Inlägg uppdaterat med fler tv-matcher, Chelseanytt, mer från Spanien – och från Göteborg
Efter att ha haft världens längsta semester är jag sedan några dagar tillbaka åter på jobbet. Därmed kommer mina möjligheter att se och skriva om damfotboll minska lite jämfört med hur det sett ut de senaste tre månaderna.
Här är ändå en liten genomgång av det som händer kommande dagar. Samt en liten tillbakablick på tisdagens landskamp. Men först framtiden. Under helgen drar både engelska WSL och spanska ligan igång.
Från WSL kan man se tre matcher på svensk tv i helgen. På lördag 16.00 visas Manchester City–Manchester United på TV10, och på söndag 13.30 visar samma kanal Chelsea–Tottenham. Två timmar senare kan man se Arsenal–West Han på Viasat sport premium.
Hos Chelsea saknas nyckelspelaren Fran Kirby som fortfarande har skadebekymmer. Däremot är klubbens nya lagkapten Magdalena Eriksson förstås med. Kul det här med svenska lagkaptener i de europeiska toppklubbarna. I våras hade vi Nilla Fischer i Wolfsburg och Linda Sembrant i Montpellier. Nu tar alltså Eriksson över stafettpinnen.
Ligan börjar alltså med hemmaderbyn för de tre tänkbara guldkandidaterna. Mitt tips är att det återigen kommer att stå mellan Arsenal och City. Kanske att det kan vara dags för guld till Manchester igen i år. Roligt inför premiäromgången är att det uppges vara sålt över 20000 biljetter till Manchesterderbyt.
I Spanien ingår bland annat matchen Barcelona–Tacon (lördag 18.00) i premiäromgången. Det är alltså ett herrfotbollens klassikermöte. Jag noterar dock att spanska damfotbollsexperter ryggar tillbaka mot att kalla matchen för ett damfotbollens El Clasico.
Det är ju Atletico Madrid som vunnit ligan de tre senaste säsongerna. Dess för innan tog Athletic Club från Bilbao hem titeln. Barcelona har varit två fyra år i rad. Senaste gången den katalanska storklubben vann guldet var 2015.
Kanske att det kan vara dags nu igen. Med värvningarna av Asisat Oshoala och Caroline Graham Hansen borde Barca ha förbättrat sin offensiva spets. Atleticos trupp känns lite tunnare än tidigare. Men laget imponerade på mig när de spelade mot Lyon i inofficiella klubblags-VM tidigare i sommar. Så jag skulle inte bli förvånad om Atletico försvarar titeln ytterligare en gång.
I Frankrike är det en rätt ointressant ligaomgång, och i Tyskland är det cupvecka. Från Frankrike sänder för övrigt Viasat Sport matchen Reims-Lyon på lördag 16.30.
Och här hemma i damallsvenskan känns helgens omgång lite som en transportsträcka mot nästa veckas superintressanta matcher. Nästa helg har vi ju både toppmötet Göteborg–Rosengård och nagelbitaren Djurgården–LB07 att se fram emot.
Den här helgen är nog lördagens match mellan Eskilstuna och Göteborg den mest spännande. United kanske kan sätta lite käppar i Göteborgs hjul inför göteborgskornas supervecka med hemmamatcher både mot Bayern München och Rosengård.
Apropå Göteborg hade GP i onsdags en artikel där tränare Marcus Lantz var kritisk mot förbundet eftersom den långa landslagssamlingen gör att Göteborg bara kan köra två taktiska träningar plus en match på 2,5 veckor innan mötet med Bayern.
I artikeln nämndes även att Emma Berglund åkt på ytterligare ett bakslag och nu riskerar att missa resten av säsongen.
Matchen Eskilstuna–Göteborg sänds för övrigt på Sportkanalen på lördag 13.45. Och på söndag 15.00 visar SVT matchen Rosengård–Djurgården.
Det var en snabbgenomgång av helgens damfotboll. Innan jag sätter punkt tänkte jag blicka tillbaka lite på tisdagens EM-kvalseger borta mot Lettland.
Det visade ju sig att lettiskorna var precis så genomusla som man kunde förvänta sig. Jag kollade igenom den första halvleken av matchen en andra gång, och räknade då lettiska passningar.
