Anvegård, Växjö, Fischer, LB07 och Rapinoe

De senaste dagarna har tiden till damfotboll varit begränsad. Jag har sett stora delar av Piteå–Linköping och den andra halvleken av dagens målkalas i Växjö.

I övrigt har jag sett resultaten. Och vi kan väl nu säga att det bara är ett lag kvar i den damallsvenska guldstriden. Just nu talar ju allt för att det blir guldfest i Malmö senare i höst. Det troliga är ju faktiskt att Rosengård säkrar SM-segern redan hemma mot Linköping i omgång 20.

Rosengård vann säkert med 3–1 mot Kif Örebro. Anna Anvegård visade vägen genom att göra matchens två första mål. Noterbart att Hanna Bennison var med i förarbetet till båda målen. 16-åringen (fyller 17 den 16 oktober) måste vara väldigt nära en plats i Peter Gerhardsson:s landslagstrupp. Hon har varit glödhet hela säsongen.

Anvegård har blivit glödhet sedan hon kom till Rosengård. Landslagsforwarden har nu gjort sex mål på fem matcher för Rosengård. Totalt står Anvegård på elva mål, vilket innebär att hon nu är uppe i delad skytteligaledning med Rebecka Blomqvist och Therese Ivarsson.

Anmärkningsvärt här är ju att Anvegård var iskall i våras. Innan VM gjorde hon bara ett mål, och under VM berättade hon för mig om att hon hade varit frustrerad och självkritisk under våren.

Nu talar alltså allt för att Anvegård för fira SM-guld om ett par veckor. Ett lag som hade anledning att vara frustrerat och självkritiskt i våras är Eskilstuna. Kanske att de också kommer att få fira framöver.

United gjorde bara två mål och tog bara fem poäng på de sju omgångarna innan VM. På de sju omgångarna sedan serien vände har Eskilstuna tagit 16 poäng. Även om Rosengård har tagit 17 under perioden tycker jag att man ännu så länge kan kalla United för höstens lag.

Och det kan bli ännu bättre. För efter 1–0-segern hemma mot Vittsjö kan faktiskt Eskilstuna klättra hela vägen upp till andraplatsen. Hade jag burit hatt hade jag lyft på den för Magnus ”Munken” Karlsson och hans lag. De har stått för ett fantastiskt lyft, och laget känns både stabilt och väldigt starkt.

Man står på fyra raka segrar, och jag utesluter inte att man faktiskt kan ta full poäng på de fyra kvarvarande matcherna. Där finns två luriga bortamatcher mot Kif Örebro och Växjö samt hemmamatcher mot LB07 och Kristianstad. Men det är inte omöjligt att United tar tolv poäng på de matcherna – och då bör andraplatsen vara nära.

Ett lag som hade anledning att fira redan innan den här omgången är Växjö DFF. En lokal företagare vid namn Santhe Dahl gick nämligen in med de pengar som krävs för att rädda klubbens elitlicens. Till SMP förklarar han varför:

”Jag kan tycka att tjejer i idrottsliga sammanhang ofta får stå tillbaka till förmån för killar. Dessutom vore det riktigt tråkigt om Växjö DFF skulle tvångsnedflyttas bara för att man växt lite för snabbt och därför fått ekonomiska problem.”

I kväll tackade Växjö DFF genom att bjuda på målkalas hemma på Myran. Inför avspark hade Växjö målskillnaden 9–7 på åtta hemmatcher. I kväll blev det 5–5 mot Kungsbacka i en match som knappast skall användas som instruktionsvideo för försvarsspel.

Jag noterade för övrigt i helgen att matchen Odenese–Fortuna Hjørring i den danska ligan slutade osannolika 5–8. Där ligger till och med dagens svenska målkalas i lä.

För Kungsbacka har chansen till förnyat damallsvenskt kontrakt i praktiken varit kört ganska länge. På lördag kan det även vara över i teorin. Då spelar ju nämligen LB07 hemma mot Växjö samtidigt som Kungsbacka tar emot Rosengård.

Nästa omgång är intressant i bottenstriden. Redan på torsdag tar Linköping emot Djurgården. Det handlar om två av seriens allra mest formsvaga lag. LFC har tre raka förluster bakom sig, medan Djurgården bara har tagit en poäng på de tio senaste omgångarna.

I Linköping måste nog nästan Djurgården vinna – annars ökar risken för nedflyttning dramatiskt. LB07 tog ju en ny poäng i lördags, och är nu tre före Djurgården.

Apropå Linköping såg jag alltså stora delar av deras 1–0-förlust i Piteå. Det positiva för LFC från den matchen var att Emma Holmgren fortsätter visa att hon är en klassmålvakt. Mindre bra är att laget blev sönderstressat av Piteås press.

SVT:s expertkommentator Markus Johannesson ifrågasatte varför LFC fortsatte att hela tiden försöka rulla igång bollen trots att uppspelen gång på gång fastnade i Piteås press. Det var ett högst berättigat ifrågasättande. Det här spelsättet hade man säkert tänkt använda sig av med Nilla Fischer i backlinjen. Men när hon inte kan spela bör man tänka om.

Fischer kan i kväll för övrigt fira en plats i det officiella världslaget. Laget är uppställt enligt den numera högst ovanliga formationen 4–2–4 och innehåller fem amerikanska spelare.

För Piteå var söndagens insats lovande inför veckans bortaretur i Champions League. Känslan är att norrbottningarna har en hyfsat bra chans att vända mot Bröndby.

Tillbaka till den damallsvensk bottenstriden. Tidigare i förra veckan noterades att klubbledningen har satt munkavle på LB:s spelare angående det eventuella samgåendet med Malmö FF. Ett konstigt beslut med tanke på att klubbledningen hävdar att spelartruppen är positiv.

Däremot motsätter sig som jag tidigare berättat Malmö FF:s supportrar ett samgående med LB07. Nu har MFF Support även meddelat det på sin hemsida.

MFF Support motsätter sig förslaget om samgående med LB07

Det lär bli otroligt spännande när MFF skall ha extra årsmöte för att rösta om samgåendet. Jag förstod på Sydsvenskans Max Wiman att styrelsen är bra på att mobilisera äldre, ”regimtrogna” medlemmar. Vi får se hur bra supportrarna är på att mobilisera.

