Pugh nästa amerikanska i Frankrike?

Nattens stora damfotbollsnyhet i USA är att Mallory Pugh hoppar av college för att bli proffs. Bland annat uppges en dragkamp mellan Nike och Adidas ha fått den amerikanska landslagsstjärnan att avsluta sin skolgång. Collegespelare får ju inte ha stora reklamkontrakt.

I ett uttalande på skolans hemsida säger Pugh bland annat att:

”Jag kan inte tacka nej till det här erbjudandet.”

Det lär vara många nollor på kontraktsförslagen från de båda skotillverkarna…

Klubbmässigt finns det nu en del som talar för att hon hamnar i den franska ligan, i Lyon eller PSG. Jag skulle personligen gissa på Lyon, eftersom klubben redan plockat in nordamerikanska spelare i  Alex Morgan och Kadeisha Buchanan och att klubbpresidenten Jean-Michel Aulas redan tidigt i år meddelade att tränare Gerard Precheur får lämna efter säsongen eftersom han inte kan prata engelska.

Skulle Pugh välja att spela i NWSL är det Washington som har förstatjing. Men de tidiga uppgifterna från USA gör gällande att Pugh inte är intresserad av att spela för Spirit.

De närmaste dagarna lär det bli en hel del spekulationer om 18-åringens (fyller 19 den 29 april) framtid.

Det var långa diskussioner förra våren om hon skulle strunta i college och bli proffs direkt efter gymnasiet. Så blev det inte. Pugh tackade nej till Portland Thorns och valde att börja på UCLA i Los Angeles. Så mycket spel för skolan blev det dock inte. Pugh missade stora delar av säsongen till följd av OS och U20-VM.

I år var tanken att UCLA skulle ha något av ett nordamerikanskt drömlag med amerikanska supertalangerna Pugh och Ashley Sanchez samt Kanadas nya stjärna Jessie Fleming. Det drömlaget tappade i natt sin största stjärna.

Tankar om den damallsvenska seriefinalen

Till slut har jag nu också sett den damallsvenska seriefinalen – och det var en högst sevärd, och mycket bra fotbollsmatch.

En match där båda lagen visade stort taktiskt kunnande, där Rosengård hade det bättre anfallsspelet, men där Linköping ändå vann utan att man tyckte att det var uppseendeväckande orättvist.

För trots att LFC var rejält underlägset när det gäller avslut hade man rätt bra defensiv kontroll. Laget visade att det klarar av att stå upp försvarsmässigt mot topplag även med sitt i grunden hyperoffensiva spelsystem. Det är imponerande, och det är självklart stort beröm till Martin Sjögren. Men förstås även till spelarna som klarade av att genomföra det taktiska upplägget.

Linköping spelade smart – och så har man ju Kristine Minde. Jag måste säga att jag blev vansinnigt glad över att det var just norskan som avgjorde matchen. Hon är ju en av damallsvenskans allra bästa spelare, ändå får hon sällan stå i centrum. Spelar man i samma lag som Pernille Harder (18 mål) och Stina Blackstenius (16 mål) hamnar man lätt i skymundan, även om man som Minde nu satt dit tio fullträffar.

Och det som gör Minde speciell är att hon inte bara är en pålitlig målskytt. Hon är det hon behöver vara för dagen; högerback, mittback, central mittfältare, yttermittfältare eller spjutspets spelar ingen roll, hon fixar alla uppgifter med ackuratess. Jag har aldrig sett henne som målvakt, men är övertygad om att hon även skulle fixa det. Minde är helt enkelt en tränares dröm.

Spel- och chansmässigt var alltså Rosengård egentligen det något bättre laget. Men man saknade den där riktiga spetsen – och så hade man inte heller någon tur. För visst blev Malmöklubben bland annat berövad en straff i 62:a minuten, vid ställningen 0–0?

Titta på Instagramklippet nedan, som ju för övrigt är filmat precis ur domare Pernilla Larsson:s vinkel. Det är ju ganska tydligt att Pernille Harder rör sig in mot bollbanan och att hon lutar sig åt höger och håller ut armen, och på så sätt gör sig större. Som jag tolkar handsregeln är det där en solklar straff. Nu är ju den där handsregeln inte helt lätt att tolka, så ni som har domarutbildning får gärna komma med er syn på saken.

Klart är att om domare Larsson hade varit konsekvent i sitt dömande skulle hon ha dömt straff. Hon blåste nämligen frispark för en hands på Lina Nilsson ute vid sidlinjen i den första halvleken. I den situationen kom bollen från mycket närmare håll än i Harderläget. Och blåser man frispark mot Nilsson måste man döma straff mot Harder.

Nu kom Linköping undan i den här situationen. Och skall man vinna en tajt guldkamp måste man ha lite flyt. Det hade verkligen LFC i söndags, för Rosengård hade ju dessutom tre bollar i målramen.

