Värdnationen är utslagen – VM-semifinalerna som spelas 01.00 natten mot onsdag respektive torsdag blir Tyskland–USA och Japan–England.
Efter den sprakande, fantastiska fotbollsuppvisning som Frankrike och Tyskland bjöd ingen av de tre övriga kvartsfinalerna på någon speciellt minnesvärd underhållning.
Det handlade kanske inte om besvikelser, för förväntningarna på de tre andra matcherna var ju inte på samma nivå som de var inför det europeiska gigantmötet. Trots det var det ofrånkomligt att alla matcherna bleknade i skuggan av framför allt fransyskornas insats.
Den nyss avslutade kvartsfinalen mellan England och Kanada först. Där hamnade de båda lagens svagaste punkter i fokus. Kanadas Lauren Sesselmann, som flyttats in från vänster- till mittback, har sett darrig ut hela mästerskapet. Nu bjöd hon Jodie Taylor på 1–0 redan i elfte minuten. När Lucy Bronze nickade in 2–0 några minuter senare var hemmalaget i gungning.
Det är väl så att Sesselmann har fått spela på grund av sin snabbhet, men hennes passningsspel är uselt och hon har knappast spridit någon säkerhet om sig i de matcher hon spelat. Jag tror att förbundskapten John Herdman kommer att grubbla över den uttagningen framöver.
I den första halvlekens slutskede bjöds Kanada in i matchen av Englands svagaste länk, målvakten Karen Bardsley. Hon släppte retur på ett löst skott, en retur som Christine Sinclair gjorde 2–1 på. Några minuter in i den andra halvleken fick Bardsley problem med högerögat – och tvingades byta. Siobhan Chamberlain fick göra VM-debut 51 minuter in i matchen. Inhopparen behövde dock inte göra en enda riktig räddning.
Den andra halvleken blev nämligen väldigt hafsig och långt ifrån välspelad. Kanada fick till ett par kvitteringschanser, men inget av avsluten krävde något målvaktsingripande.
Huvuddelen av de 54027 åskådarna i Vancouver fick gå hem besvikna. VM är över för värdnationen.
England är däremot klart för VM-semifinal för första gången någonsin. The Lionesses är utmanaren av de fyra kvarvarande lagen. Det är för övrigt fyra av de fem lag jag rankade högst inför avspark.
Tyskland, USA och Japan fanns ju med bland mina guldkandidater. I sina kvartsfinaler hade trion gemensamt att inget av lagen gjorde mer än vad som behövdes för att vinna.
För femte matchen i rad segrade Japan med uddamålet. Den här gången gjorde Mana Iwabuchi matchens enda mål i slutminuterna mot ett ungt och hårt kämpande Australien.
Den japanska segern var odiskutabel sett till matchbilden. Japanskorna hade god defensiv kontroll och skapade egentligen tillräckligt bra chanser för att avgöra tidigare. Den japanska effektiviteten har dock inte varit speciellt god under VM.
För överraskningslaget Australien tog VM-äventyret alltså slut i kvartsfinal för tredje mästerskapet i rad. Jag skulle ändå tippa på att The Matildas lämnar Kanada med mer framtidstro än någonsin förr. För Australien hade inte bara en ung trupp. Det var ungdomarna som bar laget.
Under en period av semifinalen mönstrade Australien en elva med födelseåren: 1988 – 1994, 1989, 1995, 1994 – 1990 – 1993, 1993, 1992, 1996 – 1991. Det var tydligt att Australien inte riktigt räckte till mot de allra bästa i det här mästerskapet. Men fortsätter det unga laget att utvecklas i den takt det gjort under under de senaste fyra åren kan Australien vara en guldkandidat i Frankrike 2019.
USA vann så säkert men kan göra med 1–0 mot den andra ungdomliga uppstickaren, Kina. Det amerikanska laget har varit rätt ifrågasatt på hemmaplan hittills i VM. Insatsen i kvartsfinalen fick kritikerna att börja se ljusningar.
Personligen tyckte jag inte att USA såg speciellt bra ut i den här matchen heller. Däremot darrade Kina lite, inte minst hamnade tidigare så stabila målvakten Wang Fei flera gånger på halvdistans. Kina kan dock lämna Kanada med högt burna huvuden. Med en ung spelartrupp har man närmat sig världseliten igen efter ett antal tunga år.
Tillbaka till USA. Det är klart att laget trots allt är bra när det tagi sig till semifinal. Men jag hade förväntat mig att USA skulle vara vassare framåt och skapa fler målchanser. Dessutom trodde jag att de skulle kunna ha ett bättre passningsspel.
Det hackiga spelet innebär inte att USA på något sätt är borträknat i den hyperintressanta semifinalen mot Tyskland. Jag väntar mig inte någon match med samma spelmässiga kvalitet som tyskornas kvartsfinal. Men USA är ett lag som växer med uppgiften, vilket gör att vi kan förvänta oss ett drama i den första semifinalen.
Pia Sundhage sa en bra sak om USA på en presskonferens i Kanada. Hon konstaterade att amerikanskorna kan se ut att vara tekniskt underlägsna lag som Japan och Frankrike när man ser dem separat. Men när USA är på planen samtidigt som något av de där lagen har amerikanskorna en förmåga att lyfta sig till nödvändig nivå – och oftast vinna.
Det blir intressant att se hur Jill Ellis sätter upp sin elva mot tyskorna. I kvartsfinalen var hon i och för sig tvingad till omkastningar. Men det blev fler än jag hade trott. Och framför allt stärkte Morgan Brian sina aktier för att fortsätta spela i en central mittfältsroll.
Slutligen då Tyskland–Frankrike. Jag älskar hur Silvia Neid matchar sin trupp. Hon tvekade inte på att sätta in 20-åriga Sara Däbritz när laget låg under med 1–0 och jagade kvittering.
Mot Elodie Thomis kunde vi tydligt se att den tyska backlinjen har brister i snabbheten. Tyskland vågade/förmådde inte kliva lika högt upp i planen och pressa Frankrike som de gjort tidigare i mästerskapet. Trots att backlinjen alltså stod lägre hade den inledningsvis stora problem.
Men en stor tysk styrka är att spelarna och Neid tillsammans oftast reder ut även rejäla stormar. Visst hade man tur att inte Gaetane Thiney avgjorde i förlängningen. Men det finns ändå väldigt mycket skicklighet i hur bytet av Anja Mittag i halvtid förändrade matchen.
Före paus dominerade Amandine Henry mittfältet. Hon opererade fritt på en stor yta och kunde ofta servera Louisa Necib de bollar passningsgeniet behöver. Efter paus låg framför allt inhopparen Dzsenifer Marozsan hela tiden nära Henry och störde henne. Det ledde i sin tur till att fransyskorna inte fick ut lika mycket från Necib.
Tyskland vann och är fortfarande min guldfavorit, men Frankrike visade att det går att skaka tyskorna. Tyskland–USA har förutsättningar att bli en ny klassiker. Jag har svårt att tro att det blir en lika välspelad match som Tyskland–Frankrike, men det lär bli en sprakande kamp. Mer om den framöver.
Nu tänkte jag gå och lägga mig. Men först tipsar jag om att det här finns en länk med ett drygt tio minuter långt klipp som sammanfattar Sveriges VM – om man nu vill återuppleva det…
En blogg om internationell damfotboll 
Australiens satsning är väldigt häftig och jag tror Kina har ungefär samma åldersstruktur på laget. Kul att dessa båda lag som satsat så ungt imponerade så stort under turneringen. Det blir ju nästan tragiskt när man jämför med vårat egna hopplöst ålderstigna lag som förvisso är rutinerat så det räcker och blir över men som nog skulle åkt ut mot båda dessa ‘juniorlag’ om vi fått möta dom istället för Tyskland.
Det är b l a p g a detta faktum som jag gärna skulle se en ny förbundskapten redan innan OS-kvalet då Sundhage inte är rätt person att välja vilka ‘nya’ spelare det blir vi ska satsa på för att fylla de luckor som redan är bekräftade. Det faktum att även bänken i VM har haft undermåliga spelare samtidigt som bättre spelare lämnats hemma visar att Sundhage inte har den fingertoppskänsla som kommer krävas nu när vi ska påbörja en nödvändig och omfattande omstrukturering av Damlandslaget.
Kanadas oförmåga i anfallsspelet blev väl till sist lagets fall. Jag är ändå förvånad över att Kanada verkade sakna vilja och kämpaglöd i den andra halvleken. Även om spelet hackar kan man kämpa, löpa och ge allt. Energin verkade inte finnas och det syntes varken desperation eller beslutsamhet i kanadensiskornas agerande. Hade verkligen väntat mej mer av den inställningen när en plats i VM-semifinalen, dessutom på hemmaplan, står på spel. Att ha landslaget samlat fem månader inför mästerskapet kanske inte var en bra uppladdning trots allt.
Uttagningen av USA:s VM-lag verkar handla om att veteranerna ska få sista chansen att vinna VM-guld. Tom Sermanni gjorde förutsättningslösa laguttagningar och var inte rädd för att testa nya spelare men drog på sej det gamla gardets missnöje. En dålig insats i Algarve tjänade som förevändning för att avskeda Sermanni och han ersattes av den följsamma Jill Ellis. Att bygga laguttagningar på nostalgi och en liten grupp spelares önskemål är riskabelt men USA kanske vinner VM-guld ändå till slut.
Då blir det Tyskland – USA och Japan – England. Jaha att England var så bra det visste jag inte. Sen blir man imponerad av Japan. Det är väl relativt små spelare som är tekniska och bollskickliga med bra spelförståelse. Svårt att tippa men som VM 2011 USA – Japan ???