Maktdemonstration, taktisk triumf – och otäck skada

Det har varit en händelserik damallsvensk lördag. I toppen är Göteborg tillbaka i serieledning. Laget gav bästa möjliga svar på Rosengårds imponerande 9–1-seger från Uppsala. I dag var det Göteborg som stod för en maktdemonstration i Piteå. 5–1-segern var snarast i underkant.

I övrigt blev det segrar för Umeå, Örebro, Eskilstuna och Kristianstad, samt tyvärr en riktigt otäck skada på Kristianstads Mia Carlsson. Men vi tar det i tur och ordning.

Det här var en damallsvensk lördag som startade väldigt stelt. I varje fall för oss som satt och tittade på Sportbladet Play. Inledningsvis var det stillbilder från Piteå, och försnacket från Umeå kunde jag inte se alls.

Det var ändå matchen i Umeå som jag fick igång först, precis efter matchstart. De frusna bilderna från mötet Piteå–Göteborg tinade upp så att det blev rörligt strax efter att Rebecka Blomqvist hade placerat in 0–1 i närmaste krysset.

Rebecka Blomqvist

Den här dagen gick det för övrigt återigen att se en match på dator och en på mobil, vilket ju faktiskt det minsta man kan begära. Jag tycker ju att man även bör kunna se två matcher samtidigt på olika datorer, fast det har inte gått den här omgången.

Min första huvudmatch var den i Piteå, där Göteborg valde att starta med alla sina tre forwardsstjärnor. Rebecka Blomqvist hade i en släpande roll – precis som hon var i slutet av matchen mot Linköping – bakom Stina Blackstenius och Pauline Hammarlund.

Det innebar att Julia Zigiotti fick ta ett halvsteg bakåt i planen medan Filippa Angeldahl hamnade på bänken. Det känns som en betydligt bättre mittfältslösning för Göteborg som redan från start kändes betydligt mycket vassare i offensiven än man gjort i de första halvlekarna mot Rosengård och Linköping.

Angeldahl har inlett debutsäsongen i Göteborg stabilt utan att glänsa. Jag tycker att det blir lite för mycket sidled från henne. I den roll hon har vill man se lite mer offensiva initiativ.

Precis som jag skrev inför omgången så har Piteå haft det jobbigt med att försvara på kanterna, vilket kändes som ett stort problem inför matchen då ju kantspelet är Göteborgs stora styrka. Det märktes från start. Piteå hade väldigt jobbigt i sitt vänsterförsvar. Därifrån kom 0–1 och ytterligare flera fina lägen redan första kvarten.

Sedan flyttade Stellan Carlsson över Josefin Johansson till vänstersidan. Det hjälpte något, men inte bättre än att även 0–2 kom från Göteborgs högersida. Det var faktiskt en storspelande Guro Pettersen som höll nere siffrorna före paus. 0–4 hade absolut inte varit missvisande.

Piteås enda målchans före paus var slumpartad, när Nina Jakobsson träffades av en rensning. Man hade nog behövt för ett mål där för att få känna lite vittring. Och man hade definitivt behövt få mål på Josefin Johanssons chans i 52:a minuten. Avslutet gick dock i stolpen, och sju minuter senare gjorde istället Hammarlund 0–3.

Pauline Hammarlund

Resten av matchen spelade Göteborg av snyggt. Hammarlund och Blomqvist blev tvåmålsskyttar. Blomqvist hade dessutom ett assist.  Det måste vara svårt att hålla henne på bänken framöver.

På övertid kunde Julia Karlernäs göra ett tröstmål när Jennifer Falk kom lite snett på ett inlägg. Men det ändrar inte det faktum att det totalt sett var klasskillnad mellan lagen.

I Umeå var det jämnt med lite plus för Vittsjö före paus. Hemmalaget UIK var aldrig ofarligt och kom också till ett par 100-procentiga målchanser under de första 45. Efter paus var hemmalaget det klart bättre laget, och man tog till slut en stark 3–0-seger.

Här gjorde Tove Enblom två riktigt fina räddningar i 2–0-ledning. Umeås målvakter har haft det tufft i serieupptakten. Kul för Enblom att få agera lite matchvinnare. Kul också att 17-åriga Monica Jusu Bah fick göra mål. Hon ser riktigt rapp och intressant ut – ett framtidsnamn. Segern ger Umeå lite tillfälligt andrum.

För Vittsjö var det en riktigt tung förlust. Framför allt har man väldiga problem i backlinjen. Gissningsvis kommer man att presentera två defensivt inriktade spelare de kommande dagarna, varav minst en bör vara mittback.

Jag valde bort de första halvlekarna i de båda matcher som startade 15.00. I Eskilstuna var det redan 3–0 i paus, vilket gjorde att matchen på stadion blev huvudmatch i den andra halvleken. Där ledde Örebro med 1–0 efter 45 minuter.

Båda matcherna blev mållösa efter paus. Tre sköna poäng vardera till Eskilstuna och Örebro alltså. Och i båda fallen känns det som att det var högst rättvist. För Eskilstuna gjorde Loreta Kullashi två nya mål, vilket gör att hon är uppe i åtta mål och återigen är ensam ledare i skytteligan. Segern gör också att Eskilstuna avancerar två placeringar till den femte.

Loreta Kullashi

I Stockholm höll Djurgården bollen på Örebros planhalva i halvlekens första 25–30 minuter, dock utan att komma till målchanser. När man trodde att hemmalaget skulle öka trycket och sätta in en rejäl sista anstormning var det istället gästerna som tog över.

Örebro kontrollerade sista kvarten och kunde ha gjort ett par mål till. Bland annat hade Karin Lundin en kanon i ribban och inhopparen Frida Skogman tvingade hemmamålvakten Kathrine Østergaard Larsen till en kanonräddning.

Tre rättvisa poäng till Örebro, som får lite andrum – om man nu kan prata om det i en tabell där det skiljer fyra poäng mellan femte och tolfte plats? Djurgården däremot åkte på första hemmaförlusten och är numera bara över nedflyttningsstrecket på målskillnad. Under det där strecket ligger numera Växjö och Vittsjö.

I Linköping chockade gästerna Kristianstad på flera sätt. Dels med ledningsmål redan i fjärde minuten. Ett fint anfall avslutades av Therese Sessy Åsland. Men Cajsa Andersson, som hade fått chansen i hemmamålet, borde väl ändå ha tagit det skottet? Tidigare landslagsaktuella Andersson har inlett säsongen svajigt, och känns nu som ganska klar tvåa bakom Matilda Haglund.

Matilda Haglund

Den reaktionssnabba och spelskickliga 23-åringen från Järpås i Lidköpings kommun har sett väldigt bra ut i år. Jag har varit nära att berömma henne flera gånger tidigare, men det har fallit bort. Nu saknades hon i Linköpings mål i matchupptakten.

Det var 0–3 i paus. Utöver det första målet går det inte att lasta Cajsa Andersson. LFC körde totalfast i ett ombyggt Kristianstad. Skånskorna hade en nykomponerad trebacklinje med Alice Nilsson, Eveliina Summanen och Mia Carlsson. I försvar spelade man 5–1–3–1 med fokus på att stänga mitten. Och det lyckades lysande.

Linköping vill gärna spela centralt, och fastnade gång på gång i Kristianstads fälla. Man kan kalla det en taktisk triumf från tränare Elisabet Gunnarsdottir. Therese Sessy Åsland hade fantastiska 45 minuter och följde upp 1–0-målet med två läckra assist till Amanda Edgren och Svava Ros Gudmundsdottir.

Elisabet Gunnarsdottir

2–0 var ett fantastiskt mål. Både Åslands läckra passning och Edgrens två toucher var mästerliga. I paus hade jag 5–1 i heta målchanser till Kristianstad. Den officiella statistiken visade 3–0 i hörnor till Linköping men hela 8–1 i avslut på mål till gästerna.

Linköpings drag att ha Nilla Fischer centralt med ansvar för att ta hand om snabba Gudmundsdottir var ingen succé. Landslagsbackens svaghet i löpduellerna avslöjades där skoningslöst. Vid isländskans 3–0-mål agerade Fischer väldigt passivt och gav inte Cajsa Andersson nödvändig hjälp.

Kristianstad kunde dock inte jubla fullt ut i paus. Man åkte nämligen på en riktigt otäck skada på Mia Carlsson. Hennes vänsterfot hängde på ett sätt som tyvärr skapade känslan av fraktur och en riktigt lång frånvaro.

Bilden på Carlssons hängande fot var dagens riktiga skräckupplevelse. Det är bara att hålla alla tummar och tår för Carlsson.

Mia Carlsson

Den andra halvleken hade Linköping bollen utan att komma till speciellt många chanser. Den bästa hade Ebere Orji redan i 47:e minuten. Hennes nick i stolpen hade behövt bli mål för att LFC skulle kunna vända. En reducering där kunde ha ändrat på saker, för Kristianstad såg tröttkört ut ganska tidigt i den andra halvleken. Man orkade inte alls löpa lika mycket i offensiven, utan fastnade oftast på egen planhalva.

Men Kristianstad orkade ändå hålla emot. Skånskorna höll första nollan för säsongen och är nu bara en poäng bakom Linköping i tabellen. Ett LFC som skall till Malmö för att möta Rosengård på onsdag. Samtidigt tar KDFF emot Växjö.

Mia Carlssons skada svider förstås för Kristianstad. På övertid var jag rädd för en ny skada. Ebere Orji stod för en ful aktion när hon knuffade in Alice Nilsson i Brett Maron. Målvakten var i luften när smällen kom, och landningen var inte snygg. Jag var rädd för en ny knäskada, men Maron reste sig och spelade ut matchen. Hoppas att det gick bra med Maron.

Brett Maron

Orji fick gult kort, vilket jag tycker är helt riktigt. Den där typen av smällar mot målvakter som är i luften och har händerna på bollen är farliga, och bör stävjas. Jag minns att Mimmi Larsson hade två sådana mot Jennifer Falk i toppmötet med Göteborg utan åtgärd.

En rolig grej på övertid var att 15-åriga Mathilde Janzen fick ett par minuter på planen. Supertalangen som spelar sin landslagsfotboll för Tyskland är en riktigt spännande spelare. Jag hade hoppats få se henne några minuter till. Men kul ändå att hon nu fått göra sin damallsvenska debut.

I elitettan är det numera bara tre lag kvar i toppstriden. Hammarby vann nämligen i Kalmar med 2–1. Kalmar var det lite bättre laget före paus, och ledde rättvist med 1–0 halvvägs.

Efter paus var det Hammarbys match. Man rullade upp Kalmarförsvaret två gånger första tolv minuterna och gjorde två fina mål – Emma Jansson och Emma Westin målskyttar. Sedan hade Bajen bra kontroll fram till övertiden. Då exploderade Kalmar och hade tre fina kvitteringschanser i samband med hörnor, bland annat en nick i ribban från Tabby Tindell.

Kalmar hade nog behövt få in en kvittering där. För nu krävs det väldigt mycket om småländskorna skall kunna sluta topp två i år. Dels måste man för egen del rada upp segrar. Samtidigt måste man hoppas att två lag i trion AIK, Morön och Hammarby drabbas av rejäla svackor.

Även Jitex tappade mark i toppen. Mölndalslaget tog ledningen borta mot AIK. Men Solnaklubben vände till 4–2-seger, och kommer allt närmare damallsvenskan.

I mitten och botten tog BP och Alingsås viktiga segrar. Som det ser ut nu är det tre av Sandviken, Lidköping, Kvarnsveden och Sunnanå som kommer att åka ur.

Apropå näst högsta divisionen. I Forum elitettan har jag i dag skrivit om tre nyförvärv i serien.

24 tankar på “Maktdemonstration, taktisk triumf – och otäck skada

  1. 3-0 i baken speglar förstås en alltför svag LFC-insats, men jag frågar mig ändå hur matchen skulle utvecklats om 2-0 dömts bort för offside, vilket det såg ut vara. Jag funderar också på om KDFF skulle fått sitt tredje mål om LFC istället strax innan fått (och satt) sin uteblivna straff när Bredgaard får båda benen kapade i straffområdet. 1-2 kunde brutit flytet.

    Jag säger inte att LFC skulle vunnit eller att laginsatsen var godkänd, men skulle ändå vilja höra din åsikt, Johan, om domarteamets insats. Såg den bara ut att vara till Kristianstads favör för en ”hemmablind” supporter som jag?

    (Om någon till äventyrs ser detta som ett dålig-förlorare-inlägg ber jag er läsa första meningen igen. Inläggets fokus är kvalitet och objektivitet hos domaren.)

    • Jag reagerade faktiskt inte för offside på 2–0 när jag kollade matchen. Kanske för att det inte finns någon kameravinkel där man ser linjen. Men håller med om att Edgren är misstänkt fri.

      Spontant trodde jag att Sofie Bredgaard skulle få straff. Och Sara Persson kunde absolut ha blåst för den. För det är kontakt. Men på reprisen ser man att det inte är speciellt hårt, samt att Bredgaard gärna vill gärna lägga sig. Så jag tycker inte att det är skandal att Persson struntar i att blåsa.

      Jag tycker att det var betydligt mer tveksamt att inte Svava Ros Gudmundsdottir fick domslutet med sig efter 34 minuter när Nilla Fischer delar ut en knuff precis utanför straffområdet, just innan isländskan skall få bollen.

      Sammanfattningsvis tycker jag inte att domartrion var sämre än hemmalaget.

      • Nu var det inte hemmalaget jag bad dig jämföra med (går det ens?), och att LFC inte höll måttet hade jag ju redan skrivit. Det ursäktar dock inte låg domarkvalitet, och en sådan har vi ju allt för ofta, men när egna laget ”drabbas” vill man gärna kolla med ”utomstående”. Tack för spegling från ett mer objektivt perspektiv.

  2. Tycker du verkligen att Larsson satsade hårt på Falk? I det andra läget satsade väl Falk lika hårt? Kolla in Hammrlunds satsning på Viggosdottir efter tio sekunder i den matchen och återkom! Minst lika hård och vilken boll var med där?

    • Delar du ut en låg smäll mot någon som är i luften behöver det inte vara hårt för att det skall vara farligt. I handboll är det ju matchstraff om man ger sig på benen på någon som är i luften.

      Jag har kollat Hammarlunds tackling, och den är både ful och sen. Men den är inte av samma slag. För Viggosdottir är inte i luften, och riskerar inte att drabbas av någon rotation. Att tackla lågt mot en målvakt som har händerna upptagna av bollen är betydligt mycket farligare.

  3. Jag tyckte Linköping kändes blekt mot Göteborg senast och detta bekräftar det, tycker jag. LFC är ett märkligt svänggäng. Kristianstad å andra sidan gjorde en imponerande insats.

    Umeås seger mot Vittsjö indikerar att mitt tips kan slå in; både Umeå och Uppsala klarar sig kvar.

    Vittsjö, Växjö och DIF kan dock göra riktigt eländiga säsonger.

  4. 2-0-målet skulle kunna vara offside, dock omöjligt att se på tv-bilderna. Å andra sidan var Edgren närmast linjedomaren så det verkar osannolikt att hon missar en offside där.

