Sembrant målskytt till ingen nytta

Lyon var ett par klasser bättre än Montpellier i kvällens franska toppmöte. Trots det slutade matchen bara 2–1 (1–0) efter att Dzsenifer Marozsan blivit tvåmålsskytt.

Gästernas mål nickade Linda Sembrant in i 92:a minuten. Samtidigt byttes Stina Blackstenius ut, vilket innebar att bara två av tre Montpelliersvenskor spelade hela matchen.

Sembrants mål var egentligen gästernas enda riktigt farliga avslut. I övrigt hade man bara ett par halvchanser, bland annat en efter att Sofia Jakobsson vaket spelat snett inåt bakåt till en fristående medspelare, som dock inte fick till avslutet.

Resultatet innebär att Lyon är mycket nära sitt tolfte raka ligaguld. Efter 14 omgångar leder man tabellen med fem poäng före PSG. Ner till trean Montpellier, som dock har en match mindre spelad, är det nu hela tolv poäng. Egentligen känns det ju bara som att det återstår en match där Lyon kan tänkas tappa poäng, och det är bortamötet med PSG.

Lyons säsong så här långt är för övrigt fullständigt makalös. Man har spelat 20 tävlingsmatcher och vunnit samtliga. Men det räcker inte med det, man har nämligen också hållit nollan i 18 av de 20 matcherna. Sembrants nickmål på övertid var det blott tredje insläppta på hela säsongen. Den totala målskillnaden på de 20 matcherna är 125–3. Hyfsat…

I dag kontrollerade Lyon matchen från start. Under den första halvleken skapade storlaget inte jättemycket, men man hade bollen på Montpelliers planhalva mest hela tiden. Och till slut kom målet. Det var fantastiskt passningssäkra Saki Kumagai som drog upp anfallet och Marozsan som avslutade efter växelspel med Eugenie Le Sommer.

Efter pausen ökade antalet hemmachanser. Det var således inte orättvist att man gjorde 2–0 på frispark. Montpelliermålvakten Meline Gerard lär för övrigt inte vara så nöjd med sitt ingripande vid målet.

Även om det huvudsakligen var spel mot ett mål tyckte jag att det var en bra match. I Lyon utmärkte sig Kumagai, Marozsan, Kadeisha Buchanan och 17-åriga vänsterbacken Selma Bacha. Det var första gången jag såg Bacha spela, och det gav medsmak. Hon är väldigt snabb, tvekar inte att utmana längs kanten och har dessutom hårda och precisa passningar. Det blir spännande att följa hennes utveckling.

När det gäller de svenska spelarna tycker jag att Sembrant gjorde en godkänd insats, även om hon kom lite snett vid 1–0-målet. Även Jakobsson får godkänt för hårt arbete, huvudsakligen från en position som ytterforward/yttermittfältare, samt för att hon faktiskt var inblandad i några halvchanser.

För Blackstenius var det däremot en väldigt tung dag. Som ensam toppforward var hon i och för sig rätt avskuren, vilket förstås gör att hon hade en rätt otacksam uppgift. Men hon hade det tungt både rättvänd och felvänd. De gånger hon fick kontroll på bollen felvänd hamnade hon så långt tillbaka i planen att hon oftast tvingades spela hem till egen backlinje. Och de två–tre gånger hon kom rättvänd blev hon både ikappsprungen och avväpnad av Buchanan. Jag vet faktiskt inte om jag sett någon back ta bollen från Blackstenius så lätt tidigare.

För Montpellier gäller nu att man sannolikt måste vinna samtliga de nio seriematcher som återstår om man skall ha chansen på en Champions Leagueplats till hösten. Alternativet är förstås att vinna den pågående UWCL-turneringen, där man ju möter Chelsea i kvartsfinal i mars.

Tyvärr är det ju en signal om på vilken intressenivå dam-klubbfotbollen befinner sig när två av Europas åtta bästa lag spelar toppmöte på en plan på Lyons träningsanläggning, inför en publiksiffra som måste ha varit betydligt närmare 500 personer än 1000.

Groupama OL Training Center

Aktuella nyheter – och lite tränarproblematik

Landslaget är samlat i Sydafrika, och sett till de bilder de lägger upp på sociala medier verkar det vara en rätt trevlig samling så här långt.

Touchdown South Africa ☀️👋🏼#swewnt #camp #southafrica

A post shared by Elin Rubensson (@erubensson) on

Under lägret spelar de alltså en inofficiell träningsmatch på torsdag och så riktig landskamp på söndag 14.00.

Blickar vi tillbaka mot den helg som gått var det en rätt trött damfotbollshelg. Höjdpunkterna var semifinalerna i engelska WSL cup samt återstarten i franska D1 Feminine.

Vi fick en svensk målskytt i Frankrike. Det var Linda Sembrant som tidigt nickade in 1–0-målet i Montpelliers 3–2-seger mot Olympique Marseille. Noterbart var att lagets bästa målskytt hittills i ligan, Stina Blackstenius, var bänkad och byttes in först med 21 minuter kvar. Det var tredje gången i ligan som Blackstenius började på bänken.

I övrigt i Frankrike så håller Ada Stolsmo Hegerberg sitt fantastiska målsnitt på fler än två mål per tävlingsmatch sedan fjolårets EM-slutspel. Norskan gjorde ett äkta hattrick, alltså tre mål i rad i samma halvlek, när Lyon vann med 4–0 borta mot Paris FC – det lag som tidigare hette Juvisy.

Hegerberg är nu uppe i 21 ligamål på 13 omgångar. Hon har därmed nio omgångar kvar att ta peta bort sig själv från topp fem när det gäller flest gjorda mål på en säsong i D1 Feminine. Den ser ut så här i nuläget:

42 mål: Sandrine Bretigny, Lyon, 2006/07
38 mål: Marinette Pichon, Juvisy 2004/05
36 mål: Marinette Pichon, Juvisy 2005/06
34 mål: Lotta Schelin, Lyon, 2014/15
33 mål: Ada Stolsmo Hegerberg, Lyon, 2015/16

Hegerberg är för övrigt inne på sin fjärde säsong i den franska ligan, och är uppe på 97 mål efter 77 matcher. Lyons bästa målskytt genom tiderna är Lotta Schelin. Hon behövde drygt sex säsonger för att komma upp i 100 ligamål. Totalt gjorde Schelin 143 mål på 138 ligamatcher. Det rekordet ser ut att vara i fara.

Apropå Frankrike uppges PSG:s Shirley Cruz vara nästa toppspelare att sticka till Kina för att tjäna pengar.

En annan aktuell nyhet är att Pernille Harder har förlängt sitt kontrakt med Wolfsburg med ytterligare ett år. Det gäller nu fram till 2020.

Så till England där det blir Manchester City och Arsenal som spelar finalen i WSL cup. I semifinalerna vann City med 1–0 borta mot Chelsea (mål av Nadia Nadim) och Arsenal med 3–2 borta mot Reading.

Till Australien där det är sex lag som slåss om de fyra slutspelsplatserna i W-league nu när lagen har två eller tre omgångar kvar att spela.

Brisbane Roar leder serien och känns i praktiken slutspelsklart. Det gör även Sydney FC efter deras bortaseger mot Perth Glory i helgen. Just Glory ligger på sjätte plats, och klart sämst till av de sex lag med slutspelschans. Troligen gör Newcastle Jets, Melbourne City och Canberra United upp om de två sista semifinalplatserna.

I helgen drog Sydamerikas U20-mästerskap i gång i Ecuador. Det är en turnering där Venezuela och Brasilien är favoriter att ta de två platserna till årets U20-VM. Paraguay ses som första utmanare. De tre favoritlagen har inlett med varsin seger.

Just Venezuela och Brasilien möts i natt svensk tid i gruppspelet. Fokus hamnar förstås på turneringens storstjärna, Venezuelas Deyna Castellanos. Ni vet hon som officiellt röstades fram som en av världens tre bästa spelare under 2017 – trots att hon inte presterat på internationell seniornivå ännu.

På ungdomsnivå presterar dock Castellanos. Det var just hon som gjorde Venezuelas segermål i öppningsmatchen mot Uruguay.

Som avslutning på inlägget tänkte jag ta upp tränarfrågan. På sociala medier har den internationella damfotbollsdiskussionen de senaste dagarna delvis handlat om att orutinerade tränare släpps fram på toppjobb inom damfotbollen.

Orsaken är att omeriterade Phil Neville uppges vara klar som ny engelsk förbundskapten.

Neville är inte den första ”nybörjaren” som får ett toppjobb direkt inom damfotbollen. Som exempel har även nämnts den tyska förbundskaptenen Steffi Jones samt förre franske förbundskaptenen Oliver Echaouafni. Ingen av de tre har haft fem års tränarerfarenhet innan de blivit ansvariga för ett av världens bästa landslag.

I Sverige har det ju varit lite debatt kring kvinnliga tränare sedan Linköping inte hittade den assisterande tränare man eftersökte. Och det är ju inte så konstigt, det finns ju inte så många tränarutbildade kvinnor.

När jag kollade den lista över de tränare i Sverige som har den högsta tränarutbildningen, Pro – fanns bara fyra kvinnor. Nu verkar i och för sig inte listan vara uppdaterad de senaste tre–fyra åren, men det har knappast tillkommit så speciellt många.

Noterbart här är att Svenska Fotbollförbundet kräver att de ansvariga tränarna i herrarnas allsvenska och superetta skall ha just Pro-utbildning. Men att de själva anställer förbundskaptener på flicklandslag som inte har aktuell utbildning. Det känns ju väldigt konstigt. Om de tar in förbundskaptener som inte har högsta utbildningen borde ju förbundet snabbast möjligt se till att aktuella personer får Pro-utbildningen.

Inte heller Lilie Persson, som ju är utbildningsansvarig på tjejsidan, verkar ha högsta utbildningen. Hur ser det ut?

Positivt här är att Uefa har gått in och betalat tränarutbildning (dock inte Pro) för ett antal före detta elitspelare på damsidan, bland annat Malin Levenstad. Henne hör ni förresten prata balanserat om kvinnliga tränare i veckans avsnitt av Fotbollsarena Radiosporten.

Att Uefa går in och betalar känns för övrigt som ett bra steg. Att underlätta för kvinnor att få de dyra utbildningarna är ett väldigt bra steg mot större jämställdhet inom fotbollen.

Harder och Hegerberg – nordiska skyttedrottningar

Helgens spelare i damfotbollsvärlden var Pernille Harder. Danskan avslutade sitt fantastiska 2017 med att göra fyra mål när Wolfsburg vann med 6–0 borta mot Köln.

I det länkade klippet kan man se att alla målen kom i den andra halvleken, och att Harder hann med ett tvättäkta hattrick på 14 minuter innan hon byttes ut.

Pernille Harder

I och med segern toppar Wolfsburg tabellen när Frauen-Bundesliga nått halvvägs. Eller i alla fall borde ha nått halvvägs. Den tidiga vintern har gjort att fyra matcher har skjutits upp, vilket innebär en lätt haltande tabell.

I toppen av skytteligan gjorde Harder ett rejält ryck i går. Hon har med sina elva mål hela fem måls marginal till delade tvåorna Lina Magull och Alexandra Popp.

Harder har verkligen fått fart på Wolfsburg, och jag ser danskan som 2017 års genomgående bästa spelare i världen. Flera andra har haft väl så höga toppar som Harder, men ingen annan har hållit en så hög nivå rakt igenom hela säsongen.

Nu väntar två månaders vinteruppehåll i Tyskland. I grannlandet Frankrike har man också tagit vintervila. Men där handlar det bara om en knapp månad, D1 Feminine återstartar igen den 14 januari.

Den gör det förstås med Lyon i topp. Och precis som Wolfsburg har Lyon en spelare från Norden som levererar på allra högsta nivå.