För övrigt noterade jag det här blogginlägget som en motreaktion till supportrarnas utspel. Det är ett intressant och läsvärt inlägg där skribenten jämför supportrarnas inställning med främlingsfientlighet. Jag kan nog tycka att det finns en del substans i formuleringarna – inte minst det här utdraget:

”MFF har alltid varit en svensk föregångare vad gäller att integrera främmande fotbollskulturer i form av utländska spelare och inte minst tränare. De, liksom alla invandrare, flyktingar och gästarbetare, har inte varit en del staden och klubbens historia men ändå starkt bidragit till att skapa det samhälle och den klubb vi har i dag. Malmö är ingen perfekt stad, MFF inte bäst i Europa men vi är stolta över resultatet och hur det skapats. Genom att motsätta sig ett samgående mellan MFF och LB07:s dam- och tjejverksamhet väljer MFF Support och dess ordförande Thelma Ernst att bryta med den traditionen.”

I nuläget ligger ju Djurgården på nedflyttningsplats, och efter helgen finns inte heller något Stockholmslag på damallsvensk plats i elitettan. Där tajtades toppstriden till genom att fyran AIK vann mot serieledande Umeå med 2–1.

Tidigare tvåan Hammarby tappade en placering genom att spela 1–1 mot Morön samtidigt som Uppsala vann sin match klart. Därmed är Uppsala nu uppe på damallsvensk plats med fyra omgångar kvar.

Känslan är att den tolfte oktober kan bli en avgörande dag i toppstriden. Då spelas nämligen matcherna Uppsala–Umeå och Hammarby–AIK.

I botten av elitettan är det numera klart att Borgeby och Sundsvall åker ut. Och det mesta talar för att de får med sig Asarum ner i ettan.

Vilka lag som kommer upp är däremot långt ifrån klart. Trots att det bara är en omgång kvar i division I-serierna har bara Alingsås FC United och Älvsjö AIK säkrat sina platser i kvalet mot elitettan. Här är läget i de fyra andra serierna:

I Norrlandsserien talar allt för att klassiska Sunnanå SK skall ta hem spelet. De leder med två poäng före Notviken inför slutomgången. Där har Sunnanå hemmamatch mot redan nedflyttningsklara jumbon Selånger.

I norra Svealandsserien är det Bollstanäs som leder två poäng plus målskillnad före Sandviken. Bollstanäs har dock en svår avslutningsmatch, hemma mot tabelltrean Gamla Upsala. Sandviken avslutar mot nedflyttningsklara Enköping.

I mellersta Götaland leder Jitex med en poäng före IFK Norrköping. Jitex har dock en tuff avslutningsmatch, borta mot klara tabelltrean Bergdalen. Norrköping avslutar med derby mot Lindö FF.

Slutligen får vi en ren seriefinal i den södra serien. Där leder Dösjöbro från Dösjebro i Kävlinge kommun med tre poäng före Eskilsminne från Helsingborg. Rent geografiskt ligger för övrigt Dösjebro mellan Landskrona och Lund.

I sista omgången tar Eskilsminne emot Dösjöbro. Vinner Eskilsminne vinner de också serien. Dösjöbro går till elitettankval på kryss eller egen seger.

Som vanligt numera har Fotbollskanalen gjort en genomgång av hur veckan varit för våra svenska utlandsproffs. Därifrån noteras att Kosovare Asllani och Mia Persson är helgens svenska målskyttar nere på kontinenten.

Resultaten från den spanska ligan var väldigt intressanta den här helgen. Först vann Barcelona toppmötet mot de regerande mästarinnorna Atletico Madrid med förkrossande 6–1.

Det var ett otroligt imponerande resultat. Det var även ett resultat som gjorde att man tänkte att svensklaget Tacons 9–1-förlust mot Barca kanske ändå inte var någon katastrof.

Fast dagen efter föll Tacon med 5–1 borta mot Logrono – ett lag som klarade sig kvar med bara fyra poängs marginal i våras. Och därmed börjar man återigen fundera lite över vilken nivå Asllanis och Sofia Jakobsson:s nya lag egentligen håller.

Slutligen tillbaka till kvällens Fifa-gala där alltså Nilla Fischer kom med i världslaget. I övrigt korades Megan Rapinoe som väntat till världens bästa utespelare, Sari van Veenendaal till världens bästa målvakt och Jill Ellis till den bästa damfotbollstränaren.

Rakt igenom favoritsegrar i cupen

Under onsdagen har den tredje cupomgången spelats färdigt. Och det blev en omgång med bara bortasegrar – alltså rakt igenom favoritsegrar.

Klart är att elva eller tolv av nästa års damallsvenska lag kommer att spela cupgruppspel i vinter. Det är bara Hammarby som är utslaget av alla kandidater till spel i högsta serien nästa år. Både Kungsbacka, Djurgården och LB07 vann sina matcher, det gjorde även Umeå, Uppsala och AIK.

En match som stack ut i dag var Halmia–LB07. Där fick hemmalaget straff redan i fjärde minuten. Samtidigt blev Rebecka Persson målchansutvisad. Efter 90 minuter var det 1–1 i matchen, vilket innebar förlängning – och att LB fick spela 116 minuter med tio spelare. Malmöklubben vann till slut med 3–1 – men det lär ju ha varit en seger som kostade kraft.

Frågan är om det kraftprovet sitter kvar i benen i lördagens Skånederby mot formstarka Kristianstad.

Frågan är också om LB07 spelar cupgruppspel efter årsskiftet som LB07 eller som Malmö FF. Under onsdagen har MFF meddelat att frågan skall diskuteras på två medlemsmöten de kommande veckorna.

Ett av de mötena hålls på tisdag. Den dagen är det även ett medlemsmöte i Borås om huruvida Bergdalens IK skall överlämna sin plats i division I till Föreningen Damfotboll Elit i Borås, eller Borås FC som den elitsatsande klubben är tänkt att heta. Noterbart är att Bergdalens styrelse föreslår att man skall släppa platsen till Borås FC. Vi får se hur medlemmarna ställer sig.

Slutligen noteras att förbundet nu annonserar efter ny landslagschef för ungdomslandslagen. Det är Lilie Persson som skall ersättas. Hon blev ju som bekant till slut assisterande förbundskapten till Pia Sundhage i Brasilien.

Ett hån mot VM-målvakterna

I går kväll satt jag och kollade den andra halvleken av matchen Dortmund–Barcelona i herrarnas Champions League. Där fick Dortmund straff. Marco Reus straff räddades av Barcamålvakten Marc-André ter Stegen.

Dock såg jag ju direkt att ter Stegen var långt framför sin mållinje när han räddade. Jag satt och väntade på att beskedet skulle komma om omslagning samt gult kort på Barcamålvakten.

Jag hade ju sett hur domaren var framme hos ter Stegen innan straffen och visade att målvakten måste ha minst en fot kvar på mållinjen när skytten slår till bollen.

Men det kom inte något besked om omslagning. Det spelade inte heller någon roll att två Barcaspelare var för snabba in i straffområdet. Trots att man numera har VAR i Champions League gällde inte längre den instruktion som fanns i sommarens VM-slutspel.

