VM 2015: Lag 5–6, Medaljkandidater

Det är mindre än en vecka till VM-premiären och jag närmar mig de fyra riktiga guldkandidaterna i min genomgång av alla lag i årets VM-slutspel.

Det här är det femte inlägget, och det andra med de fem lag som jag anser höra hemma under rubriken medaljkandidater – alltså lag som knappast kommer att vinna, men som har chansen att ta sig upp på pallen.

Har du missat något av de fyra första inläggen i genomgången hittar du dem här:
* Lag 18–24, Blåbärsnationerna.
* Lag 14–17, Slutspelskandidater.
* Lag 10–13, Slutspelskandidater.
* Lag 7–9, Medaljkandidater.

5) England
Världsrankning: 6 – landets högsta rankning någonsin.

England har historien mot sig. Laget har aldrig tagit sig längre än till kvartsfinal i ett VM-slutspel. Det har man inte i OS heller, fast det beror delvis på att England har aldrig fått vara med. Däremot spelade man med engelsk stomme som Storbritannien senast i London-OS – och åkte ut i kvartsfinal.

Till nästa års OS kommer dock inte Storbritannien att ställa upp. England ingår alltså inte i det europeiska OS-kvalet, vilket är en fördel för Sverige.

Historien till trots, vi kan vara framme vid det år då England får till det i ett världsomspännande mästerskap. Under förbundskapten Mark Sampson gjorde man ett mycket starkt 2014, där engelskorna kanske var det lag som tog störst steg framåt. Vi minns väl bland annat hur de krossade vårt landslag med 4–0 i augusti i fjol.

Även om man inte mött något av världens fem högst rankade lag i år har man inlett även året med stabilitet. Det blev exempelvis seger i Cypern cup efter finalseger mot Kanada med 1–0.

Dock fick Kanada som bekant revansch i genrepet häromdagen. Ett klipp därifrån finns nedan.

I årets VM har Lionesses, som det engelska landslaget kallas, fått en utmärkt lottning. Man möter Frankrike, Mexiko och Colombia i gruppen. Där blir man sämst tvåa. Skulle det bli favoritsegrar i alla grupper hamnar Frankrike, USA och Tyskland på samma halva i slutspelsträdet. Och England på den andra. Då skulle lejonhonorna få en gyllene chans att nå sin första VM-semifinal.

Den trupp Sampson har tagit ut är stark, dock utan riktiga superstjärnor. Frågetecknet finns på målvaktssidan. Jag tycker att de engelska målvakterna har vacklat i mästerskapen. I början av året tyckte jag det lutade åt att man skulle ge Siobhan Chamberlain förtroendet. Nu kanske valet ändå faller på rutinerade Karen Bardsley.

Backlinjen ser stabil ut med en god blandning av gammalt och nytt. På mittfältet är jag förtjust i spelskickliga Jordan Nobbs, som är en kreativ spelare. Lite oväntat var Nobbs dock bänkad i genrepet. Är hon tillbaka till premiären? Kreativ är även den ofta skadedrabbade, men enormt rutinerade kantspelaren Karen Carney. På den andra kanten är det troligt att forwarden Toni Duggan får chansen, eller väljer man att låta snabba Eniola Aluko storma fram till höger?

Duggans namn får för övrigt alltid mig att tänka på det drömmål som släckte Chelseas gulddrömmar i WSL i fjol:

Som forwards valde Sampson rutinerade duon Lianne Sanderson och Ellen White i genrepet. Sanderson är tillbaka från sin landslagsbojkott. Hösten 2010 förklarade starka Sanderson att hon vägrade att spela under den förra förbundskaptenen, Hope Powell. Sedan Sampson tagit över är Sanderson återigen tillgänglig för Lionesses – något som bör kunna bli ett lyft.

Jag tror att Sampson kommer att ge mycket speltid till den före detta Göteborgsforwarden Jodie Taylor – kanske kan hon lyfta både laget och sig själv i sin mästerskapsdebut. Taylor har visat grym målform i landslaget det senaste året. England har spelat ett par EM-finaler, i år kan det alltså äntligen även vara dags för VM-succé.

6) Kanada
Världsrankning: 8 – har som bäst varit rankat som nummer 7.

Att placera Kanada så här högt är på många sätt en chansning. Den bygger på teorin att kanadensiskorna kommer att lyfta genom ett massivt hemmastöd. Nu är det ju så att hemmaplan också kan innebära tung press. Men känslan är att Kanadas fysiskt tunga lag kommer att orka springa ännu mer och tackla ännu hårdare inför fullsatta läktare.

Kanada är ett mycket svårspelat och målsnålt lag. Kollar man deras landskamper för i år är det jämna historier. På de senaste sju matcherna har det blivit totalt sju mål – Kanada har gjort fem av dem. Senast, i genrepet mot England, blev det 1–0:

Den spelare som kommer att bära landets tryck på sina axlar är Christine Sinclair. 2012 tyckte jag att hon var världens bästa spelare. Då gjorde hon sex mål och bar fram Kanada till OS-brons i London.
Men sedan dess har hennes målskytte bedarrat. Hon gjorde fyra mål under 2013 och i fjol satte hon bara ett landslagsmål på elva kamper.

Till arrangörslandets stora lycka har hon varit vassare i år och gjort fem mål hittills. Det innebär att Sinclair totalt står på 153 landslagsmål på 223 landskamper – en fantastisk prestation. Det ger ett snitt på 0,69 mål per match, klart bättre än exempelvis Lotta Schelin som har gjort 80 på 150 – vilket ger 0,53 som snitt.

Utöver Sinclair har Kanada riktigt tre duktiga målvakter i Erin McLeod, Stephanie Labbé och Karina LeBlanc. Sett till genrepet får den spänstiga före detta Dalsjöforsmålvakten McLeod förtroendet i VM. Men även Labbé och LeBlanc håller hög klass. Sådan bredd har man inte på någon annan position, men det finns mycket vilja och löpstyrka i laget. Fysiskt sett kommer man inte att vika ner sig.

Stephanie Labbé

Stephanie Labbé

En viktig spelare de senaste åren har varit kreativa Diana Matheson. Hon är nyligen  tillbaka från korsbandsskada och det finns ett frågetecken för formen. Mathesons kreativitet behövs för att avlasta Sinclair i speluppbyggnaden. Defensivt på mittfältet är fysiskt starka Desiree Scott otroligt viktig, hon är en av världens allra bästa bollvinnare.

I OS för tre år sedan valde coach John Herdman att dra tillbaka Sinclair något och låta Melissa Tancredi och Jonelle Filigno göra det defensiva jobbet åt superstjärnan. Jag gissar att det kan bli en liknande lösning nu, fast kanske att det istället blir Adriana Leon som backar upp Sinclair och Tancredi.

Kanadas lottning är utmärkt. Man har hamnat i grupp A, som man skall ta sig vidare ur – och helst vinna. Motståndare där är Kina, Nya Zeeland och Holland. Mötet Kanada–Nya Zeeland har för övrigt förutsättningar att bli VM:s allra mest fysiska drabbning.

Gruppvinnaren ställs mot en grupptrea i åttondelsfinal och sannolikt mot Norge/England i kvartsfinal. Vinner Kanada sin grupp har de alltså en klart rimlig chans att ta sig till semifinal.

Grupptvåan spelar åttondel mot tvåan i grupp C, vilket skulle kunna bli Schweiz. Eventuell kvartsfinal går mot segraren i Sveriges grupp, alltså sannolikt USA. Den vägen känns betydligt svårare, så Kanada gör nog bäst i att vinna sin grupp. Gör man det kan hemmapubliken och Sinclair lyfta laget riktigt långt.

PSG, Sjögran, Dahlkvist, tysk guldstrid och Kanadas VM-trupp

Det har gått drygt två dygn sedan PSG slog ut Wolfsburg ur Champions League. Jag har försökt att hitta längre sammandrag från matchen, men har inte varit speciellt framgångsrik.

Det här klippet från Uefa är det längsta jag hittat. På det ser man ju att det blev precis så tajt och spännande som man kunde förvänta sig på slutet. Den räddning PSG-målvakten Katarzyna Kiedrzynek gör på Vanessa Bernauer:s skott på slutet är ju riktigt svettig.

Vad jag förstått hade Wolfsburg fler bra chanser att göra det 3–1-mål som hade betytt avancemang. En chans som saknas i Uefa-klippet men som jag sett på en vine var när Babett Peter sköt över från nära håll på retur efter att Lena Goessling träffat ribban. Men den chansen kan ju inte ha varit i ställningen 1–2, för då var ju Peter utbytt.

Som jag ser det går PSG nu in i finalen som knappa favoriter. De har slagit ut Europas två bästa lag på vägen till Berlin och har en jättemöjlighet att ta klubbens första riktigt stora titel. Tråkigt för laget – och för henne själv förstås – att Caroline Seger är avstängd i finalen. Det gör att Kosovare Asllani blir enda svenska representant i årets Champions Leaguefinal.

Therese Sjögran

Therese Sjögran

* På hemmaplan är ju dagens nyhet att Therese Sjögran slutar efter VM för att bli sportchef i FC Rosengård. Det är ingen lätt uppgift att kliva rakt av planen in i styrelserummet. Mina spontana reaktioner var att det är kul för svensk damfotboll att Sjögran blir kvar i sporten, att det är kul för Sjögran att få den här chansen samt att jag hoppas för Rosengårds och Sjögrans skull att Erling Nilsson går vid hennes sida ett bra tag.

Jag minns när Stefan Andreasson gick rakt av planen för att bli sportchef i Elfsborg. Det tog flera år innan han och klubben hittade rätt. Bara för att man varit en stark ledare på planen och i omklädningsrummet blir man inte en framgångsrik sportchef över en natt. Med det sagt tror jag att Sjögran har goda förutsättningar att göra ett mycket gott jobb i Rosengård över tid.

Lisa Dahlkvist

Lisa Dahlkvist

* Sjögran lär få dra ett tungt lass i det VM som nu bara är drygt 38 dygn bort. Att Lisa Dahlkvist fick lämna Örebros 1–1-match mot Piteå med nya skadeproblem är rejält oroande för vårt landslag. Även om Pia Sundhage aldrig skulle säga att hon är orolig så tror jag att hon kramar sina båda tummar stenhårt för att Dahlkvist skall vara 100-procentigt frisk och spelklar till VM-premiären.

För med Hanna Folkesson borta från turneringen skulle det vara väldigt tunt med aggressiva bollvinnare på vårt mittfält om även Dala försvann ur leken. Väldigt tunt. Och med tanke på att Sundhage har valt att spela med väldigt många offensiva spelare i sitt lag är behovet av någon duktig bollvinnare på centralt mittfält gigantiskt stort.

* I damallsvenskan avslutas den tredje omgången i morgon med Hammarby–Linköping, en match LFC måste vinna om laget skall kunna oroa Rosengård det minsta.

För övrigt har jag både i mitt förra inlägg och på Twitter konstaterat att Göteborg FC har en tunn trupp. Jag har fått svar som säger att även Rosengårds trupp är tunn. Och för spel på högsta internationella nivån stämmer det. Men för damallsvenskan känns det som att Rosengård har råd med ganska många skador.

I helgen möttes för övrigt Rosengård och Göteborg i F19-serien. Där vann Rosengård med 11–0 – siffror som säger det mesta om vilken av klubbarna som har bredast verksamhet.

* I Tyskland får vi den superavslutning som man drömt om. Söndagen den 10 maj klockan 14.00 gör Wolfsburg, Bayern München och Frankfurt upp om ligaguldet. De skiljer en poäng vardera mellan de tre guldkandidaterna.

Både obesegrade Bayern München (som tar emot Essen) och Champions Leaguefinalisten Frankfurt (som tar emot Wolfsburg) behöver hjälp för att kunna vinna guldet, men båda har sitt Champions League-öde i egna händer. Vinner de sina sista matcher spelar de i Champions League till hösten.

Ja, Frankfurt har ju faktiskt två chanser att ta Champions Leagueplatser. Skulle de förlora hemma mot Wolfsburg den 10 maj kan de ju kvala in genom att besegra PSG fyra dagar senare.

Wolfsburg har guldet i egna händer. Seger mot Frankfurkt och saken är klar. Men bortamatch mot Frankfurt är ju knappast den enklaste uppgift man kan ha. Innan ligan avgörs skall dock Wolfsburg spela cupfinal mot Potsdam. Den matchen går på fredag klockan 17.15. Där är die Wölfinnen stora favoriter mot ett Potsdam som gjort väldigt svaga resultat de senaste veckorna. I helgen fick man exempelvis bara 1–1 borta mot bottenlaget SC Sand.

Christen Press

Christen Press

* I USA är Christen Press och Crystal Dunn de hetaste spelarna i NWSL. Båda blev tvåmålsskyttar i helgen. Press har totalt gjort fyra mål, leder skytteligan och är i grym form. Hon måste vara högaktuell för en ordinarie forwardsplats i USA:s VM-lag.

Högerback Dunn spelar numera forward, har totalt gjort tre mål i ligan och är minst lika het som Press. Jag såg huvuddelen av Washington Spirits match i söndags natt och om USA har 20 utespelare som för tillfället är bättre än Crystal Dunn – då kommer amerikanskorna att jogga hem VM-guldet i sommar. Om förbundskapten Jill Ellis också sett Dunn den senaste tiden gissar jag att Ellis ångrar att hon inte tog med den allroundkunniga Washingtonspelaren till Kanada.

* Slutligen till just Kanada. Värdnationen presenterade sin VM-trupp i går. Den innehåller en mängd Sverigebekanta spelare. Noterbart är att bara en av truppens 23 spelare har sin klubbtillhörighet i hemlandet. Jämför det med Frankrike där samtliga 23 spelare håller till på hemmaplan.

Jag hade nog gissat att Janine Beckie skulle få plats i truppen, men istället blev för mig okända duon Selenia Iacchelli och Ashley Lawrence uttagen. Här är Kanadas VM-trupp i sin helhet:

Målvakter:
Stephanie Labbé (klubblös), Karina LeBlanc (Chicago Red Stars, USA) och Erin McLeod (Houston Dash, USA)

Stephanie Labbé

Stephanie Labbé

Backar:
Kadeisha Buchanan (West Virginia University, USA), Allysha Chapman och Lauren Sesselmann (Houston Dash, USA), Robyn Gayle, Carmelina Moscato, Marie-Eve Nault och Emily Zurrer (alla klubblösa) och Rhian Wilkinson (Portland Thorns FC, USA)

Emily Zurrer

Emily Zurrer

Mittfältare:
Jessie Fleming (London NorWest SC), Selenia Iacchelli och Sophie Schmidt (båda klubblösa), Kaylyn Kyle (Portland Thorns FC, USA), Ashley Lawrence (West Virginia University, USA), Diana Matheson (Washington Spirit, USA) och Desiree Scott (Notts County Ladies, England).

Forwards:
Josée Bélanger (klubblös), Jonelle Filigno (Sky Blue FC, USA), Adriana Leon och Melissa Tancredi (Chicago Red Stars, USA) och Christine Sinclair (Portland Thorns FC, USA).

Så säger man Tireso

För någon vecka sedan utlyste Meghan Klingenberg en liten tävling bland sina följare på twitter. Tyresöbacken bad sina amerikanska fans att spela in videoklipp där de skulle försöka uttala klubbnamnet Tyresö FF korrekt.

Resultatet av tävlingen är sevärt. Och hörvärt.

Jag måste säga att jag gillar hur Christen Press uttalar Tyresö med en härlig, stockholmsk touche.

Här är förresten en liten guide för engelskspråkiga följare:

For english speakers. Here’s a little guide to pronounce Tyresö in a correct way:

1) Say ”Ty” like you say it in ”typical”.

2) Then say ”re” like you say it in ”restaurant”.

3) And finally ”sö”. That’s the tricky part. It is pronounced like you say ”su” in ”surgery”.

Easy…

För övrigt är det nu halvtid i finalen av NWSL. Portland leder med 1–0 borta mot Western New York Flash trots att Alex Morgan sitter på bänken. Den första halvleken har varit jämn, tuff och riktigt bra. De båda målvakterna Karina LeBlanc och Adrianna Franch har varit riktigt bra.

Tobin Heath

Tobin Heath

Portland har dock varit lite vassare och har 4–2 i klara målchanser – och alltså 1–0 i mål. Målet var en riktigt läcker frispark från Tobin Heath. Nu drar andra halvlek i gång. Vi hörs.

De Vannas fantastiska cykel

I kväll 22.30 svensk tid är det prestigemöte i Nordamerika, när Kanada tar emot USA i Toronto inför en utsåld arena.

Trots landskampen spelades det matcher i NWSL natten mot i dag. Jag kikade från och till på när före detta (delade) serieledarna Portland tog emot bottenlaget Chicago Red Stars. Det visade sig vara ett misstag. Inte för inramningen, för Portland är just nu damfotbollens huvudstad i världen. I varje fall intressemässigt.

För hela 12446 kom för att se matchen, där Portland spelade utan såväl sina båda superstjärnor Christine Sinclair och Alex Morgan som målvakten Karina LeBlanc och mittbacken Rachel Buehler. Portland Thorns har därmed haft följande publiksiffror på sina fyra hemmamatcher: 16479, 11055, 12,474 och 12446. I natt kunde inte publiken hjälpa sitt lag, utan Chicago vann med 2–0.

Men det visade sig att jag borde ha valt att kika på det andra topplaget, Sky Blue FC. Inte bara för att de vann med 5–1 mot Boston Breakers. Utan framför allt för drömmålet. Jag noterade direkt i mitt twitterflöde att jag hade missat något. För så här reagerade de landslagsspelare från USA som satt och kikade på matchen.

Lisa De Vanna

Lisa De Vanna

Det var Lisa De Vanna som slog till. Ett läge där man brukar nicka löste hon på sitt eget sätt – genom att ta fram cykeln… Se och njut:

De Vanna gjorde totalt två mål och ett assist i matchen. Men det är den fantastiska bicycletan till 2–0 som kommer att bli ihågkommen. För det lär den bli. Målet lär bli svårt att slå i kampen om titeln årets mål i NWSL.

Därmed har vi på några dagar fått två bra kandidater till årets mål i damfotbollsvärlden. För danska Fatima El Foul:s konstmål står ju sig också starkt:

* I går spelade ju även vår blivande EM-motståndare Finland landskamp. Finländskorna föll med 3–0 (2–0) mot starka Frankrike inför 11417 åskådare i Valenciennes. Ett klipp med höjdpunkter därifrån finns här. Fransyskorna har för övrigt hyfsat hård konkurrens på sitt mittfält. I går fick nämligen både Elodie Thomis och Louisa Necib börja på bänken.

På klippet noteras att Finland var ytterst nära att ta ledningen i den sjunde minuten, när Maija Saari nickade en hörna i insidan av stolpen. Saari hinner till och med höja armarna innan hon inser att det inte är mål. Det ser också ut som att finskorna hade hyfsad kontroll i en halvtimme. Sedan kom 1–0, och efter det verkar Minna Meriluoto haft mycket att göra.

Minna Meriluoto

Minna Meriluoto

Frankrikes mål gjordes av Marie-Laure Delie (1–0 och 3–0 – två riktigt snygga fotbollsmål) och Gaetane Thiney.

