Matchguide, USA–Tyskland

Sannolikt har vi redan upplevt VM:s bästa match spelmässigt sett. Det hindrar inte att det återstår fyra riktigt intressanta drabbningar.

Vi är ju framme vid de fyra medaljmatcherna. Först ut är världens två bästa lag sett till rankningen, Tyskland och USA.

Arena: Olympiastadion i Montreal.

Matchstart: 01.00 (19.00 lokal tid)
TV/Stream: TV4 direktsänder, sändningen startar vid midnatt.
Domare: Teodora Albon, Rumänien.
Odds: 51–49 i tysk favör. Det kommer att bli superjämnt, men känslan säger Tyskland – fast det kan krävas både förlängning och straffar.

Tänkbar startelva, USA: Hope Solo – Ali Krieger, Julie Johnston, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Kelley O’Hara, Morgan Brian, Carli Lloyd, Megan Rapinoe – Alex Morgan och Amy Rodriguez.
Tänkbar startelva, Tyskland: Nadine Angerer – Tabea Kemme, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Leonie Maier – Simone Laudehr, Lena Goessling, Melanie Leupolz, Alexandra Popp – Celia Sasic och Anja Mittag.

Den första semifinalen spelas mellan damfotbollshistoriens två stora – de enda länderna som står på två VM-guld. Vinnaren i den här drabbningen kommer att vara favorit i finalen och därmed ha goda möjligheter att bli först till tre guld.

Det här är en match som på många sätt känns vidöppen, en match som kan gå i båda riktningar. Personligen har jag under hela mästerskapet hållit Tyskland som något bättre än USA. Men under arbetet med det här inlägget har jag hittat ganska många punkter som trots allt talar för amerikansk seger.

Simone Laudehr

Simone Laudehr

Det är åtta år sedan Tyskland senast spelade en final i ett världsomspännande mästerskap. Då var sex av årets spelare med – Nadine Angerer, Annike Krahn, Saskia Bartusiak, Simone Laudehr, Anja Mittag och Melanie Behringer. Övriga 17 i den tyska truppen är färskingar i den här typen av matcher.
USA har spelat i de tre senaste stora finalerna – och vunnit två av dem. I årets VM-trupp har nästan samtliga spelare varit med i minst ett av de tre mästerskapen. Och flera av de andra har varit med och vunnit ungdomsmästerskap. Rutinen vid den här typen av matcher är alltså större hos USA.

USA har också en fördel i att de kommer att ha ett tungt publikstöd. Montreal ligger inte långt från den amerikanska gränsen, det borde alltså kunna bli flera tusen USA-supportrar på läktarna. Så här såg det exempelvis ut på the Theatre Telus i Montreal i går kväll:

Fysiskt borde det vara ganska jämnt. Båda lagen är vältränade och tog chansen att rulla på många spelare i gruppspelet. I kvartsfinalen spelade Tyskland i och för sig 120 minuter, men de spelade i Montreal, medan USA har haft en resdag från Edmonton. Det är dessutom två timmars tidsomställning att ta hänsyn till för amerikanskorna.

Alex Morgan och Hope Solo

Alex Morgan och Hope Solo

Defensivt har amerikanskorna varit väldigt stabila. De har knappt släppt till någon målchans i de två utslagsmatcherna och det är över sju timmar sedan Hope Solo senast släppte in något mål.
Tyskland har däremot visat sig ha vissa defensiva brister. Frankrike avslöjade dem pardonlöst under delar av kvartsfinalen. Och trots att Sverige blev överkört i åttondelen tilläts vårt utklassade lag skapa ett antal 100-procentiga målchanser.

Det starka försvaret brukar vinna titlar – vilket borde tala för USA. Men just det att amerikanskorna har haft svårt att hitta vägar till målchanser, samt att Alex Morgan inte hittat toppformen ännu, talar ändå emot USA. Dessutom tror jag att Tyskland kan få ganska bra betalt för sitt vassa presspel mot amerikanskorna.

En viktig match i matchen blir den mellan målvakterna Solo och Angerer. Båda brukar vara spelare som kliver fram och avgör stora matcher. Vem spelar hjälterollen den här gången?

Trots att ganska mycket talar för USA håller jag alltså Tyskland som favoriter. Huvudorsaken är Tyskland har fler duktiga bollspelare och dessutom allt ett väl inarbetat, eget anfallsspel. USA har visat brister i passningsspelet. Och det känns inte som att man har någon plan för hur man skall skapa målchanser.

Känslan är att den tuffa tyska pressen borde kunna bita rätt bra mot USA. Amerikanskorna borde ju inte ha Frankrikes förmåga att spela sig förbi förstapressen. Tvärtom känns det som att USA kommer att få det jobbigt under den första halvtimmen. Men är USA fortfarande med i matchen i slutet av den första halvleken sjunker oddset för amerikansk seger för varje minut som går.

När det gäller inbördes möten är det två lag som inte har stött på varandra de senaste två åren. Däremot blev det tre möten på kort tid under säsongen 2012/13. Då blev det två kryss i USA på hösten 2012 och amerikansk seger i finalen av Algarve cup i mars 2013.

Fast sedan dess är min uppfattning att USA har blivit sämre medan Tyskland har blivit bättre. Silvia Neid har matchat in flera unga spelare till det rutinerade lag hon då hade.

Silvia Neid

Silvia Neid

Tittar vi på nattens laguppställningar är frågetecknet i den tyska startelvan huruvida Dzsenifer Marozsan, som gjorde ett starkt inhopp senast men har lite skadeproblem, kliver in i startelvan eller inte.
Jag tror inte det utan räknar med att Neid fortsätter att köra Mittag i startuppställningen och låter Marozsan agera ersättare. Mittag har ändå gjort fem mål och agerat väldigt smart i många matcher. Alltså tror jag att Neid fortsätter med samma elva som startat både mot Sverige och Frankrike.

En notering i det tyska laget senast var att jag tyckte att Lena Goessling var en av få tyskor som var riktigt bra i den första halvleken. Men när övriga laget blev bättre försvann hon ur matchen. Då valde Neid att byta ut henne och i stället satsa på Bayern Münchens framgångsrika innermittfält från senaste säsongen med Melanie Leupolz och Behringer. De kompletterar varandra väl.
Nu tror jag inte att Neid petar Goessling från startelvan. Men får inte tyskorna mittfältet att funka kan nog firma Behringer/Leupolz bli aktuell igen.

Kring USA:s startuppställning finns det betydligt fler frågetecken. Får Morgan Brian fortsatt förtroende? Startar Abby Wambach? Hur blir det med Amy Rodriguez och Kelley O’Hara? Lauren Holiday? Tobin Heath? Eller Christen Press?

Det som är självklart är att Solo startar samt att det blir den backlinje som har startat i de senaste matcherna. Lika självklart känns det att Lloyd, Rapinoe och Morgan kommer att starta. Därmed återstår det tre platser att slåss om.

Jill Ellis

Jill Ellis

Jag gissar att Jill Ellis har sett bristerna i det tyska mittförsvaret och satsar på snabbhet. Det skulle kunna innebära att hon kopierar den elva som den före detta landslagsspelaren och numera TV-experten på Fox, Leslie Osborne, vill se. Det innebär alltså att Holiday, Press, Heath och Wambach får se matchupptakten från bänken, medan Brian, O’Hara och Rodriguez startar.

Abby Wambach lär komma in, men det lär dröja till dess tyskornas höga press bedarrat.

Det har blivit dags att sätta punkt för den här matchguiden. Jag gör det genom att konstatera att jag förväntar mig en match som är långt ifrån lika välspelad som Tyskland–Frankrike. Det innebär inte att matchen blir mindre sevärd. Det här gigantmötet har ju nämligen förutsättningar att bli en rykande het kamp mellan två lag som har hur mycket vinnarinstinkt som helst.

Okon första förbundskapten att få gå

Efter ett herrmästerskap i fotboll brukar fler än hälften av alla förbundskaptener bytas ut av ett eller annat skäl.

