Månadsarkiv: september 2015

Förtätad guldstrid och petad Schelin

Publicerad den av
Svara

Eskilstuna föll i Piteå samtidigt som Rosengård och Linköping vann. Förstås tråkigt för Eskilstuna, men fantastiskt för spänningen i guldstriden. Plötsligt är Linköping tillbaka på allvar.

Faktum är ju att två av lagen i den här striden, Eskilstuna och Linköping har saken i egna händer, medan Rosengård måste ha hjälp för att återigen få höja Kronprinsessan Victorias pokal.

Jag såg delar av Hammarby–Rosengård i går, en match där Malmölaget inte imponerade speciellt. Men de var ändå det bättre laget och de vann till slut.

Eskilstunas match i Piteå har jag spelat in, den skall jag se med spänning. I dag har Linköping kört över Göteborg. 4–0 blev det efter att Göteborg bjudit på tre av målen. Resultatet innebär att Göteborg som bäst kan bli femma – en jättemissräkning.

För LFC blir det däremot guld om laget vinner sina tre sista matcher. Piteå fortsätter att rada upp imponerande resultat. Jag har dock svårt att tro att man kommer att kunna passera två av de tre lagen framför och sno en Champions Leagueplats. Fast osvuret är bäst när det gäller skrällaget från norr.

I bottenstriden förbättrade Mallbacken sitt läge avsevärt. Man har nu fyra poäng ner till Hammarby under strecket. Känslan är ändå att det kommer att avgöras på Strandvallen om två veckor. Mötet Mallbacken–Hammarby har förutsättningar att bli en riktig nagelbitare. Jag har faktiskt lite funderingar på att ta en dagsutflykt upp i Värmlandsskogarna för att bevittna dramat live.

* Så en lite utblick i världen. I Frankrike vann Lyon stormatchen mot PSG med hela 5–0. Ada Hegerberg gjorde tre av målen. Resultatet gör att ligan redan på många sätt känns avgjord efter fyra omgångar.

Anmärkningsvärt här är att Lotta Schelin vad jag kan förstå är petad för första gången sedan hon kom till Lyon. Jag såg att hon fick agera inhoppare mot Guingamp inför landslagsuppehållet. Jag drog inga tyngre slutsatser av det eftersom Lyon ofta har kört ett slags rullande schema.

Men det rullande schemat brukar inte gälla i toppmatcherna, där spelar man med bästa laget. Så när vår svenska forwardsstjärna nu även var sidsteppad mot PSG är det en signal om att hon inte längre är förstavalet. Hon byttes in i 54:e minuten vid ställningen 3–0.

Både mot Guingamp och PSG har Lyons tränare Gérard Prêcheur startade med Hegerberg och Eugenie Le Sommer som forwards. Det förvånar egentligen inte mig, för jag ser båda som mer kompletta spelare än Schelin.

Genom åren har ju svenskan öst in mål i det franska storlaget, men jag har ju många gånger påtalat hennes brister i såväl speluppfattning som huvudspel. På de områdena är Le Sommer och Hegerberg betydligt bättre spelare. Schelin måste nog vräka in mål för att återta sin plats i startelvan.

I franska ligan blev för övrigt Linda Sembrant stor matchvinnare när hon satte Montpelliers segermål i 86:e minuten mot Maria Karlsson:s Saint Etienne. Montpellier vann med 1–0 och är tvåa bakom Lyon i tabellen.

* I England återstår det bara en omgång av WSL och det är fördel Chelsea. Svensklaget leder med två poäng och tre mål före Manchester City. I slutomgången på söndag spelar Chelsea hemma mot tabellfyran Sunderland medan Manchester City tar emot femman Notts County.

* I USA närmar vi oss den stora NWSL-finalen. Har jag rätt uppgifter är det avspark mellan Kansas City och Seattle Reign klockan 3.30 natten mot fredag. Det lär bli en högst sevärd match. Ihop med Lyon är Reign det lag jag njuter mest av att se för tillfället. Jag håller en tumme för att Kim Little med vänner får höja pokalen.

* I Japan är grundserien av Nadeshiko League nu färdigspelad. Serien vanns av NTV Beleza en poäng före Inac Kobe Leonessa. Nu tajtas tabelltoppen till inför mästerskapsserien. Avståndet mellan Beleza och Inac Kobe kvartstår dock. Övriga lag i mästerskapsserien är Vegalta Sendai, Jef United, Albirex Niigata och Urawa Reds.

Skytteligan i grundserien vanns av Yuika Sugasawa och Mina Tanaka, båda på tolv mål.

Totalt sett har publiksiffrorna sjunkit i japansk damfotboll de senaste åren. Men siffran 11865 på Inac Kobe mot Urawa Reds i senaste omgången är ju i alla fall i högsta grad lovande.

* Slutligen är Lilleström otroligt nära att återigen vinna toppserien. Laget behöver tre poäng på de sista fyra omgångarna för att säkra guldet på egen hand. Med tanke på att man bara har tappat fem poäng på de första 18 omgångarna kan vi redan skicka ett litet grattis till LSK. Det stora sparar vi till lördag.

Spännande matcher på flera håll

Publicerad den av
4

Det spelas en hel del intressanta matcher i dag. Internationellt sett är ju förstås Lyon–PSG den mest intressanta.

Med tanke på att PSG redan har tappat poäng lär man ju vara tvungen att ta minst fyra poäng av Lyon om man skall kunna vinna ligan. Det är alltså krav på minst kryss i dag för Caroline Seger och Kosovare Asllani. Avspark är 14.55. Matchen sänds på fransk tv, så kanske går det att hitta länkar. Ännu så länge har jag dock inte funnit någon.

I damallsvenskan spelas det viktiga matcher både i topp och botten. Just nu pågår den som påverkar i båda ändar, Hammarby–Rosengård. Ställningen är 0–0 i början av andra halvlek.

Det är förstås bra för Hammarby. Mindre bra för dem är att Mimmi Larsson har givit Mallbacken ledningen med 1–0 mot Vittsjö. Står sig de här resultaten är Hammarby tre poäng och fyra mål bakom Mallbacken. Med tanke på att Hammarby har kvar att möta både Mallbacken och Vittsjö kan det bli riktigt spännande i botten kommande veckor.

För Rosengård är förstås 0–0 ett förödande resultat. Det innebär att Eskilstuna kan spela lite mer avslappnat i Piteå i eftermiddag. Det innebär också att Rosengårds plats i nästa års Champions League är i akut fara.

Piteå–Eskilstuna har avspark 17.00. Det är förstås dagens stora höjdpunkt. Vinner Eskilstuna är man mycket när guldet. Mycket nära.

 

2012 års Europamästare är redo

Publicerad den av
3

Jag är nyss hemkommen från Göteborg där jag har sett Sverige göra en lovande insats och vunnit med 3–0 mot Polen.

Dock skall direkt sägas att polskorna inte var bra nog för att testa vårt lag på riktigt, därför nöjer jag mig med att kalla dagens insats för just lovande.

När Pia Sundhage presenterade truppen till den här landslagssamlingen konstaterade jag att den innehöll fler spelare från det lag som vann F19-EM 2012 (åtta) än från VM-bronstruppen 2011 (sju). Övriga i truppen skulle man viss rätta kunna kategorisera som F20-VM-spelare från 2010.

När matcherna är spelade är facit följande:

* F19-EM 2012: 3 mål, 2 assist.
* F20-VM 2010: 2 mål, 0,5 assist.
* VM 2011: 1 mål (straff), 2,5 assist.

Eftersom Sofia Jakobsson ingick både laget i F20-VM 2010 och i VM 2011 delar jag hennes assist mellan de båda lagen – även om hennes roll var betydligt större 2010 än 2011.

Oavsett var man placerar Jakobsson är det lätt att konstatera att 2012 års Europamästarinnor har visat klass under den här samlingen. Utöver målen från Pauline Hammarlund, Lina Hurtig och Malin Diaz stod ju dessutom Fridolina Rolfö för ett som dömdes bort för offside.

Det borde också vara lätt att konstatera att 2012-gänget borde ha fått spela en större roll i sommarens VM. Det verkar ju Sundhage också tycka, även om hon inte säger det rakt ut.