Finland spelade så här: Meriluoto – Susanna Lehtinen, Anna Westerlund, Saari, Katri Nokso-KoivistoNora Heroum (Natalia Kuikka, 74), Annika KukkonenJaana Lyytikäinen (Tiina Saario, 46), Emmi Alanen, Marianna TolvanenSanna Talonen (Leena Puranen, 86)

* Även Island spelade en EM-förberedande landskamp i går. Det blev förlust mot ett decimerat Skottland med 3–2. Utan att ha sett något av matchen är känslan att isländskorna måste lyfta sig minst ett par klasser om man skall ha minsta chans att överleva gruppspelet i EM.

Här är den stora guiden till kvartsfinalerna i OS

I min stora OS-guide tippade jag vilka åtta lag som skulle nå kvartsfinal i mästerskapet. Nu var det kanske inte jättesvårt, men jag är ändå lite nöjd med att jag fick maximala åtta rätt.

Där tippade jag även hur långt de olika lagen går. Mina semifinallag var USA, Frankrike, Storbritannien och Brasilien. Det tipset kan fortfarande slå in. Trots det tänker jag nu delvis revidera det inför kvartsfinalerna.

Här kommer den stora guiden till morgondagens fyra kvartsfinaler:

* Storbritannien–Kanada
City of Coventry Stadium, 20.30 (svensk tid)

Här möts två lag som har överraskat positivt hittills i OS. Både Storbritannien och Kanada är väldigt mycket bättre än vad folk runtom i Sverige tror.

Brittiskornas insats mot Brasilien var verkligen högklassig. Jag trodde ju i och för sig att de skulle gå långt i turneringen. Fast jag trodde att de skulle kämpa sig fram. Men de har verkligen spelat riktigt bra fotboll.
England har ett bra lag i grunden, och med Kim Little har man vuxit ytterligare. Båda ytterbackarna, Alex Scott och Stephanie Houghton, är hyperoffensiva. Ja, vänsterback Houghton ligger ju till och med delad tvåa i skytteligan.

Defensivt finns det inget att gnälla på hittills, trots att Ifeoma Dieke dragit av korsbandet och förstås missar resten av OS. För brittiskorna är ju faktiskt enda laget i turneringen som har tre nollor bakom sig.
Offensivt ser det också bra ut. När jag ser Storbritannien spela får jag en känsla av att de har ett extremt löpstarkt gäng. Många spelare springer kopiöst mycket. Yttermittfältaren Eniola Aluko springer dessutom riktigt snabbt.
Men det finns också passningsskickliga stöttespelare som Anita Asante och Kelly Smith.

Hos Kanada har trion Christine Sinclair, Sophie Schmidt och Melissa Tancredi imponerat mest i OS. Efter att ha sett Tancredi gång på gång leta passning när hon själv haft öppna lägen i Dalsjöfors under våren, hade jag aldrig gissat att hon skulle leda skytteligan i OS efter gruppspelet.

Men hon har varit glödhet i straffområdet hittills. De flesta kanadensiska målen har kommit på inlägg eller inspel. På den punkten har Kanada varit högklassigt. Både när det gäller kvaliteten på inläggen, och när det gäller inställningen i forwards löpningar in i straffområdet.

Kanada är ett stenhårt arbetande lag, som aldrig ger upp. Trots det tror jag på hemmaseger. Kanada har nämligen problem på mittbackssidan. Candace Chapman skadade vaden mot Japan i premiären, och har inte kunnat spela i de sista två gruppmatcherna. Även Emily Zurrer är skadad. Den senare har till och med strukits ur truppen, fast är med i Coventry som reserv.

Jag tror att Kanada fortsätter med den offensiva uppställning man hade mot Sverige. Den där man spelar med ett slags diamant på mittfältet, med Sinclair som spets. Och framför den två forwards, Tancredi och Jonelle Filigno. Den enda förändringen i startelvan jämfört med Sverigematchen tror jag blir att Karina LeBlanc kommer att vakta målet.

Tipset: Storbritannien är favorit till 65–35.
Troliga startelvor:
Storbritannien: Karen Bardsley – Alex Scott, Sophie Bradley, Casey Stoney, Stephanie HoughtonKaren Carney, Jill Scott, Anita Asante, Eniola Aluko – Kim Little och Kelly Smith.
Kanada: Karina LeBlancRhian WilkinsonCarmelina Moscato, Lauren Sesselmann, Marie-Eve NaultDesiree ScottDiana Matheson, Christine Sinclair, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Jonelle Filigno.

USA:s startelva

USA

* USA–Nya Zeeland
St James’ Park, Newcastle, 15.30 (svensk tid)

USA var den givna guldfavoriten inför turneringen. Och inget har ändrats på den punkten. Trots att det var underläge med 2–0 redan efter en kvart i premiären mot ett starkt Frankrike har Pia Sundhage:s lag gått fram hur tryggt som helst. De var ikapp redan i paus, och förbi redan tidigt i andra halvlek.

USA har sådan anfallskraft, och sådan bredd i truppen, att de blir oerhört svårstoppade. Abby Wambach är bättre än på väldigt länge – kanske bättre än någonsin förr. Hon verkar väldigt vältränad och rörlig.

Bredvid sig har Wambach blixtsnabba Alex Morgan, som jag fortfarande tror kommer att vinna skytteligan till slut.
Som uppbackning har världens bästa anfallsduo bollskickliga lirare som Tobin Heath, Megan Rapinoe och Lauren Cheney. Försvarsspelet är fantastiskt. Backlinjen är högklassig, och längst bak står världens bästa målvakt, Hope Solo. Och på tre matcher hittills har man bara släppt till fem avslut mot eget mål.

På pappret skall USA köra över Nya Zeeland. Fast the Football Ferns är ett lurigt, och svårspelat lag. Och de vet att de kan stå emot USA:s stjärnor.
I januari ledde nämligen Nya Zeeland på bortaplan mot just USA fram tills en hemmadomare ordnade så att amerikanskorna kunde vända i slutminuterna.

Jag såg den matchen, och den måste ge Ferns rejält med energi och hopp. Defensivt är Ferns starka, med duktiga ytterbackarna Ria Percival och Ali Riley, och starka mittbacken Rebecca Smith. Även rutinerade målvakten Jenny Bindon har gjort ett fint intryck när jag sett henne. De höll emot Brasilien ända till slutminuterna, och gav även Storbritannien en hård match.

Att laget redan infriat sina mål, och slår ur underläge talar också för Ferns.

Allt annat talar dock för USA. Så jag tror knappast att vi får se Ferns köra sin haka igen, som de gjorde efter segern mot Kamerun i tisdags. Se den här.

Tipset: USA är trots allt favorit till 90–10.
Troliga startelvor:
USA: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Tobin Heath, Lauren Cheney, Shannon Boxx, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Nya Zeeland: Jenny Bindon – Ria Percival, Rebecca Smith, Abby Erceg, Ali Riley – Hannah Wilkinson, Hayley Moorwood, Katie Hoyle, Betsy HassetAmber Hearn och Sarah Gregorius.

Sveriges startelva mot USA

Sverige

* Sverige–Frankrike
Hampden Park, Glasgow, Skottland 13.00 (svensk tid)

Sverige är obesegrat, och har vunnit sin grupp. Frankrike åkte på en stjärnsmäll i premiären, och blev grupptvåa. Sverige vann, trots att man spelade en man kort under långt tid, när de här lagen möttes i bronsmatchen vid VM i fjol.

Trots det är Frankrike klara favoriter i den här kvartsfinalen.

Sverige först. Vårt lag är väldigt svårslaget, och har trots allt en bra stabilitet. På de nio senaste mästerskapsmatcherna har det blivit sex segrar, två kryss – och bara en förlust.

Vi är obesegrade i OS, och vår stjärna Lotta Schelin verkar vara på gång. Det borde vara med positiva vibbar man går in i slutspelet. Men med sig har laget också flera stora frågetecken.

Det gäller dels skadesituationen, där båda de centrala mittfältarna Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist dras med lite problem.

Det allra största frågetecknet gäller dock orken. Sveriges första halvlekar i turneringen har genomgående varit väldigt bra. Där har vi hållit högsta världsklass. Men efter paus har det sett väldigt mycket sämre ut, och det i varje match.

I sin blogg Nilssons nyanser på Expressens hemsida skrev Anders Nilsson för 1,5 månader sedan att det finns uppgifter från fjolårets VM på att spelarna i Japan och USA sprang 8–10 procent längre per match än de svenska. Här är en länk till det inlägget.

Jag hoppas inte det stämmer, för det skulle vara ett extremt underbetyg till träningsnivån i vårt svenska landslag. För tio procent är ju en gigantisk skillnad.
Man räknar med att fotbollsspelare springer 9,5–11,5 kilometer per match, lite beroende på roll i laget. Det innebär ju i så fall att de svenska spelarna springer 800–1150 meter kortare per man än Japans och USA:s.

Frankrikes lag känns närmast komplett. De bygger kring världens bästa klubblag, Lyon – och är mycket väl samspelta. Backlinje och målvakt är exempelvis rakt igenom Lyonspelare.

Offensivt kan man hota på många sätt. Man kan bygga långa anfall genom passningsskicklighet. Man har god skottstyrka från distans från Gaetane Thiney, Camille Abily och Elise Bussaglia – om hon spelar. Man har extrem snabbhet i Elodie Thomis. Man är bäst i världen på fasta situationer. Dels slår Abily, Sonia Bompastor och Louisa Necib fantastiska frisparkar och hörnor. Dels är mittbacksparet Laura Georges och Wendie Renard grymt starka i luftrummet.

Har inte Frankrike några svagheter då?

Jo, mittbackarna är lite långsamma. Och deras klubbkompis i Lyon, Lotta Schelin, vet förstås exakt hur hon skall göra för att ta sig förbi dem. Å andra sidan vet de exakt hur man stoppar Schelin också…
En annan svaghet i det franska laget, som det ofta pratas om är att de inte har någon toppforward av allra högsta världsklass. Men Marie-Laure Delie verkar vara i toppform, och har skött forwardsjobbet utmärkt hittills i OS. Så den svagheten känns inte så svag för tillfället…

Jag ser Frankrike som ett snäpp bättre än Japan. Vi är inte på något sätt chanslösa. Men samtliga svenska spelare måste spela på toppen av sin förmåga om det skall bli semifinal. Det gäller inte minst backarna, och kanske framför allt Hedvig Lindahl i målet.

Tipset: Frankrike favorit till 70–30
Troliga startelvor:
Sverige: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.
Frankrike: Sarah BouhaddiCorine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Sandrine Soubeyrand, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.

Japans startelva

Japans landslag, Nadeshiko

* Brasilien–Japan
Millennium Stadium, Cardiff, Wales, 18.00 (svensk tid)

I den här kvartsfinalen möts två lag som känns svagare än i fjol. Inför OS tippade jag att Brasilien skulle nå semifinal, medan Japan skulle missa. Nu tänker jag ändra det tipset.

För visst, Japan är lite sämre än i fjolårets VM. Framför allt offensivt.
Defensiven är det svårt att gnälla på. Japanskorna har ju faktiskt bara släppt in ett mål i OS, och motståndarna har bara lyckats få till tio skott mot Miho Fukumoto i Japans mål.

Men som sagt. Offensivt har Japan varit trubbigt. Mot Sverige skapade man massor av chanser, men avsluten var svaga. Yuki Ogimi är i god form, men har ändå inte gjort något mål ännu i spelen.
Den stora skillnaden för Japan jämfört med i fjol är att då var Homare Sawa i sitt livs form. Hon kom rätt till nästan varenda boll kring motståndarnas mål. I OS har Sawa varit blek. Kanske har vårens nackskada minskat hennes mod i straffområdet.

Men trots Sawas tveksamma form håller jag Japan som favoriter mot Brasilien. För Brasiiens form är ännu mer tveksam.

Visst ser man att många spelare har fina offensiva kvaliteter. Marta, Cristiane, Francielle och Thais Guedes har alla kapacitet att kunna avgöra matcher. Men för att kunna anfalla måste man vinna bollen. Och på den punkten har Brasilien visat sanslös oförmåga.

Lagspelet är stundtals obefintligt. Men vann tursamt mot Nya Zeeland med 1–0. Och mot Storbritannien på Wembley fick man knappt låna bollen.
Där visade det sig hur otroligt oorganiserat försvarsspelet är. Backlinjens positionsspel var obefintligt. Det kändes som rena kaoset.

Som jag ser det måste Brasilien ta ledningen för att kunna vinna. De får förlita sig till att någon av deras vassa anfallsstjärnor gör en individuell prestation som ger laget energi. Och att de sedan kan backa hem, krympa ytorna och kontra på japanskorna.

Men så tror jag inte att det blir. Jag tror att smarta japanskor kommer att löpa bort Brasiliens backar, och riva upp stora sår i sydamerikanskornas defensiv. Och trots de tidigare problemen i offensiven kommer Japan att göra ett par mål.

Tipset: Japan är favorit till 60–40.
Troliga startelvor:
Japan: Miho Fukumoto – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho SakaguchiAya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.
Brasilien: AndreiaErika, Aline Pellegrino, Renata Costa – Francielle, Ester, Formiga, Maurine – Thais Guedes, Cristiane och Marta.

