Gör om klubbrankingen nu, Uefa!

Det här inlägget är en uppmaning till Karen Espelund och ni andra damfotbollsledare i Europa som ansvarar för Women’s Champions League.

Er turnering grundas på ett sanslöst missvisande rankingsystem, där lottning i princip har större betydelse än sportslig slagkraft. Upplägget är sådant att halvbra lag som gång på gång vinner svaga ligor gynnas rejält framför starka lag som spelar i tuffa ligor där mästartiteln rullar mellan olika lag.

Jag skall strax exemplifiera hur snett systemet slår. Jag gissar dock att det inte är någon nyhet för Espelund, som norska borde hon ha märkt orättvisorna för länge sedan. Hennes hemland är ju nämligen rankingsystemets stora förlorare. Det märktes igår när norska mästarinnorna Stabaek som oseedat lag lottades mot Wolfsburg redan i Champions Leagues 16-delsfinal. En lottning som med stor sannolikhet flyttar Norge ännu längre ner i seedningsordningen.

Rankingsystemets stora vinnare heter Neulengbach och Sparta Prag. Och ja, de var seedade i sextondelsfinalerna och lottades mot svaga motståndare i form av ungerska MTK Hungaria och litauiska Gintra. Med följden att ligorna i Österrike och Tjeckien kommer att flytta fram sina positioner ytterligare.

Innan jag grottar ner mig i rankingssystemets avigsidor är det läge att kommentera den svenska lottningen. Både Rosengård och Linköping fick förhållandevis tufft motstånd i sextondelsfinalerna. Ryska mästarinnorna Ryazan var svårast möjliga motstånd för Rosengård och Liverpool (som LFC möter) kommer inte långt efter.

Dock är våra svenska lag trots allt ganska klara favoriter. Jag bedömde det spontant till 70–30 i båda fallen. Vid avancemang väntar Fortuna Hjörring (eller portugisiska Ouriense) för Rosengård och ryska ligaledarna Zvezda Perm (eller isländska Stjarnan) för Linköping. I de mötena är det 90–10 för Rosengård och åter cirka 70–30 för LFC.

Alltså bör båda våra svenska lag ha bra chans att ta sig vidare till kvartsfinal. Hela lottningen hittar du här.

Det som var bra med årets lottning var att de europeiska topplagen spreds ganska väl över slutspelsträdet. Ett riktigt tråkigt undantag noteras dock, och det är att Lyon och PSG kommer att mötas redan i åttondel. Det är två lag som jag hade velat se kvar i turneringen över årsskiftet.

PSG har för övrigt haft makalös otur i lottningen av åttondelsfinalerna under alla sina tre UWCL-säsonger. Första gången lottades man mot Frankfurt, andra mot Tyresö och nu alltså mot Lyon…

Nästan på PSG-nivå när det gäller taskig lottning ligger alltså Norge. Trots att toppserien borde vara bland Europas sex–sju bästa serier så gör upprepade mardrömslottningar att den norska ligan rasar på rankinglistan.
Inte blir det bättre av att toppserien är så jämn att mästartiteln har vandrat mellan flera olika klubbar på senare år. För det har gjort att ingen norsk klubb samlat så många rankingpoäng att den blivit seedad i sextondelsfinal.

I årets turnering var alltså Stabaek väldigt mycket sämre rankat än lag som Neulengbach och Sparta Prag. De två sistnämnda lagen har för övrigt även högre rankingpoäng än betydligt mycket starkare lag som PSG och Linköping. Visst är det både sanslöst och orimligt?

Jag har idag roat mig med att kolla vilka resultat det är som ger det österrikiska respektive det tjeckiska storlaget deras höga ranking. Det jag kom fram till borde inte vara någon rolig läsning för Uefas damfotbollshöjdare.

Rankingen grundar sig på de fem senaste säsongerna.

* 2009/10–2013/14 har Neulengbach gjort följande resultat:

09/10
3–2, seger mot Unia Raciborz, Polen
2–8, förlust mot Torres Calcio, Italien
10/11
3–1, seger mot Paok Saloniki, Grekland
0–16, förlust mot Turbine Potsdam, Tyskland
11/12
6–2, seger mot Kairat, Kazakstan
1–4, förlust mot LdB Malmö, Sverige
12/13
3–3, förlust på bortamål mot Cluj, Rumänien
13/14
3–2, seger mot Apollon, Cypern
6–0, seger mot Konak, Turkiet
1–8, förlust mot Tyresö, Sverige

Är det här siffror som borde ranka Neulengbach högre än PSG och Linköping? Inte i min värld.

* 2009/10–2013/14 har Sparta Prag gjort följande resultat:

09/10
2–1, seger mot Alma, Kazakstan
0–5, förlust mot Arsenal, England
10/11
10–0, seger mot Sint-Truiden, Belgien
0–3, förlust mot Linköping, Sverige
11/12
4–3, seger mot Apollon, Cypern
0–12, förlust mot Lyon, Frankrike
12/13
6–0, seger mot SFK, Bosnien
2–3, förlust mot Rossiyanka, Ryssland
13/14
2–3, förlust mot FC Zürich, Schweiz

Är det här siffror som borde ranka Sparta högre än PSG och Linköping? Inte i min värld.

* De norska deltagarlagens insatser under samma period ser ut så här:

09/10
* Team Strömmen:
åkte ut i gruppspel efter förlust med 1–0 mot Everton, England
* Röa:
3–2, seger mot Everton, England
1–1, seger på bortamål mot Zvezda, Ryssland
0–10, förlust mot Turbine Potsdam, Tyskland
10/11
* Röa:
2–1, seger mot Zvezda, Vitryssland
1–5, förlust mot Zvezda, Ryssland
11/12
* Stabaek:
2–4, förlust mot FFC Frankfurt, Tyskland
12/13
* Röa:
8–0, seger mot Kairat, Kazakstan
2–5, förlust mot Wolfsburg, Tyskland
* Stabaek:
5–3, seger mot Bröndby, Danmark
1–2, förlust mot Juvisy, Frankrike
13/14
* LSK:
1–8, förlust mot LdB Malmö, Sverige

Utöver Team Strömmen har de norska lagen alltså uteslutande slagits ut av klubbar från de fyra största ligorna. Som jag ser det har de norska lagen genomgående gjort bättre matchresultat än Neulengbach och Sparta Prag. Trots det har just Neulengbach och Sparta gjort att deras respektive blåbärsligor rankas mycket högre än toppserien. Visst är det här galet?

Uefas damkommitté bör sätta sig ner och från grunden fundera över rankingsystemet. Herrarnas upplägg är bra, men bara om varje nation har fyra–sju deltagande lag i det europeiska cupspelet. När det gäller damrankingen måste man tänka nytt. Så länge klasskillnaden mellan ligorna är så milsvid måste det exempelvis vara värt otroligt mycket mer att komma tvåa i damallsvenskan än att ha slagit ut bosniska SFK i Champions Leagues sextondelsfinal.

Jag har inte räknat på det, men spontant borde ett nytt rakingsystem ge betydligt mycket högre poäng till lag som når final och semifinal. Sannolikt även kvartsfinal. Dessutom krävs att det är seedning även i åttondelsfinalerna för att minska slumpens betydelse för rankingen.

Känner Bagdad-Bobs ande

Det är lördag sedan några minuter tillbaka. Det blir alltså igår morse som jag skrattade till när jag läste på svenskfotboll.se om hur Pia Sundhage och Kosovare Asllani redan hade glömt torsdagens ”Kossegate”. Allt är enligt förbundets hemsida utrett och båda ser nu fram emot nästa landslagssamling i Göteborg.

Visst låter det positivt?

Visst låter det alldeles för positivt? Jag känner att Bagdad-Bobs ande svävar över den här kortfattade artikeln… Och att Pia Sundhage bör lägga mer kraft på att lyhört lyssna av strömningarna i truppen.

Sett till uppmärksamhet var ”Kossegate” perfekt. Efter att ha hamnat på undangömd plats i kvällstidningarnas sportbilagor tidigare i VM-kvalet var vårt landslag nu förstasidesstoff. Sånt är självklart väldigt positivt för intresset över tid.

Som jag snuddade vid igår gick TV-kommentatorn Robert Perlskog ut och kritiserade vårt landslag för att gnälla för mycket. Perlskog har förstås rätt. Och fel.

Han har rätt i att det är många gnälliga uttalanden från spelarna i media. Men det beror inte i första hand på att spelarna gnäller för mycket, utan på att vi i media inte tycker att det räcker med att skriva sportsligt inriktade matchvinklar – utan försöker jobba fram något sensationellt. Gärna gnäll och kritik.

