Svenska startelvan bekräftad

Alldeles nyss kom bekräftelsen, Pia Sundhage kör på den startelva som Fotbollskanalen avslöjade tidigare i dag.

Italien startar så här: Laura Giuliani – Alia Guagni, Elena Linari, Cecilia Salvai, Linda Tucceri Cimini – Aurora Galli, Daniela Stracchi, Martina Rosucci – Melania Gabbiadini, Daniela Sabatino, Barbara Bonansea.

Lena Goessling

I dagens andra match, där ju Tyskland måste ta poäng mot Ryssland för att avancera, där gör tyskorna flera ändringar i sin startelva. Där kommer bland annat Lena Goessling och Sara Doorsoun-Khajeh in. Goessling står uppsatt som mittback, men nog borde väl Kristin Demann flytta ner där och lämna plats på mittfältet för Goessling?

Hegerbergs tårar – Sjögrens huvudvärk

Jag var ju i Deventer i går och kollade in Norge–Danmark. Efteråt stannade på presskonferensen, och jag lyssnade även på några norska kommentarer i den mixade zonen.

När den norska storstjärnan Ada Stolsmo Hegerberg stod och pratade med en grupp norska journalister såg jag att hon hade nära till tårar. Hon har ju haft ett uselt EM på flera olika sätt. Norge lämnade ju mästerskapet både mål- och poänglöst. Och Hegerberg, som inför mästerskapet rankades som en av EM:s största stjärnor av NRK, var en av de spelare som underpresterade mest.

Efter att även ha lyssnat på lika förkrossade Martin Sjögren och Kristine Minde lämnade jag arenan exakt vid midnatt. Då såg jag hur Hegerberg stod med sin familj, och att hon inte längre kunde hålla tårarna tillbaka.

När jag kom tillbaka till hotellet och surfade runt lite för att läsa vad som skrivits om matchen insåg jag att Hegerbergs tårar lär bli Sjögrens huvudvärk.

Martin Sjögren

Direkt efter slutsignalen hade nämligen stjärnan i norska TV2 valt att inte svara på frågan om hon tycker att Sjögren skall få fortsätta som norsk förbundskapten. Det är inte bra för Sjögrens del.

Senast hon undvek att svara på ungefär samma sätt var förra hösten och frågan huruvida Roger Finfjord skulle få leda landslaget över EM. Och det fick han som bekant inte.

Även om Sjögren verkar ha stöd både från förbundsledning och från tränarna i toppserien är det förstås allvarligt att inte ha med den största stjärnan på båten. Här måste Sjögren snabbt se till att få spelarnas förtroende, annars blir han nog inte långvarig i Norge.

Utifrån vad jag såg i går har inte det norska laget spelarmaterial till att genomföra det spel Sjögren vill. Man hade dels ett för dåligt mittförsvar, dels bestod laget av alldeles för många svaga bollspelare. Alltså spelare som saknar den trygghet med bollen som krävs för att spela sig fram.

Nu hade det förstås även med att laget hade två raka förluster att göra, för även en normalt sett duktig bollspelare som Maren Mjelde agerade stundtals väldigt taffligt. Men ändå, Sjögren och spelarna måste nog gemensamt hitta ett spelsätt som alla känner sig trygga med. Och det fort. För tappar man omklädningsrummet som ledare är det kört.

Sundhage förbereder sig för Nederländerna

Fotbollskanalen har nyss presenterat det som sannolikt är kvällens svenska startelva. Den är intressant, det känns nämligen som att Pia Sundhage testar uppställning inför en trolig kvartsfinal mot Nederländerna.

Elvan mot Italien ser alltså ut så här enligt Fotbollskanalen: Hedvig LindahlElin Rubensson, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Jonna AnderssonKosovare Asllani, Hanna Folkesson, Caroline Seger, Olivia SchoughLotta Schelin och Stina Blackstenius.

Stämmer det här innebär det alltså att Jessica Samuelsson, Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist vilar jämfört med förra matchen. Jag hade ju som bekant gärna sett att Sundhage hade vilat så många spelare som möjligt i kväll. Men jag tycker ändå att det här känns som en väldigt smart lösning av vår förbundskapten. Jag tror nämligen att alla tre bytena är av taktisk karaktär, och inte i första hand för att nämnda spelare behöver vilas.

