Etikettarkiv: Landslaget

Seger, Schough, Champions Leaguefinal och sponsorer

Publicerad den av
3

I går fick vi den glada nyheten att Champions Leaguefinalen om två år spelas på Gamla Ullevi.

Jättekul med en final i Sverige, men nog är det väl lite defensivt med Gamla Ullevi? Där tar man bara in 15000 åskådare på matcher i Europaspelet. Borde man inte ha satsat på att fylla stora Ullevi i stället?

Dagens nyheter handlar om landslaget, och om att Caroline Seger och Olivia Schough är skadade och missar morgondagens VM-genrep mot Sydkorea. Tråkigt med skador i det här skedet, och oroande med Seger. Vi har ju ingen klockren ersättare till henne i den mer defensiva rollen på mittfältet.

Sannolikt får nu Nathalie Björn chansen att visa upp sig som Segers ersättare. Och skall man vara positiv så är det ju bra att Björn får så mycket tid som möjlig på sig att spela in sig i den för hennes ovana rollen. Seger kan ju missa matcher även på VM.

I övrigt är vi inne i en genrepsperiod inför VM. Kul här att flera matcher sänds på svensk tv, även sådana utan svenskt deltagande. Något sådant har man aldrig upplevt tidigare.

I förrgår sändes Skottlands genrep mot Jamaica på Viasat. Det var en match som skotskorna vann med 3–2 inför en rekordpublik av 18 555 på Hamden Park.

Det var första gången damlandslaget fick spela på den skotska nationalarenan. Och för Caroline Weir gick en barndomsdröm i uppfyllelse.

Och visst hade Weir många skäl att fira det här fina målet med att glida på knäna:

Tisdagens bomb stod Erin Cuthbert för.

Skotskorna vann alltså genrepet. Men Jamaica visade att laget har flyttat fram sina positioner rejält sedan fjolårets VM-kval. Sedan dess har man bland annat värvat fjolårets Vittsjöspelare Tiffany Cameron från Kanada. Cameron har jamaicanskt påbrå, och hade bara spelat träningslandskamper för Kanada. Därmed gick det att skriva över henne.

Jamaica har även värvat den före detta amerikanska U17-landslagsspelaren Havana Solaun. 26-åringen, som spelar sin klubbfotboll i norska Klepp, kunde välja att spela för USA, Kuba eller Jamaica. Valet faller alltså på det sistnämnda.

Så sent som vid lottningen såg jag Jamaica som VM:s klart sämsta lag. Den uppfattningen är numera ändrad. Sämst är Argentina och näst sämst är Thailand. Jamaica kan däremot vara en ganska otrevlig motståndare.

Förutsatt att skyttedrottningen Khadija ”Bunny” Shaw kan spela – vilket inte är säkert. Det har ju visat sig att Shaw inte bara gör mål mot blåbärsnationer. Utan att hon är en riktig klasspelare, som garanterat kommer att vara ett hett villebråd på transfermarknaden efter VM.

Shaw kommer från riktigt svåra uppväxtförhållanden. Hon skall ha förlorat fyra bröder, varav tre i gängstrider. Själv har 22-åringen tagit sig bort från slummen. Nyligen tog hon examen från University of Tennessee. I fjol utsågs hon till årets spelare av engelska tidningen The Guardian. Hennes fantastiska historia går att läsa här.

Hon har alltså även visat sig vara en fantastisk spelare. Shaw gjorde båda Jamaicas mål mot Skottland, och hennes målsnitt i landslaget ligger på över 1,4 mål per match. Och hon gör sina mål med båda fötterna.

Dock blev Shaw nedsparkad i den andra halvleken, och skadade fotleden. Därmed sjönk plötsligt Jamaicas VM-chanser ganska rejält. Vi får verkligen hoppas att Shaw snabbt blir återställd, för man vill ju självklart ha så många profiler som möjligt på plan i Frankrike.

I dag är det dags för nästa VM-genrep på Viasat Sport Premium. 17.45 visas matchen mellan Tyskland och Sveriges premiärmotståndare Chile. Det blir riktigt spännande att se hur Tiane Endler och hennes försvar kan stå emot ett allt starkare tyskt lag.

I morgon är det Sverige–Sydkorea 18.45 som sänds av TV12 och av Cmore.

På lördag är det massor av damfotboll på tv. 13.45 visar Sportkanalen U23-landslagets match mot Kina och 14.00 sänder Viasat Sport Premium VM-genrepet mellan England och Nya Zeeland. Och 18.15 är det nästa VM-genrep, då sänds Nederländerna–Australien på Viasat Fotboll. Däremot sänds inte Thailands genrep mot Belgien, en match som också spelas på lördag.

Slutligen på söndag 20.00 är det Norge–Sydafrika på Viasat Sport Premium. Visst är det fantastiskt att kunna se så många bra matcher utan att behöva leta fulstreamar?

Det händer ju positiva saker kring damfotbollen varje dag för tillfället. Nu innan VM passar nationella sponsorer på att uppmärksamma lagen. I Sverige har vi bland annat sett Ica göra en insamling till flickfotboll och Coca-Cola hjälpa till att göra statyer av fyra landslagsspelare.

I Spanien fick landslagsspelarna under gårdagen varsin trevlig överraskning från sponsorn Seat. Det här klippet är så kallad måbra-tv.

Här ser man vilka känslor en sponsor ännu så länge kan få inom damfotbollen. Jag har svårt att se att spelarna i det spanska herrlandslaget hade visat lika härliga känslor om de fått varsin Seat…

Apropå herr- och damlandslag laddar de franska nu upp gemensamt på förbundets anläggning i Clairefontaine. Även U21-herrarna är med. Frankrikes damer spelar för övrigt sitt genrep i morgon 21.00 mot Kina.

Det görs väldigt många bra inslag och reportage om damfotboll för tillfället. Många av dem handlar om kamp. Här är en bra fransk film på det temat:

Innan jag sätter punkt blir det lite ligafotboll. Jag ser hur ni som skriver i Forum Elitettan ofta är frustrerade över domarinsatserna.

Det är man garanterat även i Cork City efter den här slutsignalen i helgens match mot Wexford Youths i den irländska ligan. Wexford vann med 2–1 sedan slutsignalen kommit väldigt lägligt för laget…

Bottennotering för Sundhages Sverige

Publicerad den av
6

För någon timme sedan kom den nya världsrankingen. Nu finns det svart på vitt, det som man har haft på känn sedan EM-avslutningen – Sverige tillhör inte längre världens tio högst rankade lag.

På den nya rankinglistan är vi på plats elva med 1934 poäng. Det är såväl Sveriges klart sämsta placering som rankingpoäng någonsin. Poängmässigt sett har vi numera längre avstånd till ettan USA än till 23:an Belgien.

Pia Sundhage

I och med att den här rankingen kom kan man vi göra ett sista bokslut över Pia Sundhage:s tid som svensk förbundskapten. Här är de fem viktigaste beståndsdelarna:

EM 2013: Brons. Efter gruppseger åkte vårt lag ut mot Tyskland i semifinalen i hemma-EM. Betyget blev en svag trea – även om man hoppats på mer är medalj trots allt bra.

VM 2015: Ut i åttondelsfinal, 16:e placering. Efter att Fifa använt sig av ett mycket tveksamt seedningsupplägg lottades Sverige in i den överlägset tuffaste gruppen. Där slutade man trea, och gick vidare som 16:e och sista lag. I åttondelsfinalen blev Sundhages gäng utklassat av Tyskland. Det var Sveriges klart sämsta mästerskap någonsin, ett megafiasko. Betyget är en solklar etta.

OS 2016: Silver. Sverige fick en gratischans att kvala till OS genom att Storbritannien tackade nej till att ta Englands plats. Väl inkvalade slutade vårt lag grupptrea, trots en väldigt bra lottning. Sedan följde två minnesvärda segrar via straffsparkar som innebar att OS slutade med ett oväntat silver – vilket ju måste klassas som Sveriges främsta mästerskapsmerit någonsin. Betyget en stark fyra.

EM 2017. Ut i kvartsfinal. Sverige hade en bra lottning och inledde starkt med två raka nollor som innebar poäng mot Tyskland och seger mot Ryssland. Sedan tappade laget i stabilitet, blev grupptvåa och åkte ut mot Nederländerna i kvartsfinalen. Kvartsfinal är tangerat det sämsta svenska EM-resultatet någonsin. Betyget blir således icke godkänt – en etta.

Världsrankingen. Tog över som sexa, lämnar som elva. Hon tog över på 2019 poäng och lämnar alltså över som elva med 1934. Hon lämnar på det som både är tidernas klart sämsta placering och poäng. Betyget är förstås en etta.

Det innebär att Sundhages slutbetyg består av tre ettor, en trea och en fyra – vilket ger ett snittbetyg på 2,0 – godkänt, men inte mycket mer. Två lite mer omfattande sammanfattningar av Sundhages fem år på posten finns här och här.

Det som är nytt i det här inlägget jämfört med de båda andra sammanfattningarna av Sundhages förbundskaptenstid är ju att vi nu alltså även vet på vilken världsranking hon lämnar. När hon tog över för fem år sedan hade Aftonbladet en intervju med Kosovare Asllani, där hon sa så här om Sundhages föregångare Thomas Dennerby:

”Han har haft många år som förbundskapten, det var dags för någonting nytt. Det svenska damlandslaget behöver en vinnare som tar över så vi kan klättra på världsrankningen.”

Hon fick följdfrågan om vilken nivå hon tycker är rimlig för Sverige. Svaret blev:

”Absolut topp tre. Det har vi material för. Det är en vinnare som behövs. Sedan får ni gissa vem det är.”

Nu vet vi att Sverige aldrig ens var nära topp tre under Sundhages ledning. Dock har jag ännu inte hört någon spelare uttala sig kritiskt kring det fiaskot. Man kan ju undra lite över varför spelarna verkade tycka att det var ok att kritisera Dennerby, men inte Sundhage.

Sannolikt är det svenska landslag Sundhage lämnar över tidernas sämsta, fast det är inte helt säkert. Världsrankingen infördes först 2003, och vi hade några svaga år på 1990-talet.

Jämför man rankingen för de tre förbundskaptener som verkat sedan 2003 är Sundhage dock klart sämst i klassen.

2003 var Marika Domanski Lyfors svensk förbundskapten. Under henne var Sverige som bäst rankade fyra och hade som högst 2103 poäng.

När Thomas Dennerby tog över i juni 2005 var landslaget rankat som sexa med 2021 poäng – vilket då var sämsta noteringen dittills. Under Dennerbys ledning var Sverige uppe som trea i ett par omgångar, man hade som bäst 2100 poäng och som sämst 2005.

När han lämnade över till Sundhage var den svenska rankingen nästan exakt likadan som när han tog över. Vi låg på plats sex och hade 2019 poäng. Så långt hade Sverige aldrig varit lägre rankade än just sexa, och poängmässigt hade vi aldrig varit under 2000.

Rankingmässigt har Sundhage varit sämst i klassen. Under hennes fem år vid rodret har vi aldrig varit bättre rankade än femma (vilket vi var från mars 2014 till och med rankingen i mars året efter) och vi har aldrig haft högre rankingpoäng 2028.

Till Sundhages försvar kan man säga att fler länder har valt att satsa seriöst på sin damfotboll under den här perioden. Men som jag ser det har hon ändå underpresterat. Sverige har helt enkelt rasat betydligt lägre på listan än vi borde ha gjort.

För Peter Gerhardsson är det här däremot förstås rätt tacksamt på flera sätt. Det borde inte vara omöjligt att ganska snabbt ta några kliv uppåt. Det är ganska långa avstånd till lagen bakom på listan, medan Nederländerna, Japan, Brasilien och Nordkorea finns inom hyfsat räckhåll.

I övrigt borde det här ”rankingfiaskot” få igång en bred debatt om hur vi skall föra tillbaka svensk damfotboll till den yttersta världseliten. Även om det händer saker i många andra länder har vi fortfarande ett försteg, ett försteg som vi inte får slarva bort.

Som jag ser det håller vi dock på att just slarva bort det. Debatten måste föras i hela Damfotbollssverige, inte bara på förbundskansliet. Högst ansvarig för det här är Marika Domanski Lyfors. Jag skulle gärna se att hon drog i gång debatten genom att redovisa sin plan för hur Sverige skall ta tillbaka förlorad mark. Gärna i ett debattinlägg i någon av de större svenska medierna, eller varför inte på svenskfotboll.se?

* Alldeles nyss genomfördes lottningen till Champions Leagues sextondelsfinaler. För svensk del blev det en väldigt bra lottning. Rosengård får åka till Rumänien för att möta Cluj och Linköping till Cypern för att möta svensklaget Apollon. Det är två möten där de svenska lagen är jättefavoriter.

Apollon, där Julia Molin och Therese Björck spelar, har ju faktiskt slagit ut ett svenskt lag en gång. Det var Umeå som åkte på en förnedrande 4–1-förlust 2010. Men gör LFC sitt jobb bör det inte vara några problem.

Eftersom seedningssystemet är uselt blir det alltid några lite för bra matcher redan i sextondelsfinalerna. Den här gången lottades båda de tyska lagen mot tufft motstånd. Det blir nämligen Atletico Madrid–Wolfsburg och Chelsea–Bayern München. Fridolina Rolfö drabbar alltså samman med Magdalena Eriksson och Hedvig Lindahl.

De norska lagen brukar ju alltid dra Svarte Petter i de här lottningarna. Det blev ingen drömlottning den här gången, men inte heller någon riktig mardröm. Avaldsnes får det tufft mot Barcelona medan LSK känns som favorit mot ett brandskattat Bröndby.

Redan nu ser man att det kommer det att finnas flera sportsliga drömlotter till åttondelsfinalerna. Jag tänker på vinnarna i följande möten:

Paok–Sparta Prag
Stjarnan–Rossiyanka
BIIK Kazygurt–Glasgow City
Gintra–FC Zürich
Minsk–Sparta Prag

Dock kan det bli rätt dyra resor i några av de där fallen.

Slutligen lottades de oseedade svensklagen Fiorentina och Montpellier med Hjörring respektive Zvezda, vilket känns som riktigt bra lottningar för båda.

Sextondelsfinalerna spelas med första matchen 4–5 oktober och returer 11–12 oktober. Båda de svenska klubbarna börjar borta.

I dag imponerade Sundhage

Publicerad den av
6

I förra inlägget samlade jag rätt mycket kritik mot Pia Sundhage, men såg också lovande tendenser. I dag kommer jag huvudsakligen med beröm – jag såg just Sundhage och blev lite glad. Jag tycker nämligen att hon gjorde ett mycket bättre intryck än på länge.

Sundhage har ju nyss presenterat sin första landslagstrupp för året. Det är en ovanligt viktig januaritrupp, eftersom det kommer att vara de här spelarna som även spelar i OS-kvalet. Det är ju på den här samlingen i Göteborg som man kan träna in saker. Inför själva OS-kvalet är tiden så kort att det inte finns tid för något trimmande av annat än enstaka detaljer.

Jag lyckades missa att det gick att se själva presskonferensen live. Men jag hann se Sundhage i en ganska lång intervju med Expressens Mats Bråstedt. Min uppfattning är alltså att hon gjorde ett mycket gott intryck och svarade bra på de allra flesta frågorna.

Jag reagerade över två svar. Det första och största frågetecknet sätter jag för svaret till varför att Kosovare Asllani inte finns med bland de 23 spelarna. Där hänvisade Sundhage till att Asllani saknar klubb – och att hon inte har spelat någon 90-minutersmatch på länge.

Det var dåligt påläst. Asllani spelade 90 minuter med PSG mot Le Roche-sur-Yon i ligan den 7 november. Det är rätt många uttagna spelare i Sundhages trupp som både har mindre tid av högkvalitativ fotbollsträning på sistone och längre period utan 90-minutersmatcher än Asllani. Det hade med andra ord varit ärligare av Sundhage att rakt ut säga att hon inte tycker att Asllani platsar.

