Dagens startelva – och analys av segern mot Norge

Förbundskapten Peter Gerhardsson har just offentliggjort de elva spelare som startar borta mot Italien i Cremona, samt på TV12 och Cmore Fotboll. Avspark är 18.15.

Zecira Musovic

Som väntat gör Gerhardsson massor av byten jämfört med den elva han startade med i Helsingborg senast. Bland är det byte på målvaktssidan i och med att Zecira Musovic får chansen. De enda spelare som är kvar från Norgeelvan är Montpellierduon Linda Sembrant och Sofia Jakobsson.

Noterbart även att man ser ut att byta spelsystem till det mellanting mellan 3–4–3 och 3–5–2 man ofta möter mot offensivt starka lag. Här är hela elvan: Musovic – Nathalie Björn, Sembrant, Sandra AdolfssonAnna Oskarsson, Elin Rubensson, Julia Roddar, Jonna Andersson – Jakobsson, Stina Blackstenius, Kosovare Asllani.

Sandra Adolfsson

Det innebär att trion Cajsa Andersson, Julia Zigiotti Olme och Nina Jakobsson är de enda spelarna som är med i Italien som inte får starta under den här samlingen.

I övrigt har det varit en grå och trist hösttisdag här i Borås. Jag har roat mig med att kolla torsdagens landskamp mellan Sverige och Norge. Här är mina noteringar från den matchen:

Första halvlek:

10 min: Norge inleder med fin press, får Sverige att slå massor av felpass. Trots flera farliga svenska bolltapp lyckas dock inte norskorna skapa mer än en halvchans. Det känns dock väldigt oroligt. Norge kontrollerar matchen.

13: 1–0 Olivia Schough. Ett mål som kommer ur inget. Eller snarare ur ett omotiverat felpass från Frida Maanum. LFC-norskan slår en passning hemåt i blindo. Mimmi Larsson tar kampen och jobbar fram bollen till Schough.

Sedan gör Göteborgsmittfältaren ett kanonjobb och håller undan den norska mittbacken Kristine Leine innan avslutet. Vad jag kan minnas är det här målet Schoughs bästa enskilda prestation i landslaget.

25: Efter målet får Sverige kontroll på matchen. Dock är passningsspelet fortsatt för dåligt, så det svenska laget är inte ens nära att komma till målchanser.

32: 2–0 Självmål. Till slut kommer det en svensk målchans ur spelövertaget. Också det här målet bygger delvis på misstag av norskorna. Tre norska backar gör nämligen missar innan bollen hamnar i nät.

Dock starkt och effektivt av Sverige att ha gjort två mål på två chanser.

37: Maanum skjuter i ribban.

45: Sverige skapar ytterligare två bra målchanser i slutet av halvleken. Först är Schough nära att styra in ett inspel från Sofia Jakobsson och sedan får Anna Anvegård inte till skottet när hon får öppet läge från nära håll. Totalt alltså 2–0 i mål och 4–1 i målchanser till Sverige.

Det bästa med halvleken är just det – att det är 2–0 i mål och 4–1 i målchanser till Sverige. För varken övertaget i mål eller målchanser känns motiverat sett till spelkvalitet.

I paus funderar jag på om Sverige lyckats spela igenom det norska mittfältet en enda gång i uppspelsfas. Jag kan i alla fall inte minnas något sådant uppspel. Avsaknaden beror både på dålig fart på det svenska passningsspelet och på att Norge är duktigt på att hålla ihop sitt mittfält i försvaret. En tredje faktor är nog att Peter Gerhardsson inför matchen sa att Sverige i skulle spela mycket runt det norska laget. Jag antar dock att det inte betydde att Sverige bara skulle spela utanför det norska mittfältet.

Däremot har norskorna flera gånger spelat igenom det svenska mittfältet. Det beror delvis på att Norge har några spelartyper som Sverige saknar. Dels har de en naturlig uppspelspunkt i forwarden Isabell Herlovsen. Vi har ingen forward som är lika bra på att göra sig spelbar i uppspelsfas, i varje fall inte i den här truppen.

För Fridolina Rolfö har ju den typen av egenskaper. Man hoppas även att Anvegård skall kunna bli en naturlig uppspelspunkt framöver.