Det var väldigt lätt gjort. Lettland var nämligen det mest ”lettscoutade” lag jag sett. Deras spelidé byggde nämligen på maximal riskminimering. Det var en spelidé som byggde på att aldrig slå några passningar.
Defensivt parkerade de bussen utanför eget straffområde. När de bröt svenska anfall skickade de bara i väg bollen så långt de bara kunde. När de fick in-, ut- eller frisparkar slogs de alltid långt. Att passa igång bollen var inte något alternativ i någon del av spelet. Målvakten funderade inte ens på att rulla ut bollen. Måltavlan för de långa in-, ut- eller frisparkarna var oftast nickstarka forwarden, nummer 19 – Karlina Miksone.
Det var också Miksone som både fixade den frispark som ledde till målet, samt nickskarvade fram bollen. Där har jag redan sågat det svenska försvarsspelet.
Men faktum är att Miksones nickskarv inför målet var en av blott fem lettiska passningar under de första 45 minuterna. Fem passningar, varav en var en misslyckad rensning som hamnade hos en lagkompis…
Här skall sägas att jag inte räknat med igångsätting av spelet, alltså är inte in-, ut- eller frisparkar där lettiskorna vann nickduellen inräknade, utan jag tog bara med passningar i själva spelet. Jag har inte heller räknat in inkast och avsparkar. Om jag hade räknat in fasta situationer kanske lettiskorna fick fram 15–20 bollar till medspelare – vilket också är extremt lite.
Lettland var alltså fullständigt ointresserat av att passa bollen inom laget. Deras allra största tillgång som lag var faktiskt deras medvetenhet om sina egna tekniska brister. Den medvetenheten gjorde att laget spelade klockrent efter sina resurser.
Taktiskt visade de alltså betydligt större skicklighet än de gjorde rent fotbollstekniskt. Det var förstås även taktiskt smart att starta matchen med dåligt pumpade bollar, vilket periodvis minskade svenskornas fokus på själva spelet.
Dessutom hade tydligen arrangören vägrat att vattna planen inför matchen. Där fick dock Sverige hjälp av ett regnväder strax innan avspark. Det finns ju en anledning till varför Peter Gerhardsson fått smeknamnet Rainman av flera av spelarna…
Om Lettland spelade klockrent efter sina resurser var det lite tvärtom med Sverige. Den elva som Gerhardsson har spelat in är i första hand byggd för jämna matcher mot lag i världseliten. I sådana matcher har vårt landslag visat att det är väldigt bra.
Däremot är Sveriges lag inte byggt för de här beställningssegrarna mot blåbärslag. Vi är oftast tillräckligt bra för att vinna de här matcherna – men vi gör det utan finess.
Jämför man exempelvis med Tyskland är vi långt efter. Tyskorna vann i det här landslagsfönstret med 10–0 mot Montenegro och 8–0 borta mot Ukraina. Den andra segern är otroligt imponerande – det var ju just Ukraina som vi bortaföll mot i VM-kvalet i fjol.
För att göra bättre prestationer mot blåbärslag behöver nog Gerhardsson byta några spelare i sin elva. Som jag ser det är Caroline Seger och Sofia Jakobsson två spelare som knappast lyfter laget i den här typen av matcher.
Seger är varken tillräckligt offensiv eller kreativ för den här typen av matcher. Jag ser exempelvis Nathalie Björn som ett klart bättre alternativ mot parkerade bussar. Och Jakobsson behöver större ytor för att briljera. Att slå inlägg eller kombinera på små ytor är inte Jakobssons bästa melodi. Där skulle Michelle De Jongh vara ett klart bättre alternativ. Vittsjömittfältaren har dessutom ett bra skott, vilket är en bra tillgång mot lag som står lågt.
Jag är även tveksam till om Elin Rubensson är en speciellt bra startspelare mot parkerade bussar a la Lettland. Hennes djupledslöpningar kommer inte till sin rätt i den typen av matcher. Det känns som att det är bättre att dra ner Kosovare Asllani ett halvsteg och sätta in en forward till. Då får Asllani mer tid, och kan slå sina öppnande passningar. Dessutom kanske vi kan få in en nickstark spelare till i straffområdet.
En viktig fråga här är ju hur mycket tid och kraft förbundskapten Gerhardsson skall lägga på att bygga ett lag för att vinna imponerande segrar mot blåbärsmotstånd. Här har jag inget klockrent svar. För så länge vi ändå vinner de här matcherna kanske det ändå är en större vinst att fortsätta det lagbygge som är inriktat mot betydligt vassare motstånd?
En blogg om internationell damfotboll 
Du har nu i flera inlägg, både innan och efter kvalmatchen, påpekat hur genomusla Lettlands landslag är/var. Gissar att de flesta nu fattar vad du tycker, eller behövs det kanske en artikel till? Du sågar deras fotbollstekniska kunnande, men medger att de taktiskt gjorde rätt i matchen mot Sverige. Hade du eller någon trott att Lettland skulle bjuda på tekniskt fotbollsgodis i en match där de var ungefär så starkt nederlagstippade som det går att bli? Deras chans var naturligtvis att göra det de gjorde – att ”parkera bussen” och hålla nollan så länge som möjligt. Nu tog de dessutom ledningen mot VM-medaljörer. Deras fotbollstekniska kunnande kanske inte syns mot ett motstånd som Sverige. Är inte också ”parkera bussen” ett slags fotbollstekniskt kunnande, om än inte särskilt publikfriande? Du var rätt snabb att påpeka att domare också är människor och att man bör tänka på det. OK, Lettiska fotbollsspelare är också människor, eller hur? Kanske din kritiska blick och nedsättande omdömen utvecklas med avståndet till de berörda? Det taktiska är väl alltid överordnat det tekniska. Det hjälper knappast att vara teknisk briljant om det inte sätts i relation till taktiska ramar och en ”gameplan”.
Du är inne på det, men inte i direkt kontrast till Lettlands insats: Vad Sverige åstadkom och vad de inte åstadkom. Lettland lyckades nog minst lika bra med sin ”gameplan” som Sverige. Det ingick knappast i Sveriges plan att ligga under och inte åstadkomma ett enda spelmål, trots att de vann med tre måls marginal. Är det ”spelarmaterialet” som gör att Sverige är så ineffektiva mot lågt stående försvar, vilket du delvis är inne på, eller är det en mentalitetsfråga? Gerhardsson sa när han tillträdde att han inte var så förtjust i statiska spelsystem av typen 4-4-2, utan mer att kunna anpassa sig till motståndet. Nej, att göra spel mot ”blåbärsnationer” (ditt uttryck) till en huvudsak för Sverige är kanske inte det viktigaste de har att syssla med, men med exempelvis högre passningstempo och förmåga att variera spelet (och undvika fåniga ”alibiskott” på distans mot en taggad och minst sagt uppvärmd målvakt) kanske de hade stängt matchen mot genomusla Lettland redan i första halvlek. Varför är Sverige så genomusla på detta jämfört med de bästa nationerna som Tyskland och USA? Kanske räcker helt enkelt inte deras fotbollstekniska kunnande till?
Nej, jag hade inte trott att Lettland skulle bjuda på fotbollsgodis. Men jag trodde nog att de skulle försöka spela fotboll när de passerade mittlinjen.
Så jag var förvånad över att de inte försökte slå en enda passning. Det kan jag inte minnas att jag sett någon gång tidigare.
Visst är taktik viktigt. Men för de lag som har för stora tekniska brister finns det ingen taktik i världen som kan vinna matcher i internationella kval. Lettlands speltekniska brister är för övrigt vida överstigande bristerna i den svenska domarkåren. Den jämförelsen var inte snäll.
Jag är övertygad om att det är spelarmaterialet som är Sveriges problem i den här typen av matcher, inte mentaliteten. Sveriges lag är byggt för att möta lag som står högre i planen. Huvuddelen av våra forwards är djupledslöpare, och inte straffområdesspelare.
Så ja, det är en korrekt slutsats att de svenska spelare som ställdes mot lettiskorna inte har det fotbolltekniska kunnande som krävs för att göra åtta–tio mål på usla motståndare.
Nej Johan, jag gjorde ingen jämförelse mellan det lettiska kunnandet och svenska damdomares kunnande. Det har du knåpat ihop själv. Däremot gjorde jag en jämförelse mellan ditt sätt att kritisera, värdera och fälla nedsättande omdömen – i ena fallet långt ifrån ”snällt” (mot lettiska spelare), i andra fallet betydligt mildare och försiktigare (mot svenska damdomare). Vad som sedan är försvarbart kan diskuteras, men att på kort tid upprepa starkt nedsättande omdömen förstärker naturligtvis effekten. Om du nu redan innan kvalmatchen konstaterade att Sverige inte har ”spelarmaterial” för överlägsna segrar, varför då skriva att de förväntas ”vräka in” mål?
Tycker nog att det är otroligt stor skillnad mellan att kalla ett lag för uselt och att odugligförklara enskilda individer.
Tycker nog det är otroligt stor skillnad på att upprepade gånger urskiljningslöst odugligförklara ett lag bestående av amatörer där hälften är juniorer och att ge precis kritik till enskilda professionella och ofta mycket erfarna domare.
Lag och domare måste väl bedömas utifrån den nivå de agerar på?
Jag kanske har poängterat Lettlands brister någon gång mer än nödvändigt. Samtidigt känns det relevant att berätta om motståndets nivå när man skall göra en bedömning av Sveriges insats. Och Lettland spelar faktiskt på allra högsta nivå.
Huvuddelen av de domare du tycks vill läsa sågningar av håller till ett trappsteg ner. För övrigt har jag kritiserat en mängd domslut den här säsongen. Men du nöjer dig inte med det. Vilka domare är det du vill ha odugligförklarade?
Jag har naturligtvis ingen enskild domare eller hela domarkåren som jag vill ”odugligförklara”. Min poäng handlar fortfarande inte om varken domarkåren eller ens Lettlands landslag, utan – återigen – hur din kritik tar sig uttryck. Jag har inget behov av att läsa sågningar av varken spelare, lag eller domare. Möjligen har du behov av att skriva sågningar, som i fallet Lettlands landslag.
Fast du har ju flera gånger framfört att det inte är tillräckligt att anmärka på enskilda domslut.
I min värld är det mycket långt mellan att precisera och utveckla kritik mot enskilda domare (och hela domarkåren om det finns fog för det) och att ”odugligförklara” enskilda domare (eller hela domarkåren). Men om du ser att det är mer ”digitalt” – allt eller (nästan) inget förstår jag att du levererar din milda kritik i små doser, i bisatser och mestadels i förbigående. Domarnas insatser hade naturligtvis, som jag nämnt tidigare, varit värda en egen artikel. Det borde för dig, som sett och ser ett otal matcher i dameliten, vara fullt möjligt att att analysera, sammanställa och värdera domarinsatser, exempelvis under en hel säsong. Du hade uppenbarligen inget problem med att snabbt och summariskt analysera brister (märk väl inga förtjänster) hos Lettlands landslag. Det var bara en match – med domare har du mängder av material att ösa ur. Men jag förstår att du inte kan ”springa på alla bollar”.
Det är snarare så att jag i princip alltid väljer att titta på hur lag och spelare agerar i matcher, inte på domarna. Domare drar jag bara på sig min uppmärksamhet när de gör riktigt dåliga matcher, vilket inte har hänt i damallsvenskan i år. Däremot finns det förstås massor av avgörande domslut som kan diskuteras.
Jag vet inte om du tänkt på det, men jag är ganska återhållsam överhuvud taget när det gäller att lyfta individuella misslyckanden i rubriker. På bloggens 2967 inlägg förekommer exempelvis ordet tavla två gånger i rubriker – en domar- och en målvaktstavla. Ordet miss i dess olika former är bara kopplat till en individuell miss i en rubrik – och det var en målvaktsmiss. Så utespelare som står för grova missar har alltså helt sluppit det i rubriker. Tycker du att jag allmänt borde lyfta fler missar?
Slutligen Lettland. Jag tycker nog att jag gav dem beröm för såväl deras val av taktik, deras taktiska disciplin som forward Miksones nickstyrka.
