Rosengård är åter i serieledning. Man vann med förkrossande 9–1 i Uppsala, och får den här gången åtminstone njuta av den trevligaste tabellpositionen i 19 timmar. Det kan bli längre, men då måste Piteå ta poäng av Göteborg i morgon.
I förra inlägget skrev jag att det skulle bli spännande att se hur Rosengård skulle hantera Uppsalas låga försvar. Det låter kanske konstigt med de stora slutsiffrorna – men i en halv halvlek hade faktiskt Malmölaget stora problem.
Så långt hade Uppsala fått matchen precis dit de ville. Tränare Jonas Valfridsson hade valt att sätta lagets så här långt bästa spelare, Cornelia Kapocs, på bänken tillsammans med Ellen Toivio och Marika Bergman Lundin. I stället satsade han på snabbhet, bland annat i form av 19-åriga Beata Olsson och 18-åriga Angelina Thoreson.
Det såg väldigt bra ut i början. Olsson sprintade sig igenom till 1–0, och Uppsala hade inledningsvis även ytterligare ett par fina kontringschanser.
Rosengård såg konfunderat ut. Men gästerna hittade ett segerrecept – distansskott. Jelena Cankovic visade vägen genom att först hänga upp ett skott i krysset efter 23.17. Drygt två minuter senare gjorde serbiskan även 1–2. Det på en frispark som bytte riktning på ett Uppsalaben. Det var det lilla flyt som Rosengård behövde.
Från underläge behövde man exakt 15.19 för att göra sex mål. Sofie Svava drog in ett distansskott till 1–3, Anna Anvegård nickade in ett inlägg från Katrine Veje till 1–4 och sedan gjorde Mimmi Larsson först 1–5 efter Uppsalaslarv och sedan även 1–6 på en stolpretur efter skott från Anvegård.
Matchen var ju självklart avgjord redan i paus. I den andra halvleken blev det tre mål till, plus att även missade närmare tio 100-procentiga målchanser. Målen efter paus var en straff från Anvegård, ett kanonskott från Hanna Bennison och en nick från tremålsskytt Cankovic.
Rosengård stod för en maktdemonstration. Uppsala åkte klubbens största förlust genom tiderna, och vill nog helst stryka datumet ur kalendern. Inför omgången var ju Uppsala ett av fyra lag som inte hade minusmålskillnad. Efter den här smällen lär man få svårt att komma över noll igen.
Slutligen noterar jag att man tydligen inte delar ut några assist på Studenternas. Tio mål utan assist blev det i kväll. Om jag uppfattat förbundets assistregler rätt skall åtminstone Caroline Seger, Katrine Veje och Glodis Perla Viggosdottir ha varsitt.
Dagens två mål gör att Mimmi Larsson går upp i delad ledning med Clara Markstedt och Loreta Kullashi i skytteligan. De tre har gjort sex mål vardera. I många sammanhang kommer även Anna Anvegård att vara noterad för sex mål. Men jag hävdar att hennes straff mot Växjö skall noteras som självmål, och att hon således ”bara” har gjort fem.
Det har hunnit gå flera dagar, och jag vet varken om det är läsvärt eller ens läsbart. Men jag hade gott om tid att titta på premiärhelgens matcher, och gjorde noteringar under tiden.
Så här är mina tankar av sju timmar av damfotboll.
Umeå spelar något mellanting mellan 4–2–3–1 och 4–4–2. Man backar hem och startar ofta sin press vid mittlinjen.
Piteå verkar ha bytt till klassiskt 4–4–2 i år. Nina Jakobsson verkar vara fast som forward, medan man rullar på tre spelare på yttermittfältsplatserna och den andra forwardsplatsen.
11.55: 0–1. Nina Jakobsson på en fin nick. Men framför allt är målet frukten av ett dåligt målvaktsingripande. Agnes Granberg var ute och hängde tvätt. Sånt har inte nykomlingar råd med. Speciellt inte som Umeå spelmässigt sett hade varit bäst fram till målet.
23.05: Sarah Mellouk avslutar ett jättefint Umeanfall där man slår ett flertal passningar med att träffa ribban. Lovande spel från UIK.
37: Umeå visar återigen brister i luftrummet. Josefin Johansson är nära att göra 0–2. I samband med målchansen fick jag svar på min fråga om vilka som ansvara för de fasta situationerna i Piteå nu när June Pedersen och Ronja Aronsson har lämnat. Svaret är att man använder sig av Lena Blomkvist:s högerfot och nya Cailin Michie:s vänsterfot.
45: 0–1 står sig in i halvtid. Umeå visar lovande kvaliteter rent spelmässigt. Men svagheten i luftrummet oroar. En spelare som imponerat på mig är Fanny Hjelm Rönnlund.
Är nyfiken på Uppsala och tänker kolla på deras match parallellt med Norrlandsmötet. Upptäcker dock att Aftonbladet Play inte tillåter att man kollar mer än en match. Riktigt dåligt. Väljer då att fortsätta kolla Norrlandsmötet ett tag till.