Ada Stolsmo Hegerberg har nämligen stått för en fullständigt makalös höst. Hon har vräkt in mål sedan den där dagen i nederländska Doetinchem där jag såg henne och Norge göra fiaskosorti i EM, en match som ju för övrigt blev Hegerbergs sista landskamp innan 22-åringen valde att ta timeout på obestämd tid från det norska landslaget.

Hon har spelat 16 tävlingsmatcher i höst, och gjort mål i 15 av dem. Bland annat gjorde hon mål i sina tio sista tävlingsmatcher under året. Hon har bara gått mållös av planen en gång i höst, och det var i hemmamötet med Bordeaux.

Totalt har Hegerberg vräkt in 18 mål i ligan och 13 i Champions League. Alltså totalt 31 mål på 16 matcher. Fantastiskt.

Hegerberg leder skytteligan i D1 Feminine med sex mål före PSG:s talang Marie Antoinette Katoto och sju före Eugenie Le Sommer. Stina Blackstenius är fyra på tio mål.

I toppstriden vann både Lyon och PSG, medan Montpellier fick sin helgmatch uppskjuten. Helgens svenska spelare blev nu istället Emma Berglund, som gjorde 2–0-målet när PSG vann med 6–0 mot Rodez.

Målet som går att se på klippet här nedan kom på en behärskad bredsidesvolley efter hörna:

Det var Berglunds första mål i den franska ligan. En kul julklapp för den formstarka mittbacken.

I England har man valt ett ännu kortare uppehåll. WSL drar igång redan vid trettondehelgen igen. Det engelska ligaupplägget är dock rätt konstigt. Man har bara spelat fem omgångar hittills.

Däremot har det varit en massa cupmatcher. Just cupmatcher stod på schemat i helgen, närmare bestämt kvartsfinaler i WSL cup. De resulterade i att Reading gjorde de tre stora (Manchester City, Chelsea och Arsenal) sällskap till semifinal.

Tittar vi utanför Europa så vann Nordkorea till slut det Östasiatiska mästerskapet. Man vann den avslutande gruppmatchen, och tillika den moraliska finalen, mot Japan med 2–0. Målen gjordes av Kim Yun-Mi och Ri Hyang-Sim. De målen går att se här:

Kina slog för övrigt Sydkorea med 3–1 i ”bronsmatchen”. De båda lagen har aktuell koppling till Sverige. Vi skulle ju ha mött Kina i Algarve cup. Men lottningen har ändrats, och vi får just Sydkorea i stället.

Orsaken är att Sydkorea och Australien var lottade i samma grupp, och de skall mötas i Asiatiska mästerskapen några veckor senare. För att ”slippa” möta varandra två gånger på kort tid ändrades därför gruppindelningen i Algarve.

Till Australien där formstarka Sam Kerr gjorde tre mål för sitt Perth Glory i helgens 3–3-match mot Newcastle. Nu leder Kerr skytteligan med totalt åtta mål.

Det är jämnt i toppen av W-league efter sju omgångar. Huvuddelen av lagen har kvar chansen att gå till slutspel.

Sverigebekanta Lisa De Vanna visade i helgen att hon har kvar känslan i sin vänsterfot. Så här snyggt smekte hon in sitt andra mål i Sydneys 3–0-seger mot Canberra :

Slutligen till Nordamerika där Alex Morgan utsetts till årets bästa spelare i Concacaf-området. Det var väl ett ok val. Morgan hade det rätt tungt i Lyon i våras, men blev ju bättre under året. Med sina sju mål blev hon även bästa målgörare i USA:s landslag i år.

Dock hade jag mycket väl kunnat tänkt mig en kanadensisk segrare av det här priset. Jag tycker att Kanada varit väl så bra som USA under året.

På den nya världsrankningen är det dock USA i topp, och Kanada återfinns först på femte plats. Noterbart är att fyra av de fem högst rankade lagen är engelskspråkiga i form av USA (1:a), England (3:a), Australien (4:a) och så då Kanada.

Det är en väldigt skillnad jämfört med herrarnas lista, där det högst placerade engelskspråkiga landet är England på 15:e plats.

För Sverige innebär den nya rankinglistan ett litet steg uppåt till tionde plats. Vi ökar med 21 poäng och passerar därmed Nordkorea.

Solo som förbundsbas? Oväntad start på en topphelg

I dag har Hope Solo överraskande tillkännagivit sin kandidatur till ny ordförande för USA:s fotbollsförbund. Nu sittande Sunil Gulati har beslutat sig för att avgå, och processen att hitta en ny ordförande är i full gång.

Posted by Hope Solo on Thursday, December 7, 2017

Jag måste säga att jag blev rätt förvånad när jag såg nyheten. Sole har ju en mängd lik i lasten (bland annat här, här och här) och har knappast kännetecknats för att vara diplomatisk i sin framtoning. Men det hade nog blivit ganska spännande med henne som förbundsbas…

I dag har även EFD redovisat statistik över intresset för damallsvenskan, som sägs ha ökat. 22 procent av svenska folket är intresserade av damfotbollens högsta serie, vilket är två procentenheter fler än i fjol. Och det är ju bra. Fast det spelar ju faktiskt inte så stor roll om inte EFD och klubbarna kan göra pengar av siffrorna.

Jag tror att alla klubbar sitter och håller tummarna för att EFD kan få till ett TV-avtal, eller varför inte några stora sponsorer till damallsvenskan, som ju norska toppserien nu fått.

Apropå damallsvenskan och pengar var det ju intressant att läsa den här artikeln, där löneläget i ett antal ligor jämförs. Där noteras att snittlönen i Frauen-Bundesliga är tre gånger så hög som i damallsvenskan, och att franska D1 Feminine har ännu högre löner, där är snittlönen 3,5 gånger så hög som i vår högstaserie.

Apropå Frauen-Bundesliga och D1 Feminine så är det seriefinaler i båda de ligorna på måndag.

Klockan 18.00 är det avspark mellan Wolfsburg och Bayern München, två lag som båda står på 22 poäng efter nio omgångar. Den matchen direktsänds på DFB-tv. Gissningsvis blir Nilla Fischer enda svenska spelare i den drabbningen, Fridolina Rolfö har ju haft problem med en sträckning/bristning.

Noterbart förresten i den tyska ligan är att Turbine Potsdam är det enda obesegrade laget så här långt. Men med sex kryss ligger Amanda Ilestedt:s lag ändå så långt ner som på femte plats, sju poäng bakom toppduon.

Tre timmar efter den tyska seriefinalen är det Frankrikes tur. Klockan 21.00 på måndag tar nämligen serieledande Lyon emot Emma Berglund och PSG. På förhand leder Lyon med två poängs marginal.

Men det är inte bara i Tyskland och Frankrike som det är toppmatcher den här helgen. I Italien är det prestigemöte mellan Juventus och Fiorentina redan i kväll. Och på söndag 19.30 är det seriefinal även i engelska WSL. Då tar svensklaget Chelsea emot blivande svensklaget Manchester City. Gästerna leder tabellen med två poängs marginal inför avspark.

Tidigare på söndagen möts för övrigt även trean Arsenal och fyran Liverpool. Massor av toppmatcher i de tre stora europeiska ligorna i helgen alltså.

Det pågår även ett prestigeladdat landslagsmästerskap. I dag drog nämligen de Östasiatiska mästerskapen igång. Det är ett mästerskap där fyra toppnationer gör upp i gruppspel.

Dagens resultat där var Kina–Nordkorea 0–2 och Japan–Sydkorea 3–2.

Siffror som sannolikt gör att Kinas nya isländska förbundskapten Siggi Eyolfsson lite nervös för sitt jobb. Han har på sina tre matcher som förbundskapten 1–10 i målskillnad och tre raka förluster. Kina har inte visat något större tålamod med dåliga resultat, så gissningsvis fordras det bättre siffror mot Japan och Sydkorea för att Eyolfsson skall kunna fira jul i lugn och ro.

Här nedan är de två sista målen från Japans segermatch:

Tillbaka till USA, där NWSL har fått ett nytt lag, Utah Royals FC. Det är MLS-laget Real Salt Lake som startar damlag. Fast de startar inte från grunden, utan de tar över nedlagda FC Kansas Citys spelare och plats i ligan.

I går värvade nykomlingen IFK Kalmar två målvakter. Man hämtade in både Tove Enblom från Umeå och Lina Lundqvist från Kvarnsveden. Det var viktigt för Kalmar att hitta två stabila målvakter, för laget kommer sannolikt att behöva försvara sig rätt mycket under kommande säsong.

Framför allt Enblom tror jag mycket på. Hon känns lugn och stabil, helt enkelt en målvaktstyp som jag gillar.

Slutligen några ord om att Olivia Schough tydligen inte är klar för FC Rosengård. Dementierna kom från många håll i går.

Bland annat blev det debatt här på bloggen efter att Erling Nilsson kommenterat frågan. Personligen tycker jag att inte att diskussionen här i bloggen varit sådan att det finns anledning till ursäkter.

Precis som signaturen The Observer skriver i en lång kommentar till förra inlägget så är rykten och spekulationer en del av det engagemang som damfotbollen behöver för att flytta fram sina positioner. Och här i bloggen tillåter jag mig att haka på rykten och spekulationer i en annan utsträckning än vad jag hade gjort om jag skrivit för en tidning.

Smällar för Kaneryd, Linköping, Samuelsson och Kvarnsveden

 

Johanna Rytting Kaneryd

Dagens vansinnigt tråkiga damfotbollsnyhet är att Johanna Rytting Kaneryd har dragit av korsbandet. Det inträffade dagen efter att hon skrivit på för Rosengård, vilket var samma dag som hon presenterades för klubben.

Rytting Kaneryd har tidigare haft en korsbandsskada i vänsterknät. Och det är samma knä som drabbats nu igen. FC Rosengård skriver på sin hemsida att hon blir borta minst sex månader. Jag skulle nog snarare tippa på att hon blir borta mellan nio månader och ett år. Som tidigast skulle det innebära att hon kan spela för sin nya klubb nästa höstsäsong. Men risken finns att hela 2018 är förlorat.

Det här är ju verkligen otroligt tråkigt för Rytting Kaneryd, och man lider enormt med henne. Det är även ett stort bakslag för Rosengård som måste ut och värva ytterligare minst en kreativ mittfältare till nästa säsong.

Apropå Rosengård och mittfältare har Nellie Lilja från LB07 skrivit på ett tvåårskontrakt i dag. Ytterligare en intressant värvning.

Det om dagens händelser. Nu till en genomgång av helgens händelser. Jag har haft fullt fokus på herrfotboll under hela helgen, och har inte hunnit se någon damfotboll. Nu i kväll har jag dock kollat igenom en hel hög med klipp med höjdpunkter.

Sportsligt sett är det ju bottenstriden som har varit i fokus. Men jag börjar ändå genomgången av helgen med toppen, och damallsvenskans mest anmärkningsvärda resultat på många, många år.

Inför den 20:e omgången förra helgen hade inget hemmalag förlorat med fler än tre måls marginal i årets damallsvenska. Då inträffade ju det sensationella att Eskilstuna förlorade med hela 5–1 mot nästjumbon Göteborg, trots att United tog ledningen i den andra halvleken.

I lördags åkte Eskilstuna till Linköping, där de svenska mästarinnorna skulle firas av sin hemmapublik. Personligen tillbringade jag min lördagseftermiddag i Åtvidaberg. På vägen stannade jag och åt i just Linköping. Vid bordet bredvid satt det två Eskilstunasupportrar. Vi pratade lite, och det slutade med att jag önskade dem lycka till. De svarade: ”Det lär behövas”.

Ingen av oss kunde väl ana att Eskilstuna några timmar senare hade tagit årets i särklass största bortaseger i damallsvenskan – hela 6–0 mot de svenska mästarinnorna.

Tyvärr är det ju ett resultat som ger damallsvenskan dålig reklam. Ett resultat som spontant gjorde att man undrade om LFC-spelarna hade druckit för mycket champagne under guldfirandet.

Samtidigt vet man att vissa lag ibland kan falla ihop totalt. Och LFC är ett sådant lag, ett lag som haft en ful ovana att rasa ihop en gång per år. Fjolåret var ett undantag, i övrigt har vi ju 0–5 i Malmö i sista omgången 2015, 0–4 hemma mot Örebro 2014, 0–4 i Malmö 2013 och 0–6 i Göteborg 2012. Men de flesta rasen från tidigare år har skett på bortaplan.

Det här var LFC:s största ras på hemmaplan i en tävlingsmatch på minst tolv år. Det är extremt dålig reklam när man skall försöka sälja in sitt SM-guld. Och det är bara att hoppas att alla inblandade skäms.

Visst fick Lisa Lantz en katastrofstart, och bjöd på de två första målen. Men ett topplag där spelarna har bra karaktär tillåter sig inte att bli förnedrade i sin hemmaborg.

Matchens stora spelare var Loreta Kullashi, en spelare som snart lär banka på porten till Peter Gerhardsson:s landslag. Hon visade ju exempelvis väldigt hög klass när hon utnyttjade Lantz misstag vid 0–2-målet.

För LFC är det match i Prag i Champions League på onsdag, alltså en bra chans till snabb revansch. Tyvärr har ingen svensk tv-kanal valt att sända varken LFC:s eller Rosengårds bortamatcher. Vansinnigt tråkigt.

I Rosengård är ordföranden väldigt besviken på tv-cheferna. Och det har han ju anledning att vara. Det här är ju för övrigt samma visa som man hört vid i princip varje UWCL-omgång de senaste åren. Frågan är hur man kan paketera turneringen för att få någon tv-kanal att hugga. Den som har lösningen lär bli rejält hyllad i damfotbollsvärlden.

Den här gången räddas vi intresserade tittare av att Chelsea–Rosengård kommer sändas av Chelsea på Youtube. När det gäller Sparta Prag–LFC kan den komma att sändas av Corren. Där är inget klart ännu. Däremot är det klart att Corren sänder returen i Linköping.

Tillbaka till damallsvenskan. Medan Linköping den kunna komma över helgens smäll är det värre i Borlänge, där Kvarnsveden har spelat sin sista damallsvenska match för den här gången.

Kvarnsvedens IK

Som opartisk betraktare hade jag gärna sett att spänningen levt ändå in i slutomgången. Men jag förstår att supportrar till Göteborg, Hammarby och Vittsjö har lite annan syn på den saken. De klubbarna är det ju numera anledning att gratulera till nytt kontrakt.

Kvarnsvedens 3–1-förlust mot Rosengård i lördags innebar ju att Hammarby hade klarat kontraktet, samt att Vittsjö och Göteborg hade chansen att göra det redan i omgång 21.

Hannah Wilkinson blev Vittsjös hjältinna när hon fixade poäng mot Örebro på övertid i lördags. Och igår frälste Adelina Engman sitt Göteborg med ett drömmål på volley mot Djurgården.

Medan klipp på instatstorys visar väldigt trevlig stämning i Göteborgs omklädningsrum i går eftermiddag var det depp i Borlänge.

Kvarnsveden har alltså tagit 19 poäng – en summa som räckt till nytt kontrakt de allra flesta säsonger. Men i år har det ju varit så jämnt att det krävts högre poäng än vanligt.

Och då har Kvarnsveden fallit på sitt svaga försvarsspel, och framför allt på att man haft en för dålig backlinje. Man drabbades av tunga smällar tidigt i våras, när först mittbacken och lagkaptenen Denise Sundberg drog av korsbandet, och sedan även tänkta förstamålvakten Lina Lundqvist gjorde samma sak.

Dock var det inte på vårens insatser som Kvarnsveden åkte ut, utan på höstens – där man bara har vunnit en match.

Tabitha Chawinga

Det som gör Kvarnsveden unikt är att man har vräkt in mål framåt. Exempelvis har skyttedrottningen Tabitha Chawinga stått för en bragd. Hon spelar alltså i ett lag som åker ur serien. Ändå har hon gjort flest spelmål av alla i damallsvenskan sedan serien lämnade amatörstadiet.

Det var ju först efter den svenska VM-succén 2003 som vi fick helprofessionella spelare i damallsvenskan. Sedan dess är de tre bästa noteringarna:

2017: 25 mål, Tabitha Chawinga, Kvarnsveden (0 straffar – och en match kvar)
2010: 25 mål, Manon Melis, Malmö (1 straff)
2007: 26 mål, Lotta Schelin, Göteborg (minst 1 straff – statistiken på svenskfotboll.se från 2007 är inte komplett)

Chawingas 25 spelmål i serien är verkligen en makalöst bra prestation. I Kristianstad på söndag kan hon även passera Schelin.

Chawinga har som bekant kontrakt även över nästa år, vilket gör att Kvarnsveden kommer att få en bra grundplåt för att finansiera en snabb återkomst när de säljer henne. För hon kan ju inte bli kvar. Hon var ju redan för bra för elitettan 2015, och hon lär ju inte ha blivit sämre. (Tillagt i efterhand: Kontraktet ser ut att brytas vid nedflyttning. Se kommentarerna nedan)

Elizabeth Addo

Borlängeklubben lär ju utöver Chawinga tappa ytterligare några spelare. Bland annat har ju LFC länge uppgetts ha ögonen på duktiga Elizabeth Addo. Och Julia Roddar och Lova Lundin borde vara två andra spelare som är högintressanta för andra damallsvenska klubbar. Dessutom har ju tränare Jonas Björkgren ryktats vara aktuell för Eskilstuna.

Jonas Björkgren

Även om Örebro ligger en bra bit efter övriga lag i tabellen känns det som att det är två ovanligt starka lag som åker ur vår högsta serie i år. Det gör ju att det återigen känns aktuellt att ta upp den fråga som aktualiserats av både Pär Lagerström i det här inlägget och Jonas Eidevall en bit in i det här inlägget.

Pär Lagerström

Alltså frågan om utökning av antalet lag i damallsvenskan. Rent sportsligt ställer jag mig bakom ett sådant förslag. I år hade det absolut gått att få ihop en stark damallsvenska med både 14 och 16 lag.

Nackdelen här är ju att det kommer att bli dyrare med fler resor samt ännu mer slitsamt för de toppklubbar som kombinerar damallsvenskt spel med Champions League. Men rent sportsligt tror jag att svensk damfotboll hade gynnats av en utökning.

Göteborg och Hammarby är alltså två av de tre lag som säkrade kontraktet i helgen. De är även numera damallsvenskans två mest formstarka lag. Båda är obesegrade i de fem senaste omgångarna, och de har även tagit flest poäng: Göteborg har elva, Hammarby har nio medan trion Linköping, Rosengård och Piteå alla har tagit åtta på de fem senaste matcherna.

Med tanke på hur olika lag har hoppat rent formmässigt i höst roade jag mig med att räkna ut den damallsvenska hösttabellen efter tio av elva omgångar. Den ser ut så här:

(Tillagt i efterhand: Ser nu att bloggen Hattrick också har räknat ut samma tabell i kväll. Ibland tänker vi likadant… )

Piteå                16–10   18
Linköping         17–14   18
Rosengård       21–13   17
Eskilstuna        19–13   15
Göteborg         14–10   15
Djurgården       16–15   15
Hammarby       13–  9   14
Kristianstad      14–13   14
Vittsjö               11–10   12
LB07                  8–18   10
Kvarnsveden    15–19     8
Örebro              11–29     3

Det är alltså vansinnigt jämnt i höst. Åtta lag inom fyra poäng i toppen, och bara Örebro som är riktigt avsågat. Av hösttabellen kan man konstatera att medan guldstriden i praktiken avgjordes i våras, har nedflyttningsstriden avgjorts under hösten.

Minns att det såg ut så här i bottenstriden efter halva serien:

Kvarnsveden   24–30    11
Vittsjö             12–18     11
Hammarby     13–17     10
——————————-
Örebro            10–17     10
Göteborg        16–31       9

* Kampen om den sista damallsvenska platsen till 2018 är däremot inte avgjord. Däremot försvann skrällaget Assi ur kampen i går när man föll på hemmaplan mot Växjö med 3–2. Gästernas tre mål ser du här:

Därmed är det klart att antingen IFK Kalmar eller AIK spelar i damallsvenskan 2018. Det är fördel Kalmar, som är tre poäng före. Därmed räcker det med en Kalmarpoäng hemma mot Assi på söndag för att IFK Kalmar skall gå upp.

AIK spelar hemma mot Holmalund, i omgångens allra mest laddade match. Båda lagen har ju nämligen enormt mycket att spela för – men ingen av dem har sitt öde i egna händer.

Holmalund har ju trillat ner under nedflyttningsstrecket, med nio måls sämre målskillnad än Böljan. Det är stor fördel för Falkenbergsklubben, som avslutar hemma mot nedflyttningsklara Östersund.

Om Holmalund flyttas ned innebär det en mardrömsstart för den nya damfotbollssatsningen i Alingsås – den som skall kallas Alingsås FC. Överhuvud taget har det varit ett uselt år för västsvensk damfotboll med Göteborg FC i damallsvensk bottenstrid och risk att både Holmalund och Hovås Billdal åker ur elitettan. Dessutom misslyckades Jitex med att kvala sig upp.

* Så till England där det visade sig att Jessica Samuelsson drabbades av en värre fotskada mot Ungern i Borås än man hade trott.

Hon har opererats i dag, och risken är att Arsenalspelaren är borta i ett halvår. Därmed är två kantspelare borta ur landslagstruppen inför landskampen med Frankrike i slutet av november. Peter Gerhardsson lär få fundera lite över hur hans landslag skall möta snabba, franska anfallsspelare.

* Apropå England och Arsenal, så gjorde Fara Williams ett spektakulärt mål för Reading när man vann med 2–1 mot just Arsenal i i WSL Cup i helgen. Se själv:

* Så till Frankrike där PSG stärkte sina aktier i kampen om en Champions Leagueplats. Emma Berglund:s lag vann mot svensklaget Montpellier med 3–1, vilket gör att PSG nu är fyra poäng före Montpellier i tabellen.

* Slutligen till Tyskland, där Frauen-Bundesliga numera leds av uppstickaren Freiburg. Jag kan inte säga att jag är så säker på att de kommer att hålla hela vägen. Men Freiburg har verkligen ett ungt och otroligt intressant lag.

Man vann lördagens seriefinal mot Wolfsburg med 1–0 efter segermål från 18-åriga Giulia Gwinn. Det var Gwinns femte mål, vilket gör att hon delar andraplatsen i skytteligan med 23-åriga klubbkompisen Lina Magull.

Närmast bakom dem med fyra mål finns ytterligare en Freiburgtalang, den ännu 16-åriga Klara Bühl (född den 7 december 2000). Gwinn och Bühl är långt ifrån de enda tonåringarna som får speltid i obesegrade Freiburg, som nu leder tabellen med en poäng före Bayern München och tre poäng före Wolfsburg och Frankfurt. Utöver Freiburg är Turbine Potsdam enda obesegrade laget i ligan. Men Amanda Ilestedt:s gäng har för många kryss och är trots noll förluster redan åtta poäng från serieledning.

Pernille Harder

Ledaren av den tyska skytteligan är för övrigt Wolfsburgs Pernille Harder, som gjort sex mål. Men hon lämnade alltså Freiburg mållös. Så höjdpunkter från seriefinalen här.

Sett till länkat klipp ser Wolfsburg ut att ha haft ett rejält tryck mot Freiburgmålvakten Laura Benkarth i den andra halvleken. Och Freiburg hade tur, för Nilla Fischer:s lag verkar ha fått ett till synes korrekt mål bortdömt på slutet. För nog ser det ut som att Ewa Pajor befinner sig bakom bollen när Sara Björk Gunnarsdottir spelar fram?

Drömlott för Linköping – men nit för Rosengård

Alldeles nyss lottades 16 lag från elva olika länder in i Champions Leagues åttondelsfinaler. Utfallet blev så här:

Sparta Prag–Linköping
Gintra–Barcelona
Chelsea–Rosengård
LSK–Manchester City
Brescia–Montpellier
BIIK Kazygurt–Lyon
Fiorentina–Wolfsburg
Stjarnan–Slavia Prag

Lagen som står först inleder med hemmamatch 8/9 november. Returerna spelas 15/16 november.

Sveriges båda representanter börjar alltså borta. Rosengård ställs mot engelska svensklaget Chelsea med Hedvig Lindahl och Magdalena Eriksson. Tillsammans med Montpellier var det tuffast möjliga lottning för Malmöklubben. Med tanke på nuvarande form håller jag Chelsea som ganska klara favoriter i det dubbelmötet. Såg 65–35 i engelsk favör.

Svenskmöte blir det också mellan Fiorentina och Wolfsburg, där självklart tyskorna är megafavoriter. Noterbart i övrigt att isländska Stjarnan i Slavia Prag fick en lottning som gör det fullt möjligt för laget att ta sig vidare till vårens kvartsfinal.

För Linköping var de båda lagen från Prag de drömlotter som fanns att tillgå. Den tjeckiska huvudstaden är för övrigt första stad någonsin att få med två lag till åttondelsfinal. Och visst hade de svenska mästarinnorna flyt. Sparta är det sämsta laget av de åtta seedade. Här ser jag LFC som storfavoriter, det är minst 90–10 i svensk favör.

Apropå Linköping såg jag sent i går kväll Kristine Minde:s segermål mot Kristianstad. Norskan är en av damallsvenskans allra nyttigaste spelare. Hon är sällan glimrande, men alltid stabil. Dessutom har hon en fantastisk förmåga att göra viktiga mål.

Nu i höst har Minde gjort 1–0-målet i fem av lagets sju senaste matcher i damallsvenskan och Champions League. Otroligt imponerande.

Dessutom är ju Minde mer allround än de flesta andra spelare. Jag vet inte hur hon är som målvakt, men alla andra positioner löser hon klockrent.

Jag blir inte förvånad om hon gör ytterligare några viktiga mål den här hösten. Fast i damallsvenskan är det ju inte ens säkert att LFC behöver göra några fler mål.

För sett till vad som Rosengård visade upp på Valhalla i går känns det långt ifrån säkert att Malmölaget tar full poäng i de sista tre omgångarna. För efter målkalasen mot Djurgården och Cluj var det trubbiga och statiska Rosengård tillbaka igen.

Jag trodde möjligen att Anja Mittag skulle lyfta självförtroendet av att dels göra ledningsmålet mot Djurgården, dels visa vägen mot Cluj. Men inte ens det där 50:e Champions Leaguemålet verkar ha fått tyskan att lyfta på huvudet.

För mot Göteborg såg hon allt annat än självsäker ut. Hon stod för ett par riktigt grova missar i den andra halvleken, bland annat lyckades hon vid ett par tillfällen att skjuta över såväl målet som det fångstnät som finns bakom. Bland annat inträffade det vid en frispark från ett väldigt bra läge.

* I dag har landslagstruppen samlats i Göteborg inför fredagens VM-kvalmöte med Danmark. Dagens nyhet är att Sofia Jakobsson ansluter till samlingen för att träna med laget.

Jakobsson startade igen, och spelade 86 minuter i gårdagens 1–0-seger för Montpellier. Någon som är bättre utbildad inom rehabilitering efter knäskador än jag får gärna säga till om jag är helt ute och reser. Men visst känns det väl som fullständig idioti att Jakobsson direkt efter sin långa skadefrånvaro för korsbandsskada har spelat 45, 85 respektive 86 minuter inom åtta dagar?

Noterbart att Stina Blackstenius däremot fick inleda på bänken. Hon byttes in i 53:e minuten. Det blev dock inga svenskmål i den franska ligan i helgen. Däremot blev vann båda svensklagen PSG och Montpellier sina matcher med 1–0.

* Det tyska svenskmötet mellan Wolfsburg och Turbine Potsdam slutade 2–2 efter att lagen bjudit varandra på varsitt mål. Amanda Ilestedt utmärkte sig med en spektakulär brytning i den andra halvleken, och Nilla Fischer slog den öppnande passningen som ledde till 2–1-målet. Höjdpunkter finns här.

Utöver höjdpunkterna hann jag se några få minuter i matchupptakten innan jag stack till Göteborg i går. Uppfattade jag kommentatorn rätt hade Zsanett Jakabfi tackat nej till att vara med i Ungerns landslag den kommande samlingen. Stämmer det blir motståndet i Borås nästa tisdag ännu mer överkomligt. Jag har försökt hitta den ungerska truppen till Sverigematchen, men inte lyckats.

* Så till USA där det såg ut så här när Portland Thorns kom hem till Portland:

Spelmässigt var alltså inte finalen någon höjdare. Även publiksiffran på 8124 var en liten besvikelse. Den amerikanska ligan ligger annars flera klasser före de europeiska när det gäller publikintresset.

Snittet i grundserien blev 5083 åskådare. Flest hade förstås Portland Thorns med 17 653. Deras lägsta publiksiffra den här säsongen var 14 471, fler än det någonsin varit på en damallsvensk match. Faktum är att Portlands bottenrekord alla kategorier (drygt 9600 åskådare) också är högre än det damallsvenska publikrekordet.

Sämst publiksnitt i år i NWSL hade FC Kansas City med 1 788. Det är det bara Eskilstuna United som slår i damallsvenskan.