Pinsamt experttips

Nordkorea vann med 2–0 i den avslutande matchen den första OS-dagen. Det blev därmed rakt igenom favoritsegrar i damfotbollens första gruppomgång.

I fjol, när jag var på plats på VM så såg jag knappt några andra matcher än Sveriges. Nu har jag sett minst 20 minuter av samtliga de sex matcher som spelats. Och jag vet inte om jag sett något som överraskat så mycket.

Jag tänkte sammanfatta dag ett genom att sätta betyg på mig själv som expert. Minns att jag i den stora OS-guiden tippade vilka lag som når kvartsfinal, och hur de åtta skulle formera sina startelvor i premiären.

Först så kan man konstatera att resultaten följer mina kvartsfinaltips klockrent hittills. Det är Nordkorea som kan blanda sig i. Men jag har svårt att tro att de kan ta poäng av Frankrike eller USA. Och då räcker det nog med segrar för Kanada och Nya Zeeland mot Sydafrika respektive Kamerun för att säkra sina kvartsfinalplatser.

Hur lyckades jag då med laguppställningarna?

Här är facit, match för match:

Storbritannien: Tio rätt. Jag hade med Ellen White i min startelva. Men hon kom in först i halvtid. Den jag missade var formstarka Karen Carney.
Nya Zeeland: Alla rätt.

Japan: Alla tio utespelare rätt. Däremot fel på målvakten. Jag kände mig ju så såker på att Ayumi Kaihori, som ju kom med i världslaget i fjol, skulle få nytt förtroende. Men Miho Fukumoto har fått mer speltid på sistone, så helt överraskande var det inte.
Kanada: Även här alla tio utespelare rätt. Men fel på målvakten. När Karina LeBlanc vaktade målet i båda matcherna i genrepsturneringen i Schweiz var jag säker på att hon rankades som etta. Men det blev Dalsjöforsmålvakten Erin McLeod som fick förtroendet ändå.

Frankrike: Alla rätt.
USA: Alla rätt.

Brasilien: Två fel. Jag trodde på Rossiyankaduon Aline Pellegrino och Cristiane. Men båda fick stå åt sidan. Eller ja, Cristiane kom in i halvtid och gjorde ett mål. De två spelare jag missade i startelvan var Fabiana och Erika.
Kamerun: Tippade ej

Sverige: Två fel. Illa. Jag trodde på Annica Svensson och Kosovare Asllani, men det blev Lina Nilsson och Sofia Jakobsson.
Sydafrika: Tippade jag ej

Nordkorea: Tippade jag ej
Colombia: Tippade jag ej

Facit blev alltså full poäng på tre lag, och tio rätt på tre. Minst kunnig är jag som väntat på Brasilien – och på Sverige.
Trots fullt godkända 81 rätt av 88 möjliga känner jag att jag får gå och ställa mig i skamvrån. För att ha två fel på den svenska startelvan – det är pinsamt.

Här är den stora OS-guiden

I morgon drar spelet i gång. Jag skall strax sjunka ner i en solstol med ett gäng OS-bilagor.

Jag har dock redan noterat att de inte lägger någon jättevikt vid damfotbollen. Så jag tänkte här ge alla nyfikna lite kött på benen. Någon bilaga blir det väl inte, men väl en köttig ranking av de tolv OS-lagen.

För de åtta lag jag tror kommer att nå kvartsfinal har jag även tippat morgondagens startelvor. Skall bli kul att se hur många rätt det blir av 88 möjliga…

Jag har tidigare länkat till Fifas lista över samtliga olympiska spelartrupper. Har ni missat den finns det inlägget här. Och här är spelschemat, dock med brittisk tid. Man får alltså lägga på en timma på de tider som står där.

Därmed är det dags för rankingen. Vi börjar bakifrån:

12) Kamerun
Världsranking: 50
Affischnamn: –
Trolig startelva: –
Kommentar: Ett lag jag egentligen inte har någon som helst koll på.
Jag noterar dock att Kamerun har ett gäng utlandsproffs. De har en spelare i franska förstaligan, en i franska andraligan, en i Rumänien, en i Serbien, en i Schweiz, en i Polen och två i ryska topplaget Energiya Voronezh.
Men laget innehåller ändå inga riktiga affischnamn. Och 0–2 mot Skottland i genrepet imponerar inte.

Nu är jag så gammal att jag minns när Kameruns herrar gjorde sina första insatser på den internationella mästerskapsscenen. Både 1982 och 1990 hade man lag utan namnkunniga stjärnor. Men oj vad bra lagen var.

Fast man kan inte bygga ett tips på lastgamla herrlagsmeriter. Så trots att Kamerun skrällde och slog ut Nigeria i OS-kvalet tror jag det här orutinerade laget får väldigt svårt att ta några poäng i gruppspelet.

11) Sydafrika
Världsranking: 61
Affischnamn: Mpumi Nompumelelo Nyandeni (Rossiyanka, Ryssland).
Trolig startelva: –
Kommentar: Banyana Banyana – som laget kallas – är ännu ett lag jag egentligen inte har någon koll på.
Men de är lägst rankade i mästerskapet, och har helt 15 av 18 spelare som tillhör klubbar i den egna ligan.
Lägg till att Sydafrika saknar mästerskapsrutin, och laget lär få lämna OS efter gruppspelet.

Men visst. Sofia Jakobsson:s kompis Pumi Nyandeni är en skicklig spelare. Och Sveriges Sydafrikaspion Andreas Bild pratar här om ett hårt arbetande och välorganiserat lag. Så de kanske i alla fall kan spräcka både mål- och poängnollan. Bara det inte sker mot Sverige…

10) Colombia
Världsranking: 28
Affischnamn: Yoreli Rincon (Gol Star, Colombia)
Trolig startelva: –
Kommentar: Colombia såg jag live mot Sverige i VM-premiären i fjol. Och på tv häromveckan då de föll med 2–1 mot Nya Zeeland.
Och jag noterar att det inte har hänt mycket på ett år. Colombias spelare är fortfarande bolltrygga, men saknar fysik. Man har svaga målvakter, och ingen vidare genombrottskraft i offensiven.
Laget känns som ett juniorlag, och kommer att få väldigt svårt att ta några poäng i spelens tuffaste grupp.

