Månadsarkiv: maj 2020

Rubensson, Janogy – och klart för avspark

Publicerad den av
6

Inlägget uppdaterat med korrekt skytteliga i Tyskland.

Under fredagsmorgonen gav Folkhälsomyndigheten (FHM) klartecken för vuxen utomhusidrott från och med den 14 juni – förutsatt att gällande restriktioner följs.

Det innebär bland annat att man inte får ha publik på matcherna, samt att lagen inte få resa längre än två timmar.

När det gäller reserestriktionen gjordes undantag för elitidrottare som lever på sin idrott. För dem räknas resorna som nödvändiga för yrkesutövning.

I svensk fotboll finns krav på spelaravtal i herrarnas tre högsta divisioner, och i damallsvenskan. Egentligen kan man alltså inte anse att spelarna i elitettan lever på sin idrott. Men eftersom den serien räknas som elitfotboll gäller undantaget från reserestriktionerna även för elitettan.

Därmed blir det som jag killgissade i början av den pågående pandemin – premiärer kring midsommar. Elitettan skall starta den 14 juni och damallsvenskan knappt två veckor senare. För lagen i elitettan blir det seriepremiär utan att de får spela någon träningsmatch innan.

Även om man funderar lite över resorna för lag som Piteå, Morön och Sunnanå så överskuggas frågetecknen just nu av det faktum att serierna faktiskt snart skall vara igång.

Fast frågan är vilka serier som kommer igång. Framför allt undrar jag vad som händer med division I? På fredagens ”vanliga” presskonferens med FHM var statsepidemiolog Anders Tegnell väldigt tydlig med att ingen amatöridrott hade fått undantag från tvåtimmarsrestriktionen.

Division I för damer kan ju inte räknas som proffs. Och i tre av de sex division I-serierna är det avstånd som vida överstiger två timmars restid. I Norrlandsettan är ganska många resor över gränsen. Har jag räknat rätt kan exempelvis inte IFK Östersund eller Ope spela några andra matcher än det inbördes derbyt.

Och i norra Svealandsettan ingår Sundsvalls DFF, ett lag som har närmare fyra timmar till motståndarna i Stockholmsområdet. Sundsvall lär inte heller kunna spela många matcher. Och norra Götalandsettan ligger Torsby illa till. De har nästan fyra timmar till såväl Göteborg (GDFF och Qviding) som till Herrljunga (IK Friscopojkarna).

Det blir intressant att se hur förbundet kan lösa den här problematiken.

Utöver beskedet från FHM bjöd fredagens på två andra heta svenska damfotbollsnyheter. Först meddelade Elin Rubensson att hon tar mammaledigt, vilket gör FC Rosengård till ännu större guldfavoriter än de var tidigare.

Stort grattis förstås till Rubensson med make. Men hos Göteborg lämnar landslagsmittfältaren ett stort hål på mittfältet. En tvåvägsmittfältare av hennes slag ersätter man inte hur lätt som helst.

Eftersom man nyligen även tappat Beata Kollmats till följd av en korsbandsskada består Göteborgs trupp numera bara av 15 utespelare. Det känns väldigt tunt under en säsong som riskerar att ställa väldigt höga fysiska krav på lag och spelare.

På seneftermiddagen kom även nyheten att Madelen Janogy har tagit timeout från fotbollen till följd av mental ohälsa. Otroligt tråkigt förstås. Det är bara att hoppas att hon får ordning på saker och ting och snart kan vara tillbaka på fotbollsplanen igen.

Janogy är en person det är lätt att tycka om, så väldigt vänlig och trevlig. Jag gjorde en längre intervju med henne under landslagets VM-förberedelser i Båstad i fjol. När jag skulle lämna spelarhotellet mötte jag henne i foajén. Då sa hon: ”Lycka till”. Jag fick förklara att det var hon som skulle spela VM, inte jag…

När Janogys klubb Wolfsburg i dag återstartade Frauen-Bundesliga hemma mot Köln satt Falköpings stolthet hemma i Sverige.

