I kväll avslutas den 16:e omgången i damallsvenskan med matchen Växjö–Linköping. I hemmalaget fortsätter det att hända saker.
Sportchefen Frida Andersson har nämligen fått sparken. Orsaken är klubbens dåliga ekonomi. Jag har dålig inblick i Växjö DFF, så jag vet inte exakt vad Andersson har gjort i klubben. Men hon har ju hela tiden varit ansiktet utåt, och det känns inte speciellt lovande att hon nu tvingas lämna. Själv säger hon så här till Smålandsposten:
”Jag tycker det är oerhört tråkigt att inte får vara med och fullfölja säsongen. Dessutom kan jag inte sjösätta mina planer på ett utökat samarbete med övriga lokala föreningar vilket hade kunnat göra Växjöregionen ännu starkare på damsidan.”
Jag har ju flera gånger ifrågasatt klubbens kontinuitet. För exakt två år sedan var ju exempelvis Pierre Persson klubbens tränare. Sedan dess har man även hunnit med Pierre Fondin och Henrik Larsson innan duon Maria Nilsson och Magnus Olsson tog över i somras.
Det känns tyvärr som att Växjö DFF kännetecknas av dåligt ledarskap. Det här året har det exempelvis hänt väldigt mycket. Ordförande Ove Dahl lämnade i mars. Ungefär en månad senare valdes Claes Lövgren till ny ordförande. Han hann dock lämna redan innan midsommar. Även klubbchefen Anders Bergstrand har lämnat sin heltidstjänst i klubben och som bekant har nyckelspelarna Anna Anvegård och Jelena Cankovic nyligen flyttat till Rosengård.
Det känns i högsta grad svajigt i Växjö DFF. På hemmaplan har laget dock varit ganska stabilt. På sju matcher har man bara en förlust, och målskillnaden är 8–7. Det talar alltså för en jämn match i kväll.
Linköping får klara sig utan Nilla Fischer, som kan ha spelat färdigt den här säsongen. Det är en en inflammation i hälsenan som ställer till det.
I går vann Rosengård bekvämt över Djurgården med 3–1. Det är ett resultat som innebär att Malmöklubben har fyra poängs lucka till Vittsjö med sex omgångar kvar att spela. Rosengårds återstående spelschema är:
Göteborg (b)
KIF Örebro (h)
Kungsbacka (b)
Linköping (h)
Vittsjö (h)
Kristianstad (b)
Utöver Kungsbackamatchen har man alltså bara lag på övre halvan kvar att möta. Jag tror att Rosengård kommer att ta hem guldet. Men jag tror inte att de kommer att gå rent. Om Göteborg vinner på söndag kan det bli en intressant höst.
För övrigt hade Kungsbacka DFF sökt dispens för att få spela en match på hemmaplan (Tingbergsvallen) i årets serie – och det var just mötet med Rosengård. Tyvärr fick inte KDFF någon dispens. Jag skriver tyvärr för att jag tycker att de borde ha fått det. Att få spela en match i sin egen hemstad hade väl inte varit för mycket begärt?
Apropå Rosengård fick vi igår det definitiva beskedet om att Lisa-Marie Utland lämnar klubben. Ryktet säger att hon inom kort presenteras som nyförvärv hos engelska WSL-klubben Reading.
Tillagt i efterhand: Inom kort visade sig i det här fallet innebära inom 20 minuter…
I och med att Utland lämnar damallsvenskan är det i princip klart att det blir en svensk skyttedrottning i serien för första gången sedan 2019. Hon stannar ju nämligen på nio mål – två färre än ledande Rebecka Blomqvist. De utländska spelare som kommer närmast bakom är Frida Maanum och Heather Williams på fem mål vardera.
Slutligen noterar jag en trevlig nyhet. En stor orsak till att jag startade den här bloggen var att jag saknade uppföljning av svenska utlandsproffs. Men från och med i dag har Fotbollskanalen startat just en sådan proffskoll.