4–0 borta mot Polen hade kanske fått en sida närmast intill resultatbörsen i Sportbladet och Sportexpressen – om det inte varit för Kosses attack.
Den var ju sensationell på riktigt. Men inte sällan består det sensationella av kritik som vi i media jobbat fram genom ledande frågor.

Visst kan man här tycka att spelarna borde vara så rutinerade att de inte går i fällan. Fast personligen ser jag mycket hellre att de är ärliga och talar om hur dålig en dålig plan har varit – istället för att rabbla floskler som ”det är lika för båda lagen.”

Själva matchen var alltså ett styrkebesked från Lotta Schelin. Det räcker att se det här klippet med höjdpunkter för att inse att Schelin har en tidig toppform den här säsongen. Kul.

Segern innebär att Sverige kom ytterligare ett steg närmare VM i Kanada.

England är redan där. Man vann borta mot Wales, och blev därmed andra europeiska nation och åttonde totalt att säkra sin plats i VM-slutspelet nästa år. Grattis.

Däremot försvann Islands VM-chanser i och med Pernille Harder:s segermål för Danmark i lagens inbördes möte. Danskorna har därmed en liten, liten chans att ta en av de fyra playoffplatserna. Fast det krävs dels att Wales och Ukraina kryssar i sista omgången. Dels att någon av grupptvåorna i grupperna 1, 2, 4 och 5 gör bort sig mot blåbärsmotstånd. Och det känns inte så troligt.

Utan playofflagen kommer sannolikt att maximalt ha tappat åtta poäng. Så här är läget nu:

G1
Ryssland    8 matcher    –5p   (möter Tyskland, h och Kroatien, b)
G2
Italien            8         –5p      (Estland, h och Makedonien, h)
G3
Danmark       8         –9p      (Malta, h och Israel, h)
Island            8         –11p    (Israel, h och Serbien, h)
G4
Sverige         8        –0p – lär vinna gruppen (Bosnien, h och Skottland, h)
Skottland      8        –3p      (Färöarna, h och Sverige, b)
G5
Norge          8         –0p – lär vinna gruppen  (Albanien, b och Holland, h)
Holland        8        –5p    (Portugal, h och Norge, b)
G6
Wales          9       –8p    (Ukraina, b)
Ukraina       8        –8p    (Turkiet, h och Wales, h)
G7
Frankrike     8       –0p – lär vinna gruppen   (Finland b och h)
Finland        8        –3p    (Frankrike h och b)
Österrike     8        –9p    (Ungern, h och Kazakstan, h)

Anmärkningsvärt av Asllani

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani

Lotta Schelin var segerorganisatör mot Polen med två mål och ett läckert assist – och således dagens stora spelare. Men rubrikerna stjäl Kosovare Asllani.

Asllani inledde på bänken, och byttes in i paus. Hon blev målskytt (nickade in 2–0) och gjorde en rätt bra halvlek.
Fast rubrikerna får hon inte för sin insats på planen, utan för sina uttalanden om petningen. PSG-stjärnan sågade nämligen laguttagningen rätt vilt till TT:

”Hade jag hetat något annat och skrattat och dansat så kanske jag spelar.”

Och:

”Det är något personligt problem hon har med mig. Jag tycker jag visar att det inte är fotbollsrelaterat. Det är mellan oss, det har varit ett tag. Sen får man se hur kul man tycker att det är att komma hit och spela.”

Här har Pia Sundhage helt klart en första kris att hantera i sitt landslag. Så många europeiska toppspelare har vi inte att vi har råd att låta Asllani göra allvar av sitt hot om att tacka nej till landslaget.

Saken är ju att Asllani inte bara vänder sig mot förbundskaptenen. Det första citatet ovan, som tydligt anspeglar på Olivia Schough, kan säkert väcka starka känslor bland övriga spelare i truppen.

Det blir intressant att följa fortsättningen på det här.

En fråga man kan ställa sig är vad Robert Perlskog tycker om Asllanis kritik. TV4:s kommentator har ju tidigare idag fått rubriker (bland annat här och här) för att han tycker att damlandslagets spelare gnäller för mycket.

VM-kval på Youtube

17.00 spelar Sverige VM-kval borta mot Polen. För er som inte redan har sett det sänds matchen på Polens Youtube-kanal.

Den hittar du här. (uppdaterad länk)

Det lilla försnack som har varit inför matchen har handlat om val av svenskt mittförsvar. Det är väl på något sätt intressant, men ändå långt ifrån någon huvudfråga i eftermiddag. Den lyder nämligen: hur skall Sverige luckra upp det polska försvaret?

Polsk damfotboll är på frammarsch, och har många intressanta talanger. Men det innebär inte att vårt landslag skall förvänta sig ett anfallsglatt motstånd som släpper ytor. Polen lär backa hem och satsa på kontringar. Vi får hoppas på rejäl, svensk skärpa i Polens straffområde, inte minst vid fasta situationer. För i så fall kan det bli en lugn resa mot tre poäng.

Fischer, Örebro, U20-VM, NWSL och Champions League

Nilla Fischer

Nilla Fischer

Idag presenterades de tre finalkandidaterna till den bästa spelaren i Europa säsongen 2013/14. Alla finalisterna är från Wolfsburg, och glädjande nog heter en av dem Nilla Fischer.

Fischer slåss med Nadine Kessler och Martina Müller om titeln. Min favorit till titeln är Kessler.

Ytterligare två svenska spelare var ju med bland de elva som gick vidare till andra röstomgången. Lotta Schelin slutade delad femma med Veronica Boquete och Caroline Seger delad sjua med bland annat Marta. Christen Press kom tia. Hela listan ser du här.

* I damallsvenskan fortsätter Kif Örebro att imponera. Gårdagens 3–2-seger borta mot Umeå innebär att Kif nu har nio raka segrar. Och i nästa omgång väntar seriefinal hemma mot Rosengård. Den matchen spelas tisdagen den 26 augusti på Behrn Arena.

Vid en titt på tabellen är Örebro riktigt nära en plats i nästa års Champions League. Känslan är att det bara är Göteborg, och möjligen, möjligen, möjligen även Linköping som kan hota Kif från att sluta topp två.

Men faktum är att just nu är den stora frågan huruvida Örebro kan hota storfavoriten Rosengård. Det kan bli en riktigt kul match nästa tisdag.

* Jag hann se en hel del av den sista gruppomgången av U20-VM. Det intryck jag har hittills av mästerskapet är väldigt positiv. Jag tycker att lagen håller en väldigt hög teknisk nivå, något som borgar för att damfotbollen kommer att fortsätta att utvecklas i mycket hög hastighet framöver.

När det drog ihop sig klev ett par av turneringens storstjärnor fram. Lindsey Horan gjorde exempelvis USA:s två första mål i måstematchen mot Kina. Det tredje gjorde en hyperintressant spelare, övertekniska 19-åringen Rose Lavelle.

Både Horan och Lavelle besitter egenskaper som kan göra dem till superstjärnor även på seniornivå framöver. Horan har sin kraft, nickstyrka och smartness i straffområdet och Lavelle har en fantastisk teknik, lysande känsla vid frisparkar och hörnor samt riktigt långa inkast. En profil.

Sara Däbritz

Sara Däbritz

För Tyskland klev deras stjärnor Sara Däbritz och Pauline Bremer fram när man var i underläge med 1–0 i halvtid mot Brasilien. Däbritz gjorde tre mål och Bremer övriga två när tyskorna vände till 5–1-seger. Det vimlar för övrigt av talang i tysk damfotboll, och  inget talar för någon svacka inom överskådlig tid. Problemen för Silvia Neid är inte brist på spelare, utan att välja rätt och att matcha in de unga i rätt takt.

För Brasilien och Sydamerika ser det däremot väldigt mörkt ut. Visst fanns det teknik på en del fötter i det brasilianska laget. Men bristen på organisation är lätt att se, och om det inte kommer att satsas på kompetenshöjning är risken överhängande att sydamerikansk damfotboll snart är frånsprungen av alla andra kontinenter.

Kollar vi poängsnittet per match, världsdel för världsdel i U20-VM:s gruppspel blir tabellen:

1) Afrika 2,33 (13/6)
2) Oceanien 2,0 (6/3)
3) Europa 1,50 (18/12)
4) Asien 1,33 (12/9)
5) Nordamerika 1,17 (14/12)
6) Sydamerika 0,67 (4/6)

Kvartsfinalerna spelas så här:
Lördag 23.00:    Nordkorea–USA
Söndag 02.00:   Tyskland–Kanada
Söndag 22.00:   Nigeria–Nya Zeeland
Måndag 01.00:   Frankrike–Sydkorea

Alltså två lag vardera från Europa, Nordamerika och Asien och ett vardera från Afrika och Oceanien. Vårt östra grannland Finland lämnade Kanada utan poäng efter tre uddamålsförluster. Jag tyckte trots allt att laget skötte sig bra i en svår grupp.

Faktum är att jag tror att finskorna hade vunnit sin grupp om de bytt lottning med Frankrike. För som jag ser det var det 2,5 blåbärslag i den här turneringen. Och alla de 2,5 lagen hamnade i samma grupp. Alltså Costa Rica, Paraguay och Nya Zeeland. De senare kommer alltså att spela kvartsfinal, och det vore en megaskräll om de slog ut Nigeria där.

* Ett finskt lag som har förlorat rejält på U20-VM är mästarlaget Åland United. De har nämligen spelat gruppspel i Champions League i veckan. Och utan en handfull U20-VM-spelare blev årets UWCL ett megafiasko. Bland annat föll Åland med pinsamma 7–0 mot polska KKPK Medyk Konin med talangen Ewa Pajor som härförare.

Konin är för övrigt ett av de lag som kvalat in till slutspelet. Övriga gruppvinnare är: Clube Atlético Ouriense (Portugal), Raheny United FC (Irland), FC Zürich Frauen (Schweiz), MTK Hungária FC (Ungern), Glasgow City FC (Skottland), ZNK Osijek (Kroatien) och Apollon Ladies FC (Cypern). Dessutom gick Gintra Universitetas (Litauen) och ZNK Pomurje (Slovenien) vidare som bästa tvåor.

De här lagen kan lottas mot seedade Rosengård eller Linköping den 22 augusti.

* I NWSL är nu fjolårets finallag Western New York Flash borta från chans att få spela slutspel. Abby Wambach:s lag föll med 3–2 hemma mot Sky Blue FC i natt. Sky Blue har därmed kvar en liten chans att få spela slutspel.

Nadia Nadim

Nadia Nadim

För Sky Blue gör danska Nadia Nadim stor succé. Nadim blev tvåmålsskytt mot Flash, och i förra omgången blev hon tremålsskytt. Danskan har därmed gjort sju mål på fem matcher i den amerikanska ligan. Lysande.

Faktum är att även regerande mästarlaget Portland Thorns är mycket illa ute i slutspelskampen i NWSL. Stjärnspäckade Thorns med spelare som Nadine Angerer, Rachel van Hollebeck, Veronica Boquete, Tobin Heath, Allie Long, Christine Sinclair och Alex Morgan har inte saken i egna händer. Dessutom spelar de mot suveräna grundseriesegrarna Seattle i sista omgång.

För intresset vore det tråkigt om Thorns missar slutspel. Portlandklubben har ju nämligen världens största publikstöd. Jag har inte sett deras snitt för årets liga, men förrförra veckan slog man ligans publikrekord när 19123 såg 1–0-segern mot Houston.

Så här är läget kring slutspelsstrecket:

1) Seattle           23     +31   54
2) Kansas City   24       +7   41
3) Washington   23       –6    35
4) Chicago         23      +6    34
——–
5) Portland        23       +3   33
6) Sky Blue       22       –9   28

Faktum är ju att två lag med minusmålskillnad kan gå till slutspel. Anmärkningsvärt.

Så här spelas den avslutande omgången:
Söndag: Washington–Sky Blue, Chicago–Western New York och Portland–Seattle.

Faktum är ju att slutspelskampen kan avgöras i den uppskjutna match som spelas nästa onsdag, Sky Blue–Houston. Men jag tror att sluttabellen kommer att bli som ovan. Alltså att Washington och Chicago tar de två sista slutspelsplatserna.

* En intressant NWSL-spelare har skrivit på för tyska FFC Frankfurt. Det handlar om walesiska affischnamnet Jessica Fishlock som är intressant på många sätt.

Inte minst för att hon på mindre än ett år kan ta hem mästerskap i tre olika länder. Hon har redan vunnit med Glasgow City (Skottland) och Melbourne Victory (Australien) och har nu chansen att även vinna i USA med Seattle innan hon drar vidare till Tyskland och Frauen-Bundesliga.

Finska glädjeämnen trots förluster

Huvuddelen av den tid jag har kunnat lägga på damfotbollen de senaste dagarna har jag ägnat åt U20-VM i Kanada. Jag har sett delar av fyra matcher så här långt. Dels Englands båda matcher, dels Finlands 3–2-förlust mot värdnationen och så den sprudlande andra halvleken av 5–5-matchen mellan Tyskland och Kina.

England har gjort mig rätt besviken. Båda deras matcher har varit rätt tråkiga.Tyskland–Kina var allt annat än tråkig, och jag förstår hur Finland kunde slå ut Sverige i kvalet (fjolårets F19-EM). Finskorna imponerade verkligen på mig med sitt spelsätt mot Kanada.

Det finska laget är verkligen ett välspelande gäng. Visst backar de hem och kontrar. Men trots att de hade över 16000 åskådare mot sig så stressade de inte upp sig, utan försökte hela tiden spela sig ur situationerna. Framåt har de två kvicka forwards i Juliette Kemppi och Adelina Engman. På mittfältet finns fjolårets båda EM-spelare Nora Heroum och Natalia Kuikka samt duktiga Emilia Iskanius. I den oväntat spelskickliga backlinjen föll jag direkt för högerbacken Emma Koivisto, som både är en bra passningsspelare och som dessutom kan dribbla sig förbi en motståndare.

Nora Heroum

Nora Heroum

Jag skrev att Finland inte stressade upp sig. Det var inte helt sant. För man ledde med 2–0 mot Kanada. Men ett par sekunders ouppmärksamhet vid en kanadensisk hörna ledde till ett olyckligt finskt självmål. Och under några minuter därefter var finskorna stressade, samtidigt som hemmalaget lyftes fram av storpubliken. Kvitteringen dröjde bara någon minut. Sedan växte finskorna dock in i matchen igen, och jag tyckte nog att oavgjort hade varit rättvist.

Nu är finskorna självklart illa ute i turneringen efter två raka förluster. Men vinner man mot Ghana i sista omgången samtidigt som Nordkorea slår Kanada blir Finland grupptvåa, och går vidare. Fast det är inte det viktigaste för finsk damfotboll. Det viktigaste är att det här verkligen är ett lag att bygga framtiden kring. Det vimlar alltså av talanger som kan vara stora profiler i EM 2017.

För övrigt vimlar det av A-landslagsspelare i U20-VM. Finland har alltså ett par. I Kanadas lag har inte mindre än sex spelare redan debuterat på A-landslagsnivå. Backarna Sura Yekka och Kadeisha Buchanan har tillsammans 31 landskamper på meritlistan, och är redan omskrivna i den här bloggen. Men även backen Rebecca Quinn, mittfältarna Ashley Lawrence och Jessie Fleming samt forwarden Nichelle Prince har alltså debuterat på seniornivå.

I det tyska laget finns Sara Däbritz, som ju ingick i EM-guldtruppen i fjol. Även Europamästarinnan Melanie Leupolz skulle ha varit med, men hon tvingades lämna återbud på grund av skada.

Sara Däbritz

Sara Däbritz

Det som gör U20-VM extra intressant är att många av turneringens profiler lär vara med i stora VM nästa år. Minns exempelvis att åtta av de 22 spelare som startade i EM-finalen i fjol spelade i U20-VM 2012.

De regerande mästarinnorna från USA är lite illa ute. Precis som 2012 inledde man med förlust mot Tyskland. Storstjärnan Lindsey Horan visade härlig smartness i straffområdet när hon ordnade segermålet i morse när Brasilien besegrades med 1–0. Men USA kommer ändå att få spela en avgörande match mot Kina i sista gruppomgången. Och kinesiskorna visade hög klass i 5–5-matchen mot Tyskland.

Alla mål från turneringen går att se på den här sidan.

Under tiden jag skriver det här inlägget kikar jag på Frankrike–Nya Zeeland. Båda lagen vann sina inledningsmatcher. Frankrike gjorde hela 5–1 på Costa Rica. Dessutom gjorde Claire Lavogez kanske årets mål inom damfotbollen alla kategorier. Det här anfallet kan man ju kolla in hur många gånger som helst.

Inga fotbollsmästerskap utan svaga domslut. England slapp exempelvis undan med blotta förskräckelsen mot Mexiko tidigare i kväll. För 1–1 kunde ha varit mexikanskt 2–1. Domarna upptäckte inte att det här skottet från Fabiola Ibarra ju är klart över mållinjen.

