Matchguide, USA–Tyskland

Sannolikt har vi redan upplevt VM:s bästa match spelmässigt sett. Det hindrar inte att det återstår fyra riktigt intressanta drabbningar.

Vi är ju framme vid de fyra medaljmatcherna. Först ut är världens två bästa lag sett till rankningen, Tyskland och USA.

Arena: Olympiastadion i Montreal.

Matchstart: 01.00 (19.00 lokal tid)
TV/Stream: TV4 direktsänder, sändningen startar vid midnatt.
Domare: Teodora Albon, Rumänien.
Odds: 51–49 i tysk favör. Det kommer att bli superjämnt, men känslan säger Tyskland – fast det kan krävas både förlängning och straffar.

Tänkbar startelva, USA: Hope Solo – Ali Krieger, Julie Johnston, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Kelley O’Hara, Morgan Brian, Carli Lloyd, Megan Rapinoe – Alex Morgan och Amy Rodriguez.
Tänkbar startelva, Tyskland: Nadine Angerer – Tabea Kemme, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Leonie Maier – Simone Laudehr, Lena Goessling, Melanie Leupolz, Alexandra Popp – Celia Sasic och Anja Mittag.

Den första semifinalen spelas mellan damfotbollshistoriens två stora – de enda länderna som står på två VM-guld. Vinnaren i den här drabbningen kommer att vara favorit i finalen och därmed ha goda möjligheter att bli först till tre guld.

Det här är en match som på många sätt känns vidöppen, en match som kan gå i båda riktningar. Personligen har jag under hela mästerskapet hållit Tyskland som något bättre än USA. Men under arbetet med det här inlägget har jag hittat ganska många punkter som trots allt talar för amerikansk seger.

Simone Laudehr

Simone Laudehr

Det är åtta år sedan Tyskland senast spelade en final i ett världsomspännande mästerskap. Då var sex av årets spelare med – Nadine Angerer, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Simone Laudehr, Anja Mittag och Melanie Behringer. Övriga 17 i den tyska truppen är färskingar i den här typen av matcher.
USA har spelat i de tre senaste stora finalerna – och vunnit två av dem. I årets VM-trupp har nästan samtliga spelare varit med i minst ett av de tre mästerskapen. Och flera av de andra har varit med och vunnit ungdomsmästerskap. Rutinen vid den här typen av matcher är alltså större hos USA.

USA har också en fördel i att de kommer att ha ett tungt publikstöd. Montreal ligger inte långt från den amerikanska gränsen, det borde alltså kunna bli flera tusen USA-supportrar på läktarna. Så här såg det exempelvis ut på the Theatre Telus i Montreal i går kväll:

Fysiskt borde det vara ganska jämnt. Båda lagen är vältränade och tog chansen att rulla på många spelare i gruppspelet. I kvartsfinalen spelade Tyskland i och för sig 120 minuter, men de spelade i Montreal, medan USA har haft en resdag från Edmonton. Det är dessutom två timmars tidsomställning att ta hänsyn till för amerikanskorna.

Alex Morgan och Hope Solo

Alex Morgan och Hope Solo

Defensivt har amerikanskorna varit väldigt stabila. De har knappt släppt till någon målchans i de två utslagsmatcherna och det är över sju timmar sedan Hope Solo senast släppte in något mål.
Tyskland har däremot visat sig ha vissa defensiva brister. Frankrike avslöjade dem pardonlöst under delar av kvartsfinalen. Och trots att Sverige blev överkört i åttondelen tilläts vårt utklassade lag skapa ett antal 100-procentiga målchanser.

Det starka försvaret brukar vinna titlar – vilket borde tala för USA. Men just det att amerikanskorna har haft svårt att hitta vägar till målchanser, samt att Alex Morgan inte hittat toppformen ännu, talar ändå emot USA. Dessutom tror jag att Tyskland kan få ganska bra betalt för sitt vassa presspel mot amerikanskorna.

