Musovic till Chelsea – ett bra miljöombyte

Det har gått en vecka sedan det senaste inlägget. En händelserik vecka. Det förra inlägget hette Karlernäs till Sevilla – ett bra miljöombyte. Nu behövde jag bara byta namn, i övrigt kunde jag återanvända rubriken.

För i dag har alltså Zecira Musovic presenterats som nyförvärv av engelska ”ligaledarna” Chelsea. Jag sätter ligaledarna inom citationstecken eftersom Chelsea ligger tvåa i tabellen, men har en match mindre spelad och leder om man räknar snittpoäng.

Jag tror alltså att det här är ett bra miljöombyte för Musovic. Jag tror nämligen att hon behöver ha lite eld i baken för att ta nästa steg i utvecklingen. Det senaste året har Jennifer Falk både gått förbi och dragit ifrån i kampen om platsen som förstamålvakt i landslaget. Det är förstås en kamp som förhoppningsvis även Hedvig Lindahl lär vilja vara med i framöver.

Jag vet att många av er som läser bloggen tycker att Lindahl borde flytta på sig och ge plats för de yngre. Jag delar inte den uppfattningen. Sverige har inte så många toppspelare att vi har råd att sätta en åldersgräns för landslagsspel. Jag tycker att Peter Gerhardsson resonerar klokt när han säger att han inte bryr sig om ålder, utom om förmåga. Det spelar ingen roll om spelarna är 15 år eller 40 – bara de är tillräckligt bra för landslagsspel.

Och jag tycker alltså inte att Musovic har varit tillräckligt bra för att spela i landslaget. Men jag tror att hon kan bli. Hon är bara 24 år, vilket är väldigt ungt för en målvakt.

Jag tyckte exempelvis inte att Hedvig Lindahl höll på internationell nivå förrän hon passerade 30-strecket. Men då blev hon å andra sidan plötsligt en världsmålvakt.

Zecira Musovic

Zecira Musovic kan definitivt ha en liknande utveckling – om hon får rätt utmaningar. Och klivet till Chelsea är helt klart en utmaning. I Rosengård har hon varit lite för självskriven i ett par år. Det är inte bra för motivationen. I Chelsea är hon långt ifrån självskriven – vilket bör bli en motivationsboost. 

Det blir i alla fall väldigt spännande att följa henne i WSL.

I hennes sista match för Rosengård var hon närmast arbetslös. Det var ju redan vid lottningen klart att Malmöklubben skulle avancera till åttondelsfinal i Champions League.

Georgiska Lanchkhuti var sannolikt det allra sämsta laget Rosengård mött på hela året. Och då har man ändå mött både Västerås BK 30 och Eskilsminne i Svenska cupen. Mot Lanchkhuti blev det totalt 17–0 efter 7–0 borta och 10–0 i Malmö i onsdags.

Rosengårds största hjälte i onsdags hette Daniela Sabatino. Den 35-åriga forwardsstjärnan nickade nämligen till i femte övertidsminuten i Prag och gjorde målet som tog Fiorentina vidare på Slavia Prags bekostnad. Målet som går att se tre minuter in i det här klippet gör att Rosengård blir seedat när åttondelsfinalerna lottas i februari:

Det innebär att Rosengård kommer att möta något av följande lag i nästa omgång:

  • Fortuna Hjörring
  • Biik Kazygurt
  • St Pölten
  • Sparta Prag
  • Atletico Madrid
  • Vålerenga/Bröndby
  • Fiorentina
  • LSK Kvinner

Där är Atletico Madrid nitlotten. Mot alla andra lag kommer Rosengård att vara klar favorit att avancera vidare till kvartsfinal.

Den här upplagan av Champions League var ju annars den där vi i många år fått höra att Göteborg skulle spela final.

Men Göteborg var aldrig nära mot Manchester City. Som jag skrev efter första matchen förlorade de svenska mästarinnorna dubbelmötet för länge sedan – när man snålade och skrev kontrakt som löpte ut den sista november.