Utöver Herlovsen har Norge väldigt spelskickliga yttermittfältare som gärna smyger in centralt, bakom det svenska mittfältet. Både Caroline Graham Hansen och Guro Reiten är skickliga på att ta sig in i planen och kombinera med Herlovsen.

Just spelskickliga yttermittfältare är en bristvara i svensk damfotboll. Lina Hurtig är väl egentligen den enda som håller internationell klass.

Totalt sett en halvlek där Norge visat fler intressanta spelmässiga kvaliteter än Sverige, men där svenskorna ändå leder med 2–0.

Andra halvlek:

56: Isabell Herlovsens andra 100-procentiga målchans på mindre än en minut. 2–0 står sig dock.

Återigen har Norge startat halvleken bäst. Sverige har inte varit nära ett bra anfall i halvleken.

61: Sverige byter ut Julia Karlernäs och Mimmi Larsson och sätter in Elin Rubensson och Stina Blackstenius.

65: Rubensson slår ett inlägg mot Schough. Sveriges första anfall efter paus.

68: Nya byten. Jakobsson och Anvegård ger plats för debutanten Julia Zigiotti Olme och Kosovare Asllani.

75: Sverige är bättre nu. Känns rejälare. Har också kommit upp i tre–fyra halvchanser i halvleken.

80: Publiksiffran meddelas: 2639 i Helsingborg. Ej godkänt.

85: 2–1. Herlovsen efter ett fint anfall uppdraget av planens bästa spelare; Caroline Graham Hansen.

Slut: 2–1 (2–0) i mål, 4–5 (4–1) i klara målchanser. Kortfattat kan man säga att svensk kraft  vann mot norsk teknik.

Det svenska passningsspelet är tyvärr en bra bit ifrån internationell klass. Det tar både för lång tid, och är för många passningar som inte sitter på mottagarens fot. Norskorna hade ett mycket bättre passningsspel. Faktum är att det var klasskillnad i norsk favör vad gäller passningarna.

När det gäller spelarkritik tycker jag att Olivia Schough var dagens bästa svenska spelare. Hon var den enda som spelade på toppen av sin förmåga, det var ingen annan i närheten av.

Lite spänd var man ju förstås på de båda spelare som debuterade från start. Kort sagt kan man säg att ingen av dem hade någon kanondag. Julia Karlernäs spelade 60 minuter, men fick inte utrymme att använda sina styrkor, utan hamnade ofta felvänd och hade flera farliga bolltapp. Hon och Caroline Seger hade det rätt tufft på centralt mittfält, då norskorna pressade dem hårt. Ett bra nickläge noterades på Karlernäs, som dock inte fick träff på bollen.

Jag hörde för övrigt att Seger prisades på arenan som matchens lirare. Det antar jag har att göra med att hon är från Helsingborg, för personligen tyckte jag inte att hon gjorde någon speciellt bra insats. Hon hade fler felpass än man är van vid att se.

Anna Anvegård hade det också tufft. Sverige hade ju som sagt väldigt svårt att hitta centrala uppspel, vilket gjorde att forwards hade svårt att komma in i matchen. Jag ger Växjöforwarden godkänt, men inte mer. Kanske för övrigt att jag hellre hade sett henne testas som spets, och inte som tia. Det är ju allra högst upp hon spelar i Växjö och således där hon är mest bekväm.

Tittar vi på Norge så imponerade de på mig. Martin Sjögren har ett väldigt spännande norskt lag på gång. Framför allt gillar jag det spelskickliga mittfältet. Kantspelarna är nämnda, men även innermittfältet är duktigt.

När jag träffade Sjögren i somras pratade han sig varm för duon Ingrid Syrstad Engen (20 år) och Frida Maanum (19 år) – och jag kan förstå varför. Där här Norge ett riktigt spännande innermittfält.

Jag kollade för övrigt statusen på PSG:s Andrine Hegerberg. Där gjorde Sjögren klart att orsaken till att hon inte är med är att hon inte platsar. Och när man ser Engen och Maanum förstår jag den uttagningen.