Om vi börjar på det centrala mittfältet har inte Dahlkvist och Seger fått till det i offensiven. Men det svenska spelet blev bättre när Folkesson kom in mot Ryssland. Eftersom Dahlkvist inte tillhör Sundhages heliga spelare tror jag att Rosengårdsmittfältaren nu ges en chans att sno åt sig platsen till slutspelet.

Nilla Fischer har varit stabil hittills, men inte lysande. Eftersom Sundhage garanterat gärna vill ha Magdalena Erikssons vänsterfot på planen görs här ett test av hur Sembrant och Eriksson skulle funka ihop.

Sedan tror jag att de båda ytterbackarna får tävla om vem som skall spela vänsterback i det troliga kvartsfinalmötet med Nederländerna. I den matchen kommer det att gå fort på kanterna, så då kommer det att krävas två snabba ytterbackar. Samuelsson är förstås given, den andra platsen lär gå till den som klarar sig bäst i kväll.

För som ni alla säkert vet vid det här laget blir det antingen Nederländerna eller Danmark i kvartsfinal för Sverige. Ja, jag vet att vi fortfarande kan åka ut, men den risken är så liten att jag bortser från den.

Eftersom Ryssland var väldigt svagt tror jag att Tyskland kommer att göra många fler mål än Sverige i kväll, vilket talar för en andraplats – och möte med Nederländerna i Doetinchem.

 

Sembrant är Sveriges bästa spelare

Det här med betygsättning på spelare är ju alltid lite spännande. Spelarna själva brukar säga att de inte läser betygen – ändå har de nästan alltid koll på när de fått ett lågt betyg. Konstigt.

Det är viktigt att veta att betygsättningen ibland kan vara missvisande, framför allt gäller det för så kallade rollspelare. Det kan ju vara så att en ytterback har fått ordern att inte kliva med upp i anfallen, utan ligga kvar och säkra i defensiven. Den typen av taktisk order når sällan betygsättarna på pressläktaren, utan de riskerar istället att dra ner spelarens betyg – bara för att den gjorde sitt jobb.

För oss som sätter betygen är det alltid lite kul att jämföra med andra, och se om man sticker ut – eller om man ligger på medel. I och med att alltfler tidningar låser in sina betyg bakom betalväggar är det inte lika lätt att ta del av alla siffrorna.

Men jag har i alla fall hittat betyg från fem olika medier på de två första matcherna. Och räknar man ihop alla betyg visar det sig att Linda Sembrant har varit Sveriges bästa spelare hittills i EM. Det tycker jag personligen känns ganska rättvisande.

Linda Sembrant

Om någon av er har tillgång till spelarbetyg från ytterligare medier än de jag har med i listan nedan får ni gärna meddela de betygen, så kan genomgången bli ännu bättre.

För här har ni först alla betygen mot Tyskland. Det är mina från Borås Tidning som står först, sedan kommer i tur och ordning Expressen, Fotbollskanalen, Svenska Fans, Svenska Dagbladet samt totalbetyget från alla fem.

Noterbart är att dels Svenska Dagbladet har en sexgradig skala samt att Svenska Fans har en femgradig där 3 är godkänt, övriga har en femgradig skala där 2 är godkänt.

Hedvig Lindahl             4 – 4 – 3 – 5 – 5 – 21

Jessica Samuelsson    3 – 3 – 3 – 3 – 4 – 16
Nilla Fischer                 2 – 4 – 4 – 3 – 4 – 17
Linda Sembrant           4 – 4 – 4 – 5 – 5 – 22
Jonna Andersson        3 – 2 – 3 – 3 – 3 – 14

Kosovare Asllani          3 – 3 – 3 – 3 – 4 – 16
Lisa Dahlkvist              3 – 3 – 3 – 3 – 4 – 16
Caroline Seger            3 – 2 – 3 – 3 – 4 – 15
Olivia Schough            1 – 2 – 2 – 4 – 2 – 11

Fridolina Rolfö             2 – 2 – 2 – 3 – 3 – 12
Lotta Schelin               3 – 2 – 3 – 4 – 3 – 15

Elin Rubensson           2 – 2 – 2 – 3 – 3 – 12
Stina Blackstenius       3 – 3 – 3 – 4 – 5 – 18

Kollar vi betygsättningen är alla i princip överens om betygsnivå på tolv av 13 spelare. Det är kring Olivia Schough det spretar rejält. Jag har en etta på henne, medan Svenska Fans alltså har en fyra.

Olivia Schough och Jonna Andersson

Här är så betygen från matchen mot Ryssland. Det är återigen samma ordning, alltså BT först, följt av: Expressen, Fotbollskanalen, Svenska Fans, Svenska Dagbladet samt totalbetyget.

Hedvig Lindahl             3 – 3 – 3 – 3 – 3 – 15

Jessica Samuelsson    2 – 3 – 3 – 3 – 4 – 15
Nilla Fischer                 2 – 3 – 3 – 4 – 4 – 16
Linda Sembrant           3 – 3 – 2 – 4 – 3 – 15
Magdalena Eriksson    3 – 4 – 3 – 4 – 4 – 18

Kosovare Asllani          4 – 3 – 4 – 3 – 5 – 19
Lisa Dahlkvist              2 – 3 – 2 – 3 – 3 – 13
Caroline Seger            2 – 3 – 3 – 4 – 4 – 16
Olivia Schough            2 – 3 – 2 – 2 – 3 – 12

Stina Blackstenius       3 – 3 – 3 – 4 – 4 – 17
Lotta Schelin               3 – 4 – 3 – 4 – 4 – 18

Fridolina Rolfö             3 – 2 – 2 – 4 – 3 – 14
Hanna Folkesson         x – x – x – 3 – 4
Pauline Hammarlund    x – x – x – 2 – 3

Totalt efter två matcher har vi därmed följande betygstopp:

37: Linda Sembrant.
36: Hedvig Lindahl.
35: Kosovare Asllani och Stina Blackstenius.
33: Lotta Schelin och Nilla Fischer.

Noterbart här är att ingen av de central mittfältarna finns med på topp sex. Inte heller någon ytterback. Fast Magdalena Eriksson fick 18 på sin enda match, vilket ju hade givit en topplacering om hon fått spela mot Tyskland – och gjort det lika bra.

Som sagt, betygen ger inte hela sanningen – men är ändå en bra indikation på vilka spelare som är formstarkast.

För övrigt försöker man förstås läsa/se/höra så mycket som möjligt från de andra journalisterna som är på plats här nere, och även från de som bevakar mästerskapet hemifrån. Ibland håller man med, ibland inte. Häromdagen höll jag exempelvis inte med annars klockrena Simon Bank på Aftonbladet. Han skrev i sin krönika efter Rysslandsmatchen:

”Men hur mycket handlar det egentligen om att Schelin blivit sämre?
Svaret är väl mest att hon blivit annorlunda, att hon inte är riktigt samma djupledsurkraft längre. Allt det andra finns kvar, hon är fortfarande den klokaste, spelskickligaste anfallare Sverige har.”

Det där om att Lotta Schelin skulle vara den klokaste och spelskickligaste anfallaren förstår jag mig inte på. Det är något som blivit en sanning. Bank har just kommit ner hit till Nederländerna och kan nu studera de svenska forwardsspelarna. Jag är övertygad om att han inte behöver många minuter för att se att Fridolina Rolfö är överlägsen Schelin både vad gäller klokskap och spelskicklighet. Däremot är Schelin fortfarande Sveriges klart bästa avslutare, kanske till och med den bästa avslutaren någonsin.

Intressant situation avgjorde stormatchen

England vann med 2–0 mot Spanien i kvällens toppmöte i grupp D. Det var en högst intressant match där Spanien dominerade bollinnehavet med 74–26 och hade 615 passningar till rätt adress, medan England bara hade 94.

Ändå hade jag 3–1 i klara målchanser till England, som ju utöver de båda godkända målen (Fran Kirby och förstås Jodie Taylor) även gjorde ett tredje mål, som mycket väl kunde ha godkänts. Här är förresten 1–0-målet:

Och här är det andra målet, det där Millie Bright nickade, men som dömdes bort för offside.

Min känsla från när jag såg Spanien på plats mot Portugal kvarstår, laget är nog lite för tunt. Det hade behövts mer några kilo muskler till på de spanska spelarna. För trots överlägsen bollbehandling klarade man bara av att skapa en riktigt vass målchans, och den kom redan i första minuten.

I den andra halvleken skruvade spanjorskorna upp tempot, och gjorde ett seriöst försök att få till lite målchanser. Men närmare än två halvlägen kom man inte.

Fast en sak har jag ju ännu inte tagit upp – den situation där domare Carina Vitulano först blåste straff för hands på Ellen White, och sedan ångrade sig. Det var en mycket intressant situation.

Min spontana känsla var att straffen var väldigt hårt dömd. Känsla två var att det var stort av domare Vitulano att ändra sig. Och efter en dubbelkoll i regelboken känner jag att allt till slut blev korrekt. Det står ju att handsen skall vara avsiktlig för att kunna bestraffas, och det kan man ju inte påstå att Whites var.

Handsregeln

I och med dagens matcher har alla lag spelat två omgångar. Inget lag är 100-procentigt klart för kvartsfinal, men Nederländerna, Sverige och England är väldigt nära. Och bara två lag är helt ute, Italien och Island. Med om förutsättningar inför slutomgången kommer i kommande inlägg.

Snack med Amandine Henry och Nicole Billa

I dag är första dagen sedan jag kom ner till Nederländerna där jag inte kommer att åka och se någon match. Visst har det känts lockande att åka till Breda och se England–Spanien, men samtidigt är det nödvändigt med lite vila. Det tar en hel del energi att både haka på Sverige och resa runt på matcher.

Men efter den här vilodagen väntar fyra raka matchdagar. Planeringen är att i tur och ordning se Norge–Danmark i Deventer, Sverige–Italien i Doetinchem, Schweiz–Frankrike i Breda och Skottland–Spanien i Deventer.

Kanske kan någon av de matcherna nå upp till samma nivå som den match jag såg i går kväll. För som jag skrev redan då, Frankrike–Österrike är den klart bästa matchen jag sett hittills. Den engagerade mig exempelvis mycket mer än Nederländerna–Danmark.

Kanske att det där hade med förväntningar att göra. Jag hade skruvat upp hoppet rejält om Nederländerna–Danmark, medan jag inte riktigt trodde att Österrike skulle kunna stå upp mot fransyskorna.

Faktum är ju i grupp C att Österrike nu har det klart bästa utgångsläget inför slutomgången. Om Frankrike gör sitt jobb och tar poäng av Schweiz är Österrike klart för kvartsfinal. Då behöver österrikiskorna inte ens ta poäng av redan utslagna Island.

För Frankrike däremot är poäng mot Schweiz ett måste – i varje fall på förhand. För om fransyskorna förlorar samtidigt som Österrike tar poäng av Island, då är Frankrike utslaget.

Och det märktes både under och efter gårdagens match att det franska lägret är lätt skakat. Jag gillar ju både Eugenie Le Sommer och Gaetane Thiney som spelare. De har båda underbar bolltouch och dessutom såväl härligt rörelseschema som speluppfattning.

Men i går var Thiney inblandad i baklängesmålet – man får inte försöka klacka i eget straffområde när det finns andra alternativ…

Och Le Sommer hängde med huvudet lite för mycket. Det känns för övrigt som hennes stora svaghet, att hon inte kan släppa missar utan bär med sig dem alldeles för lång tid.

Den tredje franska forwarden, Marie-Laure Delie, kändes alldeles för statisk. Hon stod ofta ganska stilla i ytan framför de österrikiska mittbackarna och väntade på bollen. Det är ju en dröm för en försvarsspelare att hela tiden ha sin motståndare stående framför sig.

Olivier Echouafni

På presskonferensen uttryckte förbundskapten Olivier Echouafni frustration över att motståndarlagen backat hem och använt sig av en ”destruktiv taktik” i båda de första matcherna. Han tyckte att motståndarna borde prova att spela med en mer konstruktiv  spelidé.

När Österrikes förbundskapten Dominik Thalhammer hörde det sa han att den taktik Österrike använder sig av är konstruktiv för dem, och så tillade han att:

”Vi har inga spelare av världsklass.”

Det har Frankrike. Bäst av dem i går var målskytten Amandine Henry. Jag fick en två minuter lång, exklusiv intervju med henne i den mixade zonen efteråt. Först ursäktade sig Portlandstjärnan med att hon inte pratar perfekt engelska. Det hade hon inte behövt, för även om hennes svar kanske inte var grammatiskt perfekta, var det ju inga problem att förstå henne.

Amandine Henry

Min första fråga till henne var om hon i besvikelsen över två tappade poäng kunde se att det fanns något positivt i att damfotbollen växer och att lag som Österrike flyttar fram sina positioner. Här är svaret:

– Ja, det är positivt eftersom matcherna blir jämnare, alla lag har chansen att vinna – eller förlora. Vi såg i går hur Tyskland hade besvär att vinna mot Italien och nu det här. Men vi har ju fortfarande chansen att gå vidare genom ett bra resultat mot Schweiz, så vi är fortsatt positiva.

Ja, för ni är ju fortfarande en av de stora favoriterna att vinna hela turneringen.
– Jag vet inte om vi är favoriter eller inte. Vi måste vinna mot Schweiz först – efter det får vi se. Det kommer att bli svårt, men allt är möjligt.

Slutligen berömde jag Henry för att hon kom upp väldigt högt när hon nickade in kvitteringsmålet.

– Ja, jag vet. Men det var hörnans förtjänst, bollen kom perfekt till mig.

Om det var nedslaget och lätt oroligt i det franska lägret var det eufori i det österrikiska. Spelarna hade inte bråttom genom den mixade zonen, utan verkade vilja prata hur mycket som helst om den oväntade poängen.

Min tyska är inte klockren, men tillräcklig för att förstå rätt mycket. Jag lyssnade först både på målvakten Manuela Zinsberger, som var mycket stolt över sina fina räddningar på slutet, och på målskytten Lisa Makas. Det var inte svårt att uppfatta att den senare var överlycklig både över sitt mål – och över poängen. Hon sa bland annat att:

”När man lyckas med en sådan laginsats måste man naturligtvis få dansa lite efteråt för att fira.”

För ungefär en kvart efter slutsignalen både sjöng och dansade det österrikiska laget för sina supportrar:

Österrike dansar sannolikt vidare i #WEuro2017 efter 1-1 mot Frankrike i #Utrecht. #WePlayStrong #Euro2017 #FraAus

Ett inlägg delat av Johan Rydén (@johanryden80)

I varje match utnämns en matchens spelare. Ofta känns det som att det priset lite av slentrian går till någon som gör ett avgörande mål, och inte till den som varit bäst. I går var jag dock helt på juryns sida när den valde ut den hårt arbetande Hoffenheimmittfältaren Nicole Billa. Hon imponerade stort på mig med sin löpkapacitet och sin sköna tajming i presspelet.

Nicole Billa

Jag fick en exklusiv intervju på några minuter med henne på engelska. Fast först lyssnade jag på när en österrikisk reporter snackade med henne på österrikisk tyska. Han frågade:

Hur känns det att bli matchens lirare i en match där ni lyckas ta poäng mot Frankrike, något ingen hade räknat med?
– Man är förstås stolt över laginsatsen. Periodvis fick vi kämpa mycket, periodvis fick vi till lite eget spel, men som underdog får man räkna med att det blir mycket kämpande mot ett lag som Frankrike.

Teoretiskt räcker det nu med en poäng mot Island för att gå till kvartsfinal. Hur tänker ni kring det?
– Vi har sagt att vi tar det match för match. Naturligtvis får man drömma, men Island är ett svårt motstånd, det blir säkert en tuff kamp.

Om ni skulle gå vidare, vilka vill ni helst möta – England eller Spanien?
– Det blir svårt vilket som. Men först måste vi går vidare, så vi får se.

Det har varit höga tittarsiffror på era matcher och ni hade en stor supportergrupp på plats här. Hur ser ni på intresset kring er hemifrån Österrike?
– Naturligtvis är vi glada och stolta över att så många är intresserade. Jag hoppas att de märker vilken fin laganda vi har både på och vid sidan av planen, och att den kan inspirera

Där tog jag över intervjun, och gav Billa en nyhet som gjorde att hennes breda leende blev ännu bredare. Jag meddelade henne att om Frankrike tar poäng av Schweiz är Österrike redan vidare.

– Va, vad säger du? Hur gick den andra matchen, jag har inte hört resultatet.

Schweiz vann med 2–1, så Island är utslaget. Om Frankrike tar poäng mot Schweiz går ni vidare med de fyra poäng ni redan har.
– Ok, det låter fantastiskt. Men vi kan inte lita på det, utan måste försöka klara av den sista matchen mot Island, som kommer att bli väldigt tuff. Skulle vi gå vidare hade det varit en stor dröm, vi är redan väldigt stolta över vad vi gjort i EM.

21-åriga Billa spelar alltså för Hoffenheim i Frauen-Bundesliga. Där blev det tre mål på 17 matcher från start och fyra inhopp den senaste säsongen. Jag kollade vad hon har för framtidsdrömmarm rent klubbmässigt.

– Jag har skrivit ett tvåårskontrakt eftersom jag utbildar mig till skolsköterska. Efter det får vi se vart jag kan hamna. Jag har ingen drömklubb, i nuläget är utbildningen viktigast, så jag skapar mig en bra framtid.

Du sprang väldigt långa sträckor i dag. Gör du alltid det?
– Ja, det är min stil att sätta hög press på motståndarna. Det är ett tufft jobb, men en sådan här dag är det okej…

Hela ert lag var bra på att sätta press.
– Ja, i defensiven vill vi spela ett intensivt presspel, där vi ligger kompakt. När vi vinner bollen vill vi ställa om snabbt framåt.

Du blev utbytt i 85:e minuten, hur var det att sitta på bänken och se trötta lagkamrater kämpa på slutet? Ni var ju dessutom bara tio spelare från minut 88.
– Det var många som var trötta, och det var nästan katatstrofalt nervöst att följa slutminuterna från bänken. Men nu är vi både stolta och glada.

Slutligen, vad var det för sång ni sjöng för era supportrar efter matchen?
– ”I am from Austria” en väldigt traditionell sång i Österrike som alla kan. Det var kul, det var ett speciellt ögonblick och då får man göra något extra.

 

 

Skräll av Österrike igen – Island är ute

Det har snart gått tio minuter sedan matchen här i Utrecht tog slut, men Österrikes spelare är fortfarande kvar inne på planen och firar en historisk skrällpoäng. De verkar ha hur roligt som helst. Fransyskorna har däremot lämnat för flera minuter sedan.

Nu gick precis de båda svenska scouterna Thomas Dennerby och Jörgen Pettersson förbi här framför mig. De har återigen fått se hur damfotbollsvärlden har vuxit. Hur det blir alltfler länder som blandar sig i kampen om medaljer i de stora mästerskapen.

För vem hade trott på Frankrike–Österrike 1–1 inför den här turneringen?

Och vem hade trott att det skulle vara rättvist. För utöver de fem tilläggsminuterna, där Österrike spelade med en spelare kort eftersom Viktoria Schnaderbeck låg skadad, hade de vitsvarta god kontroll på det här.

Jag blev makalöst imponerad av Österrikes försvarsspel, och då framför allt deras presspel – som de orkade hålla uppe i typ 85 minuter. En spelare som Nicole Billa måste ha sprungit två mil i kväll. Vilken härlig kämpe.

Det här var utan tvekan EM:s höjdpunkt för min del. En kanonmatch, med skön stämning på läktarna. De franska supportrarna höll igång i 90 minuter, och de österrikiska försökte kontra. Och spänningen på planen var högkaratig. Snart åker jag tillbaka till Zevenaar med ett stort leende på läpparna.

Men först ska jag njuta lite mer av österrikisk eufori. Nu dansar de österrikiska spelarna ut från innerplanen till den tyska segersången ”Oh wie ist das schön”…

Tyvärr innebär det oavgjorda resultatet att Island är ute ur turneringen. För Österrike är det däremot mycket troligt med kvartsfinal. Eller skall Schweiz också kunna skaka Frankrike?