Ni minns väl hur Jamaicas Sydney Schneider, Nigerias Chiamaka Nnadozie och Skottlands Lee Alexander varnades för sina straffräddningar?

I Alexanders fall handlade det om så liten marginal att det knappt går att se på stillbilder. Det var dessutom en helt avgörande sekvens. Om räddningen hade kvarstått skulle Skottland ha gått till åttondelsfinal. Men med någon millimeters marginal fick Argentina en andra chans från straffpunkten – och sköt bort skotskorna från VM.

I går handlade det inte om millimetrar, utan ter Stegen befann sig minst en decimeter framför linjen – och räddningen godkändes.

När jag såg det blev jag upprörd, jag tyckte att domslutet var ett hån mot de tre nämnda VM-målvakterna. För hur kunde VAR-rummet missa det övertramp som jag såg med blotta ögat på tv-bilden?

Efter lite undersökning noterade jag att VAR-rummet efter VM har blivit instruerat att inte kolla målvakternas fötter vid straffar – det skall domarna göra på planen.

Det väcker ju nya funderingar. Dels är det ju ofattbart att inte domarna på planen såg ter Stegens övertramp. De var ju inte obekanta vid regeln, eftersom huvuddomaren faktiskt instruerade Barcamålvakten i vad som gäller. Och den ena assisterande domaren stod ju på mållinjen för att ha koll på målvakten, samt om bollen passerar mållinjen. Det är ju skandalöst att ingen av domarna agerade.

Man funderar ju också över varför man har regler som man inte följer. Regeln är formulerad som att målvakten måste ha minst en fot på mållinjen när en straff slås. Och man har tekniken att kolla så regeln följs. Fast det skall man inte göra längre. Då kanske det är bättre att formulera om regeln så att den fungerar?

Apropå misslyckade domslut avgjordes nattens NWSL-match mellan Houston och North Carolina på en gräsligt dömd straff. Sam Mewis satte segermålet i 87:e minuten efter att hennes storasyster Kristie Mewis i motståndarlaget blivit avblåst för det här utmärkta försvarsagerandet mot Crystal Dunn.

Det var North Carolinas femte raka seger, och laget är nu bara två poäng ifrån att säkra segern i grundserien. För övrigt byttes Julia Spetsmark in i 83:e minuten för serieledarna.

Loreta Kullashi tillbaka i landslaget

Förbundskapten Peter Gerhardsson har alldeles nyss tagit ut 24 spelare till EM-kvalmatcherna mot Ungern (b) och Slovakien (h).

Från Lettlandstruppen saknas duon Ronja Aronsson och Rebecka Blomqvist. Tillkommer gör trion Sandra Adolfsson, Fridolina Rolfö och Loreta Kullashi. Han sa ej varför han tagit ut en spelare mer den här gången. Men gissar att det kan ha att göra med Rolfös hälsa.

Gerhardsson hade pratat med Rolfö i går, och fick bilden av att hon kunna spela väldigt många minuter i början av oktober.

Loreta Kullashi

Han fick lite frågor om Kullashi, och han sa att:

”Det känns väldigt bra att ha henne tillbaka. Hon var väldigt på gång i landslaget när hon var med förra gången. Sedan har hon haft mycket problem med skador. Hon är spelskicklig, spelar lite som en tia – en typ som borde vara nyttig mot de motstånd som väntar. Hon är lite som Asllani, en spelare som ligger lite bakom och gör spelarna framför bra.”

Jag hade ju gärna velat ha med Michelle De Jongh, i övrigt känns det som en ganska rimlig trupp. Kullashi är ju exempelvis definitivt värd att få visa upp sig igen.

Som vanligt inledde Gerhardsson med att prata lite om förra landskampen. Och han jämförde med VM-kvalmatchen mot Färöarna på Gamla Ullevi 2013.

”Jag var på plats och såg den matchen och kände efteråt att Sverige borde ha kunnat vinna med större siffror. Nu var jag själv i Lettland och mötte ett liknande motstånd och vann bara med 4–1. Så det var nog bra att vinna med 5–0.”

Han fick en fråga om hur han ser på att förkvalen är borttagna, vilket innebär att så svaga lag som Lettland får plats i kvalgrupperna.

”Tror att det är bra på sikt. Alla de här nationerna måste lära sig på något sätt. Blir intressant att se hur Lettland gör när de möter andra lag i vår grupp.”

Gerhardsson konstaterade sedan att de två kommande matcherna inte kommer att likna matchen mot Lettland.

”Jag kan bara gå på hur det sett ut när de spelat mot Island. De här lagen är så skickliga att de inte backar hem så extremt som Lettland, i varje fall inte i 90 minuter. Men i delar kan de backa lågt.”

Sedan nämnde han Dominika Skorvankova (Bayern München) och Zsanett Jakabfi (Wolfsburg) som toppspelare i de kommande motståndarlagen.

Noterbart i övrigt är att cirka 5500 biljetter är sålda till hemmamatchen mot Slovakien.

På nyhetsfronten utanför Sveriges gränser noteras att CD Tacon/Real Madrid jobbar med sin backlinje ända fram till transferfönstrets allra sista dagar. Det spanska fönstret för damfotboll stänger på fredag, och i dag har man värvat det tidigare tyska landslagsbacken Babett Peter från Wolfsburg.

Det har varit många mittbackar som kopplats till Tacon på sistone. Även Birminghams Paige Williams har nämnts som tänkbart nyförvärv för svenskklubben i den spanska ligan.

I USA börjar det närma sig slutspel. Det börjar även närma sig slutet på karriären för Heather O’Reilly. Yttermittfältaren lägger av efter säsongen, och i helgen hade hon ett slags avskedsmatch när hennes North Carolina Courage vann med hela 6–1 mot Orlando.

O’Reilly stod där själv för ett läckert mål fram till 5–1.

Courage är regerande mästarinnor och ser även ut att vinna årets grundserie. När lagen i den haltande tabellen har två till fem matcher kvar leder man ganska betryggande.

Det riktigt spännande är kampen om den fjärde och sista slutspelsplatsen, där Utah Royals och Seattle Reign står på samma poäng, och där även Washington Spirit har chansen. Här är tabellläget i toppen:

1) North Carolina  20   +27  40
2) Chicago           22   +10  38
3) Portland           21   +10  36
4) Utah Royals     20     +4  31
————————————-
5) Seattle             20     –2  31
6) Washington     19     +3  26

Seattle och Utah möts för övrigt på torsdag i ett riktigt streckmöte.