 

Höjdpunkter från ett antal landskamper

Det har ju spelats ett antal landskamper runt om i världen de senaste dagarna. Sveriges seger i Sydafrika avhandlades i förra inlägget.

Här kommer lite höjdpunkter från några andra matcher. Först till nattens match i San Diego, där USA krossade ett givmilt Danmark med 5–1.

Danskorna inledde bra och Nadia Nadim nickade in ett riktigt klassmål på hörna till 0–1. Men därefter stod danskorna för ganska många prestationer som var långt ifrån världsklass. Det handlade både slappa försvarsingripanden och om grova missar i uppspelen.

En spelare som riskerar att drömma mardrömmar om snabba amerikanskor är Linköpings Janni Arnth. Inte för att hon stod för något av de misstag som ledde till USA:s mål, utan för att hon helt enkelt inte hängde med. Flera av hemmamålen kom efter att Arnth blivit ifrånsprungen. Jobbigt.

I väntan på att US Soccer lägger upp ett längre sammandrag från matchen på youtube lägger jag upp målen via twitterlänkar:

Under rubriken grova missar i uppspelen placeras även Italiens ledningsmål mot Frankrike i lördagskvällens 1–1-match. En match Frankrike borde ha vunnit sett till antalet målchanser. Men italienskorna hade ett ribbskott på slutet, och kunde fått med sig segern.

Grova misstag var även avgörande när Spanien vann med 2–0 mot Nederländerna. Vid det spanska 1–0-målet är det domartrion som hamnar i fokus. Bollen ser ju knappast ut att vara över mållinjen. Visst är kameravinkeln usel, men Sari van Veenendaal måste stå väldigt långt in i målet för att hela bollen skall vara över linjen.

Vid 2–0 slår Merel van Dongen ett makalöst hål i luften, som öppnar för spanjorskorna.

Tisdag kväll 18.00 spelar Norge mot Island i La Manga. Den matchen sänds av det norska förbundet på deras hemsida.

I förra veckan vann norskorna med 3–0 mot Skottland efter två mål av Isabell Herlovsen och ett snyggt nickmål av Maria Thorisdottir:

Så till de nordamerikanska U20-mästerskapen där det nu är helt klart vilka fyra lag som spelar semifinal längre fram i veckan. Det blir som väntat Haiti, Kanada, USA och Mexiko.

Det intressanta blir vilka som ställs mot vilka. I kväll och i morgon kväll är det gruppfinaler, där först Kanada och Haiti gör upp om gruppsegern i grupp A. Sedan gör Mexiko och USA upp om vilka som skall möta Haiti i semifinal – vilket innebär en jättechans både till finalplats och en biljett till U20-VM i Frankrike.

För Kanada och Haiti kommer det att bli en riktigt tuff semifinal, hur de än spelar i kväll (avspark 21.00, matchen sänds på concacafs youtubekanal). Både USA och Mexiko är nämligen väldigt starka lag, på olika sätt. När jag i ett tidigare inlägg skrev att det troliga var att USA och Kanada möts i finalen tänkte jag inte helt klart. Mexiko är nämligen ett mycket bra lag.

Vid U20-VM 2016 dominerade mexikanskorna kvartsfinalen mot USA rätt rejält, men man tappade sin 1–0-ledning till 2–1-förlust på slutet. Och hittills i det pågående mästerskapet har Mexiko sett klart vassare ut än USA. Amerikanskorna var ytterst nära att tappa poäng mot Jamaica i natt. Man räddades av de båda barndomskompisarna Sophia Smith och Jaelin Howell, som båda varit med på läger med A-landslaget.

I slutminuterna och ställningen 1–1 kom Smith, som hade gjort 1–0 på en snyggt slagen frispark, runt till vänster och spelade snett bakåt till Howell – som avgjorde.

USA flyger nu även in Tierna Davidson, som startade i A-landslaget mot Danmark i natt.

Kanada har ännu fler A-landslagsmeriterade spelare. De har också turneringens stora spelare så här långt, i 16-åriga Jordyn Huitema. Hon har gjort fem mål och ett assist på tre matcher. Det är inga märkvärdiga mål, men Huitema utmärker sig mest genom att ha den unika förmågan att befinna sig på rätt plats i rätt ögonblick.

Det är ju inte så att Kanada har gjort 25 mål, utan man har gjort sju – och sex av dem har alltså Huitema en stor del i. I Kanadas lag finns ytterligare en mängd spelare som spelat i, eller varit på läger med A-landslaget. Jag tänker på målvakten Lysianne Proulx, mittbackarna Maya Antoine och Hannah Taylor, ytterbacken Ashley Cathro, kantspelaren Jayde Riviere, centrala mittfältarna Julia Grosso och Sarah Stratigakis samt forwarden Garbrille Carle.

Lägg till Jessie Fleming och Deanne Rose, och Kanada har elva spelare födda 1998 eller senare som fått känna på A-landslagsmiljön. Jämför man med Sverige har vi bara släppt fram en i aktuella åldrar, Loreta Kullashi. Jag gillar den kanadensiska modellen, där man ger unga spelare vittring.

Men det är förstås inte självklart att den modellen är bäst för alla. För vissa spelare kan det ju även innebära en tung press att prestera. Så ibland kan den svenska modellen vara minst lika bra.

Apropå Kanada kikade jag lite på deras senaste match, och jag gillade hur laget strävade efter att spela sig fram. Kanada har ju tidigare mest stått för ett fysiskt sparka och spring-spel. Men nu börjar man även få fram lirare. Kreativa Fleming är ju en sådan. Hon är ju dock inte med i det här laget. Där står 17-åriga Julia Grosso (född den 29 augusti 2000) för mycket av spelskickligheten.

Grosso och Fleming har förutsättningar att bli ett av världens bästa innermittfältspar framöver. Grosso är den spelartyp vi i Sverige skriker efter, alltså en ersättare till Caroline Seger som släpande innermittfältare. Grosso har skön känsla i vänsterfoten och ligger alltså bakom väldigt mycket positivt. Jag skulle inte förvånas om hon kommer att matchas in i Kanadas A-landslag redan till nästa års VM-slutspel.

Sticker Asllani också österut?

Kosovare Asllani

Under tiden jag skrev det förra inlägget släppte GP nyheten att Kosovare Asllani har fått anbud från Kina. Det känns väl inte helt uteslutet att hennes tidigare tränare i PSG, Farid Benstiti, ligger bakom anbudet.

Benstiti är nu tränare i Dalian Quanjian, dit han bland annat lockat Nigerias unga storstjärna Asisat Oshoala och den före detta damallsvenska skyttedrottningen Gaelle Enganamouit.

Tidigare har det ju känts rätt självklart att Asllani skulle vända hem till Linköping efter tiden i Manchester. Hon har ju pratat om att hon saknat familj och vänner.

Men jag har svårt att tro att Asllani skulle tacka nej till en hög sedelbuntar från Kina. Förutom pengarna tycker jag att Kina faktiskt på riktigt både är ett äventyr och en spännande utmaning.

Klubbarna i den kinesiska ligan har ju faktisk lockat till sig flera spännande spelare det senaste året. Oshoala och Enganamouit är nämnda. De flyttade till Kina i våras, det gjorde även Isabell Herlovsen (Jiangsu Suning). Och nu i sommar har Cristiane gått från PSG till Changchun.

Hjärnoperation väntar för gravid Holiday

Det har varit flera tråkiga nyheter kring damfotbollsspelare den senaste tiden. I veckan noterade jag att Zoe Tynan, en engelsk talang hade dött. Läs mer om det tragiska fallet på bloggen Hattrick.

Cheney och Sakaguchi

Lauren Holiday (Cheney) steget före Mizuho Sakaguchi

I dag kom den tråkiga nyheten om att gravida Lauren Holiday bär på en hjärntumör. Det skall vara en tumör som går att operera, fast inte så länge hon är gravid. Efter att hon fött barn väntar alltså hjärnoperation för Holiday. Dramatiskt.

Inte för att fotboll känns speciellt viktigt i sammanhanget. Men som bekant slutade Holiday med fotbollen efter fjolårets VM-guld. Som jag ser det var hon den mest saknade spelaren i det amerikanska OS-laget. Ingen annan amerikanska har en sådan bollbehandling och ett sådant spelgeni som Holiday.

Nu går hon sin tuffaste kamp någonsin vid sidan av fotbollsplanen. Självklart kramar man tummarna för att allt kommer att gå bra för hela familjen Holiday. Laurens man, basketstjärnan Jrue Holiday lär missa en stor del av årets NBA-säsong eftersom han behöver stötta sin familj.

Fotbollsmässigt i dag har Umeå åter fallit ner på jumboplats i damallsvenskan. De föll med 5–0 i Vittsjö, ett resultat som innebär att Vittsjö börjar få lite avstånd ner till nedflyttningsstrecket. För Umeå börjar det däremot ser riktigt mörkt ut.

I Tyskland blev det två skrällar i premiäromgången. Freiburgs kryss mot Bayern München berättade jag om i går. I dag fick sagolaget SC Sand 0–0 hemma mot Wolfsburg. Däremot kunde inte Borussia Mönchengladbach skrälla i sin debut i högsta ligan. Inte alls.
Tvärtom föll laget med hela 8–0 borta mot Frankfurt. Fjolårets skytteligasegrare Mandy Islacker inledde årets säsong med att göra tre mål.

Mandy Islacker

Mandy Islacker

Dagens spelare i Europa var dock Isabell Herlovsen som gjorde alla fyra målen när LSK vann med 4–0 mot Medkila. Ett resultat som tar obesegrade LSK ytterligare ett steg närmare en ny serieseger.

Slutligen till England. Där blir det cupfinal mellan Birmingham och Manchester City. Birmingham vann i går klart mot uppstickaren London Bees med 4–0. I dag vann City med 1–0 mot Arsenal efter segermål från Jennifer Beattie. Kosovare Asllani däremot såg hela matchen från bänken.

Tankar kring herr-EM:s påverkan på damfotbollen

Den senaste tiden har en stor del av fokuset av naturliga skäl varit riktat med herrfotboll, och Europamästerskapet i Frankrike.

Den här bloggen brukar ju inte ägnas åt herrfotboll, men mästerskapen är intressanta eftersom man där kan se trender som senare slår igenom i all fotboll – även damernas.

Vad är det då för trender som jag tycker mig ha sett hittills i Frankrike?

Det första man självklart kommer att tänka på är att det så här långt är lagens EM – inte de individuella stjärnornas. Så här långt har lag som bland annat Wales, Irland, Nordirland och förstås Island visat att man kan komma väldigt långt med ett hårt arbetande kollektiv i den moderna fotbollen.

Det har mer handlat om hjärta än om talang. Inget lag har tagit full poäng, utan de tippade storlagen har fått kämpa för att vinna mot de övriga.

I princip alla lag har jobbat hårt med försvarsspelet, det har genomgående varit tajt och disciplinerat. Det har gjorts 69 mål på 36 matcher, alltså ligger målsnittet på 1,92 – vilket är lågt. Det snittet innebär ett högt betyg på försvarsspelet, men ett lågt på anfallsspelet.

Det är ju inget nytt att det finns en koppling mellan pigga spelare och ett framgångsrikt försvarsspel. Och att risken för baklängesmål ökar ju tröttare spelarna blir. Men kopplingen har varit extra tydlig i det här mästerskapet. Av de 69 målen har 24 kommit i den första halvleken och 45 i den andra. Hela 16 av dem har fallit i slutet av matcherna, minut 85 eller senare. Och många av dem har gjorts av inbytta spelare.

När det gäller anfallsspelet har det inte tillåtits speciellt mycket djupledsspel. Huvuddelen av målen har kommit via inlägg, inspel eller distansskott.
När det gäller inlägg tycker jag mig se en trend att alltfler lag placerar vassa högerfötter till vänster och vassa vänsterfötter till höger för att kantspelarna skall skära in i planen och slå hårda, inåtskruvade inlägg mot bortre stolpen.

Dock måste jag säga att jag är besviken på kvaliteten på fasta situationer. Det har i och för sig gjorts några frisparksmål, men när det gäller hörnor och inläggsfrisparkar har utdelningen varit högst begränsad. En anledning är alla tröjdragningar.