I Tyskland satt Hedvig Lindahl på bänken. Jag kan inte läsa hela den här artikeln, men rubriken tyder ju på att Wolfsburgs tränare Stephan Lerch anser att Friederike Abt just nu är en näslängd före svenskan i konkurrensen. Om tränaren gör den bedömningen förklarar det ju också varför Lindahl inte kommer att bli kvar i klubben.

En svenska fick i alla fall starta i Wolfsburgs 4–0-seger. Det var Fridolina Rolfö, som noterades för två assist under de 70 minuter hon spelade. Matchen gick att se på DFB-tv. Jag hann bara se några minuter, och hann inte bilda mig någon uppfattning. Men matchen finns att se här.

1.56 in i sändningen är det höjdpunkter. Där får man se Rolfö slå fina inlägg både till Svenja Huth (2–0) och Alexandra Popp (3–0). Övriga två mål gjordes av Pernille Harder, som nu är uppe på 24 ligamål den här säsongen. Hon leder skytteligan med nio måls marginal till trion Lara Prasnikar (Potsdam), Nicole Billa (Hoffenheim) och Lea Schüller (Essen).

Big Brother, Paradise Hotel, Robinson – och fotboll

Publicerad den av
2

Klockan har precis passerat midnatt, och det är således fredag. Enligt både Expressen och Aftonbladet kommer Folkhälsomyndigheten (FHM) om några timmar ge klartecken för elit- och vuxenidrott.

Det tycks alltså bli grönt ljus för seriestart i damallsvenskan och elitettan under kommande veckor. Däremot lär det dröja länge innan det tillåts någon publik på arenorna. På så sätt är det ju positivt att båda våra högsta damfotbollsserier skall gå att se streamat i år.

Personligen är jag kluven inför det troliga klartecknet. Det är skönt att det egna laget äntligen får börja spela matcher igen efter två månaders träning. Vårt beslut att ge spelarna ledigt över påsk kändes bra i vintras. Men det gör att det nu känns som en evighet sedan spelarna fick mäta sina krafter med andra lag. Det är även skönt att få jobba med levande idrott igen.

Samtidigt bor jag i en region där både antalet coronafall och antalet döda ökar. När FHM släpper på sina restriktioner uppfattar många det som en signal om att läget inte är lika allvarligt längre. Men här i Västsverige är ju faktiskt läget allvarligare än det varit någon gång tidigare.

Det svenska klartecknet lär innebära att det skall genomföras en hel serie, vilket i damallsvenskan innebär 22 omgångar.

I USA har man valt en annan väg. Under onsdagen presenterade NWSL ett upplägg för sommarens professionella damfotboll i USA. Det var ett upplägg kallas Utah Challenge Cup och som fått många supportrar att tänka på diverse dokusåpor.

Har jag fattat det hela rätt skall de nio lagen först coronatestas i sin hemmiljö. Sedan skall de flygas till Utah och området kring Salt Lake City. Där skall cirka 250 spelare och ledare först coronatestas igen. Sedan skall de ”låsas in” på två hotell under en månad för att inte riskera att utsättas för smitta. Vi snackar alltså någon typ av blandning mellan Big Brother och Paradise Hotel…

Under den här månaden skall man med start den 27 juni spela en turnering, som först består av ett gruppspel om fyra omgångar, där ett lag slås ut. Lite som Expedition Robinson och Mästarnas mästare alltså. Gruppspelet funkar även som ranking inför ett cupspel med kvartsfinaler, semifinaler och final (den 26 juli). Totalt blir det 25 matcher, som skall spelas på Zions Bank Real Academy.

Och mycket talar för att det här är allt vi får se av NWSL i år. Nog känns det här som en säsong man kommer att minnas. För visst låter hela grejen vansinnigt udda?

Jag noterar att upplägget tagits emot på blandad förtjusning från spelarhåll. Det finns uppgifter om att flera landslagsspelare inte tänker vara med. Samtidigt kallar världsmästaren Jessica McDonald upplägget för ”en stor möjlighet för sporten.”

 

Spännande fredag – med svenskt besked och tysk återstart

Publicerad den av
4

Inlägget uppdaterat med stream till Wolfsburg–Köln, och med helgens tv-sändningar

Under onsdagen fick landslaget en ny spelordning för EM-kvalet. Programmet innehåller två matcher vardera i september och oktober samt avslutning den 1 december.

Även om mästerskapet inte kommer att spelas förrän 2022 förstår man ju att Uefa försöker få matcherna spelade. Man vill ju inte att EM-kvalet skall krocka med kvalet till VM 2023, ett kval som skall dras igång nästa år.

Men frågan är ju om det är rimligt med internationell fotboll i höst. Som exempel tänker jag att det är rimligt att det till matcherna mellan Sverige och Island kommer att tas ut spelare som håller till i åtta–tio olika länder. Och de aktuella länderna är bland annat Italien, Spanien, USA, Sverige och England – alltså flera av de länder som drabbats hårdast av corona. Kommer spelare som bor i de länderna verkligen kunna resa hursomhelst i höst?

Det känns tveksamt. Men vi får se. Först får vi ju i morgon se om den svenska damfotbollen kan sparkas igång igen. Det är ju knappast lovande att den svenska coronakurvan vänt uppåt igen. Jag såg tisdagens presskonferens, och där var både FHM och Socialstyrelsen bekymrade över läget. Så fotbollen skall kanske inte vara helt säker på att få tummen upp i morgon.

Men en sak är säker. Om det blir klartecken, och om det går att spela internationell fotboll i höst blir det väldigt många matcher på kort tid för våra landslagsspelare. Det här är något som Göteborgstränaren Mats Gren snabbt noterade. Till GP sa han så här under onsdagen:

”Det är bara för oss att försöka rusta så gott som möjligt. Det blir inte så mycket träningar, kanske bara dagen före och efter, för spelarna kommer behöva tid att återhämta sig.”

Och:

”Optimalt är det absolut inte. Inget snack om det. Men det är inget att klaga och gnälla över, kommer vi igång får vi vara jättenöjda med det. Och det är likadant för alla. Bara att gilla läget.”

Vi får hoppas att spelarnas kroppar också gillar läget – så de inte går sönder. Det känns ju tyvärr som att det stundande säsongsupplägget kan leda till en skadekavalkad.

Klart är att de spelare som håller till i England åtminstone får extra lång sommarsemester. Under tisdagen avblåstes nämligen WSL definitivt. Frågor om vinnare samt upp- och nedflyttning har däremot inte fått något svar ännu.

För våra Tysklandsproffs kan däremot 2020 bli ett otroligt hektiskt år. I morgon återstartar Frauen-Bundesliga. Och ligan är tänkt att rulla minst juni månad ut. Sedan brukar nästa års liga starta i mitten av augusti – så om coronaläget inte ändras blir det inte mycket mer semester för spelarna i Tyskland.

Frauen-Bundesliga rivstartar för övrigt med en omgång som innerhåller den viktigaste matchen som återstår i ligan – den mellan Bayern München och uppstickaren Hoffenheim om den andra tyska platsen i det Champions League som vi inte vet om det blir av.

Just nu ser tabellen ut så här:

Wolfsburg              16   +67   46
Bayern München   16   +30   38
––––––––––––––––––––––––––––
Hoffenheim            16   +31   37
SGS Essen            16     +7   28
Turbine Potsdam   16     +6   27
Frankfurt               16     +2   27
SC Sand               16    –13  19
Freiburg                16    –15  19
Leverkusen           16    –17  13
Duisburg               15    –23    9
––––––––––––––––––––––––––––
FC Köln                14    –26    7
USV Jena             15    –49    2

Wolfsburg är i praktiken redan klara mästarinnor. Det är alltså kampen om andraplatsen som är mest intressant i toppen. Och sedan lever ju förstås bottenstriden i högsta grad.

De fyra sista lagen: Leverkusen, Duisburg, Köln och Jena har kvar alla sina inbördes möten under våren – det är matcher som blir otroligt avgörande för vilka lag som håller sig kvar.

Noterbart också i bottenstriden att Köln har två matcher färre spelade än genomsnittet i ligan. Köln har alltså det allra tätaste schemat av alla bottenslagen.

Köln är också allra först ut i återstarten. Fredag klockan 14.00 spelar man borta mot Wolfsburg. Det är en väldigt konstig avsparkstid. Men det kanske är någon konstig tysk högtid i morgon? Matchen streamas på DFB-tv.

Från helgens omgång går tre matcher att se på Viaplay och de olika Viasatkanalerna. Här är de matcher som sänds:

Fredag 19.15: Frankfurt–SC Sand på Viaplay och Viasat Fotboll

Lördag 13.00: Bayern München–Hoffenheim på Viasat Sport Premium och Viaplay samt Freiburg–Turbine Potsdam på Viasat Fotboll och Viaplay.

Innan jag sätter punkt noterar jag att det under onsdagen var exakt 36 år sedan Sverige blev Europamästarinnor.

Jag såg faktiskt den första EM-finalen från 1984 förra helgen. Den finns att beundra på svtplay. Det var en match som spelades med den udda matchtiden 2×35 minuter. Det var också en match där Sverige var totalt överlägset.

Det som slog mig mest var vilken otrolig utveckling damfotbollen haft på 36 år. Exempelvis kan jag inte minnas att jag såg den svenska backlinjen använda sig av ett enda uppspel längs marken. Spela på felvänd mittfältare verkade inte ens finnas i tankevärlden. Det var bara höga och långa bollar, oftast mot Pia Sundhage.

Sundhage var väldigt bra som central forward. Bra var även debutanten Lena Videkull som utgick från högerkanten. På mittfältet såg man att framför allt Eva Andersson men även Anna Svenjeby hade ett passningsspel som överglänste alla andra aktörer på planen. De hade nog fixat det felvända spelet, om de fått chansen.

Trots att det svenska spelet alltså både var rätt torftigt och riskminimerande var alltså det svenska laget totalt överlägset. Jag tappade räkningen på målchanserna, men tror att det kan ha stannade kring 13–1 i svensk favör. För de svenska långbollarna hade faktiskt ofta en adress. Däremot kändes det engelska spelet helt idélöst. Utan att ha sett returen i Luton känns det ändå som att det var rätt lag som tog hem det första Europamästerskapet.

Genomgång av en månad av damfotbollsnyheter

Publicerad den av
16

Inlägget uppdaterat kring VM 2023, FHM:s besked och kring Jitex allstarlag

Det har gått nästan en hel månad sedan mitt förra inlägg. Det är den längsta paus jag tagit i bloggandet sedan startåret 2011. I stället för att blogga har jag de senaste veckorna försökt att hålla avstånd – både till andra människor och till pollen.

Orsaken till det långa uppehållet stavas förstås i första hand corona. Men i viss mån kan man även lägga till motivationsbrist och slöhet. Det har ju nämligen funnits en och annan nyhet värd att kommentera under den här månaden.

Jag noterar till min glädje att ni är många som har klickat in på bloggen under min frånvaro. Bloggen har bara haft under 400 sidvisningar fyra dagar sedan förra inlägget, och snittet under maj månad är 480. Som jämförelse kan nämnas att snittet under augusti 2015 låg på 406 sidvisningar per dag. Då pratar vi om en månad där damallsvenskan rullade, och där intresset för damfotboll borde ha varit stort eftersom det precis hade varit ett VM.

Ni har alltså varit trogna även under den period där såväl bloggen som spelet i både den internationella och nationella damfotbollen stått stilla.

Även om det inte blivit några inlägg har jag inte släppt damfotbollen under coronaperioden. I brist på levande idrott har jag lagt mycket tid i BT:s arkiv. Där har jag bland annat gjort en rejäl djupdykning i en av svensk damfotbolls tidiga storklubbar, Kronängs IF.

Boråsklubben var sannolikt allra bäst i Sverige 1970, och den var sannolikt näst bäst bakom arvfienden Öxabäck året för det första svenska mästerskapet – 1973. Det har även blivit ett längre reportage om Öxabäcks SM-guld 1983 och ett om nämnda Kronängs IF:s seger 1986 i egna turneringen Kronäng cup – inofficiellt SM i inomhusfotboll under cirka 20 år. De här tre länkade texterna är pluslåsta, men bör gå att läsa för alla som har prenumeration på någon av Gota Medias tidningar.

