Champions League – och rika män

Alldeles nyss blev lottningen av åttondelsfinalerna av Champions League klar. Där står det klart att Danmark bör ha mycket goda chanser att få ett lag i kvartsfinal. Bröndby lottades nämligen mot skotska Glasgow.

Däremot fick det andra danska laget Hjörring, svårast möjliga lottning i form av Lyon.

Det fanns två nitlotter i potten med oseedade lag, Arsenal och Atletico Madrid. De lottades mot Slavia Prag respektive Manchester City. Det är således de båda matcherna som blir de mest intressanta åttondelsfinalerna.

Här är alla åtta åttondelsfinaler:
Glasgow–Bröndby
Barcelona–Minsk
Biik Kazygurt–Bayern München
Lyon–Fortuna Hjörring
PSG–Breidablik
Wolfsburg–Twente
Slavia Prag–Arsenal
Manchester City–Atletico Madrid

Jag tänkte även passa på att komma med några noteringar från de senaste dagarna. Dels såg jag att Vivanne Miedema tycker så här om att hon hamnade utanför världslaget:

”Jag tror att vi alla vet att det handlar om popularitet och jag publicerar inte så mycket på instagram eller twitter, så det är troligen där det jag föll. För att vara ärlig struntar jag fullständigt i sådana här individuella utmärkelser, jag tycker att de är ett skämt.”

En annan notering gjorde jag när jag åkte ner till Göteborg i går. Under resan satt jag och läste lite Anders Thall:s bok ”Vi hänger med, Vittsjö GIK – byalaget som spelar i damallsvenskan mot alla odds”.

Där reagerade jag över att klubbens storsponsor var bortgångne Calevi Hämäläinen. Samt att det var Olof Stenhammar som gick in och ordnade så att klubben kunde spela vidare på Vittsjö idrottspark. I bakhuvudet hade jag att Kungsbackas elitlicens räddas av Gunnar Sivertsen. Och Växjös av Santhe Dahl.

Gemensam nämnare för de här fyra välgörarna är att de är män. Jag började fundera över vilka kvinnor vi har som sponsrar svensk damfotboll. Men när jag började fundera över vilka det är som lägger större pengar på sporten dök bara ännu fler män upp i bakhuvudet.

Tittar vi på våra toppklubbar är ju Rosengårds satsning möjlig genom miljardären Dan Olofsson och Göteborgs satsning drivs av miljardären Peter Bronsman. Jag har inte koll på hur det ser ut i alla klubbar, och vet att huvuddelen av Sveriges rikaste personer ju är män. Men jag tycker ändå att det är lite konstigt att jag inte kan komma på en enda kvinna som kan räknas som storfinansiär av svensk damfotboll. Eller?

 

En guide till EM-kvalet

I dag 17.30 inleds EM-kvalet med matcherna Israel–Italien och Litauen–Kroatien. Under kvällen spelas ytterligare tre matcher, bland annat Island–Ungern i Sveriges grupp.

EM 2021 spelas i England, och således är det Englands Lionesses som är enda laget som är klart för mästerskapet. Övriga 15 platser fördelas i kvalet, där 47 lag ställer upp. Noterbart är att Cypern för första gången ställer upp i ett stort mästerskap på seniornivå, samt att Kosovo gör sitt första EM-kval.

Noterbart också att det har varit förkval i de tre senaste EM-turneringarna. Det för att minska ner antalet blåbärsnationer och undvika alltför många storsegrar. I år har det dock inte varit något förkval, utan det är fler svaga lag med i det här kvalet än det har varit till turneringarna 2009, 2013 och 2017.

De 47 kvallagen är uppdelade på nio grupper där vinnarna och de tre bästa tvåorna tar direktplatser till slutspelet. Eftersom det är olika många lag i grupperna räknas bara matcherna mot gruppettan, -trean, -fyran och -femman när man jämför de olika grupptvåorna.

Då Sveriges grupp bara innehåller fem lag räknas således alla Sveriges matcher in, vilket gör att det kan vara viktigt att vräka in mål mot svaga Lettland på tisdag.

De sex sämsta grupptvåorna får spela playoff om de tre sista platserna i oktober nästa år.

Här är en genomgång av kvalet, grupp för grupp:

Holland

Grupp A

Nederländerna (regerande mästare – rankat 3 i världen), Ryssland (rankat 25 i världen), Slovenien (51), Turkiet (62), Kosovo (126) och Estland (99).

Den här gruppen skall VM-finalisten Nederländerna vinna enkelt. Det troliga är att man går rent, alltså utan poängförlust. Känslan är att man nog till och med kan klara sig utan insläppta mål.

Ryssland är näst högst rankat i gruppen och bör också ta andraplatsen. Ryskorna har dock tappat lite i slagstyrka de senaste åren, och mitt tips är att de kammar noll mot Nederländerna och att de också kan tappa någon poäng mot Slovenien. Därmed går de miste om att bli en av de tre bästa tvåorna, och tvingas således till playoff för att nå EM.

Slovenien är lite på uppgång, och har bland annat vunnit med 3–1 mot Ukraina i år – vilket ju är ett bra resultat. Men det rimliga tipset är att slovenskorna blir trea i gruppen.

De tre sista lagen i gruppen är riktigt svaga. Det skulle vara en skräll om Turkiet, Estland eller Kosovo tog poäng mot de tre andra lagen. De här tre gängen får i första hand kämpa om att undvika jumboplatsen i gruppen.

Danmark

Grupp B

Italien (14), Danmark (15), Bosnien-Hercegovina (67), Israel (64), Malta (102) och Georgien (112)

Den här gruppen är en av de på förhand mest ovissa. Har finns två riktigt starka segerkandidater i VM-kvartsfinalisterna Italien och EM-finalisterna Danmark. De ligger också på platserna bredvid varandra på världsrankingen.

Mitt tips är att Italien vinner gruppen, men att Danmark tar minst en poäng av italienskorna. Då de båda topplagen lär gå rent mot de övriga fyra lagen bör Danmark bli en av de grupptvåor som tar en direktplats till slutspelet.

För de fyra sista lagen i den här gruppen är riktigt svaga. Inget av dem har med kampen om EM-platser att göra.

Norge

Grupp C

Norge (12), Wales (32), Vitryssland (54), Nordirland (59), Färöarna (85).

Här är VM-kvartsfinalisterna från Norge klara gruppfavoriter. Martin Sjögren:s lag får dock se upp lite med ett allt starkare Wales.

Lagen möttes även i det förra EM-kvalet. Då vann norskorna gruppen, medan Wales kom trea. Norge vann då båda de inbördes matcherna.

Men sedan dess har Wales flyttat fram sina positioner. Laget förlorade bara en match i VM-kvalet. Bland annat fick man där fina 0–0 borta mot England. Ett stort avbräck för Wales är ju att lagets storstjärna Jessica Fishlock missar stora delar av kvalet eftersom hon drog av korsbandet i somras. Wales har dock flera andra spännande spelare, som exempelvis lagkaptenen Sophie Ingle från Chelsea och forwarden Natasha Harding från Reading.

Känslan är ändå att Wales som bäst blir tvåa i gruppen – samt att de kommer att tvingas till playoff för att nå en EM-plats. Både Vitryssland och Nordirland är nämligen lag som kan skrälla till ibland, framför allt på hemmaplan. Risken finns alltså att Wales tappar poäng mot något av de lagen.

Färöarna däremot känns som given gruppjumbo.

Ewa Pajor

Grupp D

Spanien (13), Tjeckien (28), Polen (29), Moldavien (96), Azerbajdzjan (76).

Den här gruppen kommer Spanien att vinna. Troligen kommer man att göra det med full poäng. Det även om bortamatcherna i Tjeckien och Polen kan bli lite luriga.

Just tjeckiskor och polskor gör upp om andraplatsen. Båda lagen är på frammarsch, och deras kamp blir spännande. Jag håller Polen som mycket knapp favorit i kampen om andraplatsen.

Polskorna imponerade i Algarve cup där de vann både mot Spanien och Nederländerna. Låt vara att båda lagen ställde upp rätt B-betonat – det var ändå besked om att Polen är mer än bara Ewa Pajor. Polen spelade även oavgjort mot Italien i april. Men det går inte att räkna mot Tjeckien. Det senaste året har de vunnit mot lag som Ryssland, Sydafrika och Finland, samt spelat oavgjort borta mot Island.

Mitt tips är att det lag av Polen och Tjeckien som kniper andraplatsen tvingas till playoff.

Moldavien och Azerbajdzjan är bara utfyllnad. De gör upp inbördes om att slippa sistaplatsen.

Skottland

Grupp E

Skottland (22), Finland (31), Portugal (30), Albanien (78), Cypern (117)

Det här är den på pappret sämsta gruppen. Det är även en speciell grupp för svenska Anna Signeul. I förra EM-kvalet ledde hon Skottland till landets första stora mästerskap. Nu skall hon försöka ta Finland tillbaka till den stora scenen, delvis på skotskornas bekostnad.

Jag tror dock tyvärr för Signeul att det blir tufft att leda Finland till EM-slutspel igen. Mitt tips är nämligen att gruppsegern står mellan Skottland och Portugal.

Skotskorna var ju med i VM i somras. Där hade de knappast marginalerna med sig. De blev lurade på en straff i 2–1-förlusten mot Japan och vi minns ju hur målvakten Lee Alexander var någon millimeter framför mållinjen när hon räddade Argentinas straff i sista gruppmatchen. Om straffen inte hade fått skjutas om hade skotskorna fått spela slutspel.

Skottland får segertipset här, men det var nära att jag istället tog Portugal som favoriter. Vi minns ju hur portugisiskorna vann med 2–1 mot Sverige i Algarve cup i våras.

Då gjorde Claudia Neto segermålet på övertid. Det är också den före detta Linköpingsspelaren som bär det allt starkare portugisiska laget. Jag tippar att hon bär det till playoff.

Finland kommer att vinna matcherna mot svaga Albanien och Cypern, och finskorna kan även knipa någon poäng mot de båda topplagen. Men totalt sett tror jag alltså att Finland får nöja sig med en försmädlig tredjeplats. I det senaste EM-kvalet var det ju just Portugal som lurade Finland på en playoffplats.

Sverige

Grupp F

Sverige (6), Island (17), Ungern (45), Slovakien (47), Lettland (93).

Då var vi framme vid Sveriges grupp. På pappret är det den med flest bra lag. Ingen annan grupp innehåller nämligen fyra lag på världsrankingens topp 50. Lägger man ihop rankingen för alla lag i grupperna får dessutom den här gruppen ganska klart lägst totalsiffra.

VM-trean Sverige är expert på att klara kval, och vårt lag får således räknas som ganska klar favorit. Utgångstipset är att svenskorna går genom gruppen utan poängförlust.

Framför allt skall Sverige gå rent på hemmaplan. Däremot är det tre ganska tuffa bortamatcher. Framför allt är Island ett svårspelat motstånd. Och såväl Ungern som Slovakien har blivit allt bättre.

Island vann ju ena matchen mot Tyskland i VM-kvalet, och vi minns att Sverige bara vann med 2–1 mot Slovakien i förra EM-kvalet samt att Ungern höll emot länge i VM-kvalet förra året. Då vann i och för sig Sverige till slut med 4–1, men de sista målen kom i 87:e respektive 90:e minuten.

Bakom Sverige är Island favorit till andraplatsen. Jag tror dock inte att de tar så många poäng att de blir en av de tre bästa tvåorna, utan isländskorna får nog inrikta sig på playoff nästa höst.

Jag tror att Slovakien blir trea och Ungern fyra. Lettland däremot blir gruppens slagpåse. Mitt tips är att lettiskorna inte tar en enda poäng.

Österrikisk glädje

Grupp G

Frankrike (4), Österrike (21), Serbien (43), Kazakstan (73), Nordmakedonien (127).

Jag var på plats i Utrecht och såg Österrike ta en sensationell poäng mot Frankrike i EM-slutspelet för två år sedan. I den turneringen gick Österrike till slut ett steg längre än Frankrike.

I det här kvalet är dock Frankrike jättefavorit till att ta direktplatsen. Mitt tips är att laget går rent, samt att de gör det utan att släppa in mål. Tipset är också att Österrike tar 18 poäng och får en så bra målskillnad att laget också tar en direktplats till EM-slutspelet.

Det är Serbien som möjligen kan sno någon poäng från Österrike, och tvinga dem till playoff. Men att Frankrike blir etta och Österrike tvåa i den här gruppen känns klar.

Det känns även klart att Serbien blir trea. De två sista lagen, Kazakstan och Nordmakedonien, är riktigt svaga, vilket ger förutsättningar till att topplagen kan få riktigt vass målskillnad.

Grupp H

Schweiz (18), Belgien (19), Rumänien (42), Kroatien (55), Litauen (106)

Om Sveriges grupp är den med lägst totalranking är den här den med minst avstånd på rankingen mellan första och fjärde lag. Den här gruppen bör alltså kunna bli den jämnaste.

Jag tror också att det blir jämnt om gruppsegern, men bara mellan två lag. Det står mellan ett Schweiz på nedgång och ett Belgien på uppgång. Och jag tippar på belgisk gruppseger.

Lagen möttes i VM-playoff förra hösten. Då vann Schweiz med 3–3 och fler bortamål. Då var dock viktiga Lara Dickenmann med. Sedan drog hon först av korsbandet, och sedan tackade Wolfsburgspelaren för sig i landslaget efter 53 mål på 135 matcher. Ett tungt avbräck för ett Schweiz som backat sedan det förra EM-slutspelet.

Belgien har däremot sakta men säkert flyttat fram sina positioner. Jag tror att Janice Cayman och Tessa Wullaert leder de röda flammorna (landslaget kallas Red Flames) till gruppseger – och EM.

Men jag tror också att Schweiz tar en direktplats till mästerskapet. Jag tror nämligen att de går rent mot de övriga tre lagen i gruppen. Och då kan det räcka med en poäng mot Belgien för att bli en av de bästa grupptvåorna.

Men Rumänien och Kroatien är absolut inte ofarliga. Det är två lag som framför allt är svårspelade på deras hemmaplaner. Minns att Sverige fick kämpa för 2–0-segern i Kroatien i Peter Gerhardsson:s debutlandskamp. I VM-kvalet snodde ju dessutom Kroatien poäng på bortaplan mot Danmark. Och Rumänien snodde en poäng av Portugal i VM-kvalet.

I det kvalet spelade för övrigt Belgien och Rumänien i samma grupp. Belgiskorna vann med 3–2 hemma och 1–0 borta. Så det blir ingen helt enkel resa mot EM-slutspel för Belgien.

Yana Kalinina (7), Daryna Apanaschenko (17) och Veronika Andrukhiv (5).

Grupp I

Tyskland (2), Ukraina (24), Irland (33), Grekland (65), Montenegro (98).

Den här gruppen kommer Tyskland att vinna i stor stil. Bortamatcherna i Ukraina och Irland är inte helt lätta, men jag tror ändå att tyskorna tar full poäng.

Just Ukraina och Irland slåss om andraplatsen medan Grekland och Montenegro är ren utfyllnad. Kampen om andraplatsen känns däremot vidöppen. Ukraina visade i VM-kvalet att de har kvaliteter, och Irland har varit svårspelat i flera år. Känslan är att det kan vara dags för irländskorna att få till en lite större framgång. Och den framgången blir att ta sig till playoff.

Men Ukraina lär inte ge sig utan kamp. Vi vet ju hur bra Daryna Apanaschenko kan vara när hon får utrymme. Hon ledde ju Ukraina till en sensationell seger mot Sverige i VM-kvalet.

Därmed är min genomgång av grupperna i EM-kvalet klar. Sammanfattningsvis tippar jag alltså att följande lag når slutspelet:

Som arrangör (klart): England

Som gruppsegrare: Holland, Italien, Norge, Spanien, Skottland, Sverige, Frankrike, Belgien och Tyskland.

Som bästa grupptvåor: Danmark, Österrike och Schweiz.

Dessutom tippar jag att följande sex lag får spela playoff om de sista tre platserna: Ryssland, Wales, Polen, Portugal, Island och Irland.

I Afrika är OS-kvalet i gång. I går spelade Hanna Boubezari:s Algeriet mot Thomas Dennerby:s Nigeria. Nigeria vann bortamatchen mot 2–0 och har således bra chans att gå vidare till nästa omgång.

Noterbart är att Dennerby fick spela med en elva som inte alls såg ut som hans VM-elva. Exempelvis saknades alla Sverigeproffsen.

Jag vet inte huruvida Boubezari fick debutera eller inte. Klart är att hon inte ingick i startelvan. Men jag har inte sett några uppgifter om Algeriets byten. Jag ser inte heller Boubezari i spel på någon av de här bilderna.

Det är för övrigt riktigt usel rapportering kring damlandskamper i Afrika. På det afrikanska fotbollsförbundet CAF:s hemsida går det exempelvis inte att hitta gårdagens slutresultat ännu. Svagt.

Stark lär däremot publiksiffran bli i USA, när laget tar emot Portugal i natt (avspark 01.00) på The Linc i Philadelphia. I går var det sålt 46 000 biljetter till matchen. Inte dåligt för en träningsmatch.

När finalen av de Sydostasiatiska mästerskapen spelades i Chonburi, Thailand var det däremot bara 550 åskådare. De fick se Vietnam vinna med 1–0 mot värdnationen efter förlängning. Segerskytt blev lagkapten Huynh Nhu, som blev så glad att hon drog av sig tröjan och sprang ut över löparbanorna. Det kostade henne en utvisning, för hon hade redan dragit på sig ett gult kort tidigare i matchen.

Bilderna nedan är rätt roliga, där Vietnam försöker slippa det röda kortet genom att byta ut målskytten. Något som är nära att lyckas.

Nhu kan nog ta sitt röda kort. Det blev ju seger, Vietnams tredje i mästerskapet. Thailand är bäst med fyra titlar. Sedan har Myanmar två, medan Japan och Australien har varsin seger. I år ställde dock varken Japan eller Australien upp.

Slutligen till en inhemsk nyhet. Örebrotränaren Stefan Ärnsved fick ju en hel del rubriker härom veckan.

Han anmäldes till disciplinnämnden efter att ha protesterat på ett olämpligt sätt mot ett domslut i matchen mot Göteborg. Ni minns kanske situationen där Heather Williams borde ha fått straff i duell med Jennifer Falk.

Precis som jag tyckte Ärnsved att det borde ha varit straff, vilket han berättade för domarna. Enligt tidigare rapportering skulle Örebrotränaren ha lagt handen på fjärdedomarens axel och kallat henne för ”lilla gumman”.

Nu har Ärnsved blivit friad av disciplinnämnden, och han ger sin beskrivning av situationen på klubbens hemsida. Där ber han om ursäkt för det inträffade, och hävdar med bestämdhet att han inte sa ”lilla gumman” utan ”lilla vän”.

Och lyssnar man noga på tv-sändningen från matchen hör man fjärdedomaren ropa något som avslutas med ”lilla vän”. Så Ärnsved har med stor sannolikhet rätt i att han aldrig sa ”lilla gumman”.

Sammanfattningsvis känns det rimligt att Ärnsved frias. Visst var hans uttalande olämpligt, men jag tycker inte att det var värt någon större bestraffning än den han redan fått genom tidigare medierapportering.

 

Lottningar, nomineringar – och Kungsbacka DFF Marathon

I morgon klockan 13.30 lottas sextondelsfinalerna i Champions League. Inför lottningen ser jag det som att de svenska lagen har cirka 50 procents chans att gå vidare till åttondelsfinal.

Det finns ju några lotter som är näst intill omöjliga. Både Göteborg och Piteå är ju exempelvis chanslösa mot Lyon och Wolfsburg. Och våra lag skulle heller inte ha så stora chanser mot Bayern München, PSG, Manchester City samt mot de båda spanska lagen.

Mot lag som FC Zürich, Glasgow City, Twente och BIIK Kazygurt skulle de svenska lagen vara klara favoriter. Våra lag skulle även vara favoriter mot de båda danska och tjeckiska lagen samt mot Fiorentina.

Mycket avgörs alltså för våra båda lag i morgon 13.30. Lottningen direktsänds på uefas hemsida.

Jag har många gånger tidigare kritiserat Uefas klubbranking. Och det finns anledning att göra det igen. Det är ju faktiskt närmast patetiskt att serbiska ZFK Spartak Subotica kan vara rankat före både de engelska och svenska mästarinnorna.

Subotica har aldrig vunnit en utslagsomgång i Champions Leauge. Däremot har de vunnit ligaguldet i Serbien nio år i rad. 2012, 2013, 2015 och 2018 har man tagit sig vidare ur gruppspelet. I slutspelet har det blivit åtta förlorade matcher och målskillnaden 3–24.

Men med Uefas sätt att räkna anses det alltså bättre att spela Champions League fem år i rad än att vinna WSL eller damallsvenskan. Det tycker jag är vansinnigt.

I dag har Uefa presenterat finalisterna i omröstningen om vem som varit Europas bästa spelare säsongen 2018/19. Det är Lyontrion Lucy Bronze, Ada Hegerberg och Amandine Henry som gör upp om segern.

Det spännande med finalisterna är ju att Hegerberg egentligen hade en ganska svag säsong. Dock slog hon ju till med hattrick i Champions Leaguefinalen, och det kan således räcka med en riktigt bra match för att prisas som bäst i Europa.

Placeringarna 4–10 blev så här:

4) Vivianne Miedema – 31 poäng
5) Ellen White – 22 poäng
6) Pernille Harder – 21 poäng
7) Dzsenifer Marozsán – 12 poäng
8) Caroline Graham Hansen – 10 poäng
9) Lieke Martens och Wendie Renard – båda på 9 poäng

Det är mycket Lyon på den där listan. Lyon är för övrigt just nu i USA för att spela det inofficiella världsmästerskapet för klubblag, Women’s International Champions Cup. Där spelar det franska mästarlaget nu 23.00 semifinal mot spanska mästarinnorna Atletico Madrid. Se matchen härSe matchen här. I den andra semifinalen (01.30 i natt) möts NWSL-mästarinnorna North Carolina Courage och engelska ligatvåan Manchester City. Final och tredjeprismatch spelas natten mot måndag.

På hemmaplan väntar vi på att få veta vem som blir Pauline Hammarlund:s ersättare i EM-kvaltruppen. Det troliga är ju att det blir Mimmi Larsson, om inte de skavanker som stoppade henne från spel i går stoppar henne. I så fall kanske det kan vara dags för Rebecka Blomqvist?

Jag tror att svaga Lettland skulle kunna passa Göteborgsanfallaren ganska bra. Lettiskorna är riktigt dåliga, ett lag som knappast hade hållit sig kvar i damallsvenskan.

Gissningsvis väntar landslagsledningen ut helgens omgång innan Hammarlunds ersättare offentliggörs.

I dag har för övrigt tredje omgången av Svenska cupen lottats. Det är geografisk lottning, vilket innebär flera spännande derbyn. Tyresö slog ut Hammarby i går. Nästa gång väntar AIK för division I-laget. I norr ställs Morön mot Piteå. De lagen möttes i genrep i april, och då vann Skelleftelaget med 3–2. I fjol skrällvann Jitex mot Vittsjö i cupen. Nu får Vittsjö chans till revansch.

Först trodde jag att det var klart att det skulle bli minst ett division I-lag i nästa års gruppspel, eftersom länken från förbundets odugliga hemsida visar att Älvsjö AIK lottats mot Bollstanäs i en av sextondelsfinalerna. Fast det är inte korrekt. Efter att det här inlägget först publicerats blev jag uppmärksammad på att Älvsjö och Bollstanäs möts i en 32-delsfinal. Vinnaren där skall möta Eskilstuna United om en plats i gruppspelet.

Slutligen brukar det ju heta att tala är silver och att tiga är guld. Radio Hallands reporter Anton Berglund hade garanterat tyckt att det varit guld om han tigit i går inför matchen Kungsbacka–Linköping.

Men Berglund teg inte, utan i sändning sa han att han skulle springa mellan Varberg och Kungsbacka om KDFF tog poäng. Hör inslaget genom att klicka på den här länken. Eller på länken i den här tweeten:

Den kortaste vägen mellan städerna är på marathondistans, alltså 42 kilometer. Så Berglund får börja träna. Kungsbackabacken Emilia Hjertberg tyckte för övrigt att Berglund borde få springa sträckan tre gånger eftersom laget tog tre poäng. Men det är nog tillräckligt med ett Kungsbacka DFF Marathon för Berglund.

V som i fredagens vinnarlag

Vittsjö är ny tabelltrea och Växjö har fått andrum i bottenstriden. Det blev resultatet av dagens båda intressanta matcher i damallsvenskan.

Vi är många som ofta skriver om hur jämn årets damallsvenska är. Men om vi börjar i botten så man undrar ju lite över lagens jämnhet. I förra omgången imponerade LB07 spelmässigt, och var det klart bättre laget i matchen mot Djurgården. Samtidigt blev Växjö totalt överkört av Rosengård.

I dagens match på Myresjöhus Arena var däremot Växjö flera klasser bättre än LB07. De första tio minuterna kom inte gästerna över mittlinjen, och till slut hade jag 14–3 i småländsk favör i klara målchanser. Man undrar ju hur bra Rosengård var senast, och hur dåligt Djurgården var.

Anna Anvegård

Utöver tre poäng och andrum i bottenstriden var det förstås glädjande för Växjö att storstjärnan Anna Anvegård gjorde två mål. Det var garanterat även ett berg som föll från hennes eget hjärta. Jag minns nämligen mitt och TT-reportern Marie Karlsson:s samtal med Anvegård efter segern mot Thailand i Nice, alltså Växjöspelarens första och hittills enda VM-match från start.

Då pratade Anvegård om hennes målskytte under våren. Eller snarare hennes uteblivna målskytte.

”Jag har gjort många mål tidigare och jag hoppas att det skall lossna.”

Har det grämt dig under våren, att du inte har gjort så många mål?

”Ja, det var rätt så tufft och man har tänkt på det rätt mycket. Speciellt när det inte har gått så bra för laget. Är man van vid att göra mycket mål förväntar sig folk att man skall göra det. Och gör man inte det för man höra det. Men det är inte det värsta – det är att man tänker på det själv. … Jag ligger inte sömnlös, men det har varit några tuffa veckor, det skall jag inte ljuga om. Men det är en ny upplevelse, och man får lära sig från det.”

Tänker man negativa tankar när chanserna dyker upp, eller kommer det efteråt?

”Nej, inte när jag spelar, då är det bara att göra det bästa av situationen. Det kommer efter matcherna, att man blir besviken på sin insats, att man inte lyckas att hjälpa laget. … Jag är väldigt självkritisk, och jag vet att jag hade ett läge i första halvlek – det tänker man på, det gör man. … Ibland kollar jag mina matcher i efterhand, men jag tycker att det är rätt så jobbigt att se mig själv spela. Då tänker jag att jag borde ha sprungit på det där viset, eller gjort så. Så det är inte jätteofta jag kollar matcherna.”

Kommer du att kolla på den här?

”Kanske första halvlek. Vi kommer ju att kolla klipp allihop.”

Gissningsvis kommer Anvegård gärna att kolla klippet med höjdpunkter från 3–1-segern mot LB07.

Det var för övrigt en match där båda lagen spelade 3–5–2. I Växjös variant är Jennie Nordin numera balansspelare på mittfältet, vilket väl borde vara en ny roll för henne. Eller?

En fundering jag hade var varför Anvegård lägger alla Växjös hörnor. Har man en spelare som är vass i straffområdet vill man väl ha henne i straffområdet? Inte vid hörnflaggan.

En annan fundering var att 3–0-målskytten Signe Holt Andersen blev avvinkad för offside alldeles för många gånger. Anvegård får nog försöka lära Andersen hur man löper på rätt sida om offsidelinjen. För om danskan hade varit lite smartare i löpningarna hade hon fått minst tre–fyra frilägen i den här matchen.

Slutligen noteras att LB07 värvade Dallas Dorosy som målskytt, och amerikanskan behövde exakt 60 minuter i damallsvenskan innan hon hittade målet för första gången. Bland mycket negativt för Malmöklubben den här dagen får väl Dorosys mål räknas som det positiva.

Men annars är det mest mörker för LB. Efter nio av 22 omgångar har laget nu fyra poäng upp till fast mark. Och i de närmaste fyra omgångarna väntar bara topplag, bland annat två möten med nya tabelltrean Vittsjö. Vittsjö vann nämligen till slut derbyt mot Kristianstad med klara 3–0.

Till min stora glädje tillät den nya sajten på damallsvenskan.tv att man såg två matcher parallellt. Jag hade därmed på båda dagens matcher samtidigt, en på datorn och en på mobilen. I den första halvleken låg fokus på matchen i Växjö och i den andra körde jag Skånederbyt på den större skärmen.

Då fick jag och 1527 åskådare se ett Vittsjö som var klassen bättre än Kristianstad. När jag var på Vittsjö Idrottspark i söndags sa tränare Thomas Mårtensson att hans lag var väldigt bra på att kontrollera matchbilden – när man var i ledning. Det var en analys som stämde bra in på fredagens match.

Nu kollade jag alltså inte på matchen koncentrerat under den första halvleken, men det jag såg hade jag 2–2 i klara målchanser. I halvlekens slutminuter borde Kristianstad ha tagit ledningen. Efter att Sabrina D’Angelo räddat Amanda Edgren:s friläge fick Svava Ros Gudmundsdottir öppet mål från åtta–nio meter. Visst studsade bollen, men sådana där lägen får man inte missa i jämna matcher. Då riskerar man att förlora.

Och så blev det. Istället gav Ebba Hed Vittsjö ledningen efter 49.57. Efter att ha kastat ett inkast fick Leandra Smeda tillbaka bollen nära höger hörnflagga. Den sydafrikanska VM-spelaren slog ett högt inlägg som Kristianstadsmålvakten Brett Maron helt missbedömde. Bollen damp ner mitt framför målet, precis framför fötterna på Hed, som inte gjorde något misstag.

Maron rusade direkt rakt till domare Tess Olofsson för att protestera. Jag antar att hemmamålvakten ansåg att hon blivit ojust attackerad av Clara Markstedt i luftduellen. Olofsson godkände dock målet, och det kändes helt korrekt.

Markstedt var nämligen först på plats i duellen, och vad jag kan se går dessutom Vittsjöspelaren rent på bollen.

Tove Almqvist

Drygt fem minuter senare kom 2–0 när Tove Almqvist nickade in ett inlägg från Hed. Och med en kvart kvar stod Almqvist för ett läckert förarbete till Markstedts 3–0-mål. Kristianstad försökte, men skapade egentligen inte en enda klar målchans efter paus. Trots att Vittsjö saknade båda sina ordinarie ytterbackar i den andra halvleken spelade man säkert av matchen.

Tove Almqvist var för övrigt lysande i den andra halvleken. Hon såg ut att trivas utmärkt i den tiaroll som hon hade den här dagen.

För Vittsjö väntar nu närmast tre matcher mot Malmölag. På onsdag väntar ett riktigt roligt toppmöte hemma mot Rosengård – blir det fyrsiffrig publiksiffra då? Sedan vänder serien med två matcher mot LB07. Vinner man två av de tre matcherna kommer laget att ligga på medaljplats efter tolv omgångar.

För Kristianstad var förlusten tung. Inte bara för att man åkte på en käftsmäll mot lillasyster Vittsjö. Utan även för att avståndet upp till de två Champions Leagueplatserna sannolikt kommer att växa igen. Det blir således press på KDFF att vinna de tre kommande matcherna mot Växjö, Örebro och Linköping för att på allvar hänga med i toppen.

Lilie Persson och Pia Sundhage

Det om damallsvenskan. När jag läst nyheterna om Pia Sundhage:s jobb i Brasilien lite mer noggrant noterar jag att hon även fått chansen att ta med sig en assisterande förbundskapten. Lilie Persson verkar inte vara aktuell. Så man undrar ju vem det kan bli. Kanske Tony Gustavsson kan vara intresserad?

Fredagens stora nyheter utanför Sveriges gränser var att Thaisa är nästa storvärvning av Tacon/Real Madrid…

…och att Lieke Martens förlänger sitt kontrakt med Barcelona till att gälla fram till och med säsongen 2021/22.

 

Bilder från VM 2019

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag hade förstås med mig kameran till Frankrike. Men det blev inte riktigt så många bilder som jag hade tänkt mig. Dels för att Sveriges träningar sällan var öppna, och det inte kändes värt att åka till dem för att se 15 minuter.

Men även för att pressplatserna oftast var placerade väldigt högt upp, vilket gjorde att det var svårt att ta bra bilder med min något begränsade utrustning. Här är ändå ett gäng bilder. Håll till godo.

En analys av VM-finalen

För en stund sedan avslutades semifinalen i Afrikanska mästerskapen för herrar mellan Senegal och Tunisien. Senegal vann med 1–0 efter förlängning.

Orsaken till att jag tar upp en herrfotbollsmatch i en blogg om damfotboll är en situation i den andra förlängningskvarten. En Senegalback fick bollen på armen, och domaren dömde straff.

Jag tänkte direkt att det där var nästan en exakt likadan hands som Holland fick straff på i åttondelsfinalen mot Japan. Senegalbacken hade armen hängande några centimeter utanför kroppen, i en naturlig position – precis som Kumagai.

I VM valde domaren att inte dubbelkolla på VAR-bilderna, utan Saki Kumagai:s ofrivilliga hands hjälpte Holland vidare. Och som bekant gick holländskorna sedan hela vägen till final.

Den här gången valde domaren dock efter lite palaver att kliva av planen och kolla reprisbilderna. Min tolkning är att Kumagais hands inte skall vara bestraffningsbar. Det blev bekräftat i den här situationen – för Tunisiens straff ströks.

Nu kan man ju inte slå fast handstolkningen utifrån en situation. Men det är ju ändå en tydlig signal att VAR-domarna har haft Kumagaisituationen att utgå ifrån, och att de sa ifrån nu.

Därmed tycker jag att jag fick en bekräftelse på att Hollands straff var felaktig. Det var även en bekräftelse på att Frankrike inte skulle haft straff i kvartsfinalen mot USA när bollen tog Kelley O’Hara:s hand.

Det om domslut och regler. Nu till ett utlovat inlägg om VM-finalen. Det har hunnit gå drygt en vecka sedan slutsignalen ljöd och VM var över. Det är således på tiden att jag ger den analys av finalen som jag hade utlovat.

Jag noterar att tränargurun Raymond Verheijen inför finalen såg klubbtillhörigheten i Hollands trupp som en viktig faktor till lagets framgångar. Och visst måste det vara en tillgång att en spelare från varje lagdel har tillhört samma klubb den gångna säsongen.

Även USA har ju fördel av att ha ett samspelt lag. Som bekant är ju USA:s landslag nästan som ett klubblag. Sveriges förbundskapten Peter Gerhardsson kallade ju USA för just ett av världens bästa klubblag inför lagens möte i gruppspelet. Då sa han också att:

”De har mycket tid tillsammans och ser ut som ett klubblag i sitt sätt att agera. Alla är väldigt tydliga i sina roller. De har sin 4-3-3-uppställning och är ett väldigt centrerat lag. Oavsett vilka som spelar så är det väldigt tydligt.”

Så det var två väl samspelta lag som gjorde upp i finalen. Verheijen hade även synpunkter på tränarna. Över turneringen bedömde han Sarina Wiegman vara taktiskt skickligare än Jill Ellis.

I finalen valde Wiegman en taktik som gick ut på att inrikta försvarsspelet på att hålla rent centralt, och släppa kanterna. Det var också väldigt tydligt hur Holland gjorde allt för att dra ner tempot.

Dessutom hade Wiegman sannolikt sett hur Spanien mötte USA med ett fysiskt spel, något som störde amerikanskorna. Därför valde Holland även att spela väldigt fysiskt, ofta låg man på eller just över gränsen till det tillåtna.

Offensivt låg Wiegmans fokus på kontringar. Därför flyttade hon om i sin vanliga elva. Hon flyttade ner Vivianne Miedema så att hon fick en tiaroll på mittfältet. Framför sig hade skyttedrottningen Lineth Beerensteyn – som normalt brukar utgå från högerkanten. Tredje förändringen vad gäller positioner var att Danielle van de Donk fick lämna tiarollen för att istället utgå från högerkanten.

Dessutom ställde Wiegman upp med en mer fysisk backlinje än hon brukar när hon tog bort Merel van Dongen och istället flyttade in Anouk Dekker i elvan. Dekker gick in i mittförsvaret och sköt ut Dominique Bloodworth på vänsterbacken.

USA ställde upp i sin vanliga 4–3–3. Jill Ellis valde återigen Sam Mewis framför Lindsey Horan på mittfältet. I övrigt kändes elvan ganska solklar.

USA hade ju rivstartat i de sex första VM-matcherna, och gjort mål inom tolv minuter i allihop. Men den här gången skulle man få det tuffare i matchupptakten. Ganska direkt efter avspark blev det tydligt vad Holland var ute efter.

Efter 2.12 fick Holland inkast. Det fanns möjlighet att kasta snabbt. Men det tog hela 22 sekunder innan bollen sattes i spel.

2.45: Dekker ger Alex Morgan en bröstvärmare. Bollen har spelats iväg sedan länge, men Dekker tar chansen att fullfölja sin tackling.

Så där rullar det. Holland tar varje chans att fullfölja sina tacklingar, och de maskar vid inkasten. Som efter 6.59 – då det tar Holland 18 sekunder att få iväg ett inkast. Och efter 8.30 skickar Bloodworth av Rose Lavelle av planen. En minut senare får Sherida Spitse gult kort för en sen och ful tackling mot samma amerikanska.

Det är tydligt att USA störs både av Hollands maskande samt av det hårda spelet. Ganska tidigt börjar amerikanskorna markera att de får ta mycket stryk.

Bland annat ligger Morgan kvar länge i straffområdet efter att ha fått en smäll i ryggen från Bloodworth precis innan Morgan skall ta emot bollen. Det är en sådan där taktisk smäll, alltså en som i princip aldrig ger straff, men som ändå stör forwarden så mycket att mottaggningen oftast blir dålig.

Amerikanskan försöker visa för domarna att Holland hela tiden spelar på gränsen. Den här gången blir dock demonstrationen överdriven, och det blir i stället Morgan som får en tillsägelse.

Inledningsvis har USA också, trots stort övertag i bollinnehav, väldigt svårt att skapa målchanser. Man har för många tillslag, vilket gör att det tar för lång tid att vända spelet. Hollands centrerade försvar funkar väldigt bra i cirka 35 minuter.

Sedan börjar amerikanskorna använda sig av snabbare spelvändningar. Och då kommer också målchanserna. Två kommer på inspel från Megan Rapinoe. Först är Sam Mewis otroligt nära att nicka in 1–0. Sari van Veenendaal gör dock en kanonhalvlek och räddar turligt och närmast omedvetet med sidan av kroppen.

Mindre än en halvminut senare styr Morgan ett Rapinoeinlägg. Återigen har van Veenendaal turen med sig i räddningen. Liggande styr hon nämligen bollen via stolpen och in i skopan.

Strax efter räddar van Veenedaal med skicklighet när Morgan skjuter från straffområdeslinjen.

Först på övertid i halvleken har Holland sin första målchans. Det är rörigt i USA:s straffområde en stund. Hollänskorna lyckas dock inte få till något avslut mot mål under halvleken. Jag sätter ändå 4–1 i klara målchanser till USA i paus.

På övertid inträffade en situation som jag reagerade över. Det var Lieke Martens som nickade en boll. Precis när holländskan träffat bollen kom Kelley O’Hara farande och nickade Martens i huvudet. Domaren reagerade inte över själva kollissionen, men bröt ändå spelet när båda blev liggande.

När matchen väl startade igen blev det uppkast. Det här tycker jag är ett stort problem inom fotbollen. Sporten är väldigt dålig på att skydda spelarnas huvuden.

Om O’Hara hade kommit så sent in i en duell mot fötterna hade det minst varit gult kort. Det hade varit rött om hon kommit med dubbarna före. Nu skallade hon ner Martens – och fick inget straff alls.

Eller. Möjligen kan man säga att synden straffade sig själv för amerikanskan, för hon tvingades kliva av matchen i halvtid. Men skallningar borde straffas hårdare. För övrigt reagerade jag på samma sätt när Kosovare Asllani på ett liknande sätt blev skallad av Sherida Spitse i semifinalen.

Det var alltså mållöst i paus. Då listade tränarguru Verheijen risker med Hollands 4–4–1–1-uppställning:

Jag vet inte om det var just någon av de punkterna som avgjorde matchen. Jag hade under hela världsmästerskapet ifrågasatt Hollands backlinje.

Den klarade sig dock väldigt bra större delen av turneringen. Men till slut blev den Hollands fall. Stefanie van der Gragt tittade inte över axeln i 58:e minuten när hon skulle rensa bort ett inlägg som hade ändrat riktning på Sherida Spitse. van der Gragts höga spark träffade i sidan på Alex Morgan. Domaren agerade inte spontant, men fick hjälp av VAR-rummet. Det var ju faktiskt en solklar straff.

Även om van der Gragt inte har någon avsikt att sparka Morgan är det just var hon gör. Och man får inte sparka motståndare i brösthöjd.

Rapinoe klev fram och var iskall från straffpunkten. Målet var hennes sjätte och innebar att hon samtidigt säkrade segern i skytteligan.

Efter det målet släppte Holland på handbromsen och gick för en kvittering. Då blev skillnaden mellan lagen otroligt tydlig. Holland kom ingenstans, medan USA hade anfall på anfall.

Matchen punkterades helt i 69:e minuten när Crystal Dunn vann en duell mot van de Donk. Via Sam Mewis spelades bollen till Rose Lavelle. Mittfältaren drev en bra bit. Hon hann med att dra en sula innan hon gjorde en kroppsfint som satte van der Gragt på fel ben. Sedan pricksköt Lavelle in 2–0-målet. Saken var klar.

Resten av matchen var klasskillnad. Jag räknade till slut till 11–2 i målchanser och tycker nog att USA borde ha fått en straff till, för i 87:e minuten fick van der Gragt bollen på armen. Holländskan hade armen över skulderhöjd, och då finns det ju inte längre någon ofrivillig hands.

När holländskorna hade sitt enda avslut mot mål i matchen hade USA redan haft sju. Och det slutade 9–1 i avslut mot mål. USA var totalt sett minst en klass bättre än Holland i den här matchen. Det faktum att amerikanskorna vann alla sju matcher under ordinarie tid säger ju det mesta om lagets klass.

Holländskorna kan dock gå med höga huvuden. Laget gjorde en kanonturnering. Trots att varken Lieke Martens eller Shanice van de Sanden var nära sin EM-form nådde alltså laget ända till finalen. En väldigt bra prestation av Wiegmans gäng.

Men i finalen var man aldrig nära. Där var USA alldeles för bra.

Efteråt på prisutdelningen prisades Sari van Veenedaal som VM:s bästa målvakt. I skytteligan vann Rapinoe före Morgan och Ellen White. Rapinoe blev även turneringens allra bästa spelare. Tvåa där kom Lucy Bronze och trea blev Rose Lavelle. Bästa unga spelare blev tyska stjärnskottet Giulia Gwinn.

Noterbart i övrigt är att Rapinoe blev den första spelare någonsin att starta tre raka VM-finaler. Kvartetten Alex Morgan, Tobin Heath, Ali Krieger och Carli Lloyd spelade också i sina tredje raka finaler, men ingen av dem har startat alla tre gångerna.

Stormakten Sverige klättrar uppåt

I dag kom den nya världsrankingen, och som väntat klättrar Sverige närmare toppen. Det blir tre steg uppåt, vilket innebär att Sverige numera ligger sexa med 2 021 poäng.

Det innebär att vårt landslaget har gjort en fantastiskt bra säsong 2018/19. För ett år sedan var vi nämligen nere på elfte plats med 1 941 poäng – vår näst sämsta ranking någonsin. Vår allra sämsta ranking någonsin är för övrigt just elfte plats med 1 934 poäng. Det var den placeringen vi hade när Pia Sundhage lämnade över till Peter Gerhardsson efter EM 2017. Gerhardsson har alltså lyft landslaget ganska rejält.

Senaste gången vi var så högt upp som sjätte plats i världen var i mars 2017. Men då hade vi bara 1 977 rankingpoäng. För att hitta senaste gången vi hade över 2021 poäng eller mer får vi backa ända till 2014. Då var vi femma på just 2 021 poäng i september och med 2 028 poäng i juni.

Det här är alltså vår bästa rankingpoäng på fem år. Kul.

Tittar man i övrigt på den nya rankingen så är förstås USA fortsatt världsetta. Laget gjorde ju faktiskt en unik insats i VM och blev första laget att vinna sju raka VM-matcher under ordinarie tid. De enda lag som tidigare lyckats vinna VM-guld genom att gå rent var USA 1991 och Norge 1995. Båda de gångerna var det dock bara sex matcher.

USA:s ledning är den största någonsin på världsrankingen. Man är hela 121 poäng före tvåan Tyskland. Det är för övrigt väldigt jämnt mellan platserna två till sex. Tyskorna har 2 059 poäng, alltså bara 38 fler än sexan Sverige. Sveriges avstånd ner till sjuan Kanada är 45 poäng.

Mellan Tyskland och Sverige ligger i tur och ordning Nederländerna, Frankrike och England. Nederländerna klättrar hela fem platser från åttonde, och är tillsammans med Island och Kamerun de största klättrarna på topp 50.

Trots att England kom före Frankrike i VM går fransyskorna om engelskorna på rankingen. Det hör ihop med att rankingen inte tar hänsyn till placeringar i mästerskap, utan bara till matchresultat. Och England har förlorat fyra matcher sedan den 29 mars, när förra rankinglistan kom. Frankrike däremot har bara en förlust och ett kryss (seger i förlängning) under den här perioden.

Noterbart är att Nordkorea klättrar två platser och nu är nia i världen. Nordkoreas höga poäng och fina placering visar på bristerna i rankingsystemet. Nordkorea är nämligen inte världens nionde bästa lag, utan de ligger uppskattningsvis tio platser för högt.

Nordkorea har inte kvalat in till något stort mästerskap sedan OS 2012. Visst har laget varit avstängt sedan dess, men man misslyckades både med att ta sig till Asiatiska mästerskapen i fjol och till VM i år.

Tittar vi på Nordkoreas resultat de senaste tio åren kan jag bara hitta tre segrar mot lag som legat på världsrankingens topp 10 vid matchtillfället. Alla tre är mot Japan, två i de Östasiatiska mästerskapen och en i Asian Games.

Både Östasiatiska mästerskapen och Asian Games (Asiatiska spelen) är turneringar där Japan brukar komma utan sina utlandsproffs, turneringar som oftast ligger utanför ordinarie Fifa-datum. Jag kan alltså faktiskt inte hitta att Nordkorea har vunnit en enda ”riktig” match mot ett lag på världsrankingens topp tio på över tio år. Ändå är de rankade nia – det går inte ihop.

Nordkorea har fått sin fina placering genom goda resultat i just turneringar som Östasiatiska mästerskapen och Asian Games. I de stora mästerskapen, där alla spelar med bästa laget, har bara Nordkorea vunnit en match mot Australien, Japan, Kina eller Sydkorea på de senaste tio åren.

Trots det här ligger alltså Nordkorea nia på världsrankingen, närmast efter Australien, men två platser före Japan, sju platser före Kina och elva före Sydkorea. Det är inte rimligt.

Det här talar väl sitt tydliga språk om vilka förändringar som behövs göras i rankingsystemet. Alltså att matcher i de riktiga mästerskapen måste viktas betydligt högre än de gör i dag.

Noterbart i övrigt är att Norge ligger kvar på tolfte plats, trots att de nådde kvartsfinal i VM. Och att Italien bara klättrade en placering upp till 14:e. Däremot klättrade Danmark två till 15:e och Island fem till 17:e.

En positiv sak är att det nu är 158 lag med på rankingen, vilket är det högsta antalet någonsin. Men jämför man med herrarnas ranking har den 211 länder, så det är fortsatt många fotbollsländer som inte har aktiva damlandslag. Noterbart är att man stryks från världsrankingen om man inte har spelat någon landskamp på 18 månader,

Det om rankingen. Nu till två listor som har uppdaterats i och med att VM är över. Två listor där Sverige också ligger väl framme. Det är bara nio länder som har tagit en VM-medalj. Sverige har fyra, och har därmed näst flest:

1) USA                 8
2) Sverige             4
3) Tyskland           3
4) Japan               2
4) Norge               2
4) Brasilien            2
7) Kina                  1
7) Nederländerna  1
7) England            1

Eftersom guld rankas högst är vi trots våra fyra medaljer däremot inte näst bäst genom VM-historien. Där är vi bara femma:

1) USA                  4–1–3
2) Tyskland            2–1–0
3) Japan                1–1–0
3) Norge                1–1–0
5) Sverige              0–1–3
6) Brasilien             0–1–1
7) Kina                   0–1–0
7) Nederländerna   0–1–0
9) England             0–0–1

Såväl världsrankingen som de båda listorna över VM-medaljer visar att Sverige faktiskt fortfarande är en stormakt inom damfotbollen. Det är bara att hoppas att vi kan hålla oss kvar i toppen i många år till.