher. En match har rullat på tv:n, den andra på datorn. Strax mina noteringar, men först, så här ser slutspelsträdet ut:

Kvartsfinalerna spelas så här:
Brasilien–Australien – natten mot lördag 03.00
USA–Sverige – fredag 18.00

Kanada–Frankrike – natten mot lördag 00.00
Kina–Tyskland – fredag 21.00

Så till min bild av gårdagskvällens och nattens matcher:

Sverige–Kina 0–0

Efter kryss mot Kina, då väntar värsta möjliga motståndare i kvartsfinalen. Nu tappade USA poäng i dag, och man släppte in två mål – vilket också är positivt för Sverige.

Men med den anfallskvalitet som svenskorna visat upp i de tre matcherna hittills skall det närmast till ett mirakel om vårt lag skall få spela medaljmatcher i den här turneringen.

I dag valde Pia Sundhage att kasta om lite i startelvan jämfört med förra matchen. I backlinjen kom Jessica Samuelsson och Linda Sembrant tillbaka. På mittfältet fick Kosovare Asllani lämna plats för Elin Rubensson och i forwardslinjen bänkades Sofia Jakobsson till förmån för Olivia Schough. Det gav laget en mer defensiv balansering.

Det blev också en väldigt defensiv och chansfattig match. Sverige hade den enda riktigt heta målchansen när Lotta Schelin blev framspelad av Fridolina Rolfö i den nionde minuten. Schelin trycktes undan precis i skottögonblicket och hon fick inte tillräckligt bra träff för att bollen skulle passera den kinesiska målvakten.

Under resten av matchen var det bara nästanchanser för de två lagen. Det var Kina som hade det större bollinnehavet, men skapade alltså ingen riktigt bra målchans. Det var alltså ett gott betyg på försvarsspelet.

Dock skall det väl konstateras att Kina slutade grupptvåa på kryss, vilket gjorde att de oftast anföll med handbromsen nedtryckt. Det kommer inte USA att göra på fredag.

Den svenska offensiven var ganska blek. Återigen saknades det kvalitet i passningsspelet. Det slarvades på rätt många håll, i den första halvleken orsakade exempelvis annars passningssäkra Nilla Fischer väldigt många bolltapp. Hon var inte ensam, utan det slarvades på många fötter. Det skall även sägas att Fischer skärpte sig i den andra halvleken.

Det är så tydligt att de svenska spelarna är mer stressade och mindre bolltrygga än spelarna i de andra topplagen i världen.

Viasats expertkommentator Bojan Djordjic var kritisk mot det svenska spelet. Han frågade sig bland annat att:

”Vad är det för fotboll vi vill spela? Det känns inte som att man bestämt sig. Nu blir det bara mellanmjölk av det.”

Så är det. I dag gjorde Schelin och Schough bra defensiva insatser. Men anfallsmässigt fick de inte jättemycket uträttat. De gjorde många löpningar, men tyvärr tycker jag fortfarande att de ofta springer fel. Återigen var Fridolina Rolfö bästa svenska forward. Offensivt gjorde även Kosovare Asllani ett piggt inhopp.

Jag hade dock gärna sett stora och starka Stina Blackstenius mot det kinesiska laget. Jag tror att hon hade fått uträttat mycket mer än vad Schelin och Schough förmådde göra.

Jag tycker nog ändå att Elin Rubensson var bästa svenska spelare i dag. Hon är en av få spelare som har ett genomgående bra passningsspel, och som inte bara slår alibipassningar utan också söker konstruktiva lösningar.

Totalt sett en ok svensk insats, den bästa i OS. Men även om USA inte har imponerat speciellt mycket i turneringen har man ju tyvärr väldigt svårt att se hur vårt lag skall kunna ta sig till semifinal.

Skall man leta positiva saker är en att Sverige slipper att resa, matchen spelas ju i Brasilia där vårt lag redan befinner sig.

Brasilien–Sydafrika 0–0

Det var den match jag tittade minst på i natt. Dels för att det var final för Sarah Sjöström under den första halvleken, dels för att jag förstås hade fokus riktat mot Sveriges match.

Under den första halvleken noterades ett friläge för Sydafrika och ett stolpskott för ett reservbetonat Brasilien. Den första halvtimmen i den andra såg jag också varsin riktigt vass chans. De sista minuterna låg Brasilien på för ett segermål, och skapade mycket. Men det blev mållöst, vilket självklart var en framgång för Sydafrika. Laget lämnar OS med en poäng och 0–3 i målskillnad. Det är ändå godkänt, med tanke på förutsättningarna. För fyra år sedan hade de 1–7 i målskillnad.

Brasilien spelar intressant kvartsfinal mot Australien. Alltså samma lag som man åkte ut mot i VM i fjol. Båda lagen är bättre sedan dess, och båda lagen har starkare offensiv än defensiv. I fjol höll jag The Matildas som knapp favorit inför åttondelsfinalen. I år får nog Brasilien bära favorittrycket eftersom de har hemmaplan. Men det vore ingen skräll om hemmalaget skulle åka ut natten mot lördag.

Kanada–Tyskland 2–1

Det här var en riktig skräll. Kanada vann alltså mot Tyskland, trots att kanadensiskorna nästan ställde upp med så mycket B-lag man bara kunde.

Kadeisha Buchanan var avstängd och man vilade Christine Sinclair och Janine Beckie helt, Diana Matheson spelade bara en halvtimme och Jessie Fleming och Ashley Lawrence spelade varsin halvlek.

Lawrence är för övrigt en spelare jag gillar. Hon kan spela på massor av olika positioner och är härligt bolltrygg. Precis en sådan spelare ett lag som Kanada behöver.

Visst hade Tyskland också bänkat flera ordinarie spelare, men jag trodde nog allt att den tyska truppen skulle vara bredare och starkare än Kanadas. Så var det inte.

Tyskland hade i och för sig 67 procent av bollinnehavet, och visst kunde tyskorna ha fått en andra straff när Anja Mittag föll vid ledning 1–0. Ledningsmålet kom på straff genom Melanie Behringer. Men totalt sett var det tyska laget rätt uddlöst och blekt.

Jag måste säga att jag är vansinnigt besviken på Dzsenifer Marozsan så här långt i turneringen. Det är hon som skall bära det här tyska laget i offensiven. Hon har en makalös talang, men tyvärr presterar hon för sällan på den höga nivå man vet hon kan.

Faktum är att när jag ser det tyska laget spela så funderar jag över om inte Katrin Schmidt faktiskt borde ha platsat i den här truppen. Men jag är förstås glad om hon istället kan bli aktuell för vårt svenska landslag till nästa års EM-slutspel.

Kanadas båda mål gjordes av Melissa Tancredi. Det var Örebroforwardens sjätte och sjunde mål i OS-sammanhang. Det placerar henne på åttonde plats i tidernas OS-skytteliga. Toppen i den ligan ser för övrigt ut så här:

14 mål: Cristiane
10 mål: Marta och Birgit Prinz
9 mål: Abby Wambach och Christine Sinclair
8 mål: Pretinha och Carli Lloyd
7 mål: Tancredi
6 mål: Lotta Schelin

Kanada gick alltså genom gruppen utan poängförlust. Som tack för det väntar nu Frankrike i kvartsfinal. De möttes i en träningsmatch för några veckor sedan. Då vann fransyskorna med 1–0, men rapporterna säger att Kanada var minst lika bra i spelet. Och Kanada vann ju när lagen möttes i bronsmatch i den förra OS-turneringen. Så John Herdman:s lag har trots allt positiva vibbar från att möta Frankrike i olympiska spel.

För tysk del klarade man andraplatsen i gruppen med ett måls marginal. Det innebär att man får Kina – alltså en klart mycket lättare match än Kanada. Känns ju inte helt logiskt…

Tyskorna kommer att vara favoriter i kvartsfinalen, men det finns viss skrällchans för kinesiskorna.

Australien–Zimbabwe 6–1

Australien sprang rakt igenom direkt, Lisa De Vanna gjorde 1–0 redan efter en dryg minut. Det blev alltså aldrig det minsta spännande i början.

Det blev däremot spännande på slutet. När Tysklands match var slut stod det klart att tyskorna hade stannat på fyra poäng och målskillnaden 9–5. Då återstod tre minuter att spela och Australien hade fyra poäng och 8–5. Det var alltså bara ett mål ifrån lottning om andraplatsen.

Nu tog tyskorna andraplatsen och får möta Kina, medan Australien alltså får spela mot Brasilien i första utslagsmatchen – precis som i fjolårets VM-turnering.

Australien vilade för övrigt formstarka Sam Kerr mot Zimbabwe. Istället blev inhopparen Michelle Heyman bästa målskytt – hon gjorde två. Så här snyggt satte hon sitt andra:

Zimbabwe slutade på noll poäng och 3–15 i målskillnad – det är det sämsta facit någon lag någonsin haft i en OS-turnering. Det hindrade inte att laget firade sitt tredje och sista OS-mål så här:

Kanske firade Zimbabwe att de slipper ligga sist i OS-fotbollens maratontabell. Där återfinns nämligen Colombia, som på två turneringar har noll poäng …

Frankrike–Nya Zeeland 3–0

Till slut blev det ett resultat som passade Sverige. Det innebar nämligen att vårt lag till och med hade chansen att gå vidare till kvartsfinal via uddamålsförlust mot Kina.

Men spelmässigt var inte den franska segern lika solklar som siffrorna. Trots att laget inte var klart för slutspel valde Frankrike att vila flera ordinarie spelare från start. Effekten blev att den vanliga offensiva anstormningen från start uteblev.
Det franska laget var väldigt uddlöst de första 30 minuterna. Där tyckte jag att Nya Zeeland hade full kontroll, och jag började fundera på om inte Ferns till och med skulle kunna vinna matchen.

Sannolikt kände även Philippe Bergerôo att hans lag levde lite farligt. För redan efter 35 minuter bytte han ut Marie-Laure Delie och satte in Eugenie Le Sommer för att få spets. Det bytet betalade sig direkt. Redan efter tre minuter på planen slog Le Sommer till.

Louisa Cadamuro följde upp med två mål och såg till att det franska laget får till en revanschmatch mot Kanada i kvartsfinal. Revansch för förlusten i bronsmatchen i London för fyra år sedan. Det här var Cadamuros första fullträff:

USA–Colombia 2–2 

USA vilade folk, och hamnade i lite trubbel. Hope Solo stod nämligen för en riktigt anmärkningsvärd Rembrant när hon lät Maria Catalina Usme göra Colombias första OS-mål någonsin.

Glädjen i Colombia går det inte att ta miste om, och plötsligt fick Colombias spelare massor av energi. Under en period var USA riktigt frustrerat. Under den perioden tog dessutom Frankrike ledningen mot Nya Zeeland, vilket innebar att fransyskorna var förbi USA i tabellen. Det läget varade dock bara i ett par minuter. Sedan slog Crystal Dunn till:

När Mallory Pugh gjorde 2–1 till USA var Colombia nere på sista plats i den olympiska maratontabellen. Men Catalina Usme var inte nöjd med ett mål. Hon hade en frispark i ribban med en kvart kvar. Och i matchens allra sista ordinarie minuter gjorde hon så här:

Colombia tog sin första OS-poäng någonsin. Och skickade ner Zimbabwe på jumboplatsen i den olympiska maratontabellen. USA vann gruppen och spelar alltså kvartsfinal mot Sverige på fredag. En match där USA förstås är jättefavorit. Amerikanskorna har ju aldrig missat en OS-final.

Skytteligan:
3 mål: Beckie och Behringer.
2 mål: Usme, Cadamuro, Le Sommer, Sara Däbritz, Cristiane, Marta, Beatriz, Sinclair, Tancredi, Carli Lloyd och Heyman.

OS 2016: Omgång 1


Då har alla lag spelat varsin match i OS, och jag har sett minst en halvlek av varje match. Den bästa var helt klart Kanada–Australien och den sämsta matchen var tveklöst Sverige–Sydafrika.

Det lag som har imponerat mest är Frankrike närmast före Brasilien. USA och Kanada imponerade för övrigt också, fast på annat sätt. Här är lite mina tankar match för match:

Sverige–Sydafrika 1–0

Se förra inlägget.

Brasilien–Kina 3–0

Brasilien var bättre på det mesta. Jag tappade räkningen på målchanserna när det var 7–1 till Brasilien. Marta och hennes vänner

Jag såg den svenska Kinaspionen Thomas Dennerby på Tv3. Han var förvånad över att Kina slog långa utsparkar och inte försökte spela sig fram. Han konstaterade också precis som jag gjort att centala mittfältaren Ren Guixin:s skada är väldigt jobbig för det kinesiska laget.

En annan jobbig sak är att inte förbundskapten Bruno Bini har fått med fjolårets VM-målvakt Wang Fei på tåget. Fei är stabil i luftrummet, det kan man inte säga om nuvarande förstamålvaten Zhao Lina. Två av Brasiliens mål kom efter att Lina visat dålig tajming på inlägg.

Tillbaka till Brasilien. Laget kändes kusligt starkt i offensiven. De var löpstarka, snabba och matade fram bollar i djupled. Det kommer att bli jobbigt för den svenska backlinjen att möta Brasiliens offensiva spelare, speciellt om inte Jessica Samuelsson är i speldugligt skick. Röntgen visade att hon inte hade någon skelettskada, men det känns ändå högst osäkert om hon kan vara med redan på lördag igen.

Kollar vi in startelvorna så körde Kina till tio elftedelar med den elva jag gissade på i OS-guiden. Man valde att plocka in Yang Li på vänsterkanten och köra Wang Shanshan som toppforward, och således bänka Ma Xiaoxu. Just Wang Shanshan är en spelare som flyttats runt rätt mycket i det kinesiska laget. Ibland spelar hon på kanten, ibland som toppforward. Men så sent som förra våren var hon mittback. Hon har alltså många strängar på sin lyra.

När det gäller Brasiliens elva, trodde jag att förbundskapten Vadao skulle spela med den elva han hade i genrepet mot Australien. Men det visade sig att han balanserade laget klart mer defensivt i dag, och bytte fyra spelare från genrepet. Han plockade in Fabiana, Rafaelle, Formiga och Thaisa på bekostnad av Poliana, Erika, Debinha och Andressinha. Trots den mer defensiva balansen visade Brasilien alltså stora kvaliteter i offensiven. Andressa Alves 2-0-mål var en godbit, där Marta stod för ett fint förarbete.

Kanada–Australien 2–0

Premiärdagens lilla skräll var en väldigt bra match, en match där Kanada imponerade stort. Men så fick man också en kanonstart. Storstjärnan Christine Sinclair bröt en slarvig australisk passning redan efter 13–14 sekunder. Sinclair serverade Janine Beckie som gjorde tidernas snabbaste OS-mål. 19 sekunder visade matchuret när bollen gick i mål.

Efter 18 minuter fick mittbacken Shelina Zadorsky rött kort för målchansutvisning. Jag har inte sett situationen koncentrerat, men tyckte nog att det kändes som ett hårt rött kort.

De kommande 45 minuterna tyckte jag att Australien spelade riktigt bra, och man satt bara och väntade på kvitteringen. Men på slutet tappade The Matildas lite skärpa. Lydia Williams räddade en billigt dömd straff (Beckie) innan Sinclair punkterade matchen med sitt 2–0-mål. Där gjorde Williams en sämre insats…

Enligt klyschan brukar det ju heta att det är svårt att spela mot ett lag med tio spelare. Det är inte sant.

För något år sedan gick jag i genom hur det gått för alla de lag som drabbats av utvisningar i herrallsvenskan under året. Väldigt få av de lag som hade varit decimerade i mer än 15 minuter hade klarat att hålla tätt. Nästan lika få hade vunnit eller spelat oavgjort under den period de varit decimerade.

Det visade sig att det lag som hade en man mer nästan alltid vann den perioden. Att Kanada alltså klarade av att vinna med 1–0 under 72 minuters numerärt underläge är verkligen jätteimponerande. Mitt tips om australisk gruppseger kan ha gått åt skogen direkt här.

Kollar vi laguppställningarna förvånades jag av att Australien inledde med Steph Catley och Lisa De Vanna på bänken. Jag gissar att man tänkte spara duon. Men det var kanske inget klockrent beslut. In i stället för duon i startelvan kom Clare Polkinghorne och Eskilstunaförvärvet Chloe Logarzo.

Kanada gjorde ett byte jämfört med min tippade elva. De drog ner Diana Matheson på mittfältet på Sophie Schmidt:s bekostnad. In i elvan kom Örebroforwarden Melissa Tancredi. Den senare fick dock ge plats åt unga mittbacken Rebecca Quinn strax efter utvisningen.

Tyskland–Zimbabwe 6–1

Matchen började med att Simone Laudehr åkte på en riktigt ful tackling, som riskerar att ha avslutat hennes OS. Ofattbart att inte Lynett Mutokuto fick rött kort för det här.

Tyskorna gjorde två mål före paus. I början av den andra reducerade Zimbabwes Kudakwashe Basopo till 2–1 efter ett tveksamt tyskt målvaktsingripande.

Uddamålsunderläget stod sig dock inte så länge, utan tyskorna gjorde snabbt 3–1. Till slut blev det hela 6–1, alltså ungefär så stora siffror som man kunde befara på förhand. Melanie Behringer blev enda tvåmålsskytt.

I övrigt spelade Tyskland med exakt den elva som jag tippade i OS-guiden. Med tanke på motståndet var det svårt att bedöma den tyska insatsen.

USA–Nya Zeeland 2–0

USA rivstartade och skapade flera bra chanser i matchupptakten. Carli Lloyd:s 1–0-mål var därför logiskt. Efter det tappade dock amerikanskorna det offensiva flytet, och resten av den första halvleken var rätt jämn.

Den andra halvleken hann knappt börja förrän 2–0-målet kom. Den här gången var det Alex Morgan som slog till – USA:s två första mål kom alltså från lagets två mest pålitliga målskyttar. Viktigt.

Resten av matchen spelade USA av. Laget spelade ingen bländande fotboll, men imponerade genom att ha totalkontroll från första till sista minut. USA:s startelva stämde för övrigt till tio elftedelar med den jag hade i OS-guiden. Skillnaden var att Lindsey Horan fick ge plats för Allie Long.

När det gäller Nya Zeeland gjorde de en ok insats, som vanligt. Ferns har bara vunnit en av sina 24 matcher i stora mästerskap. Men man är ändå ett tufft lag att möta. De har rätt många kryss och de förlorar sällan med stora siffror. På sina fem senaste stora mästerskap (OS 2008, 2012 och 2016 samt VM 2011 och 2015) är det bara USA (4–0 2008, 2–0 2012 och 2–0 i dag) som besegrat dem med mer än uddamålet.

Frankrike–Colombia 4–0

Det här var fjolårets Frankrike igen. Det är inget dåligt omdöme, för jag tycker att fransyskorna var det lag som spelade vackrast fotboll i världen i fjol.

I år har jag inte sett Frankrike nå upp till samma höga nivå. Inte förrän i dag. För mötet med Colombia var en riktigt imponerande uppvisning, i varje fall i den första halvleken.

Fransyskorna fick en riktig drömstart när en colombiansk back styrde in Eugenie Le Sommer:s inspel redan i första minuten.

Le Sommer var verkligen glödhet. Redan efter 27 minuter var hon uppe i sex egna avslut – ett av dem betydde 2–0.

Även 3–0-målet kom i den första halvleken. Den här gången var det Camille Abily som slog till på frispark.

I den andra halvleken spelade Frankrike mest av tiden. Men en riktig höjdare fick vi se, den här läckra frisparken från Amel Majri:

Frankrike startade för övrigt med precis den elva som jag gissade. Alla spelare var bra, men jag imponerades som vanligt extremt mycket av de båda mittbackarna Wendie Renard och Griedge Mbock Bathy, båda är så underbart passningsskickliga att det är en ren njutning att se dem.

Colombia då? Deras struliga uppladdning har säkert påverkat. Venezuela U20 är ju knappast ett motstånd som förbereder laget för att möta Frankrike. Det var även tydligt att Colombia saknade sina innermittfältare Yoreli Rincon och Daniela Montoya. Fast de hade fått spela grymt bra om de skulle stoppat Frankrike i dag.

Nästa omgång spelas på lördag. Då väntar tre riktigt intressanta matcher, nämligen Frankrike–USA, Tyskland–Australien och Brasilien–Sverige – det är verkligen något att se fram emot.

Den stora damfotbollsguiden till OS 2016

I morgon 18.00 svensk tid sparkar Sverige och Sydafrika igång OS 2016. Det har således blivit hög tid för min stora guide till spelens damfotbollsturnering.

Jag gjorde en ranking av de tolv lagen i april, inför lottningen. Det är dock 3,5 månader sedan, och en del har hänt. Mest positivt är att Sverige har tagit flera steg i rätt riktning sedan dess, medan flera av favoritlagen har hackat.

Innan jag går in på rankingen kommer här lite grundfakta. Det är tre grupper med fyra lag i varje. Ettorna, tvåorna och de två bästa treorna går vidare till kvartsfinal. Slutspelsträdet finns i botten av det här inlägget.

Här är gruppindelningen:

Grupp E
Brasilien
Kina
Sydafrika
Sverige

Grupp F
Australien
Kanada
Tyskland
Zimbabwe

Grupp G
Colombia
Frankrike
Nya Zeeland
USA

Spelschemat finner du här. Notera att man kan ändra matchtid till sin tidszon, till höger just under datumraden.

Alla spelartrupper finner du här.

Det statistiska underlaget för turneringen finns här.

Reglerna finns här.

En genomgång av alla domarteamen finns här.

Därmed har vi kommit fram till min rankinglista av de tolv lagen i OS-turneringen. Trevlig läsning:

12) Zimbabwe
Världsranking: 93
Antal OS: första
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 0 procent
Troliga startelva: –
Öppningsmatch: Tyskland, 23.00

Laget som kallas The Mighty Warriors gör sitt första stora mästerskap. Och man tog en mycket konstig väg till Rio, förhoppningsvis en väg inget annat lag någonsin kommer att ta.

För det bär ju ett löjets skimmer över damfotbollen att Zimbabwe lämnade walkover i en av kvalmatcherna, men ändå kan spela OS. Det var i bortamatchen mot Elfenbenskusten som Zimbabwe inte kom till spel. I returen lämnade i stället Elfenbenskusten wo, och innan man hade löst nya datum för lagens möten drog sig Elfenbenskusten ur OS-kvalet. Zimbabwe var hastigt och lustigt i kvalfinal mot Kamerun.

Där klev lagets stora stjärna fram, det handlar om journaliststudenten Rudo Neshamba, som gjorde tre av lagets fyra mål i kvalet. Bland annat stod hon för båda målen mot ett Kamerun som kom till spel utan Gaelle Enganamouit.

Zimbabwe vann dubbelmötet genom att förlora med 2–1 borta och vinna med 1–0 hemma och således avancera genom bortamål.

Avancemanget har gjort att laget uppmärksammats enormt i sitt hemland. Kul – det är bra om damfotbollen kan få ett lyft i några afrikanska länder. Men så kul lär inte Zimbabwe få det i Rio. Laget har lottats i samma grupp som Tyskland, Australien och Kanada och lär få åka hem med tre rejäla förluster i bagaget.

Att ställas mot tyskorna i första matchen känns som tuffast möjliga öppningsmatch. Tyskland brukar vara mästerligt på att vräka in mål på svaga motståndare. Och utan att ha sett Zimbabwe spela kan man nog slå fast att det här är OS klart sämsta lag. Kanske till och med det sämsta någonsin.

Greklands bottenrekord med tre raka förluster och målskillnaden 0–11 känns klart i farozonen.

Jag har letat klipp på Zimbabwe, men utan någon större lycka. Här är dock ett från en drygt två år gammal träningsmatch mot Sydafrika:

11) Sydafrika
Världsranking: 52
Antal OS: andra – tog en poäng 2012.
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 0 procent
Troliga startelva: –
Öppningsmatch: Sverige, 18.00

Sydafrikas Banyana Banyana gör sitt andra OS. De tog en poäng mot ett reservbetonat Japan för fyra år sedan, fast det var en match där japanskorna inte hade något emot att spela oavgjort.

Under förbundskaptenen Vera Pauw har laget blivit lite mer stabilt. Man har gjort bra resultat både mot Nederländerna (0–2) och USA (0–1) den här sommaren. Ändå vore det en skräll om Sydafrika tog några poäng i Rio.

Skall man göra det hänger mycket på starka målvakten Roxanne Barker och mittbacken och tillika lagkaptenen Janine Van Wyk. Offensivt har Banyana Banyana stort mod och vågar anfalla med mycket folk. Man har även hyfsad kvalitet på några spelare, inte minst det tidigare Rysslandsproffset Pumi Nyandeni.

Men defensivt är det ibland virrigt. Laget spelar med man-man-försvar med stort hjärta, och man vill gärna kliva upp i hög press. Då riktigt rusar spelarna på, vilket innebär att om motståndaren kan spela förbi förstapressen bildas det lätt stora ytor. Dessutom har Sydafrika det ofta tufft på defensiva fasta situationer.

Trots att jag ändå har både charmats och överraskats lite av Banyana Banyana den här våren tippar jag att laget åker hem med noll poäng från OS.

Mer om laget finns att läsa här och här.

10) Colombia
Världsranking: 24
Antal OS: andra – blev både poäng- och mållöst 2012.
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 1 procent
Troliga startelva: –
Öppningsmatch: Frankrike, 03.00 natten mot torsdag.

Colombia lämnade London-OS med noll poäng och mållskillnaden 0–6. Men sedan dess har laget utvecklats. Man visade i fjolårets VM att man har flyttat fram positionerna rejält. Där skrällslog man ju bland annat Frankrike, plus att man skakade USA i åttondelen.

Ett revanschsuget Frankrike väntar i årets öppningsmatch, och tyvärr känns det som att Colombia inte kommer att ha lika mycket att sätta emot i år.

Visst gynnas colombianskorna av att vara välbekanta med det sydamerikanska klimatet. Men det väger nog inte upp att laget kommer till spel utan sina båda centrala mittfältsstjärnor från fjolårets VM, Yoreli Rincon (skadad) och Daniela Montoya (petad). Apropå Montoya satte hon det här historiska målet i fjolårets VM-turnering, Colombias första VM-mål någonsin:

Efter den fina VM-insatsen var det bråkigt i Colombias lag. Spelarna visade öppet sitt missnöje med uteblivna löner. Obekräftade uppgifter gör gällande att Montoya har petats från OS för att hon protesterade för högljutt mot hur förbundet har behandlat sitt damlandslag.

Den oron som följt på det, avsaknaden av nyckelspelarna samt det faktum att man fått en tuff lottning gör att jag tror att Colombia får åka hem efter gruppspelet den här gången. Man har chans mot Nya Zeeland om tekniska Lady Andrade visar toppform. Men det troliga är att Colombia blir sist i gruppen.

9) Nya Zeeland
Världsranking: 17
Antal OS: tredje – som bäst kvartsfinal 2012.
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 2 procent
Troliga startelva: –
Öppningsmatch: USA, midnatt, natten mot torsdag.

Nya Zeelands Football Ferns är ett fysiskt och hårt arbetande lag, ett lag som är väldigt jobbigt att möta. Större delen av truppen är utlandsproffs, bland annat spelar ju trion Ali Riley, Anna Green och Kirsty Yallop i damallsvenskan.

Duktiga målvakten Erin Nayler, som nyligen skrev på för Sky Blue FC i USA:s NWSL, är viktig. Det är även viktiga mittbacken Abby Erceg som återfinns i samma liga (Western New York Flash). Offensivt är Tysklandsproffset (Jena) Amber Hearn viktig med sin tyngd.

För fyra år sedan gick Nya Zeeland till kvartsfinal, där de pressade USA. I VM i fjol var man en hårsmån från att gå vidare ur gruppspelets jämnaste grupp. Ferns har god chans att bli grupptrea, men den tuffa lottningen gör att man får svårt att ta fler än tre poäng. Därmed talar mycket för att man får lämna turneringen innan slutspelet.

8) Kina
Världsranking: 12
Antal OS: femte – som bäst silvermedaljörer 1996.
Guldchans: 1 procent
Medaljchans: 10 procent
Troliga startelva: Zhao Lina – Wu Haiyan, Zhao Rong, Li Dongna, Liu Shanshan – Wang Shanshan, Tan Ruyin, Pang Fengyue, Wang Shuang – Zhang Rui – Ma Xiaoxu.
Öppningsmatch: Brasilien, 21.00.

Tidigare i våras hade jag Kina som utmanare om guldet. Stålrosorna, som laget kallas, slog USA på bortaplan i december. Sedan följde en imponerande svit på 13 matcher utan förlust. Där besegrade man även Japan och kryssade mot Australien. Laget såg hur stabilt ut som helst.

Man har sin styrka i försvarsspelet, där spelarna inte tar många steg åt fel håll. De är otroligt väldrillade, vilket märktes i fjolårets VM. Då tog man sig till kvartsfinal, där man skakade USA, men till slut föll med 1–0.

Den senaste tiden har dock det kinesiska laget tappat i kvalietet. I slutet av juli noterades först förlust mot Kanada (1–0) och sedan hela 3–0 i baken mot Frankrike.

Ett stort skäl till den försämrade formen är säkert lårskadan på centrala mittfältaren Ren Guixin. Jag imponerades enormt av henne när jag såg Kina mot Australien i vårens OS-kval. Hon kändes som lagets klippa, och självklart är det ett jättestort bakslag för förbundskapten Bruno Bini att han inte kan spela Guixin i Rio.

Bini har för övrigt petat VM-stjärnorna Wang Fei och Wang Lisi. Mot Frankrike saknades inte minst stabila målvakten Fei. Just målvaktsspelet är ett frågetecken i Kinas lag.

Defensivt kommer lagkaptenen Li Dongna vara väldigt viktig. Offensivt har Kina ett bra inläggsspel. Man har både bra precision på inläggen, bland annat från duktiga Wang Shanshan, och bra tajming inne i straffområdet.

Jag tror att Kina går till kvartsfinal. Men lagets dipp den senaste tiden gör att jag skiftar dem från gruppfavoriter till trolig grupptrea. Därmed väntar sannolikt USA i kvartsfinal, och då tar OS slut för årets kinesiska lag.

7) Kanada
Världsranking: 10
Antal OS: tredje – som bäst bronsmedaljörer 2012.
Guldchans: 1 procent
Medaljchans: 12 procent
Troliga startelva: Stephanie Labbé – Rhian Wilkinson, Shelina Zadorsky, Kadeisha Buchanan, Ashley Lawrence – Jessie Fleming, Desiree Scott, Sophie Schmidt – Diana Matheson, Christine Sinclair, Janine Beckie.
Öppningsmatch: Australien, 20.00.

Kanada tog brons för fyra år sedan, och nu kommer man med ett mycket intressant lag. Faktiskt ett lag som känns klart mycket bättre än det man mönstrade i fjolårets hemma-VM. I sommar har man bland annat vunnit mot Brasilien, efter segermål av Janine Beckie i 94:e minuten.

I VM 2015 föll man på problem i mittförsvaret. Nu har förbundskapten John Herdman hittat en bra lösning genom att spela Shelina Zadorsky bredvid försvarsstjärnan Kadeisha Buchanan.

Kanada har även fått en bättre offensiv spets och fart genom tillskottet av nya unga spelare som Beckie, Jessie Fleming och Deanne Rose.

Faktum är att Herdman har en mängd bra alternativ när han skall sätta upp sin startelva. Dock är det fortfarande så att mycket vilar på Christine Sinclair:s axlar. Kanadas superstjärna är inte bara en grymt bra avslutare, hon är även otroligt viktig i anfallsuppbyggnaden med sin fina kreativitet.

Frågetecknet finns på målvaktssidan. Ex-allsvenska Stephanie Labbé är utmärkt på mållinjen. Men frågan är hur hon klarar av spelet i luftrummet. Där har hon brister, och där avgörs alltfler internationella matcher.

Jag tror att Kanada säkert tar sig vidare ur gruppspelet. Det rimliga är att man åker i kvartsfinalen, men med rätt lottning kan det bli medalj. Kanadas lag ser som sagt väldigt spännande ut. Läs mer om det här.

6) Sverige
Världsranking: 6
Antal OS: sjätte – som bäst fyra 2004.
Guldchans: 2 procent
Medaljchans: 23 procent
Troliga startelva: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Ericsson – Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani, Caroline Seger – Lotta Schelin, Fridolina Rolfö, Sofia Jakobsson.
Öppningsmatch: Sydafrika, 18.00.

Sverige är det lag som har bäst facit av alla sedan fjolårets VM – tio segrar, ett kryss och bara ett insläppt mål. Det bör dock konstateras att Sverige inte har mött något lag på världsrankingens topp fem sedan debaclet i Kanada.

Den senaste tiden har det hänt saker i det svenska spelet som gör att mitt hopp om vår första OS-medalj någonsin har vuxit. Det handlar framför allt om hur Kosovare Asllani och Fridolina Rolfö kommit in och lyft laget. En mer ingående analys av det svenska spelet finns här.

Mycket kommer att avgöras i gruppspelet. Vid svensk gruppseger ligger vägen mot medaljerna öppen. Då ställs vi nämligen mot en grupptrea i kvartsfinalen. Vid andra- eller tredjeplats i gruppen lär vi få en tuffare placering i slutspelsträdet. Känslan är också att Sverige har en bra chans att ta hem gruppen. Jag ser det som 40–45–15 mellan vårt lag, Brasilien och Kina.

5) Brasilien
Världsranking: 8
Antal OS: sjätte – som bäst silvermedaljörer 2004 och 2008.
Guldchans: 4 procent
Medaljchans: 27 procent
Troliga startelva: Barbara – Poliana, Erika, Monica, Tamires – Debinha, Andressinha, Andressa Alves, Marta – Beatriz, Cristiane.
Öppningsmatch: Kina, 21.00.

Brasilien har varit på nedgång under ett par år. Nu kan det dock vända. Man har en spännande trupp, en trupp som känns klart bättre än fjolårets i VM. Man har även fördelar i att man kan de vädermässiga förhållandena bättre än konkurrenterna och förstås genom publikstödet.

Det skall sägas direkt, om inte Brasilien hade haft hemmaplan skulle jag inte placerat dem så här högt. Då hade nog både Sverige och Kanada gått före.

Men med publiken i ryggen och med en Marta i bra form kan Brasiliens lag lyfta mot medaljmatcher. I grunden gäller samma sak för brasilianskorna som för Sverige, alltså att gruppspelet blir väldigt avgörande. Vid gruppseger finns en god medaljchans. Blir man tvåa eller trea i gruppen blir det däremot mycket tuffare att ta sig upp på pallen.

I genrepet mot Australien var Brasilens lag otroligt offensivt balanserat. I mittförsvaret var offensiva halvvolleydrottningen Erika tillbaka. Hela mittfältet bestod i princip av spelare som även kunde ha varit uppsatta som forwards. Och av forwards har dubbla olympiska skyttedrottningen Cristiane hittat målet igen i PSG.

Noterbart är att Formiga har varit med och spelat i alla fem OS-turneringarna. Jag tyckte att den superrutinerade innermittfältaren var Brasiliens bästa spelare i fjolårets VM. I år verkar hon dock börja från bänken.

Offensivt är alltså Brasilien väldigt starkt. Ett lag med massor av individuellt skickliga spelare. Defensivt är laget klart sämre. Största frågetecknet finns på målvaktssidan, där Barbara knappast utstrålar säkerhet.

4) Australien
Världsranking: 5
Antal OS: tredje – som bäst kvartsfinal 2004.
Guldchans: 10 procent
Medaljchans: 40 procent
Troliga startelva: Lydia Williams – Caitlin Foord, Laura Alleway, Alanna Kennedy, Stephanie Catley – Elise Kellond-Knight, Emily van Egmond, Katrina Gorry – Samantha Kerr, Michelle Heyman, Lisa De Vanna.
Öppningsmatch: Kanada, 20.00.

Australien har aldrig varit nära medalj i ett stort mästerskap. Nu kan det vara dags. The Matildas har med sig ett jätteintressant lag till Brasilien. I Asiens OS-kval dominerade man bollinnehavet mot alla lag, alltså även mot bollskickliga gäng som Japan, Kina, Nordkorea och Sydkorea.

Australiens lag är bolltryggt, och framför allt har man blixtsnabba omställningar. Inget annat lag är så vasst i djupled som The Matildas. Lägg till att man dessutom har många väldrillade spelare som lärt sig hur man springer för varandra.

Jag imponerades enormt av dem i det asiatiska OS-kvalet. I startelvan har man inga svaga positioner. Före detta Piteåspelaren Lydia Williams är en världsmålvakt, man har några av världens mest spännande unga backar i Alanna Kennedy och Steph Catley. Man har smarta och passningsskickliga offensiva mittfältare i Katrina Gorry och Emily Van Egmond och vassa forwards i Sam Kerr, Michelle Heyman och Lisa De Vanna. Helt enkelt ett lag som kan lämna Rio med guldet.

Det som talar mot Australien är bristen på vinnarkultur – och på att truppen är lite tunn på vissa positioner. Lagets är således rätt känsligt för skador. Det kan också få lida av att det är ett mördande spelprogram i OS.

Lottningen där man har Zimbabwe i gruppen gör att Australien dock kommer att kunna vila folk i minst en gruppmatch, och ändå avancera till kvartsfinal.

I gruppspelet tror jag att Australien har god chans på gruppsegern. Jag tycker att deras snabba omställningsspel borde passa Tysklands sega mittförsvar extremt dåligt. Men frågan är om det inte är bättre att komma tvåa eller trea i den här gruppen. Ettan ställs ju nämligen mot antingen Frankrike eller USA i kvartsfinal.

Australien är svårtippat. De tar sig säkert till kvartsfinal. Där avgörs deras chanser av lottningen. Med rätt väg framåt kan The Matildas faktiskt gå hela vägen.

3) Tyskland
Världsranking: 2
Antal OS: femte – som bäst brons 2000, 2004 och 2008.
Guldchans: 14 procent
Medaljchans: 50 procent
Troliga startelva: Almuth Schult – Leonie Maier, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Isabel Kerschowski – Dzsenifer Marozsan, Melanie Behringer, Sara Däbritz – Anja Mittag, Simone Laudehr – Alexandra Popp.
Öppningsmatch: Zimbabwe, 23.00.

Tyskland är svårbedömt. Man har massor av talangfulla spelare, men man har inte hittat det perfekta lagbygget.

Sedan fjolårets VM, där tyskorna blev fyra, har man tappat stabila målvakten Nadine Angerer och skyttedrottningen Celia Sasic. Man har heller inte hittat någon ersättare till effektiva tvåvägsmittfältaren Nadine Kessler, som ju 2013 ledde laget till deras senaste mästerskapsguld.

Förbundskapten Silvia Neid gör sitt sista stora mästerskap på posten. De senaste tre åren har hon testat sig fram för att få ihop laget på bästa sätt. Till OS verkar hon satsa på en så kallad julgransuppställning, alltså spelsystemet 4-3-2-1.

Om Tyskland får ihop sitt lagspel kan det bära hela vägen till OS-guld. Men jag känner mig långt ifrån säker på att det blir så. Almuth Schult är en ojämn målvakt, med grym högstanivå, men också med låg lägstanivå. Rutinerade mittbackarna Annike Krahn och Saskia Bartusiak är bra när de får kliva framåt, men har stora brister i snabbheten.

På mittfältet finns massor av talang, sannolikt för mycket. Frågan Neid får brottas med är hur hon skall få ut max ur alla sina duktiga mittfältare, framför allt ur spelgeniet Dzsenifer Marozsan. Lyons nyförvärv har inte lyft i landslaget ännu. Gör hon det i OS? Personligen gillar jag Melanie Leupolz skarpt. Men hon fick inte plats i genrepet.

Bland forwards har Alexandra Popp haft en rätt svag säsong. Men hon har visat bättre och bättre form på sistone, det är ett gott omen för tyskorna.

Tyskland kommer att gå vidare till kvartsfinal. Laget är mästerligt på att vräka in mål på svaga motståndare. Eftersom de inleder mot Zimbabwe tippar jag måltjuven Anja Mittag som hela OS-turneringens skyttedrottning. Hon utmanas i första hand av Popp.

Eftersom jag tippar Tyskland som grupptvåa tror jag att de ställs mot tvåan i Sveriges grupp i kvarten. Där blir Tyskland storfavorit, vilket innebär att laget kommer att ha god medaljchans.

2) Frankrike
Världsranking: 3
Antal OS: andra – som bäst fyra 2012.
Guldchans: 18 procent
Medaljchans: 40 procent
Troliga startelva: Sarah Bouhaddi – Jessica Houara d’Hommeaux, Wendie Renard, Griedge Mbock Bathy, Amel Majri – Elise Bussaglia, Amandine Hendy – Kadidiatou Diani, Camille Abily, Louisa Cadamuro (tidigare Necib) – Eugenie Le Sommer.
Öppningsmatch: Colombia, 03.00 natten mot torsdag.

Frankrike blir bara bättre och bättre. Det fyller hela tiden på med intressanta talanger från ungdomslandslagen. Och hade det inte varit för den franska medaljfrossan – hade jag lyft procentsiffrorna på fransk guld- och medaljchans ytterligare.

Men det är ju så att Frankrikes landslag aldrig har tagit en mästerskapsmedalj. De har darrat till varje gång de varit på väg att ta medalj de senaste åren. Se bara här:

2009, EM: Ut på straffar i kvartsfinal.
2011, VM: Förlust i bronsmatch mot Sverige, trots numerärt överläge.
2012, OS: Förlust i bronsmatch mot Kanada.
2013, EM: Ut på straffar i kvartsfinal.
2015, VM: Ut på straffar i kvartsfinal.

Rent spelmässigt känns det franska laget som första utmanare till USA, som ett lag som mycket väl skulle kunna åka hem mot guldmedaljerna. Frankrike har världens bästa mittbackspar i Wendie Renard och Griedge Mbock Bathy, skickliga ytterbackar, ett grymt starkt centralt mittfält, där eleganta spelgeniet Louisa Cadamuro (tidigare Necib) gör sina sista matcher innan hon slutar. Hon är värd att få kröna karriären med en OS-medalj.

