Inlägget uppdaterat med stream till Wolfsburg–Köln, och med helgens tv-sändningar

Under onsdagen fick landslaget en ny spelordning för EM-kvalet. Programmet innehåller två matcher vardera i september och oktober samt avslutning den 1 december.

Även om mästerskapet inte kommer att spelas förrän 2022 förstår man ju att Uefa försöker få matcherna spelade. Man vill ju inte att EM-kvalet skall krocka med kvalet till VM 2023, ett kval som skall dras igång nästa år.

Men frågan är ju om det är rimligt med internationell fotboll i höst. Som exempel tänker jag att det är rimligt att det till matcherna mellan Sverige och Island kommer att tas ut spelare som håller till i åtta–tio olika länder. Och de aktuella länderna är bland annat Italien, Spanien, USA, Sverige och England – alltså flera av de länder som drabbats hårdast av corona. Kommer spelare som bor i de länderna verkligen kunna resa hursomhelst i höst?

Det känns tveksamt. Men vi får se. Först får vi ju i morgon se om den svenska damfotbollen kan sparkas igång igen. Det är ju knappast lovande att den svenska coronakurvan vänt uppåt igen. Jag såg tisdagens presskonferens, och där var både FHM och Socialstyrelsen bekymrade över läget. Så fotbollen skall kanske inte vara helt säker på att få tummen upp i morgon.

Men en sak är säker. Om det blir klartecken, och om det går att spela internationell fotboll i höst blir det väldigt många matcher på kort tid för våra landslagsspelare. Det här är något som Göteborgstränaren Mats Gren snabbt noterade. Till GP sa han så här under onsdagen:

”Det är bara för oss att försöka rusta så gott som möjligt. Det blir inte så mycket träningar, kanske bara dagen före och efter, för spelarna kommer behöva tid att återhämta sig.”

Och:

”Optimalt är det absolut inte. Inget snack om det. Men det är inget att klaga och gnälla över, kommer vi igång får vi vara jättenöjda med det. Och det är likadant för alla. Bara att gilla läget.”

Vi får hoppas att spelarnas kroppar också gillar läget – så de inte går sönder. Det känns ju tyvärr som att det stundande säsongsupplägget kan leda till en skadekavalkad.

Klart är att de spelare som håller till i England åtminstone får extra lång sommarsemester. Under tisdagen avblåstes nämligen WSL definitivt. Frågor om vinnare samt upp- och nedflyttning har däremot inte fått något svar ännu.

För våra Tysklandsproffs kan däremot 2020 bli ett otroligt hektiskt år. I morgon återstartar Frauen-Bundesliga. Och ligan är tänkt att rulla minst juni månad ut. Sedan brukar nästa års liga starta i mitten av augusti – så om coronaläget inte ändras blir det inte mycket mer semester för spelarna i Tyskland.

Frauen-Bundesliga rivstartar för övrigt med en omgång som innerhåller den viktigaste matchen som återstår i ligan – den mellan Bayern München och uppstickaren Hoffenheim om den andra tyska platsen i det Champions League som vi inte vet om det blir av.

Just nu ser tabellen ut så här:

Wolfsburg              16   +67   46
Bayern München   16   +30   38
––––––––––––––––––––––––––––
Hoffenheim            16   +31   37
SGS Essen            16     +7   28
Turbine Potsdam   16     +6   27
Frankfurt               16     +2   27
SC Sand               16    –13  19
Freiburg                16    –15  19
Leverkusen           16    –17  13
Duisburg               15    –23    9
––––––––––––––––––––––––––––
FC Köln                14    –26    7
USV Jena             15    –49    2

Wolfsburg är i praktiken redan klara mästarinnor. Det är alltså kampen om andraplatsen som är mest intressant i toppen. Och sedan lever ju förstås bottenstriden i högsta grad.

De fyra sista lagen: Leverkusen, Duisburg, Köln och Jena har kvar alla sina inbördes möten under våren – det är matcher som blir otroligt avgörande för vilka lag som håller sig kvar.

Noterbart också i bottenstriden att Köln har två matcher färre spelade än genomsnittet i ligan. Köln har alltså det allra tätaste schemat av alla bottenslagen.

Köln är också allra först ut i återstarten. Fredag klockan 14.00 spelar man borta mot Wolfsburg. Det är en väldigt konstig avsparkstid. Men det kanske är någon konstig tysk högtid i morgon? Matchen streamas på DFB-tv.

Från helgens omgång går tre matcher att se på Viaplay och de olika Viasatkanalerna. Här är de matcher som sänds:

Fredag 19.15: Frankfurt–SC Sand på Viaplay och Viasat Fotboll

Lördag 13.00: Bayern München–Hoffenheim på Viasat Sport Premium och Viaplay samt Freiburg–Turbine Potsdam på Viasat Fotboll och Viaplay.

Innan jag sätter punkt noterar jag att det under onsdagen var exakt 36 år sedan Sverige blev Europamästarinnor.

Jag såg faktiskt den första EM-finalen från 1984 förra helgen. Den finns att beundra på svtplay. Det var en match som spelades med den udda matchtiden 2×35 minuter. Det var också en match där Sverige var totalt överlägset.

Det som slog mig mest var vilken otrolig utveckling damfotbollen haft på 36 år. Exempelvis kan jag inte minnas att jag såg den svenska backlinjen använda sig av ett enda uppspel längs marken. Spela på felvänd mittfältare verkade inte ens finnas i tankevärlden. Det var bara höga och långa bollar, oftast mot Pia Sundhage.

Sundhage var väldigt bra som central forward. Bra var även debutanten Lena Videkull som utgick från högerkanten. På mittfältet såg man att framför allt Eva Andersson men även Anna Svenjeby hade ett passningsspel som överglänste alla andra aktörer på planen. De hade nog fixat det felvända spelet, om de fått chansen.

Trots att det svenska spelet alltså både var rätt torftigt och riskminimerande var alltså det svenska laget totalt överlägset. Jag tappade räkningen på målchanserna, men tror att det kan ha stannade kring 13–1 i svensk favör. För de svenska långbollarna hade faktiskt ofta en adress. Däremot kändes det engelska spelet helt idélöst. Utan att ha sett returen i Luton känns det ändå som att det var rätt lag som tog hem det första Europamästerskapet.