I sammanhanget har man även den senaste tiden läst att Sundhage ställt krav på att Asllani måste ha klubb och speltid för att vara med i landslaget. Det är möjligen bekvämt på kort sikt, men på längre sikt är det inte något smart krav. Inte alls. Här riskerar ju Sundhage att ha målat in sig i ett hörn om någon bärande landslagsspelare plötsligt är bänkad eller utan kontrakt en period.

Det andra frågetecknet sätter jag för att Sundhage menar att det täta spelschemat i kvalet gör att man sannolikt kommer att behöva ha olika startelvor i de tre matcherna. Visst är det bra att följa upp hur spelarna reagerar på tätt matchande, för vissa spelare har svårt att prestera med tätt schema. Samtidigt känns det som lite överreaktion, för spelschemat i kvalet är inte tätare än vad det brukar vara på mästerskap.

OS-kvalet avgörs ju med tre matcher på sju dagar. I själva OS brukar det vara match var tredje dag – alltså ett tätare schema. I EM 2013 spelade Sverige fem matcher på 14 dagar, och både i OS och EM klarade huvuddelen av spelarna av att starta i alla matcher.

Men som sagt, i huvudsak imponerade Sundhage i Expressenintervjun. Hon verkade trygg och målinriktad och tog sig snyggt igenom övriga frågor. Jag tyckte bland annat att hon skötte det bra när hon på direkt fråga konstaterade att det var konstigt att OS-kvalet spelas på konstgräs när själva OS avgörs på gräs, men att det inte var någon idé att lägga mer energi på det.

Truppen då? Börjar vi med de som saknas så är det nämnda Asllani som får rubrikerna. Fast det var ju väntat att hon skulle vara petad. Jag reagerar mer över hur Sundhage har tänkt sig sitt tremannamittfält. Att Caroline Seger och Lisa Dahlkvist har varsin plats är ju självklart.

I EM-kvalet spelade Sundhage med Lina Hurtig som tredjelänk i de två första matcherna och med Petra Larsson i den sista. Ingen av dem finns med i dagens trupp. Det gör inte heller Malin Diaz.

Uttagna är istället Emilia Appelqvist, Josefin Johansson och debutanten Petra Andersson. Andersson har jag sett för lite i bra omgivning för att kunna bedöma. De andra två borde ligga före i turordningen. Både gjorde ett bra jobb i Piteå under 2015, men ingen av dem är prövad på hög internationell nivå. Det finns alltså stora frågetecken här.

Personligen hade jag hellre sett Michelle De Jongh i stället för Andersson. Men som sagt, min bild av Eskilstunaförvärvet är inte helt klar – hon kanske är klockren i den här positionen.

Bland forwards finns inga frågetecken. Det står helt klart att Sundhage går all in på snabba djupledslöpare i tremannakedjan. Av sju uttagna forwards är det egentligen bara Fridolina Rolfö som avviker från mallen.

Hela truppen finns här. Under den långa samlingen i Göteborg spelar man en match, mot Skottland den 26 januari.

Lundgren totalsågar Dennerby

Publicerad den av
Svara

Vissa hemsidor är väldigt dåliga på att marknadsföra riktiga toppnyheter. En av dem är definitivt http://www.damfotboll.com.
Jag surfade in där nu vid lunchtid och var nära att strunta i att läsa en text med den intetsägande rubriken ”Sofia Lundgren – back in business”.

Damfotboll.coms nyhet om Sofia Lundgren

Sofia Lundgrens utspel om Dennerby på Damfotboll.com

Men en formulering i ingressen om att ”hon har intressanta saker att säga bland annat om sin situation i landslaget” fick mig ändå att klicka på texten.
Den visade sig innehålla sprängstoff. Linköpings FC:s målvakt går nämligen till stenhård attack mot hur landslagsledningen – alltså förbundskapten Thomas Dennerby – sköter målvaktsfrågan.
Läs själv Lundgrens utelämnande citat till damfotboll.com:

