Diverse händelser utanför EM

Mitt fokus har varit ganska hårt riktat mot EM de senaste veckorna. Men det har ju hänt en del på andra håll under och just efter mästerskapet.

Först händer det saker kring FC Rosengård. Att Caroline Seger är på gång har man ju hört länge. Och nu verkar affären ha tagit fart på allvar.

Att Rosengård även skulle försöka värva Kosovare Asllani var lite mer överraskande, även om Therese Sjögran har varit bra på att locka till sig sina gamla landslagskompisar.

Apropå Rosengård kom beskedet om nyförvärvet Simone Boye Sörensen:s knäskada. Det handlade om en lite broskskada, vilket är glädjande ur den synvinkeln att det bör innebära kortare konvalescens än om exempelvis korsbandet gått av.

Men egentligen är inte broskskador så långt ifrån glädjande man kan komma, eftersom brosk aldrig går att laga eller återbilda. En broskskada gör att knät aldrig kommer att kunna bli friskt igen.

Med alla de här förändringarna känns det som att Rosengård kommer att få det väldigt tufft att ta in de där fem poängen man ligger bakom LFC. Det riskerar att ta ett tag att få ihop det nya laget, och den närmaste dryga månaden väntar ju bland annat cupfinalen och den andra seriefinalen mot Linköping.

* Under EM har det spelats en spännande träningsturnering i USA, kallad Tournament of Nations. Det var andra gången i år USA bjöd in tre toppnationer för fyrnationsturnering. Den här gången var det Australien, Brasilien och Japan det handlade om.

Och återigen misslyckades USA med att vinna. Det blev Australien som tog hem cupen, efter 1–0-seger mot USA, 4–2 mot Japan och förkrossande 6–1 mot Brasilien.

USA är inne i en riktig svacka. I och med förlusten mot Australien har man nu förlorat tre matcher på hemmaplan samma år, vilket inte hör till vanligheterna. Man var även väldigt illa ut mot Brasilien, underläge med 3–1. Fast en bra slutspurt gjorde att amerikanskorna vann den matchen:

Australiens seger innebär att 2017 har inneburit följande segrar i olika turneringar:

EM: Nederländerna
She Believes Cup: Frankrike
Algarve cup: Spanien
Tournament of Nations: Australien
Cypern cup: Schweiz

Fem turneringar med fem ”nya” segerlag. Den internationella damfotbollen håller verkligen på att breddas.

* Kollar vi lite på det svenska landslaget blir det spännande att se var som kommer att hända under Peter Gerhardsson:s ledning. Inte minst vilka uppställningar/spelsätt han väljer. Gerhardsson brukar för övrigt inte gilla att prata i sifferkombinationer typ 3–5–2 eller 4–4–2 eftersom spelsätt är mer komplicerade än så.

Han har givit flera intervjuer den senaste tiden där man kan hitta lite ledtrådar om vad som väntar, de flesta länkarna finns i slutet av det här inlägget från bloggen Spelare 12. Gerhardsson var även dagens gäst i P4 Extra häromdagen, det samtalet hör du här.

När jag nyligen kollade ett referat på svenskfotboll.se från förra året reagerade jag över att Emilia Brodin ingick i den svenska laguppställningen. Det visade sig att det är Emilia Appelqvist som har gift sig och numera har ett nytt namn.

* Kanske kan Antonia Göransson framöver återigen bli aktuell för vårt landslag. Hon har i sommar skrivit på för italienska mästarinnorna Fiorentina.

Fiorentina kommer till hösten att utmanas av det nya damlaget i Juventus. Turinklubben har värvat friskt från Brescia, och presenterade i dag norska landslagsspelaren Ingvild Isaksen samt Sverigebekanta finskan Tuija Hyyrynen.

* En av sommarens mest intressanta övergångar är att Eskilstuna värvade AIK:s talang Loreta Kullashi. Det blir kul att se hur Kullashi hävdar sig i allsvenskan. Det blir även intressant att se hur AIK klarar sig utan sin måldrottning.

Initialt verkar man ha det lite tufft. AIK föll ju nämligen i går mot Uppsala i återstarten av elitettan. Ett resultat som innebär att AIK tappar mark i kampen om de båda damallsvenska platserna. Avståndet upp till Kalmar är numera fyra poäng.

* På internationell nivå har det startat ett nytt Europamästerskap, det är F19-EM som är i gång på Nordirland. Jag har inte jättebra koll på lagen, men vet att Tyskland och Spanien har bra lag i den här årgången. Båda vann också i går i första gruppspelsomgången mot Skottland respektive Nordirland. Noterbart att framgångarna fortsätter för Nederländerna, som vann mot Frankrike i går. Sista segerlaget var England som besegrade Italien.

40 thoughts on “Diverse händelser utanför EM

  1. Fem poäng mellan LFC och FCR ser ut som ett hyggligt poängförsprång, men det behövs bara att serieledarna snubblar och förlorar någon av de närmaste matcherna så är det rätt öppet om titeln igen. Däremot tror jag inte att varken LFC eller FCR släpper något lag förbi sig till de två CL-platserna för 2018/19. Om exempelvis United ska hota måste de spela en poäng bättre i resterande omgångar jämfört med LFC och en halv poäng bättre än FCR. Det tror jag inte kommer att hända. Fast skulle de hitta tillbaka till formen i början på vårsäsongen så kanske kanske….

    LFC har ett ”EM-program” framför sig med tre matcher i DA och cupfinalen mot FCR på 14 dagar – 18-31 augusti. Dessutom ska de dessförinnan ”fixa” vinst i en regional cup den 15 augusti. Ett av deras nyförvärv, Anna Oskarsson, har redan matchdebuterat och snart dags för Nicoline Sörensen. På skadelistan finns efter EM Janni Arnth och så förstås förlusten av Magdalena Eriksson. De har alltså en del pyssel, liksom FCR, när det gäller att optimera laget. LFC har för övrigt kallat till pressträff imorgon om den sportsliga verksamheten. Ny sportchef? Ny lagkapten?

    För FCR del har nu två av tre M lämnat – Marta och Martens, kvar är Masar. Även om Martens är svår att ersätta är FCR ett starkt lag. Frågan är hur de kommer att stå sig defensivt. Går Asante ner som mittback och lämnar plats åt Seger? Asllani? När blir Boye Sörensen spelklar? Pyssel, som sagt.

    Också riktigt spännande i botten eller till och med undre halvan av DA med fem lag inom två poäng. Fixar KIF och KGFC detta och på vilka lags bekostnad i så fall? Har de lag som värvat hittat rätt spelare?

      • Kul med lite ”nyförvärvsfight” mellan topplagen inför omstart och cupfinal

      • Får väl se vad som presenteras. Pressmeddelandet säger bara att Linköping ska presentera förändringar gällande den sportsliga verksamheten. Som redan nämnts här ovan saknas det en sportchef och nu även en lagkapten efter Magdalena Erikssons flytt till Chelsea. I alla fall den senare ska ju utses inför omstarten. För någon dag sedan kom det även ett uttalande om att man inte räknade med fler spelarvärvningar. Men det kanske inte var hela sanningen :), eller så var det vad man visste då? I alla fall en intressant väntan till imorgon eftermiddag. Tills dess väljer jag att ligga lågt. Får laget bara slippa alla de skador man hade under våren så ska det nog gå bra även utan högklassiga spelarförvärv. En förutsättning är samtidigt att man då heller inte tappar fler spelare innan transferfönstret stänger på fredag.

  2. Om det är Asllani så är det för mig inte självklart vem hon ska peta från tidigare startelva, om någon. När Asllani för snart tio år sedan kom till LFC fick hon först inte spela så mycket. Då skulle ”investeringen” Cristiane spela. Vem blir bänkad nu? Innebär detta dålig prognos för både Helin och Rasmussen att komma tillbaka? Neto på väg bort?

    Pressträffen hålls för övrigt tydligen i omklädningsrummet (!)…..undrar om alla får plats där – och Asllani dessutom…..

    Fattigare mästarna LFC spänner värvarmusklerna mot rikare FCR?

    • Claudia Neto är egentligen alldeles för bra för att spela i Damallsvenskan. Problemet för henne är att det portugisiska landslaget i övrigt inte riktigt når upp i nivå och därför inte erbjuder ett skyltfönster på samma sätt som andra landslag. Nu är jag i och för sig övertygad om att storklubbarna ändå har bra koll på henne. Men hade hon spelat i t.ex. Holland, Danmark eller England så hade alla sett hennes kvalitéer. För Linköping är det avgörande att hon åtminstone stannar säsongen ut.

      Om man nu skulle värva en spelare som Asllani så lär det vara för mittfältet. På ett sätt vore det önskvärt om Almqvist och Lennartsson kunde få avlastning, även om någon av de båda sannolikt blir petad från startelvan. Komprimerat spelschema till hösten med Damallsvenskan, UWCL och mer landslagsspel. Håller vi fast vid Asllani så tycker jag att hon visat att hon även klarar ett defensivt jobb. Sen finns ju även t.ex. Kildemoes och Tulkki redan i laget där den förstnämnda under EM visade att hon ska spela. Nu kan det ju bli som mittback tillsammans med Lantz med tanke på Erikssons flytt och Arnths stressfraktur.