Så till lite spelarkritik. Det var ju huvudsakligen de defensiva spelarna som imponerade mest. För matchen var ju lite av en uppvisning i lagspel, framför allt i hur man håller ihop sitt lag. I Linköping har jag lyft fram Minde. Där är det även svårt att få förbi Claudia Neto. Hos Rosengård var Marta kanske inte så bra som jag hade trott att hon skulle vara. Fast hon tillhörde ändå planens allra bästa aktörer. En positiv överraskning var Iva Landeka. Har inte imponerat på mig tidigare. Men nu visade hon att hon har kvalitet att lysa även i stormatcher.

Matchens stora besvikelser var ju tyvärr Lotta Schelin och Stina Blackstenius. De skulle utgöra djupledshoten i respektive lag, men ingen av dem lyckades få tajma sin löpningar. Båda blev också utbytta på ett tämligen tidigt stadium. Det är ju förstås också ett gott betyg till respektive backlinje.

När det gäller Blackstenius blev jag även besviken på att hon inte ställde upp på intervju med SVT i halvtid. Jag hoppas att det fanns något bra skäl till beslutet. För jag tycker att det är en del av spelarnas jobb att ge intervjuer, även i seriefinaler.

Apropå SVT och halvtid var det däremot ett väldigt bra halvtidssnack mellan Rosengårds ordförande Håkan Wifvesson och Linköpings klubbdirektör Maria Hagström. Kul också att de stod bredvid varandra och såg matchen.

Jag satt ju hemma i tv-soffan och kikade på drabbningen i efterhand. Då hade jag redan en bild av hur det skulle se ut, för först hade jag kollat förbundets livescore. Den sa 5–10 totalt i avslut, varav 4–3 på mål och 1–1 i målställning.

Sedan såg jag höjdpunkterna från damallsvenskan.tv. Där reagerade jag över att det var 0–3 i bollar i målställningen. Visst hade LFC och Minde ett stolpskott, men det var ju avblåst för offside, och skall förstås inte räknas.

När jag såg det blev jag lite intresserad av att jämföra liverapporteringen med matchen. Man vet ju tyvärr att statistiken ofta ger en rätt hemmabetonad bild av matchen. Därför hade jag upp liverapporteringen när jag kikade igenom matchen.

Det visade sig att man lagt på avslut för hemmalaget och dragit från för bortalaget. De riktiga siffrorna skall vara 3–13 i avslut. Det här har förstås bara akademisk betydelse, men ändå. Faktum är att Rosengård hade lika många bollar i målramen som Linköping hade avslut totalt.

Jag hoppas att den snedvridna statistiken var ett olycksfall i arbetet. För faktum är ju att man som hemmalag inte har något att vinna på att ”snygga till” skottstatistiken. Tvärtom är det ju hemmalagets målvakt som blir lidande, då hon riskerar att få sämre räddningsstatistik än hon förtjänar.

När jag ändå är inne på ämnet tycker jag att SvFF bör förfina statistiken. Man borde lägga till ”täckta avslut” för skott som räddas av utespelare och så bör man hitta ett upplägg där alla bollar som tar i målramen hamna kolumnen för avslut i målställning. Om målvakten räddar bollen i stolpen bör skottet alltså både räknas som skott mot mål och räknas som boll i målställningen.

Så till publiksiffran. 6 221 i regn är förstås väldigt bra. Inte minst med tanke på att LFC bara hade totalt 9 449 på de första nio matcherna. Förhoppningsvis kommer många av söndagens besökare tillbaka den 5 november för att fira de svenska mästarinnorna…

* Natten mot måndagen såg jag en final till, den i amerikanska NWSL. Det var en match som startade fantastiskt bra, men sedan tappade lite i spelkvalitet.

Även om NWSL-finalen hade allt man kan kräva av spänning, med kvittering i förlängningens sista övertidsminut och straffar, tyckte jag ändå att den damallsvenska seriefinalen var mer högkvalitativ. Kanske är det för att jag gillar taktisk fotboll.

Men den damallsvenska seriefinalen innehöll färre missar. Både matchens första och sista mål är ju exempelvis målvaktstavlor. Sabrina D’Angelo, som var snett ute vid 1–0-målet reste sig dock och blev till slut stor guldhjälte för Western New York Flash genom att rädda tre av Washingtons straffar.

Personligen tycker jag att det känns lite konsigt att ligafyran tar hem titeln, men det är ju så det amerikanska systemet är uppbyggt. Efter fyra NWSL-säsonger har fortfarande inte segrarna i grundserien vunnit guld.

Dags för seriefinal

Vi är framme vid den stora damallsvenska finalhelgen. Seriefinalhelgen.

På söndag 16.00 sänds Linköping–Rosengård på SVT1 (sändningen startar 15.45) och på damallsvenskan.tv – det handlar om årets riktigt stora höjdarmatch i damallsvenskan. En match som med stor sannolikhet avgör var guldet skall hamna.

På förhand är det ganska mycket som talar för Linköping. Jag tänker bland annat på att:

1) man har hemmaplan och det förväntas stort publikstöd.
2) man leder serien, och skulle vara ensamt om att ha avgörandet i egna händer vid oavgjort.
3) Rosengård har varit på Island i veckan och spelat en jobbig match.
4) Lieke Martens skadades på Island. Även om även LFC har skador är Martens skada den som kommer att påverka matchen mest eftersom den är färskast. Rosengård har inte haft tid att ställa om och anpassa sig för spel utan nederländskan.
5) Fridolina Rolfö verkar vara redo för att göra ett inhopp.

Totalt sett är nog kombinationen av den andra och den tredje punkten det som talar allra mest för Linköping. Rosengård är pressat att vinna, och de har en betydligt mer sliten trupp än LFC.

Men trots de här fem punkterna håller jag Rosengård som favoriter. Delvis för att det är Rosengård som har vinnarkulturen, men mest för att Malmögänget har varit det klart bättre laget i klubbarnas tre inbördes möten hittills i år.

Nu hör det ju förstås till saken att alla de tre matcherna har avgjorts i Malmö. Och jag vet att LFC har fyra raka segrar mot Rosengård på hemmaplan. Men den spelmässiga skillnaden var så stor senast att jag alltså tippar Rosengårdsseger. Fast bara med 51–49.

Det som talar för LFC är att man skapat väldigt öppna chanser i de där tidigare matcherna, även när de varit utspelade. För Linköping har ju ett antal väldigt vassa spelare med toppduon i den damallsvenska skytteligan, Pernille Harder och Stina Blackstenius i täten. Å andra sidan har ju Rosengård både trean (Marta), fyran (Ella Masar McLeod) och femman (Martens, delad femma) i den där skytteligan…

I lagens senaste möte reagerade jag över att Linköping inte hade tillräckligt bra bolltempo. Deras mittfältare trampade och duttade med bollen alldeles för mycket, medan Rosengård spelade rakare och var bättre på att flytta bollen.

Innan jag lämnar seriefinalen är här en länk till en intervju med Martin Sjögren där han bland annat gör klart att han gärna blir nästa förbundskapten.

Samtidigt som seriefinalen på söndag spelas även en match om tredje plats, Eskilstuna–Piteå. Där är det väl lite fördel Piteå med tanke på att Eskilstuna garanterat har delar av sina tankar riktade mot nästa veckas Champions Leagueretur mot Glasgow.

I övrigt i damallsvenskan under helgen går ett av de sista tågen för Mallbacken på lördag. Då är det bortamöte med formstarka Kvarnsveden. Närmast en måste vinnamatch för värmländskorna.

I botten är det även Skånederby mellan Kristianstad och Vittsjö. Om Vittsjö tar hem den matchen är laget 100-procentigt klart för nästa års damallsvenska.

Apropå Skåne kan LB07 säkra sin allsvenska plats på söndag. Jag har inte sett laget och vet väldigt lite om dem. Men jag ser på tabellen att de släpper in många mål. Lag som släpper fler än ett mål per match i näst högsta serien brukar få väldigt svårt i allsvenskan. Så LB07:s 28 insläppta på 22 matcher är illavarslande. Jämförelsevis släppte Kvarnsveden in 15 på hela serien i fjol.

Djurgården släppte i och för sig in hela 32 mål i elitettan, men de kompenserade det genom att köpa in en helt ny stomme vid avancemanget. Som bekant har Djurgården såväl ny målvakt, två nya mittbackar som två nya centrala mittfältare.

Det blir intressant att se vad LB07 kan ställa för lag på benen i damallsvenskan nästa år. För även om det inte skulle bli avancemang den här helgen lär Malmöklubben gå upp.

* Den 8 november lottas nästa års EM-slutspel. Som jag tidigare skrivit kostade förlusten mot Danmark en toppseedning för Sverige. Vi placeras i stället den andra seedningsgruppen. Lättaste lottningen för gruppspelet är Nederländerna, Skottland och playoffvinnaren, svåraste gruppen skulle vara Tyskland, Danmark och Österrike.

* Så till Champions League. För svensk del blev det två 1–0-segrar i veckan. Rosengård kommer förstås att hålla undan för Bredablik i hemmareturen.

För Eskilstuna känns det däremot fortsatt öppet mot Glasgow City. Den hållna nollan kan dock visa sig bli avgörande i nästa vecka.

Det var förresten fina 3 987 åskådare i Eskilstuna. Och det var bara en av många fina publiksiffror i en ur publiksynpunkt lysande bra WCL-vecka. I Bilbao satte Athletic Club nytt publikrekord för sextondelsfinaler när hela 9127 åskådare kom till San Mames för att se 2–1-segern mot Fortuna Hjörring.

Även i Norge, Österrike, Bosnien-Hercegovina och Skottland noterades nya nationsrekord vad gäller publiksiffror i Champions League.

Apropå Norge var det LSK Kvinner som var omgångens stora skrällag när man vände 0–1 till seger med 3–1 hemma mot PSG. Så här såg Emilie Haavi:s kvitteringsmål ut:

LSK har skaffat sig en fördel gentemot PSG genom att man vilar från ligamatch i helgen. Den här omgången har LSK spelat redan för flera veckor sedan. Smart.

Den lilla skrällen i Champions League var Biik Kazygurt från Kazakstan som också vann med 3–1, i deras fall mot italienska Verona.

Faktum är att det blev 7–7 i segrar mellan de oseedade och de seedade lagen. Låt vara att de oseedade hade hemmaplan den här veckan, resultaten mer än bara antyder att det är dags att se över rankingsystemet.

* Det är inte bara i damallsvenskan det är final på söndag. Klockan 23.00 svensk tid avgörs vilka som tar hem mästartiteln i USA. Då är det nämligen NWSL–final mellan Washington Spirit och Western New York Flash. Jag håller Spirit som favoriter till 60–40.

* I Tyskland är det cuphelg. Det innebär förstås en chans för Champions Leaguelagen att vila spelare. I Frankrike är det däremot ligaomgång. Det är dock inga toppmöten.

* Slutligen lite flickfotboll. Sverige nya F17-landslag kvalar för övrigt till nästa års EM-slutspel. Häromdagen vann man med 3–0 mot Malta. I morgon lördag klockan 12.00 går kvalet vidare med möte med Montenegro.

* I F17-VM tog sig Venezuela vidare till kvartsfinal efter en bragdartad insats mot Kanada i dag. Trots att man drabbades av en utvisning redan efter 38 minuter vann man måstematchen med 2–0.

Skyttedrottningen Deyna Castellanos smällde in 1–0-målet på ett mycket snyggt sätt. Det var hennes nionde mål totalt i F17-VM-sammanhang – något som gör att hon nu är ensam på tronen som tidernas målskytt. Det som utmärker henne är framför allt att hon har ett makalöst tillslag. Se själv här:

För damfotbollen som sport var det förstås bästa möjliga resultat att Venezuela avancerade. Deras framgång väcker hopp om att nationen kan komma att satsa vidare på sina talanger, vilket i sin tur kan leda till att damfotbollen kan få en statushöjning i Sydamerika.

Två grupper är nu färdigspelade. Det har lett till kvartsfinalerna Spanien–Tyskland och Mexiko–Venezuela. Den första är en repris på vårens EM-final. Då vann tyskorna efter straffläggning. VM-mötet känns vidöppet.

Apropå Tyskland känns Lena Oberdorf som ett spännande namn. Hon är 14 år och blev  målskytt i dagens seger mot Kamerun. Hon fyller 15 år i december och spelar sin klubbfotboll i TSG Sprockhövels pojklag.

Det tätnar i toppen

Gårdagens resultat Kif Örebro–Linköping 2–2 framkallade jubel i Malmö.

Jag var i veckan inne på att Linköping hade fått med sig tre självmål på två matcher. I går vände turen. Janni Arnth gjorde ju nämligen ett mål i vardera riktning. Hennes självmål var lika oturligt som hennes 1–0-mål var påpassligt.

Jag såg inte matchen, utan har bara sett höjdpunkter. Så jag kan inte analysera LFC:s form. Men jag hörde lite på radion i bilen. Just efter 1–0-målet lät det på reportern som att både 2–0 och 3–0 var på gång. Då började jag fundera över hur stora guldfavoriter LFC var inför slutomgångarna. Jag kom fram till att de i dåvarande läge hade cirka 75 procents guldchans.

För med seger hade de ju haft råd att förlora helgens seriefinal och ändå ha guldet i egna händer. Dessutom känns ju LFC:s program i de sista tre omgångarna något lättare än Rosengårds. Efter seriefinalen har de båda lagen ju följande schema:

LFC:
Vittsjö (b)
Mallbacken (b)
Eskilstuna (h)

Rosengård:
Eskilstuna (h)
Piteå (b)
Mallbacken (h)

Men när det ”bara” blev kryss i Örebro uppskattar jag att Linköpings guldchans sjönk till just över 50 procent. Eftersom laget har hemmaplan i seriefinalen och leder inför får man ju trots allt fortsatt räknas som knappa favoriter.

I botten förlorade alla de tre akuta nedflyttningskandidaterna. Jag såg delar av den första halvleken mellan Piteå och Mallbacken. Där kändes Mallbacken som ett elitettanlag. Man lyckades inte skapa något som helst i anfallsväg, och hade det jobbigt i samband med de flesta fasta situationerna. Det verkade bli något bättre efter paus. Men som sagt tidigare, de två kommande lördagarna avgörs nog värmländskornas framtid. Det lär behövas sex poäng mot Kvarnsveden borta och Umeå hemma för att det skall kunna bli nytt kontrakt.