Totalt sett tycker jag att domarna har skött sig utmärkt. Men medan känslan är att antalet filmningar har minskat så har inte sexdomarupplägget gjort att man kommit åt alla tröjdragningar.

Det var mina spaningar från herrfotbollens EM. Följdfrågan blir ju förstås vilka av de här sakerna som kommer att slå igenom inom damfotbollen framöver.

Här kan man ju förstås bara gissa. Men att även damlagens organisation och kvalitet i försvarsarbetet blir allt bättre ser vi redan. Den trenden märktes tydligt i Kanada-VM i fjol, och den märks i det pågående EM-kvalet. De sämre lagen har helt enkelt blivit klart bättre på att försvara sig.

Förr kom man väldigt långt på att bara ha ett vasst djupledsspel. Det räcker inte längre, något ju bland annat Sverige har fått erfara. Det förbättrade försvarsspelet ställer större krav på anfallsspelet. Inläggens betydelse ökar, vilket i sin tur gör att det krävs av forwards att de är bra i luftrummet. Av forwards krävs även smartare rörelsemönster i motståndarnas straffområde. Exempel på forwards som anpassat sig till de nya kraven inom damfotbollen är Ada Stolsmo Hegerberg och Vivianne Miedema.

På internationell nivå kommer det även att ställas allt högre krav på kvaliteten på spelarnas tillslag. Målvaktsspelet har förbättrats, vilket gör att det inte längre räcker med att kunna skjuta höga skott. Man måste kunna hantera kraft och skruv på ett bättre sätt. En spelare som behärskar det är exempelvis Dzsenifer Marozsan.

När det gäller sena mål är det något som också kommer att bli allt viktigare inom damfotbollen. Det har vi märkt på vårt svenska landslag. Jag har ju redan i flera inlägg konstaterat att Pia Sundhage:s ordinarie forwardsval inte gör speciellt många mål. Däremot är inhopparna betydligt effektivare.

Jag har ju ofta varit kritisk till Sundhages coachning, men man kan vända på det och konstatera att det även är väldigt viktigt att ha vassa och pigga spelare på planen i slutet av matcherna – och att Sundhage varit duktig på den punkten.

Det kommer nämligen även framöver att vara vansinnigt viktigt att göra bra byten, och ha pigga målskyttar på planen i slutet av matcherna. För svensk del kan jag spontant känna att en måltjuv som Lotta Schelin skulle kunna göra betydligt större nytta för landslaget om hon kom in från bänken. Hennes egenskaper är ju som bekant inte anpassade för samlade och pigga försvar.

Det var lite tankar kring herr-EM och damfotboll. Har ni synpunkter, eller egna spaningar välkomnas de. Nu till en genomgång av lite seriefotboll runt om i världen.

* Det spelades ju två viktiga matcher i damallsvenskan i torsdags. FC Rosengård vann med 1–0 i Eskilstuna efter segermål av Marta. Av klippet med höjdpunkter att döma var segern i sin ordning, även om Mimmi Larsson hade ett par makalöst bra chanser.

Det här var Sara Björk Gunnarsdottir:s sista match för Malmöklubben. Jag tror att hon och hennes inställning kommer att bli otroligt saknad. Det skall bli spännande att se hur laget påverkas av att tappa henne.

I botten tog Kristianstad en livsviktig trepoängare genom att vinna mot Mallbacken med 1–0. Ett resultat som gör att halva serien plötsligt är indraget i bottenstriden igen. Exempelvis är sjuan Vittsjö bara tre poäng över nedflyttningsstrecket nu.

Det är för övrigt väldigt oroligt i Vittsjö för tillfället. Det blev ju storstryk mot Linköping nyligen, och i veckan fick tränaren Håkan Magnusson sparken, viket innebär att laget skall ledas av Ingemar Nilsson i morgon. Som bekant är Thomas Mårtensson fortfarande sjukskriven, fast enligt länkad artikel skall han snart vara tillbaka.

* Så till USA. Jag kikar lite på NWSL med jämna mellanrum. Det är en väldigt öppen fotboll i ligan – en fotboll som bygger i väldigt liten grad bygger på taktik. Alla lag vill sätta hög press, har ett grundupplägg som bygger på man-man-spel och där inställning är viktigaste ingrediensen.

Eftersom det nu är sista helgen på länge som NWSL-lagen har tillgång till sina OS-spelare har jag försökt se lite mer av serien den senaste veckan. Men faktum är att det nästan har varit en chock att gå från extremt taktisk och välorganiserad EM-fotboll till oorganiserade NWSL-matcher.

Det blir liksom så extremt tydligt vilka enormt stora taktiska brister de amerikanska lagen och spelarna har. Och där är nog tur, för annars hade de ju sannolikt varit ännu mer överlägsna i de internationella mästerskapen.

Ett lag som hade behövt lära sig av taktiskt drillade lag som Island är NWSL:s enda svensklag, Boston Breakers. De har en riktig självmordstaktik, där de trycker upp laget högt utan att klara av att sätta tillräcklig press på motståndarna. Jag såg dem bli slaktade av Western New York Flash i natt. 7–1 slutade matchen – ett resultat i underkant.

Louise Schillgard spelade hela matchen för Boston. Men precis som i tidigare matcher där jag sett henne tycker jag att hon väger väldigt lätt. Man ser att hon har vilja och idéer, men hon får tyvärr ändå ut alldeles för lite.

Den NWSL-match som varit mest spännande i veckan var seriefinalen mellan Portland Thorns och Chicago Red Stars. Portland vann med 2–0, och känslan därifrån blev att Amandine Henry och Christine Sinclair är ett tänkbart framtida radarpar. Två smarta spelare i en liga som alltså annars präglas av rätt begränsad speluppfattning.

Däremot undrar man lite hur amerikanska landslagsbacken Julie Johnston tänkte innan 1–0-målet. Se höjdpunkter från matchen här:

* I Norge har man, så när som på en hängmatch, kommit halvvägs in i toppserien. I dag vänder serien genom att höstsäsongen drar i gång med bland annat matcherna Avaldsnes–Uraedd och Klepp–LSK.

Efter elva omgångar leder Avaldsnes på 28 poäng. De är två poäng före LSK, som dock har en match mindre spelad. För LSK har Mimmi Löfwenius gjort två mål på åtta matcher. Sju av de där matcherna har hon gjort som inhoppare.

Trean Kolbotn skuggar topplagen med sina 25 poäng. Där har Fanny Andersson startat alla elva matcherna, dock utan att göra något mål.

Vi har ytterligare några svenska spelare i toppserien. I Vålerenga har Jennie Nordin spelat full tid i alla elva matcherna och gjort ett mål. Kristin Carlsson har spelat två matcher för Röa.

Skytteligan toppas av LSK:s Isabell Herlovsen på tolv mål. Tvåa ligger Cecilie Pedersen från Avaldsnes med nio mål och trea Emilie Haavi, LSK, med sju.

* I England har WSL haft uppehåll. Men i dag återstartar ligan med matchen Arsenal–Sunderland. WSL:s tabell är konstigt haltande. Exempelvis har jumbon Doncaster Rovers Belles bara spelat tre matcher.

Ledande Manchester City har spelat sju matcher – och är ännu utan insläppt mål. Kosovare Asllani har startat alla sju matcherna (blivit utbytt fem gånger) och gjort ett mål.

Tvåan Chelsea är fyra poäng bakom, men har en match mindre spelad. Hedvig Lindahl har vaktat målet i alla sex matcherna.

Vi har ju ytterligare två svenskor i ligan. Emma Lundh har spelat sex matcher (tre från start) och gjort ett mål för Liverpool och Maja Krantz har spelat fyra matcher (tre från start) för Notts County. Liverpool är fyra med åtta poäng och Notts County är sexa med fyra poäng.

Det här var ett jättesteg mot Rio

Pia Sundhage:s landslag har vunnit mot ett lag på topp tio.

Pia Sundhages landslag har tagit ett stort steg mot OS i Rio.

Även om jag hade 5–5 i målchanser kändes den svenska segern helt i sin ordning. Norge lutade sig mot ett par individuellt skickliga spelare, medan Sverige hade ett lag.

Det är klart att det tidiga ledningsmålet var otroligt viktigt. Men sådana förtjänar man, och det som imponerade i dag var hur Sverige utnyttjade och spelade på det där ledningsmålet.