      Har svårt att se att man bänkar en frisk Hurtig, Banusic eller Minde med tanke på vad de visat under våren trots skador.

      Ser man till Linköpings trupp så bör man nog helt räkna bort Rasmussen från säsongen. Tror inte att hon kommer tillbaka till spel redan under hösten då hon drog korsbandet i februari. Även om hon börjat träna på gräs så är det bättre att skynda långsamt. Samma gäller tyvärr för Helin med tanke på hennes bakslag innan sommaren. Så även efter sommarens förvärv av Sørensen och Oskarsson finns det en lucka att fylla på mittfältet.

      Sen är du inne på det som talar emot stora och dyra spelarköp. Nämligen ekonomin. Då Linköping inte på förhand kan räkna med något stöd från kommunen så lär UWCL innebära en stor kostnadspost (om man inte hittat en sponsor). Då får man tyvärr hålla extra hårt i de kronor man har på kontot.

      • Så mycket för att ligga lågt med spekulationer till imorgon eftermiddag… Jösses.

  3. Jag hoppas att Asllani väljer en annan klubb en Rosengård.
    Jag har också svårt att se att United eller någon av de andra klubbarna ska
    kunna ta igen Rosengårds försprång,

    Jag undrar också om herr bloggare och övriga har några teorier/förslag
    på hur Eskilstuna United och övriga klubbar ska kunna bryta Linköpings
    och Rosengårds dominans kommande år? EU verkar vara duktiga
    på att hitta guldkorn men vad hjälper det om Rosengård är där
    och snor åt sig dem så fort de har fått sitt genombrott?

  4. Tror man ska vara försiktig med epitetet ”superstjärna” som florerade i tidigare versioner av artiklar (ej i pressmedelande). Det kostar, marknaden är tajt och Linköping har redan värvat en del. Kosse Asllani är nog ingen superstjärna i Linköping (läs snarare: Harder, Blackstenius, Neto). Istället då ”högklassigt nyförvärv” och ”kvalitetsspelare” som man nu talar om. Så det kan vara Kossie (hon har familj och vänner i Linköping och tränar ibland med klubben vid uppehåll). Andra man gärna vill få hem från klubbens sida är Fisher och Blackstenius – någon gång. Det är emellertid inte lätt i dagens läge. Men jag hoppas givetvis på Blackstenius imorgon – som det talats om tidigare (men något osannolikt efter uppvisningen i EM).

    Sedan är många anhängare rädda för att klubben ska förlora fler spelare innan fönstret stänger på fredag. Även det kan i värsta fall tillkännages imorgon. LFC är ju i stort sönderköpt sedan 2016. Det blir inte lätt i CL och övrigt flitigt matchande under hösten – det är ett som är säkert.

    Björkegren kör ett slags FC Barcelona, i uppställning och spelsätt. Vilket även gör att flera spelare ska kunna spela på fler platser. Det finns gott om mittfältare och potentiella mittfältare. Vad som behövs nu är en tung mittback, det är uppenbart efter framförallt Arndts skada, men även kaptenens flytt. En målfarlig och framspelande 10:a (Harder) är heller inte fel, det är det aldrig – men är det Kossie? Nej. Det är jag högst tveksam till. Ett välkommet tillskott, dock; inför CL.

    • En sak är säker: det som tillkännages idag kl 13.45 kommer att var en eller flera saker som klubben ser som positiva. Negativa saker eller misslyckanden skulle de aldrig kalla till pressträff om. I kallelsen till pressträffen framgår också att det finns möjlighet till intervjuer efteråt, vilket talar för att det är nya personer det handlar om och/eller personer i nya befattningar. Det talar också för att det inte bara är något enkelt tillkännagivande utan något som det finns anledning att intervjua om. Kanske kanske någon ny spelare (ska man spekulera kan man lika gärna ta i och spekulera om Fischer som ju också haft och har Linköpingskopplingar). Journalister måste väl i vilket fall få ställa sportfrågan: ”Hur känns det?”

      • Anmärkningsvärt att man vid samma tillfälle – vid samma pressträff – tillkännager att Jessica Samuelsson lämnar. Det är amatörmässigt.

        Eftersom Samuelsson är älskad i Linköping så kommer reportrarna vilja intervjua henne (också). Och folk vill ju veta hennes nya klubbadress.

        Mycket märkligt.

  5. Det kan också bli en total överraskning. Och om vi trots allt talar om en ”superstjärna” är det bara att börja namndroppa…

    Spännande!

  6. Asllani klar för LFC – andra comebacken till klubben. Förstärkning skulle nog många säga. Vi får väl se…. Har LFC fått pengar i kassan och/eller släppt de senaste årens strategi att värva ”utvecklingsspelare”?

    • Man värvar fortfarande i stort bara utvecklingsspelare, men är öppen för att vissa spelare vill ”komma hem” – de som jag nämnde ovan, inklusive Asllani. Inget nytt där, alltså. LFC förädlar och lär dem spela fotboll (se t.ex. Tulkki och Sörensen). Sedan försvinner de. Svenska klubbar är idag för små för att värva det som verkligen är fullfjädrade superstjärnor.

      Men låt oss reda ut det här. Nu har man idag samtidigt tillkännagivit att Samuelsson lämnar LFC. Många anhängare skulle nog säga att det här knappast är goda nyheter sammantaget, idag. Jessica är den mest älskade spelaren de senaste åren i Linköping, för hängivenheten och passionen. Och en av de klart bästa (en superstjärna för att vara back). Så egentligen går nog LFC minus här (Samuelsson/Asllani). Det är lite svårt att jubla. Men allt hänger på hur bra Asllani verkligen är, vad hon kan visa upp – de kommande månaderna. Hon måste visa betydligt mer. Annars inget rejält tillskott.

      Men, men… försvaret/backlinjen… det är sönderköpt, det kommer inte att hålla i CL. Arndts skada ser ännu värre ut. Här hade det varit naturligt att förstärka. Nu måste man antagligen skola om vissa spelare.

      Hjälp mig att reda ut det här med Samuelssons flytt. Var ska hon? Och exakt när flyttar hon?

      • Ja, som sagt (se nedan kl 15:07) – det ska bli intressant att se Asllanis spelstyrka i DA och WCL. Värvningar och förluster – mer nollsummespel än klart plus? Fast det har de i så fall gemensamt med Rosengård.

      • Ledsen för fördröjningen i forumet. Din kommentar (15:07) var inte synlig för mig när jag skrev. Det skapar ett svajigt forum. Utan egentlig dialog.

        Ett förslag till admin (om man vill en rimlig diskussion vilket sajten med dess innehåll helt klart är värd): publicera inläggen direkt (utan fördröjningar). Annars blir det oordning 😉

      • Jag gör så gott jag kan. Men ibland kan det gå några timmar där jag inte möjlighet att bevaka inflödet. Men kul att det har varit så bra tryck i kommentarsfältet den senaste tiden.

      • Absolut, det är en fantastisk resurs; kompetent, mångsidigt och informativt. Glad för att jag hittade hit.

        Men måste inläggen verkligen granskas? Ju större tryck, desto större arbete?

      • De allra flesta kommentarerna hade inte behövt granskas. Men tyvärr dyker det upp ett och annat olämpligt, vilket gjort att jag valt den här modellen.

  7. …och Samuelsson lämnar omedelbart för spel i utlandet. Därmed har Sveriges bästa damfotbollsförsvar krackelerat. Summa summarum: in med Asllani – ut med Samuelsson ger ungefär plus minus noll för LFC – i bästa fall….. Grattis till LFC?

    Men grattis till Samuelsson, visst är hon värd utlandschansen!

  8. Linköping svarade direkt på Rosengårds s.k. prestigevärvning av Caroline Seger. Kosovare Asllani återvänder till ”hembygden”. Bra eller dåligt för LFC? Kanske ett slags nollsummespel? Två tunga spelare, Eriksson och Samuelsson, försvinner, en mer rutinerad med internationell erfarenhet, Asllani, återvänder. Dessutom har Linköping värvat bra under året i form av både erfarna och ”lovande” spelare. Givetvis finns det en risk (åtminstone initialt) för obalans försvarsmässigt när de två bästa backarna försvinner. Tränare Björkegren, med en och annan räv bakom öronen, tycks dock ta det ganska coolt inför ommöbleringarna i truppen.

    • Nja, svarade och svarade….det är väl bara en mediedramaturgi. Klubbar vill ogärna gå in i detalj kring vilka kontakter som tagits och när, men självklart var värvningen av Asllani i realiteten klar sedan en tid, kanske till och med innan EM. Precis på samma sätt var Rosengårds värvning av Seger klar sedan rätt lång tid tillbaka. Inte heller Samuelssons flytt var någon komplett överraskning för de invigda. Jodå, Björkegren har ju framgångsrikt möblerat om tidigare under säsongen, så kanske lyckas han igen? Agenter (som Asllanis) säger det de brukar säga och tränare säger det de förväntas säga – har vi hört det förut?

      Schelin och Seger till Rosengård är sannolikt säkrare värvningar över tid = trolig sista elitklubb, medan Asllani knappast tänker avsluta karriären i Linköping och därför får nog den här comebacken ses som ett mellanspel, eller?

      • Det fanns inte i tankarna (som det brukar heta) hos Kosovare Asllani att skriva på för Rosengård. