Linköping lever i toppen och Vittsjö lever i botten. Det är huvudrubrikerna efter onsdagens fyra hemmasegrar i damallsvenskan.
I toppen avancerar Linköping till andra plats i och med 1–0-seger mot Kif Örebro. Ronja Aronsson gjorde målet som skall sorteras under vinjetten slumpmål eller i kategorin målvaktstavlor.
På slutet hade Kif Örebro två 100-procentiga kvitteringschanser, och gästerna hade inte på något sätt varit oförtjänta av en poäng. Men LFC vann igen. Laget spelar ingen speciellt imponerande fotboll. Man liksom hackar sig fram. Men man är svåra att göra mål på och har 16 poäng – det är imponerande.
Det medföljde dock visst smolk i dagens glädjebägare för LFC-folket. Matchklockan visade exakt 64.00 när lagets viktigaste spelare, Frida Maanum, efter en passning vände sig mot bänken och signalerade för byte. Hon tog sig för höger framsida.
Till Corren säger Maanum så här om sin skada:
”Det högg till lite i framsidan. Men jag hoppas att det inte är någon fara.”
Det gör sannolikt alla andra LFC:are också. För norskan kommer att behövas i de kommande tre matcherna, de mot Göteborg (b), Kristianstad (h) och Rosengård (b).
Dagens på förhand allra viktigaste match spelades på Vittsjö Idrottspark. Där vann ett nervöst och stressat hemmalag till slut med 4–2 mot Uppsala.
I den matchen stod Emily Gielnik för en riktig succédebut. Matchklockan visade 89.22 när den australiska landslagsspelaren för första gången sprang in på en damallsvensk plan. 59 sekunder senare blev det 4–2, och det var Gielnik som med sin andra bolltouch stod för den fina framspelningen.
Det lilla hon hann visa såg Gielnik riktigt intressant ut. Dagens spelare var ju dock ändå Clara Markstedt. Det var hon som gjorde det där 4–2-målet. Det var hennes tredje för dagen och femte för säsongen.
Markstedt ordnade så att Vittsjö är med på allvar i serien igen. Laget kommer dock att ligga kvar på nedflyttningsplats efter den här omgången. Minst ett av Umeå och Växjö kommer nämligen att passera i morgon.
I dagens match kände man hela tiden att Vittsjö var laget med störst potential. Men Uppsala kändes ändå aldrig ute ur matchen. Kanske för att det stundtals såg väldig darrigt ut hos hemmaspelarna. I början var det stressat och slarvigt. Man tog felbeslut, missade enkla passningar och bollarna studsade i väg i mottagningarna.
Men två förlösande mål inom 1,5 minuter i slutet av första halvlek gav lite andrum. Men målvakt Shannon Lynn stod för ett par tveksamma aktioner, och det kändes alltså inte tryggt förrän Markstedt stötte in det där 4–2-målet på tilläggstid.
Vittsjö hade för övrigt full bänk för första gången i år. Det lär behövas, för närmast väntar två viktiga bortamatcher i Örebro och Umeå.
I Stockholm visade Djurgården att man inte vill slåss i botten i år. 2–1-segern mot Eskilstuna imponerar. Jag hade den matchen på mobilen och kan inte säga att jag har någon jättebra bild av spelet. Men det lilla jag såg var det Djurgården som förde spelet.
Eskilstuna borde ju dock ha tagit ledningen när Loreta Kullashi fick bollen av Djurgårdens målvakt Nichole Persson efter 22.25. Skytteligaledare Kullashi var osjälvisk och serverade Fanny Andersson en superchans.
Men ensam från tio meter, i ett läge som är betydligt bättre än en straff, stod Andersson för en av årets allra grövsta missar. Hon sköt nämligen rakt på målvakt Persson.
Det blev istället Djurgårdens Sheila van den Bulk som blev stor matchvinnare med två mål. Båda målen kom från hörnor. Vid den första tog hon sig loss från Anna Oskarsson och styrde in bollen i bortre.
Vid det andra målet struntade Oskarsson i bollen och stoppade van den Bulk bryskt. Det blev straff, som nederländskan själv tog hand om.
Eskilstuna reducerade, men Djurgården vann och tog alla tre poängen. Därmed ligger båda lagen nu på åtta poäng, vilket även Kif Örebro har.
I den fjärde och sista matchen, som egentligen var dagens första, vann Kristianstad med 3–1 mot Piteå. Ett resultat som gör att de båda lagen nu står på elva poäng.