Därmed tvingades man spela mot det engelska storlaget med ett B-lag. Och det går förstås inte. Göteborg hade slagit ur underläge även med starkast möjliga uppställning. Men då tror jag att de hade haft en riktigt bra chans till avancemang.

Nu var man chanslösa. Det var kattens lek med råttan hela matchen i onsdags, något som ju faktiskt känns lite pinsamt för svensk damfotboll. När vi äntligen har lag som kan konkurrera på internationell nivå gör klubbledningarna bort sig. Tråkigt.

Det gör alltså att Göteborgs annars så succéartade säsong avslutas vid skampålen.

Och vi kommer att påminnas om pinsamheten under hela första halvåret 2021. Finalen i den här upplagan av Champions League spelas ju nämligen just i Göteborg.

Johanna Rytting Kaneryd

Innan jag lämnar Göteborg och Rosengård noterar jag att Johanna Rytting Kaneryd valt att byta mellan topplagen. Det tror jag också är ett smart val, både av spelare och klubb. Hon är inte samma turbo på kanten som Natalia Kuikka och Emma Koivisto, men har ändå egenskaper som bör passa in bra i Göteborgs spelsätt. Om inte annat skulle hon kunna ersätta Rebecka Blomqvist i rollen bakom de båda forwardarna.

En annan anmärkningsvärd värvning den här veckan var att Piteås finska talang Vilma Koivisto går ner i elitettan, till Umeå IK. Känslan var att Koivisto höll på att växa fram till en riktigt bra damallsvensk spelare. Hon bör således vara ett kanonförvärv i elitettan.

Det har varit en massa andra truppförändringar i damallsvenskan den här veckan. Bland annat har AIK gjort två spännande värvningar i Japan och Island, samt skrivit långtidskontrakt med tre mycket intressanta framtidsnamn. Allt om damallsvenskan silly season hittar ni som vanligt på bloggens speciella silly seasonsida.

Kollar vi utomlands så var det Fifa-gala i går. Där fick vi veta att världens bästa spelare 2020 heter Lucy Bronze. Av det jag sett har hon inte varit lika bra i år som hon var i fjol. Bronze var således inte mitt val. Däremot kan jag tycka att det är kul att en ytterback får priset. För normalt står ytterbackar i princip lägst i rang vid sådana här prisutdelningar.

Vi fick också veta att Sarina Wiegman varit världens bästa tränare i år. Det var ännu konstigare. Wiegman fick antagligen priset för att hon skall bli Englands nästa förbundskapten. Eller så fick hon det för att hon förde Nederländerna till EM-guld 2017 och VM-final 2019.

Meriterna 2020 är nämligen mindre bra. Det nederländska landslaget har i och för sig kvalat in till EM-slutspelet. Men på åtta landskamper i år har man fyra segrar (två mot Kosovo och en vardera mot Ryssland och Estland), tre kryss och en förlust mot USA. Inte mycket att skryta med.

Vid Fifagalan valdes även Lyons Sarah Bouhaddi till världens bästa målvakt. Det konstiga här är att vid samma gala presenterades Fifpros officiella världslag. Där hette målvakten Tiane Endler. Jag hade röstat för Endler i båda sammanhangen, men Bouhaddi är en väldigt bra målvakt och det är inte oförtjänt att hon fick Fifa-priset.

Däremot är många av de som är med i världslaget högst oförtjänta av sina platser. Fifpro är spelarfacket för världens alla professionella spelare. Det är alltså världens bästa spelare som röstat fram elvan. Genom sina val visar spelarna tydligt att de inte har speciellt bra koll på vad som händer i deras egen sport. Bland annat har Megan Rapinoe i princip bett om ursäkt för att hon kommit med i världslaget.

Hon har nämligen inte spelat en enda hela match i år. Totalt kom hon upp i 367 minuter, fördelat på fem matcher i det nordamerikanska OS-kvalet och tre i She Believes cup.

Rapinoes tweet om att hon kom med för att det visas för lite damfotboll på tv är nog med verkligheten överensstämmande. 

Världslaget i sin helhet: Endler – Bronze, Wendie Renard, Millie BrightDelphine Cascarino, Barbara Bonansea, Vero Boquete, Rapinoe – Pernille Harder, Vivianne Miedema och Tobin Heath.

Utöver Rapinoe sätter man stora frågetecken kring vad Vero, Millie Bright och Barbara Bonansea gör i det där laget.

Förhoppningsvis går det att se mer damfotboll på tv under 2021. I Sverige kan man redan i morgon se spanska ligan på svensk tv, i form av det heta Madridderbyt mellan Real och Atletico. Kul att Viasat utökar sin damfotbollsbevakning.

Här är helgens svenska tv-guide:

Lördag
12.00: Real Madrid–Atletico Madrid i Liga Iberdrola på Viaplay och Viasat Sport Extra.

Söndag
13.30: Arsenal–Everton i WSL på Viaplay och Viasat Sport 1.
14.00: SC Sand–Bayern München i Frauen-Bundesliga på Viaplay.
15.30: Brighton & Hove Albion–Reading i WSL på Viaplay och Viasat Sport 1.  

I övrigt finns de en ny internationell damfotboll-community kallad wnited.com. På deras sida kan man hitta icke geoblockade tv-sändningar från internationell damfotboll. Genom dem såg jag för övrigt Lyon–Juventus i tisdags. Det var en tillställning som Lyon ägde från första till sista sekund.

Jag brukar säga att Linda Sembrant aldrig gör några misstag. Men i tisdags var ett undantag. För där stod vår svenska landslagsmittback för en riktigt grov miss som öppnade för Lyons ledningsmål.

Nu ska damallsvenskan avgöras – och grattis Hammarby

Det är bara cirka 1,5 vecka kvar av damallsvenskan 2020. Och ännu så länge lever både topp- och bottenstrid.

Det vi vet efter omgång 20 är att Sverige representeras av Göteborg FC och FC Rosengård i nästa års upplaga av Women’s Champions League.

Med största sannolikhet får de sällskap av Kristianstads DFF. Just KDFF har fortfarande dessutom kvar en teoretisk chans att bli svenska mästarinnor. Men i praktiken är det både klart att Kristianstad kommer att spela Champions League samt att guldstriden står mellan Göteborg och Rosengård.

Bakom de tre topplagen är det i praktiken också klart att Linköping tar hem bronsmedaljerna – alltså att de slutar på fjärde plats. LFC har kvar möjligheten att ta såväl det lilla silvret som den sista platsen i Champions League. Men den möjligheten är alltså bara teoretisk.

I mittenskiktet vet vi att Vittsjö och Kif Örebro spelar i damallsvenskan nästa år. Vi kan även räkna med att Eskilstuna klarar kontraktet. De har i och för sig bara fyra poäng ner till nedflyttningsstrecket. Men eftersom Djurgården och Umeå möts i nästa omgång finns det ingen möjlighet att båda de lagen passerar Eskilstuna på poäng. Och Eskilstunas målskillnad är så mycket bättre än både Djurgården och Umeås att det känns säkert att United håller sig kvar.

Helt säkert är det att IK Uppsala Fotboll åker ur, och får börja om i elitettan nästa år. Men vilket lag de får med sig är fortsatt vidöppet.

Just nu ligger Umeå på elfteplatsen. Det som talar mot västerbottningarna är att de är väldigt formsvaga. De har bara en poäng på de sju senaste omgångarna – senaste segern kom den 29 augusti mot Uppsala. Och på de två senaste matcherna har UIK målskillnaden 1–9. Det som talar för UIK är att de har saken i egna händer. De avslutar med hemmamatch mot Djurgården och bortamöte med Eskilstuna.

Just Djurgården var på väg mot nytt kontrakt i söndags när Olivia Schough gjorde två mål på ett par minuter mot Eskilstuna. Det ena var för övrigt ett riktigt drömmål med vänstern. Men United slog tillbaka och vann en dramatisk match på ett övertidsmål från Felicia Rogic. Det var målet som i praktiken säkrade Eskilstunas damallsvenska kontrakt.