Och ni alla andra får nöja er med att njuta av de här härliga bilderna från den inofficiella SM-finalen 1970, Kronäng–Öxabäck 4–1:

Personligen kan jag titta på bilden av Kronängs målvakt precis hur länge som helst. Knäskydden, handskarna – miljön. Hedvigsborgs IP i en grusgrop i Borås hade inte klarat många av de krav som ställs på dagens elitarenor…

Utöver all tid i arkivet har jag förstås följt alla större damfotbollshändelser under den senaste månaden. Jag har uppdaterat silly season-sidan ett par gånger, och nu har det äntligen blivit dags för en rejäl genomgång av fyra veckors damfotbollsnytt.

Den senaste stora svenska nyheten är att Peter Gerhardsson har fått förlängt som svensk förbundskapten över VM 2023. Det var ett år längre än det spekulerats om. Men jag tycker absolut att det är en god nyhet för svensk damfotboll, för Gerhardsson har gjort ett kanonjobb med vårt landslag.

Apropå VM 2023 skall vi om en månad (den 25 juni) få veta var det mästerskapet spelas. Min gissning är att det hamnar i Australien/Nya Zeeland. Övriga kandidater är Brasilien, Colombia och Japan. Vad tror ni?

Den största internationella nyheten under den här perioden har ju annars varit att USA:s landslag åkte på ett bakslag i sin rättsliga kamp mot USA:s fotbollsförbund. De amerikanska landslagsspelarna har ju tagit sina krav på lika lön till rättsväsendet.

Nu fick de nej från en domare, men det innebär inte att fallet är över. Spelarna har överklagat och fått tid för domstolsförhandling den 15 september.

Noterbart här är att spelarna i damlandslaget har fått stöd från herrlandslagets spelare. Enligt den här artikeln och tweeten nedan skall herrspelarna ha försökt få till lika lön för båda landslagen, men försöken har inte fått förbundets stöd.

En annan spännande svensk nyhet är att Expressen tillsammans med några lokala mediekoncerner har köpt sändningsrätten till elitettan – förstås en välkommen nyhet för vår näst högsta serie.

Huruvida det innebär några pengar till klubbarna är oklart. Men i längden är det förstås viktigt för klubbarna att matcherna sänds på någon plattform.

Apropå elitettan så har Sandvikens IF gjort klart med sitt sista nyförvärv. Det handlar om Bupe Okeowo, som spelade för Sunnanå i fjol och som var en av de spelare som värvades till Kungsbacka DFF innan den klubben lades ner.

Även Bollstanäs har nya spelare. Trion Louise Lillbäck, Emma Lillbäck samt Isabelle Navren är hemma från college under obestämd tid.

När vi ändå är inne på elitettan finns här en intervju med fjolårets skytteligavinnare, Moröns Hayley Dowd:

Även i damallsvenskan har det skett lite på silly season-fronten. Piteå kantspelare eller ytterback, Selina Henriksson, har olyckligtvis dragit av korsbandet och har därmed spelat klart för i år. Hon ersätts av Sofia Wännerdahl, som spelade i allsvenskan för LB07 i fjol.

En annan nyhet i damallsvenskan är Jonas Eidevall:s skägg. Det går att avnjuta på en av bilderna i det här Instagraminlägget:

Skägg, tv-sändningar och övergångar i all ära – den stora frågan är ju förstås när vi får se lagen i damallsvenskan och elitettan spela matcher igen.

Under den här senaste månaden har det varit ett gäng turer kring elitfotbollen. Sammanfattningsvis kan man säga att jag upplever att förbundet och herrfotbollens representanter har agerat på ett sätt som sänkt mitt förtroende för dem. Däremot tycker jag fortsatt att damfotbollens representanter har skött sig på ett balanserat och bra sätt.

Ett exempel på hur förbundet gjort bort sig är ju när de inte bjöd in damfotbollen (EFD) till ett möte där just SvFF och RF (Riksidrottsförbundet) träffade FHM (Folkhälsomyndigheten). Däremot fick herrfotbollen vara med i form av Sef. Det där är ju tyvärr en tydlig indikation på hur SvFF ser på damfotboll.

Apropå det skrev Olof Lundh en krönika om att fotbollens höjdare helt verkar sakna spelförståelse. Han syftar på att förbundsledningen verkar ha trott att FHM skulle stå med öppna armar och säga: ”kör i gång era serier nu.”

Lundh tar även upp frågan om varför damfotbollen inte fick plats på mötet. I det skedet mötet hölls var damallsvenskan den serie som hade planerat den tidigaste seriestarten. Lundh ställde då frågan till generalsekreterare Tomas Hoszek varför EFD inte fick vara med. Svaret kom på följande sms:

”Hej Olof. Nej, det var Håkan S, Svante från Sef och RF. Jag har dock blivit briefad av Håkan. Protokollet som presenterades var framtaget av Sef främst. Vi stod bakom. Antar att det kom så plötsligt på med möte på kort varsel att EFD inte blev tillfrågat … /Tomas”

Håkan S är Håkan Sjöstrand, förbundets generalsekreterare. Och Svante är Svante Samuelsson.

I förra veckan var det ett nytt möte mellan SvFF och FHM. Efter det mötet tyckte jag att både SvFF:s generalsekreterare Håkan Sjöstrand och Sefs ordförande Lars-Christer Olsson visade bristfälligt omdöme. Båda signalerade att de tog fotbollen på lite för stort allvar, och båda var upprörda över att FHM inte kunde ge dem ett datum när de skulle kunna dra igång sina serier.

Redan innan det första mötet mellan fotbollen och FHM sa förbundsbas Karl-Erik Nilsson så här apropå att tysk herrfotboll fått klartecken i början av maj:

”Det är klart att det är en stark signal när flera andra länder, som i många stycken har haft hårdare restriktioner än vi, är beredda att starta sin fotboll och starta sin fotboll betydligt tidigare än vi planerar att göra.”

Ordförande Nilsson och de andra tycks inte ha märkt att FHM gått sin egen väg, och inte låtit sig påverkas så mycket av vilka restriktioner som gjorts i andra länder.

Och personligen var jag väldigt förvånad över att fotbollens representanter förväntade sig få ett klart svar i ett skede där dagligen cirka 70 personer dog på grund av corona – för så såg det ut förra torsdagen.

I det skedet ville FHM hålla på sina svar i tre veckor, något som kändes högst rimligt. Det senaste beskedet är dock att fotbollen skall kunna få ett svar nu på fredag. Det blir spännande att se hur det svaret lyder. Till skillnad från många av svensk fotbolls ledande representanter tycker jag inte att man kan kräva att fotbollen kommer igång inom den närmaste tiden.

FHM vill hålla ihop all seniorfotboll. Och som jag ser det är det herrfotbollen som är problemet. För tyvärr har ju några herrfotbollsmatcher varit ganska rejäla smittspridare, en har kallats en biologisk bomb och anses vara ett skäl till många dödsfall i Italien. En annan herrfotbollsmatch kopplas till drygt 40 dödsfall i England.

Vi får alltså se vart det tar vägen.

En damfotbollsserie som troligen dras i gång i början av juli är norska toppserien. Det är glada nyheter för bland annat LSK:s svenska yttermittfältare Mimmi Löfwenius som från och med nu kan få utlopp för sin överskottsenergi på planen i stället för…

I England ser det ut som att herrarnas Premier League snart dras igång. Damernas WSL verkar däremot vara färdigspelad.

Med tanke på att lagen inte har kunnat träna riktigt på flera månader tycker jag att det känns vettigt att ställa in säsongen. Spelarna har ju fått träna en och en, vilket har skapat en del kreativa lösningar. Charltons walesiska landslagsspelare Charlie Estcourt hittade alternativa sätt att dribbla sig igenom en konbana.

Just Charlton ligger sist i andraligan, och riskerar nedflyttning. Det som är oklart kring den engelska damfotbollen är hur man skall göra med upp- och nedflyttning från de högsta serierna. Det är ingen lätt fråga.