En viktig match i matchen blir den mellan målvakterna Solo och Angerer. Båda brukar vara spelare som kliver fram och avgör stora matcher. Vem spelar hjälterollen den här gången?

Trots att ganska mycket talar för USA håller jag alltså Tyskland som favoriter. Huvudorsaken är Tyskland har fler duktiga bollspelare och dessutom allt ett väl inarbetat, eget anfallsspel. USA har visat brister i passningsspelet. Och det känns inte som att man har någon plan för hur man skall skapa målchanser.

Känslan är att den tuffa tyska pressen borde kunna bita rätt bra mot USA. Amerikanskorna borde ju inte ha Frankrikes förmåga att spela sig förbi förstapressen. Tvärtom känns det som att USA kommer att få det jobbigt under den första halvtimmen. Men är USA fortfarande med i matchen i slutet av den första halvleken sjunker oddset för amerikansk seger för varje minut som går.

När det gäller inbördes möten är det två lag som inte har stött på varandra de senaste två åren. Däremot blev det tre möten på kort tid under säsongen 2012/13. Då blev det två kryss i USA på hösten 2012 och amerikansk seger i finalen av Algarve cup i mars 2013.

Fast sedan dess är min uppfattning att USA har blivit sämre medan Tyskland har blivit bättre. Silvia Neid har matchat in flera unga spelare till det rutinerade lag hon då hade.

Silvia Neid

Silvia Neid

Tittar vi på nattens laguppställningar är frågetecknet i den tyska startelvan huruvida Dzsenifer Marozsan, som gjorde ett starkt inhopp senast men har lite skadeproblem, kliver in i startelvan eller inte.
Jag tror inte det utan räknar med att Neid fortsätter att köra Mittag i startuppställningen och låter Marozsan agera ersättare. Mittag har ändå gjort fem mål och agerat väldigt smart i många matcher. Alltså tror jag att Neid fortsätter med samma elva som startat både mot Sverige och Frankrike.

En notering i det tyska laget senast var att jag tyckte att Lena Goessling var en av få tyskor som var riktigt bra i den första halvleken. Men när övriga laget blev bättre försvann hon ur matchen. Då valde Neid att byta ut henne och i stället satsa på Bayern Münchens framgångsrika innermittfält från senaste säsongen med Melanie Leupolz och Behringer. De kompletterar varandra väl.
Nu tror jag inte att Neid petar Goessling från startelvan. Men får inte tyskorna mittfältet att funka kan nog firma Behringer/Leupolz bli aktuell igen.

Kring USA:s startuppställning finns det betydligt fler frågetecken. Får Morgan Brian fortsatt förtroende? Startar Abby Wambach? Hur blir det med Amy Rodriguez och Kelley O’Hara? Lauren Holiday? Tobin Heath? Eller Christen Press?

Det som är självklart är att Solo startar samt att det blir den backlinje som har startat i de senaste matcherna. Lika självklart känns det att Lloyd, Rapinoe och Morgan kommer att starta. Därmed återstår det tre platser att slåss om.

Jill Ellis

Jill Ellis

Jag gissar att Jill Ellis har sett bristerna i det tyska mittförsvaret och satsar på snabbhet. Det skulle kunna innebära att hon kopierar den elva som den före detta landslagsspelaren och numera TV-experten på Fox, Leslie Osborne, vill se. Det innebär alltså att Holiday, Press, Heath och Wambach får se matchupptakten från bänken, medan Brian, O’Hara och Rodriguez startar.

Abby Wambach lär komma in, men det lär dröja till dess tyskornas höga press bedarrat.

Det har blivit dags att sätta punkt för den här matchguiden. Jag gör det genom att konstatera att jag förväntar mig en match som är långt ifrån lika välspelad som Tyskland–Frankrike. Det innebär inte att matchen blir mindre sevärd. Det här gigantmötet har ju nämligen förutsättningar att bli en rykande het kamp mellan två lag som har hur mycket vinnarinstinkt som helst.

Okon första förbundskapten att få gå

Efter ett herrmästerskap i fotboll brukar fler än hälften av alla förbundskaptener bytas ut av ett eller annat skäl.

Eftersom engagemanget för damfotbollen är mycket lägre brukar även de förbundskaptener som leder lag som misslyckas rejält i mästerskap kunna rädda sig kvar på jobbet.

Det tar sig ibland udda uttryck. Spaniens spelare skrev ett öppet brev efter att laget åkt ut VM, ett brev där de krävde att få en ny förbundskapten. De skriver att uppladdningen inte var tillräckligt bra, att man inte hade tillräcklig koll på motståndarna samt att förtroendet för Ignacio Quereda som har haft jobbet i 27 års tid var förbrukat.

Vad jag sett sitter dock Quereda kvar på sin post ännu så länge.

Faktum är att fram till i dag hade jag inte läst om ett enda land som bytt förbundskapten efter VM. Men i dag kom nyheten från Nigeria att coachen för Super Falcons, Edwin Okon har gjort sitt.

Edwin Okon

Edwin Okon

På ett sätt är jag inte alls förvånad, Okon ger knappast något helprofessionellt intryck. Men lite ledsen blir man allt, för han är en underbar profil. Okons presskonferenser under VM var exempelvis ren underhållning.

Okons kontrakt gick ut samtidigt som Nigeria åkte hem från Kanada. Okons assistent Christopher Danjuma tar över som interimscoach och leder Super Falcons i det afrikanska OS-kvalet.

* Nu lite klubbfotboll mitt i allt VM-snack. Rosengårds tyska målvakt Kathrin Längert är skadad och blir tydligen borta i fyra–fem veckor. Därmed blev klubbens beslut att stoppa Zecira Musovic från spel i F19-EM plötsligt klockrent. Det kan ju nämligen bli avgörande i den damallsvenska guldstriden.

* En annan intressant nyhet på klubbsidan är att Sofia Jakobsson och Linda Sembrant fått en intressant ny klubbkompis i Montpellier. Det är Brasiliens tekniska vänsterspelare Andressa Alves som i dag har skrivit på för klubben. Med tanke på att man tappar Claire Lavogez till Lyon behöver Montpellier fylla på med kreativa krafter.

Firar fyraårsdagen med lite siffror

I dag är det fyra år sedan den här bloggen startades. Den uppstod i presscentret på BayArena i Leverkusen inför Sveriges VM-premiär mot Colombia 2011. Sedan dess har jag plitat ihop 1790 inlägg.

Historien bakom bloggen berättade jag på ettårsdagen. Då hade jag även ett inlägg om hur det såg ut i början.

Jag tänkte fira den här fjärde födelsedagen som jag gjort vid de tidigare, alltså genom att redovisa lite siffror. Under sina fyra år har den här bloggen haft totalt 640 340 sidvisningar fördelade på 152 845 unika besökare. Jag vet att stora delar av Damfotbollssverige med jämna mellanrum är inne och läser, flera tunga personer prenumererar till och med på inläggen. Det känns förstås otroligt roligt.

Hur hittar då folk in på bloggen? Här är statistiken över de sökord som lett in flest besökare till bloggen:

De sökord som leder besökarna in till bloggen.

De sökord som leder besökarna in till bloggen.

Listan nedan visar vilka inlägg som har haft flest besökare. Naturligtvis går de flesta rakt in på huvudsidan, men vissa inlägg har alltså bra besöksiffror i sig själva:

Skärmavbild 2015-06-28 kl. 13.09.32Totalt har bloggen 61 prenumeranter. Inläggen har fått drygt 2000 kommentarer. Jag har i och för sig själv skrivit ungefär 400 av de kommentarerna huvudsakligen i form av svar på olika frågor, men ni har stått för drygt 1600 synpunkter – något jag är otroligt tacksam för. Det är ert engagemang som gör att det känns kul att fortsätta lägga tid på bloggandet. Så ett stort tack till er alla.

Toppen för både sidvisningar och kommentarer var under hemma-EM i juli 2013, där 37303 sidvisningar noterades. Men årets VM ligger inte långt efter. Hade Sverige avancerat en omgång till i Kanada det blivit nya rekord. Nu får juni 2015 nöja sig att med god marginal bli näst bästa månad någonsin – något som förstås är kul.

Det som är kul är att bloggen även läses utanför Sveriges gränser. Tyvärr hittar jag inte längre någon karta som visar från hur många länder jag fått besök under de fyra åren. Däremot finns det en karta som visar 2015 års besök. Under det här året har folk från 103 olika länder klickat in på bloggen. Kul.

Skärmavbild 2015-06-28 kl. 13.36.17Jag vet fortfarande inte hur länge jag kommer att hålla på. Vi får se. Nu under VM är förresten första gången jag har haft betalt för bloggen. Men när finalen är spelad är bloggandet återigen ett ideellt fritidsengagemang. Så vi får väl se om bloggen även kommer att få uppleva sin femårsdag. Omöjligt är det inte…

England förstörde Kanadas fest

Värdnationen är utslagen – VM-semifinalerna som spelas 01.00 natten mot onsdag respektive torsdag blir Tyskland–USA och Japan–England.

Efter den sprakande, fantastiska fotbollsuppvisning som Frankrike och Tyskland bjöd ingen av de tre övriga kvartsfinalerna på någon speciellt minnesvärd underhållning.

Det handlade kanske inte om besvikelser, för förväntningarna på de tre andra matcherna var ju inte på samma nivå som de var inför det europeiska gigantmötet. Trots det var det ofrånkomligt att alla matcherna bleknade i skuggan av framför allt fransyskornas insats.

Den nyss avslutade kvartsfinalen mellan England och Kanada först. Där hamnade de båda lagens svagaste punkter i fokus. Kanadas Lauren Sesselmann, som flyttats in från vänster- till mittback, har sett darrig ut hela mästerskapet. Nu bjöd hon Jodie Taylor på 1–0 redan i elfte minuten. När Lucy Bronze nickade in 2–0 några minuter senare var hemmalaget i gungning.

Det är väl så att Sesselmann har fått spela på grund av sin snabbhet, men hennes passningsspel är uselt och hon har knappast spridit någon säkerhet om sig i de matcher hon spelat. Jag tror att förbundskapten John Herdman kommer att grubbla över den uttagningen framöver.

I den första halvlekens slutskede bjöds Kanada in i matchen av Englands svagaste länk, målvakten Karen Bardsley. Hon släppte retur på ett löst skott, en retur som Christine Sinclair gjorde 2–1 på. Några minuter in i den andra halvleken fick Bardsley problem med högerögat – och tvingades byta. Siobhan Chamberlain fick göra VM-debut 51 minuter in i matchen. Inhopparen behövde dock inte göra en enda riktig räddning.

Den andra halvleken blev nämligen väldigt hafsig och långt ifrån välspelad. Kanada fick till ett par kvitteringschanser, men inget av avsluten krävde något målvaktsingripande.

Huvuddelen av de 54027 åskådarna i Vancouver fick gå hem besvikna. VM är över för värdnationen.

England är däremot klart för VM-semifinal för första gången någonsin. The Lionesses är utmanaren av de fyra kvarvarande lagen. Det är för övrigt fyra av de fem lag jag rankade högst inför avspark.

Tyskland, USA och Japan fanns ju med bland mina guldkandidater. I sina kvartsfinaler hade trion gemensamt att inget av lagen gjorde mer än vad som behövdes för att vinna.

För femte matchen i rad segrade Japan med uddamålet. Den här gången gjorde Mana Iwabuchi matchens enda mål i slutminuterna mot ett ungt och hårt kämpande Australien.

Den japanska segern var odiskutabel sett till matchbilden. Japanskorna hade god defensiv kontroll och skapade egentligen tillräckligt bra chanser för att avgöra tidigare. Den japanska effektiviteten har dock inte varit speciellt god under VM.

För överraskningslaget Australien tog VM-äventyret alltså slut i kvartsfinal för tredje mästerskapet i rad. Jag skulle ändå tippa på att The Matildas lämnar Kanada med mer framtidstro än någonsin förr. För Australien hade inte bara en ung trupp. Det var ungdomarna som bar laget.

Under en period av semifinalen mönstrade Australien en elva med födelseåren: 1988 – 1994, 1989, 1995, 1994 – 1990 – 1993, 1993, 1992, 1996 – 1991. Det var tydligt att Australien inte riktigt räckte till mot de allra bästa i det här mästerskapet. Men fortsätter det unga laget att utvecklas i den takt det gjort under under de senaste fyra åren kan Australien vara en guldkandidat i Frankrike 2019.

USA vann så säkert men kan göra med 1–0 mot den andra ungdomliga uppstickaren, Kina. Det amerikanska laget har varit rätt ifrågasatt på hemmaplan hittills i VM. Insatsen i kvartsfinalen fick kritikerna att börja se ljusningar.

Personligen tyckte jag inte att USA såg speciellt bra ut i den här matchen heller. Däremot darrade Kina lite, inte minst hamnade tidigare så stabila målvakten Wang Fei flera gånger på halvdistans. Kina kan dock lämna Kanada med högt burna huvuden. Med en ung spelartrupp har man närmat sig världseliten igen efter ett antal tunga år.

Tillbaka till USA. Det är klart att laget trots allt är bra när det tagi sig till semifinal. Men jag hade förväntat mig att USA skulle vara vassare framåt och skapa fler målchanser. Dessutom trodde jag att de skulle kunna ha ett bättre passningsspel.

Det hackiga spelet innebär inte att USA på något sätt är borträknat i den hyperintressanta semifinalen mot Tyskland. Jag väntar mig inte någon match med samma spelmässiga kvalitet som tyskornas kvartsfinal. Men USA är ett lag som växer med uppgiften, vilket gör att vi kan förvänta oss ett drama i den första semifinalen.

Pia Sundhage sa en bra sak om USA på en presskonferens i Kanada. Hon konstaterade att amerikanskorna kan se ut att vara tekniskt underlägsna lag som Japan och Frankrike när man ser dem separat. Men när USA är på planen samtidigt som något av de där lagen har amerikanskorna en förmåga att lyfta sig till nödvändig nivå – och oftast vinna.

Det blir intressant att se hur Jill Ellis sätter upp sin elva mot tyskorna. I kvartsfinalen var hon i och för sig tvingad till omkastningar. Men det blev fler än jag hade trott. Och framför allt stärkte Morgan Brian sina aktier för att fortsätta spela i en central mittfältsroll.

Slutligen då Tyskland–Frankrike. Jag älskar hur Silvia Neid matchar sin trupp. Hon tvekade inte på att sätta in 20-åriga Sara Däbritz när laget låg under med 1–0 och jagade kvittering.

Mot Elodie Thomis kunde vi tydligt se att den tyska backlinjen har brister i snabbheten. Tyskland vågade/förmådde inte kliva lika högt upp i planen och pressa Frankrike som de gjort tidigare i mästerskapet. Trots att backlinjen alltså stod lägre hade den inledningsvis stora problem.

Men en stor tysk styrka är att spelarna och Neid tillsammans oftast reder ut även rejäla stormar. Visst hade man tur att inte Gaetane Thiney avgjorde i förlängningen. Men det finns ändå väldigt mycket skicklighet i hur bytet av Anja Mittag i halvtid förändrade matchen.

Före paus dominerade Amandine Henry mittfältet. Hon opererade fritt på en stor yta och kunde ofta servera Louisa Necib de bollar passningsgeniet behöver. Efter paus låg framför allt inhopparen Dzsenifer Marozsan hela tiden nära Henry och störde henne. Det ledde i sin tur till att fransyskorna inte fick ut lika mycket från Necib.

Tyskland vann och är fortfarande min guldfavorit, men Frankrike visade att det går att skaka tyskorna. Tyskland–USA har förutsättningar att bli en ny klassiker. Jag har svårt att tro att det blir en lika välspelad match som Tyskland–Frankrike, men det lär bli en sprakande kamp. Mer om den framöver.

Nu tänkte jag gå och lägga mig. Men först tipsar jag om att det här finns en länk med ett drygt tio minuter långt klipp som sammanfattar Sveriges VM – om man nu vill återuppleva det…

Vilken match, man är riktigt tagen

Ni som följt den här bloggen under en längre tid vet att jag gång på gång har hyllat det franska laget det senaste året.

I min presentation av alla de 24 VM-lagen valde jag till slut att placera fransyskorna som trea, trots att jag tycker att de har det bästa laget. Motiveringen löd:

”Om det inte hade varit för historiens makt skulle Frankrike ha varit min stora guldfavorit inför det här mästerskapet. Det franska laget har nämligen varit det som funkat bäst det senaste året och det är även den trupp som har störst bolltalang.”

I kväll ångrar jag inte den skrivningen. Eller. Möjligen ångrar jag att jag inte skrev att de spelar den vackraste fotbollen. Något jag inte ångrar är att jag skrev så här i BT inför kvartsfinalerna:

Om man bara tänker se en damfotbollsmatch de närmaste åren skall man bänka sig 22.00 i kväll för Tyskland–Frankrike – VM-matchen med M.”

I kväll visade Frankrike att man är världens bästa fotbollslag för damer. Sett till spelet. Det finns dock fortfarande några få lag med starkare psyke och med bättre målskytte. Därför vann Tyskland trots att Frankrike spelade bäst.

Men vilken match det var. Vilken match. Den hade så många ansikten, så många profiler. Louisa Necib, Amandine Henry, Dzsenifer Marozsan, Celia Sasic, Claire Lavogez och Nadine Angerer.

Faktum är att jag är så tagen av matchen att jag inte orkar samla tankarna mer än så här för tillfället. Dessutom har USA–Kina dragit igång. Det är inte alls samma tempo, inte samma intensitet som den första matchen. Men det är ändå en match man vill se. Så på återhörande.

Matchguide för VM:s kvartsfinaler

Det är nu mindre än tio timmar tills VM:s kvartsfinaler drar i gång med höjdaren Tyskland–Frankrike. Det återstår alltså åtta matcher av mästerskapet och det är åtta lag som är kvar i Kanada för att göra upp om medaljerna.

Även om det har varit en del skrällar är alla de sex lag jag hade i topp på min rankning inför mästerskapet kvar i spelet, alltså alla de fyra guldkandidaterna samt de två högst rankade medaljkandidaterna. Eftersom Kanada och England ställs mot varandra kommer en av medaljkandidaterna även att få spela semifinal.

Skrällarna är Australien och Kina, de lag som jag hade på platserna tolv och 16. Om Kina skrev jag:

”Åttondelsfinal är inte orealistiskt – men skulle laget gå längre än så tycker jag att det är överraskande.”

De har överraskat, men i natt borde VM ta slut för kinesisk del. Australien däremot har imponerat och bör ha goda chanser mot Japan.

Skrällgängen är för övrigt de två yngsta, kvarvarande trupperna – de trupper som har framtiden för sig. Kina har bara sex spelare som är födda på 1980-talet, övriga 17 är 90-talister. Hos Australien är det åtta 80-talister och 15 stycken 90-talister. Äldsta laget i VM är USA med två 70-talister, 18 stycken 80-talister och bara tre spelare födda på 1990-talet. Här är snittåldern för de fyra äldsta, kvarvarande lagen:

England     27 år – 10 månader
Japan        28 – 3
Kanada      28 – 4
USA           29 – 5

Faktum är att fyra av de fem äldsta trupperna i VM är kvar. Det lag som är utslaget bland åldergängen är Sverige, som hade ett snitt på 27 år och 11 månader.

Tillbaka till de lag som är kvar i turneringen. Här är en guide till kvartsfinalerna:

Tyskland–Frankrike
I kväll 22.00
Odds: 55–45

Det här har förutsättningar att bli mästerskapets allra bästa match. Under det senaste 1,5 åren tycker jag att Tyskland och Frankrike har varit världens två bästa lag. Alltså drabbar Europas båda giganter samman minst en omgång för tidigt. Orsaken till det är som ni vet att Fifa inte lottade, utan placerade ut de toppseedade lagen för att ge Kanada lättast möjliga väg mot final.

Jag håller tyskorna som favoriter eftersom de har en vinnarkultur som Frankrike saknar. Fransyskorna har en tradition att vika ner sig när det närmar sig medaljmatcher, medan tyskorna ofta är bäst när det gäller.

Sportsligt känns det här annars som en vidöppen match, där jag kanske till och med skulle säga att fransyskorna borde ha en liten fördel om det bara var sportsliga kvaliteter som spelade in.

Sedan VM-mötet i gruppspelet för fyra år sedan – där Tyskland vann med 4–2 – har lagen mötts tre gånger. Det blev först två kryss, men sedan vann Frankrike på bortaplan i oktober med 2–0. Där visade de franska spelarna sig själva att de kan besegra tyskorna. En erfarenhet som skulle kunna bli otroligt viktig i mötet i Montreal.

Rent sportsligt borde även Tysklands långsamma mittbackar passa det smarta franska laget utmärkt, i varje fall om blixtsnabba Elodie Thomis spelar. Det förutsätter förstås att fransyskorna har modet och kylan att spela sig förbi den oftast så effektiva tyska förstapressen. Jag är övertygad om att de franska spelarna har kapaciteten att klara av det tyska presspelet – men är alltså osäker på om man klarar en annan typ av press.

Det enda man kan vara helt säker på här är att det kommer att bli otroligt intressant. Och kul. För det här kan vara en match att minnas i många år framöver.

USA–Kina
Natten mot lördag 01.30
Odds: 65–35

Här är USA klar favorit – trots att laget saknar viktiga pjäser som avstängda duon Lauren Holiday och Megan Rapinoe. Och trots att amerikanskorna inte har imponerat speciellt mycket i anfallsspelet. Senast mot Colombia var det amerikanska passningsspelet stundtals förbluffande dåligt.

Men USA besitter en makalös förmåga att ta sig vinnande genom den här typen av matcher. USA har alltid tagit medalj i VM. USA har dessutom vunnit 14 av de 15 senaste mötena med Kina – om jag har nu har hittat korrekt statistik. Senaste kinesiska segern kom 2003, sedan dess har USA 20 segrar och fyra kryss på 24 matcher.

Dock blev det 1–1 i lagens senaste möte – i Brasilien i vintras. Jag såg den matchen, en match USA ägde utan att skapa speciellt mycket. Kina var däremot effektivt när chansen dök upp.

Effektiviteten måste Kina ha med sig även till Ottawa. Defensivt känns kinesiskorna ännu stabilare nu, så känslan är att de skulle kunna hålla emot och bjuda USA på en riktigt tuff match. Men om Kina skulle lyckas vinna, då skulle det ändå vara en av VM-historiens största skrällar.

Japan–Australien
Lördag 22.00
Odds: 55–45

Det här är en repris på fjolårets final i de asiatiska mästerskapen. Då vann ju japanskorna, trots att mästerskapet låg utanför ordinarie Fifa-datum vilket gjorde att halva deras lag inte kunde vara med.

Det borde alltså vara upplagt för Japan nu. Men trots att Japan nu har alla sina spelare närvarande och trots att man spelat bättre och bättre i turneringen är känslan att Australien har närmat sig rejält det senaste året. The Matildas unga lag har dessutom kvaliteter som skulle skrämma mig lite om jag hade hetat Norio Sasaki.

För även om Japan måste räknas som knappa favoriter har jag en känsla av att Australien kan skrälla sig vidare ytterligare ett steg. Laget har redan gjort mer än någon kunnat förvänta sig och spelar numera utan press. Man nådde 2–2 mot japanskorna i gruppspelet i asiatiska mästerskapen ifjol och säger sig veta hur man skall göra för att döda ytorna för Sasakis lag.

Får Australien ligga på kontring känns laget hyperfarligt. Och även om Japan imponerade enormt i den första halvleken mot Holland var känslan där att det var holländskorna som lämnade alldeles för mycket tid och yta till de japanska mittfältarna. När Holland tajtade till laget efter paus såg plötsligt Japan betydligt mer mänskligt ut.

Kanada–England
Natten mot söndag 01.30
Odds: 51–49

Den sista kvartsfinalen är kanske den allra mest ovissa. Kanada och England har mött varandra flera gånger de senaste åren, och det blir nästan alltid jämna siffror. Senaste mötet var de båda lagens VM-genrep för knappt en månad sedan. Då vann Kanada med 1–0.

Det blev 2–0 till Kanada i det senaste mästerskapsmötet, kvartsfinalen i OS 2012 – även om England då spelade under namnet Storbritannien.

Utöver de här båda kanadensiska segrarna har det däremot varit uteslutande engelska segrar de senaste två åren. Lagen har faktiskt mötts fem gånger sedan mars 2013. Det har blivit följande resultatrad, med engelska siffrorna först: 1–0, 1–0, 2–0, 1–0 och då 0–1. De två senaste engelska segrarna har kommit i Cypern cup, den senaste i årets final.

Hittills i VM har inget av lagen imponerat speciellt mycket. England är i kvartsfinal för att man hade klart större effektivitet än Norge i åttondelen. Spelmässigt tycker jag att norskorna var det bättre laget.

Jag tycker faktiskt att England höll högre klass för ett halvår sedan, då jag såg dem som seriösa utmanare till de fyra toppnationerna. Spelet i VM har inte varit av den klassen, men känslan är ändå att laget blir bättre och bättre för varje match.

Kanada har levt på sin stabila defensiv. Man har bara släppt till nio avslut mot mål på fyra matcher – självklart en lysande bra siffra. Längst bak har man rutinerade målvakten Erin McLeod som har känts väldigt stabil och säker. Däremot har det inte funkat lika bra i offensiven. Kanada har faktiskt skjutit fler skott i målramen (fyra) än i mål (tre) – en prestation i sig.

Jag tycker ändå att Kanada får räknas som favoriter här, mest på grund av hemmaplansfördelen. Det lär vara fullsatt på BC Place i Vancouver och åskådarmassorna kommer att bära fram sitt hemmalag.

Sammanfattningsvis känns det alltså genomgående väldigt svårtippat i kvartsfinalerna. Även om jag är stor motståndare till hur Fifa riggade lottningen av de toppseedade lagen så får man ge Fifa för att de har lyckats få till fyra intressanta kvartsfinaler. Min gissning är att vi får följande semifinaler: USA–Tyskland och Kanada–Australien.

van de Donk klar för Göteborg

Göteborg fortsätter att satsa holländskt, eller som man tydligen skall skriva numera, nederländskt.

Nyss offentliggjorde klubben att man gjort klart med den offensiva kraften Danielle van de Donk. Hon är en tuff och aggressiv spelare som ligger bakom mycket av det holländska anfallsspelet.

Det känns som en klart intressant värvning av Göteborg, inte minst med tanke på att Manon Melis under VM har gjort klart att hon kommer att flytta hem till Barendrecht i Holland efter den här säsongen.

Till tidningen Telegraaf sa nyligen Melis ungefär att:

”Mitt kontrakt löper ut i november. Jag kan inte låta min pojkvän vänta längre. Jag ser verkligen fram emot att flytta in med honom. Jag kan inte se en framtid för mig i Sverige.”