Frågetecknen finns som vanligt på forwardssidan. Smarta Gaetane Thiney är petad, och fjolårets succéspelare Eugenie Le Sommer har inte nått samma nivå i år. Le Sommer har en makalöst hög högstanivå. Kanske att hon har lyckats toppa formen till OS. I så fall blir Frankrike livsfarligt i Rio.

Fransyskorna kommer att göra upp med USA om den viktiga gruppsegern. Det kan bli en väldigt stor skillnad mellan motstånd i kvartsfinal för ettan och tvåan, så gruppsegern är viktig. Även om jag tycker att det franska laget rent kapacitetsmässigt borde kunna skaka amerikanskorna är historiens makt stor. Jag tippar således att Frankrike blir grupptvåa, och får en riktigt tuff kvartsfinal – sannolikt mot Tyskland eller Australien.

1) USA
Världsranking: 1
Antal OS: sjätte – guld 1996, 2004, 2008 och 2012
Guldchans: 50 procent
Medaljchans: 95 procent
Troliga startelva: Hope Solo – Kelley O’Hara, Julie Johnston, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Mallory Pugh, Morgan Brian, Lindsey Horan, Tobin Heath – Carli Lloyd – Alex Morgan.
Öppningsmatch: Nya Zeeland, midnatt – natten mot torsdag.

De regerande världsmästarna har aldrig vunnit OS. Det är en av de saker som starkast talar emot USA inför mästerskapet i Rio.

På pappret är Jill Ellis lag verkligen jättestora guldfavoriter. USA har vunnit de tre senaste stora mästerskapen, och man har vunnit fyra av fem OS-turneringar.

Men, det finns faktiskt en hel del men med i spelet i år. USA har agerat knackigt ända sedan senhösten i fjol. Man har fortfarande en stabil defensiv i ryggen. På målvaktssidan har exempelvis USA en grym bredd.

Bakom ohotade ettan Hope Solo finns en hel hög världsmålvakter. Att Nicole Barnhart inte längre ens är med bland de fyrafem målvakter som ingått i diskussionen kring att ta plats i OS-truppen är ju närmast makalöst. Barnhart hade sannolikt varit en kandidat till platsen som förstemålvakt i alla andra landslag i den här OS-turneringen.

Sedan VM är även den stabila backlinjen intakt. Men på mittfältet är det många förändringar sedan fjolårets VM-guldlag, och alla har inte varit till det bättre. Den stora frågan är hur man skall fylla luckan efter Lauren Holiday.

Den passningssäkra mittfältaren/forwarden saknas inte bara i spelet. Hon saknas även vid fasta situationer. Där saknas även Megan Rapinoe, som ingår i OS-truppen efter sin korsbandsoperation, men som sannolikt inte är aktuell för någon längre speltid förrän tidigast i ett slutspel. Att ta med Rapinoe var en chansning, men en rimlig sådan med tanke på bristen på känsliga fötter vid fasta situationer.

Tanken är att gradvis matcha in Rapinoe i turneringen, ungefär som man gjorde med Alex Morgan i fjolårets VM. Nu är Morgan frisk och i god form. Blir viktig. Det blir även lagets i särklass mest intressanta framtidsnamn, 18-åriga Mallory Pugh. Hon har den fart, blick och kreativitet som kommer att känneteckna framtidens stora damfotbollsspelare.

Ytterligare ett offensivt frågetecken är Carli Lloyd. Hon har avgjort de senaste två OS-finalerna och den senaste VM-finalen. Vinnarskallen finns där alltså, men hur är det med formen? Hon har inte imponerat i de matcher hon spelat sedan vårens skadefrånvaro.

Trots att USA:s spel alltså har hackat under våren håller jag laget som stor guldfavorit. De brukar hitta vägar till seger, även när de spelar dåligt. Och i truppen finns en hel hög potentiella matchvinnare – med Lloyd som ständig huvudkandidat.

Jag tippar att USA tar hem sin grupp, och väl i slutspelet blir laget väldigt svårslaget.

TIPS:

* Skyttedrottning: Anja Mittag

* Slutspelsträdet tror jag kommer att se ut så här:

Brasilien–Kanada
USA–Kina

Sverige–Tyskland
Australien–Frankrike

* Slutligen skall jag förstås tippa första gruppspelsomgången. Här är mina odds för matcherna:

Sverige–Sydafrika           85–12–3
Kanada–Australien         30–30–40
Brasilien–Kina                40–40–20
Zimbabwe–Tyskland    0,1–0,4–99,5
USA–Nya Zeeland          90–8–2
Frankrike–Colombia       80–15–5

Spelen kan börja…

USA-Kanada, Piteå, Hurtig och lite till

USA vann finalen i det Nordamerikanska OS-kvalet med 2–0 mot Kanada. Amerikanskorna var det klart bättre laget och jag räknade till 9–1 (4–0) i målchanser. Målen gjordes av Lindsey Horan och Tobin Heath och går att se här:

Jag satt och tittade på matchen och trots USA:s överlägsenhet tycker jag att Kanadas förbundskapten John Herdman kan vara minst lika nöjd med utfallet som USA:s Jill Ellis. Herdman tog nämligen chansen att testa djupet i sin trupp mot bästa möjliga motstånd, medan Ellis spelade med bästa möjliga lag. Enligt uppgifter (via twitter) från journalister på plats i Houston kastade Herdman upp sin medalj på läktaren efteråt.

Från start vilade han spelare som Erin McLeod, Sophie Schmidt, Diana Matheson och Christine Sinclair. Han valde också att starta med Melissa Tancredi istället för stjärnskottet Deanne Rose. Herdman såg alltså matchen mer som ett test än som en final.

De första 15–20 minuterna imponerade Kanada med hög press och bra passningsspel. USA hade så långt inget anfallsspel, men amerikanskorna är numera hyperstabila i defensiven och släppte inte heller till några målchanser.

När Kanada inte längre orkade hålla den höga pressen tappade Kanada kommandot – och tålamodet. De slutade att passa runt bollen och började i stället slå långbollar på chans. Det passade USA utmärkt och de sista 70 minuterna var det klasskillnad.

Men. Och det är ett ganska stort men. Många av USA:s målchanser berodde på att den före detta Piteå- och Örebromålvakten Stephanie Labbé kom helt fel i luftrummet. Gång på gång tog hon felbeslut på inlägg och hörnor, felbeslut som ledde till farliga målchanser. När Horan nickade in 1–0 var det minst fjärde gången Labbé hamnade helt snett på ett inlägg.

Visst har det även hänt att Erin McLeod har kommit fel i luftrummet, men hon har ändå en betydligt större säkerhet i det spelet. Så med McLeod i målet tror jag att USA hade fått kämpa betydligt mycket hårdare för att få hål på Kanada. Och då kunde testet med att släppa in trion Matheson, Schmidt och Sinclair sista halvtimman kunnat bli en succé.

Ett längre klipp från matchen finns här nedan. På det kan man se flera av Labbés felbeslut:

På klippet kan man också se att mycket talar för att Mallory Pugh är en startspelare för USA i OS. 17-åringen har grym bollbehandling och ett härligt spelsinne. Även om hon väger lite lätt i det fysiska spelet känns det som att det blir svårt att flytta på henne nu. Pugh känns förresten som ett lysande exempel på hur nästa generations damfotbollsspelare kommer att se ut.

I övrigt i USA imponerades jag återigen av Becky Sauerbrunn. Det var så tydligt att Kanada satte Tancredi på att styra över USA:s uppspel från Sauerbrunn till Julie Johnston. Nästan varje gång Sauerbrunn fick en öppning att sköta uppspelen hände något konstruktivt. Däremot ligger Johnstons precision i passningsspelet på en klart sämre nivå. Jag gissar att många lag som möter USA framöver kommer att vilja styra sitt försvarsspel så att Johnston har bollen så mycket som möjligt.

Det om den matchen. I övrigt de senaste dagarna har Piteå spelat 0–0 i England, mot Chelsea. Jag har inte hittat så mycket skrivet om matchen, men här är i alla fall en länk till PT.

I svenska cupen vann skadedrabbade Umeå säkert med 3–0 borta mot Sirius. I den länkade artikeln från UIK:s hemsida kan man läsa om en ny spelidé. Vad den går ut på har jag inte sett några uppgifter om, men det blir allt lite intressant att följa. Det skulle också vara intressant att få någon prognos på när Lina Hurtig kan vara tillbaka. Det är 4,5 månader sedan nyheten om hennes stressfraktur kom. Då uppfattade jag det som att hon skulle kunna spela i OS-kvalet, men det kan vi nog glömma nu. Någon som hört något i frågan?

För Umeå väntar nu kvartsfinal mot vinnaren i kvällens intressanta möte mellan Kif Örebro och Eskilstuna.

När det gäller cupen såg jag att det går att se Göteborg–Linköping i sin helhet på klippet nedan. Vill man bara se målen kommer de enligt följande:

0–1 Tove Almqvist (Stina Blackstenius) efter 14.55
0–2 Självmål efter 28.50
0–3 Blackstenius (Emma Lennartsson) efter 1,04.40

Cajsa Andersson:s kanonräddning inträffar för övrigt efter 23.15.

I Tyskland vann Frankfurt klassikermötet med Potsdam med 4–3. Höjdpunkter finns på den här länken. Rosengårdstränaren Jack Majgaard Jensen var på plats, och blev tydligen inte skrämd av det kommande motståndet i Champions Leauge.

Frankfurt är ny serietvåa, man tog in två poäng på Bayern München i tabelltoppen. Bayerns ledning är dock fortfarande betryggande tio poäng stor.

I Frankrike blev Sofia Jakobsson enda svenska målskytt i helgen, i en omgång där alla de tre topplagen vann. Lotta Schelin spelade första 45 när Lyon vann derbyt mot St Etienne med 3–0. Schelin klev av mållös, däremot gjorde Ada Stolsmo Hegerberg det tredje målet. Norskan fortsätter att ha en betryggande ledning i skytteligan. Hon är nu uppe i 26 mål. Ny som ensam tvåa är PSG:s Cristiane på 15, ett fler än trean Schelin.

För PSG vilade Caroline Seger med en fotskada, fast det verkar inte värre än att hon skall vara tillbaka kommande helg. Cristianes mål från helgen är för övrigt sevärt, se det här:

I Italien hade Lisa Ek omskrivet Sverigebesök från Sandarna lag C när Fiorentina föll med 4–1 hemma mot Brescia. Frågan är om inte gulddrömmarna är körda för Eks lag i och med det nederlaget.

Slutligen skall det väljas ny Fifaordförande på fredag. Två kvinnor finns med bland de 207 som har rösträtt. Här är en länk till en intressant intervju (på norska) med den ena av kvinnorna, Sierra Leones Isha Johansen. Det är en högst läsvärd artikel.

 

Guide till Nordamerikas OS-kval

Natten mot torsdag drar det första av vårens tre stora OS-kval igång. Det är Nordamerika som är först ut, det handlar alltså om det kval som på förhand är mest givet. Det rimliga är ju nämligen att USA och Kanada kommer att ta de båda OS-platserna.

Men helt givet är det förstås inte, lagen skall ju spela om det. Här är en liten guide till OS-kvalet. Det är två grupper om fyra lag vardera. De två bästa lagen i varje grupp går till semifinal, och vinnarna i semifinalerna går till OS.

Här är länkar till spelschema och till fakta om deltagande lags trupper. Och här nedan är mina korta kommentarer om de olika lagen:

Grupp 1:
USA, Mexiko, Costa Rica och Puerto Rico.
Den klart tuffaste gruppen. Men USA skall ändå vinna klart. Däremot blir kampen mellan Costa Rica och Mexiko om andraplatsen intressant. Här kort om lagen:

USA
Chanser till OS-spel: 99,5 procent
Världsmästare, olympiska mästare och givna storfavoriter i det här kvalet.
Det lilla som talar emot laget är att man har genomgått en generationsväxling efter VM. I kvaltruppen – läs om den i det här inlägget – finns sju spelare som inte var med i VM och laget känns ännu inte hundraprocentigt samspelt.
Negativt är dessutom att man är mitt inne i en rättstvist med sitt eget förbund, vilket kan störa. Ordväxlingen i den tvisten hårdnade när landslagets jurister under måndagen lämnade in sitt svar på förbundets stämning. Där anser man bland annat att förbundets stämning innehåller:

uppenbara felaktigheter, förvrängningar samt vilseledande och ofullständiga citat.

Men störningsmoment och bristande samspelthet i all ära. Det krävs mycket värre problem för att stoppa USA. Förbundskapten Jill Ellis har ju en vrålstark defensiv att luta sig mot, där världens bästa försvarsspelare 2015, Becky Sauerbrunn, är sammanhållande länk. Och offensivt har Ellis fortsatt att bygga sin elva kring världens bästa spelare 2015, Carli Lloyd, som verkar har konserverat sin superform. Det känns som en garanti för att USA på ett eller annat sätt kommer att vinna alla sina matcher och ta sig till OS.
Det gäller dock att de vinner gruppen. För Kanada kommer med mycket stor sannolikhet att vinna grupp 2. Och en direkt avgörande match om OS-platserna mot Kanada vore en mardröm för både USA och Kanada.

Costa Rica
Chanser till OS-spel: 9 procent
Visade i VM att man håller god kvalitet. Kryssade där mot Spanien och Sydkorea och föll med uddamålet mot Brasilien. Var mycket nära att avancera till åttondelsfinal som en av de bästa grupptreorna. Har spelare av hög kvalitet i Shirley Cruz och Raquel Rodriguez.
Bör trots allt vara chanslöst mot USA. Men jag har laget som knapp favorit till andraplatsen i gruppen framför Mexiko. Klarar man det blir man stor underdog i den troliga semifinalen mot Kanada. Där finns det ändå en viss skrällchans, all press kommer ju att ligga på kanadensiskornas axlar, och Costa Rica har ju alltså ett par riktiga världsklasspelare.