En mycket intressant situation i den matchen inträffade precis när matchklockan slog över till 63.00. Där ser det först ut som att Mia Carlsson drar i Nina Jakobsson inne i Kristianstads straffområde. I nästa sekvens fäller Jakobsson istället Carlsson. Domare Sara Persson väljer att blåsa frispark till Carlsson, och ge Jakobsson dagens andra gula kort. Det kan vara så att Persson tog ett korrekt beslut. Men det kändes ändå väldigt hårt. I stället för straff fick Piteåspelaren rött kort.
Ett rött kort drabbade även Mallbackens Jessica Pedersen i dagens enda match i elitettan. Utvisningen kom efter 66 minuter i ett läge där gästande Lidköping ledde med 3–2.
Efter det röda kortet fick matchen dock en väldigt oväntad utveckling. Mallbacken gjorde nämligen 3–0 i numerärt underläge och vann matchen med 5–3. Alla dagens fem elitmatcher slutade alltså med hemmaseger.
I och med förlusten är Lidköping kvar under nedflyttningsstrecket. Och klarar man inte av att vinna matcher som dagens känns risken stor att man kan bli kvar länge under det där strecket. Utifrån klippet med höjdpunkter från dagens match har Lidköping stora problem i eget straffområde.
I toppen av elitettan finns som bekant AIK. Deras tränare Caroline Sjöblom lämnar klubben efter den här säsongen. Hon är nämligen klar som ny förbundskapten för F15- och F17-landslagen.
En blogg om internationell damfotboll 
Såg delar av två matcher under kvällen. Vittsjö visade en hel del av de takter som gjorde dem till trea i tabellen i fjol. Uppsala stretade emot och jag tror fortfarande de klarar sig kvar.
DIF-Eskilstuna var en märklig match eftersom Eskilstuna var så otroligt bleka. De verkar ha två ansikten i år – kan slå Rosengård ena stunden och sedan vara helt urvattnade mot DIF. Totalt sett en ganska dålig match, många felpass. För mig är det obegripligt att tränarna är helt tysta när deras spelare gör hårresande misstag. Kan vi inte ställa krav på elitspelare?
Eskilstunas tränare Magnus Karlsson värvade tre spelare: Oscarsson, Stenevik och Aristodimou. Oscarsson skulle vara en offensiv kantlöpare på mitten till höger – det har inte funkat särskilt bra eftersom Oscarsson inte har den teknik som krävs. Många botslagna inlägg och passningar. Hon är en bra försvarare.
Vb Stenevik är både långsam och extremt vänsterfotad, det märktes väldigt tydligt mot Dif senast, då hon ofta ställdes inför stora problem.
Aristodimou må vara teknisk men är väldigt liten och saknar fysik och snabbhet för damallsvenskan.
Tränare Karlsson har hela våren höjt Linn Vickius till skyarna som ny på inner mf. Men faktum är att hon har många detaljer kvar att förbättra i sitt spel och har blivit utbytt i halvid i tre matcher.
Förra säsongen tog det sju matcher innan Karlsson hittade rätt uppställning. Hur många matcher ska det behövas i år?
Därav Eskilstunas ojämnhet – tror jag.
Lyssnar man på Etunas svar efter matcherna har motståndet oftast varit dåligt men ändå lyckats vinna. Dags bättra på självinsikten?
Och i parentes… Man blir ju ledsen över kommentatorerna på Sportbladet Play. Kommentatorn som kommenterade Vittsjö-Uppsala försökte tre gånger säga om Uppsala spelat borta eller hemma mot Kopparberg/Göteborg i förra omgången, men landade slutligen i att det var borta. (I verkligheten var det naturligtvis hemma.)
Och kommentatorn som kommenterade DIF-Eskilstuna konstaterade självsäkert att Eskilstuna i fjol ”vann matchen här på Stockholms stadion”. Vilket naturligtvis inte stämmer, eftersom den matchen spelades på Tele2 Arena.
Det är sådana små detaljer som gör att man tappar förtroendet för kommentatorn.
Kommentatorn mellan Vittsjö och Uppsala var den sämsta som jag hört hittills den här säsongen, utöver svag kommentering i stort så slängde han ur sig namn på spelare hur som helst där han för det mesta missade helt och nämnde nån spelare som spelar på en helt annan plats på planen.
För övrigt såg jag inga kvalitéer som ska räcka för att hålla Uppsala kvar i Allsvenskan från den här matchen. Möjligtvis att de återigen gör en insats där de inte är allt för långt ifrån att sno med sig en poäng utan att de bjöd på nåt bra spel.
Vittsjö ska däremot få kredd, jag tror inte de behöver vara oroliga för att hamna bakom Umeå, Växjö och Uppsala.
Ja, håller med om Uppsala, svag insats det jag såg (cirka 30 min).
Om jag inte är helt ute och cyklar så tyckte jag han kallade Mie Leth Jans för ”australiensiskan”. Men förhoppningsvis var det jag som hörde fel eller missförstod.
