Första omgången i sammanfattning

Tio av tolv lag har visat upp sig i damallsvenskan. Och ännu så länge känner jag mig hyfsat nöjd med det tips jag presenterade i fredags.

Jag tänkte gå igenom lagen match för match. Jag var på plats i Varberg i går på matchen Kungsbacka–Göteborg. Utöver att jag känner mig nöjd med att ha Göteborg i toppen och Kungsbacka i botten var det så stor klasskillnad att det var svårt att dra några slutsatser kring något av lagen.

I Göteborg noterades återigen att norska Vilde Böe Risa är ett kanonförvärv. När jag satt på Påskbergsvallen funderade jag lite över om hon är damallsvenskans bästa defensiva mittfältare. Och jag kom fram till att hon sannolikt är det. I varje fall vad gäller passningsspelet, där hon slår ovanligt många bollar framåt för den positionen. Hennes defensiva egenskaper ser också ut att vara bra, men där har hon inte testats speciellt mycket ännu i de matcher som jag sett. Så där vill jag vänta lite med omdömet.

Kungsbacka inledde piggt i fem–sex minuter. Men det var också det laget hade. Man tappade ofta bollen centralt, och åkte på farliga omställningar. Och riktigt oroande för Kungsbacka vara att det blev kaos i lagets straffområde på nästan alla Göteborgs fasta situationer. Och Göteborg är långt ifrån det bästa laget i damallsvenskan på fasta.

Jag räknade till 0–14 i målchanser. Officiellt blev det 1–10 i avslut. Och här är det tyvärr läge för en avstickare från själva matchen.

En avstickare om just den officiella statistiken. I fjol slutade man att räkna skott eller nickar som gick utanför som avslut. Jag har tidigare i vår till min glädje noterat att avslut utanför har återinförts i herrallsvenskan och i herrarnas superetta.

Men i damallsvenskan är det tydligen inte att räkna som avslut när Rebecka Blomqvist är fri och placerar bollen några centimeter utanför ena stolpen. Jag noterade i dag att det inte heller är att räkna som avslut när Eskilstuna har ett skott som räddas vid mållinjen av en Rosengårdsback. Regeln verkar vara att det bara räknas som avslut mot mål om målvakten räddar. Absurt.

Saken var den att jag kände mig övertygad om att Kungsbackas utmärkta målvakt Moa Öhman hade räddat betydligt fler än fyra skott i matchen. Göteborgs tio avslut är nämligen fördelade på tre mål, tre ramträffar och just fyra räddningar.

När jag jämförde med mina anteckningar saknades en handfull räddningar från Öhman. Bland annat hade två frilägesräddningar mot nämnda Rebecka Blomqvist bara bokförts som hörna. Tydligen får inte målvakten räddning om den styr ut bollen till hörna… Synd om Moa Öhman som borde fått betydligt bättre statistik.

I grunden är ju inte den här statistiken så viktig. Det är ju egentligen bara antalet mål som är relevant. Men när det ändå sitter folk på alla matcher och bokför de här sakerna hade det ju varit kul om det hade gjorts korrekt.

Nu blir ju tyvärr den damallsvenska statistiken totalt irrelevant. Jag har ju som bekant många gånger påtalat att damallsvenskans officiella assistliga är ett skämt. I fjol vanns det officiella skämtet av Olivia Schough på tio målpassningar. Fast det var som sagt ett skämt.

Nu när vi redan i första omgången vet att förbundets officiella statistik är ett skämt behöver vi inte bry oss om den någon gång mer i år.

Tråkigt.

Vidare till dagens matcher. Först ut var Eskilstuna–Rosengård. Där har jag ju tippat Eskilstuna på nionde plats och Rosengård på andra. Om jag var nöjd med mitt tips i lördagens match fanns det större skäl till fundering efter den här.

Där startade Rosengård med troliga VM-spelare som Fiona Brown och Lisa Marie Utland på bänken, men med 16-åriga Hanna Bennison från start. Kul.

Hanna Bennison

Av klippet ovan kan man tro att det var en enahanda match, där allt handlade om Rosengård. Så upplevde jag det inte. I en chansfattig första halvlek skapade Rosengård lite oreda i Eskilstunas straffområde några gånger, men gästerna kom inte till något riktigt farligt avslut.

Eskilstuna var stabilt och absolut inte ofarligt i sina omställningar. I minut 61 prickade nyförvärvet Halimatu Ayinde ribbans underkant, och i minut 68:e hade Loreta Kullashi ett skott som nickades bort på mållinjen.

Däremellan fick vi se omgångens näst största domartavla. För i den 66:e minuten skulle Rosengård förstås ha haft straff när Iva Landeka slog ett inlägg in i Eskilstunas straffområde. Där sträckte Matilda Plan snyggt ut armen och tog emot bollen med den. Svagt att ingen av domarna såg det. Av reaktionerna att döma såg däremot alla Rosengårdsspelare Plans handpåläggning.

I 85 minuter kändes ändå oavgjort som ett helt rimligt resultat. Rosengård fick till ett avgörande. Segermålet gjordes i 90:e minuten av Nathalie Björn, som distinkt utnyttjade en målvaktstavla från Emelie Lundberg.

På ett högerinlägg missade hemmamålvakten sin utboxning, och bollen damp ner vid straffpunkten, precis framför Björn.

I det läget tyckte man synd om Eskilstuna, som hade visade kvalitet, och som sagt inte var oförtjänt av en poäng. Man spelade 5–4–1 med Loreta Kullashi högst upp. Ayinde och Felicia Karlsson kom med fart bakifrån, och gjorde att hemmalaget kändes vasst. Det såg helt klart ut att finnas potential i United för en bättre slutplacering än den nionde.

För Rosengårds del var själva segern det största styrkebeskedet. Det kännetecknar ju ett topplag att man kan vinna även när man inte har en hundraprocentig dag. För spelmässigt kändes det inte som något guldspel.

I Kristianstad var LB07 på besök. Och båda lagen visade ungefär den kvalitet jag hade förväntat mig.

Jag har kikat lite på alla matcher utom den här. Det var ju 2–0 redan efter några minuter, så det kändes inte meningsfullt.

Men klippet med höjdpunkter visar att KDFF är ett topplag, och att LB07 måste upp flera klasser om man skall kunna hålla sig kvar i högsta serien.

Till Piteå, där Djurgården var på besök. Där var hemmalaget det klart bättre laget, även om det som vanligt i Piteås matcher bara blev en uddamålsseger.

Segermålet tyckte Nina Jakobsson in från nära håll, fint framnickad av comebackande Josefin Johansson.

De sista 25 minuterna hade jag problem med sändningen på damallsvenskan.tv, men av klippet ovan ser det ju ändå ut som att Djurgården klarade av att flytta upp spelet och få till en slutforcering.

Bland det sista jag hann se innan bilden började hacka var omgångens domarmiss – kanske till och med en kandidat till en av årets grövsta missar.

För hur kan man undvika att blåsa straff efter 59.30, när Djurgårdens målvakt Jennifer Pelley fullständigt kör över Julia Karlernäs. Pelley rammar Karlernäs med hög fart, och slår henne samtidigt i huvudet. Personligen tycker jag att det dessutom nog borde ha varit rött kort. Det är farligt att boxa motståndare i huvudet.

Den här situationen är extra intressant eftersom målvakter faktiskt väldigt ofta tillåts boxa motståndare i huvudet utan åtgärd. Är målvakter sena längs marken, och träffar en motståndares fot blir det nästan alltid straff.

Men de betydligt mycket farligare situationer när målvakterna är för sena i luftrummet och slår motståndarna i huvudet blir det faktiskt väldigt sällan straff. Så sällan att inte ens tv-kommentatorn reagerade över den solklara straffen. Han sa bara:

”Det är en ganska misstajmad situation från Pelley.”

Sammanfattingsvis så imponerade Piteå, och visade att man inte tänker ge ifrån sig Kronprinsessan Victorias pokal utan kamp. Även Djurgården visade kvalitet. Kul förresten att se Malin Diaz tillbaka i damallsvenskan igen. Det var ett tag sedan.

Dagens sista match var den mellan de två lag som jag tippat skall bli seriens positiva överraskningar, Kif Örebro och Vittsjö GIK.

På Behrn Arena visade Kif Örebro direkt att man inte kommer att bli något stryklag i den här serien. Precis som när jag såg dem mot Göteborg var laget stabilt i defensiven, och så har de sina fyra snabba nordamerikanskor framåt.

Kvartetten Kayla Braffet, Heather Williams, Addison Steiner och Jenna Hellstrom satte rejäl skräck i Vittsjös försvar. Det var också Williams som gjorde segermålet efter att Sandra Adolfsson misslyckats med att rensa bort ett inspel från Hellstrom.

Kif Örebro kommer att vara ett otäckt lag att möta för alla motståndare. Så där är jag nöjd med min ”skrällvarning”. Jag tippade ju Kif på åttonde plats.

Däremot är jag mer orolig över min skrällvarning på Vittsjö. För det jag såg i den andra halvleken var blekt och fantasilöst.

I fjol hade Vittsjö väldigt svårt att föra matcher. Det är ju ingen slump att de var bättre mot topp- än mot bottenlagen. Problematiken att föra matcher har man inte jobbat bort. Utan Vittsjö var en besvikelse i dag. På annandag påsk väntar hemmapremiär mot Kungsbacka. Det är ett lag Vittsjö måste slå om man inte skall riskera att dras in i bottenträsket även i år.

En match återstår av öppningsomgången, den spelas på onsdag mellan Linköping och Växjö, två lag som redan mötts två gånger i år. Det blev kryss i cupen och Växjöseger i en träningsmatch.

Dagens internationella utblick börjar i Tyskland, där Bayern Münchens chanser att vinna ligaguldet minskade dramatiskt i dag. Fridolina Rolfö sköt i och för sig in 2–2-målet via en försvarare i den 90:e minuten. Men Bayern tappade ändå två poäng hemma mot Essen, ett resultat som innebär att Wolfsburg nu leder tabellen med två poäng och 20 mål. Fyra omgångar återstår.

I England blir det West Ham och Manchester City som möts i FA-cupfinalen. West Ham slog ut Reading efter straffläggning och City vann med 1–0 mot svensklaget Chelsea.

Citys segermål var ett självmål från Magdalena Eriksson i 91:a minuten. Grymt tungt för Eriksson förstås.

Jag har inte sett något klipp på målet. Däremot finns klipp på hur nära Chelsea hade varit ytterst en stund tidigare. Först genom Fran Kirby

och sedan genom Erin Cuthbert:

I USA var det premiär för NWSL den här helgen. Fjolårsmästarna North Carolina Courage är laget att slå. I premiären spelade Julia Spetsmark:s lag 1–1 mot Chicago Red Stars. Den första målskytten i årets ligaspel är också den som gjort flest mål i ligan genom tiderna, Australiens superstjärna Sam Kerr.

Slutligen så har det ju spelats full premiäromgång i elitettan i helgen. Noterbart där att två av tre nykomlingar vann. Både Morön och Borgeby verkar vara lag att räkna med. Kul.

Kul också att det går att läsa om tre av premiärmatcherna i min nya flik, Forum Elitettan. Där finns även en liten presentation av just nämnda Morön. Hoppas att fler tar chansen att rapportera om matcher och nyheter kring elitettan.

Cupsemifinaler, världsrekord, Rolfö, Berglund och Jakobsson

Det blir cupfinal mellan Göteborg och Kristianstad den 1 maj. Det hade jag inte tippat inför vårens gruppspel, även om det inte heller kändes jättelångsökt. För det är ju ändå tvåan och fyran i fjolårets damallsvenska som gått hela vägen.

Göteborg vann som väntat mot Djurgården. Men det blev betydligt mycket jämnare än jag hade trott. Det var ju först 35 sekunder in på förlängningens övertid som Julia Zigiotti Olme avgjorde till 2–1.

Den officiella statistiken säger 15–1 i avslut på mål och 12–0 i hörnor. Det där bekräftar att Göteborg var rimliga vinnare. Samtidigt tycker jag nog att siffrorna är lite missvisande. Dels för att Djurgården aldrig kändes ofarligt. Jag såg dessutom ytterligare några Djurgårdsavslut – bland annat var Mia Jalkerud frispelad i första förlängningskvarten. Dels för att Djurgården länge hade ganska god kontroll i defensiven.

Gästerna satte nämligen en hög och fin press från start och störde Göteborgs spel rätt rejält i den första halvleken. Det var också genom bra press som gästerna tog ledningen. Olivia Schough stod för ett högklassigt agerande när hon snodde bollen från Taylor Leach och sedan skar in framför Göteborgsbacken och placerade in bollen i krysset.

Ju längre matchen led, desto oftare hittade Göteborg genom Djurgårdens press. Jag har skrivit det förr, men gör det igen – Göteborg spelar verkligen en väldigt fin fotboll. Det handlar om precis den typ av fotboll jag gillar bäst. Det är ett spel som bygger på en bra passningskvalitet, och på passningar på spelare som kommer med fart. Anfallen innehåller ofta uppspel, tillbakaspel, utspel på kanterna, inlägg/inspel och avslut. Jag kan faktiskt inte minnas när jag tidigare sett ett svenskt klubblag spela en så fin fotboll i match efter match.

Tittar vi på spelarkritik måste väl Göteborgs nyförvärv Vilde Böe Risa vara damallsvenskans mest spelskickliga innermittfältare? Norskan har kanske inte Caroline Seger:s fantastiska bollkontroll, men Böe Risa är flera nivåer vassare när det gäller att slå öppnande passningar framåt. Medan Seger oftast söker passningar i sidled eller bakåt letar Böe Risa alltid först efter offensiva alternativ.

För att kunna spela den typen av fotboll som Göteborg gör måste man ha forwards med fin bolltouch. Det har man framför allt i Rebecka Blomqvist, som trots relativ litenhet är en utmärkt bollmottagare. Dessutom är hon väldigt bra på att hitta framför allt Julia Zigiotti Olme med tillbakaspel.

Men även Pauline Hammarlund känns bättre i år i passningsspelet än hon gjort tidigare. Jag har förr tyckt att hon varit ganska slarvig i tillbakaspelen. Det tycker jag inte hittills i år.

Och bakom de båda forwardarna har Zigiotti fått en roll som passar henne som handen i handsken. Hon är alltid på plats för att ta emot tillbakaspelen. Och hon är bra på att vända spelet.

I Djurgården måste man ju bara nämna målvakten Jennifer Pelley. Hon stod för en fullständigt makalöst bra insats. Jag tidigare i vinter noterat att flera klubbar i år har två högklassiga målvakter – bland annat Göteborg, Rosengård, Vittsjö och Växjö. Men Pelley visade att även Djurgården skall inkluderas i gruppen med två högklassiga målvakter. För egentligen såg jag inga svagheter hos amerikanskan den här dagen. Bara styrkor.

Den andra semifinalen spelades i snöfall i Piteå. Där hade jag tippat att det skulle bli jämnt, men att Piteå skulle vinna. Det blev jämnt, men det var Kristianstad som drog längsta strået.

Matchen slutade 1–2 i mål. Men hemmalaget hade 8–3 i avslut och 10–0 i hörnor. Dessutom hade Piteå tre bollar i insidan av målramen, och min räkning av heta målchanser vanns av hemmalaget med 8–5.

Medan Göteborg–Djurgården var en match som kännetecknades av fin passningsfotboll var matchen i Piteå drygt 90 minuters stenhård kamp mellan två fysiskt skickliga lag. Båda lagen var föredömligt tajta under hela matchen. Piteå hade mest boll och förde spelet, medan Kristianstad i första hand låg på kontring.

Det var en typ av match som är kul att uppleva på plats eftersom det smäller och ofta är många känslor inblandat. På TV tycker jag däremot inte att kamp är lika njutbart. Men spännande var det.

Tittar man på de båda lagen så såg Piteå ut ungefär som i fjol. Även då hade de svårt mot just Kristianstad, sannolikt eftersom Kristianstad har många nickstarka spelare, vilket gör att Piteå inte får lika bra betalt på sina fasta situationer som mot många andra lag.

Kristianstad känns däremot en klass bättre än man var under fjolåret. Laget ser stabilt ut i defensiven. Anna Welin adderar spelskicklighet till mittfältet, och anfallsparet Evelina Duljan och Svava Ros Gudmundsdottir ser riktigt spännande ut. I fjol hade Kristianstad problem med den offensiva spetsen. Laget kändes ofta rätt uddlöst. Nu kändes KDFF däremot hela tiden farligt, det trots att fjolårets bästa målskytt Amanda Edgren inte var med.

Duljan är kvick i djupled och isländska Gudmundsdottir känns som en smart spelare. Hon hade för övrigt assisten till båda målen. Vid det andra visade hon styrka genom att vinna en närkamp mot Faith Ikidi nere vid vänster hörnflagga, och sedan bjuda Alice Nilsson på ett fint inspel. Dock skall det väl sägas att Nilssons avslut kanske inte borde ha blivit mål. Det var ingen regelrätt målvaktstavla, men sannolikt inte heller något ingripande som Cajsa Andersson kan ha varit speciellt nöjd med.

Kristianstad var däremot väldigt nöjt med att få spela cupfinal igen. Det gjorde laget senast 2014. Det är ytterligare två år sedan Göteborg senast var i final. Då vann göteborgskorna. KDFF har däremot aldrig tagit någon titel.

Det spelades även några träningsmatcher med damallsvenskt deltagande i helgen. Den mest intressanta vann Linköping med 1–0 mot Rosengård. De få rapporter jag läst från matchen antyder att Malmöklubben fortsatt har svårt att göra mål på sina målchanser – precis som det såg ut långa stunder i fjol. För LFC var det självklart skönt att få en seger direkt efter att laget förra helgen blev utspelat i Göteborg.

Växjö vann ett annat damallsvenskt möte med 2–1 hemma mot LB07, medan Kungsbacka föll med 4–0 mot norska Vålerenga och Kif Örebro vann med 3–0 mot Kvarnsveden. Eskilstuna var matchledigt i förra veckan, medan Vittsjö vann mot ett P15-lag med 1–0 i torsdags.

Utanför Sveriges gränser var fokus riktat mot Madrid under helgen. Där kom till slut 60 739 personer för att se toppmötet mellan Atletico Madrid och Barcelona – nytt världsrekord vad gäller publik på en seriematch i damfotboll.

Av det som synes och höres på det här klippet verkar inramningen har varit värdig en världsrekordpublik.

Barcelona vann alltså matchen med 2–0 och har nu återligen lite häng i tabelltoppen. Med sex omgångar kvar att spela leder Atletico nu med tre poäng och tre måls marginal. Det kan bli ett rysarslut i Spanien.

Matchvinnare i seriefinalen var Barcelonas Kinalån Asisat Oshoala. Nigerianskan har verkligen gjort jättesuccé sedan hon anlände till Katalonien. Men efter fem mål på fem matcher kan hon ha spelat klart. För i samband med en målchans i slutet av matchen sträckte hon sig. Det är en skada som inte bara sprider oro i Barcelonaledningen. Den lär garanterat även få Nigerias förbundskapten Thomas Dennerby att bli nervös. För Nigeria behöver verkligen Oshoala i VM.

I Tyskland fortsätter Fridolina Rolfö att visa god form. Hon gjorde ett mål och låg bakom ytterligare två när Bayern München vann med klara 5–0 mot Turbine Potsdam. På länkat klipp syns hur Rolfö snurrade upp Amanda Ilestedt innan Bayernspelaren gjorde sitt mål i den 68:e minuten. Fyra minuter senare byttes Rolfö ut. Ilestedt spelade däremot hela matchen.

Med sex omgångar kvar är Bayern på samma poäng som Wolfsburg i tabelltoppen. Nilla Fischer:s lag leder genom att man har tio plusmål bättre målskillnad. Fischer spelade för övrigt hela matchen när Wolfsburg vann med 3–2 borta mot Freiburg i helgen. På det länkade klippet med höjdpunkter noteras att skytteligaledaren Ewa Pajor gjorde ett snyggt mål när ett misslyckat inlägg blev till ett skott.

I England var det FA-cuphelg. I dag lottades semfinalerna till Reading–West Ham och Manchester City–Chelsea. Även om Reading är ett väldigt bra lag känns den andra semifinalen som den moraliska finalen. För övrigt möttes City och Chelsea just i semifinal även förra året.

I helgens kvartsfinaler behövde Reading ta till förlängning för att slå ut division II-laget Manchester United. Chelsea vann bara med 1–0 borta mot ett annat lag från andraligan, Durham. Magdalena Eriksson och Ali Riley var de enda två svenskorna som spelade för Chelsea. Båda var med i hela matchen. Segermålet gjorde sydkoreanska Ji So-yun i minut 28.

Slutligen till Frankrike där Emma Berglund äntligen är tillbaka fullt ut. För andra omgången i rad spelade hon nämligen 90 minuter för sitt PSG. Hon gjorde det när laget vann borta mot Dijon med 2–0. Det var dock ingen lätt seger. Det snygga ledningsmålet från Aminata Diallo kom först i 88:e minuten, och 2–0 på övertid. Hanna Glas satt kvar på bänken hela matchen, medan Annahita Zamanian byttes in i minut 90.

I tabelltoppen är PSG fortsatt tabelltvåa, två poäng bakom suveräna Lyon. Lyon vann med klara 7–1 borta mot tabelltrean Bordeaux. I den matchen gjorde Ada Stolsmo Hegerberg två mål, vilket innebär att hon nu är uppe i delad skytteligaledning med PSG:s Marie-Antoinette Katoto. Båda har gjort 18 mål.

På fjärde plats återfinns svensklaget Montpellier. De vann med 7–0 inför 235 åskådare i Metz i helgen. Glädjande där var att Sofia Jakobsson blev tvåmålsskytt. Hon gjorde både 2–0 och 3–0 på fina skott som dök riktigt läckert in under ribban. Det var hennes tredje och fjärde ligamål den här säsongen. Se målen i klippet nedan.

Jakobsson spelade från start och blev utbytt i minut 67. Tio minuter senare fick Marija Banusic komma in i spel. Lagkapten Linda Sembrant spelade alla 90 minuter.

Bra svenskdag runtom i Europa

När jag börjar skriva det här inlägget firar Spanien att man är tidernas första Europamästarinnor i futsal.

Spanjorskorna vann finalen mot Portugal i Portugal med 4–0. Hemmalaget var tydligt påverkat av stunden och den underbara stämningen i hallen i Gondomar i regionen Porto sjönk ganska tidigt. Ett par grova portugisiska misstag gav Spanien en tidig 3–0-ledning.

I den andra halvleken var det ett helt annat Portugal, och hemmalaget borde ha gjort ett par mål, vilket hade fått liv i finalen igen. Fast Spaniens målvakt Silvia Aguete storspelade och blev lite av matchhjälte.

I bronsmatchen vann Ryssland efter straffläggning mot Ukraina.

Apropå Spanien har det spelats semifinaler i Copa de la Reina i dag. Där visade Atletico Madrid att det inte är en tillfällighet att man leder ligan. Atletico vann nämligen med 2–0 mot Barcelona, vilket innebär att Barca riskerar att bli utan titel det här året. Båda Madridlagets mål gjordes av brasilianska forwarden Ludmila da Silva.

I finalen väntar Real Sociedad som vann sin semifinal mot Sevilla med 3–1. Den spelades inför fantastiska 18 731 åskådare. I kvartsfinalen var det ju Athletic Club från Bilbao som lockade jättepublik. Det är tydligt att stora matcher i Baskien drar mycket folk. Kul.

Därmed är jag färdig med nyheter från den Iberiska halvön, och gör ett svep genom övriga Europa. Det var på många sätt en bra svenskdag.

I Frankrike fanns både Emma Berglund och Hanna Glas med i PSG:s startelva när Parislaget vann med 4–0 i derbyt mot Fleury 91. Båda svenskorna spelade alla 90 minuter, för Berglund var det första matchen sedan i december. Kul.

PSG leder ligan med en poäng och en match mer spelad än Lyon. De båda möts i Lyon den 13 april i det som kan bli en helt avgörande seriefinal.

I England var det åttondelsfinaler i FA-cupen i helgen. Där blev Jonna Andersson dagens svenska spelare. Hon drog in det här kanonmålet när Chelsea vann med 3–0 i derbyt mot Arsenal.

På ljudet låter det som att Chelsea kör klippet på sänkt hastighet. Så det var helt klart en bomb med skön båge som Mjölbys stolthet skickade i väg till 2–0. Matchens första mål gjordes av Beth England.

Även i Tyskland fick vi svenska målskyttar. Både Nilla Fischer och inhoppande Fridolina Rolfö gjorde nämligen mål när Bayern München vann seriefinalen mot Wolfsburg med 4–2. Höjdpunkter finns på den här länken.

Fischer gjorde faktiskt mål både framåt och bakåt. Faktum var att två av Bayerns mål var självmål. Båda var dock oturliga, då både Sara Björk Gunnarsdottir och Fischer träffades av bollar och knappast kan lastas för baklängesmålen.

Manuela Zinsberger

Fischers mål framåt kom vid 0–3 och var starten på en Wolfsburgsanstormning som var nära att ge en poäng. För vid 2–3 hade Wolfsburg dels ett stolpskott, dels en dubbelchans som Bayernmålvakten Manuela Zinsberger gjorde två fantastiska räddningar på.

Rolfös mål betydde 4–2. Hon byttes in sista halvtimman och drog även upp anfallet som gav 3–0-målet.

Matchens sågs av 2155 åskådare, vilket är bra i München, men nog borde en sådan här match ha större publik än så?

Tittar vi på tabelltoppen har Bayern och Wolfsburg nu lika många poäng – Wolfsburg leder på målskillnad med nio måls marginal. För fyra omgångar sedan var Bayern sju poäng bakom, och det kändes som att guldstriden var avgjord. Nu lever den i högsta grad.

Däremot försvann nog Turbine Potsdams möjlighet att ta en Champions Leagueplats i dag. Laget tappade en 3–1-ledning till 3–3 borta mot Frankfurt – vilket innebär att Amanda Ilestedt:s lag nu är sju poäng bakom de båda topplagen. Ilestedt ingick för övrigt inte i matchtruppen den här veckan heller. Någon som vet vad det är med henne?

Apropå Tyskland skrev jag ju i ett inlägg nyligen om att jag satt och tittade på när Bibiana Steinhaus dömde Augsburg–Bayern München i herrarnas Bundesliga. Om jag hade suttit framför en tv i Iran hade jag inte fått se matchen till slut. Iransk tv bröt nämligen sin sändning eftersom det var en kvinna på planen. Tragiskt.

Det spelades en toppmatch även i Italien i dag. Där gjorde Barbara Bonansea båda målen för Juventus, som vann med 2–0 mot Milan. Därmed tappar Milan mark i guldstriden. Juve leder nu en poäng före Fiorentina och fem före Milan. Petronella Ekroth satt för övrigt kvar på bänken under hela toppmatchen.

Det här blir sannolikt mitt sista inlägg på ett litet tag, jag skall nämligen en sväng till Seefeld för att bevaka Skid-VM. Och jag räknar inte med att ha så mycket bloggtid den närmaste dryga veckan.

Så vad passar bättre att avsluta det här inlägget än med en liten genomgång av läget i svenska cupen?

Där blev Piteå i dag i praktiken klart för semifinal. Inför slutomgången om tre veckor leder de svenska mästarinnorna sin grupp med tre poäng och nio måls marginal. Vem tror att Hammarby vinner mot Piteå? Och vem tror att AIK eller Hammarby kan ta in den skillnaden i målskillnad?

I den andra norrgruppen får vi däremot en ren gruppfinal mellan Eskilstuna och Djurgården, där Eskilstuna tar sig vidare på kryss. Det blir tre riktigt kul matcher där om tre veckor. Utöver nämnd match är det ju även gruppfinaler i söder i form av Göteborg–Linköping och Rosengård–Kristianstad. Jag känner att alla de tre matcherna är öppna på förhand.

Noterbart från dagens matcher är att Kif Örebro återigen föll med 4–0 mot damallsvenskt motstånd. Den här gången mot Djurgården. Närkingarna ser ut att få en jobbig comebacksäsong i högsta serien. Känslan har ju länge varit att det är de båda nykomlingarna samt LB07 som kommer att få kämpa för nytt kontrakt i år. Den känslan har inte förändrats.

Jag hann se lite grand av Stockholmsderbyt Hammarby–AIK. Där var publiksiffran på cirka 700 personer det mest glädjande för hemmalaget. AIK vann nämligen med 3–0, och det kändes helt i sin ordning. Om inte Bajen har mer att komma med lär laget få väldigt svårt att göra en snabb återkomst till damallsvenskan.

Emilia Brodin

Apropå Stockholmslagen hade jag missat den här poddintervjun med Emilia Brodin. Där framgår att hon som tidigast gör damallsvensk comeback i Djurgården i höst. För det är Djurgården hon tänker att spela för, trots att hon numera är kontraktslös.

Schough till ett spännande Djurgården

Olivia Schough

Under tisdagskvällen kom nyheten att Olivia Schough har skrivit på ett tvåårskontrakt med Djurgårdens IF.

Det var en spännande nyhet. Inte minst eftersom Schough är en färgstark spelare. Och sådana behövs i storstadslagen för att de skall hamna på agendan. Med hjälp av den här värvningen ökar alltså Djurgårdens möjligheter att slå sig fram i Stockholms mediedjungel.

Men det är även en spännande värvning utifrån det faktum att Djurgården nu har ett av damallsvenskans allra starkaste mittfält – kanske det starkaste.

Man har ju utöver Schough även kvintetten Hanna Folkesson, Irma Helin, Malin Diaz, Ogonna Chukwudi och Portia Boakye. Det är sex väldigt bra damallsvenska spelare. Gissningsvis kommer någon av dem att få flytta ner i backlinjen (Boakye?) och någon kanske upp i anfallet.

Utöver nämnda sex spelare undrar man ju om det blir någon comeback för Emilia Brodin. I mars i fjol sa hon så här till Djurgårdens hemsida:

”Om allt går som det ska hoppas jag på att spela fotboll igen säsongen 2019.”

Kan Djurgården även addera Brodin till sitt mittfält så kanske Stockholmsklubben kan blanda sig i toppstriden i år. 2018 tycker jag att man underpresterade rätt rejält. Även om jag tippade dem först på sjunde plats såg jag på förhand Djurgården som ett av sju lag med kapacitet att ta en Champions Leagueplats.

Men Djurgården slogs aldrig i toppen. I stället var man indraget i nedflyttningsstriden ända in i slutomgångarna. Man slutade på åttonde plats, men kanske kan titta högre i år.

Frågetecknet finns ju för den offensiva spetsen. Där känns tappet av Julia Spetsmark tungt. Spetsmark avgjorde tre nyckelmatcher på hösten (Kalmar, Hammarby och Vittsjö) och var viktig för Djurgårdens anfallsspel.

Mia Jalkerud är ju en pålitlig målskytt, men utöver henne har Djurgården just nu två 19-åriga Wilma Sjöholm och 17-åriga talangen Tilde Lindwall i sin forwardsbesättning. Kan den trion fixa målen blir det ett roligt år för Djurgården.

Tove Almqvist

I går skrev jag om att Vittsjö håller på att bygga en spännande trupp. Dagens nyhet om att Tove Almqvist också är på väg till Skåneklubben förstärker den bilden. Vittsjö kan bli farligt 2019.

Nu har jag hittat bilder på Janni Arnth:s viktiga mål i debuten för Arsenal. Det handlar om en distinkt nick.

Tittar vi på tisdagens internationella nyhetsflöde står Caf Awards i fokus, alltså galan där Afrikas bästa spelare 2018 har hyllats.

Afrikas bästa damfotbollsspelare 2018 heter Thembi Kgatlana och representerar Sydafrika och Houston Dash i NWSL.

Det här var en riktigt stor dag för Kgatlana. Hon gjorde nämligen även årets mål i Afrika.

Nigeria prisades som årets landslag, men i övrigt tog Sydafrika hem damfotbollkategorierna vid galan. Banyana Banyanas förbundskapten Desiree Ellis prisades nämligen som 2018 års damfotbollstränare i Afrika.

I Europa var väl dagens största nyhet att Barcelona byter tränare. Fran Sanchez får lämna efter 1,5 år på posten. Kanske var det 0–0-derbyt mot Espanyol som var droppen för klubbledningen. Barca misslyckades med att vinna ligan i fjol. Och även om laget är obesegrat i den pågående ligan ligger man bara tvåa, tre poäng bakom mästarna Atletico Madrid. Den assisterande tränaren lluís Cortés tar nu klivet upp som huvudansvarig.

Även i Wolfsburg blir det en ändring i ledartrojkan. Där är det den assisterande tränaren Markus Högner som lämnar med omedalbar verkan. Han gör det eftersom han kommer att ta över SGS Essen till nästa säsong.

Slutligen hette Danmarks bästa spelare 2018 Pernille Harder. Det var femte gången hon fick Spillerforeningens pris som årets spelare. Ett hett tips är att 2019 års bästa danska spelare också kommer att heta Pernille Harder.

Heta danskor i mellandagarna

Danska spelare är glödheta på den europeiska spelarmarknaden nu under mellandagarna. Torsdagens stora övergång i Europa var ju nämligen Nadia Nadim:s byte från Manchester City till PSG.

På svensk mark meddelade Djurgården att fem spelare lämnar. Att Julia Spetsmark inte skulle vara kvar har vi ju vetat ett tag. Det fanns väl ingen jätteöverraskning bland de övriga fyra (Ingrid Ryland, Maddie Bauer, Sherifatu Sumaila och Tempest-Marie Norlin) heller.

Efter en tveksam start spelade Bauer upp sig. Hon kommer vara den i kvartetten som blir mest saknad, även om Hanna Folkesson väl är tänkt att ta över Bauers roll. Men när vi ändå är inne på Djurgårdens centrala mittfält undrar jag lite vad som händer med Emilia Brodin. Är hon redo för comeback?

Slutligen till Australien, där Sam Kerr iklädde sig matchvinnarrollen när hennes Perth vann med 1–0 mot Canberra, ett resultat som innebär att Perth tog klivet upp i serieledning.

Hanna Folkesson klar för Djurgården

Hanna Folkesson

Dagens nyhet är att Hanna Folkesson har skrivit på för Djurgården. Därmed har Stockholmsklubben till nästa år ett riktigt intressant centralt mittfält med Folkesson, Irma Helin, Malin Diaz och sannolikt även Emilia Brodin.

Emilia Brodin, tidigare Appelqvist

Inför årets serie såg jag Djurgården som ett av sju lag som hade potential att slåss om medaljer. Det visade sig ganska snart att så inte var fallet. Stockholmarna saknade Katrin Schmidt och Johanna Rytting Kaneryd lite mer än jag hade tänkt mig, dessutom åkte man på flera tunga skador.

I stället handlade säsongen mycket om kamp kring nedflyttningsstrecket – man säkrade inte kontraktet förrän i tredje omgången från slutet, där Vittsjö besegrades i en riktig streckmatch.

Men kanske att Djurgården kan få ihop ett riktigt starkt lag till 2019. Lyckas man även behålla Julia Spetsmark känns laget definitivt som en kandidat på topp fyra.

När det gäller Folkesson letade jag igenom bloggen efter en intervju jag gjorde med henne dagen efter hennes mästerskapsdebut i juli i fjol. Jag hittade inget, sannolikt skrev jag aldrig ut den. Däremot hade jag kvar en nio minuter lång inspelning i min mobiltelefon, som jag nyss lyssnade igenom.

Det mesta handlade förstås om EM och om hur underbart det var att få göra mästerskapsdebut. Men så var det även den fråga som jag egentligen letade efter, den där jag frågade henne vilken roll hon skulle ge sig själv om hon själv fick skräddarsy den:

”Det är svårt att säga. Jag trivs med att vara lite mer offensiv, samtidigt som jag har spelat lite mer defensivt i Rosengård – och det har funkat bra den senaste tiden. Men jag skulle nog säga, lite mer en tvåvägsspelare, att både kunna vara delaktig i uppspelsfasen, men även kunna vara med framme i boxen också.”

Vill du ha en sittande mittfältare bredvid dig som tar mer defensivt ansvar, och så får du köra?

”Nej, kanske mer att vi båda är tvåvägs, att vi delar på det.”

Är du främmande för att gå ut på kanten?

”Jag kanske inte ser mina bästa kvaliteter som en kantspelare. Men är det där jag får spela så gör man ju det bästa utav det. Och då kanske mer en indragen mittfältare som få bollen på fötterna än en djupledsgående.”

I Rosengård har hon huvudsakligen varit defensiv, det har inte blivit så många av de där löpningarna in i boxen som hon gärna vill göra. Ihop med Diaz och Helin känns det som att Folkesson även skulle få en defensiv roll i Djurgården. Fast med Brodin skulle det kanske kunna bli den delning av arbetsuppgifterna som Folkesson själv föredrar.

Tittar vi på Rosengård blir det intressant att se hur man nu agerar. Man har Caroline Seger, Nellie Lilja och Iva Landeka som central mittfältare. Jag är osäker på Ebba Wieder:s kontraktssituation, men eventuellt är även hon klar för nästa år. Dessutom kan Johanna Rytting Kaneryd spela i mitten.

Johanna Rytting Kaneryd

Kanske att Rosengård är nöjt med den uppsättningen centrala mittfältare, och väljer att lägga sina pengar på att istället hitta någon mer forward.

I övrigt i dag har Kif Örebro presenterat Sejde Abrahamsson som nyförvärv – och återvändare. 20-åringen är ju från Örebro, och har väl just Kif som moderklubb?

Spontant tyckte jag att det var ett kanonförvärv. Abrahamsson har spelat 20 damallsvenska matcher för Hammarby och är en högklassig mittback – precis vad Kif Örebro behöver. Men jag hade missat en sak.

Lördagen den 27 oktober var verkligen en otursdag för Abrahamsson. Först drog hon på sig den straff som gav Vittsjö ledningen, sedan fick hon kliva av ödesmatchen efter en halvtimme med en skada – och så åkte Hammarby ut.

Det jag hade missat var att eländet inte stannade där – det visade sig att knäskadan var ett avslitet korsband.

Därmed kommer Sejde Abrahamsson antagligen som tidigast vara aktuell för spel till hösten nästa år. Därav min lilla devalvering av värdet på värvningen. Vi får hoppas för Örebros del att laget inte har hamnat på efterkälken i det skedet.

Kanonmål av Jakobsson, Helin, Afrika och F17-VM

Irma Helin

Det tycks vara så att silly season lugnar ner sig en aning under helgerna. Det hetaste den här helgen har varit att Djurgården skrivit tvåårskontrakt med Irma Helin.

Det är förstås väldigt viktigt för klubben. Dels för att Helin är en skicklig spelare, men även för att hon sin unga ålder till trots faktiskt redan är en kulturbärare.

Jag har aldrig träffat Helin, men hon verkar vara en både påläst och intressant person. Det tog ett tag, men till slut har jag lyssnat igenom det här poddavsnittet från Fotboll Stockholm där Mårten Bergman intervjuar Helin. Det var ett bra samtal om både det ena och det andra. Kul för övrigt att hon kallar Stellan Carlsson för supertränare. Och då är podden ändå inspelad innan damallsvenskan var slutspelad.

Även om det har varit rätt lugnt på hemmaplan har en hel del svenska spelare varit igång runt om i Europa. Mest framträdande har Sofia Jakobsson varit. Hon smällde in ett riktigt kanonskott borta mot Guingamp.

Det var Jakobssons andra ligamål för säsongen. Montpellier vann med 5–1 och när halva den franska ligan är spelad har laget nu avancerat till fjärde plats. De kan nog sluta trea till slut, men högre lär det inte bli. Det är ju nämligen tolv poäng upp till tvåan PSG och 14 till ledande Lyon.

Lyon har spelat utan viktiga Eugenie Le Sommer i några veckor. Men i gårdagens 4–1-seger mot Fleury var stjärnan tillbaka i startelvan, och hon gjorde mål redan i femte minuten.

