Det har gått en vecka sedan det senaste inlägget. En händelserik vecka. Det förra inlägget hette Karlernäs till Sevilla – ett bra miljöombyte. Nu behövde jag bara byta namn, i övrigt kunde jag återanvända rubriken.
För i dag har alltså Zecira Musovic presenterats som nyförvärv av engelska ”ligaledarna” Chelsea. Jag sätter ligaledarna inom citationstecken eftersom Chelsea ligger tvåa i tabellen, men har en match mindre spelad och leder om man räknar snittpoäng.
Jag tror alltså att det här är ett bra miljöombyte för Musovic. Jag tror nämligen att hon behöver ha lite eld i baken för att ta nästa steg i utvecklingen. Det senaste året har Jennifer Falk både gått förbi och dragit ifrån i kampen om platsen som förstamålvakt i landslaget. Det är förstås en kamp som förhoppningsvis även Hedvig Lindahl lär vilja vara med i framöver.
Jag vet att många av er som läser bloggen tycker att Lindahl borde flytta på sig och ge plats för de yngre. Jag delar inte den uppfattningen. Sverige har inte så många toppspelare att vi har råd att sätta en åldersgräns för landslagsspel. Jag tycker att Peter Gerhardsson resonerar klokt när han säger att han inte bryr sig om ålder, utom om förmåga. Det spelar ingen roll om spelarna är 15 år eller 40 – bara de är tillräckligt bra för landslagsspel.
Och jag tycker alltså inte att Musovic har varit tillräckligt bra för att spela i landslaget. Men jag tror att hon kan bli. Hon är bara 24 år, vilket är väldigt ungt för en målvakt.
Jag tyckte exempelvis inte att Hedvig Lindahl höll på internationell nivå förrän hon passerade 30-strecket. Men då blev hon å andra sidan plötsligt en världsmålvakt.
Zecira Musovic
Zecira Musovic kan definitivt ha en liknande utveckling – om hon får rätt utmaningar. Och klivet till Chelsea är helt klart en utmaning. I Rosengård har hon varit lite för självskriven i ett par år. Det är inte bra för motivationen. I Chelsea är hon långt ifrån självskriven – vilket bör bli en motivationsboost.
Det blir i alla fall väldigt spännande att följa henne i WSL.
I hennes sista match för Rosengård var hon närmast arbetslös. Det var ju redan vid lottningen klart att Malmöklubben skulle avancera till åttondelsfinal i Champions League.
Georgiska Lanchkhuti var sannolikt det allra sämsta laget Rosengård mött på hela året. Och då har man ändå mött både Västerås BK 30 och Eskilsminne i Svenska cupen. Mot Lanchkhuti blev det totalt 17–0 efter 7–0 borta och 10–0 i Malmö i onsdags.
Rosengårds största hjälte i onsdags hette Daniela Sabatino. Den 35-åriga forwardsstjärnan nickade nämligen till i femte övertidsminuten i Prag och gjorde målet som tog Fiorentina vidare på Slavia Prags bekostnad. Målet som går att se tre minuter in i det här klippet gör att Rosengård blir seedat när åttondelsfinalerna lottas i februari:
Det innebär att Rosengård kommer att möta något av följande lag i nästa omgång:
- Fortuna Hjörring
- Biik Kazygurt
- St Pölten
- Sparta Prag
- Atletico Madrid
- Vålerenga/Bröndby
- Fiorentina
- LSK Kvinner
Där är Atletico Madrid nitlotten. Mot alla andra lag kommer Rosengård att vara klar favorit att avancera vidare till kvartsfinal.
Den här upplagan av Champions League var ju annars den där vi i många år fått höra att Göteborg skulle spela final.
Men Göteborg var aldrig nära mot Manchester City. Som jag skrev efter första matchen förlorade de svenska mästarinnorna dubbelmötet för länge sedan – när man snålade och skrev kontrakt som löpte ut den sista november.
Därmed tvingades man spela mot det engelska storlaget med ett B-lag. Och det går förstås inte. Göteborg hade slagit ur underläge även med starkast möjliga uppställning. Men då tror jag att de hade haft en riktigt bra chans till avancemang.
Nu var man chanslösa. Det var kattens lek med råttan hela matchen i onsdags, något som ju faktiskt känns lite pinsamt för svensk damfotboll. När vi äntligen har lag som kan konkurrera på internationell nivå gör klubbledningarna bort sig. Tråkigt.
Det gör alltså att Göteborgs annars så succéartade säsong avslutas vid skampålen.
Och vi kommer att påminnas om pinsamheten under hela första halvåret 2021. Finalen i den här upplagan av Champions League spelas ju nämligen just i Göteborg.
Johanna Rytting Kaneryd
Innan jag lämnar Göteborg och Rosengård noterar jag att Johanna Rytting Kaneryd valt att byta mellan topplagen. Det tror jag också är ett smart val, både av spelare och klubb. Hon är inte samma turbo på kanten som Natalia Kuikka och Emma Koivisto, men har ändå egenskaper som bör passa in bra i Göteborgs spelsätt. Om inte annat skulle hon kunna ersätta Rebecka Blomqvist i rollen bakom de båda forwardarna.
En annan anmärkningsvärd värvning den här veckan var att Piteås finska talang Vilma Koivisto går ner i elitettan, till Umeå IK. Känslan var att Koivisto höll på att växa fram till en riktigt bra damallsvensk spelare. Hon bör således vara ett kanonförvärv i elitettan.
Det har varit en massa andra truppförändringar i damallsvenskan den här veckan. Bland annat har AIK gjort två spännande värvningar i Japan och Island, samt skrivit långtidskontrakt med tre mycket intressanta framtidsnamn. Allt om damallsvenskan silly season hittar ni som vanligt på bloggens speciella silly seasonsida.
Kollar vi utomlands så var det Fifa-gala i går. Där fick vi veta att världens bästa spelare 2020 heter Lucy Bronze. Av det jag sett har hon inte varit lika bra i år som hon var i fjol. Bronze var således inte mitt val. Däremot kan jag tycka att det är kul att en ytterback får priset. För normalt står ytterbackar i princip lägst i rang vid sådana här prisutdelningar.
Vi fick också veta att Sarina Wiegman varit världens bästa tränare i år. Det var ännu konstigare. Wiegman fick antagligen priset för att hon skall bli Englands nästa förbundskapten. Eller så fick hon det för att hon förde Nederländerna till EM-guld 2017 och VM-final 2019.
Meriterna 2020 är nämligen mindre bra. Det nederländska landslaget har i och för sig kvalat in till EM-slutspelet. Men på åtta landskamper i år har man fyra segrar (två mot Kosovo och en vardera mot Ryssland och Estland), tre kryss och en förlust mot USA. Inte mycket att skryta med.
Vid Fifagalan valdes även Lyons Sarah Bouhaddi till världens bästa målvakt. Det konstiga här är att vid samma gala presenterades Fifpros officiella världslag. Där hette målvakten Tiane Endler. Jag hade röstat för Endler i båda sammanhangen, men Bouhaddi är en väldigt bra målvakt och det är inte oförtjänt att hon fick Fifa-priset.
Däremot är många av de som är med i världslaget högst oförtjänta av sina platser. Fifpro är spelarfacket för världens alla professionella spelare. Det är alltså världens bästa spelare som röstat fram elvan. Genom sina val visar spelarna tydligt att de inte har speciellt bra koll på vad som händer i deras egen sport. Bland annat har Megan Rapinoe i princip bett om ursäkt för att hon kommit med i världslaget.
Hon har nämligen inte spelat en enda hela match i år. Totalt kom hon upp i 367 minuter, fördelat på fem matcher i det nordamerikanska OS-kvalet och tre i She Believes cup.
Rapinoes tweet om att hon kom med för att det visas för lite damfotboll på tv är nog med verkligheten överensstämmande.
Världslaget i sin helhet: Endler – Bronze, Wendie Renard, Millie Bright – Delphine Cascarino, Barbara Bonansea, Vero Boquete, Rapinoe – Pernille Harder, Vivianne Miedema och Tobin Heath.
Utöver Rapinoe sätter man stora frågetecken kring vad Vero, Millie Bright och Barbara Bonansea gör i det där laget.
Förhoppningsvis går det att se mer damfotboll på tv under 2021. I Sverige kan man redan i morgon se spanska ligan på svensk tv, i form av det heta Madridderbyt mellan Real och Atletico. Kul att Viasat utökar sin damfotbollsbevakning.
Här är helgens svenska tv-guide:
Lördag
12.00: Real Madrid–Atletico Madrid i Liga Iberdrola på Viaplay och Viasat Sport Extra.
Söndag
13.30: Arsenal–Everton i WSL på Viaplay och Viasat Sport 1.
14.00: SC Sand–Bayern München i Frauen-Bundesliga på Viaplay.
15.30: Brighton & Hove Albion–Reading i WSL på Viaplay och Viasat Sport 1.
I övrigt finns de en ny internationell damfotboll-community kallad wnited.com. På deras sida kan man hitta icke geoblockade tv-sändningar från internationell damfotboll. Genom dem såg jag för övrigt Lyon–Juventus i tisdags. Det var en tillställning som Lyon ägde från första till sista sekund.
Jag brukar säga att Linda Sembrant aldrig gör några misstag. Men i tisdags var ett undantag. För där stod vår svenska landslagsmittback för en riktigt grov miss som öppnade för Lyons ledningsmål.
En blogg om internationell damfotboll 
Jag tror inte Göteborg hade haft en suck ens med bästa möjliga uppställning, man hade behövt vinna och hålla nollan på hemmaplan för att det skulle varit en möjlighet. Minns när LFC mötte just City för några år sedan och tyckte man hade gjort en ‘helt ok’ bortamatch (tror det blev 0-2), i hemmamötet blev man totalt avklädda och framförallt temposkillnaden var skrämmande stor.
Vad gäller Musovic så är det en modig övergång skulle jag säga, i Chelsea är ju pressen att vinna allt om möjligt ännu större än den varit i Rosengård och WSL är den i mitt tycke bästa ligan i Europa med många lag som satsar stenhårt.
WSL är också en tuff liga där det tillåts om möjligt ännu hårdare spel än i Damallsvenskan och med anfallare som fullföljer i duellerna. Det jag tror hon kommer få jobba mest med är helt klart spelet i luften där det finns vissa svagheter men samtidigt är hon som sagt fortfarande ung och har stor potential.
Det är jättesvårt att jämföra lag från olika år. Men jag tycker ju att det lag, och spel, som Göteborg har haft i höst, känns minst en klass bättre än den uppställning LFC hade våren 2018. Inte minst hade LFC en förhållandevis svag backlinje då.
Det hade varit roligare att se LFC:s lag från 2016 eller våren 2017 mot City.
Med det sagt hade City självklart varit favoriter även om Göteborg inte hade klantat bort halva startelvan. Men då tror jag i alla fall att de skulle ha kunnat bjuda upp till kamp. Det hade varit spännande att se Göteborgs fina kantspel mot starkt motstånd. Nu blev vi lurade på konfekten. Nu var det utklassning.
Då får väl Rosengård se sig om efter en ny målvakt. Varför inte K Östgaard Larsen fd Djurgårdens danska målvakt ? Nära till Danmark. Eller har de redan en målvakt i föreningen som dom kommer att satsa på ?
Ja, det var märkligt att Vilma Koivisto lämnade Piteå. Sex matcher från start och tolv inhopp är inte dåligt av en 18-åring. Men det var tydligen inte nog för finländskan. Hon och hennes omgivning krävde mer.
Två säsonger i Umeå IK kan vara bra för Koivisto. Sänka pressen och stressen en aning.
Rosengård har ingen målvakt i nuläget. Men de har ju vetat om Musovic flytt ganska länge och spännande att se om sportchef Sjögran har gjort scoutingjobbet. Eller också köper man helt enkelt loss en bra målvakt i damallsvenskan.
Tror att Östergaard Larsen inte riktigt håller klassen för Rosengård som spelar Champions League redan i mars nästa år.
Chelsea har knappast rekryterat Musovic som förstamålvakt, vilket hon naturligtvis är medveten om. Kanske räknar hon med att detta är ett första steg mot en internationell karriär. Om hon får spela, så kan hon räkna med att ha mer att göra i Chelsea och den tuffa engelska ligan än i den svenska. Hon har väl inte tänkt bygga en karriär på att ha så lite som möjligt att göra, eller?
Berger är väl 30, och Telford ännu äldre. Musovic har nog en bra chans nästa år, om hon kan tuffa till sig lite.
…och Lindahl 37, opererad ett antal gånger, är fortfarande med på toppnivå.
Lindahl är bättre än alla ovan nämnda, men så är hon ju också ett fenomen. Telford och Berger är av helt annat virke.
Jag tror att de har rekryterat henne som förstamålvakt från säsongen 2021/22. Jag tyckte att Chelsea agerade väldigt konstigt när de gjorde sig av med Hedvig Lindahl våren 2019. För sedan dess tycker jag att målvaktssidan har varit klubbens svaghet.
Carly Telford är ganska rejält överskattad. Där tycker jag redan att Musovic är klart bättre. Att Telford har stått i Englands landslag beror mer på att England länge har haft problem på målvaktssidan än på att Telford håller internationell klass. Men nu kommer en ny generation engelska målvakter med 21-åriga Ellie Roebuck och 22-åriga Sandy (Alexandra) MacIver i spetsen. Så Telford har sannolikt spelat sin sista landskamp.
Tyska Ann-Katrin Berger har vuxit med uppgiften sedan hon fick förtroendet i Chelseas mål. Men jag ser det inte som omöjligt att Musovic kan konkurrera ut tyskan framöver. Men det blir som sagt en nygammal situation för Musovic, där hon slår ur underläge och måste jobba sig upp. Förhoppningsvis tar hon utmaningen på rätt sätt.
Och nu är det klart att Rosengård byter upp sig till Labbé i målet.
Ellie Roebuck är i förhållande till sin ringa ålder helt sanslöst bra.
Verkligen. Inte minst är hon fantastisk i spelet med fötterna. En modern, framtida stormålvakt.
Ojdå! Så du tycker att Musovic egentligen skulle kunna vara engelsk landslagsmålvakt? Musovic är just nu en rätt medelmåttig damallsvensk målvakt. Hennes främsta tillgång har varit att hon tillhört Rosengård och därmed oftast haft rätt lite att göra. En annan tillgång, om det nu är det, är en kaxig attityd. Kanske räckte det för kontrakt med Chelsea. När hon verkligen ställs på prov och måste göra kvalificerade ingripanden svajar det ofta rejält. Lyckligtvis har FK valt Falk som första alternativ till Lindahl. Ska Musovic åter bli ”runner-up” till Lindahl krävs en rejäl uppryckning.
Om det hade varit Telford som Musovic skulle ha konkurrerat med så tror jag att Musovic hade varit engelsk landslagsmålvakt. Telford är riktigt svag i luftrummet.
Men nu har England som sagt två yngre målvakter som är bättre än Musovic, och klart bättre än Telford. Så svaret på din fråga är således nej, jag tror inte att Musovic hade varit engelsk landslagsmålvakt. Men det beror alltså på Roebuck och MacIver – inte på Telford.
Och, jag tror att du undervärderar Musovic.
När det gäller Musovic går jag mer på vad jag sett än hennes eventuella potential. Det är få svenska målvakter som sökt sig utomlands och lyckats som Lindahl och Öhrström. Ur det perspektivet ska det bli intressant att se hur det utvecklar sig för Musovic. Inflödet till Sverige är större och ibland blir man lite förvånad. Bardsley var trots både tidigare och senare mästerskaps- och landslagsmeriter för England inte direkt säkerheten själv under sin sejour i Sverige för knappt tio år sedan.
Jag går också på vad jag sett. Och som sagt, England har haft det tufft på målvaktssidan. Just Karen Bardsley är den klart bästa de haft de senaste tio åren.
Jag har inte hängt med, har Karen Bardsley lagt av? Synd i så fall, för hon var ju riktigt bra.
Nej, Bardsley har inte lagt av. Hon gjorde sin 100:e tävlingsmatch för Manchester City i en cupmatch i oktober. Men hon är utkonkurrerad i City av Ellie Roebuck. I ligan har inte Bardsley spelat sedan juni ifjol.
Jag kan hålla med om att Rosengård på sätt och vis ”byter upp sig” på målvaktssidan med Stephanie Labbé. Hon är inte ljusår bättre än Musovic, men hon är flexiblare och reaktionssnabbare. Senast vi såg Labbé på allsvensk mark var i Linköping 2018, då hon fick göra ett gästspel över sommaren. I de matcher hon vaktade målet utstrålade hon stor trygghet och bra spelsinne. Hon är alltså nr 1 i det kanadensiska landslaget efter att ha tagit över från rutinerade Erin MacLeod. Intressant i sammanhanget är ju att både McLeod och Labbé är gamla Sverigebekantingar som har ”valsat runt” i olika damallsvenska klubbar. I Labbés fall kanske man kan säga att hon känns en aning halvsvensk – hon spelade första gången i Piteå i norr, flyttade sig sedan stegvis neråt landet, till Örebro och därefter Linköping, och har nu hamnat allra längst söderut, i Rosengård/Malmö. En nedåtgående karriär – fast bara geografiskt…
6,5 år i damallsvenskan sätter spår. Labbé skrev ”Jag kommer hem” som kommentar till nyheten om att hon är klar för Rosengård.
Lite av nomadliv för idrottare som Labbé. Minns henne bland annat från en dyngsur match i Kalmar förra gången hon vaktade mål i Sverige. Kom i samspråk med en engelsktalande kvinna som hade försökt handla i kiosken, men inte haft kontanter (några år sedan alltså). Det löste sig och vi fortsatte prata. Det visade sig snart att hon var Georgia Simmerling, Labbés partner. En kul och intressant pratstund följde. Georgia var, som så många transatlanter, lättpratad och öppen. Hon hade bland annat olympiska meriter i cykel, men även elitkarriär i utförsåkning som skicross. Nu verkade dock skador satt stopp för karriären och hon sökte nya utmaningar.
Och glada ”Steph” har förstås sin fyrbenta följeslagare, hunden Rio, med sig. Det blir alltså en del flygresor tur och retur Kanada-Sverige för detta par!
Rosengård byter upp sig. Labbe har spelat många tuffa internationella matcher = mycket viktig rutin inför CL nästa vår. Hon har god spelförståelse och är vass med fötterna.
Musovic behöver nog ytterligare två-tre år på sig.
.
Målvakter är ju lustiga på det sättet, ofta klart bättre med ålder och erfarenhet. Till skillnad från utespelare där ungdomlig entusiasm ofta – men inte alltid – trumfar erfarenhet. 🙂
För att traska vidare i målvaktsspåret så kan man undra var Matilda Haglund dyker upp efter att ha lämnat Linköpings FC efter fem år. Den här ”jäntan från Järpås” (i Västergötland) håller en hög och jämn standard i sitt målväkteri och är en tillgång för vilket lag/topplag som helst.
God Jul Johan och alla följare!
God jul, alla!
Må fotbollen kunna ta emot publik säsongen 2021!
Tack, och god jul.