EM-guld till England inför rekordpublik

Tyskland var minst lika bra, men alla stjärnor stod rätt på himlen för England. Därför vann Lionesses alldeles nyss EM-guld via 2–1 efter förlängning mot Tyskland.

Allt, verkligen allt gick Englands väg i den här turneringen. Så var det på vägen fram till finalen. Och det fortsatte även i avslutningsmatchen på Wembley.

Det började redan på uppvärmningen där Tysklands skyttedrottning Alexandra Popp fick kasta in handduken till följd av en muskelskada. In i startelvan med kort varsel kom Lea Schüller. Det var tydligt att det bytet påverkade det tyska spelet under den första halvleken. Utan sin naturliga uppspelspunkt kändes Tyskland rätt vilset under de första 45 minuterna.

Den första halvleken gick alltså till England, dock utan att hemmalaget på något sätt var överlägset. För trots att det engelska laget kändes bättre hade jag faktiskt 2–2 i klara målchanser i paus.

Och. Vid den ena målchansen slog bollen upp på Leah Williamson:s arm. Den var högre än axelhöjd, den typen av hands skall alltid bestraffas. Tyskland skulle alltså haft en straff. Men återigen gjorde VAR-domarna en avgörande miss i det här mästerskapet. Tråkigt.

Överhuvud taget var domarinsatsen rätt dålig i finalen. Det var pinsamt att se hur den ukrainska domaren Kateryna Monzul, utan att på något sätt agera, lät de engelska spelarna maska bort turningens sju sista minuter. När det tar 72 sekunder att lägga en hörna, som det gjorde på slutet, måste domaren börja jobba med sina kort.

Men Monzul blandade och gav under hela matchen. Hon delade ut flera rätt billiga gula kort under ordinarie speltid. Men blundade för de stora sakerna när det skulle avgöras.

England hade verkligen tur med domsluten. Utöver den straff laget skulle ha haft emot sig tycker jag även att Alessia Russo borde ha fått rött kort. Det var minst gult för den armbåge hon delade ut till Kathrin Hendrich och minst gult för den tackling mot Lena Oberdorf som hon också blev varnad. Och så fick de engelska spelarna alltså maska ohämmat på slutet.

Tillbaka till själva spelet. I paus verkade det som att det tyska laget kunde prata ihop sig om hur man skulle agera utan Popp. För den andra halvleken gick till Tyskland. Jag räknade till 5–1 i klara målchanser i halvleken.

Men. England gjorde mål på sin enda. Målet kom när hemmalaget spelade i numerärt underläge eftersom Beth Mead behandlades för en skada hon ådrog sig när hon själv gick in rätt fult mot Marina Hegering.

Lysande Keira Walsh slog en fantastisk djupledspassning till inhopparen Ella Toone. Fri med målvakten Merle Frohms stod Toone för en högklassig lobb. Ett mycket vackert mål.

Men som ofta när ett lag gör något bra gör motståndarna något mindre bra. Jag tyckte att Kathrin Hendrich långa stunder gjorde en kanonmatch i finalen. Men hon var misslyckad vid båda de engelska målen, vilket ju förstås drar ner betyget rejält. Vid 1–0 såg hon Toones löpning, och hade gott om tid att ta djup. Men gjorde inte det.

I drygt 17 minuter var England i ledningen. Sedan gjorde Tyskland ett jättefint mål. Inbytta Sydney Lohmann drog upp anfallet. Hon spelade ut till en annan inhoppare, Tabea Wassmuth, vars inspel hamnade på foten på Lina Magull. Den sistnämnda styrde läckert upp bollen i nättaket.

Det var 1–1 efter ordinarie tid. Och jag hade alltså 7–3 i målchanser till Tyskland. Under förlängningen räknade jag bara in två målchanser. De kom i den andra kvarten, och båda var engelska.

Den första i minut 110 var guldmålet. Beth Mead tvingades gå av efter sin fula tackling mot Hegering. In då kom istället Chloe Kelly. Det är hon som bär de gyllene skorna på kvällens guldfest.

En högerhörna från Lauren Hemp vanns av Lucy Bronze. Bollen damp ner mitt framför det tyska målet, där inhoppare Kelly befann sig. Hon fick två chanser, och på andra chansen lyckades hon få bollen mellan benen mot Kathy Hendrich.

Såg jag rätt var det dessutom så att Hendrich i förstaläget petade bort bollen från målvakt Frohms. Hendrich stod alltså för ett olyckligt ingripande även vid Englands andra mål. Överhuvud taget har mittförsvaret varit Tysklands akilleshäl de senaste åren. Men Hendrich och Marina Hegering har gjort en bra turnering. Dock blev det tyska laget väldigt mycket darrigare när Hegering tvingades byta i minut 103. Inhopparen Sara Doorsoun-Khajeh såg verkligen inte trygg ut. Faktum är att det bytet kan ha varit det som avgjorde matchen.

Tillsammans med Chloe Kellys 2–1-mål förstås. Efter det målet följde alltså en stunds maskande innan det stora segerjublet bröt ut. Och vilket jubel det var. Tänk att få fira guld med 87 192 åskådare, där säkert 80 000 var hemmasupportrar. Publiksiffran var för övrigt den högsta på en EM-match alla kategorier – alltså även herrarnas turneringar.

Lagkapten Leah Willamson strålade med hela ansiktet när hon lyfte pokalen mot Londonhimlen. Den fest som har dragit igång nu skulle man ha varit med om.

England tog nästan storslam i Uefas utmärkelser. Keira Walsh prisades som finalens bästa spelare. Det priset tyckte jag nog kunde ha gått till Lina Magull.

Beth Mead vann skytteligan på sina sex mål och fem assist. Hon fick även pris som turneringens bästa spelare. Där vet jag inte heller om jag delar juryns uppfattning. Jag tycker nog att Walsh har varit den genomgående bästa engelska spelaren. Men det är svårt att vinna den här typen av priser som defensiv innermittfältare.

Dock fick Lena Oberdorf ett högst välförtjänt pris. Tysklands sexa blev turneringens bästa unga spelare. Ett självklart val, även om hon inte var lika suverän i finalen som hon varit tidigare i turneringen.

Frågan är ändå om inte turneringens allra bästa aktör var Sarina Wiegman. För andra Europamästerskapet i rad förde hon värdnationen till guld. En makalös prestation.

Hennes metod är något för andra tränare att lära ifrån. Både i Nederländerna och England har hon givit en startelva fullt förtroende. Men hon har aldrig tvekat att göra byten när saker inte fungerar. När England var i brygga mot Spanien var det hennes byten som vände matchen.

Och i finalen var det två inhoppare som gjorde målen. Många ville se glödheta Alessia Russo från start istället för Ellen White. Men Wiegman hade sin smarta idé om att spela väl samspelta Fran Kirby och White tillsammans. Och sedan byta in klubbkompisarna Toone och Russo tillsammans, för att ha en spets som känner varandra väl.

EM-final 2022

England–Tyskland 2–1 efter förlängning.
1–1 (0–0) efter ordinarie tid.

Mål: 1–0 Ella Toone (62, assist Keira Walsh), 1–1 Lina Magull (79, assist Tabea Wassmuth), 2–1 Chloe Kelly (110).

Varningar, England: Georgia Stanway, Ellen White, Alessia Russo och Chloe Kelly. Tyskland: Felicitas Rauch, Lena Oberdorf och Lea Schüller.
Domare: Kateryna Monzul, Ukraina
Publik: 87 192 på Wembley

Målchanser: 5–7 efter förlängning. 3–7 (2–2) efter ordinarie tid.

England (4–2–3–1): Mary Earps – Lucy Bronze, Millie Bright, Leah Williamson, Rachel Daly (Alex Greenwood, 88) – Georgia Stanway (Jill Scott, 88), Keira Walsh – Beth Mead (Chloe Kelly 62), Fran Kirby (Ella Toone, 55), Lauren Hemp (Nikita Parris, 119) – Ellen White (Alessia Russo, 55).

Tyskland (4–1–4–1): Merle Frohms – Giulia Gwinn, Kathrin Hendrich, Marina Hegering (Sarah Doorsoun-Khajeh, 103), Felicitas Rauch (Lena Lattwein, 113) – Lena Oberdorf – Svenja Huth, Sara Däbritz (Sydney Lohmann, 73), Lina Magull (Linda Dallmann, 91), Jule Brand (Tabea Wassmuth, 46) – Lea Schüller (Nicole Anyomi, 67).

Bayern München nästa för Rosengård

Alldeles nyss lottades kvarts- och semifinalerna i Champions League. Det var en helt fri lottning, alltså alla kunde lottas mot alla.

För Rosengård blev det kort väntan, Malmöklubben drogs redan som andra lott. Man gjorde det som bortalag i första kvartsfinalen mot Bayern München.

Det fanns inga drömlottningar i den här lottningen, utan Rosengård hade slagit ur underläge vilket lag som än väntat – för jag tar för givet att PSG vinner mot Sparta Prag nästa vecka.

Bayern München var dock en av de allra svåraste lotterna. Jag vågar säga att årets Bayern är den bästa upplaga klubben någonsin haft. Visst hade man ett starkt lag när man vann ligan både 2015 och 2016. Men jag tycker alltså att årets upplaga är klart bättre.

Faktum är att Bayern München bara varit i kvartsfinal i Champions League tre gånger tidigare, säsongerna 2016/17, 2018/19 och i fjol, 2019/20. Det är således fjärde gången på fem år som Bayern spelar kvartsfinal. Bara en gång hittills har man nått semifinal, det gjorde man våren 2019.

I fjol föll man mot Lyon i kvartsfinalen med 2–1. Det var som bekant enkelmöten på neutral plan i Spanien från kvartsfinal och framåt i fjolårets UWCL. Vad jag kan hitta är för övrigt den där matchen mot Lyon (22 augusti i fjol) den senaste match som Bayern lämnade utan att vinna.

Sedan dess hittar jag nämligen 21 raka segrar i olika turneringar. Här lämnar jag en brasklapp för att jag kan ha missat någon match. Däremot har jag inte missat att Bayern är i kanonform. Man leder Frauen-Bundesliga med fem poängs marginal, och går alltså mot klubbens fjärde ligaguld.

Laget är namnkunnigt. Senaste startelvan i Frauen-Bundesliga var Laura BenkarthHanna Glas, Simone Laudehr, Carina Wenninger, Carolin SimonLineth Beerensteyn, Sarah Zadrazil, Linda Dallmann, Sydney Lohmann, Klara BühlLea Schüller.

Laget är alltså hemvist för halva tyska landslaget. Normalt brukar ju även Lina Magull finnas med på mittfältet. Hon satt dock på bänken senast. Det gjorde även bland annat tidigare Rosengårdsspelarna Amanda Ilestedt och Simone Boye Sørensen.

Tittar vi på Bayerns senaste resultat visar de att klubben är i absolut toppform. Allra senast mot Biik Kazygurt spelade man mer eller mindre med ett B-lag, och vann med 3–0. Innan dess har man följande resultat sedan ligan startade om i början av februari:

* Meppen (h) 7–1
* Werder Bremen (h) 7–0
* Biik Kazygurt (b) 6–1
* Freiburg (b) 5–1

Totalt alltså fem segrar och 28–3 i målskillnad. Man kan ha invändningen att de inte mött några topplag, men resultaten är ändå imponerande.

Även om jag vet att Göteborg skakade Bayern i förra årets turnering håller jag Bayern som solklar favorit till att nå semifinal för andra gången på tre år. Oddsen blir 90–10 i tysk favör, alltså samma odds som jag gav Rosengård att vinna mot St Pölten. 

Kvartsfinalerna inleds den 23 eller 24 mars, då alltså med bortamöte för Rosengård. Returerna spelas 31 mars eller 1 april, och då blir det alltså en match på Malmö IP.

Om Bayern–Rosengård har en solklar favorit är övriga tre möten betydligt mycket mer svårtippade. Det lär ju bli ett helfranskt prestigemöte i ena kvarten, ett möte som i nuläget känns 50–50. Jag tycker att PSG känns som bästa laget i år, men Lyon har vinnarkulturen och traditionen, vilket ändå väger tungt.

De båda lagen möts för övrigt i förmatch i morgon. Med avspark 21.00 (sänds på Viaplay) skall franska ligan avgöras.

I övrigt fick vi svenskmöte mellan Chelsea och Wolfsburg. I mötet mellan tidigare Linköpingskompisarna Jonna Andersson/Magdalena Eriksson och Fridolina Rolfö håller jag Andersson/Eriksson som favoriter till 60–40. Om Rosengård skulle skrälla sig till semi väntar där vinnaren i den här kvartsfinalen.

Sista kvartsfinalen är hyperintressanta Barcelona mot Manchester City. Det är ett svårtippat möte mellan två väldigt formstarka lag. I princip känns det här också som 50–50, men jag ger Barca fördel med 51–49 eftersom City åkt ut mot spanskt motstånd de två senaste åren. Det har dock handlat om Atletico Madrid i båda fallen, och det är ju fullt möjligt att Barca passar City bättre än Madridklubben.

Här är hela dagens lottning: 

Kvartsfinaler:
1: FC Bayern München–FC Rosengård
2: PSG/Sparta Prag–Olympique Lyonnais
3: FC Barcelona–Manchester City
4: Chelsea–VFL Wolfsburg

Semifinaler:
5: 2–3
6: 1–4
Spelas 24/25 april respektive 1/2 maj.

Final:
6–5
Spelas i Göteborg den 16 maj.

Guide till kvartsfinalerna i Champions League

Vi är framme vid slutspel i den konstigaste upplagan av Champions League som spelats. Det vi skall få se de närmaste dagarna är nämligen förra säsongens turnering som skall spelas klart med nästa säsongs lag.

Exempelvis har ju svenskorna Hedvig Lindahl och Hanna Glas bytt klubbar mellan åttondels- och kvartsfinalerna. Duon är tillsammans med Amanda Ilestedt och Fridolina Rolfö Sveriges spelarbidrag till årets Champions Leagueslutspel. Dessutom har vi tre domare på plats.

Fridolina Rolfö och Hedvig Lindahl

Upplägget är sådant att de åtta kvarvarande lagen får lägga till sex nyförvärv till sina vårtrupper. Och Lindahl och Glas är tillagda av Atletico Madrid respektive Bayern München.

Kvartsfinalerna tv-sänds i Sverige av Viasat. Det tråkiga är att Uefa har lagt matcherna parallellt, två och två. Det borde ju ha gått att lägga matcherna efter varandra så att vi intresserade hade chans att se alla fyra matcherna live.

Slutspelet avgörs precis som herrarnas turnering i enkelmöten på neutral plan. Herrarna spelar i Lissabon, medan damerna skall göra upp i Bilbao och San Sebastian i Baskien i norra Spanien.

Att det både är enkelmöten och begränsat samspelta lag ökar skrällchanserna, och gör det mer svårtippat. Lyon är självklar storfavoriter. Men i enkelmöten har sex av de andra lagen faktiskt hyfsad chans mot den franska superklubben. Exempelvis tog ju PSG den franska cupfinalen nyligen till straffar.

Här är en guide till de fyra kvartsfinalerna:

Atletico Madrid–FC Barcelona

Fredag 21 augusti 18.00 på San Mames i Bilbao

TV: TV3 Sport och Viaplay
Odds: 30–70
Nya spelare, Atletico: Hedvig Lindahl, Alia Guagni, Merel van Dongen, Jade Moore, Turid Knaak och Evelyne Laurent.
Nya spelare, Barca: Ana-Maria Crnogorcevic.

Kommentar: I herrarnas turnering åkte både Atletico och Barca ut i kvartsfinal. Här kommer en av de båda spanska storklubbarna ta sig ett steg längre.

Det här är två lag som inte har spelat tävlingsmatcher sedan den 1 mars. Således två lag som inte har en aning om var de står rent formmässigt.

Ändå måste Barca räknas som jättefavorit. Kataloniens stolthet har nämligen både kontinuiteten i form av att man i princip har kvar exakt samma lag som i våras samt ett mentalt övertag efter vårens ligaseger. Dessutom har Atlético knockats av covid-19.

Medan Barca i princip kommer till spel med det lag som vann ligan i stor stil i våras tvingas Atletico klara sig utan coronasmittade kvintetten Silvia Meseguer, Deyna Castellanos, Charlyn Corral, Laia Aleixandri och Leicy Santos. Det är ett enormt tapp inför klubbens största match någonsin. Tre av de fem coronasmittade spelarna startade i lagens senaste möte, supercupfinalen i februari. De andra två byttes in.

Silvia Meseguer

Supercupen vann Barca med 3–2. Från startelvan i den matchen har Atletico även tappat målvakten Lola Gallardo och mittbacken Elena Linari. Virginia Torrecilla är kvar i klubben, men behandlas för en hjärntumör och är av förklarliga skäl inte aktuell för spel. Dessutom är brasilianska forwarden Ludmila avstängd.

Madridklubben kommer alltså till spel med ett rejält nybygge i kvartsfinalen. Även om nyförvärven är intressanta är det omöjligt att få ihop ett nytt lag på bara en träningsmatch. Inför avspark talar således det mesta för att Barca tar sig till semifinal i Champions League för andra året i rad.

Barca visade för övrigt fin form genom att krossa Montpellier med 6–1 i genrepet – siffror som utifrån klippet nedan var i underkant. 3.20 in i klippet kan man för övrigt se Marija Banusic sätta Montpelliers tröstmål på en snygg frispark.

Noterbart att klubbens ena målvaktsförvärv, franska Pauline Peyraud-Magnin inte ingår bland de sex nyförvärv som får spela i turneringen. Därmed talar allt för att Hedvig Lindahl får förtroendet i målet hos Atletico. Alternativet är 17-åriga Jana Gallego. Lindahl måste nog göra en superinsats om hennes nya klubb skall spela semifinal i nästa vecka.

Glasgow City–VfL Wolfsburg

Fredag 21 augusti 18.00 på Estadio Anoeta i San Sebastian

TV: Viasat Sport Premium och Viaplay
Odds: 5–95
Nya spelare, Glasgow: Zaneta Wyne, Janine van Wyk och Krystyna Freda.
Nya spelare, Wolfsburg: Katarzyna Kiedrzynek, Kathrin Hendrich, Lena Oberdorf och Pauline Bremer.
Domare: Tess Olofsson. Dessutom är Camilla Stendahl assisterande och Sara Persson fjärdedomare.

Kommentar: Här talar egentligen allt för Wolfsburg. Det gjorde det redan vid lottningen, och inte ens det faktum att det bara är en match har jämnat ut oddsen speciellt mycket.

Utöver att Wolfsburg har en på pappret överlägsen trupp är man även igång genom att man har spelat klart sin säsong. Glasgow däremot spelade sin senaste tävlingsmatch den 21 februari.

Visst visade SGS Essen i tyska cupfinalen att det går att skaka Wolfsburg i enstaka matcher. Essen tog ju finalen till straffar. Men min bedömning är att Essen hade ett klart bättre lag än det Glasgow kommer till spel med. I skotskornas trupp finns för övrigt ett par Sverigebekantingar i Lee Alexander och Hayley Lauder.

Hos Wolfsburg finns Fridolina Rolfö, som visade fin form genom att göra två tidiga mål vid 5–2-segern i genrepet mot Eintracht Frankfurt – ni vet den forna storklubb som fram till och med juni månad hette FFC Frankfurt.

Det mesta talar alltså för Rolfö och Wolfsburg i semifinal på tisdag 20.00. Får se om det blir ett svenskmöte med Lindahl eller om Barca pallar för favorittrycket.

Olympique Lyonnais–FC Bayern München

Lördag 22 augusti 20.00 på San Mames i Bilbao

TV: Viasat Sport Premium och Viaplay
Odds: 75–25
Nya spelare, Lyon: Dolores ”Lola” Gallardo, Ellie Carpenter, Sakina Karchaoui, Sara Björk Gunnarsdottir, Jodie Taylor och Melvine Malard.
Nya spelare, Bayern: Hanna Glas, Marina Hegering, Viviane Asseyi, Sarah Zadrazil och Lea Schüller.

Kommentar: De båda klubbarnas herrlag möttes i onsdags i semifinal. Då var det Lyon som slog ur underläge – och som inledde vasst. Men när de inte gjorde mål på sina chanser blev Bayern till slut alldeles för svårt.

Här är det lite omvänt. Bayern slår ur underläge, och måste nog ha god effektivitet om det skall kunna bli en skräll. För Lyon är ju Europas och sannolikt även världens bästa klubblag.

Lyon förlorade inte en enda tävlingsmatch under 2019 och har ännu så länge inte heller gjort det under 2020. Fast det krävdes alltså straffläggning i cupfinalen mot PSG nyligen. Lyons problem har legat i toppforwardsrollen sedan Ada Hegerberg drog korsbandet i slutet av januari. Norskan blev lagets klart bästa målskytt i det ligaspel som avslutades i förtid. Hon gjorde 14 mål på 13 matcher.

Näst flest mål gjorde lagets storstjärna Dzsenifer Marozsan med tio. Tyskan är ju annars mest känd för sina framspelningar. Hon hade också hela 13 assist, vilket är makalöst bra med tanke på att det bara spelades 16 omgångar i D1 Feminine säsongen 19/20.

Hegerberg stod faktiskt med i Lyons första anmälda trupp om 23 spelare till Champions Leagueslutspelet. Men hon uppgavs tidigt inte vara redo för spel. Och nu ska det vara bekräftat att norskan som är tidernas bästa målskytt i Champions League är struken från Lyons matchtrupp i Baskien.

Därmed är det troligt att engelska lånet från OL Reign, Jodie Taylor, kommer att agera som nia i Lyon. Taylor är knappast riktigt inspelad i laget ännu. Men hon startade och gjorde två måltjuvsmål i genrepet mot PSV Eindhoven. Det andra ser för övrigt ut att ha varit offside.

Det som är till Bayerns fördel är att man är betydligt bättre in i säsong. Frauen-Bundesliga spelades ju som bekant klart, medan D1 Feminine bröts i slutet av februari. Utöver lite cupmatcher mot varierat motstånd har Lyon bara spelat träningsmatcher sedan dess.

Amanda Ilestedt

Hos Bayern har vi två svenska spelare i Hanna Glas och Amanda Ilestedt. Ingen känns helt given i en startelva, men i genrepet mot Slavia Prag (seger med 4–0) startade Ilestedt och gjorde dessutom första målet. Däremot fick Glas nöja sig med ett inhopp sista halvtimmen. Hos Slavia startade för övrigt Mia Persson.

Noterbart att Bayerns nyförvärv Klara Bühl är axelskadad, och inte kommer till spel i den här turneringen. Noterbart också att Bayern ju mötte Göteborg i sextondelsfinalen, och vann med minsta möjliga marginal – fler gjorda bortamål.

Arsenal FC–Paris Saint-Germain

Lördag 22 augusti 20.00 på Estadio Anoeta i San Sebastian

TV: Viasat Sport 1 och Viaplay
Odds: 45–55
Nya spelare, Arsenal: Lydia Williams, Steph Catley, Noelle Maritz, Malin Gut, Caitlin Foord och Ruby Mace.
Nya spelare, PSG: Benedicte Simon och Ramona Bachmann.

Kommentar: Slutligen den på förhand klart mest ovissa matchen. Framför allt finns ett jättestort frågetecken för Arsenal, som inte spelat en riktig match sedan cupfinalen mot Chelsea den 29 februari.

Vad jag kan se har Arsenal inte ens spelat några officiella träningsmatcher sedan februari, utan bara någon bakom stängda dörrar. Den senaste var mot Brighton&Hove. Något resultat har jag inte hittat. Det skall sägas att jag inte letat frenetiskt heller. Men Arsenal meddelar i alla fall inte något resultat på sina sociala medier.

Londonklubbens form är det alltså högst oklar. Klart är däremot att det är Vivianne Miedema som skall göra det för Arsenal. Den nederländska målmaskinen gjorde 16 av Arsenals 40 ligamål den senaste säsongen, och leder skytteligan i Champions League på tio mål. Det otroliga här är att Miedema bara är bokförd för elva avslut mot mål i turneringen. Hon har alltså gjort mål på tio av de elva avsluten. Makalöst.

Vivianne Miedema

I övrigt kring Arsenal noteras tre spännande australiska nyförvärv. Den tidigare Piteåmålvakten Lydia Williams är stabil, även om jag tycker att hon var bättre för några år sedan. Kantspelaren Steph Catley och allroundkunniga Caitlin Foord är två riktiga klassförstärkningar.

Caitlin Foord

Man har även ett spännande nyförvärv i 20-åriga schweiziskan Malin Gut, som Arsenaltränaren Joe Montemurro utmålar som en framtida världsstjärna på centralt mittfält.

En fördel för Arsenal är att fyra viktiga spelare i Lia Wälti, Danielle van de Donk, Beth Mead och Kim Little var skadade när matchen skulle ha spelats i våras. Nu är alla fyra tillbaka, vilket stärker laget rejält.

Det faktum att man ändå inte vet så mycket om Arsenal, och att PSG visade klass i den franska cupfinalen härom veckan, gör att jag håller Paris stolthet som knapp favorit i den här matchen.

PSG hade ju tur och lottades till flera bra matcher i cupen i juli. Bland annat vann man ju en tajt semifinal mot ett starkt Bordeaux efter sent segermål från danska Signe Bruun.

PSG har alltså fått spela lite riktiga matcher den senaste tiden. Dessutom har man Tiane Endler i målet. För tillfället rankar jag nog chilenskan som världens bästa målvakt. Matchen i matchen mellan Endler och Miedema skulle kunna bli en riktig godbit.

Skytteligan

1) Vivianne Miedema (Arsenal) – 10 mål*
2) Ada Hegerberg (Lyon) – 9 mål*
3) Janine Beckie (Manchester City), Pernille Harder (Wolfsburg) och Tereza Kožárová (Slavia Prag) – alla 5 mål

* Lägger man till kvalet står även Emueje Ogbiagbevha (Minsk) och Berglind Björg Torvaldsdottir (Breidablik) på tio mål och Twentes Fenna Kalma på nio. Alla de tre har bara gjort fyra mål i huvudturneringen – resten i kvalet. Uefa räknar dock bara mål i huvudturneringen i sin skytteliga. Därför går jag också på den linjen.

Vill du ha mer kött på benen om kvartsfinalerna i Champions League har även Uefa en guide till matcherna. Den är förstås på engelska och går att hitta här. Ytterligare länkar till bra läsning finns här.

Eckerstrom bakom årets skräll

Jag är fortsatt fast i min lägenhet. Under fredagskvällen fanns det inte så mycket fotboll att se på.

Jag försökte titta på Røa–LSK (slutade 1–5) i toppserien. Jag såg att både Cathrine Dahlström och Mimmi Löfwenius startade för de norska mästarinnorna. Men det var krångligare än jag tänkt mig att se norsk tv från Sverige.

När jag gav upp att få se en norsk match upptäckte jag att det var kvartsfinal i det udda amerikanska mästerskap som kallas NWSL Challenge cup. Matcherna går att se från Sverige på Twitch tv. Och jag fick se en riktigt jätteskräll.

Som jag tidigare berättat består årets NWSL av en turnering som avgörs under en månad i trakterna kring Salt Lake City i Utah. Eftersom Orlando Pride hade för många coronasmittade spelare fick inte de komma till spel. Följden blev att åtta lag gör upp om titeln.

Placeringarna i den fyra omgångar korta grundserien låg till grund för vilka lag som skulle mötas i kvartsfinal. I den första ställdes grundseriens segrarlag North Carolina Courage mot jumbon Portland Thorns.

Det var stundtals spel mot ett mål. Men det hjälpte inte. Portland gjorde mål på en av sina två målchanser – Morgan Weaver fint framspelad av Raquel Rodriguez – och hade en storspelande målvakt i Britt Eckerstrom.

Den 27-åriga målvakten med det svenskklingande namnet gjorde en supermatch och höll nollan. Det blev 1–0 till Portland. Mästarlaget North Carolina Courage som varit USA:s bästa lag de senaste åren är utslaget. Deras säsong blev bara fem matcher.

För Portland väntar semifinal på onsdag 18.30 svensk tid. De möter segraren mellan Houston Dash och Utah Royals. De båda möts 04.00 i natt.

Lördag 18.30 spelar Washington Spirit mot Sky Blue FC och 04.00 natten mot söndag drabbar OL Reign och Chicago Red Stars samman. Matcherna går alltså att se här.

När jag ändå håller på att skriva kan jag väl även göra ett litet internationellt nyhetssvep. Först noteras att Everton blir nästa klubbadress för den före detta Rosengårds- och Linköpingsspelaren Nicoline Sørensen.

En annan dansk spelare som flyttar till samma stad är Amalie Thestrup. Hon har skrivit på för Liverpool. Som ni kanske minns blev ju Liverpool nedflyttat till andradivisionen efter att WSL avbrutits.

Ytterligare en nordisk spelare som flyttar till England är finländska Nora Heroum som lämnar AC Milan för Brighton & Hove Albion.

När vi ändå är i England noteras den intressanta nyheten att en majoritet av klubbarna i WSL är emot att herrligan Premier League skall ta över driften av WSL. De flesta klubbarna ser helst att WSL drivs oberoende av herrfotbollen.

Det är ju faktiskt intressant med tanke på att det huvudsakligen är lag från etablerade herrfotbollsklubbar som spelar i WSL. Och med tanke på att WSL på många sätt fått sitt lyft genom pengar från herrfotbollen.

Men klubbarna i damligan är rädda att man alltid skall komma i andra hand om WSL drivs av Premier League.

Apropå ligor som funderar över framtiden så är fotbollsfolket bekymrat i Australien. En efter en sticker de inhemska landslagsstjärnorna till Europa, vilket innebär att de får svårt att komma hem och spela i W-league under vintern.

Risken är uppenbar att det vi i vinter får se den svagaste upplagan hittills av W-league. Inte bra för intresset med tre år till att VM skall spelas i just Australien.

För ett par veckor sedan föll SGS Essen efter straffläggning mot Wolfsburg i den tyska cupfinalen. Det var sista matchen med gänget för en stor del av affischnamnen i Essens startelva.

Redan innan cupfinalen var det klart att Lena Oberdorf skulle gå till Wolfsburg, att duon Lea Schüller och Marina Hegering skulle till Bayern München och att Nina Brüggemann fortsätter karriären i Bayer Leverkusen.

Nu har nästa spelare lämnat Essen. Det är tyska landslagsforwarden Turid Knaak som blir klubbkompis med Hedvig Lindahl i Atletico Madrid.

Knaak har kombinerat landslagsfotboll med jobb som forskningsassistent vid universitetet i Köln. Hon forskar kring hur barn med inlärningsproblem klarar av att skriva.

När vi är inne på fascinerande tyska forwards så är det dags att en gång för alla tacka Anja Mittag för hennes insatser på fotbollsplanen. Forwardsstjärnan som tillbringat åtta år av sin karriär i damallsvenskan meddelade häromdagen att karriären nu definitivt är över.

Det var en liten internationell genomgång. På hemmaplan den här helgen är det fokus på elitettan under lördagen och på damallsvenskan på söndagen. Elitettan har börjat sätta sig. Och årets stora skrällgäng tycks vara Jitex. Laget har radat upp fem raka segrar efter en uddamålsförlust mot Morön i premiären. Jitex tycks vara ett lag för toppen.

AIK leder fortsatt på full pong. Solnaklubben tar i helgen emot Mallbacken. Apropå AIK har deras 16-åriga talang Piyatida Somkumpee gjort årets mål i svensk elitfotboll hittills. Hennes segermål från 1–0-segern mot Alingsås förra helgen hade varit värt en repris i slow motion…

I damallsvenskan känns Linköping–Eskilstuna och Vittsjö–Piteå som de två mest intressanta matcherna i den femte omgången. Tyvärr spelas de exakt samtidigt, så man tvingas välja. Hanna Marklund pratar för övrigt upp omgången här:

Dåliga domslut, skador och silly sommar

Vi har kommit tre omgångar in i damallsvenskan. Och den här låten går varm i Linköpingstrakten:

Personligen har jag jobbat hemifrån ett tag, och jag har inte haft möjlighet att vara på plats på en enda elitfotbollsmatch sedan seriespelet drog igång. Men jag har sett väldigt mycket på tv, och här kommer en liten genomgång av mina noteringar.

Jag börjar med de två riktigt tråkiga punkterna. Den ena är tyvärr domarinsatserna. Domarna i damelitfotbollen är tyvärr flera klasser sämre än spelarna. Det är sagt många gånger tidigare, och det blir inte bättre. Det är dags att både EFD och förbundet börjar ta frågan på allvar.

För den nivån som hålls nu är inte acceptabel. Jag skrev redan i förra inlägget om grova missar i både damallsvenskan och elitettan. I den tredje omgången av damallsvenskan var det assisterande domare som fallerade. Två solklara mål dömdes bort – ett för Göteborg och ett för Linköping.

Göteborgs mål kom på övertid och betydde inte så mycket för matchen mot Växjö – den var avgjord sedan länge. Men det kan bli en målskillnadsaffär i den jämna serien, och då kan varje mål bli viktigt.

På skärmdumpen nedan har man ju inte bästa vinkeln, men trots det är det väldigt tydligt att målskytten Pauline Hammarlund befinner sig ett par meter bakom bollen vid inspelet. Jag är dålig på att rita i bilder, men förlänger man målområdeslinjen ser man att Anna Cziki befinner sig framför den linjen när hon slår till bollen, medan övriga göteborgare som synes är en bit bakom. Om assisterande domaren tänker fel borde hen ha uppmärksammats av huvuddomaren Ulrica Löv. För det här är en grov miss.

Göteborgs bortdömda mål mot Växjö.

Positionen av frisparken antyder att assisterande domaren kan ha vinkat för bollen fram till Cziki. Men det är i så fall en ännu grövre miss. För som synes nedan var ju ungerskan inte ens nära offside när Rebecka Blomqvist slog fram passningen. Inte ens nära.

Göteborgs bortdömda mål mot Växjö.

Misstaget i Linköping är minst lika grovt. Det målet kom i 24:e minuten och hade betytt 2–0. På skärmdumpen nedan är bollen redan spelad, och både huvuddomare Laura Rapp och den assisterande domaren har så bra placering att de bör uppfatta att Uchenna Kanu är ett par meter på rätt sida. Men det gjorde domarna inte.

Linköpings bortdömda mål mot Djurgården

Duktiga huvuddomare hade kunnat räddat situationerna. Men vad jag ser av klippen verkar tyvärr inte någon av dem ens fundera över besluten. I Linköping blåste Rapp till och med av innan Kanu hann rulla in bollen. Det är tyvärr stora svaghetstecken hos matchledarna.

Och som sagt. Domarnivån i damallsvenskan och elitettan är för låg. Om förbundet tar damfotbollen på allvar måste de agera både snabbt och rejält. Ett nytt upplägg för vilka som får döma i de två högsta divisionerna känns nödvändigt.

Den andra riktigt tråkiga punkten är förstås alla skador. För det har varit alldeles för många allvarliga skador i säsongsupptakten. Alldeles för många.

Redan innan den andra omgången drog Göteborgs nyförvärv Annika Schmidt på sig en muskelbristning i vaden. Drygt elva minuter in i matchen i Eskilstuna drabbades lagkapten Emma Berglund av samma typ av skada. Det känns väl som att Göteborg skall fundera lite över hur de tränade den där veckan.

Rapporten för Berglund sa att hon skulle vara borta i tre veckor, varav en redan passerat. Hon bör alltså snart vara tillbaka på planen igen.

Det är däremot inte Kristianstads prestigevärvning Elise Kellond-Knight. Australiskan blev korsbandsskadad tidigt i Skånederbyt mot Rosengård – och är således borta hela säsongen.

Även Växjös Stina Lennartsson befaras ha dragit på sig en korsbandsskada i den andra omgången. Det var i 86:e minuten av hemmamatchen mot Uppsala som Cassandra Korhonen gick in ovårdat bakifrån i en duell med Lennartsson.

Växjö är stenhårt drabbade av korsbandsskador. Redan innan Lennartssons olyckliga skada hade man tre korsbandsskadade spelare. Tilde Johansson skall kunna vara tillbaka i spel under hösten. Men både Elin Karlsson och Emma Jeppsson är borta hela säsongen.

Även i elitettan har vi fått minst en korsbandsskada. Det är Hammarbys Jonna Ståhl som missar resten av den här säsongen.

I den tredje omgången blev jag orolig för Ebba Hed:s knäs skull. Det såg inte bra ut när hon blev liggande i straffområdet i matchen mot Kristianstad. Strax efter låg även Sabrina D’Angelo och tog sig för sitt ena knä. Det kunde ha varit en dubbel mardrömsperiod för Vittsjö, men kanadensiskan kunde i alla fall resa sig och spela vidare.

Vi får verkligen hoppas att skadeeländet snart är över. För hittills i säsongsupptakten har det varit lite för många tunga skador.

Skadorna har gjort att klubbarna tvingas bredda sina trupper nu i sommar. Många klubbar valde från början att gå in i den här säsongen med ganska smala, men starka trupper. Nu måste man alltså bredda. Och frågan är vilken effekt det kommer att få på klubbarnas ekonomi. Vi får hoppas att inte den här säsongen blir ett sänke som hänger med i många år framöver.

Kollar vi på den senaste tidens värvningar så finns de alla på bloggens nya silly seasonsida. På den kan man se att hälften av klubbarna redan har gjort klart med sommarvärvningar innan fönstret har öppnat. Under dagen har Rosengård lånat hem Ali Riley och Vittsjö värvat australiska landslagsforwarden Emily Gielnik.

Det är ingen avancerad gissning att det kommer att bli fler värvningar. Värst känns läget för Vittsjö. Jag vet inte exakt hur illa det är med alla deras skadade spelare. Men klart är att Vittsjö i nuläget knappt har några utespelare att sätta på bänken. Och det är ju förstås en ohållbar situation med hela 19 omgångar kvar att spela.

Utöver värvningar i damallsvenskan har vi sett lite rörelse bland utlandsproffsen. Hedvig Lindahl har skrivit på ett tvåårskontrakt med Atletico Madrid. Det är bara att hoppas att hon får rejält med speltid i den spanska ligan.

I dag blev det även klart att Lindahl och Hanna Glas får spela kvartsfinalerna i Champions League för sina nya klubbar. Glada nyheter för duon.

När det gäller svenska proffs som flyttar på sig har även Amanda Nildén (Eskilstuna) och Petronella Ekroth (Hammarby) valt att flytta hemåt igen.

När jag började skriva det här inlägget hade jag även tänkt att gå igenom matcherna i andra och tredje omgångarna. Men här känner jag att det här inlägget hade blivit jobbigt långt i så fall. Så det får vänta till ett senare inlägg.

Det här inlägget avslutas istället med en liten internationell utblick. Norska toppserien är igång. I första omgången ställdes de senaste årens mästarinnor från LSK Kvinner mot nya Rosenborg. Det slutade 1–1 efter att Rosenborg fått sitt historiska, första ligamål på en riktig målvaktstavla. LSK:s ledningsmål kom i elfte minuten och gjordes av svenska Mimmi Löfwenius.

Det var premiäromgången. I andra matchen vann LSK med 1–0 mot Sandviken. Löfwenius har startat båda matcherna, medan Cathrine Dahlström fått se båda från bänken.

Även de båda målvakterna Louise Högrell (Avaldsnes) och Moa Edrud (Arna-Björnar) har fått se premiäromgångarna från bänken. Däremot har Emelie Lövgren spelat två gånger 90 minuter för Arna-Björnar.

Innan jag lämnar Norge bjuder jag på kandidaterna till andra omgångens mål. Kandidat två av Kolbotns Eline Hegg är sevärt:

I Danmark var det cupfinal förra helgen. Det sensationella där var att varken Fortuna Hjörring eller Bröndby spelade i finalen. De var nämligen både utslagna av FC Nordsjælland i tidigare omgångar.

Just ligatrean Nordsjælland fick även fira en historisk cupseger. Kanske att det är klubben som skall skaka om de båda suveränerna i ligan framöver?

Även i Tyskland var det cupfinal förra helgen. Till slut vann storfavoriten Wolfsburg. Men Essen bjöd ett riktigt starkt motstånd. Och Lea Schüller gav uppstickarma ledningen redan efter tolv sekunder.

Det var 3–3 efter ordinarie tid och förlängning. Wolfsburg tog hem straffläggningen med 4–2 och vann således totalt med 7–5. Fridolina Rolfö spelade de första 71 minuterna, medan Hedvig Lindahl satt kvar på bänken hela finalen.

Ni som vill hänga med på alla övergångar i engelska WSL kan klicka er in på den här twittertråden. Där samlar ligans officiella twitterkonto länkar till klubbarnas spelarnyheter. Framför allt till nyförvärv, men även till förluster. Bland annat noteras att Ramona Bachmann lämnar Chelsea för PSG.

En kontraktslös spelare är belgiska landslagsforwarden Tessa Wullaert. Hon kanske är för dyr för våra damallsvenska klubbar. Med det hade varit spännade att se henne i Sverige.

Den senaste veckans hetaste nyförvärv har gjorts av Manchester United. Man har hämtat in Birminghams landslagsmittfältare Lucy Staniforth. Tungt för Birmingham som tappat massor av starka spelare de senaste två säsongerna.

Apropå WSL får Liverpool vänta på sin lagkapten den stundande säsongen. Sophie Bradley-Auckland känner sig nämligen tvungen att lägga all sin kraft på den vårdinrättning som hon driver.

 

Löfven, Blackstenius, Schelin, Sjögren, Hegerberg, Örgryte och Marozsan

Inlägget korrigerat i efterhand i delen om Stina Blackstenius övergång.

I gårdagens inlägg lovade jag komma med ett nyhetssvep från runtom i damfotbollsvärlden. Och här är det.

Fast jag börjar med en uppföljning av gårdagens inlägg om hur svensk fotboll har styrts under coronakrisen. Det bör ju nämligen sägas att statsminister Stefan Löfven:s sågning av Stockholms fotbollförbund även var en käftsmäll för Svenska fotbollförbundet.

Distriktsförbunden har självbestämmanderätt, men statsministerns utspel var ändå en väldigt tydlig signal till SvFF om att skaffa sig hårdare kontroll över sina distrikt. Kanske att det är ett av skälen till att SvFF den senaste tiden varit tydligare i sin kommunikation med distrikt och klubbar. Som exempel skrev man så här den 16 april:

”Distriktsförbund och föreningar ska följa Folkhälsomyndighetens föreskrifter med allmänna råd som, med ikraftträdande den 17 april 2020, anger att matcher, träningsmatcher och tävlingar kan genomföras för barn och ungdomar födda 2002 och senare, medan man avråder från tävlings- och träningsmatcher för vuxna.”

Så till den senaste tidens damfotbollsnytt. I går kunde vi se på SVT att Piteå IF tappar cirka 350 000 kronor på att Piteå Summer Games inte blir av i år.

Piteå IF

I samma inslag konstaterar Piteås ordförande Rikard Fahlman att coronakrisen dessutom sannolikt kommer att leda till dyrare reskostnader i år:

”Vi vet ju inte hur allsvenskan kommer att spelas. Där kommer vi antagligen att åka på en smäll med dyrare kostnader för resor och det är en väldigt stor del av våra kostnader. Nu har vi Umeå på 22 mils avstånd, men annars är närmsta matchen Uppsala, så varje bortamatch är med flyg. Det kostar enorma pengar.”

Klubben har redan tappat 100 000 kronor på biljetter de inte kan boka av. Nu är ordförandens förslag att det bör införas en resekostnadsfördelning i damallsvenskan.

EFD:s generalsekreterare Tomas Hoszek svarar så här på det förslaget:

”Om Piteå önskar en sådan lösning behöver den dras med övriga klubbar i damallsvenskan. EFD har inga ytterligare medel att dela ut än det vi redan gör.”

Det återstår att se om övriga damallsvenska klubbar vill släppa delar av sina intäkter för att hjälpa Piteå och Umeå.

Stina Blackstenius

Den största inhemska nyheten de senaste veckorna är ju Stina Blackstenius övergång från Linköping till Göteborg. I förra veckan presenterade GP intressant bakgrundsinfo kring övergången.

I en lång artikel presenterade tidningen utdrag ur det tävlingsärende som gjorde Blackstenius klar för Göteborg. Det visar att tvisten har hållit på sedan den 12 november. Det är nämligen det datum som Göteborg ansåg att klubbarna var överens. En linje som även förbundets skiljenämnd sedan gick på.

I november skrev Göteborg ett spelaravtal med Blackstenius, som man laddade upp i förbundets datasystem Fogis. Däremot lade man aldrig upp något övergångsärende. Och här stannade allt. Här har det tidigare felaktigt stått att Göteborg även la in en övergång i Fogis. Men det var jag som hade läst texten i GP dåligt.

Formuleringen i tidningen är: ”Det enda som saknades var Linköpings FC:s signatur, erfar GP. Den kom aldrig.” Enligt tidningen berodde det på ett par olika saker:

1) LFC fick in nya sponsorspengar, vilket förbättrade klubbens ekonomiska läge.
2) Mimmi Larsson skrev på för Rosengård, vilket gjorde att Linköpings behov av Blackstenius blev klart större.

Först i slutet av februari tog Göteborg ärendet till skiljenämnd, och den 27 mars avgjordes tvisten. Det är lätt att förstå att Blackstenius har haft svårt att hålla fokus den här vintern.

Vi har nyligen också fått veta vad Lotta Schelin har haft fokus på den senaste tiden. Ihop med sin fru Rebecca Schelin har Schelin skrivit en självbiografi som heter ”I huvudet på Lotta Schelin” och som släpps i höst. Den går redan nu att förhandsboka.

I veckan har Sofia Jakobsson fyllt 30 år. Grattis.

På en mycket lägre nivå har division IV-klubben Örgryte IS gjort ett antal fina nyförvärv. Öis är kanske det av de herrelitlag som i år startar damlag från gärdsgårdsserierna som fått minst uppmärksamhet.

Men Örgryte har skaffat sig en stomme av ett gäng tidigare Jitexprofiler. Först anslöt Sofia Skog med damallsvenska meriter från just Jitex och Göteborg FC samt flerfaldiga bandyvärldsmästaren Elin Sandgren, som spelat damallsvenskt för QBIK och Jitex. Och nyligen fick man in ytterligare ett meriterat nyförvärv i Julia Strahl, som spelat i elitettan med Kungsbacka och Jitex.

Skog och Strahl har för övrigt redan gjort mål för Örgryte.

Tillbaka till högsta nivån. Ute i Europa körs diverse hem- eller familjeutmaningar. Här är hur Linda Sembrant löste familjeutmaningen #FamilyChallenge:

I Norge ligger fotbollsträningen nere, och det är stopp för publikmatcher åtminstone till den 1 september.

Det händer ändå lite grand i vårt västra grannland. Bland annat har Martin Sjögren förlängt sitt kontrakt som norsk förbundskapten. Han blir minst kvar över det EM-slutspel som nu är flyttat till 2022.

Sjögren var för övrigt med i Olof Lundh:s podd för några veckor sedan. Då sa förbundskaptenen att han inte tror att storstjärnan Ada Hegerberg kommer tillbaka till landslaget.

Det ledde till en dispyt med båda systrarna Hegerbergs agenter Alan Naigeon och Victor Bernard. Naigeon tycker både att Sjögren hade dålig tajming med sina uttalanden samt att förbundskaptenen gått över gränsen. Agenten säger:

”Jag förstår inte vad han vill säga? Vad måste Ada göra? Måste hon ringa Martin för att få komma tillbaka? Han tar upp det här med jämna mellanrum. Jag förstår inte vad han har för problem?”

Jag har inte hört podden, men jag minns att Ada Hegerberg tog upp ämnet i magasinet Josimar just innan fjolårets VM-slutspel. Det tyckte jag var väldigt dålig tajming, eftersom det tog bort fokus från de spelare som Norge faktiskt hade med till VM. I det länkade inlägget skrev jag att: ”Så agerar inte lagspelare – bara egoister.”

Och vad jag har hört så har agent Naigeon rätt. Ada Hegerberg måste ta initiativet om hon vill tillbaka till landslaget. Och hon måste även be både spelare och ledare om ursäkt. Exakt för vad det är hon behöver be om ursäkt för har jag däremot inte hört något om.

Sjögren har alltså förlängt. En förbundskapten som däremot inte får förlängt är Englands bas, Phil Neville. Han kommer att köra vidare över OS, där det är Storbritannien som skall spela. Däremot leder inte Neville Englands lag i EM-slutspelet 2022.

För övrigt vill Svenska fotbollförbundet förlänga Peter Gerhardsson:s kontrakt att löpa över EM 2022. Gerhardsson har för övrigt gått ner i lön under den period har är korttidspermitterad.

Trots två förluster i Algarve ligger Sverige för övrigt kvar på femteplatsen på världsrankingen, även på den senaste rankinglistan.

Nu under coronatider har det diskuterats och spekulerats kring hur olika sporter, lag och idrottare kommer att klara krisen. För ett tag sedan gick det internationella spelarfacket Fifpro ut med en rapport som sa att damfotbollen som sport kan vara hotad.

Det kändes väl alarmistiskt, även om förstås det finns anledning att fråga sig hur internationella herrfotbollsklubbar kommer att hantera sina damlag nu när det blir kämpigt med ekonomin.

Här i Sverige svarade i alla fall EFD på rapporten med att säga att de trots allt ser framtiden an med optimism:

”Vi analyserar löpande fakta vi har och de signaler vi får från omvärlden. Coronakrisen kommer att övergå till något nytt, och då bygger sig svensk damelitfotboll stark igen.”

Jag är också inne på EFD:s linje. Damfotbollen har blivit så stark att den inte kommer att raseras av den här pandemin. Det är även en åsikt som stöds av svenska spelaragenten Maria Karlsson de Cecco och av en sponsorskonsult vid namn Anders Lindén. Den senare säger till SVT:

”Det genombrottet som kom 2019, med fotbolls-VM och allt som skedde, det går inte att stoppa, tror jag.”

Frågan är om Lyon kan stoppa stjärnduon Dzsenifer Marozsan och Sarah Bouhaddi från att lämna klubben. Den viktiga Lyonduon sägs vara stora prestigevärvningar av Utah Royals i NWSL. Då snackar vi inte bara prestige för klubben, utan också för hela ligan.

Marozsan har varit Lyons bästa spelare de senaste åren. Och om hon lockas från Europas största klubb till USA, då är det en jättevinst för amerikansk klubbfotboll.

Rykten säger att Bouhaddi och Marozsan kommer att ersättas av Atletico Madrids Lola Gallardo och Wolfsburgs Sverigebekanta mittfältare Sara Björk Gunnarsdottir.

Det känns ju faktiskt lite konstigt. För jag ser Gunnarsdottir som en väldigt annorlunda spelare än Marozsan. Men kanske att Lyon försöker att bygga om sitt lag och sitt spel.

Ett lag som håller på att bygga om är Bayern München. I veckan har man gjort klart med tyska landslagsbacken Marina Hegering. Därmed har Bayern på kort tid värvat både Hanna Glas och Hegering till sin backlinje.

De värvningarna antyder att Bayern kommer att tappa backar från den ännu ej avslutade säsongen. För på högerbackssidan har man ju exempelvis redan tyska landslagsspelarna Giulia Gwinn och Kathrin Hendrich. Mittbackar finns det också gott om: Amanda Ilestedt, Simone Boye-Sørensen, Carina Wenninger, Simone Laudehr och Kristin Demann.

Vid en koll på tabellen i Frauen-Bundesliga är det för övrigt inte i defensiven som Bayern har tappat mest på Wolfsburg, utan i offensiven. Wolfsburg har 74–7 i målskillnad, medan Bayern har 43–13. Men visst, backlinjen är ju också en del av offensiven. Så kanske att de nya värvningarna kan hjälpa Bayern både framåt och bakåt. Och München har ju dessutom tidigare gjort klart med Lea Schüller till offensiven för nästa säsong. Så man jobbar ju även på att spetsa till offensiven.

Slutligen noterar jag att Kinas landslag tränar på inför ett avgörande OS-playoff som vi inte vet när det kan bli av.

 

Damallsvensk formbarometer, OS-kval och nytt utlandsproffs

Den senaste tiden har den här bloggen haft mycket av sitt fokus på dramatiken i elitettan. Och helt tycks den inte ha lagt sig. För det är inte bara Sunnanå som annonserar efter spelare på sociala medier. Även Kungsbacka har lagt ut en annons på hemsida och twitter.

Det sades att Kungsbacka hade muntliga löften från 14 spelare. Ännu så länge har man dock bara presenterat tre. Det är ganska långt ifrån en elitettantrupp.

Apopå elitettan har flera av er hjälpt till med små rapporter från helgens träningsmatcher med lag från serien. Kul. Läs de rapporterna i Forum Elitettan.

Det har ju även spelats en hel del fotboll den senaste veckan. Personligen har jag sett tre hela matcher koncentrerat och tre halva. Gårdagens träningsmatch Göteborg–Fortuna Hjørring 5–0 såg jag på plats på Valhalla IP.

Göteborg imponerade framför allt genom stabilitet. Men i paus var jag lite frågande till hur jag skulle analysera det jag hade sett. Göteborg ställde upp 3–5–2 från start. I trebackslinjen spelade Filippa Curmark, Emma Kullberg och Beata Kollmats.

Göteborg saknade Elin Rubensson (säkerhetsåtgärd efter smäll mot huvudet) och Emma Berglund (fick en smäll mot ena knät i förra veckan, men skall vara tillbaka i full träning) i matchen. Under den första halvleken saknade jag även löpstarka kantspelarna Emma Koivisto och Natalia Kuikka.

De båda var med på planen, men de var inte med i matchen som man vande sig vid under förra året. Den första halvleken imponerade Göteborg mest genom att leda med 2–0 utan att ha spelat speciellt bra.

I den andra halvleken såg det mycket bättre ut. Göteborg spelade 3–5–2 i 80 minuter, sedan växlade man till 4–4–2. Nya tränaren Mats Gren sa till GP efteråt att tanken är att laget skall växla mellan de båda spelsystemen i år.

Natalia Kuikka vaknade till rejält efter paus. Hon gjorde två mål och hade en assist. Rebecka Blomqvist var pigg och gjorde också två mål. Hennes forwardskollega Pauline Hammarlund gjorde väl egentligen ingen vidare match. Men Hammarlund stod i alla fall för ett riktigt snyggt mål – en läcker språngskalle på ett fint inlägg från Kuikka.

Göteborgs 3–5–2 hade lite olika utseende i olika skeenden. Ibland var det 3–1–4–2 med Vilde Böe Risa som mittfältslibero, ibland 3–4–1–2 med Filippa Angeldahl som tia. Personligen tyckte jag att Böe Risa var planens gigant. Norskan har bara kontrakt till sommaren, och verkar vilja vidare ut i Europa. Sticker hon i sommar blir det en nöt att knäcka för Göteborg hur man skall kunna ersätta henne.

Till helgen drar den svenska tävlingssäsongen i gång. Inför den tänkte jag här bjuda på en damallsvensk formbarometer. Som det ser ut nu är FC Rosengård jättefavoriter att försvara guldet. I dag vann Malmöklubben med 1–0 mot Vittsjö efter ett fantastiskt mål av Hanna Bennison.

Rosengård är alltså storfavoriter. Bakom dem känns Göteborg som lika klar favorit till andraplatsen.

Övriga medaljörer finner man i en kvintett med Vittsjö, Linköping, Kristianstad, Eskilstuna och Piteå. I nuläget är det lite fördel Vittsjö bland de här fem. De har i princip kvar hela fjolårets lag, och kontinuitet är ju viktigt.

Övriga fyra känns som medaljkandidater, men alla omges av ett eller annat frågetecken. Linköping har ju exempelvis haft svårt att ens få ihop lag till att spela träningsmatcher. Så kan det gå när man lägger ner sitt F19-lag. LFC hade mått bra av att ha lite F19-spelare att fylla sin bänk med nu.

Det blir intressant att se hur många spelare Linköping får ihop till nästa helgs hyperintressanta bortamatch mot Göteborg. Klart är att LFC har en väldigt stark elva – om samtliga spelare är friska och tillgängliga.

På undre halvan är känslan just nu att Växjö är starkt nog att klara sig kvar utan att bli akut indraget i någon nedflyttningsstrid.

Däremot sätter jag lite frågetecken kring Kif Örebro och Djurgården. I nuläget känns det som att det är de två lagen samt nykomlingarna Uppsala och Umeå som kommer att göra upp i bottenstriden. Dock noteras att Örebro gjort bra resultat hittills i träningsmatcherna, samt att talangfulla Sara Lilja Vidlund har varit glödhet. Ett genombrott för henne skulle kunna göra Örebro till ett stabilt mittenlag.

I nuläget är det större frågetecken för Djurgården. De har mycket nytt, och det känns inte självklart vem eller vilka som skall göra målen för Stockholms stolthet. Det är nog viktigt för klubben att få behålla Mia Jalkerud.

Det är förstås väldigt tråkigt att tippa nykomlingarna i botten. Ännu så länge har jag dock inte sett varken värvningar eller resultat som gör att man kan lyfta Umeå eller Uppsala. Men det är ju drygt 1,5 månader till avspark, och något av de båda nykomlingslagen kanske kan visa hög kvalitet under den perioden.

Hos Uppsala noteras att skytteligatrea i elitettan (25 mål) verkar ha konserverat formen. Cassandra Korhonen gjorde nämligen alla lagets tre mål vid gårdagens 3–1-seger mot Bollstanäs. Korhonens målskytte lär bli väldigt viktigt för Uppsala i år.

Uppsala har en spännande värdemätare på söndag. Då skall laget nämligen till Piteå för bortamöte i cupen.

Apropå cupen har LB07 dragit sig ur även den. Det innebär att gruppen med Rosengård och Kristianstad kommer att ha två reservlag. Det ena är IS Halmia. Däremot har jag inte sett någon uppgift om vilket det andra är.

Rosengårds tränare Jonas Eidevall är för övrigt inte det minsta nöjd med upplägget för cupens gruppspel. Han vill slopa det geografiska upplägget.

”Jag hade mycket hellre haft en grupp med tre allsvenska lag. Det är helt obegripligt att två grupper kan vara så ojämna. Ska vi ha en nationell tävling tycker jag att det i slutspelet får vara rikstäckande om vi ska kalla det för Svenska cupen.”

Jag kan bara hålla med om att grupperna haltar. Det hade förstås varit mycket bättre om man hade gjort som i herrcupen. Där placeras lag 1–4 i varsin grupp. De ställs mot lag 5–8 i omvänd ordning, och sedan lottas övriga lag in i grupperna.

Även med det upplägget hade Rosengård förstås kunnat hamna i en grupp med två lag från lägre divisioner. Däremot hade vi inte kunnat få en grupp med Göteborg, Vittsjö, Linköping och Växjö.

Det om den inhemska fotbollen. Nu till landslagsnivån, och OS-kvalet. Numera är det bara 15 länder kvar som har chansen att vinna OS-guld i sommar. Ett av dem är Sverige.

Det är fortfarande bara åtta lag som har kvalat in. Nämligen:
Japan (värdnation)
Brasilien
Nya Zeeland
Sverige
Storbritannien
Nederländerna
Kanada
USA

Men nu är det bara sju lag kvar som kan ta de kvarvarande fyra platserna. Vilka det blir avgörs i fyra playoffmatcher under mars och april:

Sydkorea–Kina
Lagen möts hemma och borta perioden 6–11 mars.

Australien–Vietnam
Lagen möts hemma och borta perioden 6–11 mars.

Kamerun–Zambia
Dubbelmötet startar i Kamerun den 2 mars. Returen spelas i Zambia den 11 mars.

Chile–Kamerun/Zambia
Den tolfte och sista OS-platsen går till Afrika eller Sydamerika. De båda kontinenternas tvåor möts hemma och borta perioden 9–15 april.

Under veckan har jag sett två intressanta OS-kvalmatcher, nämligen USA–Kanada och Australien–Kina. Båda matcherna slutade med förväntat resultat, men var spelmässigt ganska intressanta.

Finalen i Nordamerikas OS-kval handlade mest om prestige, då både USA och Kanada redan var klara för OS inför avspark. USA valde att spela med ett halvt B-lag, de bytte sex utespelare från den avgörande matchen – semifinalen. Kanada däremot bytte bara två spelare.

Utöver de första fem–tio minuterna var Kanada det bättre laget i den första halvleken. De hade 56–44 i bollinnehav och hade också halvlekens bästa målchans i ett friläge för Christine Sinclair.

Så långt var jag väldigt imponerad av de kanadensiska spelet. USA hade inte så mycket spel, men är ju alltid farliga i djupled. Och man kunde tagit ledningen på det distansskott från Christen Press som tog i ribban. Däremot var Press avvinkad för offside på det friläge som finns med på klippet nedan.

Före paus spelade Kanada sig förbi den amerikanska pressen på ett elegant sätt. Efter paus bet den amerikanska pressen betydligt bättre. Om det berodde på trötta kanadensiskor eller på ett mer koncentrerat USA är oklart.

Klart är att USA till slut vann med solklara 3–0. Jag räknade till 8–2 i klara målchanser, så det var inget orimligt slutresultat. Min känsla efteråt var ändå att matchen gav mer till Kanada än till USA.

Noterbart är att USA fortsatt har väldigt svårt att hitta unga spelare att matcha in i sitt landslag. De yngsta spelarna i OS-kvaltruppen var Rose Lavelle och Andi Sullivan, som båda är födda 1995. I kvalfinalen hade Kanada sju spelare som var yngre än yngsta amerikanska.

Matchen Australien–Kina handlade om gruppseger, och om att få möta Vietnam i playoff. Australien vann gruppen på kryss, något som kan ha påverkat insatsen från The Matildas.

För när hyperintressanta teknikern Tang Jiali gav Kina ledningen i 86:e minuten var det hur rättvist som helst. Kina låg rätt i positioner och stängde på så sätt ut Sam Kerr från spelet. Australien kändes både fantasi- och uddlöst. Trots att hemmalaget hade 70–30 i bollinnehav var det 7–3 till gästerna i avslut mot mål.

Kina däremot har jag inte sett så bra sedan VM 2015 – då jag trodde att de var på gång att ta sig tillbaka till den yppersta världseliten igen. Kinesiskorna hade flera kreativa spelare, och bjöd på flera fina anfall. Dock tyckte jag att det kändes som att de höll igen lite i sina offensiva löpningar. Om fler kinesiska spelare hade gått för det i kontringarna tror jag att de kunde ha skapat betydligt fler klara målchanser.

Och Australien skulle få sista ordet. Precis när klockan tickade in på den 93:e minuten slog Emily van Egmond in det som kändes som segermålet. Australien vann med 1–1 och får möta Vietnam i playoff. Kina förlorade med 1–1 och ställs mot Sydkorea.

Det är alltså oklart hur Australiens insats påverkades av det faktum att de hade råd att spela 0–0. Men känslan är alltså ändå att Kina har något spännande på gång. Och jag håller kinesiskorna som favoriter i deras playoffmöte med Sydkorea.

Kina ställde för övrigt upp på följande sätt: Peng ShimengLuo Guiping, Wu Haiyan (kapten), Lin Yuping, Zhai QingweiZhang Xin, Yao Lingwei, Ma Jun, Li YingWang Shanshan och Tang Jiali. Det är sex nya spelare jämfört med den elva som Kina mönstrade mot Italien i åttondelsfinalen i VM förra året. Flera av de nya spelarna kändes alltså väldigt intressanta.

Intressant tänkte jag även att fredagens tyska seriefinal mellan Hoffenheim och Wolfsburg skulle vara. Men när jag kom hem och slog på tv:n var det redan avgjort. Matchen hade pågått i en halvtimma, och Wolfsburg ledde med 3–0. Fridolina Rolfö hade visat vägen genom att göra första målet. Wolfsburg vann med 5–2 och Rolfö blev utbytt i 65:e minuten. Noterbart är att Madelen Janogy inte fick någon speltid.

Wolfsburg leder nu tabellen med sex poängs marginal. Kampen under våren lär stå om andraplatsen. I dag vann Bayern München med 3–0 mot Leverkusen. Bayern hade behövt göra två mål till för att passera Hoffenheim.

Apropå Bayern skrev jag i förra inlägget om Lea Schüller:s övergång från Essen till Bayern München. Jag hade dock missförstått det lite. Schüller byter inte klubb förrän i sommar. I dag gjorde hon två av målen när Essen vann med 4–0 i derbyt mot Duisburg.

Under den senaste tiden har antalet svenska utlandsproffs vuxit. I min lista här ovan har jag nu hittat 35 svenska spelare som tillhör klubbar i olika högstaligor utanför Sverige. Och då räknar jag inte med svenska medborgare som spelar sin landslagsfotboll för andra länder.

Den liga som har flest svenska spelare är Italiens Serie A femminile. Där har vi nu sju spelare i sju olika klubbar. Senaste svenska att skriva på för en Serie A-klubb är Emelie Helmvall. Hon debuterade för Pink Bari i helgens möte med Florentia. Det var dock en annan svenska som stal showen i den matchen. Sara Nilsson blev nämligen tvåmålsskytt när hennes lag vann med 4–1.

Utöver Nilsson blev även Linda Sembrant målskytt i den italienska ligan den här helgen. Sembrant gjorde sitt andra ligamål för säsongen när Juventus vann mot Inter med 5–1.

Den svenska skytteligan i Italien toppas av Jenny Hjohlman som gjort tre mål. Sembrant och Nilsson står på två, medan Julia Molin och Annahita Zamanian har gjort varsitt.

I Spanien tog svensklaget Tacon en viktig poäng hemma mot Valenica. Matchen slutade 0–0, vilket innebär att Valencia ligger på 15:e plats och alltså är under nedflyttningsstrecket. De föll ner under strecket i lördags när Betis vann sin match. Tacon ligger på nionde plats med 23 poäng.

Jag såg den andra halvleken av matchen. Och det var verkligen gräsligt dålig spelkvalitet. Jag tror faktiskt inte att något av lagen lyckades slå fler än tre passningar till rätt adress en enda gång i den andra halvleken. Det gjorde faktiskt lite ont att se Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson i en så dålig fotbollsmatch.

I tabelltoppen har Barcelona fortsatt nio poängs ledning till tvåan Atletico Madrid. Barca vann helgens match med 7–0 mot Huelva. Där blev Jennifer Hermoso och Asisat Oshoala tvåmålsskyttar.

Slutligen tillbaka till Australien. Där ser det ut att bli rakt igenom Sydney och Melbourne i slutspelet. Brisbane Roar föll nämligen mot bottenlaget Perth Glory i söndagens möte. Därmed försämrades Roars chanser att slå sig in topp fyra ganska rejält. Med två omgångar kvar är det bara fem lag kvar i slutspelsstriden. Tabelltoppen ser ut så här:

Melbourne City                      20–3    28
Sydney FC                            19–8    22
Western Sydney Wanderers  21–14  19
Melbourne Victory                 14–13  17
———————————————–
Brisbane Roar                       16–16  14

Tillagt i efterhand: Här är en liten cupgenomgång. Det bör ju förstås först uppmärksammas att Julia Spetsmark gjorde tre mål på 70 minuters speltid när Benfica vann med hela 11–2 mot Amora FC i portugisiska cupens kvartsfinal. Målen går att se här. Framför allt gillar jag Spetsmarks löpning innan hennes tredje och sista mål.

Och när Slavia Prag blev klart för semifinal i tjeckiska cupen gjorde Mia Persson ett av lagets mål. Slavia vann kvarten med förkrossande 11–0 mot Hradec Kralove.

Maja Göthberg gjorde inget mål, men hon var i alla fall med och tog Kups till semifinal i finska cupen. Man slog ut HJK med 4–3 i kvartsfinal. I Frankrike spelade Hanna Glas hela matchen när PSG gick till cupsemi via 3–1 borta mot Arras. Däremot ingick inte Marija Banusic i Montpelliers trupp när laget föll på straffar mot Bordeaux.

Umeå och Sunnanå i samarbete – återstart i Tyskland

I mitt förra inlägg frågade jag mig om elitettans färskaste nykomling, Sunnanå SK, har ekonomi och spelartrupp för näst högsta serien.

Svaret ser ut att vara att klubben inte har en trupp som räcker till. För knappt hade Skellefteklubben tackat ja till spel i elitettan förrän tränare Annika Kukkonen började annonsera efter spelare på twitter…

Kanske att räddningen finns knappt 15 mil söderut. I dag meddelar nämligen Umeå IK att de inleder ett samarbete med Sunnanå. UIK kan varje match låna ut totalt fem spelare (en målvakt och fyra utespelare) som är födda 1998 eller senare.

Det här är förstås bra både för Umeå och Sunnanå. UIK har en bred trupp, och behöver bra matchning för sina truppspelare. Och Sunnanå ser ju ut att behöva bredda sin trupp.

Umeå IK FF och Sunnanå SK inleder samarbete

Klassiska Sunnanå SK har två SM-guld på meritlistan och ligger på en fin tredjeplats i den maratontabell för högsta serien som räknas från 1978. Men nu hjälper inte gamla meriter, klubben har bara sju veckor på sig att få ihop ett slagkraftigt lag. Det känns som att laget får räkna med att tippas på nedflyttningsplats ihop med Älvsjö AIK och Kungsbacka DFF.

(Stycket uppdaterat) Här stod det först att Sunnanå kanske inte skulle få någon chockökning på kostnadssidan eftersom norrlagen har långa och dyra resor vilken division de än spelar i. Det var dock inte korrekt, för i årets division I Norrland hade Sunnanå haft sju motståndare inom 15 mils radie. I elitettan har de tolv bortaresor som alla överstiger 70 mil. Dock har ju Sunnanå själva fått välja serie, så de måste ju ha gjort bedömningen att de klarar ekonomin.

Jag noterade för övrigt att det inte jublades överallt när Sunnanå tackade ja till platsen.

Det har varit mycket elitettan här i bloggen på sistone. På förbundets sida hittar jag däremot inte en rad om serien sedan början av november. Vad jag kan se har de inte ens uppmärksammat att Assi och LB07 dragit sig ur samt att Älvsjö och Sunnanå fått varsin friplats.

Jag tror inte att Tommy Nyberg i IFK Kalmar eller någon annan ledare i elitettan skall förvänta sig hjälp från Svenska fotbollförbundet, för förbundet verkar inte ens veta om att elitettan existerar.

Det om inhemsk damfotboll. Nu till Tyskland, där det i kväll är återstart i Frauen-Bundesliga. Och vi bjuds på en riktig toppmatch direkt. Klockan 19.15, direktsänt på Viasat Sport, får vi se tabelltvåan Hoffenheim ta emot serieledande Wolfsburg i en tidig seriefinal.

Hoffenheim är tre poäng bakom Wolfsburg och tre före trean Bayern München. Hemmaseger för uppstickarna i kväll skapar riktig spänning i den tyska guldstriden. Utöver den spänningen känns det ur svensk synvinkel väldigt intressant att få se hur Madelen Janogy kommer att matchas i sin nya klubb.

Det är cuphelg i Frankrike och England, vilket gör att det ”bara” är tyska matcher på svensk tv den här helgen. Den andra spelas på söndag klockan 14.00 och är ett svenskmöte mellan Leverkusen och Bayern München. Den visas dock inte på någon tv-kanal, utan bara på viaplay.

Apropå Bayern München har de under uppehållet spetsat till sin trupp genom att värva landslagsforwarden Lea Schüller från Essen.

Schüller ligger fyra i seriens skytteliga med elva mål. Även i skytteligan är det Wolfsburg i topp och Hoffenheim på andra plats. Det är Pernille Harder som leder på 18 mål, fyra fler än Nicole Billa.

En match som man sannolikt kommer att kunna se under helgen är spanska ligamatchen mellan svensklaget Tacon och Valencia på söndag 17.00. Tacon brukar sända sina hemmamatcher via sina sociala medier. Jag har sett ett par av matcherna på twitter.

Det är en match som känns ganska avgörande för hur Tacons säsong skall sluta. Vid seger behöver Madridklubben sannolikt inte fundera över nedflyttningsstrid något mer. Vid förlust är det plötsligt bara fyra–fem poäng ner igen.

Slutligen noteras ytterligare en svensk spelare i Italien. Det är Patrycja ”Pato” Jerzak som i veckan presenterats som nyförvärv hos serieledarna i andraligan, Napoli. 22-åringen från Stallarholmen har gjort damallsvenska inhopp för Djurgården.

Kanske kan hon nu få vara med om att spela upp storklubben Napoli i serie A. Hennes debut kan bli på söndag, då Napoli spelar tidig seriefinal i serie B borta mot tabelltvåan Lazio. Två lag går upp, och inför den 14:e omgången leder Napoli på 30 poäng. De har två poäng ner till Lazio och fyra ner till trean San Marino Academy.

Ancora due acquisti dall’estero, domenica in casa della Lazio

Startelvan i kvarten – och Nederländerna till semifinal

Det är drygt en timma till avspark i Rennes och vi har fått Sveriges startelva. Det blev som väntat samma lag som vann senast mot Kanada.

Alltså: Hedvig LindahlHanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena ErikssonSofia Jakobsson, Elin Rubensson, Caroline Seger, Fridolina RolföKosovare AsllaniStina Blackstenius.

Då gjorde vårt lag en högklassig andra halvlek. Det är ju just den där andra halvleken mot Kanada där vårt lag har utmärkt sig positivt i den här turneringen.

De två första matcherna gjorde man sitt jobb – inte mer. I matchen mot USA valde förbundskapten Peter Gerhardsson att vila spelare och i första halvleken mot Kanada var det bra defensiv, men närmast obefintlig offensiv. I dag krävs det med största sannolikhet två högklassiga halvlekar om det skall bli seger.

Sverige slår ju verkligen ur underläge. Dels för vår historia mot Tyskland, men även för att vi är nia i världen medan tyskorna är rankade som världstvåa.

Tyskland startar med en elva utan Dzsenifer Marozsan, vilket är bra nyheter för svensk del. Hon är ju en av världens bästa speluppläggare, samt har väldigt bra fasta situationer – och har ett bra skott.

Följande elva spelare startar för tyskorna: Almuth SchultGiulia Gwinn, Marina Hegering, Sara Dorosoun-Khajeh, Carolin SimonLina Magull, Sara DäbritzSvenja Huth, Alexandra Popp, Linda DallmannLea Schüller. Det är en väldigt offensiv uppställning. Båda ytterbackarna har offensiven som styrka, och alla mittfältare är i grunden offensiva. Det finns alltså ingen utpräglad bollvinnare på mittfältet, något som borde kunna gynna Sverige.

För drygt fyra år sedan möttes Sverige och Tyskland senast i en VM-match. Trots att Sverige hade gjort en blek turnering var jag försiktigt positiv inför avspark. Jag trodde att Sverige skulle kunna utnyttja det faktum att Tyskland hade ett långsamt mittförsvar.

Fyra år senare är jag inte det minsta positiv. Visst bär man på en förhoppning om att Sverige skall kunna göra en kanonmatch och skrälla sig till semifinal – och till OS. Men i grunden är jag inställd på att kvällens match är Sveriges sista i VM på minst fyra år.

Jag skriver på minst fyra år eftersom jag inser att det långt ifrån är säkert att Sverige är med i nästa VM-slutspel. Med tanke på hur tajt det var i kvalet i höstas, och med tanke på hur snabbt flera europeiska lag har utvecklats de senaste fyra åren kan man inte ta något för givet. Så det gäller att njuta av de cirka 100 minuter fotboll vi har framför oss.

När det gäller det tyska laget är det lite som 2015 – det är i försvarsspelet som bristerna finns. Fast mittförsvaret är inte lika långsamt längre. Däremot har tyskorna spelat med väldigt högt uppskjutna ytterbackar, vilket har lämnat mittbackarna ganska ensamma. Och i dag har man alltså valt bort att ha någon utpräglad bollvinnare på mittfältet.

Fast frågan är ju hur mycket man kan prata om defensiva brister för ett lag som inte släppt in ett enda mål, och som har en målvakt som bara behövt stoppa fem skott på fyra VM-matcher.

Många säger att det är rätt läge att möta Tyskland nu. Som jag skrev i början av veckan tycker jag aldrig att det är rätt läge att möta Tyskland. Jag minns ju att det var rätt läge att möta Tyskland både i EM 2013 och i OS 2016. I båda turneringarna hade tyskorna förlorat matcher i gruppspelet, och man hade inte fått spelet att funka.

Men Tyskland är väldigt bra på att hitta sätt att vinna. Trots att laget inte imponerade i de där två turneringarna stod man ändå till slut där med pokalen.

En annan orsak till min lite negativa inställning till matchen är ju träningsmatchen i våras. Där blev vårt landslag totalt överkört av ett starkt tyskt lag. Framför allt hade vi väldigt svårt med den höga, tyska pressen. Tyskorna tog framgångsrikt bort Caroline Seger och Kosovare Asllani i den svenska uppspelsfasen.

På Friends spelade Sverige med tre mittbackar. Det har vi inte gjort sedan dess. Frågan är om det upplägget skrotades i samband med den överkörningen.

Positivt för svensk del i dag är att det är så varmt att vi inte lär möta en lika hög och intensiv, tysk press. För en stund sedan var det 35 grader varmt i skuggan och 46 grader i solen. Jag vet inte exakt hur solen slår över arenan vid 18.30-tiden, men det är väl risk att det kommer att vara sol på åtminstone en del av planen.

I dagens första kvartsfinal var i princip hela planen i sol under den första halvleken. Bara någon meter vardera på ena lång- och kortsidan var i skugga.

I värmen i Valenciennes inledde Italien bäst och hade den första halvlekens två bästa chanser genom Valentina Bergamaschi och namnen Valentina Giacinti. Bergamaschi var helt fri, men hennes volleyavslut blev vekt. Giacints skott var tillräckligt hårt för att helt ställa Sari van Veenendaal. Fast bollen smet utanför.

Nederländerna hade ingen riktigt farlig chans före paus. Man hade ett bra frisparksläge, men det klarade inte Sherida Spitse av att göra något bra av.

Direkt efter paus kopplade däremot Nederländerna greppet. Jag hörde att italienskorna var väldigt trötta i slutet av åttondelsfinalen. Det kändes från start i den andra halvleken i dag att de ville ha lägsta möjliga tempo. Och längsta möjliga paus i varje spelavbrott.

När fantastiska Vivianne Miedema nickade in Sherida Spitse:s inläggsfrispark till 1–0 i minut 70 gick redan Italien på knäna. Dessutom hade de bytt ut Barbara Bonansea. Bytet visade tydligt att den italienska förbundskaptenen Milena Bertolini prioriterar dagsform framför meritlista.

För på pappret är ju Bonansea spelaren som skall göra det för Italien. Men efter en mindre bra insats i åttondelen och en trög start i kvarten fick hon inte fortsatt förtroende, utan byttes ut redan i minut 54. Sett till hela VM:et är det svårt att kritisera Bertolinis coachningsfilosofi. Hon startade ju VM med Ilaria Mauro som förstaforward. Men när inte Mauro levererade i premiären hamnade hon plötsligt allt längre utanför laget.

Italien har totalt sett gjort en mycket bra turnering. Jag varnade lite för laget inför avspark, skrev att de med maximal utdelning kunde nå medaljmatcher, men ”det rimliga är nog ändå att det tar slut i åttondels- eller kvartsfinal”.

Det tog slut i kvarten. Men spelmässigt visade Italien lovande takter, och laget är fortfarande på uppgång. I backlinjen har de lite äldre spelare, men i övrigt är de flesta så pass unga att de bör ha flera VM-slutspel framför sig.

Men i Valenciennes orkade Italien inte stå emot. Hoppet om semifinal och OS minskade dramatiskt vid Miedemas mål. Och tio minuter senare, när även Stefanie van der Gragt nickade in en inläggsfrispark från Spitse var det helt avgjort.

Nederländerna vann med 2–0 (0–0), och till slut var det fullt rättvist. Jag räknade till 7–3 i målchanser i orange favör. De hade även 60–40 i bollinnehav, 381–163 i passningar till rätt adress och totalt 21–6 i avslut.

Nederländerna är för första gången någonsin klart för OS. Nederländerna är också klart för sin första VM-semifinal någonsin, man blir motståndare till vinnaren i kvällens kvartsfinal, den mellan Sverige och Tyskland.

Otroligt starkt av de orangeklädda. Laget visar att EM-guldet på hemmaplan inte var någon tillfällighet. Man visar också hur fin utveckling man kan ha på fyra år. I det senaste världsmästerskapet var laget otroligt nära att missa åttondelsfinal. Men man klarade sig vidare som grupptrea, och åkte sedan ut mot Japan.

Inte nog med att Nederländerna har flyttat fram positionerna inom seniorfotbollen, de har genomgående haft bra lag på ungdomssidan de senaste åren. Så man gör inget tillfälligt besök i världstoppen, utan man är där för att stanna.

Historien upprepade sig – nästan

Kommer ni ihåg slutspelet i VM 2015?

Om ni gör det minns ni kanske att det inleddes med att Tyskland vann med tre måls marginal mot det sista laget in i slutspelet. Precis samma sak upprepades i årets VM.

För fyra år sedan var det Sverige som stod för motståndet, och slutsiffrorna blev 4–1. Den här gången var det svenskledda Nigeria som var sista laget in i slutspelet. Och de föll med 3–0 mot tyskorna.

Nigeria var rejält brandskattat. Utöver att viktigaste backen (Faith Ikidi) och viktigaste mittfältaren (Rita Chikwelu) saknades på grund av skada respektive avstängning tvingades Thomas Dennerby också att spela utan sitt viktigaste offensiva vapen – Barcelonas Asisat Oshoala. Jag antar att det var den fotskada hon drog på sig tidigare i turneringen som spökade.

Nigeria inledde bra och höll hyfsat jämna steg med tyskorna i drygt en kvart. Sedan kom ett par olyckliga minuter som förstörde dagen. Först tappade ett zonande och bolltittande nigerianskt försvar bort Alexandra Popp på en hörna. Det kan man inte göra. Är det någon tysk spelare man bör ha koll på vid fasta situationer är det ju just Popp.

För ett år sedan hade sannolikt inte Popps 1–0-mål godkänts. För Svenja Huth befann sig i en offsideposition, och störde helt klart Nigerias målvakt Chiamaka Nnadozie. Men numera får man ju påverka spelet från offsideposition – bara man inte tar bollen.

Några minuter efter 1–0 fick Tyskland en VAR-straff. Det var tredje gången i VM som VAR-rummet gick in och dömde straff efter att en försvarare först fått en liten träff på bollen, och sedan en rejäl träff på motståndaren. Straffen satte Sara Däbritz säkert – och matchen var avgjord.

På slutet gjorde Lea Schüller 3–0, och Tyskland blev Europas första lag i kvartsfinal – precis som 2015.

Då i Kanada spelade Norge åttondelsfinal mot ett engelskspråkigt lag. En veteran (Solveig Gulbrandsen) gav gjorde matchens första mål, och Norge var totalt sett det bättre laget över 90 minuter. Trots det förlorade man – och åkte ut.

Då var det England som stod för motståndet, och vann med 2–1. Nu var det Australien. Återigen var Norge det bättre laget, och återigen tog norskorna ledningen genom en veteran. Den här gången var det Isabell Herlovsen.

Och återigen tappade man ledningen. Australien kvitterade på en hörna från Elise Kellond-Knight, och känslan var att historien kanske skulle upprepa sig fullt ut. Australien gick ju som bekant till kvartsfinal via uddamålsseger för fyra år sedan.

Men vid 1–1 upphörde likheterna med mästerskapet i Kanada. I slutet av ordinarie matchtid var matchens suverän – Caroline Graham Hansen – någon millimeter ifrån att avgöra. Och förlängningen blev en enda lång norsk press. Graham Hansen var flera gånger när att bli matchvinnare, men närmast kom Vilde Böe Risa, som lobbsköt i ribban.

Noterbart var att Australien hade lite oflyt med domsluten. De tilldömdes en straff, som sedan ströks. För övrigt var norska mittbacken Maria Thorisdottir inblandad i tre straffsituationer som granskades från VAR-rummet. Alla gånger friades hon. Där tycker jag att domsluten blev korrekta.

Däremot kändes det felaktigt att döma målchansutvisning på Australiens mittback Alanna Kennedy. Visst drog hon i tröjan på norskan, så frispark och gult kort hade varit i sin ordning. Men faktum var ju att det aldrig var någon målchans. Den norska anfallaren – tror det var Lisa Marie Utland – hade aldrig hunnit upp bollen. Utvisningen bidrog till att förlängningen blev en enda lång norsk anstormning.

När Australien lyckades hålla ut till straffläggning var känslan att The Matildas borde vara det lag som jublade mest. Och därmed det lag som hade mest att vinna. Men det blev en straffläggning som australiensiskorna sannolikt snabbt vill glömma.

Medan norskorna säkert satte straff efter straff började storstjärnan Sam Kerr med att skicka upp sin straff på övre läktar-etaget. Och sedan räddade Ingrid Hjelmseth Australiens andra straff, den som slogs av Emily Gielnik. Matchen var över redan efter sju straffar.

Jag såg att Australiens förbundskapten Ante Milicic fick frågan på presskonferensen om Kerrs missriktade straff. Hans svar var bra:

”Bara stora spelare kan missa straffar, för små spelare kliver aldrig fram och tar någon.”

Känslan är att Australien gav bort det här världsmästerskapet redan i vintras, när de bytte förbundskapten. Tråkigt att The Matildas gyllene generation blivit så misshandlad av sitt eget förbund.

För Norge ser det däremot väldigt bra ut. Det är ett väldigt bra lag som Martin Sjögren leder från sidan och duon Maren Mjelde och Caroline Graham Hansen leder från planen. Inför VM skrev jag om att Norge har blivit bättre sedan storstjärnan Ada Hegerberg tackade för sig. Jag skrev också att:

”Jag skulle inte vara chockad om laget smyger sig fram till medaljmatcher.”

Nu står sannolikt bara England mellan norska medaljmatcher. Norge slår ur underläge mot engelskorna, men är absolut inte chanslösa. Det kan bli en rysare.

En rysare lär även det europeiska OS-kvalet bli. Första slutspelsdagen gick två europeiska lag vidare till kvartsfinal. Jag räknar med att det blir ytterligare fyra eller fem.

Uefa gjorde som bekant ett riktigt fiaskojobb när OS-platserna fördelades. Tre europeiska platser är ju närmast patetiskt. När OS-turneringen avgörs i Japan nästa år kommer flera tänkbara guldkandidater inte ens att få vara med. Däremot kommer fyra–fem utfyllnadslag från andra kontinenter att ta plats.

Går man efter världsrankingen är sex av de tolv bäst placerade lagen från Europa. Och nu i VM var åtta av de tolv bästa lagen i gruppspelet europeiska. Men i OS har vi alltså bara tre av tolv platser.

 

Tyskland hackade sig till tre poäng

Frankrike imponerade stort mot asiatiskt motstånd i går, man avgjorde redan före paus. Däremot hade Tyskland det mycket jobbigare mot asiatiskt motstånd i dag.

Bakom den tyska 1–0-segern rymdes en hel del flyt. Faktum är att jag tycker att oavgjort hade varit det rimligaste resultatet. Dels för att jag fick det till jämna 5–4 (3–3) i tysk favör vad gäller bra målchanser.

Men kanske framför allt för att tyskorna hade lite hjälp av domaren. Jag upplevde att Tyskland fick med sig alla tveksamma domslut. Dessutom var min spontana reaktion att segermålet borde ha varit bortdömt. Den åsikten har inte ändrats.

På de repriser jag sett hoppar Alexandra Popp rakt in i en kinesiska. Tyskan är vänd åt fel håll, och ser således inte bollen. Det borde ha varit frispark.

Det som förvånade mig där var att domarna inte tog chansen att granska situationen med VAR. Om de hade gjort det tror jag inte att det tyska målet hade godkänts.

Kina överraskade på flera sätt. Dels valde man att starta med affischnamnet Wang Shuang på bänken, precis som man gjorde i genrepet mot Frankrike. Jag antar att det var ett taktiskt drag, att inleda med en defensivt inriktad elva, för att sedan få in alltmer anfallskraft ju längre matchen led.

Kina överraskade också genom att vara generellt bättre än jag förväntat. Så har bra har jag inte sett det kinesiska laget sedan VM 2015. Lagkapten Wu Haiyan höll ihop försvaret på ett utmärkt sätt. Och forwarden Yang Li hade två otroligt bra målchanser i den första halvleken. Den första borde ha varit mål, men istället för att bara rulla in bollen i tomt mål valde Yang Li två tillslag – och tyskorna hann täcka. I hennes andra friläge sköt hon i insidan av stolpen.

Kina var alltså starkt. Känslan är att laget bör ha goda chanser i matcherna mot Sydafrika och Spanien.

Tyskland däremot imponerade inte alls så mycket som när jag sett dem under våren. Tvärtom var det tyska mittbacksproblemet tillbaka. Sara Doorsoun-Khajeh hade ett par riktiga indianare som skapade riktig oreda i försvaret.

Och offensivt kom inte laget till så många avslut som man hade trott. Jag sätter ett ganska stort frågetecken för toppforwarden Alexandra Popp, som inte var så delaktig i spelet som jag hade förväntat mig. Jag tyckte det såg ut som att hon hade fokus på annat än att göra mål.

Noterbart också att tyskorna inte klarade av att utnyttja att Kinas målvakt Peng Shimeng visade stor osäkerhet i luftspelet. Där hade Kina sin största svaghet.

De som gladde i det tyska laget var ungdomarna. Giulia Gwinn, Lena Oberdorf, Lea Schüller och Klara Bühl är fyra spelare som utmärkt sig i ungdomslandslag de senaste åren. De tre första fick speltid, och visade att de är redo för att storma in även i seniorfotbollen. Framför allt imponerade Gwinn rejält. Inte bara för att hon snyggt smällde in segermålet. Hon gjorde ett stort arbete både offensivt och defensivt längs sin kant.

Sammanfattningsvis var det inget guldspel som tyskorna visade upp. Å andra sidan vinner man inte VM-guld under gruppspelet. Tyskland kommer att få chans att växa sig in i turneringen, något laget brukar vara bra på.

Den stora VM-guiden – grupp B

Här är del två av VM-guiden. Under lördagen spelas de två första matcherna i grupp B, en grupp där Tyskland är ganska klar favorit. Här är lite tankar om de fyra lagen i den gruppen:

Tysklands elva i EM-finalen 2013

Tyskland

Världsranking: 2

Guldchans: 20–25 procent

Nyckelspelare: Dzsenifer Marozsan – Lyons eleganta tia skall även styra Tysklands anfallsspel.

Spelare med Sverigekoppling: Ingen

Startelva i genrepet (4–2–3–1): Almuth Schult – Giulia Gwinn, Marina Hegering, Sara Doorsoun-Khajeh, Caroline Simon – Melanie Leupolz, Sara Däbritz – Svenja Huth, Dzsenifer Marozsan, Lea Schüller – Alexandra Popp.

Kommentar: Tyskland är ett lag som man egentligen inte vet var det står. Det är ju nämligen ett nybygge som är oprövat i stora sammanhang.

Klart är att laget är väldigt talangfullt, samt att det har en mycket hög högstanivå. Det fick Sverige känna på i träningsmatchen på Friends Arena tidigare i år.

Tyskland har ju varit inne i en generationsväxling en tid. Problemet har knappast varit brist på skickliga spelare, utan mer att få ihop ett fungerande lag av alla talanger.

Steffi Jones misslyckades med sitt lagbygge och fick lämna våren i fjol. Då kom interimtränaren Horst Hrubersch in och gjorde ett kanonjobb. När han lämnade i höstas var han obesegrad. Det är även nya förbundskaptenen Martina Voss-Tecklenburg sedan hennes tillträde.

Det var när laget vann mot Frankrike i slutet av februari som man förstod att Tyskland var tillbaka på allvar i världstoppen.

Tysklands svaghet under senare år har varit bristen på snabbhet i mittförsvaret. Voss-Tecklenburg ser ut att matcha ett väldigt grönt mittbackspar i form av Essens Marina Hegering och Wolfsburgs Sara Doorsoun-Khajeh. Duon är i och för sig 29 respektive 27 år, men är ändå färska på den högsta internationella nivån.

Offensivt känns det tyska laget otroligt starkt. Inget annat lag har så många lysande alternativ på mittfältet och i anfallet. Voss-Tecklenburg verkar bygga kring spelgeniet Dzsenifer Marozsan och nickstarka Alexandra Popp. Den senare har fått kaptensbindeln, vilket indikerar att hon kommer att ingå i elvan.

Tyskland är absolut ett av de lag som kan gå hela vägen. I mitt tips vinner de gruppen, men åker sedan ut mot Kanada i semifinal. Dessutom tippar jag att det blir som 2015 – man förlorar alltså bronsmatchen mot England.

Spanien

Spanien

Världsranking: 13

Guldchans: 1–5 procent

Nyckelspelare: Patri Guijarro. Supertalangen är tänkt att driva det spanska anfallsspelet. Men hon har varit skadad hela våren, så det är ett stort frågetecken för formen.

Spelare med Sverigekoppling: Jennifer Hermoso har spelat i Tyresö och Celia Jimenez i Rosengård.

Startelva i genrepet (4–1–4–1): Sandra Panos – Marta Torrejon, Irene Paredes, Maria Pilar Leon, Marta Corredera – Virginia Torrecilla – Amanda Sampedro, Vicky Losada, Alexia Putellas, Mariona Caldentey – Jennifer Hermoso.

Kommentar: Jag har väntat på Spaniens stora genombrott på den internationella scenen. Det kommer, var så säkra. Däremot är jag tveksam till om det kommer i det här mästerskapet.

Jag tror kanske att det blir i EM 2021 som Spanien slår till på allvar på seniornivå. Bland ungdomarna är landet redan av högsta världsklass – bäst i Europa, och jämte Japan bäst i världen.

Och talangerna står på kö att slå sig in i nationselvan. Tanken var att bästa spelaren i fjolårets U20-VM, Barcelonas Patri Guijarro, även skulle driva offensiven i årets VM. Fast Patri har varit skadad hela våren, och det känns inte som att det här blir hennes mästerskap.

I stället känns det som att det är Jennifer Hermoso som måste göra målen. Den tidigare Tyresöspelaren har haft det tungt i de senaste mästerskapen. Lossnar det nu?

Jennifer Hermoso

Defensivt har Spanien haft problem med vem som skall spela bredvid PSG:s Irene Paredes i mittförsvaret. Det ser ut att bli Mapi (Maria Pilar) Leon som får förtroendet i stället för tidigare förstavalet Andrea Pereira. Det tror jag är ett klokt val.

Jag tror att Spanien går vidare som grupptvåa. Då väntar segraren i Sveriges grupp i åttondelsfinal. Och där tror jag att mästerskapet tar slut för spanjorskorna. Skulle de ändå ta sig till kvartsfinal väntar sannolikt Frankrike i kvarten. Vilket också känns som en övermäktig uppgift – även om just fransyskorna brukar vackla i kvartsfinaler.

 

Kina

Världsranking: 16

Guldchans: Promillenivå

Nyckelspelare: Wang Shuang – PSG:s eleganta tia är otroligt viktig för Kinas anfallsspel.

Spelare med Sverigekoppling: Ingen

Startelva i genrepet (4–4–2): Peng Shimeng – Ying Wang, Wu Haiyan, Lin Yuping, Liu Shanshan – Lou Jiahui, Tan Ruyin, Wei Yao, Gu Yasha – Yang Li, Wang Shanshan.

Kommentar: Kina såg väldigt spännande ut i VM 2015. Då föll man mot USA i en tät kvartsfinal. Känslan var ändå att landet återigen var på väg mot den absoluta världstoppen.

Fast de senaste åren har kinesiskorna återigen tappat mark, och nu känns inte laget som någon medaljkandidat. Klart är att laget är defensivt välorganiserat. Det är inte lätt att göra mål på.

I genrepet gjorde dock Frankrike två och vann med 2–1. Kinas fina kvittering gjordes av lagets två offensiva nyckelspelare. Speluppläggaren Wang Shuang kom in från bänken i genrepet och stod för den fina framspelningen. Målet gjordes av skyttedrottningen Wang Shanshan.

Kina har haft det svårt med målskyttet i de större sammanhangen. Tanken är att två gånger Wang skall lösa den biten.

Tyvärr tror jag inte på någon kinesisk framgång i sommar. Jag tror som bäst att laget kan komma trea i gruppen. Det kan ju räcka till åttondelsfinal. Men längre än så tror jag knappast att Kina tar sig.

 

Sydafrika

Världsranking: 49

Guldchans: Promillenivå

Nyckelspelare: Thembi Kgatlana – den hypersnabba forwarden utsågs till Afrikas bästa spelare 2018.

Spelare med Sverigekoppling: Leandra Smeda spelar för Vittsjö.

Startelva i genrepet: Andile Dlamini – Lebogang Ramalepe, Bambanani Mbele, Noko Matlou, Nothando Vilakazi – Refiloe Jane, Kholosa Biyana – Amanda Mthani, Linda Motlhlalo, Thembi Kgatlana – Ode Fulutudilu.

Kommentar: Sydafrikas Banyana Banyana drömmer om att för första gången ta sig vidare ur ett internationellt gruppspel.

I vintras trodde jag att laget skulle ha en ganska bra chans att göra det. Laget såg ju nämligen väldigt defensivt stabilt ut i början av året. 2–1–förlust mot Nederländerna och 0–0 mot Sverige var ju två hoppingivande resultat.

Men på sistone har Sydafrikas försvar läckt ganska rejält. 0–3 mot USA och framför allt 2–7 i genrepet mot Norge är illavarslande siffror. Siffror som säkert skapar oro bland de sydafrikanska backarna.

Nu känns det inte som att Sydafrika kommer att kunna rå på något av lagen i gruppen. Men osvuret är ju bäst.

Sydafrika har några riktigt spännande spelare. Forwarden Thembi Kgatlana är sanslöst snabb, alltså en spelare som är perfekt att kontra på. Och 18-åriga mittfältstalangen Sibulele Holweni skall vara något utöver det vanliga. Hon blir spännande att följa.

Känslosamt för Fischer och Lindahl – och en knall

Fotbollskanalen hade i helgen en kul enkät med de damallsvenska tränarna, där de får tycka till om VM-truppen. Det är absolut läsvärt, även det inte är så många av tränarna som tror på att det blir några skrällar. Det gör inte jag heller.

Däremot innehöll helgen en av de största skrällarna i damallsvenskan på flera år. Inför Malmöderbyt skrev jag att:

”Malmöderbyt hade ju kunnat vara kul om man trott att LB skulle ha någon chans. Men det tror jag ju inte.”

Jag trodde fel. För LB07 visade ju att laget kan bita ifrån ibland, vilket var kul. Det är ju inte roligt om serien innehåller flera lag som inte håller måttet.

Det skall sägas direkt att jag inte har sett någon av helgens matcher koncentrerat. Av Malmöderbyt såg jag sista halvtimman okoncentrerat. Och där såg Rosengård ut lite som man gjorde långa stunder förra året. Man hade mycket boll, men det gick inte tillräckligt fort i anfallsspelet, vilket innebar att man inte skapade tillräckligt med målchanser.

Och de gånger man kom till avslut var de oftast rätt lågkvalitativa. Däremot gav LB07 mig svar på tal. Någon kanske minns att jag kritiserade Nathalie Persson för ett vekt avslut i förra omgången. Jag skrev då:

”Om LB07 skall kunna hänga kvar i damallsvenskan måste man göra mål på sina chanser. Eller framför allt träffa inom målramen.”

När Persson fick chansen mot sin tidigare klubb Rosengård visade hon ingen vekhet. Tvärtom small det till i burgaveln bakom Zecira Musovic. Det målet hade landslagsmålvakten ingen chans på. Däremot borde hon stoppat den hörna som LB gjorde 1–0 på.

LB:s segermål satte Andrea Thorisson Diaz på övertid. Det är ju en spelare som är egen produkt i FC Rosengård. Släkten är värst.

Efter tre omgångar hade jag en känsla av att det fanns en uppenbar risk att Rosengård skulle dra ifrån i toppen. Då tyckte jag att laget såg väldigt starkt ut. Nu är jag inte lika säker. Förlusten mot LB visade på svaghet i Rosengård. 6–6 i avslut mot LB är verkligen långt ifrån godkänt.

Jag kan faktiskt inte komma på när vi senast fick se en liknande bomb i vår högsta serie. Någon som har något förslag?

I söndagens enda match vann Piteå hemma mot Kristianstad med 2–1. Det lilla jag såg var hemmalaget något lite bättre i en jämn match. Hemmalaget hade också det flyt som krävs. Det var nämligen Kristianstadsspelare sist på bollen i alla tre målen.

Vid 1–0 tog Madelen Janogy:s avslut på Therese Ivarsson och ställde Brett Maron i Kristianstadsmålet helt. Och vid 2–0 var det Sif Atladottir som omedvetet styrde in ett inspel från Fernanda da Silva. Möjligen touchade Janogy bollen innan den tog på Atladottir. Janogy har faktiskt fått 2–0-målet på förbundets hemsida, men vare sig forwarden touchade bollen eller inte, anser jag att det målet måste bokföras som självmål.

Segern innebär att Piteå nu ligger trea i tabellen. Med en match mindre spelad är man två poäng bakom serieledande Linköping. Piteå är ett av två obesegrade lag i serien.

Kristianstad däremot har fem poäng upp till tabelltoppen på sjunde plats i den jämna serien. Skånskorna kan jämna ut serien ytterligare genom seger mot LFC i nästa omgång. Och faktum är att det är en väldigt viktig match för Kristanstad, om laget tänker vara med i toppstriden. Känslan är nästan att man måste slå Linköping för att inte halka för långt efter.

LFC toppar ju numera tabellen. Man gör det efter att ha vunnit med 2–0 mot Kungsbacka och därmed tagit fjärde segern i serien.

Första målet kom genom Frida Maanum på straff sedan Pernilla Milton fällt Lina Hurtig. Milton agerade klantigt i eget straffområde även senast mot Piteå, och har således dragit på sig straffar i två matcher i rad.

LFC:s andra mål skickade Stina Blackstenius enkelt in i tomt mål sedan Kungsbackamålvakten Karolina Bucaro Stenman kommit ut helt snett. Det var för övrigt andra matchen i rad som Blackstenius fick en gåva av en motståndarmålvakt.

Noterbart var att Matilda Haglund vaktade LFC:s mål, så båda lagen hade bytt målvakt jämfört med föregående omgång. Noterbart också att Bucaro Stenman utöver missen fick mycket beröm för sin insats i sin damallsvenska debut.

Apropå Kungsbacka hörde jag att mittbacken Josephine Chukwunonye skulle vara klar för klubben. Nigerianskan har tidigare bland annat spelat för Vittsjö och Asarum.

Vi stannar på Västkusten. För utöver Piteå är det Göteborg som fortsatt är obesegrat i årets damallsvenska. Faktum är att Göteborg efter lördagens 3–1-seger mot Djurgården har hela 15 tävlingsmatcher i rad utan förlust. Starkt.

Jag har bara sett höjdpunkterna på damallsvenskan.tv. Utifrån dem förstår jag inte varför Djurgårdens 2–1-mål blev underkänt. Någon som vet varför? För jag kan faktiskt inte se en enda anledning till att döma bort Hanna Folkesson:s nickmål i den 40:e minuten.

Kif Örebro har visat sig vara en pigg nykomling. I helgen vann man med 1–0 mot bortasvaga Växjö efter ett sent segermål från Heather Williams, som skarvnickade in en hörna.

Här noteras att även Växjö hade bytt målvakt jämfört med förra omgången. Lisa Karlsson fick debutera i damallsvenskan. Hon blev därmed tredje Växjömålvakten på bara fem omgångar.

En intressant situation var när Karlsson fick frispark på övertid i den första halvleken när Evelina Summanen gjorde mål. Jag måste ärligt talat säga att jag inte har full koll på regeln om hur man får agera mot målvakten i målområdet. Men om Summanens agerande är regelvidrigt bör nog regeln skrivas om. För där tycker jag att det bör dömas mål.

Slutligen kunde Eskilstuna glädjas åt att finländska Tia Hälinen var tillbaka i startelvan i lördags. Det var en positiv överraskning eftersom det första beskedet ju var att hon skulle missa hela vårsäsongen.

Poäng- och spelmässigt innebar däremot inte matchen mot Vittsjö några positiva överraskningar för Eskilstuna. Skånskorna vann med 1–0 och verkar ha dominerat rätt stort. Vittsjö är därmed uppe på fjärde plats i tabellen, bara två poäng bakom Linköping.

Eskilstuna ligger nia. Man har fyra poäng – lika få som man hade efter fem omgångar i fjol. Då hade man redan hunnit sparka tränaren Jonas Björkgren.

Det om damallsvenskan för den här gången. Det finns dock anledning att återkomma till serien ganska snart, det är ju full omgång redan på onsdagskvällen.

I England är det däremot inga omgångar kvar. Där hade Arsenal redan säkrat ligaguldet inför helgens avslutning. Laget visade att man är bäst och vann med 1–0 mot tvåan Manchester City. Därmed tog Arsenal inte bara flest poäng. Man gjorde också flest mål och släppte in minst.

För svensk del var det riktigt känslosamt när Hedvig Lindahl tackade för sig i Chelsea efter 4,5 år. Som avskedspresent fick hon spela igen i ligan för första gången sedan den 10 februari. Chelsea vann bortamatchen mot Reading med 3–2 och slutar därmed trea i WSL.

Hon lämnar nu Londonklubben efter en säsong där hon vaktat lagets mål nio gånger i ligan. På de nio matcherna släppte hon bara in fem mål, och hon höll nollan i sex av matcherna.

Innan jag släpper Lindahl är här en länk till ett kul klipp om hennes väg till Chelsea. Det blir intressant att se var hon fortsätter karriären.

I den sista omgången fick vi en svensk målskytt. Det var doldisen Amanda Nildén som gjorde sitt första mål i WSL när Brighton vann med hela 4–0 mot West Ham.

Här är slutfacit för alla svenska spelare i WSL:

Hedvig Lindahl – 9 matcher (alla från start), 810 spelminuter. Sex hållna nollor.

Jonna Andersson – 18 matcher (alla från start), 1508 spelminuter. 0 mål.

Magdalena Eriksson – 19 matcher (alla från start), 1710 spelminuter. 2 mål.

Ali Riley – 9 matcher (2 från start), 345 spelminuter. 0 mål.

Amanda Nildén – 4 matcher (en från start), 146 spelminuter. 1 mål.

Jessica Samuelsson – 8 matcher (en från start), 186 spelminuter. 0 mål.

Skytteligan vanns av Arsenals Vivianne Miedema på 21 mål – vilket är nytt målrekord i WSL. Tvåa kom Nikita Parris på 19. Parris lämnar nu Manchester City. Uppgifter placerar henne i Lyon. Vi får se framöver om det stämmer.

När vi ändå är på de brittiska öarna kastar jag in en liten anmärkningsvärd nyhet från Skottland. Där var det cupfinal i fredags, en final Hibernian vann efter straffläggning mot Glasgow City.

Det anmärkningsvärda här är att det faktiskt var Hibernians fjärde raka cuptitel. I den skotska ligan däremot är det länge sedan Glasgow City lät någon annan klubb fira. Glasgow har vunnit tolv raka ligaguld, och leder även årets upplaga. Men i cupen är det alltså Hibs som dominerar.

Så till helgens andra tårdrypande, svenska avsked. Det handlar förstås om Nilla Fischer som avtackades i Wolfsburg. Även där blev huvudpersonen rörd till tårar.

Tyvärr startade sändningen på DFB-tv först när hyllningen inför avspark var i sitt slutskede. Men man uppfattar ju att Fischer torkar flera tårar ur sina ögon. Bland annat strax innan hon får en kram av motståndaren Amanda Ilestedt.

Fischer byttes ut i den 85:e minuten för att återigen få ta emot publikens ovationer. Det inträffar drygt 1.43 in i det länkade klippet ovan.

Här är ett litet klipp från bytet:

Och 2.07 in i länken från DFB-tv-sändningen höjer Fischer segerskölden som bevis för att Wolfsburg är tyska mästarinnor säsongen 2018/19. En kul notering är att det står folk vid sidan av podiet med flaggor där klubbarna är sorterade efter sluttabellen. Visst är det lite charmigt att inte alla är digitaliserat?

Fischer har vant sig vid att höja pokaler och sköldar under sin tid i Wolfsburg. Även om hon inte var lagkapten direkt från början har svenskan på sina sex säsonger vunnit hela tio stora titlar. Fyra i ligan, fem i cupen och en i Champions League. Imponerande.

Det var ju annars bara bottenstriden som levde på allvar i den sista omgången av Frauen-Bundesliga. Där tog Werder Bremen en fin poäng borta mot Freiburg. Det räckte dock inte, för att Bayer Leverkusen skrällvann med 2–1 mot Essen Det innebär att Leverkusen passerar Bremen i tabellen – och håller sig kvar. Bremen däremot faller ner i andraligan.

Dagens resultat innebär också att de tre svenskklubbarna kom topp tre. Turbine Potsdam tog nämligen tredjeplatsen med en poäng mer än Essen.

Här är svenskarnas facit i Frauen-Bundesliga:

Nilla Fischer – 21 matcher (alla från start), 1766 spelminuter. 3 mål.

Amanda Ilestedt – 13 matcher (elva från start), 1004 spelminuter. 0 mål.

Fridolina Rolfö – 16 matcher (åtta från start), 883 spelminuter. 9 mål.

Rolfö kom med sina nio mål på en delad niondeplats i skytteligan. Den vanns av Wolfsburgs Ewa Pajor på 24 mål. Tvåa kom klubbkompisen Pernille Harder med 17 och trea blev Essens Lea Schüller med 14.

I Spanien var det cupfinal under sen lördagskväll. Där misslyckades Atletico Madrid med att vinna dubbeln. Ligamästarinnorna föll nämligen oväntat med 2–1 mot Real Sociedad inför 17 550 åskådare.

Esther Gonzalez gav Atletico ledningen med ett riktigt läckert volleymål. Kvitteringen var långt ifrån läcker – det var en riktigt jobbig målvaktstavla.

Segermålet tryckte landslagsforwarden Nahikari Garcia in en kvart in i den andra halvleken. På slutet pressade Atletico på för kvittering – men det blev alltså Sociedadklacken som fick jubla.

Apropå Spanien tog sig spanjorskorna vidare till semifinal i U17-EM via 6–0-seger mot redan semifinalklara Portugal i sista gruppomgången.

Det spanska laget såg jag i Borås tidigare i år. Då imponerades jag av den löpstarka 16-åringen Salma Paralluelo. Hon gjorde tre av målen mot Portugal, tre högklassiga mål gjorda på helt olika sätt. Paralluelo är helt klart ett namn att lägga på minnet.

Semifinalerna går för övrigt under tisdagen mellan Spanien och Nederländerna samt mellan Tyskland och Portugal.

Det här inlägget inleddes med VM-koppling, och avslutas också med mer VM-koppling. För sen söndagskväll svensk tid spelade vår gruppmotståndare USA landskamp mot Sydafrika.

USA vann med 3–0 (1–0) efter att Sam Mewis gjort de två första målen och inhopparen Carli Lloyd det tredje. Mewis fick plats i startelvan eftersom Lindsey Horan har höftproblem.

USA startade så här: Alyssa NaeherKelley O’Hara, Abby Dahlkemper, Becky Sauerbrunn, Crystal DunnTobin Heath, Mewis, Julie Ertz, Rose Lavelle, Christen PressAlex Morgan.

Jag såg den sista halvtimman. Det hade gjorts rätt många byten då, vilket gör den tiden svårvärderad. Men även om USA gjorde två av sina mål under den tiden tyckte jag att amerikanskorna hade ett rätt statiskt och fantasilöst spel.

De mötte ändå ett väldigt uddlöst Sydafrika. Gästerna ställde nämligen upp utan sina båda Kinaproffs Linda Motlhalo och Thembi Kgatlana. Framför allt den sistnämnda är ju en blixtsnabb djupledslöpare, vilket Sydafrika hade behövt för att kunna såra USA.

Jag hörde Alexi Lalas analysera USA:s insats. Han konstaterade att match gav noll svar på hur amerikanskorna klarar av kontringsstarkt motstånd, samt att det väcktes frågor kring lagets förmåga att dyrka upp tajta försvar.

Grattis Fischer, Wolfsburg och Atletico Madrid

Vi är framme i slutspurten i de stora ligorna nere på kontinenten. Därmed känns det rimligt att inleda en genomgång av de senaste dagarnas damfotboll med det som hänt utanför Sveriges gränser.

Fast jag börjar ändå med en svenska, nämligen Nilla Fischer. Hennes tid i Wolfsburg går mot sitt slut. Men vilka år det varit.

I söndags säkrade klubben ligatiteln via 1–0-seger borta mot Hoffenheim. I förra veckan vann ju Wolfsburg även cupen, vilket innebär att man tog sin tredje raka dubbel. Och det var femte ligatiteln totalt för storklubben, som slutat etta eller tvåa varje säsong de senaste åtta åren.

För Nilla Fischer var det den fjärde ligatiteln i Tyskland. Hon har även två i Sverige, samt en Champions Leaguetitel. Under Fischers sex säsonger i Wolfsburg har hon bara missat sju ligamatcher. Och när hon har spelat har hon startat alla matcher utom en. Ett fantastiskt facit.

Jag räknar med att klubben kommer att ge henne en hejdundrande avtackning i samband med sista hemmamatchen på söndag.

Tvåa i Frauen-Bundesliga är Bayern München. De är sju poäng bakom, med två matcher kvar. De spelar sin hängmatch borta mot Werder Bremen i morgon onsdag. Som konstaterades i förra inlägget tackade Bayern av en hel hög spelare i söndags.

En av dem var Fridolina Rolfö, som gjorde två mål när Freiburg besegrades med 3–0. Svenskan är därmed uppe på nio mål den här säsongen, vilket innebär en delad niondeplats i skytteligan. Den leds inför de avslutande matcherna av Wolfsburgs polska anfallsstjärna Ewa Pajor på 23 mål, sex före lagkamraten Pernille Harder och nio före Essens Lea Schüller.

Ewa Pajor

Trovärdiga uppgifter från Tyskland gör gällande att vi får en svensk i Wolfsburg även till hösten. Det är nämligen ju i mästarklubben som Fridolina Rolfö placeras.

https://twitter.com/JasSchweimler/status/1125751877638004737

Att hon kan hamna i Wolfsburg är ju ett tecken på att Rolfö gjort väldigt bra i från sig i Tyskland när hon varit frisk.

Normalt brukar ju inte övergångar mellan huvudkonkurrenter i samma land vara speciellt populära. Men nu har ju Bayern Münchens damlag knappt några supportrar, så Rolfö riskerar kanske inte att drabbas av så mycket vrede.

Den tyska ligan är avgjord i toppen, men inte i botten. Där är Mönchengladbach klart för nedflyttning. Däremot står både Werder Bremen och Leverkusen på 15 poäng inför avslutningen. Ett av lagen kommer att åka ut. Bremen ligger före på överlägset bättre målskillnad.

Bremen har också två matcher kvar. Dels hemma mot Bayern i morgon, dels borta mot tabellsjuan Freiburg i avslutningsomgången på söndag. Leverkusen har bara en match kvar, den går hemma mot fyran Essen på söndag.

En liga som är färdigspelad är Liga Iberdrola i Spanien. Den avslutades i söndags, och Atletico Madrid höll undan och säkrade titeln – klubbens tredje raka. Man gjorde det via 3–1-seger borta mot Real Sociedad.

Atletico imponerade säsongen igenom. Man vann 28 matcher av ligans 30 och vann till slut med sex poängs marginal. Tvåan Barcelona utmanade ända in i slutomgången. Där föll man dock med 1–0 borta mot ligafyran Granadilla Tenerife.

Även i skytteligan var det Atletico i topp. Jennifer Hermoso vann på 24 mål, fyra före Levantes mexikanska stjärna Charlyn Corral. Tredjeplatsen tog Sociedads Nahikari Garcia på 16 mål, samma antal som fyran Alexia Putellas, Barcelona.

Barca har alltså tagit sig till final i Champions League. Men man har inte vunnit ligan sedan 2015. Innan Atletico Madrids tre raka guld vann ju Athletic Clube från Bilbao ligan 2016.

I fjol kunde Barca trösta sig med seger i Spanska cupen. Det kan man inte i år. För i lördagens final möts Atletico och Sociedad, alltså samma lag som drabbade samman i sista ligaomgången.

Barcas enda chans till en titel den här säsongen är alltså Champions Leaguefinalen lördagen den 18 maj.

I den finalen möter man ju de franska mästarinnorna från Olympique Lyonnais. Även den franska ligan färdigspelades i helgen. Där noterades att Montpelliers lagkapten Linda Sembrant återigen började på bänken.

Jag tolkar det som att hon sannolikt meddelat att hon lämnar klubben. Var hamnar Sembrant efter VM?

Det var ju sedan länge klart att Lyon vann ligan, och att PSG tog den andra platsen i höstens Champions League. Montpellier slutade trea, medan Lille och Rodez åkte ur.

Här är facit för de svenska spelare som har spelat i D1 Feminine under säsongen 2018/19:

Marija Banusic – 3 matcher (ingen från start), 38 spelminuter. 0 mål.
Stina Blackstenius – 12 matcher (6 från start), 622 spelminuter. 6 mål.
Sofia Jakobsson – 22 matcher (15 från start), 1465 spelminuter. 5 mål.
Linda Sembrant – 18 matcher (16 från start), 1454 spelminuter. 0 mål.

Emma Berglund – 7 matcher (7 från start), 521 spelminuter. 0 mål.
Hanna Glas – 14 matcher (9 från start), 799 spelminuter. 1 mål.
Annahita Zamanian – 7 matcher (2 från start), 198 spelminuter. 0 mål.

PSG:s Marie-Antoinette Katoto fick ingen VM-plats, men vann skytteligan på 22 mål, två före Lyons Ada Hegerberg. Tredjeplatsen delade tre spelare på 13 mål; Eugenie Le Sommer (Lyon), Kadidiatou Diani (PSG) och Clarisse Le Bihan (Montpellier).

De snyggaste målen ser ni här:

Så till England. Där avgjordes FA-cupfinalen på Wembley i lördags. Den gick mellan Manchester City och ”hemmalaget” West Ham, som ju är från London. Publiksiffran blev fina 43 264 åskådare.

Det var mållöst i paus. Så långt hade West Ham haft matchens klart bästa målchans. I den andra halvleken lyfte sig City, och man vann till slut med klara 3–0. Därmed tog City hem båda de engelska cuperna.

Två av de tre målen känns tyvärr som målvaktstavlor. Det tredje är definitivt en tavla. Kommentatorerna pratar om att det är en riktningsförändring på 1–0-målet. Men jag kan inte se någon sådan. Så det hamnar också under vinjetten tavlor.

Den engelska ligan, WSL är också avgjord, men inte avslutad. Där spelas den sista omgången på lördag.

Så till den norska toppserien, där Kolbotns Karina Sævik gjorde ett underbart mål i helgen. Det här är helt klart en kandidat till årets mål 2019.

Jag avslutar den internationella rundturen i Tjeckien. Ni minns kanske att Slavia Prag sensationellt, och fullt rättvist slog ut Rosengård ur Champions League i höstas. Tjeckiskorna var då det bättre laget över två matcher. I kvartsfinalen spelade de dessutom 1–1 i första matchen mot Bayern München.

Trots att Slavia visade hög klass i Champions League räcker laget inte till på hemmaplan. Lokalkonkurrenten Sparta Prag vann lördagens toppmöte med 4–2, och har därmed vunnit alla lagens tre möten den här säsongen. Det är just Slavia och Sparta det handlar om i Tjeckien, övriga lag är bara utfyllnad. Sparta leder tabellen med nio poängs marginal med fyra omgångar kvar att spela.

Därmed är vi framme vid helgens aktiviteter i damallsvenskan. När jag kollar på tabellen efter fyra omgångar känner jag mig försiktigt nöjd med mitt tips av serien. De lag jag har på platserna 1–6 ligger just topp sex. De lag jag har på platserna 7–10 ligger där, och jag har rätt lag på nedflyttningsplats. Att jag inte har ett enda lag på exakt rätt placering väl mindre bra.

Helgens stormatch var den mellan Rosengård och Göteborg. Den såg jag i efterhand. När jag såg den visste jag slutresultatet och hade hört ett par rapporter om hur matchen var. Rapporterna skvallrade om utklassning under de första 35 minuterna.

Kanske att jag påverkades av att jag visste slutresultatet. Men någon överkörning såg jag inte. Jag såg ett Rosengård som var bättre än Göteborg i början, framför allt fick Malmölaget bra utdelning på sitt presspel. En press som gjorde att Göteborg hade problem med att få till sitt passningsspel. Men jag såg ingen utklassning.

Totalt räknade jag till 7–5 (4–2) i klara målchanser. Rosengård ledde med 4–0 i målchanser efter 20 minuter. Men det berodde mer på att Loes Geurts såg ringrostig ut än på att Rosengård spelade ut Göteborg.

Ju längre matchen gick, desto bättre fick Göteborg till sitt passningsspel. Även efter paus tyckte jag att Rosengård var det något bättre laget. Men det var ändå inte orättvist med 2–2. Speciellt inte som Göteborg hade en straff på slutet.

Den slog Vilde Böe Risa, och den räddade Zecira Musovic snyggt. Musovic fick en hel del kritik för sitt ingripande på 2–2-målet. Personligen ser jag det inte som någon tavla, för den typen av avslut är inte lätta att hantera. Samtidigt känner jag att en svensk VM-målvakt bör reda ut sånt. Faktum är att både Musovic och Jennifer Falk har stått för tveksamma saker på sistone. Kanske att det innebär att Cajsa Andersson stärkt sina aktier för en plats i VM-truppen?

Spelare som var riktigt bra i matchen var Rebecka Blomqvist i Göteborg och Hanna Bennison i Rosengård. Jag skrev nyligen att jag inte tycker att Blomqvist hittills i år nått upp till den nivå jag tycker att hon kan vara på. Men i den första halvleken på Malmö IP såg jag den geniala Blomqvist igen.

Och Bennison skall vi inte prata om. Therese Sjögran vill till och med ha med 16-åringen till VM. Och jag kan förstå Sjögrans tanke, för Bennison är vårens sensation i damallsvenskan. Hon har verkligen fått ett fantastiskt genombrott.

När jag såg henne i F17/02-landslaget kunde jag inte ana det här. Men i det landslaget var det hon som skulle föra spelet, vilket inte känns som hennes grej. I Rosengård får hon däremot springa fritt, och springa kan hon verkligen.

Jag tror inte att Bennison springer in i VM-truppen, men jag skulle inte protestera om hon fick chansen. Det vore roligt med en ung, svensk talang i VM. Min gissning nu är att den yngsta svenska VM-spelaren är född 1997.

Slutligen en fundering om domarvalet i toppmatchen. Den dömdes ju av Tess Olofsson, som gjorde en utmärkt insats. En insats jag inte har några synpunkter på.

Däremot tycker jag att man bör ha synpunkter på att en Malmödomare dömer ett Malmölag i Malmö.

För ett år sedan kollade jag med en person med stor kunskap i domartillsättning på högsta elitnivå. Hen ansåg inte att det var lämpligt att en Malmödomare dömer en en match med ett Malmölag på planen. Hen svarade att den typen av tillsättningar bör undvikas, då de sätter domaren i en jobbig situation. Samt att grundpolicyn fortfarande är att Gävledomare inte skall döma lag från Gävle och att Malmödomare inte skall döma lag från Malmö.

Däremot görs undantag när exempelvis domare från Luleå eller Skåne flyttar till Stockholm. Då kan de döma Stockholmslag.

Även om hon gjorde det utmärkt tycker jag alltså inte att Tess Olofsson borde ha dömt söndagens damallsvenska toppmöte.

Den andra matchen i omgången som jag hann se lite av var den andra som spelades i Malmö. Där såg jag första halvleken av LB07–Eskilstuna 0–1. Den tiden jag såg var LB det spelmässigt bättre laget. Men trots att man hade flera fina högeranfall kändes hemmalaget aldrig farligt.

Nathalie Persson fick exempelvis ett kanonläge efter ungefär en kvart. Fast avslutet var så vekt och så långt utanför att chansen inte ens kom med i damallsvenskan.tv:s klipp med höjdpunkter.

Om LB07 skall kunna hänga kvar i damallsvenskan måste man göra mål på sina chanser. Eller framför allt träffa inom målramen.

Det andra bottenlaget är Kungsbacka. Hallänningarna var chanslösa mot Piteå i Varberg. Jag var tveksam till Kungsbackas försvar på fasta situationer när jag såg laget mot Göteborg i premiären. Mot Piteå åkte man på fyra baklängesmål på fasta.

Piteå hakar för övrigt på i toppen. Vinner man hängmatchen mot LB07 kommer laget upp jämsides med Rosengård. Norrbottningarna tänker vara med i guldracet även i år.

Omgången inleddes med V-derbyt mellan Växjö och Vittsjö. En match som slutade 1–1 efter att Vittsjö skapat klart mest, men där Växjö fortsätter vara svårslaget på hemmaplan.

I matchen mellan Djurgården och Kristianstad gjorde damallsvenskans målfarligaste back, Therese Ivarsson, båda målen. Sett till klippet med höjdpunkter var den skånska segern i sin ordning, även om hemmalaget också verkar vara värt ett mål.

Apropå Djurgården undrar jag om inte Daniel Brodin:s flytt till schweziska Fribourg-Gottéron innebär att klubben kan glömma att få tillbaka Emilia Brodin i spel?

Omgången avslutades i måndags med mötet Linköping–Kif Örebro. Där vann LFC med 4–1 efter att gästernas målvakt Danielle Rice gjort en megatavla direkt i matchupptakten. Så får inte en nykomling agera om man skall kunna sno poäng borta mot någon av seriens tunga lag. Å andra sidan är det kanske bättre att göra sådana misstag mot tippade topplag än mot motståndare man på förhand skall ha större chans att vinna mot.

Segern tar upp LFC till andraplatsen. Jag tror dock att de petas ner till tredje när alla lag har spelat fyra omgångar. Och frågan är vilken kvalitet årets Linköpingslag håller.

Jag fick ju mycket kritik när jag tippade det på sjätte plats. Om jag vetat det jag vet nu när jag tippade skulle jag nog lyft laget några placeringar. Men känslan är fortsatt att årets LFC fortsatt är svårbedömt. Det kommer att bli väldigt spännande att se hur laget klarar vårens två sista matcher, de mot Kristianstad och Rosengård.

Finalhelg i Australien – och på sätt och vis i Tyskland

Vi är framme vid en helg där det internationella fokuset i första riktas mot Australien och Tyskland. I Australiens W-league är det stor final klockan 6.30 på lördagsmorgonen svensk tid, och i Tyskland är det stor seriefinal.

Men först till Australien där det är Sydney FC och Perth Glory som gör upp om årets mästartitel. De lagen kom trea och fyra i grundserien, båda på 19 poäng. De tog sig till slutspelet på bättre målskillnad än femman Melbourne City.

Sydney har en hemmabetonad trupp kryddad med fyra amerikanska spelare i målvakten Aubrey Bledsoe samt utespelarna Sofia Huerta, Danielle Colaprico och Savannah McCaskill. Men det är ändå bland hemmaspelarna lagets stjärnor finns.

Caitlin Foord

Snabba Caitlin Foord är lagets skyttedrottning med nio fullträffar. Hon prisades som bästa unga spelaren i VM 2011. Det är åtta år sedan, ändå har Foord bara hunnit bli 24 år. Hon flyttas runt ganska rejält i sina lag, jag skulle säga att hon lika ofta är ytterback, yttermittfältare och forward.

Andra Sydneyspelare som också är profiler i The Matildas är Alanna Kennedy, Chloe Logarzo, Princess Ibini och förstås rutinerade Lisa De Vanna.

I Perth är Samantha Kerr förstås lagets superstjärna. Hon är född och uppvuxen i just Perth och spelar alltså för sitt riktiga hemmalag. Kerr är 25 år och redan tidernas bästa målskytt både i W-league och i USA:s NWSL. Den här säsongen har det blivit 16 fullträffar på tolv matcher i Australiens högstaliga.

Även om Perths trupp liknar Sydneys så tillvida att man har fyra amerikanska spelare – Rachel Hill är väl den mest välkända av dem – så skulle jag säga att sett till namn är det Sydney som har bredden. Perth har Kerr, vilket inte är det sämsta.

Jag håller Sydney som favoriter, men hemmaplan har inte visat sig vara någon stor fördel när det gäller finaler i W-league. Tre av de fyra senaste har slutat med bortasegrar.

Finalen målas upp lite som en match mellan Kerr och Foord.

När jag hör namnen Foord och Kerr ihop kommer det upp en bild från ett hotell i tyska Augsburg i mitt huvud. Jag satt i lobbyn och skrev en text dagen efter att Sverige hade slagit ut Australien från VM 2011. Då kom tonåringarna Kerr, Foord och ytterligare någon och satte sig vid bordet bredvid. De hade sina samlaralbum framme, och diskuterade vilka  bilder de saknade.

Jag tyckte att det där var så sött, och har ofta efteråt tänkt på att samlarbilderna på just Kerr och Foord har blivit betydligt mer åtråvärda för varje år som gått sedan 2011.

Apropå Augsburg hade jag på Bayernderbyt mellan just Augsburg och Bayern München i herrarnas Bundesliga på tv:n samtidigt som jag skrev det här inlägget. Den matchen dömdes av Bibiana Steinhaus, vilket förstås är kul.

Det antyder att hon inte dömer söndagens ”final” i Frauen-Bundesliga. För när den tyska ligan på allvar återstartar är det seriefinal direkt. Tabelltvåan Bayern München har tre poäng upp till serieledande Wolfsburg med nio omgångar kvar. Om Bayern skall kunna vinna ligan krävs nog seger hemma mot obesegrade Wölfinnen.

Även när man kollar in den tyska skytteligan är det mycket Bayern och Wolfsburg i toppen. Wolfsburgs Ewa Pajor leder på 15 mål. Hon jagas närmast av två Bayernspelare i Mandy Islacker på tolv och dagens födelsedagsbarn Sara Däbritz (24 år) på elva. På delad fjärdeplats med tio mål finns Wolfsburgs Pernille Harder och Essens Lea Schüller.

Seriefinalen spelas 15.00 på söndag och direktsänds på DFB-tv.

Det är inga toppmatcher i Frankrike den här helgen. Och i England är det FA-cuphelg. Där spelas det dock en riktigt spännande match, trots att cupen bara är framme i åttondelsfinal. Under söndagen väntar nämligen prestigederby mellan Chelsea och Arsenal.

Under helgen kommer vi även att få veta vilket lag som blir de historiskt första Europamästarinnorna i futsal. Tidernas första EM-slutspel pågår i Portugal. Spanien har säkrat en plats i söndagens final genom 5–0-seger mot Ryssland tidigare i kväll. Sent på fredagskvällen får vi veta om de ställs mot Portugal eller Ukraina i finalen. Den matchen visas här:

Apropå futsal var jag en kort sväng i Ulricehamn i söndags och tittade på lite USM-futsal. Där imponerades jag stort av F15-laget från skånska Södra Sandby. De hade rakt igenom bolltrygga spelare och hade faktiskt ett spel som jag inte ens sett några svenska seniorlag prestera. Kul.

Lite överraskad blev jag också när jag noterade att deras ena ledare var Otto Persson, alltså han som ledde LB07 i damallsvenskan i fjol. Det skall bli kul att följa Södra Sandbytjejernas framfart.

Genom futsalen landade vi alltså på hemmaplan. Här står det cupmatcher på schemat i helgen. Personligen har jag tänkt att göra en liten utflykt till Mölndal och Åbyvallen för att se derbyt mellan Jitex och Göteborg.

Fast egentligen tycker jag bara att en av helgens matcher känns riktigt het, sportsligt sett – och det är Linköping–Växjö. LFC har båda nyförvärven Julia Ashley och Stina Blackstenius spelklara, de ställs mot ett Växjö som borde vara lite stukat. Dels för att man inte gjort något mål ännu i år, dels för veckans nyhet om att Jelena Cankovic helst vill bort.

Vad gäller svenska cupens första gruppomgång blev tydligen det här långskottet från Ljusdals Matilda Wennberg omgångens mål:

Det här målet från den senaste omgången av den spanska ligan sorterar vi också in under vinjetten fina långskott:

För övrigt rullar silly season vidare, fast numera i något lugnare takt. I dag har Kungsbacka presenterat ännu en finländsk värvning, i form av mittfältaren Linda Nyman från Honka.

Noterbart är att Kungsbacka den 30 december i fjol meddelade att man hade värvat finländska Sanna Porali. Den nyheten har man dock numera raderat, och hon finns inte med i truppförteckningen på klubbens hemsida. Sannolikt har det något hänt som man inte vill rapportera om.

Slutligen ett kul klipp. Har ni tid över i helgen är det bara att börja träna…

https://twitter.com/Lisafreestyle/status/1095032103463542784