Helgens tv-guide – och senaste nytt

När det här inlägget publiceras har det precis blivit lördag. Det här är en helg där fyra matcher visas på Viaplay, två engelska och en vardera från Spanien och Frankrike.

För svensk del blir det förstås fokus på duon Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson i Real Madrid i lördagens tidiga match. Kanske även att West Hams Nor Mustafa kan få speltid mot Arsenal i morgon. 19-åringen har fått göra en handfull korta inhopp, senast blev det sex minuter i torsdags när laget vann med 3–0 i cupsemifinalen mot Durham.

Övriga vinnare i veckans ligacupkvartsfinaler var Chelsea, Bristol City och Leicester. Semifinalerna den 3 februari blir Chelsea–West Ham och Bristol C–Leicester. Titelförsvarande Chelsea är förstås jättefavoriter till att få höga bucklan även i år. Deras 4–2-seger efter förlängning mot Manchester City i onsdags kändes lite som den moraliska finalen.

Chelsea var riktigt illa ute i den matchen efter ett par mindre bra ingripanden från målvakt Ann-Katrin Berger. City kunde nämligen ta ledningen med 2–1 med bara fem minuter kvar av ordinarie tid. Vid 1–1 var Magdalena Eriksson medskyldig. Berger stod för ett svagt utkast till Eriksson, som tappade bollen i eget straffområde. Vid 2–1 misslyckades Berger med en fotparad.

Tyskan räddades dock av inhopparen Niamh Charles som snyggt satte kvitteringen i 89:e minuten. I förlängningen revanscherade sig Berger med en fin räddning på ett öppet läge. Hon kunde även se hur Guro Reiten först gjorde 3–2 och hur sedan Sophie Ingle smällde in 4–2 med sträckt vänstervrist. Det var målen som tog Chelsea till semifinal.

Apropå Chelsea som kom Magdalena Eriksson med i den europeiska drömelva som röstats fram av supportrar. Det var första gången Uefa lät fansen rösta fram årets lag.

Utöver Eriksson noteras ytterligare tre spelare som spelat i damallsvenskan i den där drömelvan, nämligen Sara Björk Gunnarsdottir, Danielle van de Donk och Pernille Harder

Här är helgens tv-guide:

Lördag:
13.00 Real Madrid–Logrono i spanska Liga Iberdrola, Viaplay
18.30: Guingamp–PSG i franska D1 Feminine, Viaplay

Söndag:
13.00 Arsenal–West Ham i engelska WSL, Viaplay
15.30 Tottenham–Everton i engelska WSL, Viaplay

Klockan 06.00 på lördagsmorgonen går det även att se en match från Australiens W-league på Youtube från Sverige. Veckans tv-match är Newcastle Jets–Western Sydney Wanderers – se den i fönstret nedan.

Årets W-league är inte alls lika profilstark som tidigare upplagor. Ett stort antal australiska landslagsspelare håller numera till i Europa och kan inte dubblera med hemmaligan. Dessutom känns det som att man lockat färre utländska spelare än tidigare. De båda lagen som spelar veckans tv-match har exempelvis bara totalt en utlänning – irländska Julie-Ann Russell i Wanderers.

I Sverige har våra elitlag nu kommit igång med träningen. Det har gjort att tempot på vår silly season har bromsats. Veckans stora svenska transfernyhet är väl ändå att Julia Roddar uppges vara klar för Washington Spirit. Därmed tappar Göteborg alla de tre spelare som gjorde succé på kanterna i fjol.

Det innebär i sin tur att Göteborg snart borde presentera ytterligare nyförvärv. Just nu känns ju faktiskt laget ganska rejält försvagat jämfört med fjolåret.

Internationellt har isländska spelare varit på tapeten. Vi svenskar fick ju i höstas se att Island har något bra på gång, med många unga, talangfulla spelare. Den kanske allra mest intressanta är Karolina Lea Vilhjalmsdottir. Den 19-åriga mittfältstalangen lämnar nu Breidablik för tyska ligaledarna Bayern München.

Även Eintracht Frankfurt värvar isländskt från Breidablik. 20-åriga mittfältaren Alexandra Johannsdottir fortsätter nu karriären i Frauen-Bundesliga.

I Tyskland fick vi ju tidigare under veckan veta att Wolfsburg inte räknar med att kunna behålla Ingrid Engen och Fridolina Rolfö till nästa säsong. Det tyska mästarlaget har dock agerat, och Hoffenheims landslagsmittfältare Lena Lattwein är redan klar för att ansluta till sommaren.

I England har som väntat Maria Thorisdottir presenterats som nyförvärv av Manchester United. Mer oväntat är att engelska landslagsmittfältaren Jill Scott lämnar Manchester City för Everton under våren.

När det här inlägget publiceras är det bara minuter till avspark i andra landskampen mellan USA och Colombia. Lagen möttes första gången härom dagen. USA vann med 4–0 och alla mål gjordes av systrarna Mewis. Sam satte de tre första och Kristie det sista.

Eftersom Kristie även gjorde USA:s sista landslagsmål 2020 stod systrarna således på fem raka landslagsmål inför nattens drabbning. Här är höjdpunkter från 4–0-matchen:

Slutligen ytterligare några minnesord av tragiskt avlidna Alva Nilsson:

Houston – We can hear you

Houston Dash har vunnit sin första titel. Skrällaget vann finalen av NWSL Challenge cup med 2–0 mot Chicago Red Stars.

Dash grundades 2013 och gjorde sin första NWSL-säsong året därpå. Man har aldrig tagit sig till ett ”riktigt” slutspel, utan bästa tabellplaceringen är femte från 2015.

I fjol kom man på sjunde plats av nio lag, vilket gjorde att det knappast var någon som nämnde Houstonklubben som tänkbar segrare inför den här månadslånga turneringen i Utah.

Man vann bara en match i grundserien. Men när slutspelet började var Houston superstabilt. Man släppte inte in ett enda mål i kvarts-, semi- eller final. Och nyss fick lagkapten Rachel Daly höja glaspokalen.

Just Daly vann skytteligan och blev även korad till turneringens bästa spelare, MVP.

I finalen var det Kristie Mewis som visade vägen genom att ordna en straff redan efter 3.30. Straffen satte den tidigare Kristianstadsmittfältaren Sophie Schmidt hur säkert som helst.

En otroligt viktig spelare i Houston var säkra målvakten Jane Campbell. Hon är bäst i NWSL på att rädda straffar, något som blev avgörande i kvartsfinalen. I finalen gjorde Campbell ett misstag i 14:e minuten, men Savannah McCaskill lyckades inte förvalta det läget hon fick, utan träffade stolpen.

Chicago försökte flytta fram på slutet. Då kontrade Houston. Och i första övertidsminuten frispelades Shea Groom av Daly. Groom rundade Alyssa Naeher och rullade in bollen i tomt mål. Strax efter bröt segerjublet ut i Houston.

Jag har sett en hel del av slutspelet. Och även om Daly var bra och stod för avgörande insatser var jag mest imponerad av en annan Houstonspelare, nämligen snabba, kanadensiska kantspelaren Nichelle Prince.

Jag tycker inte riktigt att det har lyft när jag sett henne tidigare. Men i den här turneringen imponerade hon stort. Hon hade inte bara fart, utan visade även utmärkt teknik.  Motståndarnas vänsterbackar lär ha drömt mardrömmar om Prince efter matcherna mot Houston.

Finalen kan ha varit den sista matchen som spelas i NWSL i år. Ännu så länge finns det inga besked om någon mer verksamhet. Skulle det vara så att damfotbollen i USA tar vinterlov redan nu så känns det troligt att amerikanska spelare gärna vill komma över till Europa i vinter. Får vi se några i damallsvenskan?

På svensk mark har vi i dag sett AIK dra ifrån i toppen av elitettan. Man vann mot Sunnanå med 3–2 och har därmed full poäng efter åtta omgångar. AIK är verkligen laget att slå i vår näst högsta division.

Dagens svensk hittar vi dock i Norge. Där gjorde Mimmi Löfwenius två mål när LSK gick upp i serieledning. Löfwenius är en spelare som jag följde på nära håll i början av hennes karriär. Hon gjorde ju en säsong i Boråsklubben Dalsjöfors.

Då trodde jag att Löfwenius skulle kunna bli landslagsspelare. Hon är teknisk, målfarlig och väldigt irrationell och sevärd – en spelare som det händer saker kring. Inte minst utmärker hon sig genom att alltid bli extremt glad när hon gör mål.