9) Nya Zeeland
Världsranking: 23
Affischnamn: Amber Hearn (Jena, Tyskland), Rebecca Smith (Wolfsburg, Tyskland), och Ali Riley (Malmö).
Trolig startelva: Jenny BindonRia Percival, Rebecca Smith, Abby Erceg, Ali Riley – Hannah Wilkinson, Hayley Moorwood, Katie Hoyle, Kirsty Yallop – Amber Hearn och Sarah Gregorius.
Kommentar: Nya Zeeland är ett väldigt svårspelat gäng. De bjuder inte på några tekniska finesser, men har stort hjärta. Alla jobbar stenhårt i defensiven, och man har en väldigt stark backlinje. Framför allt ytterbackarna håller högsta klass.
Ria Percival har ofta hållit Sara Thunebro utanför Frankfurts startelva under vintern, och Ali Riley har visat klass i Malmö.

Offensivt bildar de båda Tysklandsproffsen Amber Hearn och Sarah Gregorius ett välkomponerat forwardspar. Hearn är kraftfull och Gregorius kvick. Men framför allt är laget riktigt vasst på fasta situationer. Vittsjös Kirsty Yallop har bra känsla i vänsterfoten, och levererar fina hörnor och frisparkar.

Jag rankar Nya Zeeland som nionde bästa lag, men tror ändå att de kommer att få spela kvartsfinal. De har en bra lottning, och vinner man mot Kamerun borde ”Football Ferns” kunna ta sig in bland de åtta. Och de är alltså svårspelade, så väl där skulle jag inte bli förvånad om de skulle ställa till med en skräll.

8) Nordkorea
Världsranking: 8
Affischnamn: –
Trolig startelva: –
Kommentar: Ett lag jag helst hade velat slippa se i OS. Inte för spelarna, för dom är det synd om, utan för ledningen. Fjolårets dopningsskandal i VM borde ha inneburit att laget skulle vara avstängt även i OS.
Men de är med. Och jag har inte mycket koll på laget. För mycket är förändrat. I fjol hette speluppläggaren Yun Mi Jo. Hon är inte med i OS. Däremot har målvakten exakt samma namn.
I fjol hyllades nu 17-åriga, och tekniska yttermittfältaren Su Gyong Kim som lagets största talang. Nu är hon bara reserv.

Jag har ärligt talat inte någon vidare koll på nordkoreanskornas OS-lag. Inte mer än att det är rekordungt. En spelare är född 1987, två är födda 1989. Resten är 90-talister. Hela åtta spelare är tonåringar.
Laget har fått en makalöst tuff lottning. Och trots att jag tror att Nordkorea är åttonde bästa laget i OS, så tippar jag att de åker ut i gruppspelet. Jag tror nämligen att de förlorar mot USA och Frankrike. Därmed behövs det troligen en riktig storseger i morgon mot Colombia för att man skall kunna nå kvartsfinal.

7) Kanada
Världsranking: 7
Affischnamn: Christine Sinclair (klubblös)
Trolig startelva: Karina LeBlancRhian Wilkinson, Candace Chapman, Carmelina Moscato, Lauren SesselmannDesiree ScottDiana Matheson, Kaylyn Kyle, Sophie SchmidtMelissa Tancredi och Christine Sinclair.
Kommentar: Liknar i mångt och mycket Nya Zeeland. Det ser inte speciellt vackert ut. Spelet bygger på fysik, hjärta och stenhårt arbete.

Kanada är ett tungt lag att möta på många sätt. För inte nog med att de har ett stort antal välväxta spelare som använder alla sina kilon i närkamperna. De har ett dödligt vapen, i Christine Sinclair – världens bästa målskytt.
Hon är ett fenomen. Det kan se kantigt ut. Hon kan vara ute ur matchen långa stunder. Men när lägena kommer är hon där. Och hon förvaltar ovanligt många lägen på bästa sätt. Sinclair är givetvis Kanadas nyckelspelare.

Laget har även svagheter. Deras passningsspel är högst begränsat. De slår ofta riskfyllda passningar på egen planhalva. Och jag är glad att Karina LeBlanc ser ut att vara förstamålvakt, och inte Erin McLeod. För LeBlanc är en flaxig målvakt. Som jag ser det är hon inte alls lika säker som McLeod.

Jag tror att Kanada kommer att spela kvartsfinal. Troligen som en av de två bästa treorna, men kanske som tvåa. För jag är inte helt säker på att vi orkar slå Kanada i Newcastle.

6) Sverige
Världsranking: 4
Affischnamn: Lotta Schelin (Lyon, Frankrike)
Trolig startelva: Hedvig LindahlAnnica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara ThunebroLisa Dahlkvist, Nilla FischerKosovare Asllani, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.
Kommentar: Sverige är sämre än den aktuella världsrankingen. Laget har tappat fem spelare från VM-startelvan, och har varit långt från någon medaljklass under våren.
Försvarsspelet har vacklat, och anfallsspelet har till 100 procent handlat om enda superstjärnan, Lotta Schelin.
Det är upp till henne om Sverige skall kunna göra några mål, och motsvara de medaljförväntningar som alldeles för många svenskar har på laget.

Förbundskapten Thomas Dennerby har testat mycket under våren. Jag gissar att han till slut väljer bort duon Sofia Jakobsson och Antonia Göransson, som båda hade toppform i våras, men som inte glänst på sistone. Fast det är alltså en gissning. Det kan trots allt bli Jakobsson på Kosovare Asllani:s bekostnad.
För Sverige är inledningsmatchen mot Sydafrika livsviktig. Seger med ett par måls marginal där, och man är väldigt nära kvartsfinal. Och man kan i lugn och trygghet försöka hitta medaljspelet.

Jag tror att Sverige tar sig till kvartsfinal som grupptvåa. Men att det tar stopp där. Fast jag hoppas att laget växer under mästerskapet på samma sätt som i fjol, och att man dansar sig fram hela vägen till medalj.

5) Storbritannien
Världsranking: 9 (England)
Affischnamn: Kelly Smith (Arsenal) och Alex Scott (Arsenal).
Trolig startelva: Karen Bardsley – Alex Scott, Ifeoma Dieke, Casey Stoney, Stephanie HoughtonJill Scott, Kim Little, Anita Asante, Eniola AlukoEllen White, Kelly Smith.
Kommentar: Storbritannien är ett i försnacket rejält underskattat lag.
Man har hemmaplan, och är klart bättre än vad svenska experter tror. Minns att England slog Japan i VM i fjol, och att man föll på straffar mot Frankrike i kvartsfinalen.
Nu har brittiskorna en kanonlottning, och det engelska laget har förstärkts av två duktiga skotska spelare i Vittsjös Ifeoma Dieke och Arsenals Kim Little.

