Samuelsson klar för stjärnspäckat Arsenal

Nu är det klart var Jessica Samuelsson fortsätter sin karriär. Det blir i Arsenal, en klubb som numera har en makalöst stjärnspäckad laguppställning.

Framför allt är det i offensiven som Arsenal imponerar. Frågan är faktiskt om något annat lag i världen har en starkare forwardsuppsättning än Jodie Taylor, Vivianne Miedema och Kim Little. Den sistnämnda är ju tyvärr borta från spel för tillfället på grund av korsbandsskada.

Det skall sägas direkt att Arsenals hemsida inte är uppdaterad, vilket gör att jag inte är 100-procentigt säker på hur truppen ser ut. Men om jag inte missat något har Londonklubben även ett högst imponerande mittfält med spelare som Jordan Nobbs, Danielle van de Donk, Heather O’Reilly och Lisa Evans. Och man har en toppmålvakt i Sari van Veenendaal.

I backlinjen har man inte samma spetskompetens, även om Louise Quinn, Alex Scott och Leah Williamson är skickliga spelare. Men klart är att Arsenal tänker ta sig tillbaka till Europatoppen igen, och med tillskottet av Samuelsson har man tagit ytterligare ett kliv.

Det ska bli spännande att följa Arsenal och Samuelsson i vinter.

När jag ändå är igång och skriver kan det vara på sin plats att kommentera gårdagens nomineringar till Fifas pris till världens bästa fotbollsspelare 2017. Det som officiellt heter The Best FIFA Women’s Player 2017, men som jag brukar kalla Ballon d’Or eftersom det tidigare har motsvarat herrarnas franska guldboll.

Tyvärr har juryn återigen visat häpnadsväckande brist på kompetens vid nomineringen av några av de tio kandidaterna:

* Lucy Bronze, England/Manchester City
* Deyna Castellanos, Venezuela/Santa Clarita Blue Heat
* Pernille Harder, Danmark/Wolfsburg
* Samantha Kerr, Australien/
* Carli Lloyd, USA/Houston Dash
* Dzsenifer Marozsan, Tyskland/Lyon
* Lieke Martens, Nederländerna/Rosengård/Barcelona
* Vivianne Miedema, Nederländerna/Bayern München/Arsenal
* Jodie Taylor, England/Arsenal
* Wendie Renard, Frankrike/Lyon

De namn jag reagerar mot är Castellanos och Lloyd. Den senare har gjort ett landslagsmål på tio landskamper i år och i NWSL har hon gjort två mål. Lloyd har alltså inte gjort något som förtjänar en nominering det här året, hon lever tyvärr till 100 procent på gamla meriter – framför allt från VM 2015.

När det gäller Castellanos är det tvärtom, hon lever på förhoppningar om framtida storverk. 18-åringen från Venezuela är kanske världsfotbollens största talang, men ännu så länge är hon bara en talang. Hennes meriter från seniorfotboll är långt ifrån så goda att de borde räcka till en nominering i det här sammanhanget. Vad jag kan se har hon bara gjort en handfull A-landskamper, och klubbmässigt har hon spelat sju matcher i den amerikanska andraligan UWS.

På de sju matcherna gjorde hon i och för sig fem mål och imponerade så mycket att hon utnämndes till ligans bästa spelare. Men att sätta Castellanos före exempelvis Marta, Christine Sinclair och Saki Kumagai känns ju tyvärr som ett dåligt skämt. Hur tänkte juryn?

Det känns öppet om vem som kommer att vinna. Sannolikt står både Uefas och Fifas priser just nu i första hand mellan de båda damallsvenska bekantingarna Harder och Martens.

Pernille Harder

Där skulle jag sätta liten fördel för Harder i Uefapriset som även täcker hösten 2016. För danskan har ju under den här perioden fört LFC till damallsvenskt guld, lyft Wolfsburg till guld i Frauen-Bundesliga och fört Danmark till EM-final.

Lieke Martens

Martens har dominerat damallsvenskan under våren och fört Nederländerna till EM-guld – där hon dessutom prisades som turneringens bästa spelare. Gissningsvis väger EM-framgångarna tungt för nederländskan, så hon kanske har liten fördel i Fifapriset.

Fast jag skulle tyvärr inte bli förvånad om Lloyd vann igen…

Den stora analysen av EM 2017

EM är över – mästerskapet avrundades med en orange jättefest…

…och ett par röda:

Alla lagen har alltså kommit hem, och det har blivit hög tid att sammanfatta mästerskapet. Så här är min långa genomgång av EM 2017.

Som bekant blev det en skrällarnas turnering. Den som inför avspark hade tippat att Nederländerna skulle ta guld, Danmark silver och att bronsmedaljerna skulle hamna i Österrike och England, den hade man inte tagit på allvar.

Det fanns möjligen vissa farhågor om att utökningen till 16 lag skulle innebära fler ojämna matcher. Så blev det inte. Det var tvärtom tydligt att de tidigare topplagen har tappat lite i kvalitet samtidigt som övriga lag har flyttat fram sina positioner.

Det beror förstås mycket på den taktiska utveckling som vi har sett under några år. Alltså den där de lite svagare lagen har lärt sig hur man försvarar sig.

Det som var nytt var att många av de lägre rankade lagen hade förbättrat sin fysik, och orkade stå emot i 90 minuter. Tidigare har de här lagen klarat av att försvara sig i 60–75 minuter, men inte orkat hålla emot hela matcherna.

Följden blev att matcherna innehöll såväl färre mål som målchanser än i tidigare mästerskap. Faktum är att bara fyra av de 16 lagen gjorde fler än ett mål i snitt per match; Nederländerna, England, Tyskland och Italien.

Av de fyra låg mästarlaget Nederländerna och England i framkant, båda lagen visade sig ha den höga kvalitet i anfallsspelet som krävs för att komma till kvalificerade målchanser. Båda lagen visade dessutom upp stor effektivitet i de avgörande lägena. England gjorde det i alla fall fram till mötet med Nederländerna.

Det var alltså många målfattiga matcher. Kul dock att finalen på alla sätt blev turneringens bästa och mest målrika match, för det gör att man ändå lämnar turneringen med en väldigt positiv bild på näthinnan.

Alla har dock inte varit positiva. På bloggen Hattrick har det under EM skrivits flera intressanta inlägg om damfotbollens utveckling. I ett av dem uttalade sig den tidigare tyska guldtränaren Silvia Neid så här:

”Många lag i turneringen försöker endast att förstöra motståndarens konstruktiva spel. Det värsta är att de lyckas med det eftersom tekniska lag klarar inte av att lösa detta.”

Neid sa även att:

”Vi ser många dåliga avslut, slarviga passningar, fel i speluppbyggnad, långa bollar. Lite spel på kanterna eller snabbt vertikalt spel. Det har med den individuella kvalitén och tekniska färdigheter att göra. Många lag satsar på ett kompakt försvar och kontringar.”

Hon har förstås rätt. Utmaningen för framtiden för lagen är att få fram fler bolltrygga och kreativa spelare, sådana som det finns gott om i Nederländernas lag.

Andra trender under EM har varit att de taktiska olägenheterna har ökat, alltså exempelvis tröjdragningar och att spelarna allt oftare springer ner till hörnflaggan i matchernas slutskede. När det gäller tröjdragningarna finns det bara ett sätt att bli av med dem, och det är nolltolerans – alltså att inte göra som i herrfotbollen där man accepterar tröjdragningar om man inte håller i så länge.

Innan jag går igenom de 16 lagen har jag en sista större trend att ta upp, och det handlar om det ojämna målvaktsspelet. Inför kvartsfinalen fick Hedvig Lindahl frågan hur hon ser på de många tavlor som gjordes i slutet av gruppspelet.

Hon svarade att hon var lite förvånad eftersom hon samtidigt märkt att högstanivån på målvaktsspelet har höjts rejält, alltså att målvakterna gör betydligt fler kvalificerade räddningar nu än för några år sedan.

Jag är beredd att instämma, känslan är att det både var betydligt fler spektakulära räddningar och grova tavlor än för fyra år sedan. Vad det beror på har jag inget bra svar på. Enda noteringen jag gjort är att tavlorna ökade en bit in i turneringen, vilket kanske kan ha att göra med press i avgörande matcher.

Det om de mer allmänna spaningarna. Här är en genomgång av EM-lagen, ett efter ett:

1) Nederländerna
Gruppsegrare. 18 poäng (sex raka segrar). 13–3 i målskillnad.

Värdnationen vann EM-guldet, och supporterskaran på hemmaplan växte rejält. Även om supportrarna inte höll på Nederländerna utan på Holland…

Nederländerna vann guldet eftersom man hade ett välbyggt lag, med ett flertal spelare med kapacitet att utföra aktioner av högsta kvalitet kring motståndarnas straffområde. Det märks bland annat på att man gjorde flest mål, trots att man inte hade flest avslut per match.

Många av de skickliga spelarna levererade också när det som bäst behövdes, i laget fanns bland annat tvåan (Vivianne Miedema), trean (Lieke Martens) och fyran (Sherida Spitse) i EM:s skytteliga. Martens prisades dessutom som turneringens allra bästa spelare:

Mer än så tänker jag inte skriva om Nederländerna här. Jag har nämligen inte så mycket mer nytt att komma med. Min stora genomgång av det nederländska laget gjorde jag inför finalen, läs den här.

Däremot kändes det som att hela Nederländerna vaknade till och drabbades av damfotbollsfeber efter det där inlägget. Här är ett gäng tweets som visar den febern:

2) Danmark
Grupptvåa. 10 poäng, (tre segrar, en straffseger och två förluster). 6–6 i målskillnad – exklusive straffarna.

Precis som för Nederländerna gjorde jag min stora analys av det danska laget redan inför finalen.

Kortfattat kan man säga att Danmark gjorde ett fantastiskt bra mästerskap med tanke på hur skadedrabbat laget var inför och under turneringen.

Och även i Danmark blev det riktig EM-feber till slut. Här en bild från Rådhuspladsen under finalen:

Och här några till från hemkomsten. Du missade väl inte videoklippet i början av texten?

What a welcome Denmark .. this is unbelievable.. all that love ❤️❤️❤️🙏🏽🙏🏽😳

A post shared by Nadia Nadim (@nadi9nadim) on

Danmark har något riktigt bra på gång, och laget blir en svår nöt för Sverige att knäcka i det kommande VM-kvalet. Den 20 oktober kommer ju Danmark till Sverige för en väldigt viktig kvalmatch.

3) England
Gruppsegrare. 12 poäng (fyra segrar och en förlust). 11–4 i målskillnad. 

Om laget hade tagit sig till final skulle herrfotbollens Community Shield-match mellan Arsenal och Chelsea ha fått flyttats i tid. Det är ett tecken på att engelsk damfotboll har flyttat fram sina positioner rejält, rent statusmässigt.

Även på planen har laget flyttat fram sina positioner. Man imponerade stort hela vägen fram till semifinalen genom god fysik kombinerat med ett effektivt anfallsspel.

Förbundskapten Mark Sampson har skapat ett lag med tydlig rollfördelning, och där alla spelare underordnar sig laget. Han har byggt en skön offensiv där skyttedrottningen Jodie Taylor har huvudrollen och där lirarna Fran Kirby och Jordan Nobbs står för närmaste understödet.

Man har även två, spännande offensiva ytterbackar i Lucy Bronze och Demi Stokes. Framför allt Bronze är ett mycket vasst anfallsvapen, det var bland annat hon som banade väg för segermålet i kvartsfinalen mot Frankrike.

På centralt mittfält har England valt att satsa på två hårt arbetande spelare. Kanske tappade man guldet på att viktiga Jill Scott tog en onödig varning mot Frankrike och var avstängd i semifinalen. Ersättaren Fara Williams har inte samma arbetskapacitet, och hade inte heller någon bra dag mot Nederländerna.

Eftersom ligan i England bara blir bättre och bättre kommer säkert engelskorna att vara ännu bättre i VM om två år. För dit kommer man, England har nämligen fått en otroligt bra lottning i kvalet. Ryssland och Wales är tuffaste konkurrenterna i kvalgruppen – två lag England lätt skall besegra.

Alla är dock inte lyriska över Mark Sampsons arbete. Petade Eniola Aluko riktade efter EM stenhård kritik mot hur saker sköts i landslaget. Den saken kan det bli läge att återkomma till.

3) Österrike
Gruppsegrare. 9 poäng (två segrar, ett kryss, en straffseger och en strafförlust). 5–1 i målskillnad.

Österrike var EM:s stora överraskning. Visst tippade jag att de skulle ta sig till kvartsfinal, men jag gav dem bara sju procents chans att ta medalj. Och jag hade aldrig kunnat tro att de skulle gå igenom mästerskapet obesegrade.

För det krävdes ju straffläggning för att skicka ut det otroligt väl sammansvetsade laget. I spel lyckades bara Frankrike göra mål på Österrike, som fick en värdig hyllning när de kom hem till Wien med sina välförtjänta bronsmedaljer.

Även semifinalen lockade många av Wiens invånare till Rathausplatz. Intresset för damfotboll verkligen exploderade i Österrike under mästerskapet:

De österrikiska spelarna dansade sig genom EM. Jag såg dem i den fantastiska 1–1-matchen mot Frankrike, på många sätt var det den bästa matchen av de tio jag såg på plats i Nederländerna. Det fanns så mycket hjärta i Österrikes spel, och hos deras spelare.

Jag imponerades framför allt enormt av deras presspel. Alla spelare underordnade sig den genomtänkta taktiken som förbundskapten Dominik Thalhammer skapat. Den hade sin grund i 4–1–4–1, men där man på ett otroligt skickligt sätt varierade en hög press i något som liknade 4–3–3 med ett lågt 5–4–1-försvar.

Men Österrike hade inte bara ett skickligt försvarsspel, utan de hade även ett genomtänkt anfallsspel. De ställde om snabbt och tvekade inte att fylla på med mycket folk.

Det mest intressanta med Österrikes lag är att det är ungt och bör vara som bäst i nästa Europamästerskap. Jag är lite stolt att jag varnade för dem inför EM, en varning jag faktiskt första gången utfärdade redan för knappt fem år sedan.

Österrikes bronsmedalj är resultatet av en medveten satsning, som man kan läsa om här. Det blir väldigt spännande att se laget i VM-kvalet där man lottats mot bland annat Spanien och Finland.

När det gäller individuella insatser ser jag målvakten Manuela Zinsberger som en av EM:s bästa – kanske den allra bästa. Hon släppte bara in ett mål på fem matcher, och hon räddade också straffar både mot Spanien och Danmark. Hon är dessutom ung, har inte fyllt 22 år ännu, och en spelare att bygga kring en lång tid framöver.

Bland utespelarna är det svårt att gå förbi duon Laura Feiersinger och Nina Burger. Löpstarka Feiersinger gillade jag skarpt som kvick yttermittfältare i Bayern München för några år sedan. Sedan kom några knäskador som bromsade hennes utveckling. Men nu i EM har hon visat att hon tagit stora kliv. Hon är inte bara en duktig kantspelare, utan en komplett mittfältare med enorm arbetskapacitet, både defensivt och offensivt.

29-åriga Burger är det österrikiska lagets ålderkvinna. Hon är en underbart smart forward, som alltid hittar fria ytor där man kan spela upp på henne. Dessutom är hon en vass avslutare. Hennes betydelse för anfallsspelet kan inte underskattas.

Defensivt var mittbacken Carina Wenninger viktig med sin aggressivitet, dessutom visade Nicole Billa att hon är fantastiskt bra på att sätta press. Jag gillar även bollsäkra mittfältaren och lagkaptenen Viktoria Schnaderbeck, en spelare som kan hålla i bollen och få upp laget.

Det blir väldigt spännande att följa Österrike framöver.

5) Tyskland
Gruppvinnare. 7 poäng (två segrar, ett kryss och en förlust). 5–3 i målskillnad.

De sexfaldiga mästarinnorna blev rejält detroniserade. Förbundskapten Steffi Jones hade dåliga förutsättningar, genom att tvingas bygga ett närmast helt nytt lag. Frånfallet från fjolårets OS-guldlag var nämligen stort.

Jones hittade aldrig rätt i sitt lagbygge. Hon fick med viss rätta en hel del kritik för att hon bytte fram och tillbaka i startelvan. Samtidigt förstår man att Jones ville försöka hitta det perfekta laget.

Det gjorde hon dock inte, utan tyskorna gjorde svaga insatser i alla fyra matcherna. De fick aldrig spelet att stämma helt, utan kvartsfinalförlusten mot Danmark kändes rimlig.

Det finns däremot inte mycket som talar för att den tyska svackan kommer att bli långvarig. Det finns nämligen enormt mycket talang i Tyskland, dessutom har man den jämnaste och bästa ligan. Så Tyskland kommer tillbaka, sannolikt är man redo att slåss om VM-guldet redan 2019.

En intressant fråga är dock om det är rätt att bygga kring Dzsenifer Maroszan. Lyonstjärnan har en enormt hög högstanivå, kanske den högsta av alla spelare i världen. Men jag börjar undra om hon fixar att bära ett landslag på högsta nivån? Känslan är att hon har lite för lätt att börja hänga med huvudet, att hon har lite ”franska drag” – alltså svårt att vara som bäst när det gäller som mest. Den frågan bollar jag över till Jones och de andra i den tyska lagledningen att fundera över framöver.

6) Frankrike
Grupptvåa. 5 poäng (en seger, två kryss och en förlust). 3–3 i målskillnad.

Inte heller den här gången fick Frankrike sin efterlängtade mästerskapsmedalj. Vem kunde tro att Österrike skulle ta medalj innan Frankrike?

Den här gången föll laget på många sätt redan inför mästerskapet, när viktiga vänsteryttern Amel Majri skadade sig. Där tappade Frankrike den spelare som är bäst på att skapa målchanser.

Där tappade Frankrike även massor av självförtroende. Frankrike hade besegrat alla andra lag i världstoppen under våren, och var obesegrade sedan fjolårets OS. Men plötsligt kändes laget väldigt uddlöst.

Frankrike bars upp av starka Amandine Henry. Det var hon som drogs ner så att man fick straff och kunde vinna med ett nödrop mot Island i premiären, det var även Henry som nickade in den hörna som gjorde att man fick kryss mot Österrike i en kanonmatch i andra gruppomgången. Därmed behövde fransyskorna en poäng mot Schweiz för att gå vidare.

Den poängen satt otroligt hårt inne. För en högst tveksam fransk målchansutvisning (på Eve Perisset) plus tidigt 1–0-underläge satte fransyskorna under extrem press. Man räddades av en målvaktstavla i matchens slutskede, och fick spela kvartsfinal mot England.

Där hade man dock två tunga avstängningar på Perisset och Wendie Renard. Det är dock långt ifrån säkert att fransyskorna hade vunnit med duon i laget. Det kändes nämligen som att Frankrike inte hade den rätta tron.

Man hade inte heller den rätta anfallskraften. Jag gillar ju Eugenie Le Sommer, hon är en underbar fotbollsspelare som rör sig smart och har en fantastisk touch. Men hon var för ensam, och började snabbt hänga med huvudet i matcherna. Man måste nog ställa samma fråga om henne som om Marozsan, frågan är om hon har rätt vinnarinstinkt?

Den frågan gäller för övrigt hela den här franska generationen, en generation som borde ha kunnat vara gyllene.

Saknar anfallskraften. Nu slutar lirarna en efter en, de gör det utan landslagsmedaljer. Den senaste i raden är Camille Abily – jag såg hennes sista landskamp, kvartsfinalen mot England. Men kanske är det så illa, att det är nästa franska generation som skall fixa medaljerna. För de sevärda 80-talisterna har snart gjort sitt.

För Frankrike väntar nu två år av träningsmatcher. I och med att man är arrangör för nästa VM-slutspel har man alltså inga tävlingsmatcher de kommande två åren.

7) Sverige
Grupptvåa. 4 poäng (en seger, ett kryss och två förluster). 4–5 i målskillnad.

Pia Sundhage:s sista mästerskap som svensk förbundskapten blev ett misslyckande. Inget totalfiasko – men ett misslyckande. Mer tänker jag inte skriva här, utan jag sparar sammanfattningen av den svenska insatsen till ett separat inlägg. Det här inlägget blir ju väl långt ändå…

8) Spanien
Grupptvåa. 4 poäng (en seger, en strafförlust och två förluster). 2–3 i målskillnad – exklusive straffarna.

Spanien kom till EM som den stora utmanaren till de etablerade storlagen. Man lämnade Nederländerna på samma sätt som de etablerade storlagen, med svansen mellan benen.

För Spanien var en av turneringens största besvikelser. Laget hade imponerat stort under våren, något som ledde till att förbundskapten Jorge Vilda fick hybris och lämnade sina två bästa målskyttar i EM-kvalet hemma, Veronica Boquete (åtta kvalmål ) och Sonia Bermudez (sex kvalmål).

I och med att de båda, som är 30 respektive 32 år, inte fick plats hade Spanien inga spelare som passerat 30-årsgränsen i truppen.

Vilda motiverade petningarna med att han hade 23 bättre spelare med sig till Nederländerna. Men han hade inte med sig någon målskytt – och det skulle visa sig bli kostsamt.

Han sastade allt på att Jennifer Hermoso skulle leverera. Det gjorde hon i träningsmatcherna under våren, men i Nederländerna var hon ett stort fiasko. Hermoso fick inte alls till det och petades i startelvan till kvartsfinalen mot Österrike.

Faktum är att Spanien gjorde två mål i den första EM-halvleken, båda efter uselt försvarsspel från Portugal. Sedan spelade spanjorskorna sju halvlekar och en förlängning utan att göra mål.

Laget var alldeles för långsamt och omständigt i uppbyggnadsfas. Dessutom saknade man både fart och genombrottskraft när man närmade sig motståndarnas straffområdet.

Synd, för Spanien har massor av talang. Man har en hel hög passningssäkra och bolltrygga spelare, och man hade fått en drömlottning. Men den lyckades man inte förvalta. Det kändes rätt logiskt att laget åkte ut efter straffläggning mot en av turneringens mest positiva överraskningar, Österrike.

Just Österrike skall man alltså även möta i det kommande VM-kvalet. Vågar man gissa på att Boquete och Bermudez är tillbaka i truppen då?

9) Schweiz
Grupptrea. 4 poäng (en seger, ett kryss och en förlust). 3–3 i målskillnad.

Det schweiziska laget hade massor av skador inför mästerskapet. Kanske var det orsaken till att man fick en svag start, med 1–0-förlust mot Österrike och tidigt underläge i den extremfysiska matchen mot Island. Mer om den nedan.

Det schweiziska växte dock och blev allt bättre för varje minut. Det blev även lagets affischnamn Ramona Bachmann. Hon låg bakom vändningen mot Island och var fullständigt fantastisk i avslutningsmatchen mot Frankrike.

Den behövde Schweiz vinna för att ta sig till kvartsfinal. Och det började bra. Den franska backlinjen hade jätteproblem med Bachmann. Och efter en dryg kvart kopplade schweiziskorna ett jättegrepp om matchen genom en fransk utvisning, och EM:s snyggaste nickmål från Ana Maria Crnogorcevic.

I numerärt överläge kändes det som att Schweiz hade kontroll. Frankrike skapade inte en enda riktig målchans i den andra halvleken. Inte förrän i minut 76.

Då fick fransyskorna frispark, och då sjabblade den tidigare storspelande schweiziska målvakten Gaelle Thalmann bort kvartsfinalplatsen. För den här frisparken får hon inte släppa in:

Matchen slutade 1–1, och Schweiz blev enda laget som nådde fyra poäng i gruppspelet – och ändå åkte ut.

Om den schweiziska truppen kan hålla nere skadorna och Bachmann fortsätter att hålla sin EM-nivå bör Schweiz ha goda möjligheter att kvala in till VM 2019. Man har nämligen fått en utmärkt lottning, där Skottland och Polen är tuffaste motståndarna.

10) Belgien
Grupptrea. 3 poäng (en seger och två förluster). 3–3 i målskillnad.

Belgien var en av turneringens mer positiva överraskningar, laget visade att det är på rejäl uppgång. Man hade lottats in i den allra tuffaste gruppen, vilket blev deras fall. För faktum är att Belgien mycket väl hade kunnat ta medalj om laget haft en annan lottning.

Inför turneringen trodde jag i och för sig att de skulle sno åt sig någon poäng. Men jag trodde inte att de skulle vara så nära slutspel som man till slut var.

Nu visade det sig att mästerskapsdebutanterna föll på sin nervösa öppning mot Danmark. Där såg laget väldigt darrigt ut, och man kom också i underläge. Efter paus i den matchen ägde man dock spelet, och det hade inte varit orättvist med en kvittering.

I andra omgången skrällde man till rejält genom att besegra Norge med 2–0. Och i sista gruppmatchen mot Nederländerna levde slutspelshoppet ända till den 74:e minuten, när ett skott från Lieke Martens ändrade riktning och förstörde Belgiens kvartsfinalchanser.

Man föll alltså med hedersamma 2–1 mot de blivande Europamästarinnorna och med 1–0 mot de blivande silvermedaljörerna. Starka resultat av en nation där damfotbollen har många steg att vandra innan det är en erkänd sport. Som exempel kan nämnas att det dröjde till 2017 innan en damfotbollsmatch första gången direktsändes i belgisk tv.

Men landslaget har alltså tagit mycket fler kliv än sporten som sådan. Man har intressanta spelare i Tessa Wullaert, Janice Cayman och Davina Philtjens. Alla de är mellan 25 och 30 år. Men i truppen fanns en hel hög framtidsspelare kring 20-strecket, vilket gör att laget har potential att vara riktigt starkt om tre–fyra år.

Man har dessutom fått en drömchans att kvala in till VM i Frankrike 2019. Man har ju nämligen lottats in i den vidöppna gruppen med Italien, Rumänien, Portugal och Moldavien. En grupp där jag på förhand håller Belgien som knapp huvudfavorit.

11) Ryssland
Grupptrea. 3 poäng (en seger och två förluster). 2–5 i målskillnad.

Jag tippade Ryssland sist i EM. Jag trodde inte att laget skulle vara nära att ta poäng. Men man skrällde till rejält i öppningsmatchen, och vann med 2–1 mot Italien.

Den matchen såg jag bara fragmentariskt, men italienskorna måste ha underpresterat något enormt. För det ryska lag jag såg mot Sverige i Deventer i andra gruppmatchen var extremt blekt.

Det var det enda laget i EM där det kändes som att flera spelare var av svensk division 1-klass – alltså flera nivåer sämre än övriga. För att tala klarspråk innehöll laget flera träben. Ändå höll det ryska laget nere siffrorna både mot Sverige och mot Tyskland.

Man kom i underläge på en grov målvaktstavla mot Sverige, och släppte bara två straffar mot Tyskland. Eller, man släppte några mål till mot tyskorna, men vid några tillfällen hade ryskorna tur med svaga domarinsatser.

Trots tredjeplatsen i gruppen känns det som att rysk damfotboll utvecklas i fel riktning. Även om rätt många av spelarna var i 20-årsåldern kändes det alltså inte som ett framtidslag. Tvärtom tror jag att Ryssland kommer att få väldigt svårt att kvala in till kommande mästerskap. Den enda spelaren jag tyckte höll kvalitet var 30-åriga Elena Danilova.

I VM-kvalet kommer man vara chanslöst mot England. Kanske att man kan knipa andraplatsen i gruppen i konkurrens med Wales. Men jag är inte säker. Som ni förstår tyckte jag att det ryska laget var väldigt svagt.

12) Skottland
Grupptrea. 3 poäng (en seger och två förluster). 2–8 i målskillnad.

Skottland kom till EM med lågt ställda förväntningar, några tunga skador (Kim Little, Jennifer Beattie, Lizzie Arnot och Emma Mitchell) gjorde att Anna Signeul:s lag egentligen inte hade förutsättningar att slåss om en kvartsfinalplats.

Man fick också en hemsk start med en blytung 6–0-förlust mot England i öppningsmatchen. Den följdes upp med en både onödig och olycklig 2–1-förlust mot Portugal. Där var skotskorna det bättre laget, framför allt i den första halvleken. Men man hamnade i underläge efter en grov miss av Eskilstunabacken Vaila Barsley. Extra tungt var att man dessutom fick en skada på skyttedrottningen Jane Ross.

Trots allt elände levde kvartsfinalhoppet ändå in i slutminuten i sista omgången. Där gav nämligen Arsenals Caroline Weir skotskorna ledningen mot Spanien, och plötsligt var Skottland bara ett mål ifrån slutspel.

Det målet kom aldrig, utan skotskorna fick nöja sig med en meriterande seger mot spanjorskorna. En seger som säkert ger lite extra självförtroende inför VM-kvalet, där man lottats i en jämn grupp där Schweiz och Polen är de andra två lagen med högst rankning.

En spelare att hålla koll på framöver är jättetalangen Erin Cuthbert. Med facit på hand borde hon nog ha fått mer speltid, för hon använde den hon fick på bästa sätt – och var i mitt tycke lagets bästa spelare. Hon gjorde också Skottlands första mästerskapsmål någonsin.

13) Italien
Gruppfyra. 3 poäng (en seger och två förluster). 5–6 i målskillnad.

Italien sjabblade bort möjligheterna till en kvartsfinalplats redan i sin första EM-halvlek. Där släppte man in två mål mot Ryssland, ett underläge som man inte orkade ta igen. Även om man väl hade en till synes regelrätt kvittering inne.

Den tunga 2–1-förlusten följdes upp med ytterligare en. Man gjorde en mycket bra match mot Tyskland, men föll knappt – och var redan borta från slutspelschans inför sista matchen. Dessutom drog man på sig flera skador.

Det var ett sargat Italien som ställdes mot Sverige i Doetinchem. Där visade dock italienskorna klass, och vann med 3–2 i Melania Gabbiadini:s sista landskamp. Framför allt var man det bättre laget i den första halvleken, och skaffade sig där ett övertag som Sverige inte lyckades vända.

För Italien väntar nu en spännande höst. Men får ny förbundskapten efter Antonio Cabrini och laget byggs sannolikt om. Man har lottats in i en öppen VM-kvalgrupp mot Belgien, Rumänien och Portugal och bör alltså ha goda möjligheter att ta sig till Frankrike 2019.

14) Portugal
Gruppfyra. 3 poäng (en seger och två förluster). 3–5 i målskillnad.

Portugal var sista laget in i EM. De tog sig dig genom playoff, och jag trodde att de skulle lämna EM som poänglös gruppjumbo. Portugal slutade också sist i gruppen, men var ändå en positiv överraskning – till slut var man faktiskt bara ett mål från kvartsfinal.

Fast portugisiskorna inledde turneringen precis som uselt som jag hade trott. Jag var på plats i Doetinchem och såg dem ge bort två mål på vansinnigt svagt försvarsspel i den första halvleken mot Spanien.

Därefter skärpte sig Portugal, och bjöd bra motstånd i övriga fem halvlekar. Man lyckades ta en trepoängare mot Skottland i andra matchen, och inför gruppspelets sista halvlek låg man faktiskt på slutspelsplats genom att hålla 1–1 mot England B.

Engelskorna vann dock med 2–1, men Portugal kunde åka hem med högt burna huvuden. Med tanke på den bristfälliga rutinen i truppen var ju resultaten över förväntan. Spelarmässigt är det Claudia Neto som är värd att nämna. Till skillnad från sina lagkamrater håller Linköpingsmittfältaren högsta världsklass.

Portugal har fått en spännande lottning i VM-kvalet. Där spelar man i den på förhand klart mest öppna gruppen mot Italien, Belgien, sin playoffmotståndare Rumänien och Moldavien. De sistnämnda är utfyllnad. Men övriga fyra blir spännande att följa.

15) Norge
Gruppfyra. 0 poäng. 0–4 i målskillnad.

Norge blev EM:s stora flopplag. Var en klar medaljfavorit, men lyckades inte göra ett enda mål. Fiaskostämpeln på den norska insatsen minskas något av att man spelade i den tuffaste gruppen, den båda finallagen kom ifrån.

Men självklart är resultatet inte godkänt av ett av Europas topplag. Framför allt var 2–0-förlusten mot Belgien närmast chockartad, även om man hade oflyt och kom i underläge i den matchen på ett mål som borde dömts bort för offside.

Spelmässigt gjorde man en bra avslutning, i den andra halvleken mot Danmark. Där skapade norskorna fem 100-procentiga målchanser. Något mål blev det dock inte.

Förbundskapten Martin Sjögren såg ut att ha åldrats ett tiotal år under den dryga vecka Norge spelade i EM. Det höjdes också röster under EM om att han borde få lämna jobbet. Men Sjögren fick ganska omgående stöd från tränarhåll, både från alla toppserietränarna och från tränarföreningen.

Frågan är dock om Sjögren kan köra vidare med sin ”Linköpingsstil” i det norska landslaget, alltså om Norge har de rätta spelartyperna.

Den som i först hand saknas är den bolltrygga innermittfältare som skall ta ansvar för de uppgifter som Claudia Neto sköter i LFC. I EM hade Norge också stora problem i mittförsvaret. Framför allt hade Nora Holstad Berge en riktigt tung turnering.

En annan som hade det riktigt tungt var storstjärnan Ada Stolsmo Hegerberg. Hon hade en sådan där turnering där hon hela tiden hamnade på fel yta i straffområdet. Dessutom hade hon väldigt svårt att få fast bollen högt upp i planen. Det var fiaskostämpel på hennes turnering också.

På den positiva sidan placerar jag Caroline Graham Hansen, som skapade en hel del på egen hand. Hon fick dock en del kritik för att hon gick för mycket själv. Och visst kunde hon ha passat bollen ibland. Men under delar av turneringen verkade hon inte ha några lagkompisar som ville ha bollen, så det kanske ändå var bäst att hon sökte egna lösningar?

För norsk del väntar ett riktigt tufft VM-kval där man hamnat i den på pappret klart svåraste gruppen. I oktober väntar exempelvis bortamatch mot färska Europamästarinnorna Nederländerna. I övrigt ingår Irland, Slovakien och Nordirland för Norge. Och bara gruppsegraren är säker på att få åka till mästerskapet i Frankrike.

16) Island
Gruppfyra. 0 poäng. 1–6 i målskillnad.

Vann charmpriset vid sidan av planen, och hade både det bästa stödet hemifrån och på läktarna.

På planen vann man dock inga charmpris. Mycket byggde på hjärta, vilja och fysik. Sammantaget blev det en väldigt destruktiv fotboll, där man hela tiden låg på gränsen – och rätt ofta över gränsen – till vad som är tillåtet.

I premiären mot Frankrike var man mycket nära att kämpa till sig en poäng. Sedan följde en riktig holmgång mot Schweiz, där man tappade 1–0 till 1–2. Det var kanske EM-historiens mest fysiska match, och även den där lagen spelade fulast.

Efteråt kritiserade isländskorna den ryska domaren, som bara delade ut två gula kort. Och det var förstås en rimlig kritik. Samtidigt var det isländskorna som låg bakom att det blev som det blev, och på många sätt skall de nog vara glada att domaren tänjde på bedömningarna.

I sista matchen föll man med klara 3–0 mot Österrike. Där gjorde annars lysande målvakten Gudbjörg Gunnarsdottir en riktigt grov tavla vid 1–0-målet. Totalt sett var hon ändå bästa isländska spelare.

Efter EM konstaterade förbundskapten Freyr Alexandersson att hans spelare behövde bli mer bolltrygga för att laget skall kunna hänga med i utvecklingen. Det är bara att hålla med. Det går inte bara leva på hjärta och full satsning i närkamperna. Island skall dock ha en bra chans att sluta topp två i den VM-kvalgrupp där de svåraste konkurrenterna är Tyskland och Tjeckien.

Därmed var min genomgång av EM-lagen klar. Orkar ni med en genomgång till så här ni en på norska här. Det är den före detta norska förbundskaptenen Even Pellerud som gick igenom alla lag (utom Norge) inför semifinalerna. Läsvärt tycker jag.

Tillagt i efterhand: Här är ett klipp med alla de 68 mål som gjordes i mästerskapet.

Klart för kvartsfinaler

Då är det kvartsfinalklart. På övre halvan har vi:

Nederländerna–Sverige
England–Frankrike

Och på den undre halvan:

Tyskland–Danmark
Österrike–Spanien

Jag återkommer med tips kring de fyra matcherna. När jag åkte till Deventer tidigare i kväll hade jag inga stora förhoppningar om att få uppleva någon spänning. Ärligt talat hade jag inga förhoppningar alls.

Men det blev ganska många kastade blickar på tv-skärmarna under kvällen.

Och spänningen levde till efter slutsignalen. Spaniens spelare var samlade på planen när de fick beskedet att det har gått vidare, trots dagens 1–0-förlust.

Det spanska laget har fortfarande god medaljchans. Ändå tycker jag att det är en av turneringens besvikelser. De har bara gjort två mål, båda i den första halvleken mot Portugal, båda efter grova försvarstavlor.

Men starkt ändå att gå vidare trots 0–3 på de fem senaste halvlekarna.

Till slut fick jag faktiskt helt rätt i mitt tips kring den här gruppen. För Skottland slutade trea och Portugal fyra. Men jag trodde ju aldrig att både skotskor och portugisiskor till slut bara skulle vara ett mål vardera ifrån kvartsfinal.

När det gäller det skotska laget hade de sannolikt avancerat om de inte hade haft sina tusen tunga skador. Det roliga med skadorna var att 19-åriga Erin Cuthbert fick chansen på allvar. Det är en riktig klasspelare. Med Kim Little, Cuthbert och dagens segerskytt, spelskickliga Caroline Weir på planen tillsammans kan Skottland bli riktigt bra framöver.

England valde alltså att vila tio av sina startspelare, men vann ändå med 2–1 mot Portugal. Förbundskapten Mark Sampson har matchat två olika lag under våren, så man borde kanske ha anat att det här har varit hans avsikt länge. Trots att England har en vilodag mindre än Frankrike kommer nu det engelska laget ändå mer utvilat till kvartsfinalen än sina motståndare.

Den stora EM-guiden, lag 9–12

Dags för del två av fem av Den stora EM-guiden. I den här delen presenteras de fyra lag som jag tippar som grupptreor. I den första delen tippade jag vilka lag jag tror kommer sist i de respektive grupperna. Därmed har jag i och med det här inlägget offentliggjort vilka åtta lag jag tror går vidare, och vilka som får åka hem efter tre matcher.

Rent allmänt tycker jag att det är ett ovanligt öppet och svårtippat EM-slutspel som väntar. Visst finns det givna topp- och bottenlag, men det finns också rätt många skrällchanser. Därför har jag vacklat fram och tillbaka kring en hel del tips.

I dagens genomgång finns ett par lag som mycket väl skulle kunna spela semifinal om ett par veckor, men som jag alltså ändå placerar som grupptreor.

Som ni säkert har sett har jag även roat mig med att försöka gissa startelvorna i premiärmatcherna. I vissa länder känns det som att man borde kunna pricka åtminstone nio–tio spelare. I andra har förbundskaptenerna rullat rätt rejält, vilket gör det väldigt svårttippat hur man startar.

Med det sagt, här är de lag jag tippar på placeringarna 9–12:

12) Skottland 
Världsrankning: 21 – har som bäst varit rankade som nummer 19.
Lottning: Grupp D. Spelar enligt följande: 1) England den 19 juli 20.45, 2) Portugal den 23 juli 18.00, 3) Spanien den 27 juli 20.45.
Guldchans: 0 procent.
Medaljchans: 0 procent.
Tips: Åker ut i gruppspelet, blir trea i gruppen.
Profiler: Lisa Evans och Jane Ross.
Trolig startelva: Gemma Fay – Frankie Fantom Brown, Ifeoma Dieke, Rachel Corsie, Hayley Lauder – Joelle Murray, Leanne Crichton – Lisa Evans, Caroline Weir, Fiona Brown – Jane Ross.

Kommentar: Skottland har svensk förbundskapten, precis som Sverige och Norge. Men oddsen för stora framgångar för Anna Signeul är betydligt sämre än vad de är för Pia Sundhage och Martin Sjögren.

Efter tolv år på posten står Signeul inför sin sista uppgift som skotsk förbundskapten. Inte ens med ordinarie trupp hade det känts speciellt sannolikt att laget skulle kunna ta sig vidare ur grupp D, där England och Spanien är storfavoriter. Och efter att både talangen Lizzie Arnot och sedan även Kim Little drabbats av korsbandsskador och sedan även Jennifer Beattie åkt på en fotskada som gör att hon missar EM, känns avancemang som en ouppnåelig dröm för skotskorna.

Kim Little

Nämnda Kim Little är ju en av Europas och världens allra bästa spelare, och hade lämnat en stor lucka efter sig i samtliga EM-lag. Hon är en tvåvägsspelare som hade kunnat förse vassa Jane Ross med rätt bollar.

Nu finns det ändå flera helt okej spelare i Skottlands EM-trupp, men det finns för få internationella toppnamn för att kunna skaka England eller Spanien. Men skotskorna bör ha en bra chans att vinna mot Portugal i den andra gruppmatchen.

Bland spelarna att hålla lite extra koll på är forward Jane Ross redan nämnd. Hon har ett härligt tillslag och kan göra mål både från distans och i straffområdet. Målvakten Gemma Fay är rutinerad och rätt stabil. Mittbackarna Jennifer Beattie och Rachel Corsie håller god klass och Caroline Weir har en fin speluppfattning.

För några år sedan höll Lisa Evans högsta världsklass som kantspelare. Evans har dock två rätt svaga säsonger i Bayern München bakom sig. Nu skall hon starta om i Arsenal, och faktum är – skall Skottland ha minsta chans att skaka England och Spanien måste kvicka Evans hitta tillbaka till toppformen.

Skottland var ju i Växjö och mötte Sverige för ett tag sedan. Då ägnade man cirka 88 av de 90 minuterna till att slå ifrån sig. Visst höll man emot länge, men den starkaste känslan jag fick kring det skotska laget på Myresjöhus Arena var att det är ett väldigt uddlöst lag.

11) Italien 
Världsrankning: 18 – har som bäst varit rankat som nummer 10.
Lottning: Grupp B. Spelar enligt följande: 1) Ryssland den 17 juli 18.00, 2) Tyskland den 21 juli 20.45, 3) Sverige den 25 juli 20.45.
Guldchans: 0 procent
Medaljchans: 5 procent
Tips: Åker ut i gruppspelet.
Profiler: Melania Gabbiadini
Trolig startelva: Laura Giuliani – Sara Gama, Cecilia Salvai, Elena Linari, Elisa Bartoli – Melania Gabbiadini, Alia Guagni, Daniela Stracchi, Barbara Bonansea – Ilaria Mauro och Cristiana Girelli.

Kommentar: Italiensk damfotboll har haft en väldigt negativ trend de senaste åren, och laget har fallit på rankingen.

Dock har man en ganska stolt historia – och hittills har Italien slutat topp åtta i alla de EM-turneringar som spelats. Samma sak gäller för övrigt för Sverige. Men i år talar allt för att en av de sviterna kommer att spricka. För inte missar väl Tyskland kvartsfinal?

Med tanke på resultaten de senaste åren ligger det närmast till hands att tippa att det blir Italien som missar kvartsfinalspelet. I EM-kvalet kom Antonio Cabrini:s lag tvåa i sin grupp bakom Schweiz. Där föll man mot schweiziskorna med 3–0 hemma och 2–1 borta. I övrigt samlade man full poäng mot Tjeckien, Nordirland och Georgien.

2017 har sportsligt sett varit ett katastrofalt år för Italien. I Cypern cup föll man exempelvis med 3–0 mot Nordkorea, 4–1 mot Belgien och hela 6–0 mot Schweiz.

Trots det har den svenska Italienspionen Thomas Dennerby skickat en varning för det italienska laget, som han menar är tuffare än man tror. Kanske bygger han den varningen på att italienskorna har gjort ett kanonresultat i år – 1–1 mot England i april:

Englandsmatchen gav dock inte bara positiva besked till det italienska laget. Man drabbades av ett blytungt avbräck i minut 37 när Alice Parisi bröt både sken- och vadbenet i samma ben – en skada som förstås gör att mittfältaren missar EM-slutspelet. Parisi är en nyckelspelare för Italien och hon kommer att vara mycket saknad i Nederländerna.

Mot England vaktade Katia Schroffenegger det italienska målet. Hon släppte en del konstiga returer, något svenska forwards bör ha i åtanke om det blir Schroffenegger som får förtroendet mot Sverige i EM. Troligtvis får dock Laura Giuliani förtroendet som italiensk förstamålvakt i EM. Läs mer om henne, och om alla andra italienska målvakter och backar i den här utmärkta genomgången.

Det är ju troligt att matchen Sverige–Italien blir helt avgörande för vilka som skall avancera till kvartsfinal. I grunden skall Sverige inte behöva vara speciellt nervöst. Går vårt lag bara in med 100-procentig inställning till matchen är dagens Italien ett lag vi skall klara av att slå.

10) Danmark
Världsrankning: 15 – har som bäst varit rankade som nummer 6.
Lottning: Grupp A. Spelar enligt följande: 1) Belgien den 16 juli 20.45, 2) Nederländerna den 20 juli 20.45, 3) Norge den 24 juli 20.45.
Guldchans: 2 procent
Medaljchans: 20 procent
Tips: Utslagna i gruppspelet – slutar trea i grupp A.
Profiler: Pernille Harder
Trolig startelva (3–4–3): Stina Lykke Petersen – Simone Boye Sörensen, Janni Arnth, Line Röddik Hansen – Theresa Nielsen, Line Sigvardsen Jensen, Sofie Junge Pedersen, Katrine Veje – Nadia Nadim, Pernille Harder, Sanne Troelsgaard.

Kommentar: Danmark är ett av de lag som jag bedömer ha viss chans att kunna gå hela vägen. Ändå tippar jag att man åker ut redan i gruppspelet. En av orsakerna är den tuffa grupplottningen.

För fyra år sedan tog Danmark medalj utan att vinna en enda match under ordinarie tid. Men trots bara två poäng i gruppspelet gick man vidare som näst bästa grupptrea efter lottdragning mot Ryssland.

Sedan skrällvann danskorna efter straffläggning mot Frankrike i kvartsfinalen innan det blev nya straffar – och förlust mot Norge i semifinalen.

Då var det Katrine S Pedersen och Pernille Harder som tillsammans med målvakten och straffexperten Stine Lykke Petersen bar fram laget. När passningssäkra Pedersen slutade hamnade hela det danska laget i en rätt djup svacka.

Katrine S Pedersen

Men efter några tunga år är Danmark på väg upp igen. Och det är spelgeniet Harder som skall göra det. Hon är numera en av världens allra bästa spelare och hon måste vara i absolut toppform om danskorna skall kunna förstöra mitt tips och ta sig vidare till kvartsfinal.

Fram till i förra veckan trodde jag hårt på dansk kvartsfinal. Man har gjort rätt stabila insatser under hela det här året. Man har uddamålsförluster mot starka England och Kanada, kryss mot likväl starka Australien samt storsegrar mot Portugal, Ryssland och Finland.

Men mitt tips ändrades när danskorna var i Österrike förra veckan och åkte på en riktig käftsmäll. Hemmalaget sprang i cirklar kring förvirrade danskor, och Österrikes segersiffror (4–2) var klart i underkant.

Den smällen tror jag riskerar att ställa till det rätt mycket i det danska självförtroendet. Och man är i en grupp där man inte kommer att få något gratis. Mot Norge och Nederländerna slår man ur litet underläge och även om man besegrade Belgien i höstas vet Danmark att belgiskorna kan vara farliga. Belgien vann nämligen med 2–1 i Algarve förra året.

9) Schweiz
Världsrankning: 17 – har som bäst varit rankade som nummer 15.
Lottning: Grupp C. Spelar enligt följande: 1) Österrike den 18 juli 18.00, 2) Island den 22 juli 18.00, 3) Frankrike den 26 juli 20.45.
Guldchans: 1 procent
Medaljchans: 12 procent
Tips: Åker ut i gruppspelet.
Profiler: Ramona Bachmann och Lara Dickenmann
Trolig startelva: Gaelle Thalmann – Ana Maria Crnogorcevic, Caroline Abbé, Rahel Kiwic, Noelle Maritz – Lara Dickenmann, Vanessa Bernauer, Lia Wälti, Eseosa Aigbogun – Vanessa Bürki, Ramona Bachmann.

Kommentar: På pappret är det Schweiz som skall ta den andra kvartsfinalplatsen från grupp C. Man har ett spännande lag med ett stort antal spelare som spelar på högsta internationella nivå.

Men när jag såg schweiziskorna i genrepet mot England för några veckor sedan blev jag väldigt frågande. Det schweiziska laget var direkt uselt, och 0–4 var smickrande siffror.

Visst saknades många spelare i den matchen på grund av skador. Men även om alla ordinarie kommer tillbaka till EM-premiären mot Österrike riskerar man ha lite för många matchotränade spelare på planen samtidigt.

Lite förvånande för övrigt att Schweiz valt att inte spela en enda landskamp de sista fem veckorna innan EM-slutspelet. De flesta spelarna har ju inte heller haft matcher med sina klubblag under den perioden, vilket borde innebära att Martina Voss-Tecklenburg:s lag kan vara rejält ringrostigt i premiären.

Fast får Voss-Tecklenburg ihop det, och Ramona Bachmann prickar sin formtopp – då är Schweiz plötsligt en tänkbar medaljnation. Då är det faktiskt ett lag som skulle kunna gå hela vägen.

Schweiz har spelare från internationella toppklubbar på i princip alla positioner, utom målvakt. Man har också många olika spetsegenskaper i laget. Bachmann är den vassa genombrottsspelaren, Lara Dickenmann och AnaMaria Crnogorcevic har farten, Vanessa Bernauer är en utmärkt närkampsspelare, Lia Wälti har spelskickligheten och långa Rahel Kiwic är stark i luftrummet.

Jag tror alltså att skadeproblemen gör att Schweiz slutar trea i intressanta grupp C. Men det tipset bygger mest på en känsla. För egentligen skall alltså Schweiz vara tvåa bakom Frankrike. Mycket avgörs för schweiziskorna redan i premiären. Seger mot grannen Österrike och det känns som att vägen ligger öppen mot kvartsfinal. Och väl där väntar sannolikt Spanien, en match där Schweiz långt ifrån är chanslöst.

Hur det schweiziska laget står sig musikaliskt får andra bedöma. Men för sammanhållningen skadar det nog inte att man själva har sjungit in sin kampsång ”United in red”. Det är backen Rachel Rinast som är ledsångare:

Därmed har jag gått igenom vilka åtta lag jag tror kommer att få resa hem efter gruppspelet. Mitt tips är att vi får följande fyra kvartsfinaler:

England–Österrike
Norge–Sverige

Tyskland–Nederländerna
Frankrike–Spanien

I del 3 avslöjar jag hur jag tror att de fyra matcherna slutar.

EM inleds ju på söndag klockan 18.00. Spelschemat finner ni här. Och samtliga de 16 spelartrupperna finns här.

Nyheter av diverse olika slag

* I går förmiddag kom nyheten om att SVT skall gå in och sända åtta damallsvenska matcher. Det är förstås väldigt positivt för svensk damfotboll att seriens toppmatcher får bättre spridning. Förhoppningsvis kan klubbarna göra lite pengar på det också.

* Strax efter den trevliga nyheten kom en betydligt tråkigare, nämligen att Skottlands storstjärna Kim Little är korsbandsskadad. Det var verkligen det värsta som kunde hända för det skotska laget. Dessutom innebär det att EM-turneringen blir av med en av de allra största profilerna.

I länken ovan finns för övrigt en genomgång av skotska korsbandsskador. Bland annat framgår det att Eskilstunas Fiona Brown redan har drabbats av två stycken.

Little spelar ju numera för Arsenal. Samma dag som skotskan drog av sitt korsband fick hon en vass lagkompis, då Vivianne Miedema skrev på för Londonklubben. Tyvärr lär det dröja till 2018 innan de båda världsstjärnorna får spela ihop.

* Apropå Eskilstuna har Olivia Schough nu stått för fantastiska mål två damallsvenska matcher i rad. Den här frisparken är ju nämligen högklassig:

Det blir hårt i kampen om Årets mål 2017. För även Örebros Emma Jansson har stått för två drömmål, och så har vi Tabitha Chawinga:s fantastiska solomål mot Vittsjö.

I veckans omgång blev det hattrick i de tre första matcherna. Mimmi Larsson, Maja Kildemoes och Linda Sällström såg alla till att avancera rejält i skytteligan.

Linda Sällström

Nu är i princip en tredjedel av serien spelad. Som jag ser det hittar vi både seriens flipp och flopp i Malmö.

Flippen är LB07 som med sina tio poäng har tagit plats på tabellens övre halva. LB är en sportslig flipp, deras publiksiffror är däremot ingen rolig läsning. De har haft seriens tre sämsta hittills.

Damallsvenskans flopp så här långt är de flestas stora guldfavorit FC Rosengård, som redan har tappat åtta poäng och halkat efter i guldstriden. Framför allt överraskas man av sättet Rosengård har tappat.
I nuläget ligger Hammarby och Örebro under nedflyttningsstrecket. På sina möten med de båda bottenlagen har Rosengård tagit totalt en poäng. Däremot har det blivit storsegrar mot tippade topplag som Göteborg och Linköping.

Senast hade Rosengård tur mot Örebro. Deras 1–1-kvittering där Ella Masar McLeod hoppar med ryggen före in i Carola Söberg borde aldrig ha godkänts. Å andra sidan har ju Rosengård fått ett liknande mål emot sig också – borta mot Eskilstuna. Så man kan ju säga att det jämnat ut sig för Rosengård.

I Kvällsposten noterar krönikör Jan Peter Andersson att matchen Rosengård–Örebro dömdes av en domare från Malmö, Tess Olofsson. Förr i tiden undvek man att tillsätta domare från det ena lagets stad. Det har luckrats, troligtvis delvis av ekonomiska skäl. Men det känns tveksamt, inte minst ur domarens synvinkel. Den löper rätt stor risk att bli kallad hemmadomare.

När det gäller Rosengård behöver de få tillbaka Anja Mittag till forna tiders form. Med Mittag på förväntad nivå skall laget inte behöva tappa många poäng.

Anja Mittag

I övrigt efter sju omgångar noteras att tre lag har 8–14 i målskillnad. Deras placeringar är sex (LB07), tio (Djurgården) och tolv (Örebro).

Jag noterar också att vi har Stockholmslagen i botten, samt att Göteborg har fallit ner på undre halvan efter en poäng på fyra matcher, laget behöver få tillbaka Jennifer Falk. Gissningsvis kommer dock Göteborg att avancera framöver. De har ju nämligen nu avverkat alla sina vårmatcher mot de fyra topplagen. Jag gissar att Göteborg är fyra när serien vänder.

Nuvarande fyran Piteå har ju däremot kvar att möta alla de tre lag som ligger före i tabellen i de fyra omgångar som återstår till halvtid. Även femman Vittsjö har ett rätt tufft program den kommande tiden.

I botten har Örebro och Hammarby ett på pappret något lättare schema än Djurgården i de kommande fyra matcherna. För Djurgården väntar närmast Eskilstuna innan derbyt mot Hammarby den 18 juni.

Allra tuffast schema av lagen på undre halvan har Kristianstad. För dem återstår att möta Rosengård, Göteborg och Eskilstuna innan man avslutar vårsäsongen borta mot Kvarnsveden.

Slutligen då till guldstriden. Där är Eskilstuna den stora överraskningen. Jag gjorde ju mitt damallsvenska tips efter premiäromgången. Där placerade jag laget som trea, med följande invändning:

”Efter premiäromgången vacklar jag dock i det här tipset. Det Eskilstuna visade upp i går var inte högklassigt. Laget kändes besvärande uddlöst i premiären.”

Sedan har vassa Mimmi Larsson kommit tillbaka. Och så länge hon håller sig frisk och hel kan nog laget hänga med där uppe. Men känslan är att lagets guldhopp står och faller med Larsson.

Här måste man förstås även nämna Malin Diaz, som gjort en kanonvår. Efter några rätt bleka säsonger har hon blommat ut när hon blivit forward. Att flytta upp henne var verkligen ett genidrag av tränare Viktor Eriksson.

Diaz har för övrigt nu uttalat sig om sitt nej tack till landslaget. Undrar om svaret rymmer hela sanningen.

Jag hade Linköping som guldfavorit, och LFC har startat bra – trots massor av skador. Dock måste det ju kännas tryggt att truppen rymmer flera backar som kan agera skyttedrottningar om de flyttas fram i planen.

Både Jessica Samuelsson och Maja Kildemoes har ju gjort succé som högerforwards. Det är dock skadorna som känns som det stora hotet mot LFC. Där är smärtgränsen absolut nådd.

Det blir för övrigt väldigt viktigt att Samuelsson matchas smart de kommande veckorna, för hon kommer att behövas i EM.

* Så till elitettan där vi har en riktig skräll i topp. Serien leds numera av Assi IF från Risögrund i Kalix. Hemma på Billerud Korsnäs Arena stod man för en stark vändning mot Umeå IK i torsdags. När det blev 0–1 trodde jag att Assis svit skulle spricka. Men nykomlingen verkar urstark. 2–1-segern var imponerande, och sju segrar av sju möjliga är ännu mer imponerande.

I dag 14.00 möts de båda andra topplagen, Växjö–Kalmar i ett spännande Smålandsderby, se den matchen här. Efter toppmötet vet vi om Assi kommer vara ensamma i topp efter sju omgångar, alltså drygt en fjärdedel av serien.

* I Frankrike är ligan nu färdigspelad. Lite överraskande åkte Saint-Etienne ut. Bordeaux tog en poäng vardera mot Juvisy och PSG i de två sista omgångarna, vilket räckte till att passera Saint-Etienne med en poängs marginal i botten.

I skytteligan delade Eugenie Le Sommer och Ada Stolsmo Hegerberg på segern med 20 mål. De var fyra mål före trean Marie-Laure Delie och sex före fyran Sofia Jakobsson. Det är ju bara spekulation, men om inte Jakobsson hade dragit av korsbandet hade hon nog vunnit.

Övriga svenska placeringar i den franska skytteligan: 16) Stina Blackstenius 7 mål, 71) Linda Sembrant 1 mål. Caroline Seger blev mållös.

* Det är en helg där det spelas sparsamt med toppmatcher. De damallsvenska matcherna gick tidigare i veckan, likaså den sista omgången i Frankrike.

Helgens höjdpunkt är den tyska cupfinalen mellan SC Sand och Wolfsburg som spelas i dag, lördag 16.15. På den här länken skall det gå att se matchen.

Klart är att Wolfsburg är jättefavoriter, även om de avslutade ligaspelet blekt med förlust i Freiburg och kryss hemma mot Jena. Men det troliga är att Nilla Fischer lyfter pokalen någon gång strax efter 18.00 i kväll.

En tråkig men ändå positiv 0–0-match

Så här en stund efter den dödstråkiga andra halvleken mellan Sverige och Kina är det lätt att vara kritisk och negativ.

Men kan ni tänka er, i dag är jag ändå rätt positiv. Klart mycket mer positiv än de spelare, ledare och tv-experter som man hört uttala sig om dagens svenska 0–0-insats.

Jag har nämligen sett en hel del lovande saker under de här två inledande landskamperna i Algarve cup. Och trots att den svenska finalchansen är mycket liten inför måndagens avslutande matcher är det länge sedan jag var så positiv över det svenska spelet.

Det är ju inte nu i Algarve vi skall vara som bäst. Vi skall hitta ett vägvinnande spel till sommarens EM, och jag hoppas att Pia Sundhage och Lilie Persson ser samma saker som jag.

Pia Sundhage och Lilie Persson

Pia Sundhage och Lilie Persson

Vad är det då som jag har sett som gör mig positiv? Jo, först och främst två hållna nollor mot lag som var i kvartsfinal både vid VM 2015 och i fjolårets OS-turnering. Kina åkte ur VM 2015 med 1–0 mot USA och man åkte ur OS 2016 med 1–0 mot Tyskland, det är alltså en stark motståndare, som sällan släpper in många mål.

De båda svenska nollorna har inte varit extremt tursamma, utan det känns som att Sundhage äntligen har lyckats hitta en grundtrygghet i sitt lag. En grundtrygghet som ju exempelvis inte fanns i fjolårets OS-turnering. I dag skapade bara Kina en målchans mot det uppställa svenska försvaret.

Två andra väldigt positiva saker i dag var att jag såg en Caroline Seger som hela tiden försökte spela bollen framåt, och en fortsatt pigg Lotta Schelin. Jag hade totalt 5–2 i klara målchanser till Sverige, alla från den första halvleken och tre av de svenska kom på hörnor.

Caroline Seger

Caroline Seger

Nu var det ju tillfälligt avbrott på SVT under matchens tio första minuter så jag kan ha missat något, men det verkar inte som att det skapades något farligt i någon riktning under de minuterna.

Den första halvleken tyckte jag i stora drag var väldigt bra. Jag var klart med positiv i halvtid än Seger och Lilie Persson, när de intervjuades av SVT. Båda var kritiska mot uppspelen, och visst håller jag med om att det var för dålig klass på ”förstaserven” flera gånger.

De svenska spelarna slarvade med enkla passningar på egen planhalva flera gånger. Dessutom spelade backarna med alldeles för hög risktagning många gånger. Ofta handlade det dessutom om ett väldigt onödigt risktagande, eftersom man slog svåra passningar i situationer där bollmottagaren ändå var felvänd. Risker kan man ta i uppspelsfasen om passningen kan leda till en målchans. Annars bör man jobba med riskminimering i backlinjen under uppspelsfas.

Men det fanns även en hel del positivt i uppspelsfasen, som Magdalena Eriksson:s långa uppspel. Den här gången var det inga ”lycka till-bollar”, utan oftast passningar med bra adress. Eriksson visade att hon vill vara första utmanare till ordinarie mittbacksparet Nilla Fischer och Linda Sembrant.

Det som gör mig mest hoppfull efter de här två matcherna är ändå hur det sett ut när Sundhage minskat ner på antalet djupledslöpare på planen och i stället satsat på fler boll- och passningssäkra spelare. Under de perioderna Sverige bara haft två djupledslöpare på planen har laget varit bra och skapat mycket. Jag tänker dels på den första halvtimmen av den andra halvleken mot Australien, dels på den första halvleken i dag.

Att matcherna blir lite ryckiga beror ju på att spelschemat är tajt och man måste rulla på spelare för att inte utsätta dem för extremt skaderisk. Det positiva här är ju att många spelare får chansen att visa upp sig, och att Sundhage får möjlighet att testa att spelar olika spelare tillsammans. Hittills tycker jag att hon har matchat sin trupp smart och bra i Algarve.

Två spelare som har stärkt sina aktier rätt rejält hittills är Schelin och Hanna Folkesson. Jag hade gärna sett ett mittfält med Folkesson, Seger, Kosovare Asllani och Lisa Dahlkvist bakom Schelin och Fridolina Rolfö i sista matchen i turneringen. Det tycker jag känns som absolut bästa offensiva uppställningen just nu.

Det tror jag också är den uppställning som skulle ha bäst möjlighet att föra en match, vilket ju är något vårt lag av tradition har väldigt svårt med.

I den andra matchen i vår grupp vann Australien med 3–2 mot Nederländerna efter 3–0 i paus. Alla The Matildas mål kom på fasta situationer, antagligen bara för att täppa till käften på mig efter förra inlägget…

Vid Emily Gielnik:s hörna rakt i mål till 1–0 fick Australien både hjälp av vinden och av en svag målvaktsinsats från Loes Geurts. Gielnicks frisparksmål och Alanna Kennedy:s nick är däremot båda högklassiga. Det är även Sherida Spitse:s frispark till 3–2.

Resultaten innebär att Sverige leder gruppen, men får svårt att nå finalen. Det är ju de två bästa gruppsegrarna som får spela final och Spanien och Kanada står båda på full poäng. Kanada vann med 2–1 mot Ryssland i dag och känns redan i praktiken finalklart, de har ju kvar att möta slagpåsen Portugal i sista matchen.

För Spanien väntar Island på måndag, en match där spanjorskorna får räknas som storfavoriter. I dag besegrade man nämligen Norge med klara 3–0. Ett respektingivande resultat, även om norskorna bytt ut stora delar av sitt lag från onsdagens 1–1-match mot Island.

I övrigt i Algarve i dag har Japan besegrat Island med 2–0. Den lilla U20-VM-stjärnan Yui Hasegawa gjorde båda målen, de går att se här. Dessutom gjorde Danmark hela 6–0 på Portugal.

I Cypern cup är Belgien lite av skrällgänget. I dag besegrade man Sveriges blivande EM-motståndare Italien med hela 4–1.

Jag den sista halvtimman. Där satte italienskorna en mycket hög men farlig press, för när belgiskorna kom förbi blev det vidöppet. Det var också Belgien som hade de farliga målchanserna – och gjorde ett snyggt mål – under den kvarten.

Belgien inledde med att spela 2–2 mot Schweiz, och har nu chans att ta sig till final. I Cypern cup har nämligen inget lag fler än fyra poäng efter två gruppomgångar. Målen från Belgien–Schweiz går att se här:

Just Belgien och Schweiz samt Österrike, Sydkorea, Irland och Wales står på fyra poäng med en gruppmatch kvar att spela.

Målen från onsdagens match mellan Skottland och Nya Zeeland finns på klippet nedan, det handlar om mål från Jane Ross, Erin Cuthbert och Kim Little för skotskorna samt Rosie White och Amber Hearn för Football Ferns.

 

En kombinerad fram- och tillbakablick

Det har blivit hög tid att sammanfatta det landslagsuppehåll som löpt över delar av de två senaste veckorna. Men först en liten koll på vad som händer i helgen.

Det är en rätt lugn lördag, med få matcher i toppligorna. Ett undantag är Bayern München–Duisburg som sänds på aktuell länk klockan 14.00. I övrigt händer det mest intressanta i andraligorna under lördagen. Jag tänker dels på att avgörandet närmar sig i elitettan, dels på att matchen Everton–Bristol City kan bli helt avgörande för vilken av klubbarna som går upp i högsta engelska ligan.

I elitettan säkrar Hammarby en omedelbar återkomst till damallsvenskan om Stockholmslaget tar fler poäng än Växjö i morgon. Annars kommer kampen leva in i slutomgången. I den näst sist omgången åker Hammarby till ett Sundsvall där hemmalaget slåss för nytt kontrakt, medan Växjö besöker formstarka Kungsbacka.

I botten blir det antingen QBIK eller Sundsvall som följer med Älta och Sunnanå ner i division I. Läget är rätt dystert för QBIK som är tre poäng bakom Sundsvall och har två svåra matcher kvar; LB07 borta och Hovås Billdal hemma.

Det om lördagen, nu till söndagens matcher. Och det är då det händer, bland annat är det full omgång i damallsvenskan. Men även några intressanta toppmatcher utomlands, som:

14.00: Wolfsburg–Frankfurt.
14.00 Stabaek–LSK – LSK kan säkra ligaguldet.
15.00 PSG–Montpellier.

Men det är förstås damallsvenskan som står i mitt fokus, och i första hand är det ju bottenstriden som är intressant. Där startar Umeå–Göteborg och Kvarnsveden–Kristianstad 14.00 medan Mallbacken–Linköping drar igång en timme senare.

Alla de tre bottenlagen slår ur rejält underläge på söndag. I våras hade jag givit Kristianstad bra poängchans i Borlänge, men i höst har Kvarnsveden varit så starkt att hemmalaget får räknas som rätt stora favoriter. Noterbart är ju att Tabitha Chawinga varit glödhet sedan klubben förstärkte sin offensiv. Forwarden från Malawi har gjort mål i de fem senaste allsvenska matcherna och är nu uppe på tredje plats i den damallsvenska skytteligan. Starkt.

Jobbigast läge har trots allt Mallbacken, men laget har långt ifrån givit upp. Här kan man höra hur Julia Karlernäs ser på klubbens chanser att hänga kvar i högsta serien.

I övrigt från damallsvenskan noteras ett par viktiga kontraktsförlängningar. Mest anmärkningsvärt är väl att Lisa Dahlkvist blir kvar i Örebro även över 2017 års säsong.

Även Kvarnsveden är i full gång med att förlänga med sina nyckelspelare. I går blev det klart att sommarvärvningen från Ghana, Elizabeth Addo, stannar i Borlängeklubben i ytterligare två säsonger. Kvarnsveden har ju sedan tidigare gjort klart med Chawinga för 2017. Man jobbar även på att behålla amerikanskorna Tiffany Weimer och Megan Toohey. Dessutom har man nu besök av slovenska landslagsspelaren Lara Ivanuša.

I övrigt på spelarfronten väntas Stina Blackstenius lämna besked om sin fotbollsframtid under den närmaste veckan. Det blir ju ett högst intressant besked.

Blackstenius är ju för övrigt en av de svenska spelare som snart åker till Papua Nya Guinea för F20-VM. Trupperna börjar presenteras en efter en till mästerskapet, hela den svenska finns här. Den innehåller som bekant varken spelare från Rosengård eller Eskilstuna.

Tyvärr är det fler lag än Sverige som saknar bärande spelare. När Kanadas trupp presenterades fanns tyvärr inte storstjärnan Jessie Fleming med. Även Tyskland saknar sitt stora affischnamn, Pauline Bremer. Tyskorna har även drabbats av ett tungt avbräck då Leverkusens Nina Ehegötz dragit av korsbandet och missar såväl F20-VM som resten av säsongen.

Apropå F20-VM har vi en svensk huvuddomare med där också, Sara Persson. Henne träffade jag för en intervju i går. Den går att läsa här.

Innan det är dags för att gå igenom alla landskamper snubblade jag över en alarmerande text i DT, Dalarnas Tidningar. Den handlar om att juniorfotbollen snart är död i Dalarna, framför allt på flicksidan. Bland annat står det att:

”I flickornas F17-serie anmäldes elva lag inför seriepremiär, men bara fem fullföljde till sista omgången.”

Det var verkligen ingen rolig läsning.

Det var väldigt mycket roligare för damfotbollen i Portugal i tisdags. Då kvalade landslaget som 16:e och sista lag in till nästa års EM-slutspel. Fast det satt riktigt hårt åt i playoffmötet med Rumänien.

Båda matcherna slutade 0–0 efter 90 minuter. Och utan att ha sett tisdagens returmatch i Rumänien kan man nog slå fast att det var två jämnstarka lag som drabbade samman. Det var nämligen 14–14 i avslut, 6–6 i avslut mot mål och 10–8 i hörnor.

I förlängningen kom äntligen målen – ett åt vardera håll. Det innebär alltså att Portugal tar EM-platsen, på fler bortamål. Här ser man Portugals avgörande mål och lite firande på slutsignalen:

Utöver playoffmatchen mot EM har det spelats flera intressanta vänskapslandskamper de senaste dagarna. I en av dem drabbade två av de tre största guldfavoriterna, England och Frankrike, samman. Det mötet slutade 0–0:

Eftersom England inte var med i OS är det lätt att glömma bort fjolårets VM-bronslag. Men de har varit starkt hela det senaste året, och i tisdags vann man borta mot ett allt bättre Spanien med 2–1. Det var spanjorskornas första förlust sedan fjolårets VM och första hemmaförlust sedan januari 2014.

Även Nederländerna är ett lag som blir allt starkare. Minns hur nära det var att de snodde vår OS-plats i våras. Den senaste veckan har de har spelat två matcher. Det blev 4–2-förlust mot Tyskland och så krossade man Skottland med hela 7–0.

Skotskorna saknade i och för sig Kim Little. Men framför allt saknade man defensiv stabilitet. Faktum är ju att det skotska målvakts- och backlinjespelet stundtals var upprörande dåligt…

Ytterligare ett lag på frammarsch är Belgien. Under landslagsfönstret har man slagit Ryssland i två matcher, 3–0 och 3–1. De båda lagen finns i den lägsta lottningspotten när EM lottas den 8 november. Det känns väl ganska självklart att man hellre möter ryskorna än belgiskorna.

Höjdpunkter från de båda matcherna finns här:

Danmark och Island var i Kina för en fyrnationsturnering som även innehöll värdnationen och Uzbekistan. Det sistnämnda landet har inte gjort sig känt som någon stor damfotbollsnation, och föll också i alla tre matcherna. Men det blev bara 1–2 mot danskorna och 0–1 mot isländskorna, så Uzbekistan kanske är på gång att flytta fram sina positioner.

Kina vann turneringen på sju poäng, en före Danmark och tre före Island. Kinas segermål i den informella finalen (1–0-seger mot danskorna) gjordes av skickliga speluppläggaren Ren Guixin – alltså hon som missade OS på grund av en lårskada.

Slutligen till USA, där Jill Ellis nybygge tog två fyramålssegrar mot Schweiz, båda gångerna efter att det varit oavgjort i paus. Den första matchen slutade 4–0:

Och den andra matchen slutade 5–1:

Den bästa nyheten kring damfotbollen i USA är ändå inte de där resultaten, utan den här. Alltså uppgiften om att det verkar kunna sluta bra för Lauren Holiday, som nyligen genomgått en operation för hjärntumör.