Hon fick ju åka med som reserv till Kanada 2015. Men sedan har två graviditeter gjort att hon inte känts aktuell. Men kanske att hon kan vara ett namn för Peter Gerhardsson i höst – om det nu blir någon landslagsfotboll det här året.

I dag mot Klepp gjorde Löfwenius 2–0 och 3–0. Hennes andra mål är ett riktigt klassavslut och ses 2.00 in i klippet nedan. Löfwenius första mål kommer efter 1.35.

I och med dagens två mål står Mimmi Löfwenius nu på tre mål efter fyra omgångar.

Ett hån mot VM-målvakterna

I går kväll satt jag och kollade den andra halvleken av matchen Dortmund–Barcelona i herrarnas Champions League. Där fick Dortmund straff. Marco Reus straff räddades av Barcamålvakten Marc-André ter Stegen.

Dock såg jag ju direkt att ter Stegen var långt framför sin mållinje när han räddade. Jag satt och väntade på att beskedet skulle komma om omslagning samt gult kort på Barcamålvakten.

Jag hade ju sett hur domaren var framme hos ter Stegen innan straffen och visade att målvakten måste ha minst en fot kvar på mållinjen när skytten slår till bollen.

Men det kom inte något besked om omslagning. Det spelade inte heller någon roll att två Barcaspelare var för snabba in i straffområdet. Trots att man numera har VAR i Champions League gällde inte längre den instruktion som fanns i sommarens VM-slutspel.

Ni minns väl hur Jamaicas Sydney Schneider, Nigerias Chiamaka Nnadozie och Skottlands Lee Alexander varnades för sina straffräddningar?

I Alexanders fall handlade det om så liten marginal att det knappt går att se på stillbilder. Det var dessutom en helt avgörande sekvens. Om räddningen hade kvarstått skulle Skottland ha gått till åttondelsfinal. Men med någon millimeters marginal fick Argentina en andra chans från straffpunkten – och sköt bort skotskorna från VM.

I går handlade det inte om millimetrar, utan ter Stegen befann sig minst en decimeter framför linjen – och räddningen godkändes.

När jag såg det blev jag upprörd, jag tyckte att domslutet var ett hån mot de tre nämnda VM-målvakterna. För hur kunde VAR-rummet missa det övertramp som jag såg med blotta ögat på tv-bilden?

Efter lite undersökning noterade jag att VAR-rummet efter VM har blivit instruerat att inte kolla målvakternas fötter vid straffar – det skall domarna göra på planen.

Det väcker ju nya funderingar. Dels är det ju ofattbart att inte domarna på planen såg ter Stegens övertramp. De var ju inte obekanta vid regeln, eftersom huvuddomaren faktiskt instruerade Barcamålvakten i vad som gäller. Och den ena assisterande domaren stod ju på mållinjen för att ha koll på målvakten, samt om bollen passerar mållinjen. Det är ju skandalöst att ingen av domarna agerade.

Man funderar ju också över varför man har regler som man inte följer. Regeln är formulerad som att målvakten måste ha minst en fot på mållinjen när en straff slås. Och man har tekniken att kolla så regeln följs. Fast det skall man inte göra längre. Då kanske det är bättre att formulera om regeln så att den fungerar?

Apropå misslyckade domslut avgjordes nattens NWSL-match mellan Houston och North Carolina på en gräsligt dömd straff. Sam Mewis satte segermålet i 87:e minuten efter att hennes storasyster Kristie Mewis i motståndarlaget blivit avblåst för det här utmärkta försvarsagerandet mot Crystal Dunn.

Det var North Carolinas femte raka seger, och laget är nu bara två poäng ifrån att säkra segern i grundserien. För övrigt byttes Julia Spetsmark in i 83:e minuten för serieledarna.

Oj, vilken bredd USA har

Jag förstörde min nattsömn genom att kliva upp och kika på landskampen USA–Kanada. Jag fick bland annat se Tyresös Whitney Engen kliva av matchen i andra halvleken till följd av en skada.

Det såg inte så allvarligt ut, och jag har inte sett någon diagnos i efterhand. Så förhoppningsvis behöver inte Engen riskera någon längre bortavaro. Fast man vet aldrig.