I mitten av tabellen såg jag en stund av den första halvleken mellan Djurgården och Eskilstuna. Och faktum är att jag tyckte att matchen var en besvikelse. Det slogs enormt mycket felpass och togs dåliga beslut.

Ett litet glädjeämne var Malin Diaz, som hade några riktigt fina passningar. Lovande. Däremot var Eskilstunamålvakten Emelie Lundberg långt ifrån landslagsmässig i sitt agerande.
I Djurgården är Johanna Rytting Kaneryd en spelare som imponerat på mig i år. Hon gjorde ett snyggt mål, ett mål där hon med en snygg riktningsförändring visade att hyllade Nathalie Björn har mycket kvar att lära i defensiven. Rytting Kaneryd har något som kan göra henne till en A-landslagskandidat i framtiden. En intressant spelare.

Det om helgens damallsvenska omgång. Nu till en liten koll runt om i övriga världen.

Jag börjar i England och finalen av WSL Continental cup. Matchen mellan Manchester City och Birmingham City var mållös under ordinarie tid, men avgjordes efter förlängning. 4214 åskådare såg Lucy Bronze nicka in Manchesters segermål efter en hörna i 104:e minuten. Därmed har alltså Kosovare Asllani nu dubbla titlar med klubben. Svenskan började på bänken, men byttes in i 64:e minuten.

I Tyskland fortsätter Turbine Potsdam att vara utan poängförlust efter fyra omgångar. Man vann med 1–0 mot SC Sand i helgen. Potsdam skuggas i tabellen av SGS Essen och Nilla Fischer:s Wolfsburg. De båda har tio poäng, alltså två färre än Potsdam. Något oväntat toppas skytteligan av Potsdams ytterback Tabea Kemme, som gjort hela fem mål.

I Frankrike vann topplagen igen. Och dessutom gjorde Sofia Jakobsson mål för tredje matchen i rad. Med sina fyra mål ligger hon just bakom ledande Lyonduon Ada Hegerberg och Eugenie Le Sommer, som båda gjort fem mål. I tabelltoppen har Lyon, PSG och Montpellier full poäng.

Så till USA, där det spelades två riktigt spännande semifinaler i helgen. Det blev förlängning i båda. Washington besegrade till slut Chicago med 2–1 och WNY Flash skrällvann i Portland med 4–3 inför fina 20 086 åskådare. Noterbart i den senare matchen var att alla de tre första Flashmålen kom efter långa inkast från Jessica McDonald.

Jag satt uppe och såg stora delar av Portlandmatchen, och det var verkligen en riktig höjdare. Matchen hade såväl bra inramning som grym intensitet, vilket gjorde att det aldrig blev tråkigt. Stundtals var det dessutom riktigt fin fotboll. Det var verkligen grym reklam för damfotboll som sport.

Finalen mellan Washington och WNY Flash spelas på söndag 23.00. Det kan också bli en höjdare.

Slutligen till Jordanien och F17-VM. Där har Spanien och Mexiko i dag blivit första två nationerna att säkra slutspelsplatser. Värdnationen Jordanien är utslagen, men man fick i alla fall göra sitt första mål i dag.

I den andra gruppen som spelat två omgångar har Tyskland och Kanada fyra poäng vardera, och Venezuela tre. För det sydamerikanska mästarlaget gjorde Deyna Castellanos två mål i dag, vilket innebär att hon är uppe på åtta totalt i F17-VM-sammanhang. Det gör henne till delad skyttedrottning genom tiderna. Hennes segermål i dag är högst spektakulärt. Det kom från mittcirkeln, på avspark på övertid direkt efter att Kamerun gjort ett fantastiskt mål. Se och njut:

Efter att ha sett Castellanos lite i VM inser jag att hennes största gåva är hennes tillslag. En bättre målvakt hade förstås räddat 2–1-målet, men faktum är att Castellanos skott är ett hot i princip på hela den offensiva planhalvan. Fler höjdpunkter från dagens matcher finns här.

Gjorde Marta tidernas mål i söndags?

I kväll rullar den damallsvenska guldstriden vidare. Linköping är i Göteborg för att försöka utöka sin serieledning till fyra poäng. Sett till de båda lagens spelstandard hittills i år bör LFC kunna åka hem till Östergötland med full pott.

Men helt säkert är det förstås inte. Någonstans brukar även de allra mest vältrimmade segermaskinerna gå på en mina. Och det skulle ju både förvåna och imponera om LFC lyckas ta full poäng mot alla andra lag än Rosengård i årets serie.

Har ni förresten tänkt på att det är Östergötland mot Malmö i toppen av både herr- och damallsvenskan. I helgen var det storstjärnan i Malmö som imponerade mest.

Marta

Marta

För Martas 2–0-mål mot Kristianstad är ju fullständigt makalöst. Att det är årets mål i damallsvenskan är självklart, men sannolikt är det väl även både årtiondets och kanske till och med tidernas mål i damallsvenskan.

Jag kan i alla fall inte komma på något mer fantastiskt damallsvenskt mål. En gång har ett damallsvenskt mål prisas som årets mål i Sverige alla kategorier, det var 2004:

Men jag ser söndagens mål som betydligt mer spektakulärt än 2004 års höjdarmål.

Det som gör Martas 2–0-mål på Vilans IP så fantastiskt är ju att Kristianstads försvar är samlat. Då skall det inte gå att ta sig igenom på egen hand. Men Marta tar sig igenom, trots att hon har sex utespelare runt sig. Det är så bra gjort så att jag inte finner tillräckligt med superlativ.

Däremot kan jag se det hur många gånger som helst. Hur många som helst.

På söndag kan Asllani och Manchester City bli dubbla mästare. Då väntar nämligen final mot Birmingham i WSL Continental cup.

Apropå England är ju de förresten en av de riktigt stora favoriterna i nästa års EM-slutspel. I och med att de inte var med i OS är det lätt att glömma bort engelskorna i försnacket. Men som jag ser det är de självklara guldkandidater. Medan Tyskland och Frankrike håller på att bygga om sina lag har England kvar den stomme som blev bästa europeiska lag i fjolårets VM.

Engelskorna vann sin EM-kvalgrupp säkert, även om segern inte säkrades förrän i den avslutande omgången. Där vann England gruppfinalen borta mot Belgien med 2–0. Karen Carney:s läckra förarbete till 1–0-målet var riktigt sevärt. Det är skönt fotarbete hon bjuder på:

Mina övriga guldfavoriter i EM är förstås Tyskland och Frankrike. I Tyskland var det gigantmöte i söndags. Wolfsburg vann borta mot Bayern München med 2–1 – ett resultat som bäddar för tronskifte i tysk damfotboll, även om det förstås är jättelång tid kvar av säsongen.

Det är dock Turbine Potsdam som är enda fullpoängare efter tre omgångar av Frauen-Bundesliga. Bakom dem följer fyra lag på sju poäng; Wolfsburg, Essen, Freiburg och Sand. Sistnämnda SC Sand är enda laget som har hållit nollan i alla tre omgångar.

I botten är Leverkusen, Hoffenheim samt nykomlingarna Mönchengladbach fortfarande utan poäng. Den andra nykomlingen, Duisburg, tog sina tre första poäng i helgen. De gjorde det trots att de tvingas klara sig utan förstemålvakten Meike Kämper under resten av säsongen. Den talangfulla 22-åringen drog av korsbandet under senaste landslagssamlingen.

I Frankrike står Lyon, PSG och Montpellier på full poäng och noll insläppta mål efter två omgångar. Sofia Jakobsson, som inte gjort mål i landslaget sedan Skottlandsmatchen i januari, har däremot blivit målskytt i båda Montpelliers matcher hittills. I helgen gjort hon två – en nick och ett skott. Totalt står hon således nu på tre mål. Hon är kanske på gång att hitta formen igen efter ett tungt år?

Jakobsson var enda svenska spelare i den andra omgången. Se hennes båda mål drygt en minut in i klippet nedan. Där får man även en glimt av hur kul Dzsenifer Marozsan och Ada Stolsmo Hegerberg kan få ihop. Under den halvtimme de spelade tillsammans mot Albi fixade de tre riktigt snygga mål. Den showen börjar 3.30 in i klippet:

På landslagsnivå testade Frankrikes nya förbundskapten rejält i de senaste två matcherna. Här är målen från EM-kvalkampen mot Albanien. Jag gillar framför allt förarbetet till Eugenie Le Sommer:s 3–0 och Kheira Hamraoui:s behärskade volley till 4–0:

Just Eugenie Le Sommer och Ada Hegerberg fanns som vanligt även med i toppen EM-kvalets skytteliga. Hegerberg delade segern med Jane Ross och skrällen Harpa Thorsteinsdóttir – alla på tio mål. Le Sommer och Vero Boquete delade fjärdeplatsen på åtta fullträffar.

Bästa svenska målskyttar i EM-kvalet blev Kosovare Asllani och Fridolina Rolfö på tre mål vardera. Det handlar alltså om två spelare som inte hade en enda spelminut under första halvan av kvalet.

Så slutligen till USA, där det nu är semifinalklart i NWSL. Det blir Washington–Chicago klockan 02.00 natten mot lördag och Portland–Western New York Flash söndag kväll 23.00.

Portland vann till slut grundserien, två poäng före Washington. Det var Portlands första serieseger. Nu är det stjärnspäckade laget min storfavorit till att ta sin andra titel. Skytteligan vanns av Lynn Williams från Western New York Flash. Hon gjorde tio mål och fem assists. Tvåan Kealia Ohai gjorde lika många mål, men hade ett assist färre. Williams segermål går att se här nedan:

 

Det är i USA det händer

Det var en händelserik helg för flera av de amerikanska OS-spelarna i NWSL. Men först till det rent sportsliga, där de fyra lagen på slutspelsplats (Washington, Portland, Chicago och Western New York) tog stora steg mot att också bli de fyra lag som gör upp om titeln.

Gårdagsnattens nyckelmatch mellan Chicago och Seattle slutade nämligen 2–2, vilket gör att tabellfemman Seattle kommer att få mycket svårt att nå ikapp något av de fyra topplagen.

Men det är alltså inte det sportsliga som eftersnacket till helgens matcher handlar om, utan om USA:s tre kanske allra största stjärnor.

Megan Rapinoe skaffade sig rubriker genom att ställa sig på knä under nationalsången. Hon gjorde det som ett stöd till San Fransisco 49ers quarterback Colin Kaepernick som gjorde samma sak häromveckan. Kaepernick gjorde det för att han menar att färgade inte har samma värde som vita i USA.

Rapione motiverade sitt stöd genom:

”Som gay i amerika vet jag vad det innebär att titta på flaggan och känna att den inte skyddar alla våra friheter. Det här var något litet som jag kunde göra och som jag planerar att fortsätta göra i framtiden. Förhoppningsvis kan det sätta igång en meningsfull debatt.”

I nationalistiska USA har Rapinoe förstås väckt en hel del heta känslor.

Heta känslor väcks tydligen hos Carli Lloyd när hon ser journalisten Corey Roepken på lokaltidningen Houston Chronicle. Så heta att hon vägrade starta sin presskonferens efter helgens match mot Orlando innan Roepken hade lämnat lokalen.

Den typen av mediebojkott känns inte speciellt amerikansk. Men Lloyd menar att Roepken har skadat hennes anseende genom att ifrågasätta varför det tog så lång tid efter OS innan Lloyd var tillbaka i sitt Houston Dash. Bland annat genom den här tweeten:

Personligen tycker jag nog också att det tagit uppseendeväckande lång tid för Lloyd att återvända till sitt klubblag efter OS. I fjol var hon tillbaka i verksamhet med Houston en vecka efter VM-finalen. I år tog det alltså 2,5 veckor innan hon gjorde sin första träning – trots att USA spelade fyra matcher mindre än i VM.

Det var inte ologiskt att en journalist kommenterade Lloyds frånvaro, inte minst som frågan länge hängde i luften. På en presskonferens den 18 augusti efter matchen Houston–Washington sa Houstons tränare Randy Waldrum att han inte visste när Lloyd skulle vara tillbaka, eftersom hon hade vissa åttaganden. Redan i den matchen var för övrigt Ali Krieger tillbaka i spel för Wasington, något som förvånade Waldrum.

Klart är att det faktum att de amerikanska landslagsspelarna har sina kontrakt hos förbundet gör det svårt för klubbarna att planera sin verksamhet. Nästan lika klart känns det att journalist Roepken trampade på en öm tå hos Lloyd.

Hon var för övrigt lysande i sin comeback i Houston.

Eftersnacket till den matchen handlade dock inte bara om Lloyds agerande på presskonferensen. Det handlade minst lika mycket om säkerhet. För som grädde på moset sprang en supporter in på planen och bad om Alex Morgan:s autograf i firandet efter att hon gjort mål.

Alex Morgans mål kom förresten på den här snygga och väl genomförda  frisparksvarianten:

Slutligen en liten sväng hem till Sverige, först i form av ett klipp från Linköping. På sistone har många lag nickat i ring i sitt omklädningsrum, och avslutat med att nicka bollen i en papperskorg. LFC ökade i förra veckan svårighetsgraden på leken genom att låta Claudia Neto passa på volley. Det gick ju bra…

Den här veckan spelas det en hel damallsvensk omgång på onsdagskvällen. Det känns förresten ovanligt att en hel omgång spelas på samma kväll. Det bör bli segrar för topplagen, för Linköping skall ju bara vinna mot ett formsvagt Umeå och Rosengård är ju jättefavorit hemma mot Göteborg.

Sara Lindén

Sara Lindén

Apropå Göteborg såg jag att Sara Lindén i lördags nådde drömgränsen 100 damallsvenska mål i GFC. Jag letade efter statistik som visar var det placerar Lindén bland damallsvenska målskyttar historiskt sett. Men jag hittade ingen. Någon som vet om det finns någon tillförlitlig sammanställning av damallsvenskans bästa målskyttar genom tiderna?

Alla övriga matcher har mer eller mindre inverkan på bottenstriden. Den mest intressanta tycker jag är Mallbackens viktiga hemmamatch mot Djurgården. Värmländskorna har bara tagit en poäng på de fem senaste omgångarna och är i stort behov av att vända trenden.