Jag tror att den brittiska publiken kommer att lyfta ett redan starkt lag. Jag tror att man når minst semifinal. För att brittiskorna kan mycket väl kan vinna grupp E, och i så fall ställas mot en grupptrea i kvartsfinal. Men även om det blir andraplats i gruppen har Storbritannien god semifinalchans. För då ställs man troligen mot Sverige eller Kanada i kvartsfinal. Och där tror jag faktiskt på brittisk seger.

4) Brasilien
Världsranking: 5
Affischnamn: Marta (Tyresö FF, Sverige) och Cristiane (Rossiyanka, Ryssland).
Trolig startelva: AndreiaBruna Benites, Aline Pellegrino, Renata Costa – Francielle, Ester, Formiga, MaurineThais Guedes, Cristiane och Marta.
Kommentar: Ett lag som trampat vatten sedan VM i fjol. Länge var man helt utan seger i år. Men vinster mot Colombia och Kanada nyligen gör att brasilianskorna trots allt kommer till London med lite självförtroende i bagaget.

Startelvan ovan är ganska mycket gissning. Förbundskaptenen har nämligen rört om ganska rejält under året. Dock utan att bitarna har fallit på plats. Och nu i veckan tvingades Tyresös Elaine att kasta in handduken på grund av skada.

Personligen hade jag gärna sett spektakulära Erika i laget. Hon har världens bästa tillslag på volley. Och spektakulära volleykanoner får mig att bli glad.
Däremot får inte Brasiliens damer mig att bli glad. Tvärtom är det ett lag som står för mycket av det som damfotbollen annars är tämligen befriad ifrån. De spelar ofta fult. De fullföljer tacklingarna även när de kommer in sent i duellerna. Och de har en tendens till att filma.
Jag hoppas det är borta nu i OS. Men jag tvekar tyvärr på att det är så.

Sett till form och osäkerheten i truppen borde inte Brasilien ha så stor chans. Men OS har blivit lite av Brasiliens specialitet. Man har alltid nått semifinal. Och de två senaste gångerna har man fallit i finalen, båda gångerna efter förlängning mot USA.
Lottningen är god. Och jag tror att det blir minst semifinal även den här gången – trots allt. Och väl där…

3) Japan
Världsranking: 3
Affischnamn: Homare Sawa (Inac Kobe Leonessa), Aya Miyama (Okoyama Yunogo Belle) och Yuki Ogimi (Turbine Potsdam, Tyskland).
Trolig startelva: Ayumi KaihoriYukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi – Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.
Kommentar: Kommer till OS med lite stukat självförtroende. Laget var i en bubbla av oslagbarhet fram till mötet med USA i Halmstad.
Men 1–4 mot USA och dessutom 0–2 mot Frankrike i genrepet har Japan kommit ner på jorden igen.

I fjol vann man VM på spanskt sätt – alltså utan en riktig forward på planen. Eller ja, Japans damer kom ju före Spaniens herrar, så det var väl snarare Spanien som vann EM på japanskt vis…
Nu är Yuki Ogimi (tidigare Nagasato) i superform, vilket innebär att Japan även har en forward av absolut världsklass.

Men på minuskontot finns att Homare Sawa inte har hittat VM-formen under våren. Kanske har det varit för mycket ståhej kring henne. Eller så är det så enkelt som att hennes huvudskada ställde till det.

Hursom helst. Japans lag är så starkt att det kommer att vinna grupp F. Men lottningen sedan är grymt tuff, och jag tror faktiskt att världsmästarna åker redan i kvartsfinalen. För där väntar USA eller Frankrike. Och då tror jag att det blir förlust.

2) Frankrike
Världsranking: 6
Affischnamn: Wendie Renard, Louisa Necib, Sonia Bompastor och Camille Abily (samtliga Lyon).
Trolig startelva: Sarah BouhaddiCorine Franco, Opehlie Meilleroux, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Elise Bussaglia, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane ThineyMarie-Laure Delie.
Kommentar: Ett glödhett lag med vinnarvana. Det senare kommer från att huvuddelen av spelarna tillhör Champions Leaguemästarinnorna Lyon, som ju i princip alltid vinner.
Men även det franska landslaget har gått fram som en slåttermaskin i år. Och 2–0-segern mot Japan i genrepet var extremt imponerande.

Frankrike har ett komplett lag, som kan hota offensivt på många sätt. De har fina frisparksläggare  i Louisa Necib, Sonia Bompastor och Camille Abily. De har kanske världens starkaste huvudspelare i Wendie Renard. De har extrem fart i Elodie Thomis. Och de har en forward i målgörarform i Marie-Laure Delie.

Frankrike har faktiskt potential att vinna OS-guld. Bara det att en toppspelare som Lyons Amandine Henry inte ens platsar i truppen talar för att fransyskorna har en bredd som bara USA kan matcha.

Och ja. Frankrike och USA möts redan i morgon i första omgången. Jag tror att de möts igen på Wembley i turneringens sista match.

1) USA
Världsranking: 1
Affischnamn: Hope Solo (Seattle Sounders), Abby Wambach (klubblös) och Alex Morgan (Seattle Sounders).
Trolig startelva: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’HaraTobin Heath, Lauren Cheney, Shannon Boxx, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Kommentar: Pia Sundhage har tveklöst turneringens bästa trupp att jobba med. På bänken sitter en mängd spelare som kan ändra en matchbild, som Carli Lloyd, Amy Rodriguez och Heather O’Reilly. De hade platsat i alla andra OS-startelvor.

Jag tror att Sundhages största funderingar inför OS handlar om vem som skall spela bredvid Christie Rampone i mittförsvaret, Rachel Buehler eller Becky Sauerbrunn. Och vilka som skall spela yttrar. Där har hon fem alternativ – alla av högsta världsklass.

Jag har sett USA en mängd gånger i år. Och jag kan inte säga att jag sett så hemskt många svagheter. Men väljer Sundhage att spela med Buehler är det mot henne motståndarna skall sätta in sina stötar.

Däremot har USA massor av styrkor. Så många att jag inte orkar räkna upp alla. Jag nöjer mig med att hylla forwardsparet.
Under våren har Alex Morgan varit glödhet. För några månader sedan trodde jag att det skulle vara hon som bar USA mot OS-guldet. Men på senare tid har även Abby Wambach vaknat till rejält. Hon är en klass bättre än i VM i fjol.
Därmed har USA det särklass starkaste anfallet i OS. Man har både extrem snabbhet och grym nickstyrka. Alltså är det väldigt svårt att välja hur man skall försvara sig mot amerikanskorna.

Och jag tror att det bär hela vägen för USA. Laget vänder hem med sitt tredje raka OS-guld.