67.08: 0–2 på straff av Julia Karlernäs. Straffen fick inhopparen Fernanda da Silva efter att Mellouk agerat klantigt i eget straffområde. Att ge bort onödiga straffar är ytterligare en sak som nykomlingar inte har råd med.
Känslan är att Piteå, som även haft en boll i ribban genom Jakobsson, har god kontroll. Därmed byter jag match till den i Uppsala.
24.04: Kommer in i ett läge där Djurgården leder med 1–0 efter mål av Tilde Lindwall.
24.10: 1–1 Sara Olai. Jag har alltså makalös tajming. Sex sekunder efter att jag bytt match kommer Uppsalas första damallsvenska mål någonsin. Det kommer på en fin nick efter en kort hörna.
I samband med målet hör jag kommentatorerna säga att Uppsala varit starkt på fasta situationer. Konstaterar för mig själv att det är väldigt viktigt. Att ha en bra målvakt och vara starka på fasta situationer kan faktiskt räcka till nytt kontrakt. Lovande för Uppsala.
Uppsala tycks för övrigt spela 4–4–1–1 i försvar och 4–2–3–1 i anfall, lite som landslaget.
30.39: 1–2. Efter ett lysande förarbete ger Portia Boakye åter Djurgården ledningen. För den fina framspelningen står Olivia Schough. Jag är ofta kritisk mot att hon brukar stressa i väg passningar och skott. Men här agerar precis som man önskar – lugnt och koncentrerat. Det är verkligen en kvalitetsaktion från den 74-faldiga landslagsspelaren.
Däremot inget vidare försvarsspel av Uppsalas backar. Tre backar får inte hamna på linje vid den typen av inspel. Den mellersta måste ta några kliv uppåt. Om hon hade gjort det skulle hon haft bra chans att bryta Schoughs fina passning.
Ser senare att Schough även stått för ett läckert assist till 1–0. Lovande för Djurgårdskaptenen.
33.13: Fanny Lång ligger, får foten lindad. Hon tvingas byta någon minut senare. In kommer Linda Motlhalo, en spelare jag är väldigt spänd på.
Några minuter senare plingar det till i rutan. Umeå har reducerat till 2–3 mot Piteå i 88:e. Byter match igen.
Hinner se några minuter av Umeå–Piteå. Det blir dock inga fler mål, utan Piteå vinner. Efter matchen får jag se ett klipp med höjdpunkter. Noterar att man inte kör repriser på målen under höjdpunkterna. Det är en klar försämring mot damallsvenskan.tv, där det var både repriser och en skylt med målskyttens namn.
Innan jag lämnar norrmötet rekommenderar jag det här intressanta klippet där UIK:s tränare Robert Bergström förklarar grundtanken i lagets försvarsarbete:
Tre matcher att välja på nu. Börjar med Linköping–Växjö, som står 3–0 från den första halvleken. Noterar att LFC försvarar i något som ser ut som 5–4–1, och anfaller i 3–2–4–1. Växjö kör den 3–1–4–2-uppställning man använde i fjol.
60: Noterar att Stina Lennartsson är pigg. Men att matchen är trött. Växjö har mycket boll, men förmår inte skapa något. Linköping tycks nöjt. Byter match.
Ser att Kif Örebro leder med 1–0 mot Eskilstuna, vilket låter spännande. Djurgården har fortfarande 2–1 på Uppsala, så väljer gnällbältesderbyt.
Kif Örebro spelar med trebackslinje även utan Emma Kullberg. Grundupplägget är nog 3–4–1–2. Eskilstuna har ett liknande system. Deras uppställning ligger lite närmare 3–4–3 än 3–5–2.
24.39: 1–1 Loreta Kullashi. Fin nick på inläggsfrispark. Hon löper in precis bakom den främre Örebroförsvararen och får till en distinkt nick.
Trots målet får jag ingen känsla för matchen, och inser att jag kan se hela andra halvleken. Väljer därför att återgå till Uppsala–Djurgården. Kommer in efter 75.30, och hör att Djurgården till synes har full kontroll.
80.55: 2–2 Cassandra Korhonen. Uppsala slår till på en hörna igen. Det är dessutom ett väldigt fint hörnmål, där Korhonen är andra Uppsalaspelare att nicka.
Målet ger hemmalaget rejäl energi. Plötsligt äger de matchen, medan Djurgården känns väldigt skärrat. Först har Ellen Toivio en bra chans, sedan får Uppsala en frispark i farligt läge. I samband med frisparken får Linda Motlhalo rött kort. Förstår inte varför.
Tillagt i efterhand. Nu förstår jag utvisningen. Det förklaras bra 6.55 in i det här klippet. Personligen tycker jag fortfarande att den är lite hård, men den är inte felaktig. Se utvecklat resonemang i kommentarsfältet.
90.09: 3–2 till Uppsala – Beata Olsson. Återigen gör Uppsala mål efter en fast situation. Nu är det en inläggsfrispark. som Olsson förlänger in över mållinjen.
Kul för Uppsala att få inleda med tre poäng. Blytungt för Djurgården att tappa en till synes kassaskåssäker ledning, och få lite krisstämpel redan efter en omgång.
Även i det här klippet med höjdpunkter på Sportbladet Play saknas repriser. Utvisningssituationen är inte heller med. Borde den väl ha varit.
Linköping–Växjö är den match som jag lagt minst tid på. Tittar i efterhand på höjdpunkterna från Linköping. Inte heller här finns repriser på målen. De två första kommer efter svagt försvarsspel från Växjö, medan det tredje är ett mönsteranfall där Frida Maanum och Elin Landström sätter upp Ebere Orji. Ett anfall för den klassiska skolboken.
Dock är Växjös backar passiva även vid 3–0. Det småländska försvarsarbetet vid målen luktade elitettan. Där måste man lyfta sig flera nivåer.
Sportbladet Play får också gärna lyfta sig ett par nivåer. För i matchen fanns omgångens domartavla. Ulrica Löv och hennes assistenter missade när Nilla Fischer brottade ner Signe Holt Andersen i slutminuterna. 6.25 in i det här klippet kan man se den straffsituation som domaren oförklarligt blundade för.
En straff i 88:e hade knappast hjälpt gästerna till poäng. Men Växjös tränare Magnus Olsson var ändå väldigt kritisk till domarinsatsen. Han är även kritisk till domarnivån totalt sett i damallsvenskan. Till SMP säger han:
”Den mesta utvecklingen inom damfotbollen har varit bra och det har tagits steg framåt. Men rent domarmässigt ligger vi efter, där vi till exempel inte hade några domare med i VM i Frankrike förra sommaren. Vi måste ställa oss frågan: varför hade vi inte det?”
Och visst finns det anledning att ifrågasätta domarnivån i våra elitserier. Nu var inte ens den missade straffen i Linköping veckans värsta domartavla. Den domarkonstellation som dömde Bollstanäs–Hammarby bör nämligen ha fått en rejäl omgång av kontrollanten. För det här Hammarbymålet kan ju aldrig vara offside:
"Fun fact": It looks like Elitettan has its own special football rules. Yesterday, @janssonemma11 scored this goal for @Hammarbyfotboll that was disallowed because of an "offside" after a throw-in and a backwards pass… 😕🤨😱 pic.twitter.com/d6vHZlN94m
Tillbaka till damallsvenskan och lördagens matcher. Vi har nått den andra halvleken av Kif Örebro–Eskilstuna. Här är noteringarna därifrån:
47: Uppskrivna Örebroförvärvet Cali Farquharson visar att hon är väldigt snabb, både med och utan boll. Hon kanske är det fynd Kif hoppas?
48.07: 1–2. Självmål av Sara Lilja Vidlund. Forwarden skall nicka bort en hörna, men kommer snett och styr in bollen i eget mål. Det visar sig att självmålet inte är dagens största försvarstavla.
Vid en koll på höjdpunkterna (där det faktiskt är repriser på målen) ser jag att Örebros 1–0-mål var en jättetavla från Unitedmålvakten Emelie Lundberg. Men kul för Frida Abrahamsson att få göra mål från egen planhalva.
63.25: 2–2 Cali Farquharson. Amerikanskan visar ett nytt prov på sin snabbhet när hon springer ikapp och förbi Unitedbackarna och gör mål. Just innan hade Farquharson legat skadad.
77.54: 3–2 Heidi Kollanen. Finländskan vrider snyggt in en frispark via ribban. Noterbart är att Örebro utnyttjar ett numerärt överläge. De får nämligen frisparken i ett läge där Anna Oskarsson är av och får behandling, något som skapar oreda i Eskilstunas försvar.
81.30: 3–3. Loreta Kullashi. Fint framspelad av Kaisa Collin sätter Kullashi bollen i mål via en Örebroback. Ser att målet officiellt är bokfört som självmål, något jag tror är fel. Om Kullashis skott var på väg mot målet skall hon få målet, även om en örebroare var sist på bollen. Och även om det inte är solklart tycker jag nog att det ser ut som att Kullashis boll skulle ha gått inom ramen.
En händelserik match slutar 3–3. Kul med många mål. Sammanfattningsvis var Kif Örebro lite bättre än jag förväntat mig och Eskilstuna lite sämre.
Vittsjö kom till spel med bara tre utespelare på bänken. Kan bli ett kämpigt år för den nordskånska klubben. Vittsjö ställde upp 4–4–1–1, medan Rosengård spelade 3–4–1–2 med hög press.
15: Rosengård dominerar stort. Noterar att de har spelat igenom Vittsjös mittfält flera gånger, och att Jelena Cankovic (som är ettan i uppställningen) har inlett lysande.
30: Fortsatt Rosengårdsdominans. Men bara 2–0 i riktigt vassa målchanser.
Paus. Har 4–0 i målchanser till Rosengård, som tillbringat huvuddelen av matchen på offensiv planhalva. Sätter frågetecken för kvaliteten på lagets inspel. Och ett stort utropstecken efter Sanne Troelsgaard, som varit fullständigt lysande i Caroline Seger:s roll.
51: Michelle De Jongh får Vittsjös första målchans. Men hennes skott täcks. Strax efter drabbas pigga Sofie Svava av en skada, som tvingar henne till byte. Det ser konstigt ut, ingen naturlig skadesituation.
61.40: Kaos i Vittsjö straffområde. Bollen far omkring som en flipperkula. Trots det är känslan att Vittsjö börjat få kontroll på Rosengård. Malmöklubben kommer inte lika ofta fram nära Sabrina D’Angelo:s mål.
75: Rosengård har gjort några byten, men har fortsatt bara haft en riktigt bra målchans i halvleken. Jag gör en notering om raka och lättlästa inlöp.
82.50: 1–0 Självmål. Jessica Samuelsson väljer att slå ett tidigt inlägg in bakom Vittsjös backlinje med Mimmi Larsson som måltavla. Vikarierande mittbacken Kajsa Lind kommer fel till bollen och styr in den i eget mål. Förödande för ett Vittsjö som gjort en enorm kämpainsats. Men kanske är det just tröttheten som leder till Linds miss.
Det blir inga fler målchanser, utan Rosengård vinner med 1–0. Man imponerar fram till straffområdet, men har mycket att jobba med framför motståndarnas mål.
Troelsgaard är planens klart bästa spelare. Hon har knappt ett fel på 90 minuter, och då valde hon inte bara de enklaste utvägarna.
Två tippade topplag möttes i söndagens enda match. Göteborg spelade något som kändes som 3–4–1–2. Man började med Stina Blackstenius på bänken, vilket kändes högst rimligt då man har ett väl inspelat anfallspar och Blackstenius inte hade hunnit spela någon träningsmatch med sitt nya lag.
Kristianstad anföll i 3–1–4–2 och försvarade i 5–1–3–1. Man saknade Therese Ivarsson, oklart vilken typ av skada som stoppar henne.
34.45: Superläge för Anna Welin, men vänsterskottet tar i stolpen. Drygt åtta minuter har Elise Kellond-Knight varit frispelad till vänster. Men prestigeförvärvet stod för ett riktigt vekt avslut rakt på Jennifer Falk.
40.41: 1–0 Rebecka Blomqvist. Göteborg utnyttjar sin första målchans. Blomqvist löper i sidled in bakom en stillastående mittback. Brett Maron är på väg ut, men backar, kommer snett och öppnar en stor lucka till Blomqvist.
Strax efter får Maron revansch när hon räddar ett andra friläge för Blomqvist. Det är 2–2 i klara målchanser i paus. Men 1–0 till Göteborg. Spelmässigt har Kristianstad hängt med väl. Men man har visat bristande snabbhet när man stått högt med backlinjen.
46.46: 2–0 Rebecka Blomqvist. 48.36: 3–0 Natalia Kuikka. Två mål på mindre än två minuter skapar en enorm uppförsbacke för gästerna, och avgör i princip matchen. Vid det första målet avslöjas återigen bristen på snabbhet i Kristianstads backlinje. Pauline Hammarlund sätter in en skarvnick bakom en stillastående Josefine Rybrink. Där kommer Blomqvist med fart, och blir fri.
Även 3–0 är ett djupledsmål. Vilde Böe Risa sätter en djupledsboll till Julia Zigiotti Olme. Hennes inlägg möter Hammarlund med en fin språngnick. Maron gör en lika fin räddning, men lyckas inte få tag på bollen i andraläget. Där kommer Kuikka och skickar upp den i taket.
61.25: 3–1 Alice Nilsson. Kristianstads tröstmål är en riktig skönhet. Både förarbete och avslut håller högsta klass. På en långpassning från Therese Sessy Åsland står Svava Ros Gudmundsdottir för en väl avvägd och läcker volleypass till Nilsson, som i sin tur lobbar in bollen.
På slutet gör Göteborg två fina mål till. Till slut en odiskutabel och imponerande seger i ett möte mellan två lag som många tippat topp fyra. Men man får inte glömma att Kristianstad hade bäst chanser de första 40 minuterna. Och det blir intressant att se Göteborg mot lag som inte bjuder på lika stora ytor bakom sin backlinje som Kristianstad gjorde.
Även från den här matchen var det höjdpunkter utan repriser. Vet inte om Sportbladet Play eftersträvar att ha korta klipp med höjdpunkter. Och visst, man vill inte att klippen skall vara evighetslånga. Men man vill ju ändå se de avgörande situationerna, och det skadar inte om man får repriser på målen.