Visst är det rimligt (för att använda ett av dina favorituttryck) att mest fokusera på spel och spelare, men precis som du skriver finns det många domslut som kan diskuteras – där finns en ingång till att också granska domarnas insatser. En av de saker jag uppskattar i det du skriver är en viss måttfullhet och att inte alltid ”slå på stora trumman”. När du gör det, som i fallet Lettlands landslag, blir kontrasten desto starkare. Den mest uppenbara positiva insatsen i lettiska laget var väl ändå målvakten, vilket jag tydligen missat om du tagit upp det.
Håller med om Lettlandsresonemanget. I en match utan kamp och löpningar är det ju ingen mening att ha med spelare som Seger, Jakobsson, Hurtig, eller Blackstenius. Om man vill vinna stort dvs. Men varför skall man det? Bättre att se det som ett tillfälle att träna kvadraten i 90 minuter.
Mmmm….är Sverige säkra på att vinna gruppen redan på förhand? Kan målskillnad i förhållande till exempelvis Island ha betydelse? Sverige verkar ha en mental spärr mot att visa sig överlägsna i resultatprotokollet. När de ”dödat” matchen första 20, kan de träna både kvadrater och trianglar.
Jag kan inte se något realistiskt scenario där målskillnad kommer att vara en faktor.
Och att stuva om i laget för att ösa in mål mot Lettland är också förknippat med en kostnad; mindre tid att spela ihop ett lag som kan spela jämnt mot världseliten.
OK, då har alltså Sverige vunnit gruppen redan? Har Sverige tidigare förlorat eller tappat poäng oväntat i kval? Ja. Kommer Sverige att möte flera lag i gruppen som antagligen kommer att ”parkera bussen” och satsa på kontringar och som dessutom är betydligt vassare än Lettland på det? Ja. Kommer Island att kunna komma upp i samma poäng som Sverige innan de möts? Ja. Är utgången mellan Sverige – Island given? Nej. Behöver exempelvis högre passningstempo och mer varierat spel innebära att laget måste ”stuvas om”? Nej. Är högre passningstempo och mer varierat spel en tillgång oavsett motstånd? Ja. Ökar högre passningstempo och mer varierat spel landslagets förutsättningar att göra fler och tidigare mål? Ja. Går det att på förhand utesluta att målskillnad kan ha betydelse i en (kval-)serie, även om vinster naturligtvis är viktigast? Nej.
En bra artikel om Sveriges match mot Lettland. Såg den inte själv. Nu gäller det att vinna kvalet till em i England 2021 och ha en bra startelva till OS i Tokyo 2020. Vem skall han satsa på är ett stort frågetecken. Håller Lindahl, Seger Fischer till OS? Ett spelskickligt mittfält är en önskedröm men vem skall spela där? . Nu höll ju tydligen inte ens Elin R hmm. Ja Peter G får verkligen göra skäl för sin lön att få ihop ett slagkraftigt lag. Läste att M Eriksson blev lagkapten i Chelsea kanske kan ersätta Seger i landslaget som lagkapten med tiden.
Över 31.000 på mötet mellan City och United och vilken holmgång det oväntat blev när United visade sig vara mycket bättre än jag hade förväntat mig. Första halvlek gick klart på poäng till nykomlingen som bara var en ‘årets räddning’ från att ta ledningen, glädjande nog tycker jag också att vårat svenska inslag Lotta Ökvist gjorde det bra mot ett så namnkunnigt motstånd.
I andra skruvade City på sin gameplan och drev upp det tempo som jag såg dom kvadda LFC med för några säsonger sedan i CL, även om United föga förvånande tappade spelet något där så stod man upp bra hela matchen och laget kommer utan tvekan att vara en obehaglig motståndare för alla lag i WSL.
Det är vissa som gör sig lustiga över dessa matcher med biljetter några enstaka pund men jag tycker det är helt rätt väg att gå för klubbar med stora följen på herrsidan om de snabbt vill bygga upp en fanbase för damlagen. Man kan dessutom få över några av de fans som inte längre har råd att gå på herrmatcherna som blivit hutlöst dyra och vilka följer klubben lika mycket som laget och inte bryr sig nämnvärt om det är kvinnor eller män som spelar.