    Straffsituationen däremot – ingen straff, tycker jag. Ser snarare ut som om LFC-spelaren kastar sig.

    • Kollade highlights från matchen och konstaterar att ingen av LFC-försvararna – inte ens Fischer – har några synpunkter på målet så sannolikt inte ens nära offside även om Edgren blir väldigt ensam när bollen är på väg.

      Håller med Rydén – hade själv ”pipan i munnen” o redo att blåsa vid straffsituationen. Men av reprisen att döma står domarteamet bra placerat och fattar rätt beslut.

  5. Fruktansvärda bilder på Mia Carlsson som tyvärr bekräftats ha brutit foten, en väldigt märklig situation där det känns som maximal otur med två spelare som krockar med varandra utan uppsåt från någon av dom.

    Annars så är det bara att hålla med tränare Unogård om att det var ”horribelt dåligt” och ska man se något positivt så är det väl i såna fall att man inte gärna kan spela sämre än så här. Tyvärr har nog skadeläget gjort att man fått slita för mycket på vissa spelare, med 4-5 spelare borta i varje match i en redan från början tunn trupp så blir det för mycket med det täta matchandet.

    Kan nog också hålla med om att Haglund bör ha tagit förstaplatsen i mål för tillfället, hon känns både stabilare och bättre på de ‘svåra’ räddningarna och då är det svårt att motivera ytterligare rotation där. Kanske inte oväntat att den förväntade backupen är den som blivit mest sporrad av att man från tränarhåll varit öppna med att man ser det som en öppen konkurrenssituation, något som annars är mycket ovanligt när det kommer till målvaktspositionen i svenska lag såväl nationellt som på klubbnivå.

    • Uttryck som ”horribelt dålig insats” och ”bottennapp” används alltför ofta av tränare som inte förmår se helt nyktert på den just avslutade matchen. Ofta en förklaring vi fått höra från t ex Munken i Etuna i år och idag från Unogård. Såvitt jag kan bedöma idag var det en stor taktiskt triumf av Kristianstad som fick Linköping spela på de ytor man helst ville. Att inte upptäcka detta och korrigera i tid är kanske att beteckna som en ”horribelt dålig insats” – men då av teamet bakom matchplanen och inte av spelarna som troligen agerade utifrån vad som bestämts innan. Men den analysen ska man kanske inte förvänta sig att coachen har klar 20 min efter slutsignalen?

      • Jämför frågorna: ”Hur analyserar du matchen”? och ”Vad tycker du om er insats idag”?
        Enligt dig ger de samma svar: ”Det var en stor taktisk triumf av Kristianstad, de fick oss att spela på de ytor de helst ville. Det klarade vi inte av att upptäcka och korrigera i tid”‘
        Fast det är klart. Det skulle ge så mycket mer om alla tränare går över till att säga ”Vi höll oss inte till matchplanen”, på varje fråga som handlar om det egna lagets prestation.

        • Uttryckte mig uppenbarligen lite oklart. Det jag menade var att det någon gång varit befriande höra en tränare erkänna att man förlorade mot ett för dagen bättre motstånd isf att alltid hävda att förlusten beror på att vi gjorde en dålig insats. Som någon klok sa ”man blir aldrig bättre än vad motståndet tillåter”.

      • Håller med. Tränare Karlsson i Eskilstuna har ”skyllt” förlusterna på sina spelare. Visst, det är dom som spelar ute på planen. Men inte vid något till har Karlsson tagit eget ansvar efter en förlust/sämre insats. Att han vid några tillfällen missat i sin egen laguttagning eller taktiska upplägg framkommer aldrig.
        Nu lyckades Eskilstuna vinna mot ett svagt Växjö – helt rättvist och siffror i underkant. Kullashi hade nu några duktiga offensiva lekkamrater att spela med.
        Lite om Linköping är att laget inte har blivit bättre med Lina Hurtig i laget som kommit tillbaka efter skada. I början av serien spelade man enklare och framför allt rakare med Orji och Kanu som hela tiden hotade i djupled. Maanum fyllde på bakom.
        Nu blir det stopp i anfallsspelet, ute till vänster står Hurtig ofta och trampar på bollen, utan rätt klipp i steget. Lätt att försvara sig emot. Sedan åker man på snabba omställningar.
        Lite som i fjol, när det inte funkade med Blackstenius och Larsson, som hela tiden drog i djupled. Osynkroniserat – utan flyt i spelet.

    • Ja det var en hemsk skada på stackars Mia Carlsson . Förstår inte att det kan gå så illa. Stora krafter i rörelse tydligen. Hoppas hon kan komma igen med sin fotbolls karriär. Krstd gör en stark match och vinner rättvist. Link har nu Rosengård borta som verkar vara i storform.

  6. Jag såg bara matchen i Linköping så jag kan inte bedöma de andra lagens insatser under lördagen, men imponeras ändå av några resultat. Piteå-Göteborg var en icke-överraskning, även om hemmalaget troddes kunna streta emot bättre. Umeå och Eskilstuna mötte lag som tappat geisten och Örebros knappa triumf mot Djurgården var inte direkt oväntad. DIF är ett lag som förbryllar. På papperet en elva som borde vara med och kriga ”på övre halvan”, men det har gått troll i improduktiviteten. Måltorkan är också ett faktum i Linköping efter den inledande succén. Det symboliseras av ”månadens spelare”, Ebere Orji, som i dusten med Kristianstad bara lyckades prestera ett rungande stolpskott. KDFF:s seger var en kombination av ett smart taktiskt drag av Gunnarsdottir & Co och en total brist på taktiska idéer av Unogård & Co. Bör inte tränare ha både en ”plan B”, ”plan C” etcetera i bakfickan när det går grus i maskineriet? Helgens matcher visade tydligare än någonsin trenden i serien. I botten en kamp om överlevnaden mellan Växjö, Vittsjö och Djurgården där Uppsala och Umeå får undvika att dras med i. Piteå är ett frågetecken, frågan är om detta rätas ut när Madelen Janogy ansluter. Eskilstuna har sin Kullashi och en uppgående trend och ”gnällbälteskollegan” Örebro är en poängplockare lite i det tysta. Efter nästa omgång, nr 10, blir det omkastningar i toppen. Göteborg och Rosengård växlar som vanligt i rollen som serieledare – FCR möter LFC och Kristianstad möter Växjö. Hemmalagen är förstås megafavoriter i båda fallen och KDFF tar den eftertraktade tredjeplatsen.

  7. ”Bilden på Carlssons hängande fot var dagens riktiga skräckupplevelse.”——————och detta är i vanlig ordning, din rapportering om en korkat, riktigt ful tackling som kan avsluta Carlssons karriär…Det finns några anledningar varför du ska närmare gå in på ett sådan typ av tacklingar; utbildningssyfte, opinionsbildning och inte minst en korrekt rapportering ur en medial synvinkel
    I den veva tänker jag ställa dig 3 frågor om aktuella händelsen:
    1. anser du att Carlsson höjt sitt ben alldeles för mycket och på det sätet spelat farligt
    2. anser du att Carlsson agerat korrekt med tillåten handling
    3. anser du att Kanu agerat korrekt, genom att gå med kroppen på en spelare dess ena benet var högt i luften därmed med stående ben klistrat på marken, med full kraft och styrka
    Carlsson drabbades av en styrka som ofta gör skillnad mellan kvinnlig och manlig, verkar som

    • Jag tycker att det var ett högst oturligt olycksfall, och att situationen därmed inte behövdes analyseras närmare. Men vill du ha min bild av vad som hände så får du det här:

      Kanu går in för att ta bollen med kroppen samtidigt som Carlsson med kraft försöker skjuta iväg bollen. I en reflexmässig skyddsmekanism (för att inte bli sparkad i magen) vrider Kanu i sista stund upp kroppen, vilket gör att Carlssons fot träffar nigerianskans höftben. Det är maximal otur, och inte orsakat av vårdslöshet från någon av spelarna.

      Som svar på dina frågor så får man sparka bollen i den höjden. Man får också försöka ta den bollen med kroppen. Således gjorde ingen av spelarna något fel. Om Kanu hade gått mot benet som var i marken hade det varit fult. Men det är ju foten som är i luften som går av.

      Nu har du fått min syn på saken. Nu vill jag veta vad du tycker om situationen?

      • ”Nu vill jag veta vad du tycker om situationen”—————-delvis svarade jag, men närmare förklaring måste då utgå från tanken, eller om du vill den oskrivna regeln, att bollen är en del av kroppen, hos den förande spelaren…förutsättning är förstås den tekniska nivån spelaren måste uppnå för att regeln ska gälla, damfotboll är då i sin linda på den punkten
        Spelaren som är närmare bollen borde ha fördel i bedömningen som i det här fallet verkar svårbedömt..då tittar man om spelaren agerat utifrån spelets grundläggande filosofin, nämligen att spelaren vinner bollen med sina ben, inte med kroppen eller sina händer.
        Därför tycker jag att Kanu agerat vårdslöst och farligt, därmed rött kort skulle ej vara fel. Inte minst att hon tänkte ej dosera kraften på ingripande utan tvärtemot gå med 100%

        • I fotboll är det lika tillåtet att spela med huvud, mage och höft som med ben och fötter. Jag tycker således inte att det finns grund för något rött kort.

        • ”I fotboll är det lika tillåtet att spela med huvud, mage och höft som med ben och fötter.”—————————precis allt ska utnyttjas för att vinna, eller hur, men nämn gärna någon som gjort mål med ”mage” eller passat bollen med höft..eller gick med huvud i liknande duell Carlsson-Kanu gjort..Den sista heter speluppfattning, vet ej om detta finns i en teknokratisk syn på fotbollen. Om du undrar vad är det för något då är detta ett synsätt som bedömer spelet utifrån de tekniska egenskaper, som fart, styrka, acceleration mm och har inget med bollskicklighet att göra-
          Damallsvenskan kryllar av lag som har fart som huvudmantra men kan inte hantera bollen Då spelar man för att springa jag väljer att springa för att spela.
          Om du tittar på de topp europeiska lag då är det inte farten som -skiljer åt utan bollskicklighet i kombination med fart
          Annars låter du Rydén som en svensk politiker när han vill förklara massdöd på de svenska äldreboende, nämligen det var ”olyckliga” omständigheter som lede till detta, samma tankegångssättet ser ut som..

        • Dina ständiga attacker på Johan börjar bli tröttsamma.

          Johan är generös som släpper fram dem. Jag skulle inte ha gjort det.

        • ” I dén. ……hur M. Carlsson ser på situationen”————-läser ej aftonblaskan dessvärre eller artiklar huvudrubrik börjar med varning för starka bilder..
          För övrigt tänker ej medverka i diskussion med din hejaklack här på bloggen, ser ut att du har släpt rätt primitiva åsikter flöda fram
          Räckte det inte att du har bjudit både de och dig själv en åsikts viagra i form av ”Rate This” efter varje artikel du skriver
          Så fort du får ”tumme ner” då finns det en risk att jag kommer hålla med dig Rydén ..tills det svara gärna på mina frågor ex varför Asllani var missnöjd mm,

  8. Angående den otäcka skadeincidenten på Linköpings Arena. Om det omvända förhållandet gällt och det hade varit Kanu som legat med en bruten, dinglande fot, hade ”Axel” nog hittat förklaringen i att hon var ett offer för ”rasistiska strukturer” och andra lömska ting…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.