Nu i helgen är det dags för andra omgången, en omgång Hanna Marklund snackar upp här:
Det är en väldigt spännande omgång. Växjö–Uppsala och Djurgården–Umeå är sexpoängsmatcher på den undre halvan. Eskilstuna–Göteborg, Kristianstad–Rosengård och Vittsjö–Linköping är matcher med lag som kandiderar på Champions Leagueplatser och Piteå–Örebro är ett möte mellan två lag med ambitioner att vara på övre halvan. Det finns alltså mycket att se fram emot.
Innan jag sätter punkt för det här överlånga inlägget konstaterar jag att det har varit möte i EFD om regeringens krispengar. Där fick elitklubbarnas ordföranden rösta om huruvida man skall ändra fördelningen. Men majoriteten föredrog den fördelning som ligger.
Och det kan man förstå – trots att den nuvarande fördelningen är absurd. För om man skulle ändra till ett upplägg likt herrfotbollens skulle elitettanklubbarna få klart mindre än de får nu, och det finns ju fler klubbar i elitettan än i damallsvenskan.
Inför ett fullsatt Hammarby IP säkrade alldeles nyss IK Uppsala Fotboll en mycket överraskande plats i damallsvenskan 2020.
Det lag som efter säsongen 2010 bytte namn från Danmarks IF till IK Sirius och som 2017 bröt sig ur Sirius för att bli en egen förening är nu uppe i högsta serien. Som bäst har de olika konstellationerna tidigare kvalat till högsta serien, det gjorde man hösten 2012.
Nu jublar de rödvitklädda spelarna rejält på Kanalplan, medan många besvikna Bajensupportrar går hemåt.
Det blev ju nämligen ett nytt, väldigt fint publikrekord i elitettan igen. Och det var betydligt fler åskådare som såg matchen på plats än de bokförda 3 100. Det stod nämligen folk i flera rader utanför arenan och såg matchen. Utöver publikrekordet måste det även ha varit den elitettanmatch genom tiderna som haft störst mediabevakning. Det satt rätt många fotografer bakom de båda målen.
Själv såg jag matchen på Aftonbladets direktsändning. Tidigare har jag i princip inte sett någon elitettanfotboll alls i år. Så jag var förstås nyfiken på vilken nivå Hammarby och Uppsala höll. Den spontana känslan är att det är två unga lag som skulle bli överkörda i damallsvenskan, och att man behöver värva rätt rejält för att hålla sig kvar nästa år.
Som exempel kan ju nämnas att Kif Örebro värvade in hela sju nya spelare till sin startelva inför den här säsongen i form av Danielle Rice, Emma Kullberg, Kayla Braffet, Jenna Hellstrom, Eveliina Summanen, Heather Williams och Elin Rombing. Noterbart där var att Örebro utnyttjade sitt kunnande om vilka klasspelare som fanns i elitettan och plockade in dem.
Det kan alltså vara ett tips till Uppsala och Umeå att försöka plocka in de motståndarspelare man haft det tuffast mot i år.
Så till dagens match. Det var härlig inramning med en hemmaklack som hördes under nästan alla 90 minuterna. Med tanke på de nerver spelarna hade med sig ut på planen var det förstås inte rimligt att förvänta sig någon drömfotboll.
Jag hade precis gjort en anteckning om att båda lagen spelade småplottrigt och stundtals rätt naivt när Jonna Ståhl i 26:e minuten läste en naivt småplottrig passning i Uppsalas försvar, snodde bollen och serverade Emma Jansson tomt mål till 1–0.
Ett förlösande mål för Hammarby efter 25 ganska händelsefattiga minuter. Bajen kändes sedan som det klart starkare laget under resten av den första halvleken, och det gjorde man även i början av den andra.
Även om Uppsala kom till en hel del hörnor var det väldigt överraskande när Uppsala kvitterade efter 55.39. På ett inlägg tittade sig Hammarbys backlinje blind på farliga Cassandra Korhonen och missade att Marika Bergman Lundin hade smugit upp på bakre ytan. Bergman Lundin var iskall när chansen dök upp.
Plötsligt var Uppsala bara ett mål från damallsvenskan. Men Hammarby kändes även fortsatt som det både bättre och starkare laget. Även om man inte skapade några riktigt vassa chanser var det Bajen som hade bollen.
Därför var det en ännu större överraskning när Sara Olai nickade in 1–2 på hörna efter 69 minuter. Plötsligt var Uppsala uppe på damallsvensk plats med bara drygt 20 minuter kvar av säsongen.
Och när Beata Olsson nickade in Olais inläggsfrispark till 1–3 i 83:e minuten tystnade hemmaklacken i några minuter. Plötsligt gick det att höra att Uppsala hade med sig supportrar till Stockholm. Det blev alltså Uppsala som fick jubla mest – och sist.
Uppsala är ett väldigt ungt lag, det yngsta i hela elitettan. Äldsta spelaren i dagens startelva var 26-åriga målvakten Lina Lundqvist och lagkapten Agnes Nyberg är bara 19 år. Det finns alltså mycket talang i laget, men man behöver absolut värva in en del tyngd om man skall kunna hävda sig i damallsvenskan. Fast det kanske inte spelare och ledare orkar tänka på i dag. De sakerna får de spara till i morgon…
Det var alltså fullsatt på Hammarby IP, eller Kanalplan som den också kallas. Publiksiffran 3 100 innebär att toppmatchen i elitettan hade klart fler åskådare än vad alla de sex matcherna i den sista damallsvenska omgången hade tillsammans.
Under lördagen var 2 656 åskådare på plats på de sex damallsvenska matcherna, vilket måste ha varit en av de sämsta siffrorna någonsin på en slutomgång i vår högsta serie. Det skriver jag utan att ha kollat. Men i fjol, då både guld- och bottenstrid levde hela vägen var det 9 616 personer som såg de sex avslutningsmatcherna.
Ur publiksynpunkt var det för övrigt helt rätt lag som åkte ur damallsvenskan. LB07 och Kungsbacka kom sist i publikligan med snitt på 345 respektive 207 åskådare.
Däremot var det självklart otroligt tråkigt ur publiksynpunkt att inte Hammarby gick upp. För det intresse som finns kring Bajen håller väldigt hög damallsvensk klass. Skönt också att höra hemmaklacken köra ”Vi älskar Bajen” efter slutsignalen när förkrossade hemmaspelare fick se Uppsala fira den damallsvenska platsen.
Och visst hade det varit spännande att se hur mycket publik det kunnat bli på ett Stockholmsderby mellan Djurgården och Hammarby nästa år? Det får vi inget svar på. Vi får istället ett U-derby mellan Umeå och uppstickaren Uppsala.
I skytteligan var det oavgjort mellan Kvarnsvedens Temwa Chawinga och Moröns Hayley Dowd inför avspark. Båda stod på 31 mål. Chawinga gjorde omgående i dag sitt 32:a. Men det blev ändå Dowd som tog hem segern genom två mål, det andra just efter pausvilan i segermatchen mot Sundsvall. Hayley Dowd vann alltså på 33 mål.
Därmed är den inhemska säsongen över. Jag har redan startat en silly seasonsida för vinterns övergångar. Hjälp gärna till med tips om övergångar och förlängningar.
I Spanien förlorade svensklaget Tacon igen. I dag blev det 3–1-förlust borta mot Deportivo La Coruna. Därmed ligger Tacon med sina fyra poäng på sju omgångar kvar på den 14:eplats som innebär negativt kval. Sofia Jakobsson spelade hela matchen och stod också för assisten till lagets mål. Kosovare Asllani byttes ut i 86:e minuten.
Gissningsvis kommer Tacon att värva rätt rejält under vinterfönstret. Skall man heta Real Madrid nästa år är det inte tillåtet att harva i botten av den spanska ligan.
I Sydamerika blir det Brasiliens båda representanter som natten mot tisdag gör upp i finalen av Copa Libertadores – kontinentens motsvarighet till Champions League. Ferroviaria vann mot Cerro Porteno från Paraguay med 2–1 i sin semifinal:
…medan Corinthians vann sin semifinal med hela 4–0 mot colombianska America de Cali. Det efter att America tidigt fått sin målvakt målchansutvisad på grund av en räddning utanför straffområdet:
Slutligen toppade för övrigt SVT i går kväll sitt vanliga nyhetsprogram med ett inslag om att nickar kan förbjudas inom ungdomsfotbollen även i Sverige. I inslaget uttryckte sig ordföranden i Svenska fotbollförbundets medicinska kommitté, Magnus Forsblad, betydligt försiktigare än i den artikel jag länkade till i det här inlägget.
I förra veckan kom en ny världsranking. Där är Sverige rankat som femma, en placering vi delar med England.
Noterbart är att Sverige spelat en landskamp sedan förra rankingen, och i den blev det seger. Ändå tappar vårt landslag en rankingpoäng från 2021 till 2020. Att bara vinna med tre måls marginal mot Lettland anses alltså inte vara så mycket värt…
I övrigt är det väldigt få ändringar på den nya rankingen. De enda på topp 20 är att Japan byter plats med Brasilien, och att Nadeshiko därmed tar plats på topp tio igen, medan Pia Sundhage:s lag är nere som elva, samt att Belgien passerar Schweiz på platserna 18 och 19.
Tittar vi längre ner på rankingen hittar man vissa konstigheter. Exempelvis är genomusla Papua Nya Guinea rankat på plats 47, mellan Kamerun och Slovakien. Jag vågar lova att både Kamerun och Slovakien hade vräkt in mål på Papua Nya Guinea – om lagen hade mötts.
Kamerun slog ju ut Nya Zeeland ur VM. Och i OS-kvalet 2016 vann just Nya Zeelands Ferns borta mot Papua Nya Guinea med 7–1, sedan lämnade PNG walkover i returen. Och i fjolårets oceaniska VM-kval åkte PNG ut i semifinal mot Fiji – samma Fiji som förlorade med 8–0 mot Nya Zeeland i finalen.
Hur PNG kan vara rankat på plats 47 är en gåta. Eller kanske snarare en bugg i rankingsystemet. Ett system där lagen från Afrika känns undervärderade, medan flera lag från Asien och Oceanien är övervärderade.
Från världsnivå till Göteborg. Där förväntas en fin publiksiffra på tisdagens EM-kvalmatch mot nämnda Slovakien. Beräkningen är att det skall komma cirka 12 000 åskådare till Gamla Ullevi. Vi får hoppas att den beräkningen är korrekt.
Däremot kan inte Göteborg FC räkna med att få gehör för sin överklagan av Beata Kollmats utvisning från i söndags. Dels för att förbundet i princip aldrig godkänner den här typen av överklaganden, dels för att Kollmats andra varning inte kan anses vara direkt felaktig.
Göteborg FC laddade upp ett klipp med situationen på sociala medier ”för att alla ska få bilda sig en egen uppfattning”. Men klippet är inte fullständigt, när det börjar har Göteborg redan tagit 15 sekunder på sig för första inkastet, och dessutom bytt kastare. Man hör domare Sara Persson:s ”skynda på-signal” i början av klippet.
Det är fullt möjligt att Kollmats inte avsåg att maska, men jag uppfattade det helt klart som maskning från läktaren. Och jag förstår att domare Persson också gjorde det.
Dessutom ser det ju ut som att tränare Marcus Lantz pekar på den boll han lägger ner på marken, och att Lantz därmed uppmanar Kollmats till det bollbyte som är upphov till varningen. Eller?
Apropå Göteborg noterade jag att klubben säkrat en semifinalplats i F19-allsvenskan. I sista omgången gjorde Molly Johansson hattrick för klubben. Den 17-åriga Falkenbergstjejen är lillasyster till 18-åriga Tilde Johansson, som är i Doha och skall hoppa längdhoppskval i Friidrotts-VM på lördag.
Molly Johansson ligger delad tvåa i skytteligan i södra F19-allsvenskan med 13 mål. Leder gör Växjös Ritah Kivumbi som har gjort 22 mål på åtta matcher, alltså nästan tre i snitt.
Från den norra serien blir det Umeå och Djurgården som spelar slutspel. Där är det Djurgårdens Wilma Sjöholm som briljerar i skytteligan. Finländskan har gjort 23 mål på tio matcher.
Trots att Kivumbi och Sjöholm dominerar i F19-allsvenskan har de bara fått sparsamt med tid i damallsvenskan. Sjöholm har bara spelat 59 minuter, medan Kivumbi startat fyra matcher och totalt kommit upp i 354 spelminuter.
Tre damallsvenska profiler har i dagarna förlängt med sina klubbar. Dels har Loreta Kullashi skrivit på för två nya år i Eskilstuna, dels har Vittsjö bundit upp Tove Almqvist och Michelle De Jongh för nästa år. Tre otroligt viktiga förlängningar. (För övrigt uppdateras fortfarande sommarens silly seasonsida)
Kullashi är ju nu i Ungern med landslaget och laddar inför fredagens EM-kvalmatch. I den kommer inteCaroline Seger till spel. Eftersom Elin Rubensson tvingades stå över den här samlingen till följd av den hjärnskakning hon fick i söndags mot Vittsjö, saknas alltså två av de tre mittfältare som Peter Gerhardsson hade i sin VM-elva.
Det skulle ju kunna öppna för Nathalie Björn och Julia Zigiotti Olme från start på fredag.
I veckans nyhetsflöde noteras att det händer saker kring damfotbollen i Norge. Sportsligt har vi kört förbi norskorna, men det hindrar inte att Norge ändå ligger före oss på många fronter.
Nu skall man lägga sig i framkant vad gäller forskning kring damfotboll. Nästan all den forskning kring fysträning inom fotbollen som finns bygger mest på män. Nu görs en satsning på närmare 50 miljoner svenska kronor på damfotbollsforskning. Projektet skall genomföras på Universitetet i Tromsø och vid Tromsø forskningsstiftelse.
Hege Jörgensen, som är vd för Toppfotball Kvinner – Norges motsvarighet till EfD – är lyrisk över satsningen, och tror att den kan göra att norskorna återigen flyttar fram sina positioner. Hon säger så här till Aftenposten:
”Norge kan være helt i front på kompetanse innen kvinnefotballen gjennom dette prosjektet. Det kan bli et stort konkurransefortrinn for Norge som fotballnasjon.”
Banebrytende nyhet 💥 I dag finnes det lite forskning på kvinnefotball på verdensbasis. Nå skal norske forskere gjøre noe med det ⚽️ https://t.co/tTmtJ8pv3P
I Norge noteras även att herrfotbollens storklubbar vill in i damfotbollen. 2000-talets norska dominanter Rosenborg vill ta över toppserielaget Trondheims Örn. Och i Ålesund har topplaget i tredjedivisionen FK Fortuna Ålesund haft ett extra årsmöte där man godkänt att gå upp i herrfotbollsklubben Ålesunds FK.
Som jag tidigare berättat finns det motstånd i Sverige bland herrfotbollsklubbarna till att ta över befintliga damelitklubbar. Det som är självklart i andra länder anses vara oanständigt bland fans i Sverige.
Senaste herrelitklubben att starta damlag är Örgryte IS. De skall börja i fyran och jobba sig upp, trots erbjudanden om samgående med föreningar högre upp i seriepyramiden. Eftersom klubben har ett juniorlag har jag viss förståelse att man startar i fyran. Men om Öis har ambitioner på damsidan är det här inget vidare.
För i princip är det ingen som vinner på att ha satsande elitklubbar i gärdsgårdsserierna. Det blir i regel ojämna matcher och stor genomströmning på spelarsidan.
Givetvis startar vi från division 4 som en anständig förening.
Trots att en mängd herrelitklubbarna har börjat sina satsningar är det klassiska damfotbollslag som på väg tillbaka upp i elitettan. När kvalet drar i gång på lördag är det klubbar med totalt 13 SM-guld på meritlistan som gör upp.
Sunnanå SK (två SM-guld), Älvsjö AIK (fem) och Jitex BK (sex) är ju tre av seriesegrarna i division I. I övrigt är Dösjöbro nya på den här nivån, det är även Alingsås FC United. Den senare är en klubb som gör sin andra säsong. I sin förra skepnad, Holmalunds IF, har man dock spelat i damallsvenskan.
Och det sista kvallaget, Bollstanäs SK, har gjort ett par säsonger i elitettan. De åkte för övrigt ur 2015, samtidigt som Jitex. Sedan dess har Mölndalsklubben vunnit sina division I-serier fyra år i rad, för att sedan falla i kvalet. Fjärde gången gillt nu?
På lördag spelas följande matcher: Sunnanå–Bollstanäs, Älvsjö–Alingsås och Jitex–Dösjöbro. Returerna går nästa helg.
Noterbart här är att Alingsås båda tränare tycks vara avstängda i bortamötet – de drog på sig avvisningar från en betydelselös bortamatch i helgen. Det känns ju verkligen extremt klantigt.
Både Mikael Prodér och hans assisterande tränare avvisades från bänken mot Frisco i lördags. Det betyder att ingen av dem får coacha laget i den första kvalmatchen på lördag. Utan att ha sett Friscomatchen verkar det ju lite klumpigt eftersom den för tabellen var betydelselös. pic.twitter.com/TPaQzddWcw
Det är ju faktiskt lite konstigt att kvalet drar i gång till helgen, samtidigt som det är landslagsuppehåll. Det hade ju inte varit helt omöjligt att något av lagen hade haft med någon spelare i exempelvis det F15-landslag som spelar nästa vecka.
F18-landslaget inledde sitt EM-kval i förmiddags. Man vann med 14–0 mot Armenien bland annat efter fem mål av Uppsalas Beata Olsson.
Ute i Europa gjorde det inga svenskmål i helgen som gick. Här är Fotbollskanalens senaste svenskkoll. Personligen noterade jag att Tacon gjorde en ny riktigt svag insats.
Laget har ett stort stöd på sociala medier, men presterar dåligt på planen. I hemmaderbyt mot Madrid CF var det 2–0-underläge redan efter fem minuter. Matchen slutade med Madridseger, 2–1. Därmed ligger nu Tacon på negativ kvalplats, bara en poäng ovanför nedflyttningsstrecket. Det känns som att det kan bli en jobbig säsong för Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson.
Till Colombia där ligan avslutas med slutspel. Där spelades den andra och avgörande finalmatchen natten mot i går, svensk tid. Där vann America de Cali mästerskapet med totalt 3–2 på två finalmatcher mot Independiente.
Det anmärkningsvärda var dock att Independiente lockade hela 28 263 åskådare till sin hemmafinal. Fantastiskt.
🏟️La gran Final – Vuelta de la #LigaAguilaFemenina 2019 nos regaló un grandioso espectáculo, el Atanasio Girardot se adorno con sus mejores galas y 28.263 almas vibraron con este grandioso encuentro🏟️
I det här landslagsfönstret spelas det viktiga landskamper på fler kontinenter än vår. I Afrika är man framme vid kvartsfinalerna i OS-kvalet. Där skall bland annat svenskledda Nigeria möta Elfenbenskusten.
Och i Nord- och Mellanamerika är det karibiska förkvalet till OS igång. Det startade med att Jamaica vann med hela 12–1 mot Kuba i första matchen. Där gjorde Cheyna Matthews fyra av målen. Jamaicas landslag tycks alltså ha löst den tvist med landets fotbollsförbund som startade efter VM. Noterbart är att förkvalet består av två femlagsgrupper och en med bara tre lag. Varken Dominica eller Grenada kommer nämligen till spel. Tråkigt.
En blogg om internationell damfotboll 