Det var även målet som satte Djurgården i skiten för andra året i rad. I fjol klarade man sig med en hårsmån. Det som talar för DIF klarar krisen även i år är att de ligger över strecket, samt att de avslutar mot de båda lag sin ligger bakom i tabellen.

En poäng före Djurgården finns Växjö. De avslutar hemma mot Eskilstuna och borta mot Rosengård. Det som talar för Växjö är att de har visat fin form på sistone, och tagit nio poäng på de fem senaste omgångarna. Men småländskorna bör nog ha säkrat kontraktet innan slutomgången. För det är inget roligt att åka till Malmö med krav att ta tre poäng mot Rosengård.

Även Piteå är i högsta grad inblandat i nedflyttningsstriden. Vilma Koivisto:s övertidsmål i Linköping i söndags kan bli guld värt för 2018 års mästarlag. Det innebär ju nämligen att Piteå har tre poängs marginal ner till strecket med hemmamatch mot Rosengård och bortamöte i Örebro kvar på schemat.

Det är möjligt att Piteå inte behöver någon mer poäng för att hålla sig kvar. Men skulle resultaten gå emot är det ett riktigt knivigt avslutningsprogram som Stellan Carlsson:s lag står inför. Utan det där segermålet som Koivisto satte i Linköping skulle jag nog tippat att Piteå åker ut.

Nu är istället mitt tips att det här blir första året där båda nykomlingarna från elitettan tvingas lämna damallsvenskan direkt. Det ändrar dock inte min uppfattning om att damallsvenskan bör ökas till 14 lag så fort som möjligt. Jag är helt övertygad om vi hade fått en utmärkt högstaserie nästa år med de tolv lag som spelat i damallsvenskan i år plus AIK och Hammarby.

För i lördags blev det klart att Hammarby spelar i damallsvenskan 2021. Stort grattis. Och kul att sportchefen Johan Lager verkar ha stora planer.

Jag kan inte läsa artikeln nedan, men citatet…

”Vi ska så snabbt som möjligt bli ett topplag och regelbundet spela i Europa.”

…indikerar att Bajen tänker satsa hårdare på sitt damlag den här gången än man gjort tidigare. Kul. Vi har ju saknat herrelitklubbar som verkligen visar ambition även med sitt damelitlag.

Hammarby har ett spännande lag, spelskickligt men kanske lite tunt. Med lite mer tyngd bör Bajen kunna hävda sig väl i nästa års damallsvenska. I år inledde man elitettan lite tveksamt. Men man har fått upp farten, och med lördagens 3–0-vinst i Älvsjö är Hammarby nu uppe i tio raka segrar. Starkt.

Jag pratade för övrigt med Bajens lagkapten Alice Carlsson en stund efter slutsignalen. För mig var det oväntat att den spelskickliga mittbacken från Hyssna mellan Borås och Göteborg skulle bli kapten redan under sitt premiärår i Bajen. Stockholmsklubben hade ju flera betydligt mer namnkunniga nyförvärv än Carlsson.

Hon sa för övrigt att hon i fjol var osäker på om hon skulle hålla för elitettan. Nästa år får hon testa hur hon står sig i damallsvenskan. Carlsson fullföljde för övrigt min telefonintervju. Jag hade således större tur än SportExpressenPlay…

När vi ändå kom in på firande så ville även en svensk herrfotbollsprofil vara med och gratulera Bajen till avancemanget:

Hammarby spelar alltså i damallsvenskan 2021. Det gör även Kif Örebro. I lördags hann jag från och till följa lagets 5–1-seger mot Umeå. Jag måste säga att Örebro har imponerat på mig det här året.

De tappade flera nyckelspelare inför säsongen, och har fått viktiga Heidi Kollanen korsbandsskadad. Ändå känns laget starkare än någonsin nu i höst. 

Frågan är vad tisdagens besked om att tränare Stefan Ärnsved kommer att lämna laget betyder. Ärnsved har tagit laget från elitettan och skapat den stabilitet som gjort att man klarat av att växa trots att man tappat nyckelspelare efter nyckelspelare.

Ärnsved lämnar alltså. Det gör också AIK:s båda tränare. Att Caroline Sjöblom skulle lämna efter avslutad säsong för ett uppdrag som förbundskapten för F15/F17-landslaget har varit klart ett tag.