USA:s mittbackar spelade annars huvudroller i en ganska tråkig match. Engen gjorde ett offsidemål, och hade ytterligare en chans. Och kollegan Becky Sauerbrunn fixade segermålet när USA vann med 1–0.
Sauerbrunn drev upp bollen mot straffområdet, väggade snyggt med inhopparen Christen Press, och spelade sedan i sidled till en helt fristående Sydney Leroux – som inte kunde missa, trots att det var en liten riktningsförändring. Målet och fler höjdpunkter finns på det här klippet:

Annars skrev jag härom dagen i ett svar på en läsarkommentar att jag uppskattar det till att USA skulle kunna sätta ihop minst fem-sex landslagselvor som skulle kunna vara med och slåss om medaljer i OS och VM.

Även om nattens USA-elva inte gjorde någon kanonmatch var de klart bättre än OS-bronslaget Kanada. Och det blev uppenbart att coach Tom Sermanni minst kan sätta ihop två eller möjligen tre elvor som skulle kunna vinna ett OS eller VM. I natt startade Sermanni med följande manskap: Hope SoloAli Krieger, Becky Sauerbrunn, Whitney Engen, Stephanie CoxHeather O’Reilly, Morgan Brian, Lauren Holiday, Megan RapinoeAbby Wambach och Sydney Leroux. Brian har jag inte sett så mycket av tidigare, men hennes insats gav mersmak – hon visade att hon är en spelskicklig, central mittfältare.

Med den A-uppställningen skulle Sermanni kunna ställa upp sitt B-lag så här: Nicole BarnhartAmy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Van Hollebeke (tidigare Buehler), Kelley O’HaraMeghan Klingenberg, Carli Lloyd, Shannon Boxx, Tobin HeathAlex Morgan och Christen Press.

Tobin Heath

Tobin Heath värmer upp

Och det lämnar följande spelare till C-laget: Jill LoydenCrystal Dunn, Julie JohnstonLeigh Ann RobinsonKristie MewisChristine Nairn, Erika Tymrak, Lori Lindsey, Samantha Mewis –  Amy Rodriguez och Lindsey Horan.

Därmed blir spelare som Ashlyn Harris, Kealia Ohai, Sarah Hagen, Yael Averbuch, Camille Levin, Allie Long, Amber Brooks, Beverly Goebel-Yanez med många fler över till D- och E-uppställningarna.

Det enda landet som ens är nära en liknande bredd är Tyskland. De vann EM-guld med ett halvt B-lag i somras. Men känslan är att de bara har knappt två elvor av högsta världsklass.
De andra lagen i högsta världseliten är tunnare. Exempelvis saknar Japan den bredd som man kanske hade behövt ha för att hänga med i toppen över en längre tid.

Tillbaka till USA. Det är inte bara bredden som imponerar där. Intresset är fortsatt enormt. Publiksiffran på 20862 åskådare i Frisco, Texas var den största på en träningslandskamp på drygt tio år. Det är för övrigt nästan lika länge sedan Danmark var senaste lag att slå amerikanskorna på hemmaplan. Sviten utan hemmaförlust är nu uppe i drygt 9,5 år och hörde jag rätt var det 77 matcher.

Kanada då? Jo, de spelade så här: Erin McLeodRhian Wilkinson (Sura Yekka, 74), Kadeisha Buchanan, Lauren Sesselmann, Marie-Éve Nault (Carmelina Moscato, 81) – Diana Matheson (Jonelle Filigno, 86), Desiree Scott, Sophie SchmidtJosée Bélanger (Brittany Baxter, 71), Christine Sinclair, Adriana Leon (Kaylyn Kyle, 61).

Laget skapade en bra chans i vardera halvlek. Men som vanligt handlade det mesta och kraft och organisation. Kanadensiskorna har väldigt svårt att spela sig fram till chanser.

Noterbart är att Sura Yekka får allt större plats i laget. Hon är född 1997, och känns som ett riktigt spännande framtidsnamn.

* Jag lovade i går att lägga upp en länk till franska toppmatchen PSG–Montpellier, om jag hittade någon. Det var dock så fullt upp på jobbet i kväll att jag inte ens hann tänka fransk toppmatch. Hoppas ni som sökte hittade länkar.

Jag vet bara att PSG vann matchen med 2–0, och håller spänningen vid liv i guldstriden. Och att Kosovare Asllani spelade de första 78 minuterna, men blev mållös.

I dagens andra match vann Lyon borta mot Arras med de udda siffrorna 11–2. Noterbart här är att mästarlaget hade sju olika målskyttar. Lotta Schelin var dock inte bland de sju. Hon spelade nämligen inte i matchen. Varför hon stod över vet jag inte.

* Fjolårets båda allsvenska topplag Tyresö och Rosengård spelade båda träningsmatcher i dag, fast med helt olika utfall. Det skall ju dock poängteras att det ju var ganska rejäl klasskillnad på motståndet.

Veronica "Vero" Boquete

Veronica ”Vero” Boquete

Tyresö vann med 5–0 hemma mot finska Honka efter att Veronica Boquete gjort tre mål. Rosengård föll däremot borta mot Turbine Potsdam med 4–1. Malmölagets mål gjordes av Katrin Schmidt.
När det gäller matchreferat på egen hemsida vinner Tyresö över Rosengård med utklassningssiffror. Dock saknar jag matchfakta även hos Tyresö. När det gäller träningsmatcher är jag nämligen mest intresserad av att se hur lagen ställt upp, och hur mycket speltid olika spelare får. Så skriv gärna ett referat, men inte utan matchfakta inklusive laguppställning med byten.

Tyskland, USA, Australien och Japan

Jag råkade tidigare komma åt publicera-knappen i bloggprogrammet alldeles för tidigt. Därför gissar jag att ni som prenumererar på bloggen fick utkasten till de två senaste inläggen på mejl.
De var rätt stolpiga, så jag är övertygad om att ni har större utbyte av inläggen om ni läser om dem i nuvarande skepnad…

Det här inlägget skulle egentligen bara handla om damfotbollsvärldens främsta nationer utanför EM. Men som rubriken avslöjar blir det även lite Tyskland.

För jag måste ju berömma intresset för det tyska laget. Gårdagens träningsmatch mot Skottland sågs av över en miljon tv-tittare. Och förbundet har sålt närmare 40000 biljetter till EM-genrepet mot Japan i München.

Det känns som att Sverige får svårt att locka 40000 åskådare till vårt genrep på Skarsjövallen i Ljungskile…

Därmed lämnar jag Europa. I natt spelade USA träningsmatch hemma mot Sydkorea inför 13035 åskådare på Gillette Stadium i Foxborough, Massachusetts.

Amerikanskorna vann med 4–1 och matchens behållning var Kristie Mewis leende efter att hon gjort sitt första landslagsmål någonsin. Leendet blev nog inte mindre av att hon slog till i sin hemtrakt.

Höjdpunkter från matchen finns på det här klippet.

Utöver Mewis hette USA:s målskyttar Lauren Cheney, Carli Lloyd och Abby Wambach. Den sistnämnda gjorde sitt mål på straff på övertid. Hon är därmed bara två mål bakom Mia Hamm i jakten på titeln som tidernas målskytt.

Det är lätt att konstatera att förbundskapten Tom Sermanni fortsätter att testa friskt. Han lät nämligen ytterligare en U20-världsmästare debutera i den här matchen, nämligen Morgan Brian.

Sermanni bytte ju friskt även i Australien, och han har nu låtit sju olika spelare göra landslagsdebut i år. Utöver Mewis och Brian handlar det om Ashlyn Harris, Christen Press, Crystal Dunn, Julie Johnston och Lindsey Horan.

Så här spelade USA mot Sydkorea: Nicole Barnhart (Hope Solo, 46) – Christie Rampone, Rachel Buehler (Ali Krieger, 70), Becky Sauerbrunn, Mewis – Heather O’Reilly, Lloyd (Yael Averbuch, 67), Cheney (Brian, 77), Tobin HeathSydney Leroux (Wambach, 46), Alex Morgan.

Vi stannar lite i USA. Trots nattens landskamp rullar NWSL vidare. Det är i sådana här lägen man ser bredden på lagens trupper. Dessutom är det intressant att se hur stort intresset är för lagen när de saknar sina affischnamn.

En match spelades parallellt med landskampen i natt. 4630 åskådare var på plats för att se Western New York Flash bortabesegra Washington Spirit med 2–0. Det måste man väl ändå säga var ganska lovande?

* I en annan del av världen spelade Australien och Nya Zeeland sin andra inbördes landskamp på kort tid. Den här gången slutade det 1–1. Eller ja, det slutade 5–3 till Australien efter straffläggning. Fast jag tycker ändå att 1–1 är det relevanta resultatet.