Mexiko
Chanser till OS-spel: 6 procent
Inledde VM lovande med poäng mot ett oväntat starkt Colombia och uddamålsförlust mot England. Rasade sedan ihop mot Frankrike. Har haft en del kontroverser efter VM, inte minst den aktuella där forwarden Charlyn Corral och förbundskapten Leo Cuellar inte drar jämnt.
Jag tror att bråken drabbar Mexiko negativt – och kostar dem andraplatsen i gruppen. Skulle de trots allt ta sig till semifinal har de viss skrällchans mot Kanada, enligt ungefär samma grunder som för Costa Rica. För även Mexiko har flera duktiga spelare, många av dem med NWSL-meriter. Då tänker jag bland annat på Monica Ocampo, Bianca Sierra, Teresa Noyola, Veronica Perez (i år i Kif Örebro) och Renae Cuellar.

Puerto Rico
Chanser till OS-spel: 0 procent
Förlorade med 4–0 i sitt genrep mot ett amerikanskt klubblag, Charlotte Eagles, förstärkt med Heather O’Reilly. Eagles missade i fjol slutspelet i numera nedlagda USL W-league, men är alltså klart bättre än Puerto Rico. Det säger det mesta om det här landslaget.
Äldsta spelaren i Puerto Ricos trupp är född 1989, fem spelare är födda 1998 eller senare. Det här är ett lag som bara är med som utfyllnad. Får i första hand försöka göra ett mål i OS-kvalet. Någon poäng tror jag nämligen inte att man ens kommer vara nära.

Grupp 2:
Kanada, Trinidad och Tobago, Guatemala och Guyana.
En klart mer ojämn grupp, som Kanada bör vinna rätt lätt, och där Trinidad och Tobago är favoriter att ta andraplatsen. T&T utmanas i första hand av Guatemala.

Kanada
Chanser till OS-spel: 85 procent
Precis som USA har Kanada föryngrat efter VM – där man nådde kvartsfinal. Man har sju spelare i sin kvaltrupp som är födda 1995 eller senare. Några av dem var i och för sig redan med i VM, men det känns ändå solklart att förbundskapten John Herdman numera bygger för framtiden.
Jämfört med VM-elvan är viktiga Diana Matheson nu tillbaka fullt ut, vilket är bra för ett Kanada där det mesta i offensiven fortfarande kretsar kring fantastiska Christine Sinclair.
I VM hade Kanada sin stora akilleshäl i mittförsvaret. Där har Herdman verkligen testat vilt under sin tid som förbundskapten. Känslan nu är att fjolårets Vittsjöspelare Shelina Zadorsky får chansen bredvid givna Kadeisha Buchanan. Kanske kan det vara lösningen på gåtan.
Även om det nya lagbygget inte är klart skall Kanada bara vinna den här gruppen. Och i en semifinal mot Mexiko och Costa Rica är laget storfavorit. Fast i avgörande matcher kommer det in nerver i spelet, och med tanke på att både Costa Rica och Mexiko har kvalitet i sina lag nöjer jag mig med att ge Kanada 85 procents chans att nå OS.

Trinidad och Tobago
Chanser till OS-spel: 0,5 procent
Gjorde ett utmärkt VM-kval, där man visade stabil defensiv. Man skrällde rejält och var snubblande nära att ta sig till Kanada. Sedan dess har det varit oro i leden, och nyligen sparkades succécoachen Randy Waldrum, vilket bör vara väldigt negativt för The Soca Princesses. Känslan är att det är väldigt rörigt i ledningen och i genrepet mot ett amerikanskt U18-lag vann man bara med 2–0.
Tillbaka till VM-kvalet. Där försvarade sig alltså väldigt bra – föll exempelvis bara med 1–0 mot USA, och man var väldigt bra på fasta situationer. Men när man skulle föra spel hade man brister. Man vann exempelvis bara med 2–1 mot Guatemala.
I OS-kvalet måste förstahandsmålet vara just att hålla Guatemala bakom sig i tabellen och säkra en semifinal. Därför blir öppningsmatchen mot just Guatemala sannolikt helt avgörande. Skulle T&T nå semifinal lär USA vänta där – vilket gör att T&T även kan vänta sig en klar förlust.

Guatemala
Chanser till OS-spel: 0 procent
Ett lag jag vet väldigt lite om. Jag såg Guatemala spela i en kvalmatch för några år sedan – och då var de riktigt dåliga. Deras resultat de senaste åren skvallrar dock om att de tagit sig något sedan dess.
Vid en koll på truppen ser jag att de har några spelare som håller till på college i USA och Ana Martinez i spanska Rayo Vallecano.
Känslan är att man kommer att sluta trea i den här gruppen. Det finns dock en chans att man kan slå Trinidad och Tobago och komma tvåa. För Guatemala känns det som en fördel att matchen mot T&T kommer direkt. Men även om Guatemala skulle skrälla sig vidare ur gruppen kommer inte laget att kunna ta en OS-plats. Truppen är helt enkelt för tunn.

Guyana
Chanser till OS-spel: 0 procent
Här är ett lag jag inte vet något alls om. Känns som gruppens slagpåse. Ser på trupplistan att man har Otesha Charles i engelska Millwall och några collegespelare. Men det bör inte räcka långt. Man får vara nöjt med att ha tagit sig till slutkvalet och precis som Puerto Rico rikta in sig på att försöka göra något mål i kvalet.

VM 2015: Lag 5–6, Medaljkandidater

Det är mindre än en vecka till VM-premiären och jag närmar mig de fyra riktiga guldkandidaterna i min genomgång av alla lag i årets VM-slutspel.

Det här är det femte inlägget, och det andra med de fem lag som jag anser höra hemma under rubriken medaljkandidater – alltså lag som knappast kommer att vinna, men som har chansen att ta sig upp på pallen.

Har du missat något av de fyra första inläggen i genomgången hittar du dem här:
* Lag 18–24, Blåbärsnationerna.
* Lag 14–17, Slutspelskandidater.
* Lag 10–13, Slutspelskandidater.
* Lag 7–9, Medaljkandidater.

5) England
Världsrankning: 6 – landets högsta rankning någonsin.

England har historien mot sig. Laget har aldrig tagit sig längre än till kvartsfinal i ett VM-slutspel. Det har man inte i OS heller, fast det beror delvis på att England har aldrig fått vara med. Däremot spelade man med engelsk stomme som Storbritannien senast i London-OS – och åkte ut i kvartsfinal.

Till nästa års OS kommer dock inte Storbritannien att ställa upp. England ingår alltså inte i det europeiska OS-kvalet, vilket är en fördel för Sverige.

Historien till trots, vi kan vara framme vid det år då England får till det i ett världsomspännande mästerskap. Under förbundskapten Mark Sampson gjorde man ett mycket starkt 2014, där engelskorna kanske var det lag som tog störst steg framåt. Vi minns väl bland annat hur de krossade vårt landslag med 4–0 i augusti i fjol.

Även om man inte mött något av världens fem högst rankade lag i år har man inlett även året med stabilitet. Det blev exempelvis seger i Cypern cup efter finalseger mot Kanada med 1–0.

Dock fick Kanada som bekant revansch i genrepet häromdagen. Ett klipp därifrån finns nedan.

I årets VM har Lionesses, som det engelska landslaget kallas, fått en utmärkt lottning. Man möter Frankrike, Mexiko och Colombia i gruppen. Där blir man sämst tvåa. Skulle det bli favoritsegrar i alla grupper hamnar Frankrike, USA och Tyskland på samma halva i slutspelsträdet. Och England på den andra. Då skulle lejonhonorna få en gyllene chans att nå sin första VM-semifinal.

Den trupp Sampson har tagit ut är stark, dock utan riktiga superstjärnor. Frågetecknet finns på målvaktssidan. Jag tycker att de engelska målvakterna har vacklat i mästerskapen. I början av året tyckte jag det lutade åt att man skulle ge Siobhan Chamberlain förtroendet. Nu kanske valet ändå faller på rutinerade Karen Bardsley.

Backlinjen ser stabil ut med en god blandning av gammalt och nytt. På mittfältet är jag förtjust i spelskickliga Jordan Nobbs, som är en kreativ spelare. Lite oväntat var Nobbs dock bänkad i genrepet. Är hon tillbaka till premiären? Kreativ är även den ofta skadedrabbade, men enormt rutinerade kantspelaren Karen Carney. På den andra kanten är det troligt att forwarden Toni Duggan får chansen, eller väljer man att låta snabba Eniola Aluko storma fram till höger?

Duggans namn får för övrigt alltid mig att tänka på det drömmål som släckte Chelseas gulddrömmar i WSL i fjol:

Som forwards valde Sampson rutinerade duon Lianne Sanderson och Ellen White i genrepet. Sanderson är tillbaka från sin landslagsbojkott. Hösten 2010 förklarade starka Sanderson att hon vägrade att spela under den förra förbundskaptenen, Hope Powell. Sedan Sampson tagit över är Sanderson återigen tillgänglig för Lionesses – något som bör kunna bli ett lyft.

Jag tror att Sampson kommer att ge mycket speltid till den före detta Göteborgsforwarden Jodie Taylor – kanske kan hon lyfta både laget och sig själv i sin mästerskapsdebut. Taylor har visat grym målform i landslaget det senaste året. England har spelat ett par EM-finaler, i år kan det alltså äntligen även vara dags för VM-succé.

6) Kanada
Världsrankning: 8 – har som bäst varit rankat som nummer 7.

Att placera Kanada så här högt är på många sätt en chansning. Den bygger på teorin att kanadensiskorna kommer att lyfta genom ett massivt hemmastöd. Nu är det ju så att hemmaplan också kan innebära tung press. Men känslan är att Kanadas fysiskt tunga lag kommer att orka springa ännu mer och tackla ännu hårdare inför fullsatta läktare.

Kanada är ett mycket svårspelat och målsnålt lag. Kollar man deras landskamper för i år är det jämna historier. På de senaste sju matcherna har det blivit totalt sju mål – Kanada har gjort fem av dem. Senast, i genrepet mot England, blev det 1–0:

Den spelare som kommer att bära landets tryck på sina axlar är Christine Sinclair. 2012 tyckte jag att hon var världens bästa spelare. Då gjorde hon sex mål och bar fram Kanada till OS-brons i London.
Men sedan dess har hennes målskytte bedarrat. Hon gjorde fyra mål under 2013 och i fjol satte hon bara ett landslagsmål på elva kamper.

Till arrangörslandets stora lycka har hon varit vassare i år och gjort fem mål hittills. Det innebär att Sinclair totalt står på 153 landslagsmål på 223 landskamper – en fantastisk prestation. Det ger ett snitt på 0,69 mål per match, klart bättre än exempelvis Lotta Schelin som har gjort 80 på 150 – vilket ger 0,53 som snitt.

Utöver Sinclair har Kanada riktigt tre duktiga målvakter i Erin McLeod, Stephanie Labbé och Karina LeBlanc. Sett till genrepet får den spänstiga före detta Dalsjöforsmålvakten McLeod förtroendet i VM. Men även Labbé och LeBlanc håller hög klass. Sådan bredd har man inte på någon annan position, men det finns mycket vilja och löpstyrka i laget. Fysiskt sett kommer man inte att vika ner sig.

Stephanie Labbé

Stephanie Labbé

En viktig spelare de senaste åren har varit kreativa Diana Matheson. Hon är nyligen  tillbaka från korsbandsskada och det finns ett frågetecken för formen. Mathesons kreativitet behövs för att avlasta Sinclair i speluppbyggnaden. Defensivt på mittfältet är fysiskt starka Desiree Scott otroligt viktig, hon är en av världens allra bästa bollvinnare.

I OS för tre år sedan valde coach John Herdman att dra tillbaka Sinclair något och låta Melissa Tancredi och Jonelle Filigno göra det defensiva jobbet åt superstjärnan. Jag gissar att det kan bli en liknande lösning nu, fast kanske att det istället blir Adriana Leon som backar upp Sinclair och Tancredi.

Kanadas lottning är utmärkt. Man har hamnat i grupp A, som man skall ta sig vidare ur – och helst vinna. Motståndare där är Kina, Nya Zeeland och Holland. Mötet Kanada–Nya Zeeland har för övrigt förutsättningar att bli VM:s allra mest fysiska drabbning.

Gruppvinnaren ställs mot en grupptrea i åttondelsfinal och sannolikt mot Norge/England i kvartsfinal. Vinner Kanada sin grupp har de alltså en klart rimlig chans att ta sig till semifinal.

Grupptvåan spelar åttondel mot tvåan i grupp C, vilket skulle kunna bli Schweiz. Eventuell kvartsfinal går mot segraren i Sveriges grupp, alltså sannolikt USA. Den vägen känns betydligt svårare, så Kanada gör nog bäst i att vinna sin grupp. Gör man det kan hemmapubliken och Sinclair lyfta laget riktigt långt.

PSG, Sjögran, Dahlkvist, tysk guldstrid och Kanadas VM-trupp

Det har gått drygt två dygn sedan PSG slog ut Wolfsburg ur Champions League. Jag har försökt att hitta längre sammandrag från matchen, men har inte varit speciellt framgångsrik.

Det här klippet från Uefa är det längsta jag hittat. På det ser man ju att det blev precis så tajt och spännande som man kunde förvänta sig på slutet. Den räddning PSG-målvakten Katarzyna Kiedrzynek gör på Vanessa Bernauer:s skott på slutet är ju riktigt svettig.

Vad jag förstått hade Wolfsburg fler bra chanser att göra det 3–1-mål som hade betytt avancemang. En chans som saknas i Uefa-klippet men som jag sett på en vine var när Babett Peter sköt över från nära håll på retur efter att Lena Goessling träffat ribban. Men den chansen kan ju inte ha varit i ställningen 1–2, för då var ju Peter utbytt.

Som jag ser det går PSG nu in i finalen som knappa favoriter. De har slagit ut Europas två bästa lag på vägen till Berlin och har en jättemöjlighet att ta klubbens första riktigt stora titel. Tråkigt för laget – och för henne själv förstås – att Caroline Seger är avstängd i finalen. Det gör att Kosovare Asllani blir enda svenska representant i årets Champions Leaguefinal.

Therese Sjögran

Therese Sjögran

* På hemmaplan är ju dagens nyhet att Therese Sjögran slutar efter VM för att bli sportchef i FC Rosengård. Det är ingen lätt uppgift att kliva rakt av planen in i styrelserummet. Mina spontana reaktioner var att det är kul för svensk damfotboll att Sjögran blir kvar i sporten, att det är kul för Sjögran att få den här chansen samt att jag hoppas för Rosengårds och Sjögrans skull att Erling Nilsson går vid hennes sida ett bra tag.

Jag minns när Stefan Andreasson gick rakt av planen för att bli sportchef i Elfsborg. Det tog flera år innan han och klubben hittade rätt. Bara för att man varit en stark ledare på planen och i omklädningsrummet blir man inte en framgångsrik sportchef över en natt. Med det sagt tror jag att Sjögran har goda förutsättningar att göra ett mycket gott jobb i Rosengård över tid.

Lisa Dahlkvist

Lisa Dahlkvist

* Sjögran lär få dra ett tungt lass i det VM som nu bara är drygt 38 dygn bort. Att Lisa Dahlkvist fick lämna Örebros 1–1-match mot Piteå med nya skadeproblem är rejält oroande för vårt landslag. Även om Pia Sundhage aldrig skulle säga att hon är orolig så tror jag att hon kramar sina båda tummar stenhårt för att Dahlkvist skall vara 100-procentigt frisk och spelklar till VM-premiären.

För med Hanna Folkesson borta från turneringen skulle det vara väldigt tunt med aggressiva bollvinnare på vårt mittfält om även Dala försvann ur leken. Väldigt tunt. Och med tanke på att Sundhage har valt att spela med väldigt många offensiva spelare i sitt lag är behovet av någon duktig bollvinnare på centralt mittfält gigantiskt stort.

* I damallsvenskan avslutas den tredje omgången i morgon med Hammarby–Linköping, en match LFC måste vinna om laget skall kunna oroa Rosengård det minsta.

För övrigt har jag både i mitt förra inlägg och på Twitter konstaterat att Göteborg FC har en tunn trupp. Jag har fått svar som säger att även Rosengårds trupp är tunn. Och för spel på högsta internationella nivån stämmer det. Men för damallsvenskan känns det som att Rosengård har råd med ganska många skador.

I helgen möttes för övrigt Rosengård och Göteborg i F19-serien. Där vann Rosengård med 11–0 – siffror som säger det mesta om vilken av klubbarna som har bredast verksamhet.

* I Tyskland får vi den superavslutning som man drömt om. Söndagen den 10 maj klockan 14.00 gör Wolfsburg, Bayern München och Frankfurt upp om ligaguldet. De skiljer en poäng vardera mellan de tre guldkandidaterna.

Både obesegrade Bayern München (som tar emot Essen) och Champions Leaguefinalisten Frankfurt (som tar emot Wolfsburg) behöver hjälp för att kunna vinna guldet, men båda har sitt Champions League-öde i egna händer. Vinner de sina sista matcher spelar de i Champions League till hösten.

Ja, Frankfurt har ju faktiskt två chanser att ta Champions Leagueplatser. Skulle de förlora hemma mot Wolfsburg den 10 maj kan de ju kvala in genom att besegra PSG fyra dagar senare.

Wolfsburg har guldet i egna händer. Seger mot Frankfurkt och saken är klar. Men bortamatch mot Frankfurt är ju knappast den enklaste uppgift man kan ha. Innan ligan avgörs skall dock Wolfsburg spela cupfinal mot Potsdam. Den matchen går på fredag klockan 17.15. Där är die Wölfinnen stora favoriter mot ett Potsdam som gjort väldigt svaga resultat de senaste veckorna. I helgen fick man exempelvis bara 1–1 borta mot bottenlaget SC Sand.

Christen Press

Christen Press

* I USA är Christen Press och Crystal Dunn de hetaste spelarna i NWSL. Båda blev tvåmålsskyttar i helgen. Press har totalt gjort fyra mål, leder skytteligan och är i grym form. Hon måste vara högaktuell för en ordinarie forwardsplats i USA:s VM-lag.

Högerback Dunn spelar numera forward, har totalt gjort tre mål i ligan och är minst lika het som Press. Jag såg huvuddelen av Washington Spirits match i söndags natt och om USA har 20 utespelare som för tillfället är bättre än Crystal Dunn – då kommer amerikanskorna att jogga hem VM-guldet i sommar. Om förbundskapten Jill Ellis också sett Dunn den senaste tiden gissar jag att Ellis ångrar att hon inte tog med den allroundkunniga Washingtonspelaren till Kanada.

* Slutligen till just Kanada. Värdnationen presenterade sin VM-trupp i går. Den innehåller en mängd Sverigebekanta spelare. Noterbart är att bara en av truppens 23 spelare har sin klubbtillhörighet i hemlandet. Jämför det med Frankrike där samtliga 23 spelare håller till på hemmaplan.

Jag hade nog gissat att Janine Beckie skulle få plats i truppen, men istället blev för mig okända duon Selenia Iacchelli och Ashley Lawrence uttagen. Här är Kanadas VM-trupp i sin helhet:

Målvakter:
Stephanie Labbé (klubblös), Karina LeBlanc (Chicago Red Stars, USA) och Erin McLeod (Houston Dash, USA)

Stephanie Labbé

Stephanie Labbé

Backar:
Kadeisha Buchanan (West Virginia University, USA), Allysha Chapman och Lauren Sesselmann (Houston Dash, USA), Robyn Gayle, Carmelina Moscato, Marie-Eve Nault och Emily Zurrer (alla klubblösa) och Rhian Wilkinson (Portland Thorns FC, USA)

Emily Zurrer

Emily Zurrer

Mittfältare:
Jessie Fleming (London NorWest SC), Selenia Iacchelli och Sophie Schmidt (båda klubblösa), Kaylyn Kyle (Portland Thorns FC, USA), Ashley Lawrence (West Virginia University, USA), Diana Matheson (Washington Spirit, USA) och Desiree Scott (Notts County Ladies, England).

Forwards:
Josée Bélanger (klubblös), Jonelle Filigno (Sky Blue FC, USA), Adriana Leon och Melissa Tancredi (Chicago Red Stars, USA) och Christine Sinclair (Portland Thorns FC, USA).

Årets händelser 2014

Nyårsfesten närmar sig med stormsteg. Det har alltså blivit dags för bloggens stora årskrönika.

Jag har ju tidigare sammanfattat 2014 med diverse statistik och en genomgång av utmärkelser. Här kommer en mer spretig genomgång av damfotbollsåret 2014. Trevlig läsning.

Årets afrikanska mästarinnor: Nigeria. Afrikas stora damfotbollsnation gjorde som de brukar – vann Afrikanska mästerskapen och kvalade in till VM. Det var Nigerias nionde seger av elva möjliga i mästerskapet. I finalen av afrikanska mästerskapet besegrades Kamerun med 2–0:

Årets asiatiska mästarinnor: Japan hade blivit världsmästare och tagit OS-silver, men något asiatiskt mästerskap hade man inte vunnit. Inte förrän i maj då man vann ett något brandskattat mästerskap. Dels för att Nordkorea var avstängt, dels för att japanskorna spelade utan flera av sina bästa Europaproffs. Det hindrade dem alltså inte från att ta hem titeln.

Årets assistligor: Finns här.

Årets autobahn: VM-kvalet blev en lätt resa för svensk del. Även om landslagsåret väckte många frågetecken går det att glädjas åt hur smidigt det gick i alla tävlingsmatcher, inklusive de båda mot huvudmotståndaren Skottland. Facit i VM-kvalet blev full poäng och 32–1 i målskillnad – bara Tyskland, Frankrike och England hade bättre tabellrader. Vi släppte inte in ett enda spelmål. Baklängesmålet kom nämligen på straff från Kim Little. Framåt gjorde Lotta Schelin tolv och Kosovare Asllani fem mål.

Årets Bagdad-Bob: Den i Tyresö som skrev det här på klubbens officiella hemsida i mitten av januari när man presenterade fyra nyförvärv från Brasilien:

”Som supporter känner du till vår 7-års vision som där den sportsliga delen 2005 döpte till ‘Från lingonserien till Champions League’. En sjuårsplan där de viktigaste fundamenten var att ta oss tillbaks från div.3 till Allsvenskan från 2006 till 2010, vinna SM-guld 2012, konkurrera om slutsegern i Champions League 2013/2014 och säkerställa fortsatt spel i Champions League 2014/2015. En plan som vi med hårt arbete, kreativt tänk och såklart lite tur lyckades ro i land till fullo.”

Årets bojkott: Flera damallsvenska klubbar protesterade mot alla landslagsläger genom att inte släppa sina spelare till landslagets januariläger med följden att lägret fick ställas in.

Årets bortglömda pris: Vid galan Caf Awards i januari där Afrikas bästa spelare 2013 prisades glömde man bort att kora världsdelens bästa damfotbollsspelare. Precis som 2010 delades det bara ut priser till män.

Agerandet får den kritiserade svenska fotbollsgalan att framstå som ett under av jämställdhet. Till Caf Awards i januari, 2014 års pris delas ut har man dock tre nomineringar i damklassen; Annette Ngo Ndom (Kamerun), Asisat Oshoala (Nigeria) och Desire Oparanozie (Nigeria) – så det ser ut att bli bättring.

Årets bäst när det gäller 1: Den underskattade japanska mittbacken Azusa Iwashimizu klev fram när Asiatiska mästerskapen skulle avgöras. Först nickade hon in segermålet i semifinalen mot Kina i förlängningens andra övertidsminut. Sedan gjorde hon enda målet i finalen mot Australien – även det på nick. Vi snackar tvättäkta guldhjältinna.

Årets bäst när det gäller 2: Marta Vieira da Silva. Tyresös och Rosengårds stjärna hade en halvdan säsong i damallsvenskan, men när hon verkligen hamnade i världens fokus var hon på topp. Marta gjorde två mål i Champions Leaguefinalen, satte Rosengårds guldmål och smällde in tre spektakulära mål mot USA på hemmaplan i december.

Tidigare fattade jag inte hur Marta kunde vara en av tre finalister i Ballon d’Or, men för dem som inte ser henne i damallsvenskan framstår lätt hennes 2014 som en succésäsong.

Årets bäst när det gäller 3: VfL Wolfsburg. Sedan 2013 har det tyska storlaget spelat fyra direkt avgörande matcher om stora titlar – och vunnit allihop.

De vann den tyska cupfinalen i fjol. De har vunnit två raka Champions League-finaler – den ena som stor underdog, den andra efter att ha haft ett 2–0-underläge i paus. Dessutom vann man en direkt avgörande seriefinal mot Frankfurt i Frauen-Bundesligas sista omgång i våras. Frankfurt hade tagit guld på kryss, men Wolfsburg vann med 2–1 sedan Alexandra Popp gjort segermålet i 89:e minuten.

Årets bästa spelare: Kim Little, Skottland och Seattle Reign. Läs mer här.

Årets cupmästarinnor: Linköpings FC.

Cupsegrare 2014 blev också bland annat FFC Frankfurt, Olympique Lyonnais, LSK Kvinner, Manchester City (WSL cup), Arsenal (FA-cupen), Tavagnacco, Barcelona, Ferroviária och NTV Beleza/Urawa Reds – finalen i japanska Empress cup spelas i morgon, alltså den 1 januari.

Årets dragkamp: Stod om den holländska megatalangen Vivianne Miedema. I juni stod det klart att Bayern München hade vunnit måldrottningens namnteckning. Miedema har vid 18 års ålder bland annat redan gjort 43 mål i Uefas olika turneringar på flick- och seniornivå – fler än någon svensk spelare genom tiderna. Rätt imponerande av en 18-åring…

Årets fiasko 1: Tyresö FF.

Årets fiasko 2: Även om fiasko kanske är ett hårt ord i sammanhanget placerar jag Lyons respass ur Champions League här. Som jag ser det har Lyon fortfarande störst potential av alla lag i Europa och kanske även i världen. Trots det åkte man ur WCL redan i åttondelsfinal för andra året i rad.

Årets folkfester: Ett mycket glädjande besked för damfotbollen under hösten har varit de fantastiska publiksiffror som noterats för landslag runt om i världen. Landslagen väcker verkligen engagemang.
Några exempel på fantastiska publiksiffror är de 22000 som såg Trinidad och Tobago–Ecuador i VM-playoff, de 45619 på Wembley som såg vänskapsmatchen England–Tyskland, de 13109 som såg Holland–Italien i VM-playoff och de 18000 i Ho Chi Minh-staden som såg Vietnam–Thailand göra upp om en VM-plats.

Årets fotomodell: Alex Morgan var återigen med i Sports Illustrateds klassiska baddräktsnummer. På fotbollsplan fick hon däremot inte mycket uträttat. Skador stoppade forwardsstjärnan under större delen av säsongen.

Årets förvandlingar: Båda de damallsvenska lagen från Göteborgsområdet genomgick metamorfoser inför seriestart. Jitex hade bara en spelare kvar från 2013 års trupp, dåvarande reservmålvakten Jennifer Falk. Hos Göteborgs FC var kontinuiteten något bättre, fyra av de elva som spelade flest matcher 2013 ingick även i årets trupp.

Årets hemliga projekt: Det bistånds- eller möjligen utbildningsprojekt i Afrika som skulle ge Tyresö årliga miljonintäkter.

Årets (näst-)jumbo: Jitex BK – kom sist i damallsvenskan med noll poäng. Mölndalslaget lät bara Sunnanå vara 2000-talets sämsta lag i ett år. Men trots sina noll poäng kom ju Jitex bara näst sist…

Årets konkurs: Se årets fiasko 1.

Lydia Williams

Lydia Williams

Årets korsbandsskador: Glädjande nog var det mycket lugnare på den här fronten i damallsvenskan jämfört med de senaste åren. Helt förskonad från skadeeländet var förstås inte damfotbollen heller 2014. Några av de drabbade var Linda Sällström, Leonie Maier, Lena Lotzen, Saskia Bartusiak, Gaelle Thalmann, Lydia Williams, Leena Khamis och Diana Matheson.

Årets kvalhjältinna: Vivanne Miedema. Holland vann med totalt 3–2 i avgörande VM-playoff mot Italien och den redan nämnda 18-åringen gjorde alla tre målen. Dessutom blev hon både skyttedrottning och MVP när Holland vann F19-EM för första gången. Världens bästa junior kunde självklart även varit med under vinjetten årets bäst när det gäller här ovan.

Årets lag: VfL Wolfsburg.

Årets landslag: Tyskland – vann tolv av 13 landskamper under året och avancerade i december till förstaplatsen på världsrankingen. Tyskland toppar även herrankningen – det är första gången någonsin något land är världsetta både bland herrar och damer. Tyskornas enda förlust i år kom mot Frankrike.

Just fransyskorna kommer på andra plats i en årsrankning av landslag genom säsongsfacit 13–3–1 på årets 17 landskamper. De placeras marginellt före Japan som noterade 13–4–2 under 2014.

Årets långkörare: Therese Sjögran som under hösten kom upp i 200 A-landslamper. Hatten av… Under samma rubrik skall förstås även USA:s Christie Rampone vara med. Hon passerade fantastiska 300 landskamper under hösten.

Årets längsta inkast: Irlands mittback Megan Campbell måste tillhöra de kvinnor som kastar längst i världen. Hennes inkast är vassa anfallsvapen och höll på att ge irländskorna en skrällpoäng mot Tyskland i våras. En domartavla i minut 85 och en målvaktstavla i minut 90 gav dock Tyskland en tursam 3–2-seger.

Årets mest annorlunda förslag: Medan andra vill minska antalet lag i damallsvenskan till åtta eller tio föreslår den före detta Rosengårdstränaren Jonas Eidevall istället en utökning till 16 lag – allt för att ge fler unga talanger chansen. Ett intressant sätt att se på saken.

Årets mål 1: Franska talangen Claire Lavogez mål mot Costa Rica i U20-VM är årets mål på många sätt. Såväl framspelningen som avslutet håller sanslöst hög klass:

Årets mål 2: Charlyn Corral bjöd på årets mest spektakulära volleymål när hennes Mexiko slog Jamaica i det nordamerikanska VM-kvalet. Godbiten kommer 2,30 in i det här klippet:

Men även Jamaiacas 1–0-mål av Donna-Kay Henry är snyggt och sevärt…

Årets mål 3: En kandidat till årets skott stod Katrina Gorry för i australiska W-leauge:

Gorry prisades tidigare i höst som Asiens bästa spelare 2014. Jag gissar att huvudorsaken var just hennes fantastiska distansskytte. Utöver det häpnadsväckande ovan satte hon två läckra skott i Asiatiska mästerskapen:

Årets mål 4: Årets sologenombrott var kanske det här som Marta stod för mot USA nu i december. Det är förstås 2–2-målet 48 sekunder in i klippet som avses:

Årets mål 5: Manchester Citys Toni Duggan tog snyggt emot bollen med bröstet innan hon drog i väg den volleykanon som innebar att Chelsea tappade det engelska ligaguldet till Liverpool. Det här är alltså på många sätt ett riktigt guldmål:

Årets mål 6: Eugenie Le Sommer tog också bollen med bröstet, men lät den studsa innan hon drog till mot Nya Zeeland. Den godbiten kommer sist i det här lilla kollaget med snygga franska landslagsmål från året som varit:

Årets mål 7: Christine Nairn utmanar Gorry i klassen årets skott. Amerikanskan skickade i väg en bomb för sitt Melbourne Victory i W-league:

Årets mål 8: En utmanare i kategorin årets skott i Sverige stod Eskilstunas Elena Sadiku för mot AIK. Det kommer 45 sekunder in i det här klippet:

Årets mål 9: Även Kristianstads Therese Björck vill ha ett ord med i spelet i kampen om årets svenska skott 2014. 3,45 in i det här klippet kommer bomben som definitivt sköt bort Göteborg från Champions Leaguechansen:

Årets mål 10: Lotta Schelin gjorde flest mål i det svenska landslaget under året, hon gjorde också det snyggaste när hon styrde in 3–0 mot Bosnien med en yttersidesklack. Det målet kommer 1,45 in i det här klippet:

Årets mål 11: Erika Tymrak bjöd på en retfull tunnel och skickade in bollen högt via bortre stolpen. Det målet placeras dock bara som femma i kavalkaden över årets 20 snyggaste mål i NWSL – en kavalkad du kan se nedan. Redan nämnda Christine Nairn stod för årets mål enligt klippet och visst är det ytterligare en glödhet kandidat till årets skott hon bjuder på…

Årets mästare i Concacaf: USA gjorde som de brukar, vann det nord- och mellanamerikanska mästerskapet. Det var amerikanskornas sjunde seger på nio försök. I finalen besegrades Costa Rica med hela 6–0 efter fyra mål av Abby Wambach. Det var ett lite udda mästerskap eftersom de regerande mästarinnorna Kanada inte kom till spel då de redan är klara för nästa års VM-slutspel.

Förra årets mål: Hösten 2013 satte Stephanie Roche drömmålet som hela damfotbollsvärlden hoppas skall vinna Puskas Award, priset som går årets mål i världen. Har du inte röstat kan du göra det här till den 12 januari. Njut av det här:

Årets mästare: FC Rosengård, VfL Wolfsburg, Olympique Lyonnais, FC Kansas City, Urawa Reds, Melbourne Victory, LSK Kvinner, Liverpool FC, FC Twente, Fortuna Hjörring, PK-35 Vantaa, Stjarnan, Brescia, Ferroviária med fler.

Svenska spelare som vann mästerskap utomlands under 2014 var Nilla Fischer, Lotta Schelin, Mimmi Löfwenius och Jessica Samuelsson. Fischer vann även Champions League, medan Schelin och Löfwenius även blev cupsegrare i sina respektive länder.

2015 års första mästarinnor: Canberra United. Finalen i 2015 års mästerskap spelades ju redan innan jul. 2014 års final spelades i februari – då var Jessica Samuelsson alltså med och höjde pokalen tillsammans med lagkamraterna i Melbourne Victory.

Årets nitlott 1: VM-lottningen blev en stor besvikelser. Sverige lottades in i den allra tuffaste gruppen tillsammans med USA, Australien och Nigeria.

Årets nitlott 2: FC Rosengård fick svårast möjliga väg till en eventuell final i Champions League. I kvartsfinal väntar regerande mästarinnorna Wolfsburg och i en eventuell semifinal lär PSG stå för motståndet.

Årets nykomlingar 1: FC Rosengård. Det blev SM-guld direkt under klubbens nya skepnad.Tidigare har man vunnit fem guld som Malmö FF och tre som LdB FC Malmö. Totalt nio SM-guld – flest av alla.

Årets nykomlingar 2: Även klassiska FCR 2001 Duisburg kom till spel under ny skepnad under 2014. Numera heter 2009 års Champions Leaguemästare MSV Duisburg. Det är lagets fjärde skepnad. Tidigare har man hetat FC Rumeln-Kaldenhausen, FCR Duisburg 55 och alltså FCR 2001 Duisburg.

Årets nykomlingar 3: Damallsvenskans stora glädjeämne 2014 hette Eskilstuna United. Nykomlingen var respektlös och låg länge på tabellens övre halva. Men framför allt vann man publikligan med fina 1940 åskådare i snitt. Eskilstuna var huvudorsaken till att publiksnittet i damallsvenskan höjdes till 836 – upp me nästan 100 personer från 2013 års notering på 741.

Årets ord: Moratorium eller moratorieackord var i alla fall nya ord för mig, ord som spelade en stor roll i svensk damfotboll i våras.

Årets mest oväntade juryutslag: Det stod Diamantbollen-juryn för. I nästan alla andra rankingar över 2014 hamnar Nilla Fischer före Lotta Schelin, men inte här. Schelin vann sin fjärde raka Diamantboll, medan Fischer får nöja sig med att ha vunnit Champions League och korats till den tredje bästa spelare i Europa säsongen 2013/14 av Uefa.

Årets (sämsta) prioritering: Gjordes av TV4 som med kort varsel valde att ta bort hyllningen av Therese Sjögran vid Fotbollsgalan.

Årets publiklag: Portland Thorns förstås. 2013 års NWSL-mästarinnor är ensamma i damfotbollsvärlden om att ha haft femsiffrigt publiksnitt någon säsong. Nu har man haft det två år i rad. 2013 års snitt på 13320 fick nämligen se sig besegrat. 2014 snittade Thorns 13364 åskådare – bra jobbat. Man slog även amerikanskt ligarekord när 19123 personer såg Portland–Houston i en vanlig lunkmatch. Makalöst.

I Europa hade Wolfsburg bäst siffror i den senaste färdigspelade serien. De dubbla tyska mästarinnorna snittade 2933 säsongen 2013/14, mest eftersom fina 12464 räknades in till den rena guldfinalen mot Frankfurt i sista omgången. I höst har dock Turbine Potsdam gått om, man har 2207 mot Wolfsburgs 1777.

Årets reklamfilm: Det är nog den här, även om det är lite oklart vad filmen gör reklam för…

Årets rättsfall: Låt oss kalla det konstgräsgate – rättsfallet där ett flertal spelare från olika länder har stämt Fifa för att de planerar att spela Kanada-VM på konstgräs.

Från svensk del har protesterna varit rätt beskedliga, även om flera spelare står bakom stämningen. Men med tanke på att damallsvenskan i mycket stor utsträckning spelas på konstgräs borde underlaget passa vårt svenska lag mycket bra.

Årets selfie: Den togs av Sverigedemokraternas ungdomsförbund i Almedalen ihop med Pia Sundhage och Erik Hamrén. Sedan uppstod en storm i ett vattenglas.

Årets skalp: Vårt landslag slog världsettan USA med 1–0 i Algarve. Det var en match som hade mycket av det man vill se i VM nästa år; en stabil defensiv, en målvakt (Hedvig Lindahl) som presterade på toppen av sin kapacitet, Lotta Schelin som matchhjälte mot en toppnation – dessutom efter nickmål:

Årets skyttar: Katrina Gorry och Christine Nairn. Har du kollat klippen som ligger under årets mål ovan förstår du varför.

Årets skytteligor: Hittar du här.

Årets stipendiat: Den titeln tillfaller Pia Sundhage som tog tjänstledigt från jobbet som svensk förbundskapten under januari månad för att sticka till USA och verka som gästprofessor vid Bethany College i Lindsborg, Kansas.

Årets storm i ett vattenglas: När det blev klart att den så kallade baddräktskungen Panos Papadoupolos skulle stötta Jitex uppstod en udda diskussion om kvinnliga fotbollsdräkter. Jag fattade ingenting.

Årets svenska målrekord: Lotta Schelin är uppe i 73 mål för Sveriges A-landslag – fler än någon annan. Bra jobbat.

Årets sydamerikanska mästarinnor: Brasilien gjorde som de brukar – vann Copa America Feminina. Det var sjätte segern av sju möjliga för Sydamerikas damfotbollsstolthet. Slutspelet avgjordes i år som gruppspel, men den sista matchen mot Colombia blev ändå som ett slags final. Den matchen slutade 0–0 ett resultat som innebar brasiliansk trofé.

Mästerskapet avgjordes utan några av segrarlandets stora stjärnor. Varken Marta eller Debinha var exempelvis med i guldlaget. Däremot ingick de båda före detta Tyresöspelarna Thaisa och Tamires (Rilany) i finalelvan.

Årets sämsta resebudget 1: När Trinidad/Tobagos Soca Princesses åkte till USA för att spela Concacaf:s VM-kval kvala skickade förbundet med spelarna matchkläder, varsin flygbiljett samt en resekassa på totalt 500 dollar. Alltså drygt 3500 kronor i kassa för hela laget. Några bollar, koner, sjukvårdsmaterial eller annan utrustning fick man inte. De 3500 kronorna skulle dessutom räcka till mat och husrum.

Deras amerikanska, gratisarbetande förbundskapten Randy Waldrum bad om donationer via sitt Twitterkonto den 8 oktober:

Randy Waldrum ber om donationer för sitt lag.

Randy Waldrum ber om donationer för sitt lag.

Trots de usla förutsättningarna höll det på att leda hela vägen till VM för The Soca Princesses. Mer om det i ett annat inlägg.

Årets sämsta resebudget 2: Tyresö hade inte råd att åka till Champions Leaguefinalen i Lissabon utan Svenska Fotbollförbundet fick gå in och ge ett förskott för att rädda den svenska representationen i årets match i Europa.

Årets sämsta seedningssystem: Det är det Uefa använder när man seedar till Champions League. Upplägget bör omgående göras om. Hur snett det nuvarande systemet slår går det att läsa om här.

Årets utspel 1: Kosovare Asllani var inte nöjd med förbundskapten Sundhages laguttagningar. Vid 3–0-segern mot Polen i augusti fick Asllani sitta på bänken i den första halvleken. Till TT kommenterade PSG-stjärnan petningen så här:

”Hade jag hetat något annat och skrattat och dansat så kanske jag spelar.”

Årets utspel 2: Susan Varli gick till attack mot Calle Barrling vid månadsskiftet februari/mars. Varli menade att spelare med utländsk bakgrund var chanslösa i svensk damfotboll. Hon syftade framför allt på landslagen, men breddade kritiken en aning genom det här citatet:

”Zlatan sa nyligen att det inte går att jämföra damfotboll och herrfotboll. Jag håller med till hundra procent. Om han hade varit damspelare i Sverige skulle han blivit petad i division fem.”

Årets sämsta värvning: Fabiana. Tyresö hade redan ett rejält underskott när man den 14 januari presenterade fyra dyra brasilianska nyförvärv. Affischnamnet var Fabiana – som man inte lyckades få spelklar. Klubben betalade alltså fet lön i ett halvår till en spelare som inte spelade en enda minut. Svårslaget.

Fabiana

Fabiana

Årets tack för allt 1: Jenny Palmqvist. Sveriges i särklass bästa damfotbollsdomare någonsin slutade. Hon är redan saknad.

Jenny Palmqvist

Jenny Palmqvist

Årets tack för allt 2: Josefine Öqvist. Enda svenska spelaren som gjort mål i två VM-semifinaler tackade för sig i somras. En underbar personlighet som också är rejält saknad.

Josefine Öqvist

Josefine Öqvist

Årets tack för allt 3: Johanna Almgren. Damfotbollens ansikte utåt på Västkusten tvingades till slut ge upp kampen mot knäskadorna. Självklart är hon saknad, inte minst som traditionsbärare i Göteborg FC. Men Almgren kommer tillbaka som tränare. Redan 2015 ser vi henne leda Kungsbacka DFF i elitettan. Spännande.

Några andra spelare som har slutat under 2014 är Lori Lindsey, Madelaine Edlund och Emmelie Konradsson. Tack för allt.

Årets tränarbyte: Det mest uppmärksammade tränarbytet var tveklöst när USA sparkade Tom Sermanni i början av april. Han fick gå direkt efter en 2–0-seger mot Kina.

Det var resultaten i Algarve cup som fick det att koka över för förbundsledningen. Där föll USA ju både mot Sverige och Danmark och kryssade mot Japan. 5–3-förlusten mot danskorna innebar dessutom rekord i antalet insläppta mål för det amerikanska damlandslaget. Det anmärkningsvärda i det hela var att Sermanni inte hade förlorat en enda match inför Algarve cup och att han fick kicken utan att ha coachat laget i en enda tävlingsmatch. Sermannis facit blev 18 segrar, fyra kryss och bara två förluster på de 24 matcher han ledde USA.

Årets tusing: När Kosovare Asllani satte 1–0 på straff borta mot Nordirland i VM-kvalet i början av april innebar det att en milstolpe passerades. PSG-stjärnan gjorde nämligen vårt landslagsmål nummer 1000.

Årets tv-debacle: Ingen av de två första semifinalerna i Champions League tv-sändes. Ett gigantiskt bakslag för europeisk damfotboll. Mest udda att ingen kanal var intresserad av heta tyskmötet Potsdam–Wolfsburg.

Årets udda uttagning: Sverige spelade F19-EM utan Marija Banusic. Varför fick vi inte veta.

Årets uppmaning: Pia Sundhage:s systerson Tomas Örn berättade i BT om förbundskaptens möte med Zlatan Ibrahimovic:

”Hon är ju skön Pia. Damlandslaget möter Frankrike i Paris den 8 februari. Pia var på Zlatan om att han skulle komma dit och snacka lite. Och att han skulle ta med sig cykeln…”

Årets usch vad nära: Närmare ett VM-slutspel än Trinidad och Tobagos Soca Princesses var går det inte att komma. Med Kvarnsvedens Ahkeela-Darcel Mollon i laget fick man tre chanser att kvala in.

Först föll man efter straffläggning mot Costa Rica, sedan efter förlängning mot Mexiko. I båda de matcherna slog T&T ur underläge. I det avgörande playoffmötet med Ecuador var Trinidad favoriter. Inte minst efter 0–0 på bortaplan.
Returen inför fantastiska 22000 åskådare i Port of Spain dominerades totalt av hemmalaget. Ecuador fick sin första målchans i 92:a minuten – och gjorde mål. Ecuador klart för VM med 1–0.

Årets utmärkelser: Hittar du här.

Årets utvandrare: Ett flertal svenska spelare har valt andra landslag än Sveriges. I våras kom beskedet att Sunnanåmålvakten Sussie Nilsson valde Serbien framför Sverige. Och trion Eldina Ahmic, Iris Kadric och Amna Lihovic har alla spelat VM-kval för Bosnien – två av dem var med på Gamla Ullevi tidigare i år.

Årets världsmästare: Tyskland vann F20-VM efter 1–0 mot Nigeria i finalen och Japan vann F17-VM efter finalseger mot Spanien med 2–0.

Årets vallöfte: Inför riksdagsvalet skrev ett av våra större partier in damfotbollen i sitt partiprogram. Men vad är det egentligen de ska verka för?

”31. Fi ska verka för att Sverige får en kvinnlig proffsliga inom ishockey och fotboll.”

Årets värvning: Den gjorde Rosengård som lade beslag på Marta i somras och förlängde kontraktet med ytterligare tre år nu i höst. Nu trängs världsstjärnor som Marta, Ramona Bachmann och Anja Mittag i samma anfallsuppställning. Hyfsat…

Det var min genomgång av 2014. Förhoppningsvis har jag fått med allt viktigt, men ibland ser man inte skogen för alla träd. Vilket som, nu blir det nyårsfirande. Vi hörs igen 2015 – VM-året 2015. Gott slut.

Kim Little var bäst i världen 2014

Fotbollskanalen har i dag korat Nadine Kessler till världens bästa spelare 2014. Sannolikt kommer Wolfsburgs lagkapten även att tilldelas Ballon d’Or.

Jag tycker att valet i grunden är utmärkt – Kessler är definitivt värd alla hyllningar. Hon är en bra närkampsspelare, har fin speluppfattning, ett bra passningsspel – både långt och kort, fyller gärna på med djupledslöpningar och har ett huvudspel av yttersta världsklass. Hon är helt enkelt grymt mångsidig och fixar allt det man kan önska sig av en central mittfältare.

Men för mig är hon ”bara” tvåa 2014. Jag valde nämligen att se över året som helhet, och Kessler har faktiskt missat hela höstsäsongen till följd av skada. Mitt val föll i stället på Seattles skotska stjärna Kim Little.

Jag hade sett Little dominera under NWSL-säsongen och jag övertygades helt om hennes storhet när jag såg henne på Gamla Ullevi den 17 september. Hon rörde sig smart och gjorde något bra av bollen varenda gång hon hade den.

Dessutom lade hon ner ett mycket tyngre defensivt jobb än man är van att se skyttedrottningar av världsklass göra. Jag minns att jag tänkte att ”tur att hon inte har någon avlastning utan måste göra allt själv” och ”med henne i vårt svenska landslag hade vi varit bäst i världen”.

Just att hon kommer från Skottland – ett land som är långt ifrån de stora titlarna – och inte får chansen att visa upp sig i de stora mästerskapen gör att Little lätt glöms bort när listor över världens bästa spelare skall sammanställas.

Hon är kanske inte lika komplett som Kessler, men å andra sidan gör skotskan fler poäng och har en mer ögonfägnad bollbehandling. Kolla bara klippet nedan. Little är som bäst när hon får spela i tio-rollen och utmana motståndarnas backlinje.

Jag såg henne tidigare mer som en framspelare och anfallsuppbyggare än avslutare. Men gör man 16 mål i världens mest målsnåla liga är man självklart även en avslutare av yttersta världsklass.

Kim Little toppar alltså min lista över världens 20 bästa spelare 2014. Hon toppar både min första och min uppdaterade lista.

Som jag berättat i ett tidigare inlägg ingick jag alltså i den jury som tog ut Fotbollskanalens lista över världens 20 bästa spelare. Där skickade jag in min lista bara drygt ett dygn efter att jag fått uppgiften. Det blev alltså inte så mycket tid till eftertanke.

Nu har jag haft ytterligare tre veckor att fundera, och det har blivit en del omkastningar på min topplista. Marta:s uppvisning mot USA lyfte henne upp på tio i topp. Andra spelare som avancerat är Ramona Bachmann, Louisa Necib och Carli Lloyd, medan Lauren Holiday, Abby Wambach, Hope Solo och Nahomi Kawasumi tappat mark.

Bachmann hade jag utanför listan för tre veckor sedan. Det byggde på att hon gjort mindre avtryck i poängligorna den här säsongen. Men allt är ju inte statistik och när jag tänkt efter har Bachmann varit för bra för att stå utanför topp 20.

Som synes är det flera amerikanskor som tappat mark. Men efter att ha följt USA i Brasilien och dessutom närgranskat deras landslagsår som helhet känns det motiverat att hålla tillbaka amerikanskorna något.
Listan innehöll ändå till slut fyra amerikanskor, tre tyskor, tre fransyskor, två schweiziskor, två japanskor och en spelare vardera från Skottland, Brasilien, Costa Rica, Spanien, Sverige och Wales.

Det är en klar majoritet av forwards och offensiva mittfältare. De defensiva spelarna är oftast minst lika viktiga för sina lag, men de är tyvärr svårare att få med på sådana här listor. Därför är det roligt att en målvakt som Nadine Angerer vann Ballon d’Or i fjol och att en tvåvägsspelare som Kessler kan göra det i år.

För svensk del platsade bara Nilla Fischer på listan. Jag tycker att en på topp tio, två på topp 25 och tre på topp 40 känns som en rimlig utdelning ett år där Sverige har gjort svaga resultat mot kollegorna i världsrankingens toppskikt. Lag som England och Kanada som är jämnbra med oss har sina bästa spelare utanför själva listan i den grupp som lägger beslag på placeringarna 25–42.

Här är min uppdaterade lista över världens 20 :

1) Kim Little, mf/fw, Skottland/Arsenal/Seattle Reign
2) Nadine Kessler, mf, Tyskland/Wolfsburg
3) Gaetane Thiney, mf/fw, Frankrike/Juvisy
4) Lauren Holiday, mf/fw, USA/Kansas City
5) Anja Mittag, fw, Tyskland/Rosengård
6) Marta Vieira da Silva, mf/fw, Brasilien/Tyresö/Rosengård
7) Shirley Cruz, mf, Costa Rica/PSG
8) Veronica Boquete, mf/fw, Spanien/Tyresö/Portland Thorns/FFC Frankfurt
9) Nilla Fischer, mb, Sverige/Wolfsburg
10) Carli Lloyd, mf, USA/WNY Flash
11) Louisa Necib, mf, Frankrike/Lyon
12) Lara Dickenmann, yb/ymf, Schweiz/Lyon
13) Jessica Fishlock, mf, Wales/Melbourne Victory/Seattle Reign/FFC Frankfurt
14) Christen Press, fw/ymf, USA/Tyresö/Chicago Red Stars
15) Ramona Bachmann, mf/fw, Schweiz/Rosengård
16) Aya Miyama, mf, Japan/Okayama Yunogo Belle
17) Abby Wambach, fw, USA/WNY Flash
18) Eugenie Le Sommer, fw/ymf, Frankrike/Lyon
19) Martina Müller, fw, Tyskland/Wolfsburg
20) Nahomi Kawasumi, ymf, Japan/Seattle Reign/Inac Kobe Leonessa

Vi föll på mållinjen
Hope Solo, mv, USA/Seattle Reign
Lotta Schelin, fw, Sverige/Lyon
Vivianne Miedema, fw, Holland/Heerenveen/Bayern München
Christie Rampone, mb, USA/Sky Blue

Vi var också aktuella
Alyssa Naeher, Becky Sauerbrunn, Katrina Gorry, Ada Stolsmo Hegerberg, Maren Mjelde, Caroline Seger, Cristiane, Andressa Alves, Wendie Renard, Lisa Evans, Asisat Oshoala, Nadine Angerer, Alexandra Popp, Lena Goessling, Celia Sasic, Kerstin Garefrekes, Karen Carney och Diana Matheson.

Hur såg då den lista ut som jag lämnade till Fotbollskanalen? Jo, så här: 1) Kim Little, 2) Lauren Holiday, 3) Nadine Kessler, 4) Gaetane Thiney, 5) Anja Mittag, 6) Shirley Cruz, 7) Veronica Boquete, 8) Nahomi Kawasumi, 9) Abby Wambach, 10) Nilla Fischer, 11) Hope Solo, 12) Lara Dickenmann, 13) Louisa Necib, 14) Jessica Fishlock, 15) Christen Press, 16) Aya Miyama, 17) Marta Vieira da Silva, 18) Eugenie Le Sommer, 19) Martina Müller, 20) Carli Lloyd. Föll på mållinjen gjorde: Lotta Schelin, Vivianne Miedema och Christie Rampone.

Självklart välkomnas synpunkter på de här listorna och jag välkomnar också att ni skickar in era egna listor. Det här att ranka fotbollsspelare är ju en rolig lek. Eller hur?

2014 års assistligor

Det förra inlägget innehöll en mängd internationella skytteligor. Nu är det dags för assistligor. Sådana har inte varit lika lätta att hitta, men här är ett gäng av årets mer intressanta:

VM-kvalet, Europa 2013/14

16 assist
Louisa Necib, Frankrike/Lyon
13 assist
Lara Dickenmann, Schweiz/Lyon
12 assist
Dzsenifer Marozsan, Tyskland/Frankfurt
11 assist
Fatmire Alushi, Tyskland/Frankfurt/PSG
9 assist
Hayley Lauder, Skottland/Vittsjö
Kim Little, Skottland/Arsenal/Seattle Reign
8 assist
Caroline Graham Hansen, Norge/Wolfsburg
7 assist
Anja Mittag, Tyskland/Rosengård
Lisa Evans, Skottland/Potsdam
Lyudmila Pekur, Ukraina/Ryazan
Lieke Martens, Holland/Göteborg

Karen Carney

Karen Carney

Champions League 2013/14, assistliga

7 assist
Karen Carney, England/Birmingham
6 assist
Lisa Evans, Skottland/Potsdam
Nadine Kessler, Tyskland/Wolfsburg
Christen Press, USA/Tyresö
5 assist
Kim Little, Skottland/Arsenal
Verena Faisst, Tyskland/Wolfsburg

Champions League 2014/15, assistliga

6 assist
Lotta Schelin, Sverige/Lyon
4 assist
Dzsenifer Marozsan, Tyskland/Frankfurt
3 assist
Pernille Harder, Danmark/Linköping
Frederikke Thögersen, Danmark/Fortuna Hjörring
Nikki Watts, England/Bristol Academy

D1 Feminine 2013/14, assistliga

12 assist
Louisa Necib, Frankrike/Lyon
10 assist
Gaetane Thiney, Frankrike/Juvisy
Sandrine Soubeyrand, Frankrike/Juvisy
9 assist
Lara Dickenmann, Schweiz/Lyon
Kenza Dali, Frankrike/PSG

Manon Melis

Manon Melis

Damallsvenskan 2014, assistliga

11 assist
Anja Mittag, Tyskland/Rosengård
Manon Melis, Holland/Göteborg
8 assist
Therese Sjögran, Sverige/Rosengård
6 assist
Ali Riley, Nya Zeeland/Rosengård
Sara Lindén, Sverige/Göteborg

NWSL, USA, assistliga 2014

8 assist
Jessica Fishlock, Wales/Melbourne Victory/Seattle Reign/FFC Frankfurt
7 assist
Kim Little, Skottland/Seattle
Lauren Holiday, USA/Kansas
6 assist
Diana Matheson, Kanada/Washington
Veronica Boquete, Spanien/Portland
Vicky Losada, Spanien/WNY Flash
5 assist
Carli Lloyd, USA/WNY Flash
Nahomi Kawasumi, Japan/Seattle Reign
Kelley O’Hara, USA/Sky Blue