Men i dag meddelar klubben att även den andra huvudtränaren, Robert Lison Svanström, slutar. Några skäl framgår inte, men det är ju inte jättebra för laget att tappa båda de tränarna som tagit laget till damallsvenskan.

I söndags trodde jag ett tag att jag kanske hade missat ytterligare ett tränarbyte – i Växjö. I laguppställningarna under SportbladetPlays sändning från Växjö–Göteborg stod det nämligen att hemmalagets tränare heter Ronny Johansson

Jag fick googla om jag lyckats missa en sen rockad. Men vad jag kan hitta leds småländskorna fortsatt av Maria Nilsson, medan Johansson är lagledare. Nilsson har ju för övrigt verkligen fått fart på Växjö DFF.

Jag hann bara se första kvarten av Växjös 3–0-förlust mot Göteborg. Men där rivstartade hemmalaget med fyra kanonminuter, där man hade två 100-procentiga målchanser. Sedan stack Göteborg upp i sitt första anfall – och gjorde mål.

Även Göteborgs andra anfall ledde till mål, vilket var precis vad göteborgskorna behövde. Laget visade lite guldfrossa mot Örebro. Och har man guldfrossa i truppen behöver man försöka hitta ett lugn – en tidig 2–0-ledning ger just det lugnet.

Med två omgångar kvar och 3,5 poängs ledning är Göteborg förstås jättefavorit till att ta hem det där guldet. Men, det känns ändå långt ifrån klart. Göteborg har två svåra matcher kvar, och vad skulle hända om laget kom i underläge?

Både Linköping (b) och Vittsjö (h) är farliga motståndare, inte minst från ledning. Och Göteborg skall nog inte räkna med att två kryss räcker. För även om Rosengård har en knivig bortamatch i Piteå på söndag räknar jag med att Malmöklubben går rent i de två sista omgångarna.

Om de inte gör det finns Kristianstad bara två poäng bakom, beredda att ta över andraplatsen. Kristianstad har för övrigt tio segrar på de tolv senaste omgångarna – vilket gör dem till det klart formstarkaste laget i serien. Noterbart är att förlusterna kommit mot Djurgården och Växjö – alltså två lag som kämpar för kontraktet.

Både Rosengård och Kristianstad tog klara segrar i helgen. KDFF:s 4–0 mot Vittsjö var bekväm, med tidig 2–0-ledning. Rosengårds 5–1 mot Uppsala blev till slut bekväm. Men det tog mästarlaget 50 minuter att få hål på jumbon. En indikation om att Malmölaget för tillfället inte hittar sommarens framgångsrika spets i anfallsspelet.

Hos Rosengård noteras för övrigt att Hanna Bennison var tillbaka i spel efter skada och sjukdom (covid).

I elitettan vet vi alltså att AIK och Hammarby tar de båda damallsvenska platserna. Vi vet däremot inte vilka som följer Sunnanå ner till division I. På lördag möts Kvarnsveden och Älvsjö i en match där förloraren får en nervös slutomgång.

Båda lagen närmast under strecket har troliga måstematcher i helgen. Lidköping tar emot BP på lördag och Sandviken tar emot Sunnanå på söndag.

Slutligen några ord om ligaspel i andra länder. I Norge står det klart att vi får ett tronskifte efter sex raka ligasegrar för LSK Kvinner. I och med LSK:s 4–2-förlust mot Vålerenga i helgen är det numera omöjligt för mästarlaget att försvara titeln.

Med två omgångar kvar står guldstriden i första hand mellan just Vålerenga (35 poäng) och nybildade Rosenborg (34 poäng). Men även trean Avaldsnes (31 poäng) har en teoretisk guldchans.

Det var för övrigt både norskt och danskt på planen i helgens stora match i Europa, FA-cupfinalen. Där vann Manchester City med 3–1 efter förlängning mot Everton. Hos Liverpoolklubben startade norska Ingrid Moe Wold samt de båda danskorna Rikke Sevecke och Sverigebekanta Nicoline Sørensen.

City tog ledningen genom Sam Mewis, men Valerie Gauvin kvitterade för Everton. Båda målen under ordinarie tid var nickar på hörnor. I förlängningens andra halvlek avgjorde inhopparna för City. Först spelade inhoppare Jess Park fram inhoppare Georgia Stanway till 2–1 och matchens allra sista minut var det Stanway som serverade inhoppare Janine Beckie till 3–1. City FA-cupmästarinnor för andra året i rad.

För er som undrar över hur det går för våra svenska utlandsproffs finns en gedigen genom gång här.

Ranking: Damallsvenskans fem bästa spelare

Snart är en fjärdedel av damallsvenskan spelad, det är den i halvtid i den sjätte omgången.

Men redan nu när nästan fem omgångar är klara börjar serien sätta sig. Det har börjat utkristallisera sig fyra topp-, fem mitten- och tre bottenlag. Det är naturligtvis fortfarande tidigt i serien, och det kommer att ske vissa omkastningar.

Vi har dock kvartetten Linköping, Rosengård, Piteå och Göteborg i toppen. Alla de lagen har visat god stabilitet, och känslan är att det är mellan de fyra som kampen om de tre Champions Leagueplatserna kommer att stå. Kanske att Eskilstuna och Kristianstad också kan utmana. Men de har redan lämnat en lucka uppåt, en lucka som kan bli tuff att täppa till.

I dag såg jag Linköping ta en stabil 1–0-seger i nyckelmatchen mot Eskilstuna. LFC ägde den första halvleken, och försvarade sin ledning i den andra. Linköping har imponerat med stabilitet så här långt. Dagens seger visar att laget på allvar tänker utmana i toppen.

Linköpings segermål var en högklassig prestation av Frida Maanum, som stillastående hängde upp bollen i krysset. Maanum har lyst hittills i damallsvenskan, och hon fick mig att sätta ihop en topplista över seriens bästa spelare så här långt.

Här är min ranking över damallsvenskans bästa spelare efter 29 matcher:

Frida Leonhardsen Maanum

1) Frida Maanum, Linköping

Står bokförd för tre mål och två assist, och är inblandad i det mesta i LFC:s offensiv. Har en lysande bollbehandling och grym speluppfattning. Det ser så enkelt ut när Maanum spelar. Men exempelvis dagens mål är allt annat än enkelt. Klar etta på den här listan.

Faith Ikidi

2) Faith Ikidi, Piteå

Hösten 2018 skrev jag att Ikidi hade nått zenit, och var på nedgång. Hittills den här säsongen har hon med eftertryck visat att jag var fel ute. Nigeriansk-svenskan dominerar som aldrig förr i Piteås mittförsvar.

Loreta Kullashi

3) Loreta Kullashi, Eskilstuna

Fem mål på fem matcher är imponerande. Men Kullashi är mer än bara en avslutare. I dag hade hon en lysande framspelning till Eskilstunas bästa kvitteringschans. Kullashi har inlett serien med precis den smartness som man hoppats att hon skall visa.

4) Ebere Orji, Linköping

Det känns farligt varje gång Orji får bollen rättvänd. Fem mål har hon gjort. Hon är farligast i djupled, men hon har visat att hon även kan slå till på andra sätt. Nickmålet mot Piteå var exempelvis lite av ett konstnummer. Orji är seriens stora sensation så här långt.

Emma Koivisto

5) Emma Koivisto, Göteborg

Göteborgs finska evighetsmaskin lär sedan länge vara inne på sitt andra marathon i årets seriespel. Men den finländska kantspelaren är inte bara löpstark. Hennes inspel och inlägg gör henne även till ett utmärkt anfallsvapen. Och hon har varit grymt bra så här långt i år.

Det var mina fem i topp. Några andra spelare som fanns med i funderingarna var Emma Kullberg, Emma Holmgren, Julia Zigiotti Olme, Alice Nilsson samt Cornelia Kapocs. Men spontant kändes kvintetten rätt självklar. Av topplagen är Rosengård utan spelare på listan. Men det känns rimligt, då ingen av deras spelare glänst i match efter match.

