Vilken rysare det blev, Djurgården–Rosengård. Stockholmarna gjorde en bragdartad insats och blev första laget i årets upplaga av damallsvenskan att nolla de svenska mästarinnorna.
Och 0–0 var inte speciellt turartat, utan fullt rättvist. Jag räknade bara till två 100-procentiga målchanser för Rosengård. Och avsluten blev bara 4–2. Det till ett lag som gjort 16 mål på de två senaste matcherna.
Resultatet tar Djurgården över nedflyttningsstrecket på bättre målskillnad än Uppsala. Och för Rosengård försvann viktiga marginaler i guldstriden. Nu får inte Malmöklubben förlora i den tidiga seriefinalen på söndag. För då är guldet väldigt nära Valhalla IP.
I dag föll Rosengård tillbaka i gamla synder. Bolltempot var för lågt, och man hittade väldigt sällan igenom Djurgårdens tajta försvar. Ett ribbskott från Anna Anvegård och ett friläge ur högerposition för Mimmi Larsson var gästernas stora chanser.
Alla andra gånger man var nära att ta sig igenom stod Djurgårdens suveräna mittbackspar Gudrun Arnardottir och Portia Boakye i vägen. Jag hade inte sett Boakye som mittback tidigare. Men lär får se det fler gånger – för hon var fullständigt lysande.
Även på mittfältet var Djurgården väldigt bra. Där tvingades man sätta småskadade Malin Diaz och Sheila van den Bulk på bänken från start. Trots det var stockholmarna väldigt bra på centralt mittfält.
Djurgården ställde upp 4–3–3 med en central trio bestående av Frida Boriero, talangen Louise Hvarfner och Amanda Kander. De gjorde ett väldigt bra jobb med att försvara ytan framför egen backlinje.
Inte minst imponerade Hvarfner. 18-åringen gjorde sin fjärde match från start – hon har bland annat fått förtroendet mot båda topplagen – och uppträdde otroligt moget. Hon ser ut att vara väldigt välutbildad. Hvafner verkar för övrigt inte ha gjort några flicklandskamper. Det låter ju för övrigt otroligt lovande om vi skulle ha ett helt gäng mittfältare födda 2002 som är bättre än henne.
Det var verkligen en otroligt spännande match. Jag som inte sympatiserar med något av lagen svettades rejält framför datorn.
En blogg om internationell damfotboll 
Jag som tippade precis tvärtom, att Umeå skulle ta poäng mot Gbg och DIF förlora klart mot Rosengård. Men det är väl det som är charmen, att serien bara till 95 procent är förutsägbar.
Nu står DIF på kandidatlistan till årets Bragdmedalj…?
Ett slokörat Rosengård lämnade huvudstaden – och LFC fick anledning att skämmas ännu mer för totalkraschen i Malmö. En märklig men spännande fotbollssommar!
Djurgården är väldigt bra på att försvara i år – bara Göteborg och Rosengård har släppt in färre mål.
I går hade DIF dessutom något som LFC saknar – en riktigt snabb mittback som kan ta hand om Mimmi Larsson. Nämligen Portia Boakye.
Mycket imponerande försvarsspel av Djurgården. Vill passa på att berömma Olivia Schough som är den ständiga slitvargen som aldrig ger upp. DIF är väl värda det slutgiltiga matchresultatet.