Damallsvenskan, Frauen-Bundesliga och damfotbollsdebatt

Vi är mitt inne i en damallsvensk omgång. I går spelade Djurgården och Piteå oavgjort och i dag har Linköping och Rosengård vunnit sina matcher. Linköping med hela 8–0 hemma mot Kvarnsveden och Rosengård med 2–0 borta mot Örebro.

På Behrn Arena spelade en hel hög OS-medaljörer. En intressant är Kif Örebros Hanne Gråhns. Hon har alltså aldrig spelat en landskamp, och hon ingick inte bland de 18 OS-spelarna. Ändå kom hon hem från Rio med ett OS-silver. Det får man väl ändå kalla för bra utdelning…

Hanne Gråhns

Hanne Gråhns

Omgångens spelare så här långt har varit Stina Blackstenius som gjorde tre av Linköpings åtta mål i dag. Hon är nu bara ett mål bakom lagkompisen Pernille Harder i skytteligan. Dock kan noteras att Blackstenius har gjort två fler spelmål än Harder.

Noterbart också är att LFC-duon skuggas av en Rosengårdstrio (Marta, Ella Masar McLeod och Lieke Martens) i skytteligatoppen. Det är på alla sätt bara två lag striden handlar om i årets serie.

* Samma upplägg lär det även bli i tyska Frauen-Bundesliga. Den serien inleds i morgon lördag med matcherna Duisburg–Essen (14.00) och Bayern München–Freiburg (16.00). Den senare direktsänds på DFB-tv med start 16.00.

En gedigen genomgång av alla ligans lag finns att läsa på bloggen Spelare 12. Personligen nöjer jag mig med att konstatera att allt talar för att Wolfsburg och Bayern München gör upp om guldet. Mitt tips är att Wolfsburg vinner den här gången.
Jag bygger den spådomen på att de har kvar större delen av förra säsongens lag. Den säsongen växte Nilla Fischer:s lag in i, och på slutet var man det starkaste laget. Dessutom har man lagt till två starka kort i Anja Mittag och Sara Björk Gunnarsdottir. Bayern däremot hade en fallande trend. Bayern behöver nog göra en lika stark höst som i fjol om de skall kunna försvara sitt guld.

Sara Björk Gunnarsdottir

Sara Björk Gunnarsdottir

Bakom de två stora känns det jämnt, jag tycker att det finns hela nio tänkbara mittenlag. Det tolfte laget är nykomlingen Borussia Mönchengladbach. De känns som det klart svagaste laget, och som en ofrånkomlig jumbo.

Inför ligan har det tyska förbundet gjort en intressant rundtur och besökt alla klubbar. Det har bland annat resulterat i tv-reportage från alla klubbarna. Väldigt välgjorda och sevärda klipp, som går att hitta på den här länken. Något för Svenska fotbollförbundet att fundera på inför nästa års damallsvenska.

På DFB-tv finns förresten även ett kort klipp med höjdpunkter från förra säsongen. Slutligen tror jag även att skytteligasegern står mellan Wolfsburg och Bayern, i första hand mellan Mittag och Vivianne Miedema.

* I England har Manchester City kopplat ett jättegrepp om ligaguldet. På söndag kan Kosovare Asllani:s lag ta ett stort steg även mot segern i WSL cup. Det är nämligen semifinaler i helgen. Citys hemmamatch mot Arsenal på söndag känns som den moraliska finalen. I den andra semifinalen möts uppstickarna London Bees och Birmingham.

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani

* Så till USA. Där börjar NWSL bli intressant igen, i och med att landslagsspelarna är tillbaka. Washington leder serien klart. De är också slutspelsklara. Det är även bra läge för trion Portland, Chicago och Western New York.
Men med fyra omgångar kvar att spela kan fortfarande Seattle och Sky Blue ta sig upp bland topp fyra. Fast de båda måste nog gå rent från nu för att få spela slutspel.

* Slutligen till den uteblivna debatten om svensk damfotboll efter OS-silvret. Den enda diskussionen som förts har handlat om Pia Sundhage:s framtid som förbundskapten. Jag har hela tiden upplevt det som att Sundhage önskat få fortsätta på posten.

Jag är däremot långt ifrån säker på att det är det bästa för svensk damfotboll – eller för Sundhage. Hon lär inte få en bättre chans att sluta än hon har nu. Hon kan lämna jobbet som folkets hjälte, trots att hon inte lyckats bygga det lag hon tänkt sig.

När det gäller tankar kring hur man kan utveckla svensk damfotboll har jag och Torbjörn Nilsson presenterat sådana på Torbjörns Facebooksida. Länk finns här nedan. Tyvärr har det inte blivit någon debatt kring det inlägget heller. Läs gärna och kom med synpunkter.