Visst är det stor skillnad på motståndet i VM och i EM-kvalet, men nog står Sundhage för ett underkännande av sin egen VM-trupp när hon väljer att starta både mot Moldavien och Polen med två spelare som för några månader sedan inte fick plats bland de 26 som sändes till Kanada?

Det båda jag avser är förstås Magdalena Ericsson och Lina Hurtig som båda har tackat för det nya förtroendet genom att göra starka insatser – på numera ovana positioner. Jag snackade lite med dem efter dagens match. Båda var förstås väldigt nöjda, mest strålade det kring Ericsson.

Magdalena Ericsson

Magdalena Ericsson

Mitt i glädjen konstaterade hon att det lär bli dragkamp om hennes position framöver. Martin Sjögren har ju spelat henne som mittback, medan Sundhage vill åt Ericssons vänsterfot från ytterbacksplats. Här kan det uppstå en situation som liknar den Elin Rubensson har.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Det mest intressanta kring Hurtig var att hon gjorde klart att hon kommer att spela i damallsvenskan även 2016. Dock säger hon sig inte ha bestämt vilken klubb hon kommer att tillhöra. Dragkampen om Hurtig lär bli svensk silly seasons stora snackis.

De nya spelarnas framfart var alltså det stora glädjeämnet i dag. Deras insatser gjorde att man lätt glömde att Sverige bara lyckades spela till sig en enda målchans i den första halvleken.

Vi skapade dock totalt fyra målchanser före paus, men precis som i VM var det huvudsakligen vid fasta situationer som det blev farligt. Firma Ericsson/Hurtig fixade ju också 1–0-målet på hörna.

Under halvleken tyckte jag mest att tremannaanfallet sprang in i varandras ytor. Olivia Schough och Sofia Jakobsson visade dock energi, medan Lotta Schelin så långt var klart sämsta svenska spelare.

I paus funderade jag på om inte Sundhage borde byta ut Schelin. Som väntat blev det dock inte så, och Lyonstjärnan lyfte sig ett par klasser i den andra halvleken.

Efter att firma Jakobsson/Schough hade fixat 2–0-målet kändes det helt avgjort. Polen öppnade sig mer och Sverige kunde till slut ta sig upp i 10–0 i målchanser.

Schoughs 2–0-mål var för övrigt intressant. Live tyckte jag att Jakobsson gjorde fel i förstaläget som inte väntade in en överlapp från Jessica Samuelsson. Men med facit är det svårt att klandra Montpellierspelaren.

I den första halvleken reagerade jag över att forwards var alldeles för sugna att löpa mot bollen. När vi hade högeranfall var ofta alla tre över på högersidan, med följden att det inte fanns någon i straffområdet när inläggen kom.

Olivia Schough

Olivia Schough

Men den här gången hade Schough dröjt sig kvar i bortre ytan och kunde på något konstigt, men snyggt sätt skicka upp bollen i nättaket.

Som bekant har jag länge ifrågasatt Olivia Schoughs position i landslaget. Jag kan inte säga att jag är helt övertygad nu heller, hon måste prestera mot starkt motstånd först. Men kan hon att visa den klass hon gjorde i dag även mot topplag kommer jag snart att tvingas backa.

Offensivt var det alltså en klart lovande insats i dag. Defensivt var det däremot inte något som helst kvalitetstest. Visst visade Ewa Pajor klass vid några tillfällen, men Wolfsburgspelaren var alldeles för ensam och fick oftast bollen väldigt långt ifrån målet.

Testerna på hur 4–3–3-spelet klarar sig i defensiven får vi vänta på. Det första står Danmark för om en månad. Det blir intressant.

För i dag noterade jag att Sverige tryckte upp sina ytterbackar högt och ofta spelade något som liknade 2–3–2–3 i anfall. De två längsta bak var Nilla Fischer och Linda Sembrant – alltså två bollskickliga men något långsamma mittbackar.

Med en så offensiv uppställning får man inte tappa bollen på mittfältet mot starka lag, för då kommer vi att vara väldigt sårbara i kontringarna.

Fast när jag nu går och lägger mig är det inte oron för defensiven jag tar med mig – det är glädjen över att en ny generation har flyttat fram sina positioner i landslaget.

Seger skall inte hoppas för mycket

Publicerad den av
1

Till morgondagens EM-kvalmöte med Polen gör Pia Sundhage en förändring i sin startelva jämfört med bortamatchen mot Moldavien.

Det är Jessica Samuelsson som kommer in på Elin Rubensson:s bekostnad. Det är ett defensivt byte, något som jag spontant blev lite överraskad av. Men efter att jag tänkt igenom det lite inser jag att det nog är klokt att ställa upp med en snabb och defensiv back. De övriga tre i backlinjen är ju inte direkt blixtsnabba – och Polen har ju trots allt duktiga Ewa Pajor.

I övrigt hörde jag tidigare i dag Caroline Seger säga till SVT att:

”Jag hoppas att Polen öppnar upp i morgon så att vi får de ytorna (bakom deras backlinje), för då är vi som allra bäst.”

Jag förstår att hon hoppas på det, men hon skall nog inte hoppas för mycket. För gissa vilka ytor jag hade stängt först om jag hade varit polsk förbundskapten.

Seger skall alltså inte räkna med något större utrymme bakom den polska backlinjen. Speciellt inte som polackerna nu vet att det blir ett svenskt lag med tre rena djupledslöpare i forwardslinjen.

I länkad intervju efterlyste Seger också tajming och offervilja i straffområdet. Det skriver jag däremot som bekant under på.

Eftersom Sverige har tre duktiga huvudspelare på mittfältet kanske man skall satsa på att ha lite längre anfall och hålla inne inläggen lite så att minst en av mittfältarna hinner löpa in i straffområdet.

I grunden är jag dock förvånad över att Sundhage matchar tre djupledslöpande forwards. Jag tycker att det räcker med en sådan mot lag som Moldavien och Polen. Där behöver man istället minst en nickstark forward, helst två. Och helst två som vet hur man rör sig på smartast möjliga sätt för laget. Jag hade gärna sett att en av de två hette Stina Blackstenius. Nu är inte hon med i truppen, det är inte heller Kosovare Asllani som jag också helst hade sett på planen med sin smartness. Med befintlig trupp och 4-3-3 hade jag haft Pauline Hammarlund och Fridolina Rolfö på planen från start tillsammans med en av Schelin eller Jakobsson.

Nu startar Sverige i stället så här: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Ericsson – Lina Hurtig, Lisa Dahlkvist, Seger – Lotta Schelin, Olivia Schough, Sofia Jakobsson.

* I dag har det spelats en EM-kvalmatch. Där vann England med 8–0 borta mot Estland. Danielle Carter debuterade med att göra tre mål, 1–0, 7–0 och 8–0. Här snackar vi hyfsad debut…

* Just nu spelar Finland borta mot Irland. Det var en match där jag trodde att irländskorna skulle ha en ganska god chans att skaka finskorna. Det är också 3–3 i avslut mot mål med tio minuter kvar att spela. Dock har Finland gjort mål på två av sina tre avslut (Emma Koivisto och Linda Sällström), medan Tinja-Riikka Korpela håller nollan. Finland går alltså mot seger.

Knappast imponerande insats mot Moldavien

Publicerad den av
4

På tisdag ställs vårt svenska landslag mot Polen i den första riktiga matchen i EM-kvalet. Polen är självklart ett lag vi skall slå.

Ett rimligt resultat är svensk seger med fyra–fem mål på hemmaplan. Men kunde vi bara göra tre mål på Moldavien får vi nog vara nöjda om det blir seger mot polskorna.

Polen är ju nämligen ett väldigt mycket bättre lag än det svaga Moldavien som vi mötte i torsdags. Det var i och för sig en match man inte skall dra några stora växlar av. Sannolikt hade det moldaviska landslaget fått kämpa för att hänga kvar om de spelat i svenska division 1.

Med tanke på det var 3–0 riktigt dåliga siffror. Sverige bör göra minst tio mål på ett lag som Moldavien. Svenskorna skyllde på att de mötte ett väldigt defensivt lag. Som om det skulle vara någon ursäkt.

Tyskland mötte också ett defensivt lag i sin första EM-kvalmatch, ändå slog man Ungern med 12–0 efter 7–0 i halvtid. Och då skall man veta Ungern är ett lag som är flera klasser bättre än odugliga Moldavien.

Nu är ju det viktigaste att vinna matcherna, vilket Sverige gjorde. Men jag hade ändå varit rätt orolig om jag hade hetat Pia Sundhage. Det återstår att se om hennes nya 4–3–3-upplägg är en svensk framgångsmelodi.

Jag såg att Fotbollskanalens Olof Lundh skrev att byte av spelsystem tyder på osäkerhet. Jag håller med. Jag får känslan av att Sundhage famlar. Men vi vet mer om det här efter matcherna mot Polen och Danmark.

Personligen hade jag tyvärr inte möjlighet att kika på Moldavienmatchen koncentrerat, utan jag såg bara matchen flyktigt.

De sekvenser jag såg bestod oftast av ett svenskt lag som hade bollen mest hela tiden och oftast höll till just utanför Moldaviens straffområde. Tyvärr var våra forwards inte tillräckligt smarta för att rycka moldaviskorna ur position. Tvärtom blev vi väldigt stillastående i och kring straffområdet.

Sedan var våra inlägg inte tillräckligt bra. Fast det hade knappast spelat någon större roll. För här blev jag väldigt förvånad av Sundhages coachning. Hon har ju vid upprepade tillfällen påtalat bristen på nickstyrka bland svenska spelare.

Hon borde vara medveten av vikten av att ha nickstarka straffområdesspelare mot hyperdefensiva lag som Moldavien. Men Sundhage ställde upp med tre forwards där ingen kan nicka – om de inte får bollen i huvudet. Jag måste säga att jag saknade en spelare av Stina Blackstenius-typ rätt rejält.

* Senast jag skrev glömde jag att gratulera Kvarnsveden till platsen i damallsvenskan 2016. Jag har inte sett laget och kan således inte bedöma hur de kommer att klara sig i högsta serien.

Dock är det lovade att man verkar ha en stabil defensiv grund att stå på. Skall man hänga kvar som nykomling utan etablerade spelare måste man ha ett stabilt försvar.

Jag noterar för övrigt att förbundets hemsida svenskfotboll.se inte har observerat att Borlängelaget är klart för högsta serien. Svagt.

* På hemmaplan har det tyvärr hänt en del annat än bara matcher i elitettan. Jag lider något vansinnigt med Eskilstunas Elena Sadiku. Hon har återigen dragit av korsbandet i ena knät.

Det är så tråkigt att jag inte finner ord. Som jag berättat några gånger har jag själv tvingats till ett par knäoperationer och vet hur jobbigt det är att ta sig tillbaka. Jag hoppas verkligen att Sadiku har den mentala styrkan att ta sig genom en ny rehabperiod.

* En som har haft det jobbigt på ett annat plan är Irans landslagskapten Niloufar Ardalan. Hennes man vägrade att skriva på pappren som krävs för förnyande av hennes pass. Därmed får hon inte åka till Asiatiska mästerskapen i futsal.

Tragiskt att det 2015 finns lagar av det slaget i vår värld.

* Världsmästarna USA har valt dubbelmöten mot svaga Haiti den här veckan. Den första matchen slutade bara 5–0. Den andra pågår just nu och står just 5–0 i halvtid. Här är höjdpunkter från den första matchen:

* Veckans internationella toppmatch var en annan träningsmatch, Frankrike–Brasilien. Inför fina 22 053 åskådare i Le Havre vann fransyskorna med 2–1. Höjdpunkter därifrån ser du här:

Kort ligagenomgång inför landslagsuppehållet

Publicerad den av
4

Det ena bokprojektet jag jobbar med är inne i sin mest hektiska period, något som gör att jag ägnar i princip all den tid som blir över efter jobb och egen fotboll till boken.

Det innebär att jag har följt de senaste veckornas damfotboll högst sporadiskt. Jag har dock noterat att glödheta skytteligaledaren Gaelle Enganamouit har lekt Eskilstuna United fram till ett guldläge i damallsvenskan.