”Behöver exempelvis högre passningstempo och mer varierat spel innebära att laget måste ”stuvas om”? Nej.”
Det är nog vedertaget att högt tempo, varierat spel. positiv målskillnad, och många poäng alla är bra saker. Frågan är ju hur man åstadkommer det.
Om jag förstått dig rätt anser du att man kan få den existerande truppen att spela, låt oss kalla det, bättre. Vore intressant att höra dig utveckla detta. Exakt hur? Om de kunde spela bättre skulle de väl troligen redan göra det.
Jag trodde nog att det var och är förbundskaptenens och tränarnas jobb att få laget att bli bättre. Jag trodde nog också att det var och är förbundskaptenens och tränarnas jobb att tro på att både enskilda spelare och laget har utvecklingsmöjligheter. Nu är ju lyckligtvis varken du eller jag förbundskaptener eller landslagstränare. När jag får erbjudande om att bli förbundskapten ska jag återkomma med svar på ”exakt hur” landslaget ska ”spela bättre”. När du får erbjudande om att bli förbundskapten har du kanske samma svar som nu – de kan inte bli bättre. Ett litet tips är dock att du inte säger det i anställningsintervjun – eller till spelarna…..
När jag blir förbundskapten kommer jag att göra som Gerhardsson; i blåbärsmatcher struntar vi i målskillnaden och låta de bästa spelarna få spela ihop sig.
Du kan kanske fokusera på varför ”Sverige verkar ha en mental spärr mot att visa sig överlägsna i resultatprotokollet.” Eller kanske slipa på en fiffig taktik för att få spelarna att agera briljantare? Eftersom ”det hjälper knappast att vara teknisk briljant om det inte sätts i relation till taktiska ramar och en ”gameplan”.”
Jaha, men då kanske i alla fall spelarna och laget KAN bli bättre även i ”blåbärsmatcher” – jämför själv din rad nyss: ”Om de kunde spela bättre skulle de väl troligen redan göra det.” med nu; ”…spela ihop sig”. Nu börjar du säga emot dig själv. Men som blivande förbundskapten kanske du måste ändra uppfattning snabbt? I övrigt tack för tipset – när jag blir förbundskapten ska jag allvarligt överväga det du skriver, om inte du hinner före förstås, för då finns det nog också mycket annat att jobba med…
Jag har själv svårt att se nödvändigheten för Sverige att vräka in en massa mål (tvåsiffrigt?) mot blåbärslag. För mej räcker seger och tre poäng. Damfotbollen vinner inte heller på matcher som där ena laget vinner med sju, åtta eller fler mål. Varför är det ett självändamål att vinna jättestort? Storsegrarna drar ett löjes skimmer över damfotbollen. Att Sverige sedan kan (och kanske bör) ställa upp laget på annat sätt mot svagt motstånd är en annan diskussion.
Varför vinna stort? För att det är kval. För att det kan räcka med en förlust borta mot Island för att det ska avgöras på målskillnad om Sverige kvalar in till EM eller får spela ett playoff och eventuellt missar EM helt.
I vm senast åkte väl Kina ut på grund av att de gjorde färre mål än Spanien mot jumbon Sydafrika.
Det stämmer ju att Kina kom efter Spanien i VM på grund av målskillnad. Och eftersom båda lagen föll med 1–0 mot Tyskland var det resultatet mot Sydafrika som avgjorde placeringarna. Men Kina/Spanien-exemplet är ändå inte klockrent. Kina åkte ju nämligen inte ut i gruppspelet, utan fick tvärtom en lättare lottning i åttondelsfinalen än Spanien. Medan tvåan Spanien fick möta blivande världsmästarna USA ställdes ju Kina mot betydligt beskedligare Italien.
För övrigt är känslan att både Sverige och Island går till EM-slutspel om gruppen avgörs på målskillnad. Så i det här gruppspelet bör inte förmågan att göra mål på svaga lag bli speciellt avgörande.
Helt rätt mitt exempel var felaktigt, fick för mig att Kina åkte ut redan i gruppspelet.
Pingback: Dags för ny landslagstrupp | En blogg om internationell damfotboll