De första 25 minuterna av den andra halvleken var hyperstabila – full kontroll. Det var klockren press på bollhållare från forwards samtidigt som mittfält och backar täckte ytor på ett sätt som höll borta Caroline Graham Hansen och Ada Hegerberg från matchbilden. I Norge blev avsaknaden av bra uppspelsfötter hur tydlig som helst.

Den sista kvarten blev det lite nervöst, men så blir det ju alltid när ett lag leder med uddamålet och det som är i underläge spelar ut sin plan B i jakten på en kvittering.

Jag tyckte ändå att Sverige lyckades trycka bort norskorna från de allra farligaste ytorna. Och det var ju när annars utmärkta Hedvig Lindahl:s fumlade med Elise Thorsnes skott som Norge var riktigt nära kvittering. Hegerbergs vänsterskott och Isabell Herlovsen:s inspel var också farliga, men båda gångerna tvingades norskorna bort från målet.

Jag har som bekant i perioder varit mycket kritisk mot Sundhage. Men i dag förtjänar hon beröm. Personligen hade jag alla dagar i veckan bytt in mer bollsäkra Fridolina Rolfö i stället för Pauline Hammarlund, men i övrigt finns det inte mycket att kritisera. Att stärka upp försvaret centralt med Emma Berglund på slutet var exempelvis ett smart drag.

I den andra matchen vann Nederländerna med 4–3 mot Schweiz. Det innebär att mycket talar för att Sverige får en ren gruppfinal mot värdnationen nästa onsdag. Klart är i alla fall att vi kommer att ha kvar chansen till gruppseger till sista omgången.

Personligen känner jag nu att det mycket väl kan gå vägen, och att vårt lag nu är storfavorit till att vinna gruppen. En uppdaterad uppskattning av lagens chanser till OS-spel blir:

Sverige 50 procent
Nederländerna 40 procent
Schweiz 7 procent
Norge 3 procent

Och här är den norska truppen

Även Norge har presenterat sin trupp till OS-kvalet i dag. Det är som väntat en stark och rutinerad trupp.

Från VM har man bytt ut sju spelare – en målvakt och två spelare vardera i övriga lagdelar. Det tyngsta tappet är att Solveig Gulbrandsen inte längre är med. Saknas gör även Eskilstunas nyförvärv Ingrid Schjelderup.

Dock tillkommer starka namn som Ingvild Stensland, Caroline Graham Hansen samt Wolfsburgtalangen Synne Jensen.

Det är en liten föryngring jämfört med VM som förbundskapten Roger Finfjord gör. I truppen finns tre 95:or och två 96:or (Jensen och Cecilie Fiskerstrand). Men framför allt verkar han röra om lite i uppställningen.

I de två senaste norska landskamperna har tidigare forwarden Elise Thorsnes spelat vänsterback. Och på centralt mittfält har man funnit tidigare backarna Trine Rönning och Maren Mjelde.

Målvakter (3):
Ingrid Hjelmseth (Stabaek), Cecilie Fiskerstrand (LSK Kvinner) samt Kristine Nöstmo (Trondheims-Örn).

Backar (6):
Marita Skammelsrud Lund och Ingrid Moe Wold (LSK Kvinner), Elise Thorsnes och Andrine Tomter (Avaldsnes), Stine Reinås (Stabaek) och Nora Holstad Berge (Bayern München, Tyskland).

Mittfältare (8):
Maren Mjelde (Avaldsnes), Gry Tofte Ims (Klepp), Lene Mykjåland och Emilie Bosshard Haavi (LSK Kvinner), Ingvild Stensland och Trine Rönning (Stabaek), Andrine Stolsmo Hegerberg (Göteborg, Sverige) och Kristine Minde (Linköping, Sverige).

Forwards (6):
Lisa-Marie Karlseng Utland (Trondheims Örn), Isabell Herlovsen (LSK Kvinner), Caroline Graham Hansen och Synne Sofie Jensen (Wolfsburg, Tyskland) Ada Stolsmo Hegerberg (Lyon, Frankrike) och Hege Hansen (Avaldsnes).