I den fick jag dessutom lära mig att den tidigare Göteborgsmålvakten Louise Högrell skrivit på för norska Avaldsnes i sommar. Och att hon debuterade med hållen nolla i helgen. Jag fick även bekräftat det jag haft på känn, att Lyns Mimmi Löfwenius är gravid igen.
Så vem vet? Kanske att den här bloggen snart är överflödig…
En blogg om internationell damfotboll 
Kaoset i Växjö verkade inte ha stört dom på plan för oj så de körde över LFC i kvällens match. Även om LFC var riktigt dåliga så gjorde förstås också Växjö en stark insats med skador både inför och under matchen och med viktiga spelare avstängda.
För LFC:s del så är nog säsongen effektivt över nu då chansen på topp 2 måste sägas vara nära på noll med tanke på att man b l a har Piteå och Rosengård kvar att möta på bortaplan och har 5 poäng upp till Vittsjö.
Ojämnheten i år är för mig obegriplig för även om man inte har seriens mest märkvärdiga backlinje så ska resten av laget vara tillräckligt bra för att kunna undvika dessa avgrundsdjupa dalar. Jag tvivlar inte på lagledningens taktiska förmåga men däremot verkar det fasligt svårt att få spelarna att prestera ett jämnare spel och på det området har det nog faktiskt t o m blivit sämre i år jämfört med ifjol när det var mer jämngrått säsongen igenom.
Än är det några varv kvar innan OBOS Damallsvenskan spurtar mot mål, men redan nu kan vi snabbsummera prestationerna på planen. Årets överraskningar var givetvis Vittsjö (bättre än väntat) och KIF Örebro (nästan sensationellt bra.) Besvikelserna, eller rättare sagt flopparna stod Djurgården, Linköping och i viss mån Piteå för. DIF är ett mysterium, nerflyttningskandidat trots ett på papperet väl så slagkraftigt lag. Det var tydligen ett luftslott, och med trolig degradering, spelarflykt en masse och allt i spillror är det bara att kavla upp ärmarna och börja om på nytt – om orken och resurserna finns.
En annan gåta är Linköpings FC. Lite svårt att fatta hur en så många talangfulla spelare, rutinerade såväl som unga och lovande, kan prestera så litet och så ojämnt. SVT:s expert Daniel Nannskog hade tippat ”guldhatt på” för LFC och han var inte helt ensam om detta innan säsongen rullade igång. Nu grubblar samme Nannskog (och alla vi andra) bland annat över varför den namnkunniga anfallstrion Hurtig-Blackstenius-Larsson inte levererar mer, landslagsstjärnor som de är. (Kanske är det just landslaget som är ”prio ett”, omedvetet eller ej.) Men inte är det bara de tre utpekade som ska ställas till svars för svajigheten i prestationerna, det är snarare fråga om en slags kollektivskuld – och det är inte ett tränarbyte som behövs. Kanske är det i stället dags att kalla in psykologer, hypnotisörer och diverse trollkunniga för att lösa upp knutarna i god tid inför nästa säsong?
Ja, så var det Piteå IF, regerande mästarlag, som har tappat både sisu och den medvind som gav segermarginalerna 2018. Själv hade jag tippat PIF som kämpastark försvarare av SM-guldet, fast det var innan startskottet gick i våras…
Ja som tur är går inte allting i enlighet med förhandstipsen. Vad Linköping beträffar är min uppfattning att ”landslagsanfallarna” hissats för högt upp i skyarna. Bortsett från två påpassliga mål under VM var inte Stina speciellt vass offensivt. För Linas del tycker jag att hon i ett antal matcher varit väl försiktig i dueller vilket kan vara förståeligt med tanke på skadehistoriken och för Mimmi är det bara att konstatera att hennes härliga inställning och snabbhet inte förmått kompensera för en bristfällig teknik och skärpa (vilket påminner en del om Stina också). Jag har hävdat tidigare och gör igen att det finns betydligt mer formstarka spelare att välja på i damallsvenskan så hoppas Gerhardsson vågar sig på något byte till kommande landskamper.
Ifjor var det bara Skånelagen (FCR, Kristianstad o Vittsjö) som förmådda vinna mot Piteå. Min teori är att betydligt fler lag har lyckats knäcka koden för att stå emot Piteås presspel och hitta svagheterna i deras försvarsspel. Utan några anmärkningsvärda nyförvärv inför året och med Ikidi skadad i några matcher ligger laget nog i närheten av den placering som kapaciteten medger.
Det är inte så många som lyckats vinna mot Piteå i år heller. Däremot har mästarna kryssat sig bort från guldstriden.
Vinst eller oavgjort för Piteå (skillnaden i år jmf med 2018) ligger som jag ser det ändå i det faktum att betydligt fler lag har lyckats knäcka koden för att stå emot Piteås presspel och hitta svagheterna i deras försvarsspel.
Absolut. Lägg till att Piteå haft fler skador samt att de lyckats sämre med sina fasta situationer.
Joel – Jo, förvisso var Blackstenius två mål i VM ”påpassliga” men dom båda mot Kanada och Tyskland var dessutom en stor anledning till att vi ens nådde semi och sen tog brons. Blackstenius var dessutom väldigt löpvillig och arbetsvillig och ofta ett hot framåt i VM och jobbade dessutom bra i defensiven. Så hon bidrog med en hel del, liksom hon gjorde i OS (med 2 mål) samt i EM sist med 3 mål. Sen har knappast Gerhardsson varit olycklig med valet av sina LFC spelare i landslaget och dom (Hurtig, flera mål i VM kvalet och 1 i VM, Blackstenius, som nämts och Larsson, ofta inhoppare och målgörare i trän landskamper t ex), har på olika sätt och i olika grad bidraget till landslagets framgångar, kvalificering till VM och bronset i EM. Så att dom har varit formsvaga i DA behöver inte ses som ett misslyckande av dessa spelare i landslaget. Vilket antagligen inte Gerhardssom tycker – däremot så håller jag helt med om att både Janogy, Anvegård med flera nya spelare får chansen att visa upp sig och får speltid – men Blackstenius och Hurtig är i landslaget för att stanna och finns ingen anledning att byta ut dom, för att dom är formsvaga i LFC – det är en annan historia.
Något är det som är fel med LFC.
I en intervju strax innan Växjömatchen skulle starta fick Stina Blackstenius frågan som ungefär handlade om vad som hade hänt i LFC under matchuppehållet. Hon svarade att hon inte visste eftersom hon hade varit med landslaget. Borde det inte varit en uppdatering till henne?
Under uppehållet figurerade Unogård i Nordirland där han följde Norges förberedelser och match i EM-kvalet. Detta som ett led i sin tränarutbildning.Viktigt att tänka på sig själv, eller hur?
Samtidigt har både Angeldahl, Oscarsson och Maanum kontrakt som inte gäller för nästa säsong. En inte allt för vågad gissning är att de försvinner. Risken är väl att några som redan har kontrakt också flyttar för att få mer utmaningar i likhet med Aslannis agerande eftersom den här säsongen är mer eller mindre helt körd för LFC.
Dålig ledning och dålig ekonomi ger dålig moral och dålig placering i tabellen. Trist men inte oväntat.
Utgående kontrakt har också målvakten Hilda Carlén. Någon som minns att hon värvades till Linköping ifjol för att ersätta Cajsa Andersson? Strax därefter blev hon (Carlén) gravid och har nu sina sköna mammalediga dagar hemma i Skåne. Skulle gissa att hon, när barnledigheten är över, kommer att värvas av någon sydsvensk/skånsk klubb.
Ett bra initiativ av Fotbollskanalen om de gör regelbunden ordning av ”proffskollen”.
Sen kan man förstås tycka att det kunde ha kommit långt tidigare. I samband med att flera av de europeiska ligorna blivit tillgängliga för alla och envar med fotbollsintresse och lyftet efter sommarens VM var väl läget för bra för att motstå denna gång.
Skulle bloggen bli överflödig? Knappast då de initierade inlägg som erbjöds här ligger långt före andra (medie)källor i kvalitet.
Nej, Johan Rydén och hans blogg kan aldrig bli överflödig(a)! 🙂