Tillagt i efterhand: Jag har formulerat om det sista stycket i efterhand. Jag hade tidigare skrivit att Mexiko gjorde två mål. Det berodde på att jag inte hade kollat vad som händer direkt efter den sekvens som är i sista klippet. Mexikanskorna trycker där in returen, och man kan ju bara göra ett mål per anfall…

Däremot stämmer det att det kunde ha varit mexikanskt 2–1 om domarna hade agerat annorlunda. Som jag ser det blev nämligen Mexiko berövat på en straff.

Ett nytt uppsamlingsheat

Jag är inne i en period där det dröjer typ en vecka mellan inläggen. Sedan senast har Pia Sundhage och hennes landslag åkt på en riktig käftsmäll.

Förlust med 4–0 mot England är inget vackert resultat. De här bilderna ger inte heller känslan av att siffrorna är missvisande. I varje fall inte i den riktning att den engelska segern var i överkant:

4–0 är för övrigt en tangering av tidernas största förlustsiffrorna för vårt A-landslag. Det var sjunde gången vi föll med just 4–0.

Vid de två senaste var jag på plats. Det var nämligen Algarve cup 2012. På två dagar föll vi med 4–0 först mot Tyskland (den 5 mars) och sedan även med 4–0 mot USA, som leddes av Pia Sundhage (den 7 mars). Dessförinnan har vi tre 4–0-förluster mot Norge och en mot Kina.

Eftersom jag inte sett mer av matchen än klippet ovan går det inte att göra någon mer ingående analys. Dock återkommer jag till att jag inte på något sätt förstår varför Sundhage inte testade ett mittbackspar till Polenmatchen från start. Motiveringen att Nilla Fischer behöver matcher mot toppmotstånd köper jag inte.

I tisdags tog Sundhage för övrigt ut truppen till aktuell Polenmatch. I den ingår två spelare som är utan A-landskamper, Stephanie Öhrström och Marija Banusic. Då är vi åter framme vid Banusic-gåtan. Hon var alltså inte bra nog att spela F19-EM i juli, men platsar i A-landslaget i augusti. Ännu har jag inte sett det förklaras någonstans. När får vi svaret på varför det är sådana svängningar kring Kristianstads stortalang.

Apropå Banusic och mittbacksfrågan så gjorde ju talangen iskallt 1–0 i torsdagens cupfinal efter en riktigt bjudning från Charlotte Rohlin. Strax efteråt gjorde Fridolina Rolfö 1–1 och visade att hon kanske borde ha varit med i Polentruppen. Dessutom visade Hedvig Lindahl att hon tyvärr fortfarande blandar högt och lågt.

Jag har bara sett delar av cupfinalen, men tänkte jobba mig igenom den. Hela matchen går nämligen att se på den här länken. Av det jag sett hittills kommer portugisiska Claudia Neto att bli en jättetillgång för LFC. Hon verkar otroligt boll- och passningssäker.

För LFC var det fjärde cuptiteln. Umeå har lika många, men en klubb är värre med sex – klassiska Öxabäck. Västgötalaget vann dessutom fem cuptitlar på rad, och spelade sju raka finaler. Dit har LFC en bit kvar…

Just LFC och Umeå möts för övrigt i morgon i en måstematch för östgötarna (TV12 14.45). I varje fall om de skall ha kvar chansen att spela till sig en Champions Leagueplats i årets damallsvenska.

Veckans båda matcher hittills i vår högsta serie, Göteborg–Piteå och Eskilstuna–Vittsjö, har båda slutat 1–0 till hemmalaget. Jane Ross kunde ha förändrat dagens resultat, men slog Vittsjös straff utanför. Det är för dåligt. Jag accepterar straffmissar om de beror på att målvakten räddar. Men slår man bollen utanför har man inte varit nog koncentrerard.

* Om vi lämnar Sverige så har Champions League startat idag. Det är gruppspelet som är igång, och två överraskande resultat noteras. Dels föll belgiska mästarinnorna Standard Liege med 1–0 mot Portugals Oriense, dels spelade schweiziska Zürich 1–1 mot vitryska mästarinnorna Minsk. Men som bekant är ju gruppspelet i damernas turnering bara ett kval. Den ”riktiga turneringen” börjar med 16-delsfinalerna.

* I NWSL är det bara tio dagar kvar av grundserien. Klart sedan ett tag är att Seattle vinner och Kansas City kommer tvåa. Washington och Portland har bra chans att ta de två sista slutspelsplatserna. Men Chicago har ännu chansen. Fast då måste de nog vinna mot Kansas City i natt 03.00. Den matchen kan du se här.

När Sverige slog Skottland i våras minns jag att TV4:s kommentatorer menade att Kim Little var mer haussad än hon förtjänade, och inte är den världsstjärna som många har målat upp. Kanske. Men hon leder i alla fall skytteligan på nya målrekordet 15, och dessutom delar hon ledningen i assistligan på sju. Så lite stjärnstatus förtjänar väl ändå skotskan?

* I Nadeshiko League fortsätter spänningen kring strecket mellan mästerskaps- och nedflyttningsserien. Just nu är tre lag inblandade i kampen om två platser i den högre serien. Men Inac Kobe Leonessa säkrar nog sin plats i morgon bitti svensk tid. Så det lär bli det inbördes mötet nästa lördag mellan Jef United och Vegalta Sendai som avgör vilken av klubbarna som tar den sista platsen.

* Slutligen en koll mot Norge. I toppserien befäste Lilleström sin serieledning idag genom att vinna med 5–0 mot Medkila. Lene Mykjåland hade en stor dag och gjorde de fyra första målen.

Lene Mykjåland

Lene Mykjåland

För svensk del var matchen Avaldsnes–Klepp den mest intressanta. När Avaldsnes vann med 4–1 var det nämligen fyra svenska spelare i hemmalagets startelva. Tre av dem var Tyresöförvärven Carola Söberg, Lisa Klinga och Lisa Dahlkvist, den fjärde var förstås Freja Hallenberg. Alla fyra spelade hela matchen. Enligt lokaltidningen i Avaldsnes var Söberg bra, medan Klinga och Dahlkvist hade en tyngre debut.

Lisa Klinga

Lisa Klinga

Ny landskamp i skymundan

Om drygt en timme är det avspark för Sverige borta mot England. Vad jag noterat är det ytterligare en landskamp som spelas i skymundan – alltså som man inte kan se någonstans.

Att ett möte mellan två av världens åtta bästa länder inte är tv-sänd säger tyvärr en hel del om hur lång väg damfotbollen har att gå innan den blivit en riktigt stor sport intressemässigt sett.

Jag har ju själv inte heller på något sätt bidragit till att haussa träningsmatchen, då all min fritid gått till träning eller arbete med den fotbollsbok jag jobbar med, som förhoppningsvis skall finnas till försäljning om 1,5 månader.
Men jag kommer att följa den via twitter, där England har flera bra adresser, som bland annat FA WSL, England, Women’s Football Pod och Girls on the Ball. Även Uefas damfotbollsskribent Paul Saffer är på plats.

Skulle det finnas någon tv-sändning eller länk som jag missat får ni väldigt gärna höra av er. I så fall lägger jag upp den informationen här. Matchen direktsänds på radio i England på den här länken. Men den sändningen kan vara stängd för lyssning från Sverige.

Sveriges startelva i Hartlepool klockan 15.00 ser ut så här:

Hedvig Lindahl (hennes 100:e landskamp – grattis) – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Sara ThunebroCaroline SegerSofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Hanna FolkessonTherese Sjögran och Lotta Schelin.

Det som förvånar är att snacket inför matchen har varit mittbacksfrågan, alltså hur vi skall ställa upp mittförsvaret i nästa VM-kvalmatch (mot Polen) då Nilla Fischer är avstängd. Till förbundets hemsida säger Pia Sundhage:

”Det är en av anledningarna till att det här är en väldigt viktig match för oss.”

Fast speciellt viktig verkar inte mittbacksfrågan vara. För då hade ju Sundhage valt att starta med det tänkbara Polenparet. Nu spelar Fischer ändå, vilket gör att testet av ett tänkbart nytt mittbackspar kommer att bli konstlat. För i träningsmatcher tillåts sex byten per lag, något som brukar innebära att de andra halvlekarna blir söndertrasade, och reservbetonade. Att testa det nya under sådana förutsättningar ger oftast ingen rättvis bild.

Å andra sidan känns inte Fischers speciellt bekymrande. Sverige skall ju slå Polen vilka mittbackar vi än ställer upp med.