Med 18 poäng kvar att spela om känner jag att det bara är tre lag kvar som kan vinna SM-guldet – Rosengård, Vittsjö och Göteborg.
Övriga lag har minst sju poäng upp till serieledande Rosengård, och det känns inte rimligt att något lag skulle kunna ta in så många poäng på Malmöklubben.
Det känns knappt rimligt att något lag skall kunna ta in fyra poäng – vilket är avståndet ner till tvåan Vittsjö. Rosengård är således otroligt nära guldet.
I går säkrade Växjö i praktiken en plats ovanför nedflyttningsstrecket genom att vinna mot Linköping med 1–0. Sitt damallsvenskan kontrakt har den småländska klubben däremot inte säkrat – det är en ekonomisk fråga som kommer att avgöras av licensnämnden. Även Linköpings framtid i damallsvenskan ligger ju för övrigt i händerna på licensnämnden.
Linköping är så långt efter Rosengård att de får koncentrera sig på att försöka nå Europaspel. Fast möjligheterna minskade dramatiskt i går.
Den bild man i första hand bär med sig från matchen Växjö–Linköping är Violah Nambi:s sanslösa glädje över segermålet.
Det var Nambis första damallsvenska mål någonsin, och man blir ju varm i hela kroppen över att se vilken lycka det målet gav.
Mindre lycklig blev man över Linköpings insats i matchen. För drygt två veckor sedan såg jag ett starkt LFC på Gamla Ullevi. I går var östgötarna väldigt långt ifrån starka.
LFC var väldigt passivt från start och skall tacka högre makter för att man hade 0–0 i paus. Växjö borde ha gjort minst ett mål före paus. Bland annat stod Mimmi Strömgren för en grov miss efter att hon snott bollen av Emma Holmgren och fått öppet mål.
LFC hade periodvis otroligt dålig passningskvalitet. På den punkten var Växjö överlägset bättre. Kanske att LFC hade 5–0-segern från premiären i bakhuvudet och trodde att det skull gå lätt. Samtidigt är det ingen stor skräll att passningsspelet är ett problem för den här LFC-upplagan. Flera av klubbens landslagsspelare har ju sina stora styrkor i fysik och aggressivitet och inte i passningsskicklighet.
Nu är guldet helt kört för Linköping. Det är nio poäng och 18 mål upp till Rosengård – det tar man inte ens in med full poäng i återstående omgångar. Det är även både många poäng och många lag att passera om man skall kunna bli tvåa.
Redan på fredag spelar LFC nästa match. Då tar man emot höstens lag – Eskilstuna. Sett till de fyra senaste omgångarna är United seriens mest formstarka lag med tio poäng. Totalt efter VM-uppehållet har bara Rosengård (21 poäng) tagit fler poäng än Eskilstunas 19. United är hett, och har nu tagit in sju poäng på LFC efter uppehållet.
Vid Unitedseger i Linköping byter för övrigt lagen plats i tabellen. Sett till den senaste omgången känns det som ett rimligt utfall. Samtidigt är Linköping otroligt ojämnt, så de kanske gör en toppmatch på fredag.
En glädjande nyhet från damallsvenskan som jag glömde nämna i går är ju att Jessica Samuelsson äntligen är tillbaka i spel igen. I söndags spelade hon sina 32 första minuter i damallsvenskan sedan hon lämnade för Arsenal sommaren 2017. Det var en på alla sätt välkommen comeback. Nu håller man både tummar och tår för att Samuelsson kan hålla sig frisk och hel framöver.
I övrigt på nyhetsfronten noteras att Svenska fotbollförbundet valde att inte offentligt redovisa ersättningsnivåerna för spelarna i dam- respektive herrlandslag – de nöjde sig med att säga att ersättningarna är rättvisa. Vi får se om DO accepterar att hålla siffrorna hemliga, eller om summorna blir offentliga.
Jag håller i och för sig med förbundet om att spel i landslaget inte skall jämställas med att vara anställd. Men om förbundet nu har rättvisa och jämställda ersättningar fattar jag inte varför ledningen kämpar så hårt med att dölja nivåerna. Skäms de över de ersättningar de betalar ut?
I Finland har man tagit klivet fullt ut till jämställda landslagsersättningar. På sätt och vis lär det ju vara enklare än i Sverige, då det finländska herrlandslaget i princip aldrig spelar in några framgångsbonusar. Fast just nu har ju faktiskt de finländska herrarna en bra chans att kvala in till EM, på så sätt var det här bra tajming för damerna.
I Jamaica är man däremot långt ifrån några jämställda ersättningar. Spelarna i damlandslaget strejkar nu i väntan på att få betalt för VM. Så här skrev forwardsstjärnan Khadija Shaw på sitt Instagramkonto för ett tag sedan:
https://www.instagram.com/p/B17B-_tBg9-/
Och här är en artikel där målvakten Nicole McClure ger sin syn på saken:
Vi får se om Jamaica kommer till spel i förkvalet till OS i månadsskiftet. Khadija ”Bunny” Shaw har däremot kommit till spel i den franska ligan. Hennes start i Bordeaux går inte att benämna som något annat än succé.
Efter två omgångar i ligan står Shaw på fyra mål. Hon har gjort två per match, och ligger trea i skytteligan efter de båda femmålsskyttarna Ada Hegerberg och Kadidiatou Diani.
Det är för övrigt Lyon, PSG, Montpellier och just Bordeaux som har full poäng efter två ligaomgångar.
Nämnda Hegerberg är en av 55 spelare som kan komma med i den internationella spelarorganisationen Fifpros världslag för säsongen 2018/19. Det kan även den svenska trion Hedvig Lindahl, Nilla Fischer och Kosovare Asllani. Kul med tre svenska nomineringar.
Noterbart på listan är att skytteligasegraren från Frauen-Bundesliga, Ewa Pajor inte finns med. Udda med tanke på att polskan gjorde hela 24 mål, vilket var bästa noteringen i tyska ligan sedan 2011.
Minst lika förvånande är att för mig helt okända Rayo Vallecanoforwarden Oriana Altuve från Venezuela är nominerad. Under aktuell säsong gjorde Altuve två landslags- och tio ligamål. Just Venezuela känns väldigt överrepresenterat. Man har nämligen även med La Corunas Michelle Romero på listan.
När det gäller nästa VM-slutspel återstår nu åtta kandidater till att arrangera mästerskapet. Klart är att det inte kommer att arrangeras i Europa. Det blir att resa till Sydamerika, till Asien eller till Oceanien.
I morgon 14.00 är det avspark i sextondelsfinalerna i Champions League, och Bayern München har landat i Sverige.
Till Schweiz där landslagets storstjärnor de senaste åren har hetat Ramona Bachmann och Lara Dickenmann. Men det är en tredje spelare, Ana Maria Crnogorcevic, som numera toppar listan över flest landslagsmål för Schweiz. Den 28-åriga Portlandspelaren gjorde i förra veckan sitt 54:e landslagsmål.
Apropå antal landslagsmål har det förvånat mig att Kanada inte spelat några landskamper i höst. Christine Sinclair är ju bara två mål från att tangera Abby Wambach:s världsrekord i antal landslagsmål, och tre ifrån att ta över det själv. Om jag hade varit ansvarig på det kanadensiska förbundet hade jag bjudit in något blåbärslag till Vancouver för att ge Sinclair möjligheten att slå rekord på hemmaplan. Och jag hade gjort det fortast möjligt. För det skulle ju kunna hända att 36-åringen skadar sig.
Sinclair ligger för övrigt även tvåa i skytteligan i amerikanska ligan, NWSL. Men där har hon hela sex mål upp till fantastiska Sam Kerr. Australiskan gjorde två mål till i går och står nu på 15. Kerrs eget rekord lyder på 17 mål på en säsong – två kvar dit alltså.
En nyhet från förra veckan är att Irlands nya förbundskapten heter Vera Pauw. Den meriterade holländskan har tidigare varit förbundskapten för Skottland, Holland, Ryssland och Sydafrika, samt att hon varit rådgivare åt Thailand.
Slutligen noteras att det strömmat norska spelare ut i de europeiska ligorna den här sommaren. I går blev ju Lisa Marie Utland klar för Reading, och i förra veckan var det Kolbotns målvakt Aurora Mikalsen som skrev på för Manchester United.
Även om Utland gick via Sverige finns nu en debatt i Norge om att toppserien håller på att brandskattas på sina bästa spelare. I sommar har bland annat följande spelare lämnat toppserien: Ingrid Syrstad Engen (Wolfsburg), Guro Reiten (Chelsea), Amalie Eikeland (Reading), Karina Sævik (PSG), Kristine Björdal Leine (Reading), Cecilie Kvamme (West Ham) och nu Mikalsen.
Det innebär att tolv av 20 spelare i förbundskapten Martin Sjögren:s senaste landslagstrupp är utlandsbaserade. Jämför man med Sverige var bara åtta av de 23 spelarna i Peter Gerhardsson:s senaste trupp utlandsbaserade.
Den norska debatten är för övrigt inget nytt. Den fanns redan för två år sedan.
En blogg om internationell damfotboll 
Ja, nu har både guldchanser och WCL-chanser minskar rejält för flera lag, inte minst LFC. Som du säkert minns argumenterade jag länge emot att det till slut skulle vara fyra placeringar mellan Rosengård och Linköping i sluttabellen. Nu ser det ut som du får rätt och mer därtill. Det kan mycket väl bli så att LFC missar även den minsta medaljen, en av få säsonger. Det var ett fattigt spel LFC visade upp igår. VDFF var både hetare och bättre på det mesta och vann helt rättvist. Trassel i klubben kan kanske åtminstone på kort sikt vara tändvätska för laget och spelarna. De inser att de får jobba med det de kan påverka. När det gäller spel finns vissa paralleller till Eskilstuna. De kan bli farliga kommande säsonger om de gör en bättre säsongsstart. Det verkar vara ett ”höstlag”.
Angående SvFF och ersättningar blev det precis som väntat – de slingrar sig som en mask på metkroken och lägger fram massor av reservationer för att landa i att ersättningarna är rättvisa. På det 24-sidiga svaret till DO står det naturligtvis mycket mer, men det blir allt mer uppenbart att de vill dölja något. SvFF inser självfallet att deras defintion av rättvist antagligen ligger långt ifrån vad de flesta skulle uppfatta som rättvist. Rättvist betyder tydligen inte lika mycket i ersättningar för SvFF. Istället låtsas de att det är yttre faktorer och ersättningar från UEFA och FIFA som styr ersättningsnivåerna. De avhändar sig på det sättet ansvaret. De har tydligen inte fattat (vill fatta) att de är en omfördelningsinstitution för att uppnå det de vill och det som gagnas de flestas utveckling. Det är ”rättvist” utifrån de förutsättningar och reservationer de själva definierar. Kanske nästan lika kreativt som turistvisum i Elitettan? Genomuselt (det du Johan) om DO accepterar att de exakta delarna och summorna inte redovisas. Nu blir det väl en fortsatt fajt mellan jurister på ömse sidor av skranket….
Angående United kan´de blir farliga men mest sannolikt kommer Rosengård
att sno de bästa spelarna och United får börja om på ruta noll igen.
Jag tror för att United ska kunna bli ett stabilt topplag/lag bland de 5-6 bästa krävs nog att AFC Eskilstuna försvinner för gott. Det är nog inte slump att deras flytt till Eskilstuna har påverkat United negativt när det kommer till sponsorer och publik. Lägg därtill ytterligare två elitlag (Smederna och Guif) så säger det sig självt att det är tuff konkurrens om publik och sponsorer.
Vilka tror du Rosengård skulle kunna vara intresserade av? Jag tror bara att det är Kullashi som drar till sig intresse från Malmöklubben.
Rogic har ju haft en bra höst hittills och bör nog tilldra sig ett visst intresse.
Genomuselt är ett bra ord…
Mmmmm….kanske, om det används glest, med måtta och kommer fler till del.
Jag tror att du har missuppfattat det här med ersättningarna. SvFF har noga redovisat ersättningarna – för båda landslagen – för DO. Om du läser hela svaret får du också se vilka argument de har för att inte offentliggöra de exakta nivåerna för allmänheten. Skam tycks inte vara ett av skälen.
Tack. Jag hade missförstått lite, och har nu reviderat inlägget lite.
Men självklart skriver inte SvFF att de skäms för att redovisa de exakta avtalen. Men kan du förstå varför de tidigare har kämpat så hårt med att inte berätta att de har rättvisa och jämlika avtal? Jag kan inte förstå det, och känslan är fortsatt att det finns något konstigt med i bilden.
Jag delar inte din uppfattning att förbundet har försökt att mörka sitt jämställdhetsarbete de senaste åren. Snarare tycker jag att företrädare under en viss tid ganska hårdnackat hävdat att avtalen är rättvisa och jämställda.
Hur ser du på röran efter Fotbollsgalan och Nilla Fischers tal, där generalsekreterare Håkan Sjöstrand gjorde allt för att dölja att avtalen var rättvisa? Minns det här, och det här.
Jag har nu också läst SvFF svar och den bild jag hade tidigare och kommenterade ovan kvarstår i allt väsentligt. Sprängstoffet, nämligen absoluta tal för ersättningar med mera, har de lagt i sekretessbelagda bilagor. Här hänvisar de till att det är för spelarnas skull samt att det kunde vara negativt för SvFF om det blev offentligt. Jag har svårt att tro att det är spelarna eller deras förhandlingspart som varit drivande i att sekretessbelägga siffrorna. Snarare är det SvFF och kanske har det till och med varit ett villkor från deras sida för att det alls skulle slutas ett avtal, någon som för övrigt drog ut på tiden innan det blev av (förnyades).
Varför vill då SvFF hålla detta hemligt? Det är ju inte så att det är en företagshemlighet i likhet med konkurrensutsatta företag på en marknad. SvFF har skaffat sig monopol och agerar utifrån det. En anledning kan vara att om nivåerna blev officiella skulle exempelvis FIFA och UEFA kunna peka på att det skiljer mellan SvFF officiella hållning kring ersättningsnivåer och hur de själva agerar på hemmaplan, trots att de har ekonomiska resurser att ändra på detta. Det skulle således försvaga SvFF argumentation i internationella sammanhang att inte ”sopat rent framför egen dörr”. En annan anledning kan vara att om de absoluta talen blev kända för allmänheten, spelarna och deras förhandlingsparter, så skulle röster höjas för en ytterligare ekonomisk utjämning. SvFF ser kanske att de skulle bli svårt att ”hålla emot” i det långa loppet. Kort sagt vill de disponera ”kassakistan” där de riktigt stora pengarna finns enligt eget gottfinnande. Så nog finns det motiv till SvFF:s hemlighållande och vilja att tala tyst om detta. Dessutom sannolikt fler saker än de två exempel jag nämnt ovan.
En springande punkt i SvFF svar är att de anser att spelarna inte är arbetstagare i diskrimineringslagens mening. Om det är så att hela frågan och DO:s ärende skulle falla på detta, så är det förvånande att DO själva skulle öppna detta ärende om svaret var så uppenbart. Då har DO dåliga jurister. Även om DO skulle hålla med om att spelarna inte är arbetstagare, så är det i sig inget motiv för att inte jämna ut ekonomiska ersättningsnivåer, särskilt som SvFF gärna pratar om rättvisa och jämställdhet. Det aktualiserar återigen vilka ersättningar som SvFF ger till klubbarna när de tas ut till landslagsspel. Vem får låna (tvingas låna ut) en arbetsgivares (klubbarnas) arbetstagare (spelare) under långa perioder varje år, utan någon ersättning till arbetsgivaren någon annanstans på arbetsmarknaden? Detta särskilt som arbetsgivarna är i en ekonomisk krisbransch.
SvFF pekar också på vägledande tredjedelsprincip, det vill säga hur externa intäkter genererade av damer och herrar fördelas, där en tredjedel går till respektive spelargrupp. Här uppstår enligt SvFF det stora glappet i absoluta siffror mellan damernas och herrarnas totala ersättningar (bonusar mm) av olika slag. Att åberopa denna princip ger dem anledning att hävda jämlika, rättvisa och jämställda ersättningar. Då blir det också viktigt för SvFF att närmast föra fram denna princip som närmast gudagiven och oföränderlig. Den kan inte ifrågasättas. Men självfallet kan den det.
Det 24-sidiga svaret i övrigt innehåller mängder av annan text som inte direkt är relaterad till de frågor DO ställt till SvFF. En positiv tolkning är att SvFF vill vidga sammanhanget kring frågorna så mycket som möjligt i syfte att göra svaren mer begripliga. En mindre positiv tolkning är att de vill lägga ut dimridåer och förminska frågan samt utmåla sig själva som offer för yttre omständigheter de själva inte kan påverka, eller endast osäkert påverka på ytterst lång sikt. Samtidigt påpekar de på snart sagt varje sida att de själva står för de goda krafterna.
Tyvärr gav SvFF rapport bara högst halva svaret, som väntat. För övrigt hade denna fråga förtjänat en egen artikel, snarare än att klämmas in mellan matcher och klipp.