I Frankrike, Nederländerna, Spanien och Cypern har man avslutat sina ligor. I Spanien valde man att inte flytta ner något lag, utan bara lyfta upp lag underifrån. Därmed blir det hela 18 lag i spanska ligan till hösten. De två nya lagen är Santa Teresa och Eibar.

I Cypern tog Apollon hem mästerskapet. Det innebär att vi kan skicka ett grattis till Matilda Abramo som vunnit ligaguld.

I Tyskland får vi däremot vänta lite innan vi gratulerar de tre svenskorna i Wolfsburg. Man har nämligen givit klartecken till att spela klart Frauen-Bundesliga.

Fredagen den 29 maj drar det igång med Wolfsburg–Köln och Frankfurt–SC Sand. Det återstår sex omgångar, och hittills har man schemalagt fyra, samt kvartsfinalerna i tyska cupen.

Tillbaka till England. Där har man redan tagit ut säsongens allstarelvor. Magdalena Eriksson tycks vara självklar i alla sådana.

I The Athletics elva fick Chelseakaptenen sällskap av två norska klubbkompisar (Maren Mjelde och Guro Reiten), en engelsk i Beth England samt en walesisk i Sophie Ingle. Den senare är en spännande spelare, hon tycks vara högaktuell för det brittiska lag som skall spela nästa OS – om det nu blir något OS i Tokyo.

Medan det var storslam för Chelsea i The Athletics elva så gav BBC bara plats för Eriksson, Mille Bright och England i deras allstarlag. BBC gav istället plats åt sex Arsenalspelare.

När vi ändå är inne på allstarlag så har Jitex tagit ut ett allstarlag. Först trodde jag att det var ett tidernas allstarlag, och då reagerade jag på att det var så många spelare spelare från senare år finns med i laget. Den enda från efter millenieskiftet som gör skäl för en plats i ett sådant lag är ju Fridolina Rolfö.

Nu visade det sig att det var ett allstarlag över spelare som gått in och stöttat Jitex ekonomiskt i coronatider, vilket gör läget annorlunda.

 

Men säg att man skulle tagit ut ett tidernas allstarlag i Jitex. Det är inte helt enkelt. Tittar man på listan över svenska landslagsspelare genom tiderna har 23 stycken representerat Jitex, varav 13 av dem har gjort 20 landskamper eller fler.

Så minimikravet för att kunna komma med i tidernas allstarlag i Mölndalsklubben bör vara att man spelat i A-landslaget många gånger. Utöver de veteraner som är med i laget ovan är Anna Svenjeby och Ingrid Johansson ju två som borde givas plats.

Europamästarinna Svenjeby debuterade i landslaget som 17-åring 1979 och spelade sedan alla 58 landskamper fram tills hon varvade ner efter säsongen 1987. Hon var dessutom den första spelare att få det pris som numera heter diamantbollen. Och VM-bronsmedaljör Johansson har bland annat gjort ett av tidernas snyggaste VM-mål:

En av de som kom med i Jitex allstarlag var Linn Andersson. Hon skall i år spela i division IV för Örgryte IS:

Linn Andersson förstärker damlaget

Medan stora delar av fotbollsvärlden ägnar sig åt individuell träning är Kinas landslag igång och nöter lagspel. På deras nuvarande läger ingår 25 spelare.

Innan det är dags för en genomgång av aktuella, internationella övergångar skickar jag ett grattis till Alex Morgan, som blev mamma till en dotter för drygt två veckor sedan. Morgan är ju för övrigt en av de spelare som vunnit på coronapandemin. Utan corona skulle hon knappast kunnat spela OS i sommar. Nu hinner hon gott och väl bli spelklar till Tokyo-OS – om det nu blir av.

Diverse övergångar

Klart vem som blir Hedvig Lindahl:s ersättare i Wolfsburg. Det blir PSG:s polska målvakt Katarzyna Kiedrzynek. Polskan är alldeles för bra för att vara reservmålvakt. Men kanske att hon blir det nu också. För Almuth Schult borde ju kunna vara tillbaka på planen i vinter efter hennes gravidietet.

Både 2015/16 och 2016/17 hetta skyttedrottningen i Frauen-Bundesliga Mandy Islacker. Då spelade hon för Frankfurt. Sedan sommaren 2017 har den olympiska mästarinnan från 2016 spelat för Bayern München. Trots att 31-åringen fortsatt att vara väldigt effektiv sett till speltid har hon inte riktigt tagit en plats i Bayerns startelva. Därför fortsätter hon nu karriären i FC Köln.

Noterbart kring Islacker är att hon bara fått spela sju hela ligamatcher på snart tre säsonger för Bayern. Totalt har hon noterats för 21 mål på 44 ligamatcher i klubben.

Den forna storklubben Turbine Potsdam har inte längre råd att värva världsstjärnor. De satsar istället på att utveckla spelare på väg uppåt. Senaste värvningen är tyska U20-landslagsanfallaren Selina Cerci från Werder Bremen. 19-åringen har gjort 13 mål på 14 matcher i andraligan den pågående säsongen.

I Tyskland har även Bayer Leverkusen gjort en värvning. De plockar försvararen Nina Brüggeman från ligakonkurrenten SGS Essen.

Den tidigare Rosengårdsspelaren Iina Salmi har en ny klubb. Den finländska anfallren fortsätter karriären i Spanien och Valencia. Hon har senast spelat för holländska Ajax. Med sig från Ajax till Valencia får hon anfallskollegan Ellen Jansen, som spelat cirka 20 landskamper för Nederländerna.

Valencia slutade näst sist i spanska ligan. Men eftersom inga lag flyttas ner från spanska ligan får man ny chans i högsta serien till hösten.

En intressant värvning är att japanska teknikern Yuka Momiki går till amerikanska OL Reign, alltså det lag som tidigare hette Seattle Reign. Numera är det ju ganska ovanligt med japanska spelare i USA eller Europa. Efter VM 2011 var det däremot väldigt populärt. Då ville det japanska förbundet att spelarna skulle ut och lära sig andra spelstilar.

Det arbetssättet tycks man inte ha med den nya japanska generationen. Ännu så länge har ju inte upplägget med nästan uteslutande hemmabaserade spelare givit någon större utdelning. Men det är kanske på gång?

Norska mästarlaget LSK Kvinner har värvat landslagsmeriterade australiskan Karly Roestbakken. Den 19-åriga mittbacken spelade senast för Canberra United i Australiens W-league.

En intressant övergång rapporteras från Spanien. Världens bästa målvakt 2019, nederländska Sari van Veenendaal uppges vända hem till PSV Eindhoven. Därmed tycks Atletico Madrid tappa båda sina målvakter. van Veenendaal har delat på jobbet med Lola Gallardo den nyss avblåsta säsongen. Och som jag skrev i förra inlägget ryktas Gallardo till Lyon.

I Lyon skulle spanjorskan ersätta den mångåriga franska förstamålvakten Sarah Bouhaddi, som enligt en intervju i L’Equipe fortsätter karriären i England eller USA.

En annan spelare som inte kommer att spela i Lyon till hösten är franska landslagsanfallaren Kadidiatou Diani, som tackade nej till den europeiska mästarklubben och i stället fick ett guldkantat treårskontrakt med PSG. Diani skall enligt uppgift nu vara världens näst bäst betalda spelare efter Ada Hegerberg.

Apropå kontraktsförlängningar i PSG så har fantastiska Formiga skrivit på för ytterligare ett år. Den brasilianska mittfältsstjärnan fyllde 42 i början av mars. Och 42 är ju ingen ålder för en mittfältare…

Slutligen tackar den tidigare Bayer Leverkusen- och Birminghamanfallaren Isabelle Linden för sig efter den här säsongen. Hon lägger av redan som 29-åring…

Linden har spelat elva minuter i det tyska A-landslaget. Hon fick nämligen göra ett kort inhopp i en träningsmatch mot USA 2013. Hon har spelat för FC Köln i vinter och kommer alltså att ersättas av Mandy Islacker i klubben.