Ja det var idel hemmasegrar igår men det blir det nog inte idag tror jag. Såg att Krstd låg under med 1-0 men vände som vanligt igen, starkt gjort !
Gtbg mot Rosengård tror på bortaseger med tanke på deras 6 – 0 seger sist. Vinner Gtbg då har dom ett bra lag. Det blir säkert en bra match.
Växjö mot Umeå tror att Umeå är lite starkare men det kommer att bli jämnt. Bägge har vinst senast så det lyfter dom.
” Skytteligaledare Kullashi var osjälvisk och serverade Fanny Andersson en superchans.”————————–varför ska man överhuvudtaget passa bollen därmed framstå ”osjälvisk” när hon själv hade chansen att avsluta och göra mål? Kullashis främsta uppgift är ju att göra mål…..här beskriver du och drar slutsats efter en situation utifrån ett mal, nästan ideologi, spelarna borde agera efter
I stället dra slutsats utifrån fotbollsmässiga grunder
Jag vill gärna läsa din slutsats utifrån fotbollsmässiga grunder om aktuell situation.
Nyckel ord här ”osjälvisk” framställer du som något tillhörande fotbollens språk, det talar lite om hur du ser på spelarnas kvaliteter och roll i laget, inte minst själva spel fotbollen, där alla ska var med, att använda denna klyscha
I och med detta ordval antyder du att Kullashi kunde agerat annorlunda, som skulle resulterat- i ett mål, därmed icke förlust för hennes lag. Alltså hon kunde spelat ”själviskt” samt utnyttjat- sina anfallstalanger, helt enkelt spela spelet hon är till för..men detta låter illa ur en politiskt korrekt medial synvinkel..-
Det som jag tycker är att en del allmän bedömning eller uppfattning människor beskrivs för, använder man medialt på en och annan spelare, som mer viktiga, önskvärda än de egenskaper fotbollen som spel villar på ..-de egenskaper är knappast kvantitativa eller kreativa i mening att beskriva spelarens talang, inte minst mål man gör,- utan ofta baserade på rådande sk värdegrund eller landets sportfilosofin Då säger man: ”I Sverige firar vi mål tillsammans”…..tror att detta är första 15-åriga landslagskandidater får höra av och inte minst acceptera om man vill vara med, som att fotbollen är ett individuellt spel, sedan när man ser på hur spelarna som flock bin på befallning springer till målskytten då förstår man . Till slut man odlar en ”korrekt” individ med rätta värdegrunden men man får också, i regel ,en dålig fotbollsspelare..-värdegrunden nämligen blir viktigare än innehållet
Angående den konkreta situationen då tror jag att Kullashi borde agerat på egen hand. .även om hon riskerat att kallas ”egoistiskt” därmed avskärma sig från resten av laget och sticka ut på det sättet, något som ogillas varken i hennes omgivning eller medial bevakning, är jag rädd för..kanske hon tänkte mer på det än att göra sin grej, tyvärr
Det är talangen som vinner matcher Rydén, men ett klok lagspel vinner titlar har Jordan sagt. ..med andra ord det ena exkluderar inte det andra
Du drar en del konstiga slutsatser om min fotbollssyn. När jag coachar mitt lag säger jag åt spelarna att avsluta själva, om de inte kan slå en passning till en medspelare i klart bättre position. Passningar för passningarnas skull är inget jag rekommenderar.
I situationen som diskuterades är det självklart att Kullashi kunde ha agerat annorlunda, och att några av alternativen säkert hade kunnat leda till ett mål. Men jag tycker att hon gjorde rätt. Hon har en back väldigt nära sig, medan Fanny Andersson är helt ensam.
Således har Kullashi en medspelare i klart bättre position, vilket motiverar passningen. Det borde ha varit större chans för Andersson att göra mål än Kullashi.
Din teori om att Kullashi skulle vara kuvad känns för övrigt påhittad. Hon ser väldigt harmonisk ut när hon spelar. Det brukar inte kuvade spelare göra.
Slutligen är din utläggning om att svenska spelare skulle tvingas att fira mål med medspelarna underhållande. Om du skulle titta på lite internationell fotboll ibland skulle du se att både herrar och damer i alla länder dras som en flock bin till målskytten. Så om det vilar på tvång är det inget unikt svenskt påfund…
”Din teori om att Kullashi skulle vara kuvad känns för övrigt påhittad. Hon ser väldigt harmonisk ut när hon spelar. Det brukar inte kuvade spelare göra.”——————–utöver tränare, journalist och bloggare då vet vi att du sysslar med psykologi, också det..