Heather O’Reillys hyllningsmatch sågs för övrigt av 9563 betalande åskådare. Publiksiffrorna i NWSL har ökat dramatiskt efter USA:s VM-guld. I fjol var publiksnittet i ligan 6024 – vilket är det bästa snittet hittills. I år har alla lag höjt sina snitt jämfört med i fjol. Totalt ligger nu ligasnittet på 7196.

Slutligen, här är det amerikanska förbundets hyllningsvideo till Heather O’Reilly. 34-åringen som vunnit tre OS-guld och ett VM-guld och som gjort 47 mål på makalösa 231 landskamper.

Dags för ny landslagstrupp

I morgon klockan 14.00 presenterar Peter Gerhardsson sin trupp till EM-kvalmatcherna mot Ungern (b) och Slovakien (h). Det är två matcher vårt landslag skall vinna. Men vi minns att det var kämpigt borta mot Ungern förra våren.

Både Ungern och Slovakien är klart bättre på att försvara sig än det Lettland som landslaget mötte senast. Och slovakiskorna har även lite anfallskraft.

Gerhardsson var i Vittsjö i går. Där kanske han kollade in Michelle De Jongh lite extra. Jag vill gärna se henne i den här truppen. För precis som jag skrev efter Lettlandsmatchen tycker jag att De Jongh är en spelartyp som passar bra mot lågt stående motståndare, vilket det lär bli i båda de här matcherna.

Eftersom jag såg lite kommentarer om att det pratades om svensk damfotbolls framtid och om talangutveckling i SVT:s halvtidssnack i går kollade jag det i efterhand.

Och visst reagerar man när Göteborgs ordförande Peter Bronsman säger så här om klubbens obefintliga ungdomsverksamhet:

”Vi har samarbeten med väldigt många klubbar om hur vi skall göra, hur vi skall utveckla damfotbollen. Så egentligen har nog Kopparberg Göteborg den största ungdomssektionen, mellan raderna, i hela Sverige. Så den modellen vi har, det är den bästa modellen egentligen.”

Han måste ha missuppfattat ämnet, för Göteborgs, Kungsbackas och Linköpings modeller är bra för breddfotbollen. Det är utmärkt att elitklubbar ser till att deras spelare syns ute hos breddklubbar.

Men när det gäller fostran av elitspelare borde Bronsman ha koll på att Göteborgs modell inte är lyckad alls. Sanningen är ju att det fostras ovanligt få elitspelare i Göteborgsområdet. Han kan ju exempelvis kolla i sin egen seniortrupp. I gårdagens startelva hade laget bara en göteborgare, målvakten Jennifer Falk. Mot Bayern München i onsdags fanns inga göteborgare i startelvan. Då var Hanna Andersson – från Romelanda i Kungälvs kommun – den enda från närområdet.

Personligen föredrar jag Kristianstads och Rosengårds modeller för talangutveckling alla dagar i veckan framför Göteborgs samarbetsmodell.

Apropå talangutveckling borde Rosengårdsprodukten Hanna Bennison komma allt närmare en uttagning till A-landslaget. Visst gjorde hon några naiva saker i den första halvleken i går, men hon växte och totalt sett var hon absolut landslagsmässig. Så jag skulle inte bli förvånad om hon får debutera i Gerhardssons lag innan årsskiftet.

I kväll har jag kollat från och till på WSL-matchen Manchester United och Arsenal. Det är svårt att jämföra matcher man sett live och sådana man sett på tv. Men känslan var att gårdagens svenska toppmöte hade ett högre tempo och större intensitet än dagens engelska.

United stod emot länge, men till slut lyckades Arsenal vinna med 1–0. Inhopparen Danielle van de Donk satte segermålet i slutminuterna.

I United saknades Lotta Ökvist som åkte på en lättare hjärnskakning på träning i helgen. Arsenal, Everton och Manchester City är de tre lag som har full poäng efter två omgångar i WSL.

Chelsea, med Magdalena Eriksson och Jonna Andersson i startelvan, tappade däremot oväntat poäng borta mot Brighton i går. För Brighton satt Amanda Nildén kvar på bänken hela matchen. En genomgång av svenskinsatser i helgen finns hos Fotbollskanalen.

Men det var ingen kanonhelg för svenska utlandsproffs. Amanda Ilestedt:s Bayern München föll oväntat mot Bayer Leverkusen, där Antonia Göransson ej ingick i matchtruppen.

 

Guldet hamnar i Skåne – troligen hos Rosengård

Om några veckor kommer Kronprinsessan Victorias pokal att resa minst 130 mil söder ut. Efter dagens fyra damallsvenska matcher kan vi nämligen känna oss ganska säkra på att guldet kommer att hamna i Skåne.

Egentligen finns det bara två riktiga kandidater kvar – Rosengård och Vittsjö. Att Vittsjö ligger tvåa i serien efter 17 omgångar är en jätteskräll. Visst fick jag en positiv känsla om laget när de började värva i vintras. En känsla som förstärktes efter att de vunnit en träningsmatch mot Rosengård i vintras.

Jag hade Vittsjö som femma i mitt damallsvenska tips, med motiveringen:

”Jag tror att Vittsjö blir årets överraskningslag.”

Men guldstrid långt in på hösten – nej det trodde jag inte på. Men kul med positiva överraskningar. Och att Vittsjö både skall möta fyran Göteborg och trean Kristianstad de tre kommande omgångarna gör saken ännu roligare. Hemmamatchen mot KDFF borde kunna locka en riktigt bra publiksiffra till Vittsjö Idrottspark.

I dag vann man med 1–0 mot Kif Örebro inför 704 åskådare. Jag såg halva den första halvleken på tv innan jag åkte till Göteborg för toppmötet KGFC–Rosengård. Precis innan jag behövde släppa Vittsjös match uppstod en väldigt intressant situation.

I den 25:e minuten gjorde nämligen Heidi Kollanen 1–0 till Örebro – trodde nog de flesta. Men målet dömdes bort för offside på Emma Kullberg. Personligen tycker jag att domslutet var korrekt, men under VM godkändes ett par mål där offsidestående spelare skymde målvakterna, vilket gör mig osäker på hur situationer som den här bör tolkas.

Efter paus gjorde istället Michelle De Jongh matchens enda mål när hon placerade upp bollen i bortre krysset. Vittsjö spelade de sista 21 minuterna en man kort, men höll undan. Nu är laget tre poäng och två mål före trean Kristianstad i tabellen.

Kif Örebro däremot föll ner till åttonde plats i tabellen, fast med samma poäng som sexan Linköping. Däremellan finns Piteå, som i dag äntligen fick målskyttet att släppa.

Efter att ha bränt en massa chanser i matchupptakten kom målen under åtta minuter under den andra halvan av den andra halvleken. Piteå vann med 4–1 – och kanske att den offensiva islossningen kan hålla i sig i 1,5 veckor fram till returen mot Bröndby i Champions League. För det känns som Piteås viktigaste match i höst.