Enligt referatet på det australiska förbundets hemsida var det Nya Zeelands Football Ferns som dominerade matchbilden. Det var dock the Matildas som tog ledningen i elfte minuten genom Clare Polkinghorne. 17 minuter senare kvitterade dock Tysklandsproffset Sarah Gregorious.

Kirsty Yallop

Kirsty Yallop

För Nya Zeeland spelade Malmös Ali Riley hela matchen, medan Vittsjös Kirsty Yallop byttes in de sista 24 minuterna.

I torsdags möttes lagen också. Då vann Australien med 1–0 efter segermål från Michelle Heyman. Då saknade Nya Zeeland dock sina damallsvenska spelare.

* En liga jag följde hyfsat noga i fjol var den japanska, Nadeshiko League. Eftersom japanskorna inte är med i EM, och vi inte har några svenska spelare där har jag minskat ner på Japankollarna.

Men jag konstaterar att Inac Kobe Leonessa går som tåget även i årets ligaspel. Med halva serien spelad har mästarlaget nio raka segrar och målskillnaden 37–5. Dessutom leder deras amerikanska forward Beverly Goebel-Yanez skytteligan på åtta mål, ett före klubbkompisen Nahomi Kawasumi samt Belesas Mina Tanaka.

Därför var det en skräll i går när 4456 åskådare fick se Inac Kobe Leonessa tappa poäng i ligacupen. Det blev nämligen 0–0 mot Albirex Niigata.

Ligacupen spelas inledningsvis som ett gruppspel, med fem lag i varje grupp. NTV Beleza leder den ena gruppen, medan Kobes grupp nu leds av Okayama Yunogo Belle med två poängs marginal. Men Okayama och Kobe möts i nästa omgång.

Homare Sawa på väg av

Homare Sawa

Japans landslag skall för övrigt först möta Nya Zeeland på torsdag. Sedan åker de till Europa för att möta England och Tyskland. Truppen till mötet med Nya Zeeland är uttagen, och den innehåller en mängd välbekanta namn.
Minns att förbundskapten Norio Sasaki valde att vila Miho Fukumoto, Homare Sawa, Aya Miyama, Shinobu Ohno och Kozue Ando under Algarve cup i våras. Nu är alla de fem tillbaka i truppen.

Sermanni byter oftare än Sundhage

USA vann alltså med 4–1 mot Skottland natten mot i dag svensk tid. Det var amerikanskornas 24:e raka match utan förlust.

Det var också första matchen för nye förbundskaptenen Tom Sermanni. Jag har sett att det skrevs på twitter om att Sermanni redan i sin första match släppte fram fler debutanter än vad Pia Sundhage gjorde under sina två första år som förbundskapten för USA.

Jag har inte hittat uppgifter som bekräftar uppgiften. Men klart är att Sundhage inte direkt gjorde sig känd för att göra en massa byten. Tvärtom körde hon på med sin kärntrupp i match efter match. Sermanni däremot lät en trio debutera mot skotskorna: Christen Press, Julie Johnston och Kristie Mewis.

Utöver det hade inte Sermanni genomfört så många förändringar i laget. En som överlevt många förbundskaptener är Shannon Boxx. Hennes 3–0-mål är högst sevärt. Se det, och övriga höjdpunkter från matchen på det här klippet.

Alla damallsvenska spelare i matchen utmärkte sig, och märks i klippet. Främst förstås Press som gjorde två mål och ett assist. I USA fick även Göteborgs Yael Averbuch hoppa in. Hon hade en rungande frispark i ribban, och ett assist till Sydney Leroux:s 4–1-mål.

För Skottland spelade både Mallbackens Hayley Lauder och Vittsjös Jane Ross från start. Lauder räddade på mållinjen redan i matchens första minut, och Ross hade en bra styrning vid underläge 3–1.

* Ett reservbetonat LdB FC Malmö vann mot lokalkonkurrenten LB07 med hela 6–0 i dag. Målen gjordes av Ramona Bachmann 3, Anna Thörnqvist 2 och så ett av Manon Melis – som alltså inte var med i Hollands landskamp mot Belgien i går.