Eftersom engagemanget för damfotbollen är mycket lägre brukar även de förbundskaptener som leder lag som misslyckas rejält i mästerskap kunna rädda sig kvar på jobbet.

Det tar sig ibland udda uttryck. Spaniens spelare skrev ett öppet brev efter att laget åkt ut VM, ett brev där de krävde att få en ny förbundskapten. De skriver att uppladdningen inte var tillräckligt bra, att man inte hade tillräcklig koll på motståndarna samt att förtroendet för Ignacio Quereda som har haft jobbet i 27 års tid var förbrukat.

Vad jag sett sitter dock Quereda kvar på sin post ännu så länge.

Faktum är att fram till i dag hade jag inte läst om ett enda land som bytt förbundskapten efter VM. Men i dag kom nyheten från Nigeria att coachen för Super Falcons, Edwin Okon har gjort sitt.

Edwin Okon

Edwin Okon

På ett sätt är jag inte alls förvånad, Okon ger knappast något helprofessionellt intryck. Men lite ledsen blir man allt, för han är en underbar profil. Okons presskonferenser under VM var exempelvis ren underhållning.

Okons kontrakt gick ut samtidigt som Nigeria åkte hem från Kanada. Okons assistent Christopher Danjuma tar över som interimscoach och leder Super Falcons i det afrikanska OS-kvalet.

* Nu lite klubbfotboll mitt i allt VM-snack. Rosengårds tyska målvakt Kathrin Längert är skadad och blir tydligen borta i fyra–fem veckor. Därmed blev klubbens beslut att stoppa Zecira Musovic från spel i F19-EM plötsligt klockrent. Det kan ju nämligen bli avgörande i den damallsvenska guldstriden.

* En annan intressant nyhet på klubbsidan är att Sofia Jakobsson och Linda Sembrant fått en intressant ny klubbkompis i Montpellier. Det är Brasiliens tekniska vänsterspelare Andressa Alves som i dag har skrivit på för klubben. Med tanke på att man tappar Claire Lavogez till Lyon behöver Montpellier fylla på med kreativa krafter.

Firar fyraårsdagen med lite siffror

I dag är det fyra år sedan den här bloggen startades. Den uppstod i presscentret på BayArena i Leverkusen inför Sveriges VM-premiär mot Colombia 2011. Sedan dess har jag plitat ihop 1790 inlägg.

Historien bakom bloggen berättade jag på ettårsdagen. Då hade jag även ett inlägg om hur det såg ut i början.

Jag tänkte fira den här fjärde födelsedagen som jag gjort vid de tidigare, alltså genom att redovisa lite siffror. Under sina fyra år har den här bloggen haft totalt 640 340 sidvisningar fördelade på 152 845 unika besökare. Jag vet att stora delar av Damfotbollssverige med jämna mellanrum är inne och läser, flera tunga personer prenumererar till och med på inläggen. Det känns förstås otroligt roligt.

Hur hittar då folk in på bloggen? Här är statistiken över de sökord som lett in flest besökare till bloggen:

De sökord som leder besökarna in till bloggen.

De sökord som leder besökarna in till bloggen.

Listan nedan visar vilka inlägg som har haft flest besökare. Naturligtvis går de flesta rakt in på huvudsidan, men vissa inlägg har alltså bra besöksiffror i sig själva:

Skärmavbild 2015-06-28 kl. 13.09.32Totalt har bloggen 61 prenumeranter. Inläggen har fått drygt 2000 kommentarer. Jag har i och för sig själv skrivit ungefär 400 av de kommentarerna huvudsakligen i form av svar på olika frågor, men ni har stått för drygt 1600 synpunkter – något jag är otroligt tacksam för. Det är ert engagemang som gör att det känns kul att fortsätta lägga tid på bloggandet. Så ett stort tack till er alla.

Toppen för både sidvisningar och kommentarer var under hemma-EM i juli 2013, där 37303 sidvisningar noterades. Men årets VM ligger inte långt efter. Hade Sverige avancerat en omgång till i Kanada det blivit nya rekord. Nu får juni 2015 nöja sig att med god marginal bli näst bästa månad någonsin – något som förstås är kul.

Det som är kul är att bloggen även läses utanför Sveriges gränser. Tyvärr hittar jag inte längre någon karta som visar från hur många länder jag fått besök under de fyra åren. Däremot finns det en karta som visar 2015 års besök. Under det här året har folk från 103 olika länder klickat in på bloggen. Kul.

Skärmavbild 2015-06-28 kl. 13.36.17Jag vet fortfarande inte hur länge jag kommer att hålla på. Vi får se. Nu under VM är förresten första gången jag har haft betalt för bloggen. Men när finalen är spelad är bloggandet återigen ett ideellt fritidsengagemang. Så vi får väl se om bloggen även kommer att få uppleva sin femårsdag. Omöjligt är det inte…

England förstörde Kanadas fest

Värdnationen är utslagen – VM-semifinalerna som spelas 01.00 natten mot onsdag respektive torsdag blir Tyskland–USA och Japan–England.

Efter den sprakande, fantastiska fotbollsuppvisning som Frankrike och Tyskland bjöd ingen av de tre övriga kvartsfinalerna på någon speciellt minnesvärd underhållning.

Det handlade kanske inte om besvikelser, för förväntningarna på de tre andra matcherna var ju inte på samma nivå som de var inför det europeiska gigantmötet. Trots det var det ofrånkomligt att alla matcherna bleknade i skuggan av framför allt fransyskornas insats.

Den nyss avslutade kvartsfinalen mellan England och Kanada först. Där hamnade de båda lagens svagaste punkter i fokus. Kanadas Lauren Sesselmann, som flyttats in från vänster- till mittback, har sett darrig ut hela mästerskapet. Nu bjöd hon Jodie Taylor på 1–0 redan i elfte minuten. När Lucy Bronze nickade in 2–0 några minuter senare var hemmalaget i gungning.

Det är väl så att Sesselmann har fått spela på grund av sin snabbhet, men hennes passningsspel är uselt och hon har knappast spridit någon säkerhet om sig i de matcher hon spelat. Jag tror att förbundskapten John Herdman kommer att grubbla över den uttagningen framöver.

I den första halvlekens slutskede bjöds Kanada in i matchen av Englands svagaste länk, målvakten Karen Bardsley. Hon släppte retur på ett löst skott, en retur som Christine Sinclair gjorde 2–1 på. Några minuter in i den andra halvleken fick Bardsley problem med högerögat – och tvingades byta. Siobhan Chamberlain fick göra VM-debut 51 minuter in i matchen. Inhopparen behövde dock inte göra en enda riktig räddning.

Den andra halvleken blev nämligen väldigt hafsig och långt ifrån välspelad. Kanada fick till ett par kvitteringschanser, men inget av avsluten krävde något målvaktsingripande.

Huvuddelen av de 54027 åskådarna i Vancouver fick gå hem besvikna. VM är över för värdnationen.

England är däremot klart för VM-semifinal för första gången någonsin. The Lionesses är utmanaren av de fyra kvarvarande lagen. Det är för övrigt fyra av de fem lag jag rankade högst inför avspark.

Tyskland, USA och Japan fanns ju med bland mina guldkandidater. I sina kvartsfinaler hade trion gemensamt att inget av lagen gjorde mer än vad som behövdes för att vinna.

För femte matchen i rad segrade Japan med uddamålet. Den här gången gjorde Mana Iwabuchi matchens enda mål i slutminuterna mot ett ungt och hårt kämpande Australien.

Den japanska segern var odiskutabel sett till matchbilden. Japanskorna hade god defensiv kontroll och skapade egentligen tillräckligt bra chanser för att avgöra tidigare. Den japanska effektiviteten har dock inte varit speciellt god under VM.

För överraskningslaget Australien tog VM-äventyret alltså slut i kvartsfinal för tredje mästerskapet i rad. Jag skulle ändå tippa på att The Matildas lämnar Kanada med mer framtidstro än någonsin förr. För Australien hade inte bara en ung trupp. Det var ungdomarna som bar laget.