På Stockholms stadion blev ångestmötet mellan Djurgården och LB07 mållöst. Av de rapporter jag fått ägde Djurgården matchen och skapade mest. Men på övertid hade LB07 en trippelchans där Portia Boakye två gånger agerade räddande ängel på mållinjen. Samtidigt höll ghananskan Djurgårdens hopp om förnyat kontrakt i damallsvenskan vid liv.

Så till den match jag var på plats på under lördagen, Göteborg–Rosengård 0–2. Min uppfattning är att det var en väldigt bra match.

Utan att först känna igen honom satt jag bredvid assisterande förbundskapten Magnus Wikman. Han hade huva och det var först mitt i den första halvleken det slog mig vem min bänkgranne var. Hans uppfattning var att passningsspelet inte var speciellt bra.

Och visst, kvaliteten i anfallsspelet var inte så hög – det skapades inte så många målchanser. Men jag tycker att det kompenserades av att matchen var intensiv, tät och tuff. Och dessutom var det länge jämnt.

Jag satt rakt bakom Rosengårdsbänken, där tränare Jonas Eidevall hjälpte till att ge publiken underhållning genom hans sätt att leva sig in i matchen.

Jag tänkte ta er igenom matchen genom att delge de anteckningar jag gjorde:

4: Göteborg har inlett bra. Eidevall är inte nöjd med Anam Imo:s försvarsspel, något han redan påpekat ett par gånger.

5.25: Göteborgsspelarna Julia Zigiotti Olme och Filippa Curmark skallar ihop. Duon har knappt nått marken innan Eidevall ropar till sig sitt lag:

”Vita här”

Det hörs inte exakt vad han säger när laget är samlat, men det är tydligt att han pratar om det taktiska upplägget.

14.38: Beata Kollmats springer ner till hörnflaggan för att ta ett inkast. Eidevall tycker att det tar alldeles för lång tid.

16.34: Straffsituation för Rosengård. Sofie Svava faller på Vilde Böe Risa:s högerben. Domare Tess Olofsson väljer att fria. Min spontana känsla var att hon kunde ha pekat på straffpunkten istället.

Noterar för övrigt att förbundet återigen väljer Olofsson för att döma Rosengård. Visst har man förstått att man anser att Olofsson är vår bästa domare för tillfället, men i herrallsvenskan hade knappast en Malmödomare fått döma Malmö FF.

19.45: Rosengårdsbänken får besked om att Sofia Svava inte kan spela vidare. Eidevall ropar till sig Jessica Samuelsson.

22: Caroline Seger har haft ett par felpass. Men defensivt har hon en bra förmåga att oftast stå på rätt ställe.

25.10: Halvlekens farligaste chans. Rebecka Blomqvist slår in bollen bakom Rosengårds backlinje. Zecira Musovic kastar sig fram med och får undan bollen med högerfoten precis innan Julia Zigiotti kommer framstormande. Musovic får frispark. Eidevall tycker att Zigiotti skall ha kort för sin satsning.

33: Rebecka Blomqvist förlorar ytterligare en närkamp mot en Rosengårdsback. Blomqvist väger lätt i matchen. Kanske att hon måste jobba upp sin balans och styrka för att kunna spela en större roll i den här typen av matcher?

Halvtid: Anam Imo går ut, Jelena Cankovic ersätter. Hyfsade ersättare Rosengård har på bänken.

46.30: Bra skott från Julia Roddar.

49.15: Blomqvist får äntligen chansen i djupled. Tar dock ett tillslag för mycket, kommer ur vinkel och skottet blir rätt enkelt för Musovic.

54.00: Skott från Sanne Troelsgaard. Hårt, men rakt på.

58.25: Ett motlägg blir Rosengårds första farliga målchans. I varje fall såg det farligt ut från min vinkel.

60: Byte i Göteborg: Vilde Böe Risa ut, Amanda Johnsson Haahr in. Elin Rubensson kliver in i mitten på Böe Risas position, medan Johnsson Haahr placeras på högerkanten.

61.35: Rebecka Blomqvist gör mål. Blir dock bortdömt för offside. Ser korrekt ut, även om Johanna Rytting Kaneryd dröjer sig kvar vid första stolpen.

69.05: Byte i Göteborg: Beata Kollmats ut, Hanna Andersson in. Curmark går ner som mittback och Julia Roddar tar plats bredvid Rubensson på innermittfält.

69.58: Stolpen. Hanna Bennison vänder bort Johnsson Haahr och lobbskjuter i bortre stolpen. Nära…

71: Rosengård har större bredd, och har nu kopplat ett rejält grepp om matchen. Eidevall leder presspelet från sidan. Han verkar mycket nöjdare nu än i första halvleken.

73.01: 0–1 Anna Anvegård. Seger räddar bollen i andrafas efter en hörna. Via Nathalie Björn och Jessica Samuelsson hamnar bollen framför fötterna på Anvegård, som står för ett distinkt avslut. Forwarden slår för övrigt till på den yta som vikarierande mittback Curmark skall täcka.

76.45: 0–2 Hanna Bennison. Fint avslut på volley. Återigen inlägg och assist från högerkanten och Jessica Samuelsson.

79: Pauline Hammarlund reser sig från sin plats på läktaren och går upp för trappan.

81: Byte i Göteborg: Elin Rubensson ut, Emma Pennsäter in. Pennsäter går in i mittförsvaret, Curmark flyttas tillbaka till centralt mittfält.

87: Göteborg har bollen, men Rosengård har kontroll.

Slut: Rosengårds 2–0-seger till slut odiskutabel. Det var jämnt i 60 minuter, men när Göteborg började byta hade man inte den bredd som Rosengård. Då kopplade gästerna segergreppet.

Efter matchen pratade jag med flera spelare och ledare. Först lyssnade jag lite på Jonas Eidevall, som tyckte att Göteborg var bättre i den första halvleken.

”Vi visste att de skulle gå ut stenhårt. Men efter 60 minuter såg man att de hade spelat en tuff match i onsdags. Sedan påverkades de av bytena.”

För det egna laget konstaterade Eidevall att bytet av Jelena Cankovic i paus förbättrade presspelet – en detalj som han ansåg blev matchavgörande.

Serbiskan hade skadat knät för ett par dagar sedan på träning, det befarades att det kunde handla om korsbandet. Men serbiskan var fast bestämd att hon skulle kunna spela i söndagens match. Och knät var såpass bra att hon klarade en bra halvlek.

”När hon, som skadade knät i veckan, kastade sig in i duellerna visade hon vägen för de andra.”