* Kif Örebro vann med 1–0 mot Kif Örebros P15-lag efter mål av Moa Narving. Tränare Rickard Nilsson reagerade på twitter mot att Nerikes Allehanda skrev att man spelade mot 14-åringar. Men möter man ett P15-lag i början av februari så får man nog räkna med att huvuddelen av spelarna i motståndarlaget är just 14 år.

* I Stockholm vann ett B-betonat Tyresö med 2–1 (0–1) mot Hammarby. Båda Tyresös mål gjordes av Veronica Boquete.
Tillägg i efterhand: Med hjälp av en läsare har jag dessutom fått reda på att Hammarbys mål gjordes av Greta Holmberg. Tack för det.

* Vittsjö vann med 3–0 mot Kalmar efter två mål av nyförvärvet Elin Nilsen och ett av Sofie Andersson.

* Holland vann alltså mot Belgien i går. Hollands startelva innehöll tre Sverigebaserade spelare. I sin helhet såg den ut så här: Loes Geurts – Dyanne Bito, Daphne Koster, Mandy van den Berg, Claudia van den Heiligenberg – Anouk Dekker, Sherida Spitse, Sylvia Smit, Danielle van de Donk, Renée Slegers – Lieke Martens.

Vem går i Alex Morgans fotspår?

På fredag är det dags för den årliga draften i WPS, och spekulationerna om vem som skall gå först är igång.
Det är sju spelare som skall väljas i draftens första runda. Fjolårets tabelljumbo Atlanta Beat väljer som brukligt är först.

I fjol valdes Alex Morgan först i draften, och henne har det ju gått ganska bra för sedan dess. I år heter huvudfavoriterna Teresa Noyola Bayardo och Sydney Leroux.

Mittfältaren Noyola Bayardos namn blev glödhett i helgen, efter att den 21-åriga USA-mexikanskan fått MCA Hermann trophy 2011 som fjolårets bästa amerikanska collegespelare.
Det är förstås en grymt prestigeladdad utmärkelse, som tidigare bland annat vunnits av klassiska spelare som Michelle Akers (1988), Kristine Lilly (1991), Mia Hamm (1992 och 1993) och Christine Sinclair (2004 och 2005). Ingen svenska har vunnit priset, men väl en finländska, Anne Mäkinen (2000), och en japansk Sverigebekanting, Mami Yamaguchi (2007).

Noyola Bayardo spelade för USA i alla ungdomslandslag, var bland annat med i U20-VM 2010. Men som senior har hon valt Mexiko, och för dem spelade hon två VM-matcher i fjol.
Frågan är alltså nu om Noyola Bayardo gör en dubbel, och även går först i draften. Det som talar emot är att ingen tidigare MCA Hermann-vinnare har gjort det.

Vilka är då Noyolas motkandidater?
Sydney Leroux är nämnd. Forwarden är med i Pia Sundhage:s 29 spelare stora landslagstrupp inför OS-kvalet i Vancouver, och borde förstås vara en självskriven kandidat att gå först. Hon är född i just Vancouver, och spelade för Kanada i ungdoms- och juniorlandslag fram till 2008. Men tvärtemot Noyola väljer alltså Leroux numera att spela för USA – som är hennes pappas hemland.

I Sundhages trupp finns även collegetrion Kristie Mewis, Christine Nairn och Ingrid Wells. Wells diskade sig själv från att bli draftad bland de första genom att skriva på för Göteborgs FC. Mewis och Nairn borde vara valbara, men jag är inte helt säker. De var nämligen inte med på den lista över tio huvudkandidater som WPS publicerade på sin hemsida för någon vecka sedan.
Där var Wells och Leroux med, men inte heller Noyola.

Övriga åtta på listan var:
* Bianca Henninger, målvakt
* Coco Goodson, back
* Camille Levin, back
* Lindsey Pressley, back
* Lindsey Taylor, forward
* Sarah Hagen, forward – som dock har skrivit på för Bayern München, och är därmed sannolikt borta från att riktigt tidigt i draften.
* Stephanie Ochs, forward
* Melissa Henderson, forward
Det bör dock poängteras att lag kan välja att drafta både Ingrid Wells och Sarah Hagen som investeringar i framtiden, trots att de är borta från WPS-spel den här säsongen.

Draften skall gå att följa direkt på webb-tv via WPS hemsida. Dessutom skall WPS löpande twittra ut alla val.