I skytteligan är det PSG:s Marie-Antoinette Katoto som dominerar. Hon gjorde båda målen i dag när PSG under sista kvarten vände 1–0-underläge borta mot Rodez till 2–1-seger. Totalt har Katoto gjort tolv mål. Tvåa i skytteligan är Ada Hegerberg med tio, och tredjeplatsen delas mellan Linda Sällström (Paris FC) och Clarisse Le Bihan (Montpellier).

Stina Blackstenius är bästa svenska spelare i skytteligan. Hon har gjort sex mål, varav fem i samma match. Blackstenius verkar dock fortsatt skadad, för hon ingick inte i Montpelliers trupp i går. Utöver Jakobsson spelade däremot Linda Sembrant från start. I PSG återfanns Hanna Glas i startelvan och Annahita Zamanian på bänken. Däremot börjar man undra hur det står till med Emma Berglund. Hon spelade i två matcher för en månad sedan. Men nu har hennes namn inte funnits med i laguppställningarna på ett tag.

I England har ingen svensk spelare varit farten i helgen. Chelsea har varit spelledigt, Amanda Nildén har inte ingått i Brightons matchtrupp på en månad och Jessica Samuelsson är tydligen skadad igen.

View this post on Instagram

C’mon you Gunners! 🔴⚪️

A post shared by Jessica Samuelsson (@jessicasamuelsson15) on

Arsenal klarade sig dock bra utan ytterbacken från Norrköping. Det blev hemmaseger med 4–1 mot Brighton i dag efter att tre nederländska spelare hittat målet. Brighton tog dock ledningen.

Nederländsk målskytt nummer 1: Vivianne Miedema:

Nederländsk målskytt nummer 2: Dominque Bloodworth (hette tidigare Janssen):

Nederländsk målskytt nummer 3: Danielle van de Donk:

Arsenals fjärde mål gjordes av Beth Mead:

Efter nio av 20 omgångar leder Arsenal tabellen med full poäng. Men Manchester City är också obesegrat och ligger bara sex poäng bakom. Och på söndag möts just City och Arsenal i Manchester. Bortaseger där och ligan känns avgjord.

Skulle däremot City vinna kan det bli riktigt spännande. Arsenals trupp är rejält skadedrabbad, och i dagens hemmamatch hade Londonklubben bara fyra spelare på bänken.

Så till Tyskland där Wolfsburg i dag vann med hela 9–0 i bortamatchen mot det vanligtvis svårspelade SC Sand. Skytteligaledaren Ewa Pajor gjorde för övrigt bara ett av målen.

Nilla Fischer spelade hela matchen för ett Wolfsburg som börjar göra den starka Frauen-Bundesliga ointressant. Efter nio omgångar har man full poäng och 45–1 i målskillnad. Avståndet ner till tvåan Bayern München är sju poäng och till trean Potsdam är åtta.

Fridolina Rolfö spelade hela matchen och gjorde 4–0-målet när Bayern vann med 4–1 mot Werder Bremen. Det var Rolfös andra ligamål den här säsongen. Amanda Ilestedt spelade 59 minuter när Potsdam vann med 3–0 mot Leverkusen.

Så till Italien där Cristiana Girelli och Barbara Bonansea gjorde målen när Juventus vann dagens toppmöte mot Fiorentina med 2–0.

Juventus hakar därmed på serieledande AC Milan. Avståndet mellan storklubbarna är en poäng. Fiorentina är i sin tur fyra bakom Juventus, fast med en match mindre spelad.

I Australien är Melbourne Victory, Perth Glory och Adelaide United obsegrade när lagen i W-league har spelat tre eller fyra matcher.

Trots att den tidigare Hammarbyspelaren Elise Kellond-Knight gjorde två mål för Melbourne City vann Perth lagens möte i morse med klara siffror, 5–2. Storstjärnan Sam Kerr gjorde två mål och spelade även fram till Rachel Hill till ett.

I de afrikanska mästerskapen vann som väntat Nigeria sin sista gruppmatch med klara siffror. Asisat Oshoala gjorde tre av målen när Ekvatorialguinea besegrades med 6–0. Hela det nigerianska tremannamittfältet bestod för övrigt av damallsvenska spelare; Rita Chikwelu (gjorde ett mål), Sonia Okobi och Ayinde Halimatu. I backlinjen återfanns även Sverigebaserade Osinachi Ohale och Josephine Chukwunonye. Däremot spelade inte Faith Ikidi som skadade sig i 4–0-segern mot Zambias landslag, kallat Shepolopolo.

Eftersom Sydafrika och Zambia spelade 1–1 blev det som väntat Banyana Banyana (Sydafrika) och The Super Falcons (Nigeria) som gör Kamerun och Mali sällskap i semifinalerna. De spelas på tisdag enligt följande Sydafrika–Mali och Kamerun–Nigeria.

Slutligen till F17-VM i Uruguay. Där är nu tre semifinallag klara. Lördagens båda kvartsfinaler slutade 1–1 och fick avgöras på straffar. Även dagens första kvartsfinal gick till straffar, men den här gången blev det 2–2. I går var det först Spanien som straffade ut Nordkorea.

Sedan var det Nya Zeeland som skrällde sig vidare till en historisk VM-semifinal genom att besegra Japan. Inget fotbollslandslag från Nya Zeeland har någonsin tidigare nått en semifinal i ett världsmästerskap. De unga Football Ferns ledningsmål var för övrigt en snygg hörnvariant.

Och alldeles nyss skrev även Mexikos U17-landslag historia genom att för första gången nå en VM-semifinal. Mexikanskorna med svenska Felicia Escobar Särnbratt i truppen kvitterade två gånger i matchen mot Ghana och vann efter straffar.

Trots att Ghana är utslaget talar mycket för att deras Mukaram Abdulai vinner skytteligan. Hon har nämligen gjort mål i alla Ghanas fyra matcher, och totalt kommit upp i sju fullträffar. Det lär bli svårt att slå.

Den sista kvartsfinalen spelas 23.00 svensk tid mellan Tyskland och Kanada. Den sänds på Eurosport 2.