Sedan bytte jag några ord med Jessica Samuelsson, som alltså spelade 70 minuter och stod för assisten till båda målen. Hon mådde bra på nästan alla sätt.

”Det kan inte vara annat än bra efter en sådan här seger – det känns som dubbla poäng. Kroppen känns trött efter en sådan här match, men jag är jätteglad att den känns frisk och hel och den biten. Det har varit väldigt upp och ner, så jag njuter av varje minut jag får spela nu. Så hoppas jag att jag kan komma närmare min hundraprocentiga prestation. … Jag behöver fler veckor i full träning och fler inhopp så hoppas jag det kommer.”

Känner du av skadan?

”Jag är ju frisk. Min fot kommer väl alltid vara lite skadad efter det ingreppet som gjordes, det kommer jag väl att känna av resten av livet. Men jag är på en sådan nivå att jag kan hantera det. Det känns bra på planen, det är inget jag tänker på.”

Två assist är väl inte så dumt?

”Nej, det kändes bra där ute. Det är kul att spela fotboll och vi har ett bra lir och bra sammanhållning.”

Du behövde ha några försök på inläggen innan de satt där…

”Ja  exakt, jag fick några försök innan – sedan satt de där. Jag hoppas att det skall fortsätta sätta bollarna där de skall vara.”

Nu ser det väldigt bra ut för er.

”Det gäller ju att ta en match i taget ändå, men vi har satt oss i ett väldigt bra läge. Vi får hoppas att vi kan behålla det så. Vi skall göra allt för att ta hem det här guldet.”

Nästa spelare jag pratade med var den spelande assisterande tränare Malin Levenstad, som jag upplevde gjorde en väldigt stabil och bra insats. Hon tyckte att det var stökigt i Rosengårds lag under en lång period i den första halvleken.

”Det kändes som att det bara böljade fram och tillbaka. Men sedan kom vi mer och mer in i det – får fast bollen och kan spela in lite framför deras backlinje. I den andra halvleken sätter vi vårt presspel på plats – då tycker jag att vi dominerar. Det är vårt presspel som gör att vi kommer in i matchen ordentligt, när vi får gå upp och skapa lite chanser på det – det ser man att det tar på dem.”

Nu har hennes lag ett riktigt guldläge.

”Vi har viktiga matcher kvar, både och Vittsjö och Kristianstad – skitkul. Man älskar att spela de här matcherna – det är en dröm.”

Levenstads egen väg till guldstriden är ju spännande. Som bekant slutade hon sommaren 2014, och var bland annat chefstränare för Rosengård under en kort period. Förra sommaren beslöt hon sig för att göra comeback som spelare, men drog omgående av hälsenan och tvingades till nästan ett halvårs extra träning. I år har hon startar samtliga 17 damallsvenska matcher, och bara blivit utbytt en gång.

”Det blev en lite halvtrubbig väg in i det. Samtidigt fick jag också fem månader extra att bygga min kropp för att hålla på den här nivån. Ta i trä, jag vågar knappt säga det, men det har hållit. Jag är bara glad att jag får spela fotboll, det är skithäftigt.”

Nu ser man inte att hon varit borta från planen i drygt fyra år.

”Nej, så är väl känslan också, att jag har vuxit in i det. Jag spelar mycket på rutin och erfarenhet, vilket gör mig till en lugnare spelare nu än jag var tidigare. Det känns bra, och jag uppskattar verkligen att spela fotboll.”

Är det roligare än att vara tränare?

”Jag vet att jag kan spela ett par år till, sedan är det tränare som gäller. Jag försöker att upprätthålla båda rollerna på ett så bra sätt som möjligt, och ge så mycket jag kan både som spelare och tränare. Jag håller inte i övningar, men är med på allt som sker utanför planen. Allt innan och efter träningar är jag med de andra tränarna, men på planen är jag spelare. Vi var tvungna att dra den gränsen.”

Sydsvenskans Max Wiman tar upp det planerade samgåendet mellan Malmö FF och LB07. Levenstads moderklubb är just Malmö FF, och hon säger sig ha ett ljusblått hjärta.

”Jag vill ha mer kött på benen, det känns oklart ännu. Det känns inte som att det är riktigt tydligt vilken väg de skall gå. Så jag har inte tillräckligt med information för att uttala mig, men man har fortfarande ett ljusblått hjärta – det säger väl en del… ”

Om det blir av, vad säger du då?

”Jag går på samma linje som klubben, allt som gynnar damfotbollen i stort är bra. Sedan om det är den ena eller andra vägen kan man aldrig svara på, men gynnar det damfotbollen i Malmö – så kör. ”

Så till Göteborg. Där pratade jag först med Vilde Böe Risa, som klev av efter 60 minuter. Självklart handlade första frågan om hennes hälsa.

”Kroppen mår faktiskt väldigt bra nu. Jag har fått vila en vecka. Det var första träningen i går och kroppen kändes väldigt bra. Den kändes väldigt bra i dag också.”

Hade du kunnat spela hela matchen?

”Ja, det hade jag kunnat. Men det är upp till tränaren att bestämma, och jag spelar det han vill.”

Det här blev en tung förlust till slut.

”Ja det blev det. Vi höll emot ganska länge och gjorde en väldigt bra första halvlek. Men vi producerade inte så många chanser, och blev lite ensamma där framme. De hade två fina inlägg och gjorde två fina mål.”

Nu känns guldet kört.

”Ja, nu blir det svårt att ta. Det är fem matcher kvar och de måste förlora flera matcher för att vi skall kunna ta det. Vi får se, det är mycket kvar.”

Det kan bli en väldigt intressant match mot Vittsjö om två veckor.

”Ja, vi måste ju tänka på nästa år, på Champions League. Andraplatsen är väldigt viktig – hoppas vi kan ta den om vi inte får guldet.”

Sedan blev det även stund med tränare Marcus Lantz, som har problem med skador och en tunn trupp.

”Vi gör en jättefin första halvlek, jag tycker att vi är bättre än dem då. 60 minuter, sedan är bensinen slut då går alla på knäna. Då tar de över, gör två mål och vinner till slut absolut rättvist. De gör det bra den sista halvtimman. Sedan är det en kombination av att vi inte orkar. Så vi gör lite förändringar, Vilde har varit lite sliten, så vi byter ut henne. Sedan är Bea sliten, så vi måste byta ut henne och göra lite rokader där. Det blir också tufft. Och Elin kände sig lite sliten, så vi bytte ut henne. Vi fick aldrig tryck på dem på slutet.”

GP:s utsände frågar om tankarna när Bea Kollmats klev av, varför man satte ner Curmark i backlinjen och inte bytte in mittback Emma Pennsäter.

”Vi kände att vi var tvungna att göra något framåt. Då får vi in Filippa som är en spelande mittback – vi har testat henne där innan – och vi får in lite energi med Hanna Andersson. Hon är en spelare som kan attackera framåt. Vi behövde ett resultat så att vi kunde gå ikapp dem – det var så vi tänkte.”

Böe Risa sa att hon hade kunna spela vidare, var det bytet förbestämt?

”Nej, det är också vilken prestation vi tycker spelarna gör. Vi tyckte att vi behövde få in Elin centralt, för hon är i bra form. Sedan måste vi ta hänsyn till att vi har många matcher. Vi tvingades byta Elin för att hon kände sig lite sliten i hennes baksidor. Bea signalerade att baksidan kan gå, och det är ju trötthetstecken, så då får vi utnyttja hela truppen.”

Skickar ni F19-laget till veckans cupmatch?

”Det kommer att bli många förändringar, vi måste vila spelare. Mellan fyra och sex förändringar blir det säkert.”

Det blir lite snack om att Lantz hade önskat fler spelare under sommarfönstret, men inte fick det.

”Då väljer vi att satsa lite yngre, och de gör det jättebra. Evelyn har gjort det bra, Hanna har gjort det bra. Men är det realistiskt att vi skall vinna mästerskap med F19-spelarna? Och att vi skall gå vidare i Champions League? Då får vi sänka målsättningen lite.”

Är SM-guldet kört?

”Ja, det är det. Vi är åtta poäng efter och skall gå rent – fem raka. Men det räcker ändå att Rosengård vinner tre, då tar de det ändå. Och tittar vi på dagens match, hur slitna vi är, är det då möjligt att vi vinner fem av fem? Vi skall gå för det, men det blir tufft. Och ser man hur Rosengård ser ut är nog möjligheten att de vinner minst tre av fem ganska stora, så det blir tufft för oss.”

Hur viktigt är det att blir tvåa?

”Vi får se upp så att vi inte blir femma, sexa eller sjua – det är så jämnt. Framför gäller det att få alla pigga och friska för att vi skall kunna nå andraplatsen. Vi skall fajtas. Men det är viktigt att vi inte riskerar spelarna. Personen går alltid före resultaten. Om vi behöver vila några i cupen eller ställa över några i München, då får vi hellre tappa resultat eller poäng.”

Är damallsvenskan viktigast av de tre turneringarna?

”Det blir viktigt på onsdag. Vinner vi inte den får vi inte spela cup nästa år. Sedan får vi se efter matchen mot Djurgården, hur ser det ut i allsvenskan? Onsdag måste vi gå vidare, sedan är det nog allsvenskan vi får prioritera, om vi skall göra någon prioriteringsordning.”

 

Edgren sköt in talangfabriken i toppstriden igen

Elisabet Gunnarsdottir och Marcus Lantz

För knappt fyra veckor sedan föll Kristianstad på Valhalla IP med 2–0 mot Göteborg. Efter matchen sa Kristianstadstränaren Elisabet Gunnarsdottir till mig att hennes lag var borta från kampen om andraplatsen. Hon lade till:

”I varje fall nu. Men man vet aldrig vad som händer i den här jämna serien.”

I det läget var Kristianstad 7,5 poäng bakom tvåan Göteborg. Sedan dess har Gunnarsdottirs lag tagit full poäng och gjort 8–0 på tre matcher. I dag blev det 5–0 i KDFF-derbyt mot Kungsbacka DFF efter att Amanda Edgren gjort fyra av målen.

Amanda Edgren

I kväll är man uppe på tredje plats – bara ett mål ifrån den där åtråvärda andraplatsen. Beroende på hur det går för Vittsjö och Göteborg i morgon kommer man som mest vara tre poäng bakom tabelltvåan.

Fem omgångar återstår för Kristianstad, i dem möter man:

LB07 (b)
Piteå (h)
Vittsjö (b)
Eskilstuna (b)
Rosengård (h)

Det är ett tufft, men spännande schema. Derbyt mot Vittsjö den 13 oktober kan bli en riktig höjdare. I kväll är det ju nämligen tre gånger Skåne i toppen av damallsvenskan. Om Rosengård vinner i Göteborg i morgon står det sig även efter färdigspelad omgång.

Skåne dominerar i tabellen. Och som ni kanske minns skrev jag för fyra veckor sedan om att Skåne även dominerar när det gäller talangutveckling.

I den genomgången hade Kristianstad sju egna produkter i olika europeiska högstaligor. I dag fick en åttonde debutera – 16-åriga Alice Nordenberg byttes in med sju minuter kvar att spela. Listan ser därmed numera ut så här:

Evelina Duljan
Alice Nilsson
Alice Nordenberg
Alice Rosenkvist
Moa Olsson
Kajsa Törnkvist
Johanna Andersson, nu i Vittsjö
Julia Molin, nu i italienska Sassuolo

I det där inlägget om talangutveckling skrev jag om hur Kristianstads DFF jobbar. Två saker som jag gillade i klubbens upplägg var dels Johanna B Rasmussen:s anställning, dels deras internmatcher elva mot elva.

I samband med att Kristianstad var i Göteborg passade jag på att fördjupa mig lite kring de punkterna genom att dels prata med Rasmussen själv, dels genom att prata med egna KDFF-produkten Kajsa Törnkvist.

Kajsa Törnkvist

Den 18-åriga juniorlandslagsspelaren Törnkvist har Kristianstadsklubben Nosaby IF som moderklubb. När hon var 13 år gick hela hennes flicklag i Nosaby över till KDFF. Sedan dess har Törnkvist jobbat sig upp i klubben. Hon började träna med A-laget när hon var 15 år och blev uppflyttad året efter. I år har hon startat såväl tio matcher i damallsvenskan, åtta matcher i elitettan som cupfinalen.

”Jag vill stanna här så länge som möjligt i alla fall.”

Den här säsongen har de unga spelarna i Kristianstad alltså fått in Johanna B Rasmussen som stöd. Törnkvist säger så här om det:

”Johanna betyder väldigt mycket. Hon lägger extra tid på oss så att vi kan utvecklas, och komma in i klubben. Hon hjälper oss att analysera matcherna, vad vi gör och vad vi kan göra bättre. På träningarna kollar hon vad vi behöver förbättra. Det kan vara teknik eller något taktiskt.”

Och internmatcherna på onsdagar uppskattar hon, och hon minns första gången hon fick vara med.

”Det var när jag var 15 – det året jag började träna med A-laget. Det är bra, det är många unga spelare som får chansen på de träningarna.”