Det är en sak snacka fotboll här på ditt blogg eller i de fina salonger, sedan sprida sin mantra ,däremot en helt annan sak leva liv som damfotbollsspelare med invandrarbakgrund i ett land som Sverige. Tydligen så du har inte ett sus om det
Förresten vad handlade denna sak med Asllani häromåret och hennes missnöje med tillvaro i landslaget? Efter så många år tillsammans så brister det hela
Funkade hon inte så bra i det svenska ”harmoni” eller? Det skulle vara lärorikt för alla blivande invandrartjejer som har ambitioner att ge sig in i svensk damfotboll att veta, –
Jag har dock inga förväntningar att denna sak kommer belysas eller recenseras..
Utöver då allmänna formuleringar som döljer det mesta.
”Om du skulle titta på lite internationell fotboll ibland skulle du se att både herrar och damer i alla länder dras som en flock bin till målskytten.”——————————-precis, i Sverige håller man föredrag om det, det kallas ”utbildning”, från årskull 15/17 /-förutsättning invandrartjej i laget/
Så mycket annat korkat och destruktivt finns det också men om detta en annan gång..
Självklart förstår jag att det kan vara väldigt jobbigt att vara damfotbollsspelare med invandrarbakgrund. Men exakt hur det är vet bara de som själva upplever det. Vi andra kan försöka sätta oss in, bland annat genom att läsa om det, som i den här intervjun med Nor Mustafa.
Konflikten mellan Kosovare Asllani och Pia Sundhage är väl ganska väldokumenterad? Exakt vad det handlade om går ju inte att recensera förrän de inblandade lägger korten på bordet. Och tro mig, Asllani har ofta fått frågan om det. Bland annat i den här intervjun med Expressen inför VM i fjol.
LFC:s mål var möjligen slumpens skörd men då man bestals på en klar straff i första halvlek och precis som Örebro missade två 100-procentiga målchanser via Alva Selerud i andra (piggt inhopp igen) så kändes segern motiverad. Annars håller jag med om att man vinner utan att imponera speciellt mycket vilket måste ses som en styrka, att man också gör det med en tunn trupp då man fortsatt har 4 spelare borta gör inte det hela sämre.
Det är också tråkigt att återigen behöva lyfta fram domarinsatsen men det har i mina ögon varit sämre än någonsin i år, nu senast mot Örebro var det inte mycket fotboll som spelades utan idel tröjdragningar som allt som oftast passerade utan åtgärd.
Jag trodde i min enfald att man hade valt att ändra till fyra varningar innan avstängning för att uppmuntra domarna att våga varna för förseelser men de är fortfarande alldeles för restriktiva med det vilket gynnar destruktivt spel. Damallsvenskans status som plantskola och ligan bakom ‘de stora’ i Europa är på sikt hotad om inget händer här.
Linköpings säsongsstart är på många sätt anmärkningsvärd. Man har bara vunnit avslut på mål i två matcher, de mot Växjö och Vittsjö. I de fem senaste matcherna har man förlorat avslut på mål, men ändå tagit tio poäng. Senast mot Örebro var Aronssons mål det enda avslutet LFC fick inom ramen.
Det antyder ju att man trots allt har en god effektivitet framåt, samt att försvar och målvakter har gjort det bra. Men i längden brukar det inte hålla att förlora avslut mot mål. Så LFC måste hitta sätt att komma till fler avslut om man skall hänga med i toppen.
För det är inte bara att man skjuter mycket utanför, man har förlorat avsluten totalt i fyra av matcherna. Bland annat med 12–4 och 7–3 i segermatcherna mot Djurgården respektive Eskilstuna.
I de två matcher du nämner avslutningsvis så mötte man motståndare som tog väldigt många dåliga avslut i lägen där det nog hade varit bättre att hålla i bollen för att få ett bättre läge i ett senare skede, visst finns det en sanning i att man måste komma till avslut för att göra mål men kvantitet är inte en kvalité i sig i det här fallet.
Men annars håller jag förstås med dig om att man precis som ifjol skapar för lite framåt även om man i år med tanke på spelarförlusterna, alla nyförvärv och skadorna har ett på pappret svagare material att jobba med offensivt.
Känslan är också att man är medvetna om detta och att det kommer ta tid att få allt att sätta sig och därför har valt att prioritera försvaret och stabiliteten, något jag ändå tycker lyckats rätt bra bortsett från debaclet mot Umeå.
Nu väntar tre matcher där man inte kommer vara favorittippade, i två av dom snarare rejäla underdogs, och det tror jag kommer passa ett kontringsstarkt lag som inte riktigt hittat ett eget spel ännu bra. Hur som helst ska det bli spännande att se om man kan stå upp mot ett Göteborg som börjat ruskigt starkt och som i stort sett saknar svaga punkter.