Jag har ju tidigare skrivit att jag tror att Eskilstuna kan ta hem guldet. Visst har de fyra luriga matcher kvar, men som jag ser det är egna nerver deras största motståndare i slutet av serien. För nu är det några dagars landslagsuppehåll där Eskilstunaspelarna hinner förstå vilket drömläge man har. Vid återstarten kommer laget att ha tung press på sig. Det blir intressant att se hur man klarar den pressen.

I nuläget gör Rosengård, Linköping och kanske även Piteå upp om den andraplats som leder ut i nästa års Champions Leauge. Det är fördel Malmölaget både sett till att man har två poäng fler och att man har ett lite lättare spelschema.

Nu är det alltså två veckors landslagsvila. En spelare som jag tycker borde ha varit med i Pia Sundhage:s trupp, men som sannolikt föll på sin ålder, är Kif Örebros supertalang Michelle De Jongh. 18-åringen gjorde båda målen när Örebro i går besegrade Umeå med 2–0. Här är ett av dem:

Apropå landslaget har Sundhage i dag flaggat för att det blir något annat än 4-4-2. Det skulle kunna bli återgång till den 4-1-3-2-uppställning som skrotades inför VM. Det kunde ju ha varit spännande, men med tanke på det motstånd som väntar känns det ändå rätt ointressant. I varje fall som test.

För Moldavien skall Sverige köra över oavsett hur Sundhage ställer upp laget. Moldavien kommer inte att testa det svenska försvaret alls. Det kan möjligen Polen göra, men även i den matchen är allt annat än svensk seger ett jättefiasko.

Skall Sundhage testa nya spelsystem inför OS-kvalet får hon nog se till att göra det mot lite vassare motstånd.

Det är alltså EM-kvalet som drar i gång i veckan. Jag hade hoppats sätta ihop en längre guide inför matcherna, men tiden räcker helt enkelt inte till. Kanske kan det bli en sådan guide ett par omgångar in i kvalet.

* Så till en liten internationell genomgång. I Tyskland blev Nilla Fischer syndabock när Bayern München besegrade Wolfsburg med 1–0 i ett tidigt toppmöte. Fischer var passiv och förlorade nickduellen till Caroline Abbé när schweiziskan nickade in Münchens segermål.

Se det målet och andra höjdpunkter på det här klippet.

Frankfurt vann det andra toppmötet, det mot Turbine Potsdam, med 1–0. Frankfurt och Bayern är därmed enda fullpoängarna efter tre omgångar. Wolfsburg är trea medan Potsdam först ligger på tionde plats, men de lär avancera de kommande omgångarna.

* I Frankrike är Lyon enda fullpoängaren sedan Montpellier snott poäng av PSG i Paris i går. Det kan bli ett riktigt dyrt tapp för PSG. Lyon går nämligen som tåget och har 24–0 efter tre omgångar. Lotta Schelin har ”bara” gjort tre av de målen.

Apropå PSG såg jag i går först en TT-artikel om Kosovare Asllani som fick mig orolig. På den verkar det som Asllani är på väg att tacka nej till Sundhage i framtiden. Det vore högst obra eftersom hon är en forward som bryter mönstret och därmed är väldigt viktig för vårt landslag.

Sedan såg jag en artikel i Sportbladet som lugnade mig en aning. Där får man ju nämligen mer känslan av att Asllanis ”Vi får se” handlar om hur lång tid det tar innan hon är tillbaka och inte huruvida hon någonsin kommer tillbaka.

* Slutligen till USA där semifinalerna i NWSL avgjordes i helgen. De två lag som klarade sig förbi den blev som väntat Seattle Reign och FC Kansas City. Båda lagen vann sina semifinaler med 3–0.

Medan Kansas gjorde alla sina tre mål före paus mot Chicago Red Stars kom alla Seattles mål i den andra halvlekens sista 20 minuter. Två av dem gjordes av inhoppare.

Torsdagen den 1 oktober spelas finalen. Det borde kunna bli en riktigt grym match mellan två kanonlag. Framför allt ser jag fram emot den glödheta matchen i matchen mellan två av mina absoluta favoritspelare, Kim Little och Lauren Holiday.

Det var en intressant trupp

Publicerad den av
9

I dag har Pia Sundhage tagit ut sin första trupp efter VM-fiaskot. I dag har Pia Sundhage verkligen föryngrat vårt landslag.

I dagens trupp finns det fler spelare från det lag som vann F19-EM 2012 (åtta) än från VM-bronstruppen 2011 (sju). Det är anmärkningsvärt, men samtidigt naturligt. Damfotbollen utvecklas snabbt och man får inte hänga kvar vid det gamla för länge för då är man snart passé.

Det skall dock sägas direkt, jag hade helst sett att Sundhage hade gått ett steg till i föryngringen och även vågat ta ut någon eller några spelare från årets F19-guldlag. Men det verkar finnas någon oskriven regel på Svenska fotbollförbundet att tonåringar inte är välkomna in i A-landslagstrupper – i varje fall inte förrän de nått det år där de fyller 20.

Men totalt sett är det ändå en intressant trupp som tagits ut. Saknas gör Kosovare Asllani som har tackat nej av familjeskäl. Personligen saknar jag även Lina Nilsson, som jag tycker tillför något positivt till truppen.

Mer än så tänker jag inte kommentera uttagningen nu. Det intressantaste blir ju att se hur Sundhage formerar sin elva, och vilka som står först i kön på bänken – alltså vilka som är med för att spela och vilka som är med som utfyllnad.

Känner jag Sundhage rätt blir det de gamla beprövade korten som kommer att spela, medan de nya är med för att se och lära. Men jag blir gärna överraskad.

Mitt förslag till landslagstrupp

Publicerad den av
3

I morgon skall Pia Sundhage ta ut sin första landslagstrupp efter VM. Det har utlovats förändringar, vilket gör att det verkligen blir spännande att se vilka spelare som finns med.

Jag vet inte hur många spelare som kommer att tas ut. Härom dagen föreslog jag följande 20-mannatrupp:

Målvakter: Hedvig Lindahl och Jennifer Falk.
Backar: Elin Rubensson, Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Lina Nilsson och Magdalena Ericsson.
Mittfältare: Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Malin Diaz, Petra Larsson och Katrin Schmidt.
Forwards: Lotta Schelin, Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson, Stina Blackstenius, Pauline Hammarlund och Fridolina Rolfö.

I efterhand har jag kommit på att jag nog även gärna vill ha med Michelle De Jongh i truppen. Om Schmidt inte har hunnit bli svensk medborgare ännu är det förstås hon som får ge plats. Annars är det nog Rolfö som ryker, även om jag gillar hennes spelstil skarpt.

I övrigt hade Mimmi Löfwenius känts högaktuell om hon hade varit frisk. Marija Banusic fanns med i funderingarna, men henne har jag svårt att bedöma eftersom jag inte har sett henne på länge. På målvaktssidan har jag förstått att Hilda Carlén har varit bra efter VM. Tyvärr har jag inte fått se henne agera så mycket i de matcher jag sett Piteå, därför står hon utanför truppen.

Zecira Musovic tror jag fortfarande mycket på. Men hon har haft det lite tyngre på sistone, vilket gör att jag tycker att Lindahl och Falk är rätt självskrivna. Falk har ju varit fullständigt lysande i Mallbacken, och hon toppar den damallsvenska målvaktsligan med en räddningsprocent på hela 85. Carlén står exempelvis på 79 procent och Musovic bara på 63.

I damallsvenskan finns numera Eskilstuna i toppen av tabellen, publikligan och skytteligan. Känslan just nu är att de kan ligga kvar där resten av säsongen. Men damallsvenskan är ju en serie där det för tillfället händer en hel del osannolika saker.

Den mest osannolika saken de senaste dagarna är ju Helen Eke:s självmål mot Kif Örebro – ett helt absurt mål. Jag känner inte Eke och vet följaktligen inte hur bra hon är på att komma över motgångar. Men förhoppningsvis kan hon snart le åt eländet.

I helgen är just Hammarbys match kanske den allra mest intressanta. Vinner Stockholmslaget i Kristianstad är KDFF i högsta grad nerdraget i nedflyttningsstriden.