Klockan har precis passerat midnatt, och det är således fredag. Enligt både Expressen och Aftonbladet kommer Folkhälsomyndigheten (FHM) om några timmar ge klartecken för elit- och vuxenidrott.
Det tycks alltså bli grönt ljus för seriestart i damallsvenskan och elitettan under kommande veckor. Däremot lär det dröja länge innan det tillåts någon publik på arenorna. På så sätt är det ju positivt att båda våra högsta damfotbollsserier skall gå att se streamat i år.
Personligen är jag kluven inför det troliga klartecknet. Det är skönt att det egna laget äntligen får börja spela matcher igen efter två månaders träning. Vårt beslut att ge spelarna ledigt över påsk kändes bra i vintras. Men det gör att det nu känns som en evighet sedan spelarna fick mäta sina krafter med andra lag. Det är även skönt att få jobba med levande idrott igen.
Samtidigt bor jag i en region där både antalet coronafall och antalet döda ökar. När FHM släpper på sina restriktioner uppfattar många det som en signal om att läget inte är lika allvarligt längre. Men här i Västsverige är ju faktiskt läget allvarligare än det varit någon gång tidigare.
Det svenska klartecknet lär innebära att det skall genomföras en hel serie, vilket i damallsvenskan innebär 22 omgångar.
I USA har man valt en annan väg. Under onsdagen presenterade NWSL ett upplägg för sommarens professionella damfotboll i USA. Det var ett upplägg kallas Utah Challenge Cup och som fått många supportrar att tänka på diverse dokusåpor.
Har jag fattat det hela rätt skall de nio lagen först coronatestas i sin hemmiljö. Sedan skall de flygas till Utah och området kring Salt Lake City. Där skall cirka 250 spelare och ledare först coronatestas igen. Sedan skall de ”låsas in” på två hotell under en månad för att inte riskera att utsättas för smitta. Vi snackar alltså någon typ av blandning mellan Big Brother och Paradise Hotel…
Under den här månaden skall man med start den 27 juni spela en turnering, som först består av ett gruppspel om fyra omgångar, där ett lag slås ut. Lite som Expedition Robinson och Mästarnas mästare alltså. Gruppspelet funkar även som ranking inför ett cupspel med kvartsfinaler, semifinaler och final (den 26 juli). Totalt blir det 25 matcher, som skall spelas på Zions Bank Real Academy.
Och mycket talar för att det här är allt vi får se av NWSL i år. Nog känns det här som en säsong man kommer att minnas. För visst låter hela grejen vansinnigt udda?
Jag noterar att upplägget tagits emot på blandad förtjusning från spelarhåll. Det finns uppgifter om att flera landslagsspelare inte tänker vara med. Samtidigt kallar världsmästaren Jessica McDonald upplägget för ”en stor möjlighet för sporten.”
Vad är det som är problem med svensk damlandslag och hantering av unga spelare, särskild de med invandrarbakgrund?
Janogy tar paus nämligen från fotbollen på grund av psykisk ohälsa, som började i tiden hon togs in i det svenska landslaget.
Vilka krav ställer man framför spelare särskild de unga?
Tar man något ansvar för sina spelare, eller snabbt bortförklarar man hennes ohälsa
Det ska inte vara möjligt att i det här landet den enda mannen som tar ansvar för sina handlingar är Paolo Roberto..
Nja. Läser man intervjun verkar ju problemen ha uppstått redan i tidig ålder, långt innan hon var aktuell för något landslag. Allt har dock blivit outhärdligt det senaste året, alltså ungefär den period hon varit med i landslaget. Men det finns inget i texten, eller i det hon säger i tv-inslaget, som kopplar hennes jobbiga tid till hur hon har hanterats i landslaget.