Trender och tankar om framtidens svenska landslag

I går var alltså USA:s guldlag i Los Angeles och mötte sina supportrar, i morgon tar kronprins William emot det engelska bronslaget och i kväll (Tv4sport 19.30) drar damallsvenskan igång igen med AIK–Piteå.

Jag avslutar i och med det här inlägget min VM-bevakning, men det är ju ofrånkomligt att VM kommer att nämnas i ett eller annat inlägg även framöver.

Under VM-uppehållet har AIK bytt tränare. Mattias Eriksson har tvingats lämna plats för Nazanin Vaseghpanah. Det blir intressant att se om det bytet får någon positiv effekt för Solnalaget.

Kanske har Vaseghpanah snappat upp några av de trender som har märkts under mästerskapet i Kanada, vilket skulle kunna lyfta AIK från sitt prekära läge i det damallsvenska bottenträsket. Mitt sista VM-inlägg har jag tänkt att just ta upp de trender som varit synbara i Kanada.

En allmän trend som det kanske inte går att lära sig så mycket av, men som är väldigt positiv, är att spelstandarden på den internationella damfotbollen fortsätter att förbättras med mycket hög hastighet. Såväl den taktiska skickligheten som den individuella tekniken har blivit klart bättre sedan 2011.

Av de 24 VM-lagen i Kanada höll 21 god nivå, något som gör att man kan slå fast att beslutet att öka antalet lag var klokt.
På sikt kan det nog även bli 32 lag. Fast det lär det nog dock dröja några år, för i nuläget är det bara i Europa som det finns tillräcklig potential bland de lag som stod utanför VM. Och att släppa in ytterligare åtta europeiska lag lär inte vara aktuellt.

Spelmässigt var den största trenden den allt större taktiska medvetenheten, vilket i första hand visade sig genom det genomgående förbättrade försvarsspelet.

Det här var ju försvarsspelets VM, ett mästerskap där en stabil defensiv ledde till framgång – inte hög press och böljande anfallsfotboll. Till slut utdelades alla medaljerna till lag som i större grad tog sig fram genom en stabil, välorganiserad och uppoffrande försvarsfotboll än genom publikfriande offensiv – jag tänker förstås på USA, Japan och England.

Intressant var ju att USA inledde VM med en 4-4-2-uppställning där man hade tre utpräglade forwards på planen, plus offensivt inriktade mittfältare som Lauren Holiday, Carli Lloyd och Megan Rapinoe och offensivt lagda ytterbackar. Trots den hyperoffensiva balansereringen höll man ihop defensiven, medan man inte fick ut speciellt mycket av lagets stora offensiva kvaliteter.
Men när man bara hade en utpräglad forward på planen och valde en på pappret mer defensiv 4–4–1–1-uppställning växte även offensiven. Plötsligt hade man ett sylvasst anfallsspel.

Fast det är värt att notera att både i semifinalen och finalen valde USA att spela kontringsspel. Både Tyskland och Japan hade större bollinnehav mot USA, utan att kunna skaka amerikanskorna. USA backade hem och lät motståndarna ha bollen på ofarliga ytor. När amerikanskorna vann bollen hade de däremot ett snabbt, precist och offensivt passningsspel. Då hotade de hela tiden motståndarlagen.

För de lag som i första hand hade ett offensivt tänk, och som satte hög press, blev VM däremot ingen framgång. Här tänker jag i första hand på Frankrike och Tyskland. Fransyskorna hade ett så bra anfallsspel att de kunde ha gått hela vägen, men de föll på bristfällig effektivitet. Tyskorna föll däremot i första hand på att man hade en för långsam backlinje och blev alldeles för känsliga för kontringar.

På det här temat vill jag tipsa om när Calle Barrling besökte SVT:s VM-soffa i samband med kvartsfinalerna. Vår F19-förbundskapten konstaterade just att de svenska ”spionerna” hade sett en gemensam trend i Kanada, nämligen att nästan alla lag var försiktigare än tidigare – och backade hem. Alltså att de flesta lagen spelade ett lågt försvarsspel för att stänga ytan bakom sin backlinje.

Barrling konstaterade att det innebär att lagen måste hitta verktyg som biter mot den typen av defensivt medvetna motståndare. Alltså att kravet på ett kreativt kombinationsspel ökat. Om fyra år kommer vi säkert se fler lag än Frankrike som har kapacitet att spela ett högt försvarsspel och bjuda på ett snabbt och kreativt kombinationsspel i offensiven.
Det är ju så att försvars- och anfallsspel växeldrar. När försvarsspelet blir bättre måste man hitta nya sätt att anfalla på. Och när anfallsspelet blir bättre måste man vässa försvaret.

Tillbaka till det förbättrade försvarsspelet. En annan följd av det är att betydelsen av fasta situationer har ökat. Det märktes inte minst när det blev tajta och jämna matcher i slutspelet. I de fyra sista VM-matcherna gjordes det första målet på fasta situationer i form av straffar eller hörnor.

USA kopplade ju exempelvis ett järngrepp om finalen genom två tidiga hörnmål.

Den intressanta funderingen som följer på det här iakttagelserna är ju frågan: vad betyder det här då för det svenska landslaget?

Det är ju förstås en väldigt bra fråga som måste utredas grundligt. Tyvärr var det ju inte oväntat att vårt lag skulle vara långt ifrån någon guldstrid.
I samband med trupputtagningen konstaterade ju jag att vi får vara nöjda om Sverige kvalar in till OS. Jag ansåg i samma inlägg att Pia Sundhage spelade ett högt spel på mittfältet, där bristen på bollvinnare var överhängande.

Där och då anade jag dock inte att vår insats skulle bli riktigt så dålig som den blev. Fast hade jag vetat att det skulle bli de låga försvarens VM borde jag ha förstått. Sanningen är ju att Sverige hade jätteproblem att få hål på lågt spelande blåbärslag i VM-kvalet.

Det är ju också så att Sverige var lite av en föregångare när det gäller den här typen av fotboll. Det var ju på många sätt så som vårt lag spelade i VM 2011. Då var Sverige ett otäckt lag att möta, ett stabilt kollektiv som inte bjöd på något, men som var hyperfarligt varje gång det närmade sig motståndarnas straffområde.

Faktum är att jag tänkte 2011 när jag såg det svenska U21-landslaget på herrsidan vinna EM-guld i förra veckan. U21 byggde sina framgångar på hårt defensivt arbete och på sylvassa omställningar. Det var samma framgångsrecept som vårt F19-landslag använde i EM 2012 och vårt P17 i VM 2013.

Faktum är att det där U21-laget gjorde väldigt mycket nytta för Sundhage. Det kanske inte räddade henne kvar på jobbet, för känslan är att det aldrig var nära att hon skulle få sparken. Men U21-framgångarna gjorde att Sundhage och hennes lag slapp ifrån en hel del negativt fokus efter hemresan. Det svenska fotbollsintresset flyttades ju snabbt till Tjeckien och U21.

Huruvida det är bra eller dåligt för svensk damfotboll att Sundhage sannolikt blir kvar är ju omöjligt att veta. Spontant känns det inte bra, eftersom hon har gått vilse en gång och gjort att vi tappat både vår försvarsorganisation och två års utveckling.
Men väljer förbundet att satsa på Sundhage igen är det bara hoppas att hon gör en bättre analys av vad som krävs framöver och kanske kan hitta ett nytt och bättre spår för vårt A-landslag.

Tillbaka till Calle Barrlings analys i SVT. Han pratade om att man kan se och lära av den typen av kombinationer som Tyskland och Frankrike använder. Han sa också att:

”Sett ur ett längre perspektiv är det inte så att man bara för att man har felvallat i ett mästerskap har inte hela landets fotboll blivit sämre. Jag tycker att våra ungdomslag har bevisat det de senaste åren.”

Ja, det finns talang i Sverige. Men vi måste satsa på rätt spelare. Vi måste ha mer kreativitet, mer smartness. Mot starka, lågt stående backlinjer funkar det inte att spela med forwards som helst bara vill springa i djupled som Lotta Schelin och Sofia Jakobsson.
Vi måste hitta både smarta forwards och smarta offensiva mittfältare.

Barrling nämnde Kosovare Asllani som en spelare som trivs i spelyta två, alltså ytan framför motståndarnas backlinje. Där har han mitt medhåll. Nu var Asllani skadad i Kanada och kunde inte göra sig själv rättvisa, men det ologiska var ju att hon från början var placerad som yttermittfältare i Sundhages VM-lag. På kanten kommer hon för långt ifrån de ytor där man vill se henne.

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani

Jag såg på Tv4 häromdagen att Sundhage hade pratat med Lotta Schelin och att vår förbundskapten var lycklig över att ha Schelins stöd. Det är ju bra.
Men faktum är att jag tycker att Sverige skall lära av det här VM-fiaskot och förutsättningslöst börja bygga ett helt nytt lag utifrån de förutsättningar som kommer att gälla framöver.

Lotta Schelin är förstås del av ett sådant bygge, men är det kring henne man skall bygga framtidens lag? Jag är inte säker. Jag tycker att man bör lyfta på stenarna och se vad som finns under. Kanske kommer man fram till att de spelare som var med i Kanada kommer att vara Sveriges bästa även om ett och två år, och då är det ok. Men jag tycker alltså att man bör ge nya spelare chansen att visa upp sig innan man satsar vidare på årets VM-lag.

Kanske kan det vara kring Asllani som den svenska offensiven bör byggas framöver.

Kollar vi längre fram i tiden är den allra största utmaningen för svensk damfotboll att hitta smartare forwards och offensiva mittfältare. Här har jag lite lösa funderingar.

De flesta framgångsrika damfotbollsspelare har ju spelat pojkfotboll ganska högt upp i åldrarna. Jag tycker att man kanske skall fundera på att låta stora talanger träna med pojklag ännu högre upp i åldrarna. Där tvingas tjejerna utveckla sitt spelsinne för att kompensera för grabbarnas bättre fysik.

Några andra tankar jag har är att köra flickfotboll på mindre planer. Kanske sjumanna till och med 14 års ålder och sedan spela elvamanna mellan straffområdena upp till 19 års ålder. Alltså bara ha seniorfotboll på fullstor plan – allt för undvika att bara premiera snabba djupledslöpare utan även ge större plats för närkampsspel och för de spelare med god speluppfattning. Dessutom tvingar kortare planer fram mer kant- och inläggsspel – vilket i sin tur borde öka nickförmågan.

Kollar vi Sundhages svenska VM-elva i år gick det ju knappt spela inläggsspel. Ingen av de offensiva spelarna hade ju förmågan att vinna nickdueller.
Däremot står sig vårt landslag mycket bra när det gäller fasta situationer. I backlinjen finns den nickstyrka som krävs på internationell nivå.

Slutligen ser jag en annan brist i landslaget – vinnarskallarna. Känslan är att det är för många snälla spelare och för få som är beredda att offra näsan för att slänga sig fram och nicka in ett segermål. De vinnartyper som finns i våra flicklandslag måste vårdas på bästa sätt.

Här slänger jag gärna in en U21-jämförelse igen. Kolla in en spelare som John Guidetti. Han var långt ifrån den bästa svenska spelaren i EM, kanske borde han inte ens ha platsat på rent spelmässiga grunder. Men ändå var han kanske viktigast i laget. För vilken ledare och vilken vinnare han var – både på och vid sidan av planen. Han föregick med gott exempel genom stenhårt jobb på planen och glada och uppmuntrande miner när han satt på bänken. Det var liksom inte snack om att deppa eller gnälla när han blev utbytt. Stort.

22 tankar om “Trender och tankar om framtidens svenska landslag

    • Det här kom på ganska spontant. Så det här är en trupp jag tagit ut på studs, utan större eftertanke. Den består av 23 spelare:
      Målvakter (3): Hedvig Lindahl, Sofia Lundgren och Zecira Musovic.
      Backar (7): Elin Rubensson, Magdalena Ericsson, Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Linda Sembrant och Amanda Ilestedt.
      Mittfältare (7): Lina Nilsson, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Malin Diaz, Marija Banusic, Antonia Göransson och Mimmi Löfwenius.
      Forwards (6): Lotta Schelin, Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson, Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius och Mimmi Larsson.
      * Två andra offensiva spelare som förhoppningsvis skall kunna vara aktuella inom en inte allt för avlägsen framtid är Lina Hurtig och Pauline Hammarlund.
      Hur ser ditt förslag ut?

      • Målvakt (3):Hedvig Lindahl, Zecira Musovic och Jennifer Falk.
        Tycker inte Lundgren varit nog vass i år plus att hon har inte framtiden framför sig. Tycker dock det är spännande med Jennifer Falk som gjort en bra vår.
        Backlinje (7): Amanda Ilestedt, Nilla Fischer, Elin Rubensson, Magdalena Ericsson, Jessica Samuelsson, Linda Sembrandt och Emma Berglund. Mittfält (8): Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Malin Diaz, Antonia Göransson, Mimmi Löfvenius, Lina Nilsson, Pauline Hammarlund och Lina Hurtig. Skulle vilja se Lina Hurtig tillbaka in på ett centralt mittfält där hon t.ex spelade EM finalen 2012. Hyfsat snabb, bra speluppfattning, stark på huvudet, bollvinnare. Vill hellre ha Pauline Hammarlund på en kant som hon spelade i U23 landslaget ifjol. Tycker inte riktigt hon håller som forwardsmaterial. Forwards (5): Lotta Schelin, Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson, Fridolina Rolfö och Mimmi Larsson. Rolfö och Larsson framtidsspelare och tillskillnad från de andra tre är de otroligt starka. Rolfö även väldigt bra skott och Larsson otroligt snabb.

  1. Hoppar in med mitt egna truppförslag här:
    Målvakter (3): Hedvig Lindahl, Sofia Lundgren, Zecira Musovic.
    Backar (7) : Magdalena Ericsson, Jessica Samuelsson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Nilla Fischer, Marina Pettersson-Engström, Amanda Ilestedt.
    Mittfältare (7): Caroline Seger, Petra Larsson, Lisa Dahlqvist, Michelle de Jongh, Marija Banusic, Antonia Göransson, Elin Rubensson.
    Forwards (6): Lotta Schelin, Kosovare Asllani, Fridolina Rolfö, Stina Blackstenius, Pauline Hammarlund, Sofia Jacobsson.

    Stertelvan skulle formeras ut så här (4-4-1-1):
    Lindahl – Ericsson, Fischer, Berglund, Samuelsson – Rubensson, Seger, Larsson, Göransson – Rolfö – Schelin.

    * Känns som en bra mix mellan etablerat/nytt och tekniskt/fysiskt. Annars ett lag som ska spela ganska ‘rakt’ anfallsspel där Rolfö får en nyckelroll i offensiven som en punkt att etablera anfallsspel från. I defensiven kommer ett stort ansvar läggas på Petra Larsson som får agera ‘skördetröska’ men hon trivs ju i den rollen.

    ** Vad gäller de Jongh så går jag till stor del på känsla då jag bara sett henne i seriemötet mot LFC men där imponerade hon rejält både i närkampsspelet (MYCKET starkare än Diaz) och genom att skapa chanser med sin fina teknik. Är bara Pernille Harder som imponerat så snabbt på mig tidigare av de spelare jag sett live.

    *** Hurtig och Löfwenius ligger närmast att slå sig in för mig.

  2. Kan hålla med om att standarden ökat inom damfotbollen och det överraskade nog Sverige lite. De flesta lagen spelade en mer modern fotboll än Sverige tycker jag nog. Med att hur spelarna placerar sig på planen i förhållande till varandra både i anfall och försvar och rör sig skickligt imponerade på mig. Favoritlag blev USA och England. Deras match mot Tyskland var ju grym. USA:s första mål på hörna var också enormt bra. Japanskorna stod helt paralyserade. USA är helt klart en värdig mästare.

  3. Jag tror du igen overvarderar Europa (jmf ocksa overvarderandet av svenska klubblag i konkurrensen i Europa).
    Utanfor VM har vi: Italien, Danmark, Island, Skottland, Ryssland, Finland, Osterrike, Belgien…
    Jag har svart att se att tex Chile som slagit Skottland skulle gora daligt ifran sig. Eller Ekvatorial-Guinea som gjort ok matcher tidigare i masterskap. Eller Ghana med bra framgang i juniormasterskap. Visst ar det tunt utanfor Europa, men det finns enstaka lag.
    Till 32 lag gar man antagligen genom att ge Europa minst 3 platser o. en till andra forbund (Afrika, Asien, Sydamerika, CONCACAF). Sista platsen oppen. Detta kraver val dock antagligen att Afrika visar stabilitet o. att Sydamerika generellt hojer sig. Det ar antagligen den varldsdelen dar de storsta forandringarna kommer ske under var livstid.

    • Hej. Du har nog lite rätt. Men min övervärdering av Europa i fördelningen av VM-platser känns inte jättestor.

      Däremot övervärderas europeiska lag på världsrankningen. Vi har 20 lag på topp 32. Riktigt så många platser förtjänar vi inte i ett VM med 32 lag… Mest undervärderat av Fifa är Afrika, som bara har ett lag på topp 32.

      Men till frågan om fördelningen av 32 VM-platser. Skall VM bestå av världens 32 bästa lag får vi först ta bort de tre som var med nu, men som var för dåliga. Alltså åker Thailand, Elfenbenskusten och Ecuador all världens väg. De ersätts med de tre bästa lagen som står utanför VM, vilket enligt mitt sätt att se det är Nordkorea, Danmark och Italien.

      Därefter är Asien och Oceanien tomt på tillräckligt bra lag. Från Sydamerika skulle jag precis som du kunna tänka mig att Chile håller. Men fler än tre sydamerikanska platser känns inte rimligt i nuläget. Nordamerika skulle nog kunna få med Trinidad/Tobago också. Fast det är inte självklart.

      Om vi ändå ger Nordamerika (Concacaf) fem platser är det sex platser kvar att fördela mellan Europa och Afrika. Här är det inte självklart vilka sex lag som är starkast. Det hade nog kunnat bli ett intressant kval där Europa skulle företrädas av Island, Skottland, Ryssland, Österrike, Ukraina, Finland, Belgien, Irland och Portugal, medan Afrika ställer upp med Ekvatorial-Guinea, Ghana och Sydafrika.

      Säg att vi fördelar de platserna genom att ge Europa fyra och Afrika två. Då får vi följande slutresultat till ett VM med världens 32 bästa lag:

      Europa 14 lag
      Asien 5 lag
      Concacaf 5 lag
      Afrika 4 lag
      Sydamerika 3 lag
      Oceanien 1 lag

      Håller du med?

      • I princip ger din modell nog sakert nagot som skulle bli ett VM med hogst kvalitet. Politiskt blir det dock nog omojligt att oka antalet lag genom att framst ge platserna till Europa.
        Vi blir nog tvungna att ha ett ”Thailand” med i framtida VM (kom ihag att herr-VM ocksa har haft enorma nivaskillnader). Och precis som du sager sa haller CR/T&T kanske inte 100% mattet. Darmed tror jag som sagt att nyckeln ligger i att nivan hojs i Sydamerika sa man kan ge dem minst 3,5.
        Jag tror alltsa Asien far 6 (fastan ett lag da inte haller mattet) pa bekostnad av Europa. Sedan 0.5 fran ditt Concacaf till Sydamerika. Europa tappar antagligen ocksa en plats annu till (for att landa pa max 12), men vart den platsen hamnar beror pa utvecklingen det nasta decenniet. Om Irland, Polen, Portugal blir riktigt bra sa kanske Europa kan ta den.

      • I o m att Australien numera ‘stjäl’ en av de asiatiska platserna tycker jag 6 platser för Asien är helt klart motiverat om man utökar. Detta då de 5 första platserna kommer tas av samma 5 nationer varje turnering och det vore trist för övriga asiatiska länder om deras lag i praktiken var utestängda från chansen att få utvecklas i ett VM-slutspel.

        Då Thailand dessutom visade sig vara det överlägset bästa av ‘blåbärslagen’ så känns det helt omotiverat att använda dom som ett argument mot Asien i o m att Elfenbenskusten (Afrika) och Ecuador (Sydamerika) kändes betydligt sämre i mina ögon.

  4. Jag är inte helt säkert om det vore klok att bygga laget runt Asllani. Hon är ju alltid alltid skadad när hon behövs som mest. Hon är ingen spelare som visa upp sig i stora matcher.

    • Du kan ha rätt. Samtidigt växer vissa spelare med förtroende och med uppgiften. Asllani har talangen, men visst finns det frågetecken för hennes mentala styrka i avgörande lägen. Men det frågetecknet delar hon ju tyvärr med de spelare som vi byggt laget kring de senaste åren.

      Så kring vilka/vilken spelare tycker du vi skall bygga den svenska offensiven?

  5. Sundhages nästa trupp…
    Målvakter: Hedvig Lindahl, Hilda Carlén, Zecira Musovic.
    Kommentar: Måste satsa på framtiden. Därför ingen Söberg eller Lundgren.
    Försvar: Lina Nilsson, Magdalena Ericsson, Jessica Samuelsson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Nilla Fischer, Marina Pettersson Engström.
    Kommentar: Pettersson Engström ständigt underskattad. Bättre passningsspel och petar Ilestedt. Brist på ytterbackar, Lina och Magda tar varsin kant.
    Mittfält: Lisa Dahlqvist, Antonia Göransson, Lina Hurtig, Sofie Persson, Elin Rubensson, Caroline Seger.
    Kommentar: Persson har varit grymt bra i Eskisltuna som cmf, fotopererad men snart tillbaka. Hurtig kan spela både mf och anf. Teknisk, bra på huvudet och framför allt tillbaka i toppform. Rubensson är och förblir en offensiv kraft – bäst mot Tyskland.
    Anfall: Kosovare Asllani, Pauline Hammarlund, Sofia Jacobsson, Jennifer Hjohlman, Fridolina Rolfö, Lotta Schelin.
    Kommentar: En fräsch Asllani kan spela mf och anf, liksom Sofia J. Hammarlund en av de bästa forwards i damallsv i år.

  6. Jag har försökt att bortse från gamla meriter, gått mer på vad spelarna presterat under 2015.

    Målvakter: 2
    Hedvig Lindahl
    Zecira Musovic

    Backar: 8. Kommentar: Känns som de bästa spelarna?

    Magdalena Ericsson,
    Jessica Samuelsson,
    Emma Berglund,
    Linda Sembrant,
    Nilla Fischer,
    Amanda Ilestedt.
    Elin Rubensson,
    Lina Nilsson

    Mittfält: 8. Kommentar: Tycker de 5 första namnen här har visat bra form under 2015 och tagit bort de som varit skadade och formsvaga under 2015.

    Mimmi Löfwenius.
    Michelle de Jongh,
    Petra Larsson
    Pauline Hammarlund,
    Fridolina Rolfö,

    Caroline Seger,
    Malin Diaz,
    Sofia Jacobsson.

    Forwards (4). Kommentar: Jag tycker att Larsson bidrar med ett targetspel som kan vara intressant att testas.

    Lotta Schelin,
    Kosovare Asllani,
    Mimmi Larsson.
    Marija Banusic,

  7. Marta kommer ju att ansökan om svenskt medborgarskap, enligt uppgift i pressen. I och med att redan spelat för Brasilien på a-landslagsnivå, innebär väl det att hon inte kan bli aktuell för det svenska a-landslaget?

    • Precis. Fotbollsmässigt påverkar det ingenting. Hon kommer inte att få spela tävlingslandskamper för Sverige. Och klubbmässigt räknas hon redan som hemmafostrad i Sverige.

  8. Många av er vill ha en förändring av spel i framtiden, men ni har nästan samma spelare med som är med nu ? Dahlqvist, Samuelsson, Jakobsson, Nilsson är det spelare som har dessa nya egenskaper som ni är överens om? Tycker det är samma alibiuttagningar som Sundhage har sysslat med , ett par nya namn dök ju upp , laget skall ju om man lyssnar till tax Barriär innehålla teknik, passningsspelaren, kombinationsspelare, vilka blir det då ?

    • Personligen tror jag inte på förändringar där man byter åtta spelare rakt av i en startelva. Sådana skiften gör mer skada än nytta. Rutin är viktigt. Jag tror på att man skolar in de nya spelarna via bänken och slussar in dem en eller två i taget i startelvan. Det viktigaste är att man har de nya, unga spelarna i truppen så att de lär sig hur det funkar på landslagsnivå. Så att de är redo när deras chans att spela kommer. Och även om jag är skeptisk om man skall bygga spelet kring spelare som Caroline Seger och Lotta Schelin tycker jag att de är givna i en trupp. Men det är min åsikt.

      Jag skulle vara intresserad av att se hur ditt landslag ser ut. Vilken elva skulle du spela i höstens EM-kval?

      • Det är sant att det inte är bra att byta hela laget till EM kvalet,Om du tar ditt lag så tar jag ut en spelare som man kan satsa på för nästa VM, tror att man kanske inte kan satsa fullt ut i alla stora turneringar utan tänka lite längre fram om man skall ändra något, här är elva med talanger.

        Jennifer Falk

        Vb Jasmin Nejato
        mb Petra Andersson
        mb Amanda Ilestedt
        Hb Magdalena Eriksson
        vy Elin Rubensson
        mm Irma Helin
        mm Jessica Thorin
        hy Malin Diaz
        fw Madeleine Stegius
        fw Marija Banusuc

        Och 2 bubblare i Michelle De Jong och Olivia Welin,
        Bara baserad på bra teknik bra passning o mottagning bra spelning
        Återstår ”bara” att få dom att springa tillräckligt mycket, men som sagt , det har dom 4 år på sig att få till.

  9. Den unga svenskamerikanska spelaren, namnet har jag tyvärr glömt, som var aktuell för landslaget när Sundhage var nytillträdd som förbundskapten 2013, vad hände med henne? Visst var hon med på någon landslagssamling, men sen blev det inte mycket mer? En vinnarskalle av amerikansk typ hade varit nyttig i landslaget.

    • 24-åriga Hanna Terry tillhör Portland Thorns, men har inte lyckats slå sig in i laget. I år har det bara blivit sex inhopp trots att laget har saknat sina åtta VM-spelare under en längre period. Det ytterst lilla jag har sett Terry har hon en intressant snabbhet, men hon är knappast någon frälsare på landslagsnivå.

  10. Ping: Öppet för Eskilstuna att bli halvtidsmästarinnor | En blogg om internationell damfotboll

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.