Johanna B Rasmussen

Så till Rasmussen. Hon beskriver själv sin roll i KDFF så här:

”Som chefstränare har man den stora bilden, och kanske inte alltid tid att titta på alla smådetaljer. Då kan jag ta rollen att ha lite mer fokus på den individuella biten. Om spelarna mår bra, är slitna, om de inte fattar taktiken, eller vad det kan tänkas vara. Det kanske inte alltid är så att man vågar fråga chefstränaren. Då kan de fråga mig. … Om någon kommer tillbaka från skada kan de komma till mig och säga att ‘Nu är jag faktiskt trött’. Jag hjälper dem att lära känna sina kroppar. … Det kan vara taktiskt, tekniskt eller kroppen – det viktiga är att hela människan mår bra.”

Hon har verkligen ingen vanlig roll i damallsvenskan. Rasmussen själv har inte upplevt att någon haft just den här typen av roll i de klubbar hon varit i:

”Nej, inte så. Först och främst tycker jag att det är väldigt spännande att vi försöker få in så många unga spelare i laget – vi satsar på våra ungdomar. Men de är kanske inte mogna att ta alla beslut själva. Så jag skall försöka ge dem all hjälp de kan få i övergången till seniorfotboll, till att bli mogna. Ju mer hjälp man kan ge dem med det, desto snabbare utvecklar de sig och blir redo för att spela matcher.”

”Det är mycket som jag vet nu genom min egen karriär som jag kan vidarebefordra till dem. Jag har själv varit där, och känner igen hur det är, om man är blyg, om man kör för hårt och behöver hålla igen. Det är mycket min egen erfarenhet som jag tror kan vara bra för dem.”

Om du backar bandet till när du var 15–16 år, hade du då velat ha hjälp av någon som dig?

”Ja, jättegärna. Det är inte alla som kan ta in all information. Vi har väldigt unga spelare, vid 14–15 kanske du inte kan ta in allt. Men ju fler gånger du hör saker – får du höra saker vid 13, 14, 15, 16, 17 och 18 års ålder är det alltid något som sätter sig. Då har man ändå hjälpt dem att kanske ta plats i ett A-lag, och kanske även lärt dem att säga ifrån i vanliga livet.”

I Norge satsar förbundet och deras motsvarighet till EFD stora pengar på att anställa utvecklingschefer i tolv elitklubbar. Den typen av tjänst som Rasmussen har i KDFF betalas alltså från centralt håll i vårt västra grannland.

”Jag såg det. Jag jobbar ju som assisterande till A-laget också, så jag har ju alla spelare, även om jag har mest fokus på de unga. Det är ju där man kan få in mest information, kanske kan öka med flest procent. Jag tycker att det är roligt, och hoppas att de också känner att de får med sig någonting. Jag ser det lite som att, precis som man har en sjukgymnast som kanske kan göra så att man får tillgång till en–två spelare mer, kan jag göra så att vi får en, två eller tre spelare till som är mer redo att spela matcher. Det behöver vi, vi har ett ungt lag och många spelare som tar plats.”

Slutligen bad jag Rasmussen säga några ord om Kajsa Törnkvist och de andra KDFF-talangerna som visat framfötterna i år:

”Det är det som är kul. Det är inte så att vi funderar över om vi skall slänga in Kajsa eller inte för att hon bara är 17. Vi vågar för att vi vet att våra talanger kan. De visar på träning och ute på planen. De kommer själva och frågar hur de skall äta, hur de skall göra olika saker. Det är den miljön vi vill ha. Vi försöker ge så mycket information som möjligt. Sedan skall de lära sig att använda den så att de kanske kan bli A-lagsspelare redan när de är 16–17 år. Det är häftigt när det funkar. Vi har fått ut mycket av många samtidigt i år. Det är kul.”

Under söndagen är det toppmöte mellan Göteborg och Rosengård. Jag har ju kritiserat Göteborg för bristfällig talangutveckling.

Några av klubbens ledare påtalade dock för mig härom veckan att klubben just nu har ungdomslag hela vägen från fotbollsskolan. Men de har det inte i eget namn.

Göteborg FC har ju nämligen ett avtal med IFK Göteborg om att Blåvitts talanger skall slussas vidare till KGFC när de når sådan nivå att de är redo för F19-allsvenskan. Och det är via Blåvitt som KGFC fått upp Evelyn Ijeh i seniortruppen.

Evelyn Ijeh

Det är förstås bra att man söker vägar att jobba med talangutveckling. Men jag kommer inte att tillgodoräkna Göteborg FC den ungdomsverksamhet som IFK Göteborg bedriver.

Det om damallsvenskan. Det har spelats diverse intressanta matcher i andra serier i dag. I elitettan klev Uppsala upp på damallsvensk plats via 1–0-seger mot AIK. Det är ett resultat som gör att AIK:s chanser att spela i högsta serien nästa år har sjunkit dramatiskt. Laget är fem poäng från andraplatsen med fem omgångar kvar, vilket blir väldigt svårt att ta in.

För Uppsala pekar det däremot uppåt. Laget har sex raka segrar (sju om man räknar med cupen) och står inför en otroligt intressant avslutning av serien. Som av en tillfällighet spelar Uppsala borta mot Hammarby i allra sista omgången. Blir det en helt avgörande match om en damallsvensk plats i slutomgången?

I botten vände BP 0–1 till 2–1-seger mot Lidköping. Därmed har stockholmarna nu åtta poängs marginal ner till Asarum på nedflyttningsplats. För blekingarna är det lite av sista chansen i morgon mot Hammarby.

I Spanien kan Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson sova lite lugnare den kommande veckan. Duon gjorde varsitt mål när Tacon vann med 3–0 i hemmapremiären mot Huelva. Jakobsson rundade målvakten och rullade in 1–0-målet i den första halvleken.

Jakobsson stod även för inlägget till 2–0-målet och i i matchens slutskede stod hon för en fin frispelning till Asllani. Den senare avslutade hur iskallt och läckert som helst. Ett riktigt sevärt mål.

Skönt för Tacon att få vinna direkt efter förra veckans 9–1-förlust i Barcelona. Dagens motståndare klarade sig kvar på målskillnad i våras, och är ett lag som Tacon bör ha bakom sig i sluttabellen.

I Frankrike leder Bordeaux en haltande tabell efter 1–0-seger mot Montpellier i mötet mellan de främsta utmanarna till toppduon Lyon och PSG. Claire Lavogez gjorde segermålet.

Slutligen avgjordes sannolikt norska toppserien i dag. Tvåan Sandviken föll hemma mot trean Vålerenga med 4–3 efter segermål av Kameruns landslagsforward Ajara Nchout. Därmed leder LSK nu serien med tre poängs marginal trots att laget har två matcher mindre spelade än de båda jagande lagen.

Allt talar för att guldet hamnar i LSK för sjätte året i rad och sjunde året av åtta.