”När jag väl väljer att åka iväg biter jag ihop. Men så känner jag ibland, nä, men varför ska jag åka dit? Vi tre som är med nu har varit med ganska länge. De vet vad vi kan, de vet mina kvalitéer, de vet Kristins och Hedvigs kvalitéer och de vet våra svagheter. Om de ändå valt en målvakt då har de gjort det och då behöver man inte hålla på med det här tjafset ”nej, det är öppet inför varje år vem som ska spela”, för det ÄR inte öppet inför varje år! Det handlar inte om den som är bäst i serien – för två år sedan vann jag Årets målvakt, sedan vann Kristin Årets målvakt och fortfarande är det ingen av oss som får spela.”

Sofia Lundgren och Kristin Hammarström tränar

”Jag är för gammal för att vara med och sitta som tredjemålvakt i VM eller EM. Vad man än gör så tycks det inte ha någon betydelse. Min styrka är att vara jämn, jag gör sällan plattmatcher eller stora misstag, jag håller en bra nivå. Vi är förstås olika alla tre landslagsmålvakter. Men just detta att de aldrig kan säga till mig varför jag inte får spela. Så har det varit i flera år. Det kommer aldrig någon förklaring och då blir man ju ledsen…”

Missförstå mig rätt nu, jag tycker att http://www.damfotboll.com är en väldigt positiv sida för svensk damfotboll. Fast den kunde ha gjort ännu mycket större nytta om materialet hade varit bättre paketerat.
Det här är ett typexempel. Damfotboll.com har material som skulle kunna toppa sportsidorna i vilken större svensk tidning som helst. Fast man vågar inte berätta det fullt ut. Bara det att Lundgrens citat kommer sist i texten är ju ett kardinalfel.

Problemet är att de som jobbar åt hemsidan inte vågar sticka ut hakan lika långt som Sofia Lundgren. Det blir alldeles för slätstrukna texter med torra och intetsägande rubriker.
Det blir det till och med när Lundgren bjuder sidan på öppenhjärtiga, kritiska citat av ett slag man väldigt sällan ser från aktiva landslagsspelare.

Låt Dahlkvist och Sembrant marknadsföra landslaget

Publicerad den av
Svara

I flera inlägg har jag varit kritisk till marknadsföringen av bronshjältinnorna från VM i somras.

Nu är det dags att bjuda på ett tips om hur förbundet skulle kunna göra för att öka intresset för vårt landslag inför EM på hemmaplan 2013:
Skapa en videoblogg, som gör att fansen lär känna stjärnorna.

Jag har tidigare hyllat Kanadas andremålvakt Karina LeBlanc för att hon gör sig otroligt bra i tv.
Hon har en videoblogg kallad ”KK Cam”, där hon tar med sig supportrarna in i lokaler och sammanhang där de normalt inte har tillträde.

Videobloggar är något som många klubbar jobbar med i WPS. Här är ett klipp från FC Gold Prides blogg ”Kelley & Ali’s Corner” som gjordes av USA:s VM-spelare Kelley O’Hara och Nya Zeelands Ali Riley.

Tillbaka till LeBlanc. Nu i jul gjorde hon det här högst sevärda inslaget, där vi först får höra vad Kif Örebros målvakt Val Henderson lärde sig under sin höst i Sverige – att fika. Därefter bjuds vi på ett långt besök hos Kanadas landslag. Utöver flera kul intervjuer bjuder hela truppen på ett litet sång- och dansnummer, och så berättar storstjärnan Christine Sinclair hur hon gör för att få till sin favoritfrisyr…

När får vi se ett sådant grymt underhållande reportage inifrån det svenska landslaget?
Och vem skulle kunna bli Sveriges LeBlanc?

Den första frågan lämnar jag till andra att besvara. På den andra skulle svaret kunna vara Lisa Dahlkvist och, eller Linda Sembrant.
De båda har lagt ut en del kul klipp på sin gemensamma blogg Sommar med Sempan och Dala.
Ge dem lite resurser och marknadsföring och vi skulle kunna ha en riktigt bra svensk videoblogg, som skulle kunna öka intresset för vårt bästa A-landslag i fotboll.