Under en period av semifinalen mönstrade Australien en elva med födelseåren: 1988 – 1994, 1989, 1995, 1994 – 1990 – 1993, 1993, 1992, 1996 – 1991. Det var tydligt att Australien inte riktigt räckte till mot de allra bästa i det här mästerskapet. Men fortsätter det unga laget att utvecklas i den takt det gjort under under de senaste fyra åren kan Australien vara en guldkandidat i Frankrike 2019.

USA vann så säkert men kan göra med 1–0 mot den andra ungdomliga uppstickaren, Kina. Det amerikanska laget har varit rätt ifrågasatt på hemmaplan hittills i VM. Insatsen i kvartsfinalen fick kritikerna att börja se ljusningar.

Personligen tyckte jag inte att USA såg speciellt bra ut i den här matchen heller. Däremot darrade Kina lite, inte minst hamnade tidigare så stabila målvakten Wang Fei flera gånger på halvdistans. Kina kan dock lämna Kanada med högt burna huvuden. Med en ung spelartrupp har man närmat sig världseliten igen efter ett antal tunga år.

Tillbaka till USA. Det är klart att laget trots allt är bra när det tagi sig till semifinal. Men jag hade förväntat mig att USA skulle vara vassare framåt och skapa fler målchanser. Dessutom trodde jag att de skulle kunna ha ett bättre passningsspel.

Det hackiga spelet innebär inte att USA på något sätt är borträknat i den hyperintressanta semifinalen mot Tyskland. Jag väntar mig inte någon match med samma spelmässiga kvalitet som tyskornas kvartsfinal. Men USA är ett lag som växer med uppgiften, vilket gör att vi kan förvänta oss ett drama i den första semifinalen.

Pia Sundhage sa en bra sak om USA på en presskonferens i Kanada. Hon konstaterade att amerikanskorna kan se ut att vara tekniskt underlägsna lag som Japan och Frankrike när man ser dem separat. Men när USA är på planen samtidigt som något av de där lagen har amerikanskorna en förmåga att lyfta sig till nödvändig nivå – och oftast vinna.

Det blir intressant att se hur Jill Ellis sätter upp sin elva mot tyskorna. I kvartsfinalen var hon i och för sig tvingad till omkastningar. Men det blev fler än jag hade trott. Och framför allt stärkte Morgan Brian sina aktier för att fortsätta spela i en central mittfältsroll.

Slutligen då Tyskland–Frankrike. Jag älskar hur Silvia Neid matchar sin trupp. Hon tvekade inte på att sätta in 20-åriga Sara Däbritz när laget låg under med 1–0 och jagade kvittering.

Mot Elodie Thomis kunde vi tydligt se att den tyska backlinjen har brister i snabbheten. Tyskland vågade/förmådde inte kliva lika högt upp i planen och pressa Frankrike som de gjort tidigare i mästerskapet. Trots att backlinjen alltså stod lägre hade den inledningsvis stora problem.

Men en stor tysk styrka är att spelarna och Neid tillsammans oftast reder ut även rejäla stormar. Visst hade man tur att inte Gaetane Thiney avgjorde i förlängningen. Men det finns ändå väldigt mycket skicklighet i hur bytet av Anja Mittag i halvtid förändrade matchen.

Före paus dominerade Amandine Henry mittfältet. Hon opererade fritt på en stor yta och kunde ofta servera Louisa Necib de bollar passningsgeniet behöver. Efter paus låg framför allt inhopparen Dzsenifer Marozsan hela tiden nära Henry och störde henne. Det ledde i sin tur till att fransyskorna inte fick ut lika mycket från Necib.

Tyskland vann och är fortfarande min guldfavorit, men Frankrike visade att det går att skaka tyskorna. Tyskland–USA har förutsättningar att bli en ny klassiker. Jag har svårt att tro att det blir en lika välspelad match som Tyskland–Frankrike, men det lär bli en sprakande kamp. Mer om den framöver.

Nu tänkte jag gå och lägga mig. Men först tipsar jag om att det här finns en länk med ett drygt tio minuter långt klipp som sammanfattar Sveriges VM – om man nu vill återuppleva det…

Vilken match, man är riktigt tagen

Ni som följt den här bloggen under en längre tid vet att jag gång på gång har hyllat det franska laget det senaste året.

I min presentation av alla de 24 VM-lagen valde jag till slut att placera fransyskorna som trea, trots att jag tycker att de har det bästa laget. Motiveringen löd:

”Om det inte hade varit för historiens makt skulle Frankrike ha varit min stora guldfavorit inför det här mästerskapet. Det franska laget har nämligen varit det som funkat bäst det senaste året och det är även den trupp som har störst bolltalang.”

I kväll ångrar jag inte den skrivningen. Eller. Möjligen ångrar jag att jag inte skrev att de spelar den vackraste fotbollen. Något jag inte ångrar är att jag skrev så här i BT inför kvartsfinalerna:

Om man bara tänker se en damfotbollsmatch de närmaste åren skall man bänka sig 22.00 i kväll för Tyskland–Frankrike – VM-matchen med M.”

I kväll visade Frankrike att man är världens bästa fotbollslag för damer. Sett till spelet. Det finns dock fortfarande några få lag med starkare psyke och med bättre målskytte. Därför vann Tyskland trots att Frankrike spelade bäst.

Men vilken match det var. Vilken match. Den hade så många ansikten, så många profiler. Louisa Necib, Amandine Henry, Dzsenifer Marozsan, Celia Sasic, Claire Lavogez och Nadine Angerer.

Faktum är att jag är så tagen av matchen att jag inte orkar samla tankarna mer än så här för tillfället. Dessutom har USA–Kina dragit igång. Det är inte alls samma tempo, inte samma intensitet som den första matchen. Men det är ändå en match man vill se. Så på återhörande.

Matchguide för VM:s kvartsfinaler

Det är nu mindre än tio timmar tills VM:s kvartsfinaler drar i gång med höjdaren Tyskland–Frankrike. Det återstår alltså åtta matcher av mästerskapet och det är åtta lag som är kvar i Kanada för att göra upp om medaljerna.

Även om det har varit en del skrällar är alla de sex lag jag hade i topp på min rankning inför mästerskapet kvar i spelet, alltså alla de fyra guldkandidaterna samt de två högst rankade medaljkandidaterna. Eftersom Kanada och England ställs mot varandra kommer en av medaljkandidaterna även att få spela semifinal.

Skrällarna är Australien och Kina, de lag som jag hade på platserna tolv och 16. Om Kina skrev jag:

”Åttondelsfinal är inte orealistiskt – men skulle laget gå längre än så tycker jag att det är överraskande.”

De har överraskat, men i natt borde VM ta slut för kinesisk del. Australien däremot har imponerat och bör ha goda chanser mot Japan.

Skrällgängen är för övrigt de två yngsta, kvarvarande trupperna – de trupper som har framtiden för sig. Kina har bara sex spelare som är födda på 1980-talet, övriga 17 är 90-talister. Hos Australien är det åtta 80-talister och 15 stycken 90-talister. Äldsta laget i VM är USA med två 70-talister, 18 stycken 80-talister och bara tre spelare födda på 1990-talet. Här är snittåldern för de fyra äldsta, kvarvarande lagen:

England     27 år – 10 månader
Japan        28 – 3
Kanada      28 – 4
USA           29 – 5

Faktum är att fyra av de fem äldsta trupperna i VM är kvar. Det lag som är utslaget bland åldergängen är Sverige, som hade ett snitt på 27 år och 11 månader.

Tillbaka till de lag som är kvar i turneringen. Här är en guide till kvartsfinalerna:

Tyskland–Frankrike
I kväll 22.00
Odds: 55–45

Det här har förutsättningar att bli mästerskapets allra bästa match. Under det senaste 1,5 åren tycker jag att Tyskland och Frankrike har varit världens två bästa lag. Alltså drabbar Europas båda giganter samman minst en omgång för tidigt. Orsaken till det är som ni vet att Fifa inte lottade, utan placerade ut de toppseedade lagen för att ge Kanada lättast möjliga väg mot final.

Jag håller tyskorna som favoriter eftersom de har en vinnarkultur som Frankrike saknar. Fransyskorna har en tradition att vika ner sig när det närmar sig medaljmatcher, medan tyskorna ofta är bäst när det gäller.

Sportsligt känns det här annars som en vidöppen match, där jag kanske till och med skulle säga att fransyskorna borde ha en liten fördel om det bara var sportsliga kvaliteter som spelade in.

Sedan VM-mötet i gruppspelet för fyra år sedan – där Tyskland vann med 4–2 – har lagen mötts tre gånger. Det blev först två kryss, men sedan vann Frankrike på bortaplan i oktober med 2–0. Där visade de franska spelarna sig själva att de kan besegra tyskorna. En erfarenhet som skulle kunna bli otroligt viktig i mötet i Montreal.

Rent sportsligt borde även Tysklands långsamma mittbackar passa det smarta franska laget utmärkt, i varje fall om blixtsnabba Elodie Thomis spelar. Det förutsätter förstås att fransyskorna har modet och kylan att spela sig förbi den oftast så effektiva tyska förstapressen. Jag är övertygad om att de franska spelarna har kapaciteten att klara av det tyska presspelet – men är alltså osäker på om man klarar en annan typ av press.

Det enda man kan vara helt säker på här är att det kommer att bli otroligt intressant. Och kul. För det här kan vara en match att minnas i många år framöver.

USA–Kina
Natten mot lördag 01.30
Odds: 65–35

Här är USA klar favorit – trots att laget saknar viktiga pjäser som avstängda duon Lauren Holiday och Megan Rapinoe. Och trots att amerikanskorna inte har imponerat speciellt mycket i anfallsspelet. Senast mot Colombia var det amerikanska passningsspelet stundtals förbluffande dåligt.

Men USA besitter en makalös förmåga att ta sig vinnande genom den här typen av matcher. USA har alltid tagit medalj i VM. USA har dessutom vunnit 14 av de 15 senaste mötena med Kina – om jag har nu har hittat korrekt statistik. Senaste kinesiska segern kom 2003, sedan dess har USA 20 segrar och fyra kryss på 24 matcher.

Dock blev det 1–1 i lagens senaste möte – i Brasilien i vintras. Jag såg den matchen, en match USA ägde utan att skapa speciellt mycket. Kina var däremot effektivt när chansen dök upp.

Effektiviteten måste Kina ha med sig även till Ottawa. Defensivt känns kinesiskorna ännu stabilare nu, så känslan är att de skulle kunna hålla emot och bjuda USA på en riktigt tuff match. Men om Kina skulle lyckas vinna, då skulle det ändå vara en av VM-historiens största skrällar.

Japan–Australien
Lördag 22.00
Odds: 55–45

Det här är en repris på fjolårets final i de asiatiska mästerskapen. Då vann ju japanskorna, trots att mästerskapet låg utanför ordinarie Fifa-datum vilket gjorde att halva deras lag inte kunde vara med.

Det borde alltså vara upplagt för Japan nu. Men trots att Japan nu har alla sina spelare närvarande och trots att man spelat bättre och bättre i turneringen är känslan att Australien har närmat sig rejält det senaste året. The Matildas unga lag har dessutom kvaliteter som skulle skrämma mig lite om jag hade hetat Norio Sasaki.

För även om Japan måste räknas som knappa favoriter har jag en känsla av att Australien kan skrälla sig vidare ytterligare ett steg. Laget har redan gjort mer än någon kunnat förvänta sig och spelar numera utan press. Man nådde 2–2 mot japanskorna i gruppspelet i asiatiska mästerskapen ifjol och säger sig veta hur man skall göra för att döda ytorna för Sasakis lag.

Får Australien ligga på kontring känns laget hyperfarligt. Och även om Japan imponerade enormt i den första halvleken mot Holland var känslan där att det var holländskorna som lämnade alldeles för mycket tid och yta till de japanska mittfältarna. När Holland tajtade till laget efter paus såg plötsligt Japan betydligt mer mänskligt ut.

Kanada–England
Natten mot söndag 01.30
Odds: 51–49

Den sista kvartsfinalen är kanske den allra mest ovissa. Kanada och England har mött varandra flera gånger de senaste åren, och det blir nästan alltid jämna siffror. Senaste mötet var de båda lagens VM-genrep för knappt en månad sedan. Då vann Kanada med 1–0.

Det blev 2–0 till Kanada i det senaste mästerskapsmötet, kvartsfinalen i OS 2012 – även om England då spelade under namnet Storbritannien.

Utöver de här båda kanadensiska segrarna har det däremot varit uteslutande engelska segrar de senaste två åren. Lagen har faktiskt mötts fem gånger sedan mars 2013. Det har blivit följande resultatrad, med engelska siffrorna först: 1–0, 1–0, 2–0, 1–0 och då 0–1. De två senaste engelska segrarna har kommit i Cypern cup, den senaste i årets final.

Hittills i VM har inget av lagen imponerat speciellt mycket. England är i kvartsfinal för att man hade klart större effektivitet än Norge i åttondelen. Spelmässigt tycker jag att norskorna var det bättre laget.

Jag tycker faktiskt att England höll högre klass för ett halvår sedan, då jag såg dem som seriösa utmanare till de fyra toppnationerna. Spelet i VM har inte varit av den klassen, men känslan är ändå att laget blir bättre och bättre för varje match.

Kanada har levt på sin stabila defensiv. Man har bara släppt till nio avslut mot mål på fyra matcher – självklart en lysande bra siffra. Längst bak har man rutinerade målvakten Erin McLeod som har känts väldigt stabil och säker. Däremot har det inte funkat lika bra i offensiven. Kanada har faktiskt skjutit fler skott i målramen (fyra) än i mål (tre) – en prestation i sig.

Jag tycker ändå att Kanada får räknas som favoriter här, mest på grund av hemmaplansfördelen. Det lär vara fullsatt på BC Place i Vancouver och åskådarmassorna kommer att bära fram sitt hemmalag.

Sammanfattningsvis känns det alltså genomgående väldigt svårtippat i kvartsfinalerna. Även om jag är stor motståndare till hur Fifa riggade lottningen av de toppseedade lagen så får man ge Fifa för att de har lyckats få till fyra intressanta kvartsfinaler. Min gissning är att vi får följande semifinaler: USA–Tyskland och Kanada–Australien.

van de Donk klar för Göteborg

Göteborg fortsätter att satsa holländskt, eller som man tydligen skall skriva numera, nederländskt.

Nyss offentliggjorde klubben att man gjort klart med den offensiva kraften Danielle van de Donk. Hon är en tuff och aggressiv spelare som ligger bakom mycket av det holländska anfallsspelet.

Det känns som en klart intressant värvning av Göteborg, inte minst med tanke på att Manon Melis under VM har gjort klart att hon kommer att flytta hem till Barendrecht i Holland efter den här säsongen.

Till tidningen Telegraaf sa nyligen Melis ungefär att:

”Mitt kontrakt löper ut i november. Jag kan inte låta min pojkvän vänta längre. Jag ser verkligen fram emot att flytta in med honom. Jag kan inte se en framtid för mig i Sverige.”

 

Så här har VM varit hittills

Eftersom kvartsfinalerna närmar sig med stormsteg är det hög tid att sammanfatta de fyra matchomgångar som spelats. Jag gör sammanfattningen i samma form som jag gjort tidigare i mästerskapet, alltså i form av underrubriker.

Men först lite mer cred till Fifa-tv, som gör bra klipp från mästerskapet. Här är ett med tio höjdare av olika slag från åttondelsfinalerna:

I det klippet finns avgörande situationer från flera av matcherna, dessutom lite läktarstämning och så bjuder Pia Sundhage på tekniska färdigheter. Ett klart sevärt klipp.

En av VM:s roligaste sekvenser hittills är från Tysklands uppladdning inför mötet med Thailand. Vänsterbacken Jennifer Cramer får inte Nadine Angerer:s uppmärksamhet, se det 26 sekunder in i det här klippet:

Någon dag senare lade Cramer upp ett klipp på sitt Instagramkonto som ett slags bevis på att de ändå är kompisar…

Så till underrubrikerna:

Bästa laget: Det är fortfarande Tyskland. Uppvisningen mot Sverige var verkligen en imponerande maktdemonstration. Totalt har tyskorna gjort hela 19 mål, varav 17 är spelmål. Man har totalt haft 117 avslut – det är mer än dubbelt så många som sex av de andra kvartsfinallagen. Men Frankrike börjar också få upp farten. Deras två senaste insatser visar att kvällens drabbning blir hyperintressant.

Bästa utespelaren: Fortfarande Ramona Bachmann. Ingen annan spelare har förmått skapa så mycket på egen hand som Rosengårds schweiziska stjärna.
Den som jag ser som turneringens näst bästa spelare har för övrigt också spelat i Rosengård den här våren, Anja Mittag. Tyskan har verkligen prickat in storformen perfekt till mästerskapet. Jag såg att någon sajt utnämnde Shirley Cruz till gruppspelets bästa spelare. Jag kan inte säga att jag såg Costa Rica såpass mycket att jag kan skriva under på det.

Bästa målvakten: Här faller mitt val på Erin McLeod, även om Hope Solo är en tuff utmanare. Båda har varit felfria hittills – men jag väljer McLeod på grund av hennes avgörande räddning på Vanessa Bernauer:s närskott i åttondelsfinalen – se första klippet i inlägget. Solo har inte tvingats till några sådana avgörande räddningar ännu…

Bästa unga spelaren: Det priset ser ut att vara vikt för Kanadas försvarsjätte Kadeisha Buchanan. Första utmanaren är Norges tremålsskytt Ada Hegerberg.

Största överraskningarna: Australien. Har trots svår lottning tagit sig till kvartsfinal – man har gjort det genom att prestera en fotboll jag inte trodde att laget var mäktig. Och The Matildas är inte chanslöst mot Japan i kvartsfinalen heller. Andra stora överraskningar är förstås Kina, som jag inte alls trodde på, Kamerun och Colombia. Att de två sistnämnda skulle överleva gruppspelet kändes inte oväntat sett till lottningen. Men att de skulle spela en så bra fotboll var överraskande.

Största skrällen: Colombias seger över Frankrike. Det är inte bara största skrällen i årets VM – det är tidernas VM-skräll.

Största besvikelsen: Sverige. Pia Sundhages lag skulle utmana om guldet, men lämnade Kanada utan att vinna någon match. Den amerikanska experten och fotbollslegendaren Alexi Lalas gick så långt att han kallade den svenska insatsen för skamlig.

Måldrottningarna: Som väntat är det tyskt i skytteligatoppen. Anja Mittag leder närmast före Celia Sasic – båda på fem mål. I den officiella skytteligan rankas man efter: 1) Antal mål. 2) Antal assist. 3) Antal spelminuter (ju färre desto bättre).
Mittag har 5+2 och Sasic 5+1. Trea är Eugenie Le Sommer på 3+2 och fyra Marie-Laure Delie på 3+1 fast färre spelminuter än delade femmorna Ramona Bachmann och Gaelle Enganamouit.
Bästa svenska i skytteligan blir Linda Sembrant. Hon ligger just nu på 16:e plats med 2+0 på 143 spelminuter.

Snyggaste målet: Fortfarande Maren Mjelde:s frispark i krysset. Även om Lucy Bronze utmanade med sitt snygga segermål mot Norge.

Snyggaste spelmålet: Här finns det många att välja mellan. Mitt val blir Marie-Laure Delies 1–0-mål mot Sydkorea:

Fast jag skulle lika gärna kunnat välja Japans snygga 2–0-mål mot Holland, signerat Mizuho Sakaguchi.

Faktum är att även Sveriges 3–2-mål mot Nigeria borde vara en kandidat. Jag har dock inte sett något klipp med hela anfallsuppbyggnaden, något som gör att Sembrants mål får nöja sig med bronsplats i nuläget.

Har jag glömt något? Kom gärna med synpunkter.

De minst stängda träningarna: Alla i Ottawa. Även om arrangörerna drog för persiennerna i presscentret när lagen hade så kallade stängda träningar var nämnda persienner av så dålig kvalitet så att alla som ville se vad som hände på planen ändå kunde göra det.

Mest meningslösa förbudet: Fotoförbud på pressläktaren. Som journalist fick inte ens ta upp sin kamera när man satt på pressläktaren. Gick man däremot bort en bit med sin kamera var det lugnt.

Sämsta vattenspridarna: Visst innebar bevattningssystemet i Ottawa att många fick jobba, men ibland är sprinklersystem att föredra. Den här bilden är för övrigt olagligt smygtagen från pressläktaren i Ottawa. Jag såg dock att Abby Wambach slapp undan straff för sitt utbrott mot domaren efter Colombiamatchen genom att be om ursäkt. Så förlåt mig Fifa, jag kunde inte låta bli att föreviga era vattenspridare…

Manuellt sprinklersystem i Ottawa

Manuellt sprinklersystem i Ottawa

 

Det finns inte plats för fler misslyckanden

Det blir alltså OS-kval för Sverige, något som sannolikt innebär att Pia Sundhage kommer att sitta kvar som svensk förbundskapten. Frågan är hur bra det är.

En betydande del av det tidigare så stora förtroendet för Sundhage är förbrukat. Fortsätter hon är det verkligen upp till bevis. Det finns inte plats för fler misslyckanden. Hon måste i första hand se till att landslaget spelar hem den sista europeiska OS-platsen.

Pia Sundhage

Pia Sundhage

Det här långa inlägget handlar rakt igenom om Sundhage och debatten kring henne. Personligen tycker jag att det har varit några riktigt intressanta dagar sedan det svenska uttåget ur VM.

Jag stack direkt från Ottawa tidigt på morgonen efter Tysklandsmatchen. Därmed missade jag den dagen-efter-presskonferens där Sundhage i princip skyllde det svenska VM-fiaskot på de damallsvenska klubbarna. Och där Lilie Persson fyllde på.
Jag var inte heller på Arlanda i går när laget landade. Alltså har jag i princip bara kunnat följa eftersnacket på distans.

Dock stod jag i den mixade zonen och lyssnade av vad Sundhage och spelarna sa direkt efter Tysklandsmatchen. Visst, alla spelare bedyrade att Sundhage är en bra tränare och det är upp till henne att ta beslut om huruvida hon tänker fortsätta. Men det var inga hyllningar och ingen som med eftertryck visade att man verkligen vill ha kvar Sundhage. Det fick mig att tro att hon tänkte hoppa av.

Men dagen efter meddelade förbundskaptenen att hon vill fortsätta även över 2016. Fast hon kom alltså också med krav på mer tid med spelarna och om bättre hjälp från klubbarna. Sundhages krav fick inte stå oemotsagda.

EFD:s generalsekreterare Linda Wijkström svingade omgående tillbaka – och förklarade att det var Sundhage som måste ta första steget om det skall bli förbättrat förhållande mellan landslag och damallsvenska klubbar. Wijkström fick stöd av de damallsvenska tränarna, bland annat Göteborgs Stefan Rehn.

När landslaget i går landade på svensk mark tvingades Sundhage att backa ett par steg. Att erkänna att hon har misslyckats. Det var nog klokt. För som jag ser det bär Sundhage ansvaret för det svenska VM-fiaskot – inte klubbarna. Det är hon som tagit ett flertal kostsamma felbeslut på vägen.

Om man gör det enkelt för sig kan man konstatera att det sannolikt hade räckt med en bättre coachning i premiären mot Nigeria – då hade vårt lag mycket väl ha kunnat varit i en situation där de nu skulle ha varit kvar i Kanada och planerat för kvartsfinal. Och då hade Sundhage lugnt suttit kvar på sin post – för kvartsfinal hade varit godkänt.

Tyvärr blev Sundhages val att chansa med ett par halvskadade spelare i premiären kostsamt. Det blev också hennes val av byte i halvtid i matchen. När Kosovare Asllani inte kunde spela vidare borde Sundhage ha tagit chansen att säkra vänsterkanten genom att sätta in Jessica Samuelsson och flytta fram Lina Nilsson. I stället valde Sundhage att ta in Olivia Schough på mittfältet.

Direkt efter matchen frågade jag Sundhage om det bytet var självklart? Svaret löd:

”Det är väl inte mycket som är självklart egentligen. De facto att vi fick inte ut det av vårt mittfält som vi hade tänkt oss. Valet blev att dra in Olivia Schough och ta ut Asllani. Senare gjorde vi en liten ändring till, som jag hoppas ni såg, och spelade 4-5-1 för att få det ytterligare kompakt.”

Jag följde upp med frågan om varför hon inte satte in Jessica Samuelsson i stället och flyttade fram Lina Nilsson. Svaret blev rätt svamligt. Här är det ordagrant:

”Det hade också varit en… Om du tänker på hur Lina hade spelat och så många löpdueller hon hade fått. Och från en position hon inte hade spelat i tidigare. När det går lite knaggligt då vet jag inte om man skall utsätta för en ny position, med risk att då blir du stillastående där. Utan här tvingades hon hamna i en hel del en-mot-en-situationer. Men den varianten finns ju framgent, för Lina är ju en bra passningsspelare – vilket hon inte lyckades visa i dag heller.”

Varianten med Lina Nilsson på mittfältet användes redan från start i andra matchen… Där tog för övrigt Sundhage flera kloka beslut i valet av spelsystem, beslut som ledde till bästa svenska VM-insatsen.

Men hon fortsatte att göra konstiga byten i turneringen. Att ta in Sara Thunebro mot Australien kändes inte genomtänkt. Det hade väl varit bättre att sätta in/flytta fram någon nicksstark spelare som man kunde lyfta lite långt mot. Och varför byta ut Elin Rubensson mot Tyskland? Hon som hade varit den som uträttat mest framåt. När bytet gjordes fanns det väl ingen anledning att ha kvar handbromsen, det kändes mycket rimligare att plocka av Emma Berglund direkt och spela med en offensiv högerkant.

Elin Rubensson

Elin Rubensson

Bytena i all ära. Sätter man in Sveriges fiasko i ett större sammanhang är ganska mycket mer som har gått fel. Medan många andra länder ha tagit jättekliv framåt de senaste tre åren har Sverige stått stilla under Sundhage – eller till och med backat.

Det är inte bara i kontakten med de damallsvenska klubbarna som hon har misslyckats. Sundhage har även tagit viktiga strategiska beslut som lett i fel riktning, exempelvis:

* Det nya spelsystemet och -sättet. Efter EM 2013 satsade Sundhage på att jobba in ett nytt svenskt spelsätt, ”Det bolltrygga landslaget”. Det byggde på sifferkombinationen 4-1-3-2 och tanken var försvarsspelet skulle bestå av duellspel, medan anfallsspelet skulle innehålla fler långa anfall.

Sundhage pratade hela tiden anfallsspel – även när frågorna handlade om försvarsspel. Upplägget funkade mot blåbärsnationer i VM-kvalgruppen. Även om anfallsspelet inte alltid var speciellt vägvinnande räckte det till seger i alla kvalmatcherna – dessutom utan insläppt spelmål.
Trots segrarna väcktes en oro eftersom det märktes i träningsmatcher mot bättre motstånd att man snabbt tappade stabiliteten och tryggheten i försvarsspelet. 2014 blev också ett historiskt svagt landslagsår med bara fyra segrar och sex förluster på elva matcher mot lag på världsrankningens topp 25.

I år har det blivit lite bättre – fem segrar, fyra förluster och fyra kryss mot motsvarande motstånd. Det hindrade inte att att landslaget plötsligt fick panik efter 3–1-förlusten mot Schweiz i april och valde att överge Sundhages spelsätt. Med bara två matcher kvar till VM skulle man hitta tillbaka till 4-4-2.

Sverige kom till mötet med Nigeria utan ett väl inarbetat och tryggt spelsystem. Det var förstås Sundhages ansvar att situationen uppstod.

* Bristen på föryngring. Sundhage gillar rutin och är inte den som föryngrar om hon inte måste. Det innebar bland annat att hon valde ta med ett antal spelare till VM som inte gick att använda – och som inte heller är troliga landslagsspelare i framtiden.

Svensk damfotboll hade haft större nytta av att VM-bänken hade fyllts av fyra–fem yngre spelare med framtiden för sig. Sundhage borde titta på sin tyska kollega Silvia Neid som tar alla chanser att låta sina unga talanger få erfarenhet på världsnivån. Det är bara i A-landslaget man kan utvecklas till en fullödig A-landslagsspelare.

Silvia Neid

Silvia Neid

Nu höjs röster från krönikör efter krönikör efter krönikör efter krönikör om att det är dags för förändring. Om att Sundhage och resten av landslagsledningen bör bytas ut och ersättas av nya krafter med nya idéer.

Jag håller alltså med. Det känns rimligt att låta någon annan leda laget redan i OS-kvalet. Sundhage har haft drygt 2,5 år på sig att spela ut sina kort. Hon har gjort det utan att få de vinster som man hoppats på.

Fast det är inte vi i media som bestämmer. Känslan är att hon kommer att få en ny chans av förbundsledningen – om hon vill. Det är för övrigt en känsla som delas av fler.

Vi får hoppas att folket i förbundstoppen vet vad de gör. Att de gör en grundlig analys av läget innan de tar sitt beslut. Är det beslutet en fortsättning för Pia Sundhage får vi hoppas att hon har en bättre plan den här gången – och att spelarna ger henne en andra chans.

Japan vann – OS-kval väntar för Sverige

Japan vann med 2–1 mot Holland och ordnade så att Sverige fortfarande kan få spela i OS nästa år. Tack för det.

Japanskorna imponerade stort i den första halvleken, där man bjöd på ett fantastiskt passningsspel. Det visade sig efter paus att det ögonfägnande spelet dock delvis berodde på att Holland låg väldigt utspritt i försvarsspelet.

Efter paus höll Holland ihop laget bättre och bjöd upp mycket bättre. Det här var inte bara Japans bästa match i VM, det var även Hollands bästa.

Vivianne Miedema som tydligen har lidit av migrän under delar av VM-turneringen var piggare, liksom hela Hollands anfallslinje. Manon Melis skapade en del på sin snabbhet. Och faktum var att efter att Kirsten van de Ven reducerat i 92:a minuten på en nick som Ayumi Kaihori tar 99999 gånger av 100000 hann Miedema få ett volleyläge från nära håll. Azusa Iwashimizu kastade sig dock fram och täckte volleyn.

Japan vann dramat och Sverige är kvar i diskussionen om den tredje och sista europeiska OS-platsen. Vi får alltså ett kval i form av gruppspel mot Schweiz, Holland och Norge till våren. Intressant.

Det här innebär väl samtidigt att Pia Sundhage trots allt kommer att sitta kvar som förbundskapten. Mer om det i kommande inlägg. Nu skall jag sova en timme innan det är dags att gå till jobbet…

Ger Japan Sverige en ny OS-chans i natt?

En match återstår innan vi kan sammanfatta åttondelsfinalerna, och innan två tredjedelar av de 24 VM-lagen har åkt ut och hem.

Vi sparar alltså sammanfattningen ett dygn, och blickar framåt mot nattens drabbning. Jag har knappt sett Japan spela hittills i VM och har svårt att bedöma dem. Känslan är att de är en rätt bra bit ifrån den superhöga klass man höll 2011 och kanske framför allt 2012. Men det är alltså bara en känsla.

Holland däremot har jag sett rätt mycket av – och blivit besviken på. Trots att man har massor av bra bollspelare och duktiga offensiva krafter har man skapat väldigt få målchanser. I gruppspelet hade man bara 30 avslut, varav 11 mot mål – det i en på pappret jämn, men långt ifrån omöjlig grupp.

Jag hade stora förväntningar på supertalangen Vivianne Miedema inför VM. Hittills har hon varit en flopp. Hon har mest sett tjurig och ointresserad ut.

Till Hollands fördel talar att den japanska gruppen har visat sig vara en av de svagare – och att japanskorna gick genom gruppen med idel uddamålssegrar. För övrigt blev det ju så att de tre lagen som tog sig vidare ur grupp A alla ställdes mot lag från grupp C. Hittills har grupp A vunnit båda inbördes möten med 1–0, vilket innebär att Japan är enda lag från grupp C som fortfarande är kvar i turneringen.

För svensk del hoppas vi att de också får spela minst kvartsfinal.

Kollar vi förresten på styrkan i de sex grupperna är vi i följande läge in för kvartsfinalerna:

Grupp A: Två eller tre lag vidare.
Grupp B: Ett lag vidare.
Grupp C: Eventuellt ett lag vidare.
Grupp D: Två lag vidare.
Grupp E: Alla lag är utslagna.
Grupp F: Två lag vidare.

I natt tog sig USA vidare via 2–0 mot Colombia. USA imponerar genom att trots allt spela stabilt i defensiven. Utöver de första 30 minuterna mot Australien har man släppt till väldigt få målchanser. Offensivt har USA däremot inte fått bitarna att falla på plats. Anfallsspelet är långt ifrån imponerande.

Dock märktes det i går att Alex Morgan är på väg mot formen. Hon gjorde ett mål, fixade en straff och lyckades ofta både vinna och hålla fast bollen högt upp i planen – trots att hon periodvis lämnades helt ensam mot Colombias backlinje. Lotta Schelin borde definitivt studera hur Morgan rör sig i spelet utan boll.

Att Morgan närmar sig formen lär bli livsviktigt för USA. För sett till passningskvalitet är laget minst en klass sämre än de båda eventuella semifinalmotståndarna Tyskland och Frankrike. Jag förvånades i går över hur många enkla passningar som amerikanskorna slog bort.
Framför allt noterade jag att man som motståndare kan strunta i att försvara mot Julie Johnston i uppspelsfasen. Johnstons uppspel var nämligen av mycket dålig kvalitet – även när hon var oattackerad.

Om inte USA kliver upp en nivå i offensiven illa fort kommer man att få det tufft redan i kvartsfinalen mot Kina.

Drömmen om OS lever ett dygn till

Den svenska OS-drömmen lever i ytterligare ett dygn. Norge borde ha förstört den, men tog inte sina chanser. För sådana fanns det rätt många. Jag räknade inte jättenoga, men sex–sju stycken hade man innan England skapade sin första.

I det läget stod det 1–0 till Norge efter Solveig Gulbrandsen:s skarvnick på hörna. I det läget hade även Norge tvingats byta ut backklippan Trine Rönning – ett byte som blev dyrt för norskorna. I den andra halvleken var det virrigt bland de norska backarna, dessutom saknade uppspelen adress.

När England fick chansen i den andra halvleken small det. The Lionesses gjorde mål på sina två första målchanser och räddade kvar Pia Sundhage på posten som svensk förbundskapten ett tag till.

För att Sverige skall få spela OS-kval i vinter krävs det nu också att Japan slår ut Holland ut natten mot onsdag. I så fall väntar ett gruppspel om en plats mellan Sverige, Schweiz, Norge och Holland.

Riggad lottning, VM:s bästa målvakt och lite till

Då är man tillbaka hemma på svensk mark. Gårdagen var ett 18-timmarsdygn som jag bland annat spenderade i en tom utrikesterminal i Boston och med midnattssol på Island.

I dag hade jag tänkt hålla mig vaken för att anpassa mig till svensk tid. Det har väl gått så där. Den lunchlur jag tänkt skulle vara en timme blev fem…

Det om det. Sedan förra inlägget har vi fått fyra nya kvartsfinallag. Det enda som inte följer mitt tips är Kina, som slog ut Kamerun. Jag såg de 60 första minuterna av den matchen och kan väl bara konstatera att det var den organiserade defensivens seger över anfallsspelet. Jag tycker fortfarande att det fanns större och roligare fotbollskvaliteter i skrällgänget Kamerun, men de föll på bristande försvarsspel. Kina har varit stabilt. Man har ett hårt arbetande kollektiv samt en av VM:s bästa målvakter, Potsdamfyndet Wang Fei.

Kina har imponerat och visat sig starkare än jag trodde på förhand. Fast det är inte roligt att läsa att de verkar rucka på reglerna. Det är tv-reportern på Fox Julie Stewart-Binks som noterade hur avstängde coachen Hao Wei såg ut att coacha laget från läktaren. Jag såg också ett klipp på hur assisterande tränaren fick telefon, tolkade det som att det var precis innan halvtidsvilan. Tråkigt.

När jag nu har bänkat mig i tv-soffan för nattens matcher finns fortfarande hoppet om svenskt OS-spel. Fast överlever det natten? Vi måste alltså hoppas på England mot Norge.

Jag tror på norskorna mot ett England som har kvaliteter, men som inte riktigt fått bitarna att falla på plats hittills i VM.

Vinnaren i det heleuropeiska mötet ställs mot Kanada i kvartsfinalen. Jag berättade ju häromdagen om att VM-lottningen var tillrättalagd för Kanadas skull. I morse hakade Olof Lundh på min grej i Fotbollsmorgon. Det väckte känslor i Norge, mest för att Lundh uttryckte sig oklart. Det är ju inte för Norges skull som lottningen riggades.

Norskorna har ju bara haft lyckan att hamna i samma del av lottningsträdet som Kanada, något som gör att man får en bra väg till final – om man vinner i dag. Dock är det ju alltså Kanada som har fördelarna. Kanada får ju en mer vilodag än Norge/England. De senare skall dessutom resa tre tidszoner till Vancouver för matchen, medan Kanada redan är där.

I övrigt är både eftersnacket till Sveriges uttåg och diskussionen kring Pia Sundhage:s framtid hyperintressanta ämnen. Den senare pågår bland annat här på bloggen i kommentatorsfältet till mitt förra inlägg.
Eftersom Norge–England är igång hinner jag inte fördjupa mig i det här just nu. Men jag lovar att återkomma. Dagens debatt i media mellan Sundhage och EFD:s Linda Wijkström är ju värd att kommentera.

Innan jag sätter punkt här tänkte jag rekommendera ett läsvärt blogginlägg om läget i svensk damfotboll skrivet av Lisa Ek. Hon reagerade på den här krönikan från Simon Bank.

Dags för Sundhage att kliva åt sidan

Hjärnan hade rätt, det där som malde i bakhuvudet var inget att lyssna på. Sverige är utslaget ur VM – och det med besked.

Tyskland var bättre på allt och tog sin största mästerskapsseger mot Sverige någonsin. Jag har inte orkat gå igenom arkiven, men kan det var väl även Sveriges största mästerskapsförlust alla kategorier?

I min kommentar till morgondagens e-tidning ifrågasätter jag om Pia Sundhage skall fortsätta som förbundskapten. Sundhage har valt vägen – men den har inte lett laget till målet.

Tvärtom är det här ett av Sveriges två sämsta VM någonsin – kanske det allra sämsta. Det är andra gången vi kommer trea i gruppen och andra gången vi inte spelar kvartsfinal. Första gången var 2007  – då laget ut i gruppspelet. Men då vann vi en match, och även då var vi bland de 16 bästa. Det var ju bara med 16 lag då.

Det mesta talar dessutom för att vi för första gången någonsin missar en OS-turnering. Det finns ju ett litet hopp, men känslan är väl att Frankrike och ytterligare en europeisk nation (utöver England) kommer att ta sig till kvartsfinal.

Sedan slutsignalen har jag varit nere i den mixade zonen och lyssnat på en mängd spelare och ledare. Jag frågade Anja Mittag hur det kändes att avsluta kompisen Therese Sjögran:s karriär. Hon gillade inte riktigt den frågan, utan sa:

”Det var inte jag – det var hela det tyska laget. Det var lite Sveriges fel, hade de spelat bättre i gruppspelet hade de inte behövt möta oss nu.”

Jag frågade en tårögd Sjögran den klassiska frågan, hur känns det? Svaret blev:

”Det är mest tomhet just nu. Jag kommer väl att bryta ihop senare, men… Det är sista matchen och att vi förlorar och åker ut på det här sättet – det är aldrig roligt. Men nu är det över.”

Jag pratade med Charlotte Rohlin – som även hon har gjort sin sista landskamp. Hon menade att hon inte kommer att ändra sig – inte ens om miraklet inträffar och Sverige går till OS.

”Det är så väldigt ledsamt och tråkigt – inget kul alls. Hade önskat att det blev ett bättre slut, det hade jag verkligen gjort. Jag är absolut inte redo för att åka hem. På något sätt har jag kanske inte fattat att det är slut heller. … Det känns bara så jävla tomt att lämna.”

Lotta Schelin var rakryggad och skyllde inte ifrån sig. Hon konstaterade att hon har gjort allt vad hon kunde, att den fysiska formen känns bra – men att hon inte har fått spelet att stämma. Jag tyckte att hon gjorde sin bästa VM-insats i dag. Men till ingen nytta.

Det finns förstås anledning att analysera vidare det här framöver. Nu tänkte jag dock packa ihop mina grejer och förbereda mig för hemresa. Tidigt i morgon bitti, kanadensisk tid, flyger jag hem. Kanske att jag kommer åt att blogga lite under mellanlandningarna, annars hörs vi när jag är hemma – vilket är måndag.

Eller, just det ja. Innan jag sätter punkt härifrån Ottawa kanske ni undrar vem jag tycker skall ta över efter Sundhage. Jag tycker att det är dags för förbundet att slå Tony Gustavsson en signal.

 

Så går det i åttondelsfinalerna

I och med Sverige–Tyskland om en timme drar alltså åttondelsfinalerna i VM i gång. Därmed har det blivit hög tid för mig att gå igenom alla de åtta drabbningarna.

Utöver att det är VM är det ju dessutom europeiskt OS-kval, ett kval där de tre bästa får spela i Brasilien nästa år. Det ligger alltså mer än bara en kvartsfinalplats i potten i mötet Sverige–Tyskland.

Det är även så att vi svenskar nu i slutspelets inledning bör hålla tummarna för alla utomeuropeiska lag – och England. Det om det. Här är en kort genomgång av åttondelsfinalerna. Jag tar dem i den ordning de är placerade i slutspelsträdet – och alltså inte efter hur de spelas:

Kina–Kamerun
I natt 01.30
Odds: 49–51

Det här känns på förhand som en vidöppen match. Men jag tror att ett välorganiserat, men något uddlöst Kina kommer att få svårt mot ett ganska oorganiserat men väldigt vasst Kamerun. De otämjbara lejoninnorna har bra publikstöd i Edmonton och såg riktigt starka ut mot ett i och för sig lätt reservbetonat Schweiz. Dessutom har Eskilstunas Gaelle Enganamouit sett riktigt, riktigt stark ut. Det kan bli både förlängning och straffar, men jag tror alltså att charmiga Kamerun dansar vidare.

USA–Colombia
Natten mot tisdag 02.00
Odds: 97–3

Colombia har stått för en skräll i mästerskapet. Det är inte mycket som talar för att man kan ställa till med en till. Även om USA inte har imponerat så mycket som man kanske väntat sig bör deras fysiska spel bli för mycket för små och tekniska colombianskor. Känslan är även att Alex Morgan kan ha behövt Nigeriamatchen för att skjuta in sig. I den här matchen tror jag att hon gör mål.

Tippar jag rätt blir det alltså en kvartsfinal mellan Kamerun och USA.

Tyskland–Sverige
I dag 22.00
Odds: 80–20

Sett till turneringen hittills är tyskorna jättefavoriter, därav det klara tyska favoritoddset. Men i bakhuvudet maler en känsla av att Sverige kommer att vinna en match i den här turneringen. I VM-journalisternas interna tips har jag därför tippat med hjärtat – 3–2 i svensk favör. Mycket mer om den här matchen i föregående inlägg.

Frankrike–Sydkorea
I morgon 22.00
Odds: 90–10

Frankrike fick igång målskyttet senast och är ett klart bättre lag än Sydkorea. Koreanskorna kommer inte minst att få det väldigt jobbigt med långa fransyskor vid fasta situationer. Det här känns tyvärr som en säker fransk seger. Jag skriver tyvärr eftersom det inte är bra för svensk del i OS-kvalet.

Det blir alltså sannolikt kvartsfinal mellan Tyskland och Frankrike, eller blir det mitt bakhuvud som får rätt?

Brasilien–Australien
I morgon 19.00
Odds: 49–51

Här har vi ytterligare en vidöppen historia. Brasilien har hållit nollan hittills, men jag är ändå högst osäker på deras försvarsspel. De har mött spelskickliga men ganska uddlösa lag som Sydkorea, Spanien och Costa Rica. Nu ställs de mot ett lag med vass och smart offensiv. Även om australiensiskorna var sämre offensivt mot Sverige än i de två första matcherna tror jag att Brasilien är ett lag som passar dem bra. I min värld är Marta:s gäng överskattat. Kanske ändrar jag uppfattning i morgon – men i dag är Australien min knappa favorit här.

Japan–Holland
Natten mot onsdag 04.00
Odds: 70–30

Japan har imponerat genom att vinna sina tre matcher. Fast spelmässigt har laget inte visat några guldtakter ännu. Eftersom Holland har sett riktigt blekt ut får japanskorna ändå räknas som ganska klara favoriter. Men skulle det stämma för trion Lieke Martens, Vivianne Miedema och Manon Melis finns det absolut skrällchans. Med tanke på att Holland ingår i OS-kvalet är det dock bäst för svensk del med favoritseger här.

Jag tror alltså att vi får en kvartsfinal som blir en repris på fjolårets final i de asiatiska mästerskapen, Japan–Australien.

Norge–England
Måndag 23.00
Odds: 55–45

Här har vi ytterligare en öppen drabbning. England har haft problem med sjukdomar i laget och inte kunnat mönstra önskad elva i sina matcher. Kanske är det dags nu. Norge visade i den andra halvleken mot Tyskland att laget har kvalitet när bästa elvan är på planen. Jag håller norskorna som knappa favoriter sett till deras rutin på att nästan alltid gå långt i mästerskap. Men det är inget stort favoritskap. Och för svensk del är det ju bäst om England vinner – de ingår ju inte i OS-kvalet eftersom Storbritannien tackat nej till spel i Rio nästa år.

Kanada–Schweiz
Natten mot måndag 01.30
Odds: 55–45

Även den sista åttondelsfinalen är oviss på förhand. Kanada har varit stabilt, men så länge inte Christine Sinclair lyfter till den världsnivå hon har kapacitet för, så saknas en nivå i offensiv kreativitet. Schweiz å sin sida vilade lite folk mot Kamerun och är starkare än de visade där. Ramona Bachmann är dessutom i kanonform, något som gör att det så stabila kanadensiska försvarsspelet kommer att prövas rejält. Med tyngd, vilja och stort publikstöd i ryggen tror jag ändå att Kanada reder ut det här. Men det kan krävas både förlängning och straffar.

Den sista kvartsfinalen skulle alltså därmed bli en drabbning mellan Kanada och Norge.