Parallellt med listan över de fem bästa spelarna gjorde jag även en lista över spelare som har överraskat mig positivt. Orji är tveklöst seriens största sensation. Ändå är hon inte aktuell för den här andra listan.

Utan spelarna här är sådana jag har sett tidigare, och tyckt att de vägt för lätt, eller inte varit så bra som deras rykte. Men samtliga de här fem har i år övertygat mig om deras storhet.

Här är alltså en lista över fem spelare som tagit jättesteg det här året:

Cornelia Kapocs

1) Cornelia Kapocs, Uppsala

20-åringen har varit så bra att jag funderade över att ha med henne på den andra listan. Tidigare när jag sett Kapocs har jag sett en spelare med stor potential, men som inte fått fram sin talang. Men hittills i damallsvenskan har Kapocs glänst. Inte bara att hon gjort två fina mål, hon känns lite som hjärnan bakom Uppsalas anfallsspel.

Emma Östlund

2) Emma Östlund, Örebro

Mittbacken som fyller 20 om någon vecka gjorde inga intryck på mig när jag såg henne i elitettan 2018. Hon missade stora delar av fjolåret på grund av en korsbandsskada. Nu är hon inte bara frisk – hon är en klippa i Örebros mittförsvar. Känns som en trolig kandidat till årets genombrott.

3) Marika Bergman Lundin, Uppsala

Jag har inte sett hennes storhet tidigare. Och jag tänkte faktiskt att det inte kan vara så smart att bygga ett damallsvenskt innermittfält kring henne. Men jag hade fel. 21-åringen har visat att hon är en bra damallsvensk spelare. Bergman Lundin är väldigt nyttig för Uppsala.

Nellie Lilja hinner före Adelina Engman

4) Nellie Lilja, Kif Örebro

Lilja är en spelare där jag tyckt att hennes rykte har varit bättre än hennes prestationer. Men i Örebro tycker jag att 21-åringen håller på att växa ut till den duktiga damallsvenska innermittfältare som många trott att hon skall bli. Hon har varit bra i alla de matcher jag sett Örebro.

Alva Selerud

5) Alva Selerud, Linköping

Ytterligare en spelare som hängt i luften tidigare. Men i år har hon fått större förtroende – och då har 20-åringen vuxit. Nu är hon inte bara med på planen, nu bidrar hon. Hon vågar ta initiativ och visa sin tekniska färdigheter, och sin känsliga vänsterfot.

Det är kul att se spelare växa med förtroende. Och utöver de här fem har vi även några nya spelare som varit positiva överraskningar. I Piteå ser 17-åriga Vilma Koivisto väldigt spännande ut. Hon är bara 17 år, men vågar redan ta för sig. Och hennes högerfot kan vara det vapen vid fasta situationer som laget skriker efter.

Två spelare från lägre divisioner som tagit för sig från start är Linköpings Johanna Alm och Piteås Maja Green. Alm hade i och för sig två farliga hemåtspel i dag. Men totalt sett tycker jag ändå att hon väldigt snabbt klarat av steget från botten av division I till toppen av damallsvenskan. Och Green kändes som någon som Piteå tog in mest för att fylla numerären. Det jag sett av henne är hon redan en god damallsvensk försvarare.

Jag välkomnar både era synpunkter på mina listor, och gärna även förslag på spelare som borde ha varit med. Vilka har jag missat?

Innan jag sätter punkt för i kväll en kort spaning från kvartsfinalspelet i USA:s NWSL. Där blev det bara ett mål på fyra matcher. Upplägget med att inte ha förlängning, utan att köra straffar direkt efter 90 minuter, gjorde kvartsfinalerna till en straffsparkstävling.

De lag som gör upp om titeln är de som slutade fyra, sexa, sjua och åtta i grundserien. Det vill säga Houston Dash, Chicago Red Stars, Sky Blue och Portland Thorns. Sista laget till semifinal var Chicago. Världsmästaren Julie Ertz slog deras första straff, och hon visade verkligen hur en otagbar straff ser ut: