VM-slutspelet är tillrättalagt

Tillagt i efterhand: OBS: Det här inlägget är inte längre aktuellt. Det bygger på ett felaktigt spelschema. Fifa hade misslyckats med att få matcherna rätt på sitt första spelschema. Man korrigerade efter lottningen. 

I förra inlägget skrev jag om att lottningen till VM 2015 var riggad. Då lottade man inte de toppseedade lagen, utan man placerade ut dem på ett sätt som gjorde att värdnationen Kanada fick lättast möjliga väg mot final.

Det blev precis som Kanada ville. Alla de sex toppseedade lagen vann sina grupper. I slutspelet hamnade sedan världsettan USA, -tvåan Tyskland och -trean Frankrike på ena halvan medan värdnationen Kanada hamnade på den andra. Dock var ju Kanada trots fördelarna till slut för dåligt för att avancera längre än kvartsfinal.

I kväll har jag förberett mig inför morgondagens VM-lottning. Och gissa vad? Jodå, slutspelsträdet i nästa års VM är förstås tillrättalagt för värdnationen Frankrike.

På sin hemsida har inte Fifa lagt upp något slutspelsträd, så jag har fått lägga pussel utifrån den här bilden. Men efter att ha både dubbel- och trippelkollat kan jag slå fast att Frankrike kommer att få en klart smidig väg mot finalen.

Det anmärkningsvärda med slutspelsträdet i VM 2019 är att Fifa bara har placerat två gruppsegrare på den ena halvan och fyra på den andra. Så snedvridet var inte ens upplägget i VM i Kanada.

Den enda saken som är klar inför morgondagens lottning är att Frankrike kommer att spela i grupp A. Och gissa vad. Jo, både ettan och tvåan från grupp A hamnar på den slutspelshalva som bara innehåller två gruppsegrare. Snacka om tillrättalagt.

En annan följd av det snedvridna slutspelsträdet är att det kan bli en kan vara bättre att komma tvåa än att vinna sin grupp. I varje fall om man hamnar i grupp F.

Vinnaren av grupp F ställs nämligen mot en grupptvåa i åttondelsfinal. Och på samma halva finns ytterligare tre gruppsegrare.

Tvåan av grupp F ställs också mot en grupptvåa i åttondelsfinal. Men tvåan har bara två gruppsegrare på sin halva. Således är det på förhand bättre att komma tvåan än att vinna gruppen.

Nu hoppas man ju verkligen att de fem övriga toppseedade lagen verkligen lottas in i grupperna, så man inte gör som inför VM 2014 och placerar ut topplagen. För i så fall kan man ju handplocka vilket av topplagen som Frankrike skall få på sin slutspelshalva. Då skulle man garanterat sätta Kanada och Australien i grupperna C och D.

Det är således alltså även viktigt vilken grupp man hamnar i under lördagens lottning. Grupp E är den riktiga nitlotten. Där hamnar både ettan och tvåan på den svåra halvan. Ettan är dessutom en av två gruppsegrare som som ställs mot en grupptvåa. Plus att tvåan ställs mot en gruppsegrare.

Egentligen är väl grupp A drömlotten. Kan man vinna grupp D är det också väldigt bra.

Så här har jag för övrigt räknat ut att slutspelsträdet ser ut:

Åttondelsfinaler:

37: 2A – 2C (spelas i Nice)
39: 1D – 3BEF (Valenciennes)

40: 1A – 3CDE (Le Havre)
41: 2B – 2F (Reims)

43: 1C – 3ABF (Montpellier)
44: 1E – 2D (Rennes)

38: 1B – 3ACD (Grenoble)
42: 1F – 2E (Paris)

Kvartsfinaler:

45: 37–39 (Le Havre)
46: 40–41 (Paris)

47: 43–44 (Valenciennes)
48: 38–42 (Rennes)

Semifinaler:

49: 45–46 (Lyon)
50: 47–48 (Lyon)

Final:

52: 49–50 (Lyon)

 

Det står Thailand på drömlotten

Nu på förmiddagen har den nya, uppdaterade världsrankingen släppts. Den största förändringen på den är att Nederländerna avancerar tre platser från tionde till sjunde och Brasilien tappar två från åttonde till tionde. Däremellan återfinns Sverige, som ligger kvar på plats nio.

Samtidigt släpptes även seedningsgrupperna till morgondagens VM-lottning. Och det visade sig att Fifa den här gången väljer att följa världsrankingen till 100 procent. Det tycker jag är bra, för det luktade väldigt mycket mygel över upplägget inför det förra världsmästerskapet.

Dels dribblades Sverige bort i seedningsförfarandet (jag skrev lite om det här och här), sedan riggade man lottningen för Kanadas skull. Riggningen bestod av att man placerade ut ettan USA, tvåan Tyskland och trean Frankrike på samma sida i slutspelsträdet.

Jag har förstås kollat in de olika seedningsgrupperna och kommit fram till att det finns en riktig drömlott i morgon. Och som rubriken berättar står det Thailand på den. För Thailand är i särklass sämst i seedningsgrupp 3. De lag som hamnar i Thailands grupp har således väldigt stor chans att ta sig igenom gruppspelet.

Det är ju ettan och tvåan i alla de sex grupperna samt de fyra bästa grupptreorna som avancerar. Det är således fullt möjligt att ta sig vidare på tre poäng. I VM 2015 avancerade ju Sverige som grupptrea med tre poäng och nollmålskillnad.

Här är mina tankar om lottningen:

* Förutsättningarna är sådana att två lag från samma världsdel inte kan hamna i samma grupp. Europa är undantaget från den regeln eftersom det är nio europeiska lag och bara sex grupper. Men det kan inte bli tre europeiska lag i samma grupp, utan max två.

* Seedningsgrupp 1: USA (1), Tyskland (2), Frankrike (3), England (4), Kanada (5) och Australien (6).

Här finns det förstås ingen lätt lottning. Men jag ser gärna att Sverige undviker att hamna i Australiens grupp, trots att The Matildas har lägst ranking. Skulle vi lottas mot Australien kan vi nämligen inte få Thailand i vår grupp.

Jag pratade med TT om lottningen i går. Då uttryckte jag Kanada som den bästa lottningen här. Jag har inte heller något emot att få ett nervöst Frankrike i en öppningsmatch. Det hade varit otroligt kul. England känns också okej.

Utöver Australien undviker man ju gärna Tyskland av historiska skäl – även om vi tog poäng av dem senast i EM. USA är bäst och bör på så sätt undvikas. Samtidigt känns amerikanskorna inte så otroligt bra att det är omöjligt att ta poäng av dem.

* Seedningsgrupp 2: Nederländerna (7), Japan (8), Sverige (9), Brasilien (10), Spanien (12) och Norge (13).

Det här är Sveriges grupp, vi kan alltså inte ställas mot något av de här lagen. Noterbart att varken Nederländernas lyft eller Brasiliens fall påverkade något inom seedningsgrupperna. Båda lagen ligger kvar i den här gruppen.

Noterbart också att den här gruppen innehåller tre regerande världsdelsmästare. I de andra tre grupperna finns bara en världsdelsmästare vardera.

* Seedningsgrupp 3: Sydkorea (14), Kina (15), Italien (16), Nya Zeeland (19), Skottland (20) och Thailand (29).

Här är alltså Thailand avsevärd mycket sämre än övriga fem lag. Thailand är ett lag som jag upplever att Sverige har ungefär 95–4–1 mot. Eftersom Japan och Thailand inte kan hamna i samma grupp ökar vår chans att få drömlottningen.

Men det finns ingen anledning att vara direkt rätt för något av de övriga lagen i den här gruppen. Dock är det inte heller lag som Sverige besegrar med vänsterhanden, utan kompetenta motståndare.

Det finns ingen solklar mardrömslottning i den här gruppen. Men med tanke på att vi nu har två raka förluster mot Italien vore det kanske skönt att slippa dem.

* Seedningsgrupp 4: Argentina (37), Nigeria (38), Chile (39), Kamerun (49), Sydafrika (50) och Jamaica (64).

Den här gruppen består av sex lag som Sverige bör besegra. Samtidigt vet vi att de afrikanska lagen kan vara lite luriga. Det satt ju hårt åt mot Sydafrika i OS för två år sedan – då vann vi med 1–0 efter ett relativt sent mål av Nilla Fischer. Och vi tappade ju poäng mot Nigeria i det senaste världsmästerskapet.

Men vilket lag vi än får härifrån kommer Sverige att räknas som klara favoriter i aktuell match. Noterbart här är att Jamaica inte kan hamna i samma grupp som USA eller Kanada. Samt att Chile och Argentina inte kan hamna ihop med Brasilien.

* Sammanfattningsvis bör Sverige ha goda chanser att klara gruppspelet oavsett hur lottningen faller ut i morgon. Det är ju 16 av

Men här är i alla fall två riktigt bra lottningar:

* Kanada, Sverige, Thailand och Argentina

* Frankrike, Sverige, Thailand och Jamaica

Och här är ett exempel på en mindre bra:

* USA, Sverige, Italien och Sydafrika

Lottningen startar 18.00 i morgon och sänds av TV12.

I går kom även nyheten att damfotbollen i Europa har skrivit ett sponsorsavtal med Visa fram till och med 2025.

Det är förstås bra att damfotbollen har hittat en huvudsponsor. Egna sponsorer är den allra bästa vägen framåt för sporten. Bland alla fina ord i pressmeddelandet saknar jag dock en viktig uppgift – nämligen hur mycket pengar damfotbollen får genom det här sjuårsavtalet.

Fysisk VM-rapport – och lite Umeå

I går presenterades en rapport som borde kunna vara rätt intressant. Fifa presenterade nämligen sin ”fysiska analys” från fjolårets VM.

Jag har bara skummat den, och bland annat konstaterat att den genomsnittliga speltiden i matcherna var 53,21 – exakt tre minuter kortare än matcherna i Tyskland 2011. Jag har även sett att Sverige tillhörde de lag som sprang allra mest i matcherna, och att vårt lag sprang mer i de andra halvlekarna än i de första. Faktum är att Sverige sprang längst av alla lag efter paus.

Men jag har inte haft tid att kolla mer noggrant eller dra några slutsatser av siffrorna. Men för er som är intresserade är det bara att klicka in på länken ovan och nörda ner er i statistikens underbara värld.

* Så till Umeå där UIK är uppe för debatt, och där styrelsen får rätt hårda smällar från olika håll. I går bland annat av den mångåriga UIK-ledaren Roland Arnqvist och av Umeås tidigare kommunalråd Lennart Holmlund.

Hon var bäst i världen 2015

Vi är inne på de allra sista dagarna av 2015 och traditionen säger att året skall sammanfattas. Det hör också till att göra listor, inte minst rankinglistor över världens bästa spelare.

Som bekant är det mer eller mindre omöjligt att sätta ihop en sådan lista som gör alla rättvisa. För hur jämför man en målvakt med en målskytt, en defensiv ytterback med en offensiv mittfältare, en spelare som superhet under VM med en som hållit en hög nivå hela året och så vidare.

Även om det är kul med listor tycker jag i grunden att det är mer rättvist att ta ut en drömelva. En sådan håller hemsidan womensoccerunited.com på att ta ut med hjälp av sina följare. Rösta du också. Jag ogillar i och för sig deras uttagningsprinciper, där varje röstande exempelvis bara får ta ut en mittfältare, en mittback och en forward. Men grundidén är bra, det saknas ju ett officiellt, årligt världslag för damer.

Personligen tog jag ut mitt eget världslag efter VM i somras. Det såg ut så här. När nu hela året skall sammanfattas ligger förstås stor vikt på VM, vilket gör att mitt världslag för kalenderåret 2015 har väldigt mycket gemensamt med VM-världslaget. Men några förändringar är på sin plats.

Kim Little

Kim Little

Framför allt måste Kim Little in. Skottland var ju inte med i VM, men Little dominerade i NWSL tidigare under året och nu dominerar hon i Australien.

Helst hade jag även velat få med både min favorit från i våras, Eugenie Le Sommer och höstens målmonster Ada Stolsmo Hegerberg. Men för att få ett lag som skulle kunna fungera i verkligheten blir det bara plats för en forward, och den platsen är som gjuten för Celia Sasic – trots att hon slutade i somras. Trots att Hegerberg även kan spela på en kant får hon nöja sig med en reservplats, precis som Louisa Necib och Ramona Bachmann, som båda ingick i min VM-elva.

Här är mitt världslag 2015 enligt spelsystemet 4–2–3–1: Hope SoloLucy Bronze, Wendie Renard, Becky Sauerbrunn, Meghan KlingenbergAya Miyama, Amandine Henry – Little, Carli Lloyd, Le Sommer – Sasic.

Det laget hade blivit svårslaget. Det innehåller många offensivt skickliga spelare, men laget har också tillräckligt många tvåvägsspelare för att kännas väldigt välbalanserat. Visst hade det varit roligt att få se den här elvan i verkligheten?

Utöver världslaget skall man ju naturligtvis även kora världens bästa spelare 2015. Det gjorde Fotbollskanalen i förra veckan. Här är placeringarna 20–11 och här topp tio. I grund och botten är Fotbollskanalens lista bra. Det måste jag ju tycka eftersom jag själv och Alva Nilsson har fått vara med och påverka utfallet.

De har dock gått 100 procent på Fifas utnämningar och har de tre finalisterna i Ballon d’Or som tre i topp. Det håller inte jag med om. Jag vill påminna om att VM var de stabila försvarens turnering och tycker att Fifa i sina nomineringar gav för liten cred till defensiv skicklighet.

Carli Lloyd trixar

Carli Lloyd trixar

När man rankar årets bästa spelare vill jag personligen helst att spelarna på listan skall ha varit bra under hela året. Samtidigt tycker jag att det är självklart att de som varit bäst när det gäller skall hållas högt. Därför tycker jag också att det är självklart att Carli Lloyd är världens bästa spelare 2015.

När USA skräddarsydde sitt spel efter Lloyd till kvartsfinalen mot Kina i VM tackade hon genom att visa att hon motsvarade förtroendet. Lloyd avgjorde både kvarts-, semi- och final. Bättre kan det inte bli.

Huvudutmanaren var Sasic. Men tyskan darrade i avgörandets ögonblick i VM. Minns att hon slog en straff utanför vid ställningen 0–0 i semifinalen mot USA – en miss som faktiskt kan ha kostat Tyskland VM-guldet. När Lloyd fick möjligheten från straffpunkten var hon däremot pardonlös.

Om Sasic hade fört tyskorna till VM-guld skulle hon toppat min lista, trots att hon slutade efter VM. Nu gör i stället hennes frånvaro från planen i höst att jag sänker henne några placeringar på min topplista.

Här är den lista över världens 20 bästa spelare som jag satte ihop till Fotbollskanalen:

1) Carli Lloyd, mf, USA/WNY Flash
2) Kim Little, mf/fw, Skottland/Seattle Reign
3) Becky Sauerbrunn, mb, USA/Kansas City
4) Amandine Henry, mf, Frankrike/Lyon
5) Celia Sasic, fw, Tyskland/Frankfurt/slutat
6) Aya Miyama, mf, Japan/Okayama Yunogo Belle
7) Hope Solo, mv, USA/Seattle Reign
8) Ada Stolsmo Hegerberg, fw, Norge/Lyon
9) Ramona Bachmann, mf/fw, Schweiz/Rosengård/Wolfsburg
10) Eugenie Le Sommer, fw/ymf, Frankrike/Lyon
11) Anja Mittag, fw, Tyskland/Rosengård/PSG
12) Meghan Klingenberg, yb, USA/Houston Dash/Portland Thorns
13) Louisa Necib, mf, Frankrike/Lyon
14) Lucy Bronze, yb, England/Manchester City
15) Wendie Renard, mb, Frankrike/Lyon
16) Lauren Holiday, mf/fw, USA/Kansas City/slutat
17) Lisa DeVanna, fw, Australien/Melbourne City
18) Shirley Cruz, mf, Costa Rica/PSG
19) Gaelle Enganamouit, fw, Kamerun/Eskilstuna United
20) Melanie Leupolz, mf. Tyskland/Bayern München

Här är fem spelare till som jag gärna hade fått med, men som föll på mållinjen:
Marta Vieira da Silva, mf/fw, Brasilien/Tyresö/Rosengård
Pernille Harder, mf/fw, Danmark/Linköpings FC
Jessica Fishlock, mf, Wales/Frankfurt/Seattle Reign/Melbourne City
Laure Boulleau, yb, Frankrike/PSG
Erin McLeod, mv, Kanada/Houston Dash

Den svenska spelare som var närmast att komma med var Hedvig Lindahl. Så, vad tycker ni? Har jag rätt, eller är jag helt ute och reser?

Trender och tankar om framtidens svenska landslag

I går var alltså USA:s guldlag i Los Angeles och mötte sina supportrar, i morgon tar kronprins William emot det engelska bronslaget och i kväll (Tv4sport 19.30) drar damallsvenskan igång igen med AIK–Piteå.

Jag avslutar i och med det här inlägget min VM-bevakning, men det är ju ofrånkomligt att VM kommer att nämnas i ett eller annat inlägg även framöver.

Under VM-uppehållet har AIK bytt tränare. Mattias Eriksson har tvingats lämna plats för Nazanin Vaseghpanah. Det blir intressant att se om det bytet får någon positiv effekt för Solnalaget.

Kanske har Vaseghpanah snappat upp några av de trender som har märkts under mästerskapet i Kanada, vilket skulle kunna lyfta AIK från sitt prekära läge i det damallsvenska bottenträsket. Mitt sista VM-inlägg har jag tänkt att just ta upp de trender som varit synbara i Kanada.

En allmän trend som det kanske inte går att lära sig så mycket av, men som är väldigt positiv, är att spelstandarden på den internationella damfotbollen fortsätter att förbättras med mycket hög hastighet. Såväl den taktiska skickligheten som den individuella tekniken har blivit klart bättre sedan 2011.

Av de 24 VM-lagen i Kanada höll 21 god nivå, något som gör att man kan slå fast att beslutet att öka antalet lag var klokt.
På sikt kan det nog även bli 32 lag. Fast det lär det nog dock dröja några år, för i nuläget är det bara i Europa som det finns tillräcklig potential bland de lag som stod utanför VM. Och att släppa in ytterligare åtta europeiska lag lär inte vara aktuellt.

Spelmässigt var den största trenden den allt större taktiska medvetenheten, vilket i första hand visade sig genom det genomgående förbättrade försvarsspelet.

Det här var ju försvarsspelets VM, ett mästerskap där en stabil defensiv ledde till framgång – inte hög press och böljande anfallsfotboll. Till slut utdelades alla medaljerna till lag som i större grad tog sig fram genom en stabil, välorganiserad och uppoffrande försvarsfotboll än genom publikfriande offensiv – jag tänker förstås på USA, Japan och England.

Intressant var ju att USA inledde VM med en 4-4-2-uppställning där man hade tre utpräglade forwards på planen, plus offensivt inriktade mittfältare som Lauren Holiday, Carli Lloyd och Megan Rapinoe och offensivt lagda ytterbackar. Trots den hyperoffensiva balansereringen höll man ihop defensiven, medan man inte fick ut speciellt mycket av lagets stora offensiva kvaliteter.
Men när man bara hade en utpräglad forward på planen och valde en på pappret mer defensiv 4–4–1–1-uppställning växte även offensiven. Plötsligt hade man ett sylvasst anfallsspel.

Fast det är värt att notera att både i semifinalen och finalen valde USA att spela kontringsspel. Både Tyskland och Japan hade större bollinnehav mot USA, utan att kunna skaka amerikanskorna. USA backade hem och lät motståndarna ha bollen på ofarliga ytor. När amerikanskorna vann bollen hade de däremot ett snabbt, precist och offensivt passningsspel. Då hotade de hela tiden motståndarlagen.

För de lag som i första hand hade ett offensivt tänk, och som satte hög press, blev VM däremot ingen framgång. Här tänker jag i första hand på Frankrike och Tyskland. Fransyskorna hade ett så bra anfallsspel att de kunde ha gått hela vägen, men de föll på bristfällig effektivitet. Tyskorna föll däremot i första hand på att man hade en för långsam backlinje och blev alldeles för känsliga för kontringar.

På det här temat vill jag tipsa om när Calle Barrling besökte SVT:s VM-soffa i samband med kvartsfinalerna. Vår F19-förbundskapten konstaterade just att de svenska ”spionerna” hade sett en gemensam trend i Kanada, nämligen att nästan alla lag var försiktigare än tidigare – och backade hem. Alltså att de flesta lagen spelade ett lågt försvarsspel för att stänga ytan bakom sin backlinje.

Barrling konstaterade att det innebär att lagen måste hitta verktyg som biter mot den typen av defensivt medvetna motståndare. Alltså att kravet på ett kreativt kombinationsspel ökat. Om fyra år kommer vi säkert se fler lag än Frankrike som har kapacitet att spela ett högt försvarsspel och bjuda på ett snabbt och kreativt kombinationsspel i offensiven.
Det är ju så att försvars- och anfallsspel växeldrar. När försvarsspelet blir bättre måste man hitta nya sätt att anfalla på. Och när anfallsspelet blir bättre måste man vässa försvaret.

Tillbaka till det förbättrade försvarsspelet. En annan följd av det är att betydelsen av fasta situationer har ökat. Det märktes inte minst när det blev tajta och jämna matcher i slutspelet. I de fyra sista VM-matcherna gjordes det första målet på fasta situationer i form av straffar eller hörnor.

USA kopplade ju exempelvis ett järngrepp om finalen genom två tidiga hörnmål.

Den intressanta funderingen som följer på det här iakttagelserna är ju frågan: vad betyder det här då för det svenska landslaget?

Det är ju förstås en väldigt bra fråga som måste utredas grundligt. Tyvärr var det ju inte oväntat att vårt lag skulle vara långt ifrån någon guldstrid.
I samband med trupputtagningen konstaterade ju jag att vi får vara nöjda om Sverige kvalar in till OS. Jag ansåg i samma inlägg att Pia Sundhage spelade ett högt spel på mittfältet, där bristen på bollvinnare var överhängande.

Där och då anade jag dock inte att vår insats skulle bli riktigt så dålig som den blev. Fast hade jag vetat att det skulle bli de låga försvarens VM borde jag ha förstått. Sanningen är ju att Sverige hade jätteproblem att få hål på lågt spelande blåbärslag i VM-kvalet.

Det är ju också så att Sverige var lite av en föregångare när det gäller den här typen av fotboll. Det var ju på många sätt så som vårt lag spelade i VM 2011. Då var Sverige ett otäckt lag att möta, ett stabilt kollektiv som inte bjöd på något, men som var hyperfarligt varje gång det närmade sig motståndarnas straffområde.

Faktum är att jag tänkte 2011 när jag såg det svenska U21-landslaget på herrsidan vinna EM-guld i förra veckan. U21 byggde sina framgångar på hårt defensivt arbete och på sylvassa omställningar. Det var samma framgångsrecept som vårt F19-landslag använde i EM 2012 och vårt P17 i VM 2013.

Faktum är att det där U21-laget gjorde väldigt mycket nytta för Sundhage. Det kanske inte räddade henne kvar på jobbet, för känslan är att det aldrig var nära att hon skulle få sparken. Men U21-framgångarna gjorde att Sundhage och hennes lag slapp ifrån en hel del negativt fokus efter hemresan. Det svenska fotbollsintresset flyttades ju snabbt till Tjeckien och U21.

Huruvida det är bra eller dåligt för svensk damfotboll att Sundhage sannolikt blir kvar är ju omöjligt att veta. Spontant känns det inte bra, eftersom hon har gått vilse en gång och gjort att vi tappat både vår försvarsorganisation och två års utveckling.
Men väljer förbundet att satsa på Sundhage igen är det bara hoppas att hon gör en bättre analys av vad som krävs framöver och kanske kan hitta ett nytt och bättre spår för vårt A-landslag.

Tillbaka till Calle Barrlings analys i SVT. Han pratade om att man kan se och lära av den typen av kombinationer som Tyskland och Frankrike använder. Han sa också att:

”Sett ur ett längre perspektiv är det inte så att man bara för att man har felvallat i ett mästerskap har inte hela landets fotboll blivit sämre. Jag tycker att våra ungdomslag har bevisat det de senaste åren.”

Ja, det finns talang i Sverige. Men vi måste satsa på rätt spelare. Vi måste ha mer kreativitet, mer smartness. Mot starka, lågt stående backlinjer funkar det inte att spela med forwards som helst bara vill springa i djupled som Lotta Schelin och Sofia Jakobsson.
Vi måste hitta både smarta forwards och smarta offensiva mittfältare.

Barrling nämnde Kosovare Asllani som en spelare som trivs i spelyta två, alltså ytan framför motståndarnas backlinje. Där har han mitt medhåll. Nu var Asllani skadad i Kanada och kunde inte göra sig själv rättvisa, men det ologiska var ju att hon från början var placerad som yttermittfältare i Sundhages VM-lag. På kanten kommer hon för långt ifrån de ytor där man vill se henne.

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani

Jag såg på Tv4 häromdagen att Sundhage hade pratat med Lotta Schelin och att vår förbundskapten var lycklig över att ha Schelins stöd. Det är ju bra.
Men faktum är att jag tycker att Sverige skall lära av det här VM-fiaskot och förutsättningslöst börja bygga ett helt nytt lag utifrån de förutsättningar som kommer att gälla framöver.

Lotta Schelin är förstås del av ett sådant bygge, men är det kring henne man skall bygga framtidens lag? Jag är inte säker. Jag tycker att man bör lyfta på stenarna och se vad som finns under. Kanske kommer man fram till att de spelare som var med i Kanada kommer att vara Sveriges bästa även om ett och två år, och då är det ok. Men jag tycker alltså att man bör ge nya spelare chansen att visa upp sig innan man satsar vidare på årets VM-lag.

Kanske kan det vara kring Asllani som den svenska offensiven bör byggas framöver.

Kollar vi längre fram i tiden är den allra största utmaningen för svensk damfotboll att hitta smartare forwards och offensiva mittfältare. Här har jag lite lösa funderingar.

De flesta framgångsrika damfotbollsspelare har ju spelat pojkfotboll ganska högt upp i åldrarna. Jag tycker att man kanske skall fundera på att låta stora talanger träna med pojklag ännu högre upp i åldrarna. Där tvingas tjejerna utveckla sitt spelsinne för att kompensera för grabbarnas bättre fysik.

Några andra tankar jag har är att köra flickfotboll på mindre planer. Kanske sjumanna till och med 14 års ålder och sedan spela elvamanna mellan straffområdena upp till 19 års ålder. Alltså bara ha seniorfotboll på fullstor plan – allt för undvika att bara premiera snabba djupledslöpare utan även ge större plats för närkampsspel och för de spelare med god speluppfattning. Dessutom tvingar kortare planer fram mer kant- och inläggsspel – vilket i sin tur borde öka nickförmågan.

Kollar vi Sundhages svenska VM-elva i år gick det ju knappt spela inläggsspel. Ingen av de offensiva spelarna hade ju förmågan att vinna nickdueller.
Däremot står sig vårt landslag mycket bra när det gäller fasta situationer. I backlinjen finns den nickstyrka som krävs på internationell nivå.

Slutligen ser jag en annan brist i landslaget – vinnarskallarna. Känslan är att det är för många snälla spelare och för få som är beredda att offra näsan för att slänga sig fram och nicka in ett segermål. De vinnartyper som finns i våra flicklandslag måste vårdas på bästa sätt.

Här slänger jag gärna in en U21-jämförelse igen. Kolla in en spelare som John Guidetti. Han var långt ifrån den bästa svenska spelaren i EM, kanske borde han inte ens ha platsat på rent spelmässiga grunder. Men ändå var han kanske viktigast i laget. För vilken ledare och vilken vinnare han var – både på och vid sidan av planen. Han föregick med gott exempel genom stenhårt jobb på planen och glada och uppmuntrande miner när han satt på bänken. Det var liksom inte snack om att deppa eller gnälla när han blev utbytt. Stort.

Obama and Wambach believe that USA just won

De färska världsmästarna har fått gratulationer från höger och vänster. I går var de i Los Angeles och mottog folks gratulationer. På fredag är det en motsvarande ceremoni i New York.

Här är ett klipp från Los Angeles där Abby Wambach håller ett litet anförande som avslutas med att hon och Amy Rodroguez introducerar en ny version av VM:s mest använda ramsa, ”I believe that we will win”:

Innan avresan till Los Angeles hade USA en ceremoni i Vancouver där man firade att landslagströjan numera pryds av tre stjärnor. I klippet från i förrgår kan man konstatera att Jill Ellis egentligen avslöjar den nyhet som kom ut i går, alltså att Lauren Holiday nu avslutar sin karriär. När Ellis lämnar över tröja nummer 12 säger hon:

”What a send off for you my friend”

Slutligen är här ett rätt roligt klipp där Barack Obama gratulerar laget och konstaterar att damfotbollen har återtagit tittarrekordet för fotboll i USA:

Mina betyg på Sveriges VM-spelare

Det har ju gått ett litet tag sedan Sverige fick åka hem från Kanada. Sedan dess har jag match för match gått igenom de spelarbetyg jag satte på de svenska spelarna. Utifrån de betygen har jag givit var och en ett totalbetyg för mästerskapet.

Det är bara två spelare som jag tyckte når upp till betyget bra, Hedvig Lindahl och Therese Sjögran.

De flesta defensivt inriktade spelarna kommer undan med godkänt betyg. Tyvärr svek de offensiva spelarna. Värst var det med Lotta Schelin – som jag ser som Sveriges allra sämsta spelare i VM.

Hon ursäktade sig under mästerskapet med att hon blev ensam på topp när Sverige valde att spela med ett lågt försvarsspel. Så är det. Frågan kom bland annat upp även häromdagen när Schelin satt med i TV4:s VM-studio. Hon är självkritisk i klippet och verkar ha funderat en hel del över varför det gick som det gick.

Tyvärr tycker jag att annars utmärkta Hanna Marklund kunde ha ställt frågan om Schelin kände sig isolerad på ett annat sätt. Det hade varit intressant att få en mer konstruktiv analys av rollen som ensam spjutspets.

Apropå det har jag suttit och studerat Alex Morgan så mycket det har gått via tv-rutan. I USA:s sista matcher har ju laget spelat lågt med Morgan som ensam forward.
Jämför man Sverige–Tyskland med USA–Tyskland vann tyskorna bollinnehavet med 51–49 i båda matcherna. USA backade ofta hem med tio spelare och lämnade Morgan ensam på mittlinjen.

Trots det är skillnaden mellan matcherna gigantisk. Mycket för att Morgan hela tiden var ett hot mot den tyska backlinjen.

Trots att hon varit ensam har Morgan vunnit bollar och skapat lägen. Visst har USA:s stjärnforward gjort färre mål än hon brukar. Men hon har gjort ett stort jobb för laget genom att springa smart och genomtänkt.

När USA har rensat har ofta Morgan räknat ut var bollen skall hamna. Ibland har hon vunnit närkamperna, andra gånger har hon jobbat fram inkast eller frisparkar åt laget. Och när det varit läge för spel i djupled har Morgan löpt in i de ytor där motståndaren varit som mest sårbar.

Det om det. Här är mina VM-betyg på de svenska spelarna. Jag tar gärna emot synpunkter:

3: Therese Sjögran
Det här är en stark trea. Lagets ålderkvinna avslutade nämligen sin landslagskarriär med flaggan i topp. Hon prickade formen perfekt och var totalt sett bästa svenska utespelaren. Det var på hennes fina hörnor och frisparkar som vi skapade våra få målchanser.

3: Hedvig Lindahl
Är i sitt livs form och slåss med Sjögran om priset till bästa svenska spelaren i VM. Känns både säkrare och stabilare än hon varit tidigare. Går egentligen inte att lasta för något av de åtta baklängesmålen.

2,5: Lisa Dahlkvist
Gjorde ett utmärkt VM med tanke på sin skadebakgrund. Nyttig arbetsmyra på mitten. Tror faktiskt inte jag har sett henne så formstark sedan 2011.

2,5: Amanda Ilestedt
Sista backen in i truppen blev ganska omgående ordinarie i mittförsvaret. Var inte felfri, drog bland annat på sig en slarvig straff mot Mittag. Men med tanke på förutsättningarna gjorde hon en mästerskapsdebut med mersmak. Var inte minst ett farligt vapen på offensiva hörnor.

2: Elin Rubensson
Är fortsatt väldigt oslipad i defensiven och gjorde ett flertal felbedömningar. Väger upp ofta upp bristerna genom att vara offensivt vass. Visade hög klass som yttermittfältare mot Tyskland. Med tvekan godkänd.

2: Nilla Fischer
Godkänd, men ändå en besvikelse. Skulle bära den svenska backlinjen, men vacklade flera gånger. Hade bland annat en väldigt tuff defensiv andra halvlek mot Nigeria. En halvlek som slutade med en ödesdiger kramp.

2: Sofia Jakobsson
Godkänd för sin otroliga vilja och för att hon jobbade fram många hörnor. Sprang otroligt mycket, men måste jobba både på spelförståelse och bolltouch. För många av löpningarna var i blindo – och mottagningar och passningar satt långt ifrån alltid där de skulle.

2: Linda Sembrant
Var mycket oväntat Sveriges vassaste anfallsvapen. Tvåmålskytt trots begränsad speltid och bara tre avslut – det är grym effektivitet. Offensiven är värd ett högre betyg, men defensiven drar ner det. Stod nämligen för ett vansinnigt dyrt misstag vid Nigerias 3–3-mål.

2: Jessica Samuelsson
Är lysande i det defensiva duellspelet. Men offensivt finns det väldigt mycket att förbättra. Är nämligen lättpressad i och med att bollmottagningarna inte alltid sitter samt att passningsprecisionen har gigantisk förbättringspotential.

1,5: Lina Nilsson
Underkänd som ytterback, godkänd som yttermittfältare. Då blir snittbetyget 1,5. Blandade och gav i VM. Var exempelvis helt uppsnurrad mot Nigeria, men gjorde en kanoninsats mot USA.

1,5: Caroline Seger
Motsvarade inte förväntningarna som svensk spelmotor. Höll i och för sig i bollen, men spelade alldeles för ofta i sidled eller bakåt. När passningarna gick framåt var det ofta med onödigt hög risktagning.

1,5: Emma Berglund
Når inte upp till godkänt betyg, delvis på grund av yttre omständigheter. Kom in i VM med skadesviter, något som ledde till ödesdiger kramp i premiären. Fick sedan en ovan roll som högerback mot Tyskland. Hade tyvärr sämre passningsspel än jag tänkt mig.

1: Kosovare Asllani
Underkänd. Hamnar på det här betyget mycket på grund av sina skadeproblem. Men även för att hon placerades på fel position. Kosse är ingen yttermittfältare – det syntes tydligt mot Nigeria.

1: Olivia Schough
Hade en otacksam uppgift. Spelade bara en halvlek, det i ett svenskt lag som krampade mot Nigeria. Sprang och ville mycket, men lyckades inte uträtta något konstruktivt.

1: Lotta Schelin
Lyckades inte få till ett enda riktigt avslut mot mål på sina fyra VM-matcher. Visade lite kvalitet i åttondelsfinalen mot Tyskland, men var ändå inte nära den nivå som hon visade för fyra år sedan. En stor besvikelse.

Snittbetyg: 1,9 – inte godkänt.