Cupsemifinaler, världsrekord, Rolfö, Berglund och Jakobsson

Det blir cupfinal mellan Göteborg och Kristianstad den 1 maj. Det hade jag inte tippat inför vårens gruppspel, även om det inte heller kändes jättelångsökt. För det är ju ändå tvåan och fyran i fjolårets damallsvenska som gått hela vägen.

Göteborg vann som väntat mot Djurgården. Men det blev betydligt mycket jämnare än jag hade trott. Det var ju först 35 sekunder in på förlängningens övertid som Julia Zigiotti Olme avgjorde till 2–1.

Den officiella statistiken säger 15–1 i avslut på mål och 12–0 i hörnor. Det där bekräftar att Göteborg var rimliga vinnare. Samtidigt tycker jag nog att siffrorna är lite missvisande. Dels för att Djurgården aldrig kändes ofarligt. Jag såg dessutom ytterligare några Djurgårdsavslut – bland annat var Mia Jalkerud frispelad i första förlängningskvarten. Dels för att Djurgården länge hade ganska god kontroll i defensiven.

Gästerna satte nämligen en hög och fin press från start och störde Göteborgs spel rätt rejält i den första halvleken. Det var också genom bra press som gästerna tog ledningen. Olivia Schough stod för ett högklassigt agerande när hon snodde bollen från Taylor Leach och sedan skar in framför Göteborgsbacken och placerade in bollen i krysset.

Ju längre matchen led, desto oftare hittade Göteborg genom Djurgårdens press. Jag har skrivit det förr, men gör det igen – Göteborg spelar verkligen en väldigt fin fotboll. Det handlar om precis den typ av fotboll jag gillar bäst. Det är ett spel som bygger på en bra passningskvalitet, och på passningar på spelare som kommer med fart. Anfallen innehåller ofta uppspel, tillbakaspel, utspel på kanterna, inlägg/inspel och avslut. Jag kan faktiskt inte minnas när jag tidigare sett ett svenskt klubblag spela en så fin fotboll i match efter match.

Tittar vi på spelarkritik måste väl Göteborgs nyförvärv Vilde Böe Risa vara damallsvenskans mest spelskickliga innermittfältare? Norskan har kanske inte Caroline Seger:s fantastiska bollkontroll, men Böe Risa är flera nivåer vassare när det gäller att slå öppnande passningar framåt. Medan Seger oftast söker passningar i sidled eller bakåt letar Böe Risa alltid först efter offensiva alternativ.

För att kunna spela den typen av fotboll som Göteborg gör måste man ha forwards med fin bolltouch. Det har man framför allt i Rebecka Blomqvist, som trots relativ litenhet är en utmärkt bollmottagare. Dessutom är hon väldigt bra på att hitta framför allt Julia Zigiotti Olme med tillbakaspel.

Men även Pauline Hammarlund känns bättre i år i passningsspelet än hon gjort tidigare. Jag har förr tyckt att hon varit ganska slarvig i tillbakaspelen. Det tycker jag inte hittills i år.

Och bakom de båda forwardarna har Zigiotti fått en roll som passar henne som handen i handsken. Hon är alltid på plats för att ta emot tillbakaspelen. Och hon är bra på att vända spelet.

I Djurgården måste man ju bara nämna målvakten Jennifer Pelley. Hon stod för en fullständigt makalöst bra insats. Jag tidigare i vinter noterat att flera klubbar i år har två högklassiga målvakter – bland annat Göteborg, Rosengård, Vittsjö och Växjö. Men Pelley visade att även Djurgården skall inkluderas i gruppen med två högklassiga målvakter. För egentligen såg jag inga svagheter hos amerikanskan den här dagen. Bara styrkor.

Den andra semifinalen spelades i snöfall i Piteå. Där hade jag tippat att det skulle bli jämnt, men att Piteå skulle vinna. Det blev jämnt, men det var Kristianstad som drog längsta strået.

Matchen slutade 1–2 i mål. Men hemmalaget hade 8–3 i avslut och 10–0 i hörnor. Dessutom hade Piteå tre bollar i insidan av målramen, och min räkning av heta målchanser vanns av hemmalaget med 8–5.

Medan Göteborg–Djurgården var en match som kännetecknades av fin passningsfotboll var matchen i Piteå drygt 90 minuters stenhård kamp mellan två fysiskt skickliga lag. Båda lagen var föredömligt tajta under hela matchen. Piteå hade mest boll och förde spelet, medan Kristianstad i första hand låg på kontring.

Det var en typ av match som är kul att uppleva på plats eftersom det smäller och ofta är många känslor inblandat. På TV tycker jag däremot inte att kamp är lika njutbart. Men spännande var det.

Tittar man på de båda lagen så såg Piteå ut ungefär som i fjol. Även då hade de svårt mot just Kristianstad, sannolikt eftersom Kristianstad har många nickstarka spelare, vilket gör att Piteå inte får lika bra betalt på sina fasta situationer som mot många andra lag.

Kristianstad känns däremot en klass bättre än man var under fjolåret. Laget ser stabilt ut i defensiven. Anna Welin adderar spelskicklighet till mittfältet, och anfallsparet Evelina Duljan och Svava Ros Gudmundsdottir ser riktigt spännande ut. I fjol hade Kristianstad problem med den offensiva spetsen. Laget kändes ofta rätt uddlöst. Nu kändes KDFF däremot hela tiden farligt, det trots att fjolårets bästa målskytt Amanda Edgren inte var med.

Duljan är kvick i djupled och isländska Gudmundsdottir känns som en smart spelare. Hon hade för övrigt assisten till båda målen. Vid det andra visade hon styrka genom att vinna en närkamp mot Faith Ikidi nere vid vänster hörnflagga, och sedan bjuda Alice Nilsson på ett fint inspel. Dock skall det väl sägas att Nilssons avslut kanske inte borde ha blivit mål. Det var ingen regelrätt målvaktstavla, men sannolikt inte heller något ingripande som Cajsa Andersson kan ha varit speciellt nöjd med.

Kristianstad var däremot väldigt nöjt med att få spela cupfinal igen. Det gjorde laget senast 2014. Det är ytterligare två år sedan Göteborg senast var i final. Då vann göteborgskorna. KDFF har däremot aldrig tagit någon titel.

Det spelades även några träningsmatcher med damallsvenskt deltagande i helgen. Den mest intressanta vann Linköping med 1–0 mot Rosengård. De få rapporter jag läst från matchen antyder att Malmöklubben fortsatt har svårt att göra mål på sina målchanser – precis som det såg ut långa stunder i fjol. För LFC var det självklart skönt att få en seger direkt efter att laget förra helgen blev utspelat i Göteborg.

Växjö vann ett annat damallsvenskt möte med 2–1 hemma mot LB07, medan Kungsbacka föll med 4–0 mot norska Vålerenga och Kif Örebro vann med 3–0 mot Kvarnsveden. Eskilstuna var matchledigt i förra veckan, medan Vittsjö vann mot ett P15-lag med 1–0 i torsdags.

Utanför Sveriges gränser var fokus riktat mot Madrid under helgen. Där kom till slut 60 739 personer för att se toppmötet mellan Atletico Madrid och Barcelona – nytt världsrekord vad gäller publik på en seriematch i damfotboll.

Av det som synes och höres på det här klippet verkar inramningen har varit värdig en världsrekordpublik.

Barcelona vann alltså matchen med 2–0 och har nu återligen lite häng i tabelltoppen. Med sex omgångar kvar att spela leder Atletico nu med tre poäng och tre måls marginal. Det kan bli ett rysarslut i Spanien.

Matchvinnare i seriefinalen var Barcelonas Kinalån Asisat Oshoala. Nigerianskan har verkligen gjort jättesuccé sedan hon anlände till Katalonien. Men efter fem mål på fem matcher kan hon ha spelat klart. För i samband med en målchans i slutet av matchen sträckte hon sig. Det är en skada som inte bara sprider oro i Barcelonaledningen. Den lär garanterat även få Nigerias förbundskapten Thomas Dennerby att bli nervös. För Nigeria behöver verkligen Oshoala i VM.

I Tyskland fortsätter Fridolina Rolfö att visa god form. Hon gjorde ett mål och låg bakom ytterligare två när Bayern München vann med klara 5–0 mot Turbine Potsdam. På länkat klipp syns hur Rolfö snurrade upp Amanda Ilestedt innan Bayernspelaren gjorde sitt mål i den 68:e minuten. Fyra minuter senare byttes Rolfö ut. Ilestedt spelade däremot hela matchen.

Med sex omgångar kvar är Bayern på samma poäng som Wolfsburg i tabelltoppen. Nilla Fischer:s lag leder genom att man har tio plusmål bättre målskillnad. Fischer spelade för övrigt hela matchen när Wolfsburg vann med 3–2 borta mot Freiburg i helgen. På det länkade klippet med höjdpunkter noteras att skytteligaledaren Ewa Pajor gjorde ett snyggt mål när ett misslyckat inlägg blev till ett skott.

I England var det FA-cuphelg. I dag lottades semfinalerna till Reading–West Ham och Manchester City–Chelsea. Även om Reading är ett väldigt bra lag känns den andra semifinalen som den moraliska finalen. För övrigt möttes City och Chelsea just i semifinal även förra året.

I helgens kvartsfinaler behövde Reading ta till förlängning för att slå ut division II-laget Manchester United. Chelsea vann bara med 1–0 borta mot ett annat lag från andraligan, Durham. Magdalena Eriksson och Ali Riley var de enda två svenskorna som spelade för Chelsea. Båda var med i hela matchen. Segermålet gjorde sydkoreanska Ji So-yun i minut 28.

Slutligen till Frankrike där Emma Berglund äntligen är tillbaka fullt ut. För andra omgången i rad spelade hon nämligen 90 minuter för sitt PSG. Hon gjorde det när laget vann borta mot Dijon med 2–0. Det var dock ingen lätt seger. Det snygga ledningsmålet från Aminata Diallo kom först i 88:e minuten, och 2–0 på övertid. Hanna Glas satt kvar på bänken hela matchen, medan Annahita Zamanian byttes in i minut 90.

I tabelltoppen är PSG fortsatt tabelltvåa, två poäng bakom suveräna Lyon. Lyon vann med klara 7–1 borta mot tabelltrean Bordeaux. I den matchen gjorde Ada Stolsmo Hegerberg två mål, vilket innebär att hon nu är uppe i delad skytteligaledning med PSG:s Marie-Antoinette Katoto. Båda har gjort 18 mål.

På fjärde plats återfinns svensklaget Montpellier. De vann med 7–0 inför 235 åskådare i Metz i helgen. Glädjande där var att Sofia Jakobsson blev tvåmålsskytt. Hon gjorde både 2–0 och 3–0 på fina skott som dök riktigt läckert in under ribban. Det var hennes tredje och fjärde ligamål den här säsongen. Se målen i klippet nedan.

Jakobsson spelade från start och blev utbytt i minut 67. Tio minuter senare fick Marija Banusic komma in i spel. Lagkapten Linda Sembrant spelade alla 90 minuter.

5 thoughts on “Cupsemifinaler, världsrekord, Rolfö, Berglund och Jakobsson

  1. Några blandade noteringar och kommentarer.

    Jag håller med om att KGFC:s spel är fint och de verkar ha fortsatt det momentum de hade i slutet av förra säsongen. En guldkandidat bör de vara om de fortsätter så här.

    Jag kan naturligtvis inte säga emot dig när du ”inte minns ett svenskt klubblag som spelat så fin fotboll match efter match”. Om det sedan beror på ditt minne eller om också andra skulle hålla med kan diskuteras. ”Match efter match” – ja, så många är det väl inte, eller? Man kanske också får väga in motståndet. Du skriver ju själv att DIF störde KGFC en hel del. Nej, du behöver inte ställa din vanliga motfråga – vilka andra lag jag tycker varit lika bra eller bättre.

    Lite med koppling till ovan stycke: ibland drar du rätt långtgående slutsatser på ett rätt (eller mycket) begränsat underlag – som att Böe Risa ”…måste väl vara Damallsvenskans mest spelskickliga innermittfältare?” Du jämför med Seger, men finns inte andra kandidater? Vet vi, eller i alla fall du, redan hur DA 2019 kommer att arta sig och hur Böe Risa kommer att stå sig under serien? Kanske ditt avslutande frågetecken räddade anrättningen? Dina lovord om Pelley fick mig nästan att tro att det var en Solo eller en Angerer i toppform i målet. Här drog du iväg hela fyrverkeriet. Jag skulle säga att de flesta målvakter i DA är kapabla att göra enstaka toppmatcher. Det innebär, i min bok, inte att de därmed med självklarhet förtjänar att utropas till ”högklassiga” förrän de visat mer av sin spelskicklighet i flera matcher.

    PIF och KDFF har, vilket ofta konstaterats, vissa likheter: fysiskt skickliga och rätt målsnåla. Dessutom med långvariga tränare och lagbyggnad. Att det skulle bli jämnt var, som sagt, ingen överraskning. Ville PIF få lite extra hjälp av kung Bore nu när de lagt matchen på LF arena? Man ska kanske inte heller dra alltför långtgående slutsatser av de runt 400 som hittat till semifinalerna i Piteå och Göteborg. Det ska i varje fall bli intressant att se hur KGFC:s gratis inträde faller ut under säsongen. Lottning live av cupfinalen idag kl 11.00.

    Apropå cupfinaler: estetik kan alltid diskuteras, men hur står sig ”bucklan” (ja, den pjäs som finns hos aktuell vinnare är faktiskt bucklig på några ställen dessutom) i damernas Svenska cupen (särskilt fotograferad från sidan) i jämförelse med brittiska FA-cupbucklan? Jag vet vad jag tycker….

    Publik på Atletico Madrid – Barcelona ska nog främst hänföras till två saker – traditioner från herrlagen och billigt inträde, även om damfotbollen är i utveckling i Spanien.

    Och visst är det kul Johan med dessa framstående svenskor: Riley, Ikidi och Marta. Vem vet, snart kanske även Mittag är svenska?

    • På ett sätt är det förstås dumt att skriva om ”fin fotboll”, för det är ju ett mycket abstrakt uttryck. Ett uttryck som betyder olika saker för olika personer. För mig är fin fotboll det spelsätt Tysklands herrlandslag använde under Jürgen Klinsmann och de första åren under Joachim Löw, samt det spelsätt Dortmund hade under Jürgen Klopp. Spelsätt som inte är långt ifrån dagens Göteborg FC.

      Underlaget kan väl förstås diskuteras, men Göteborg spelade så här under stora delar av fjolårshösten. Och spelsättet är ännu mer förfinat nu under våren.

      Sedan behöver inte fin fotboll vara samma sak som framgångsrik fotboll. Rosengårds lag 2014 och 2015 samt Linköpings 2016 var sannolikt bättre än dagens Göteborg. Precis som Piteå var bättre än fjolårets Göteborg. Jag tittade för övrigt gärna på alla de nämnda lagen. Men skulle jag välja ett spelsätt föredrar jag Göteborgs nuvarande. Men det är ju min egna högst personliga uppfattning.

      När det gäller frågan om vem som är damallsvenskans mest spelskickliga mittfältare borde jag även ha nämnt Jelena Cankovic som en kandidat. Kanske även Iva Landeka. I övrigt tycker jag nog inte att det finns så många fler. I varje fall inte sedan Kosovare Asllani blev omskolad till forward.

      Slutligen uppfattar jag vår cuppokal som den fulaste pokal jag någonsin sett.

    • Räknar vi tv såg jag väldigt många LFC-matcher aktuellt år. Det LFC-laget var otroligt bra, och hade säkerligen vunnit mot årets Göteborg. Men personligen är jag ändå väldigt svag för den typ av fotboll som Göteborg spelar.

  2. Nej, design och estetik är inga vanligt förekommande ämnen på sportsidor. Om ”Susanne Erlandssons pokal”, alltså vandringspriset i Svenska Cupen dam, går åsikterna isär och har så gjort alltsedan denna praktpjäs såg dagens ljus. För den som uppskattar lite modernare formgivning är nog skapelsen okej – varför måste en ”buckla” se ut som den gjort sedan urminnes tid med stora handtag/öron, in- och utbuktningar åt alla håll och uthamrad i falskt eller äkta silver? Bortsett från detta tycker jag dock, uppriktigt sagt, att cuppokalen mer liknar en klumpig, instabil blomvas eller överdimensionerad gravurna – modell kingsize – för att förvara en hel släkts samlade aska (askor?) i.

    Linköpings FC av årgång 2016… något att drömma om inte bara bland LFC-supportrar. Tänk bara – en laguppställning med bl.a. Jonna Andersson, Janni Arnth, Stina Blackstenius, Magda Eriksson, Pernille Harder, Kristine Minde, Claudia Neto, Fridolina Rolfö och Jessica Samuelsson… Inget lag i årets allsvenska skulle få en enkel uppgift mot detta gäng, varken Piteå eller Göteborg – för att inte tala om Linköping av idag, där bara en enda spelare återstår av 2016 års supertrupp: den outslitliga Emma Lennartsson, bara bättre med åren och nu bär lagkaptensbindeln med den äran.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.