Apropå NWSL blev Christine Sinclair första spelare att vinna fyra proffstitlar i USA. Hon vann WPS 2010 med FC Gold Pride och 2011 med Western New York Flash. Nu har hon vunnit NWSL två gånger med Portland. Hon har dessutom 4–0 i ligafinaler.

Assi är ett bra lag – som inte vill liknas vid Piteå

I kväll gjorde jag en utflykt till Kungsbacka för att kolla in Assi, som inför avspark var ett potentiellt damallsvenskt lag till 2018.

Kalixlaget kommer fortfarande att ligga kvar på damallsvensk plats inför de tre slutomgångarna, men efter 3–3 mot Kungsbacka i kväll ger jag framför allt AIK, men även IFK Kalmar större chanser att ta den där andraplatsen som leder upp i finrummet.

Assi har ju nämligen kvar att möta både Växjö och just IFK Kalmar under slutomgångarna, och jag har svårt att tro att Kalixlaget går rent i de matcherna, vilket de sannolikt måste göra.

För AIK väntar hemmamöte med Uppsala under lördagen. Vinner man den tror jag att Solnalaget går upp. AIK har ju nämligen tre hemmamatcher under slutomgångarna, och den enda bortamatchen går mot avsågade jumbon Hovås Billdal.

Jag tror alltså inte att Assi står distansen ut. Men vem vet, nykomlingen har ju stått för skräll på skräll under året – kanske har de sparat den största till serieavslutningen.

Jag kollade alltså in Kalixlaget i kväll. Det var en regnig och rätt höstruskig fredagskväll i Kungsbacka. Det blev alltså sex mål, och kvittering på övertid – men trots spänningen var det ingen speciellt välspelad historia.

Kungsbacka har jag sett rätt många gånger i år, och de har en handfull individuellt skickliga spelare, med potential att spela på högre nivå framöver. Däremot är Kungsbackas lagspel mediokert. Man har en tendens att bli väldigt utspridda över planen.

Assi var tvärtom. Laget agerade verkligen föredömligt som ett lag, tajt och disciplinerat. När man vann bollen ställde man om snabbt framåt. De två första målen gjordes just på snabba kontringar.

Efter matchen sa jag till Fredrik Söderholm att jag såg likheter i spelsätt med ”grannen” tolv mil bort, Piteå. Fast det såg Assitränaren inte som någon komplimang. Han sa:

”Jag gillar Stellan, men inte liknelsen med Piteå.”

Söderholm tyckte att jag hade valt en dålig dag att kolla in hans lag, för enligt hon hade Assi underpresterat i matchen, och han var långt ifrån nöjd – trots att poängen räddades på hörna på övertid.

Söderholm menade att hans lag normalt sett brukar vara betydligt mer spelförande och bollvårdande. Dessutom var han väldigt missnöjd med att för första gången under året ha släppt in mål på fasta situationer.

Kungsbacka gjorde nämligen sina två första mål i samband med hörnor och det tredje på ett inlägg i en ”hörnliknande” situation. Assis försvarsspel på inlägg var verkligen bristfälligt. För hemmalaget hade fler klara målchanser på hörnor än de som blev mål.

Å andra sidan skall det sägas att jag under hela året har tyckt att Kungsbacka slagit väldigt bra hörnor. I varje fall såtillvida att bollen har slagits in på farliga ytor. Däremot har jag tidigare under året tyckt att man startat sina inlöp för långt ut, eller för sent, vilket har gjort att hörnorna inte blivit så farliga som de borde. Men i kväll fick alltså Kungsbacka utdelning.

För Assi kommer det alltså sannolikt att krävas full poäng i de tre avslutade omgångarna om laget skall lyckas gå rakt igenom elitettan. Söderholm sa att man har en budget på cirka 4,5 miljoner kronor i år. Kollar man på förbundets genomgång av ekonomin för klubbarna i elitettan för 2016 ligger Assi väl till rent ekonomiskt.

Dock har ju laget väldigt dyra resekostnader. I år flyger man till elva av 13 bortamatcher. Så på resefronten skulle man få lägre utgifter i allsvenskan, där det ju bara skulle bli nio flygresor.

Det om elitettan. Nu en kort genomgång av den internationella damfotbollshelgen.

Höjdpunkten är förstås finalen i NWSL, som spelas på lördag 22.30, svensk tid, mellan North Carolina Courage och Portland Thorns. Matchen skall direktsändas på ligans hemsida.

En annan höjdpunkt sker på söndag 15.00. Då är det nämligen toppmatch i Frauen-Bundesliga, och tillika svenskmöte. Amanda Ilestedt och Turbine Potsdam åker nämligen de cirka 20 milen till Wolfsburg, där de bland annat stöter på Nilla Fischer. Matchen sänds på DFB-tv.

I Frankrike är helgen mest intressanta match söndagens Parisderby mellan Paris FC och PSG. För Montpellier väntar hemmamatch mot Guingamp. Där hoppas jag att bara två svenska spelare får speltid…

I England får inga svenska spelare speltid i helgen. Där är det nämligen uppehåll i helgen, varför vet jag inte. Apropå engelska lag kan jag inte släppa Fran Kirby:s ”segermål” mot Bayern München från i fredags.

Målet kommer 1,24 in i klippet nedan. Men följ inte bollen, utan kolla in Kirby, som befinner sig bredvid domaren, i övre bildkanten. Kolla hur tidigt Kirby ser luckan och startar sin löpning, och hur många meter hon får innan Bayernbacken Verena Faisst inser faran. Härlig speluppfattning. Dessutom följt av ett underbart snyggt avslut.

En annan snygg sak är hur Magdalena Eriksson tröstade sin tidigare lagkompis i Linköping, Fridolina Rolfö, efter slutsignalen:

Slutligen till Norge, där LSK troligen säkrar sin fjärde raka titel på söndag. Vinner man borta mot Kolbotn är saken klar redan i tredje omgången från slutet.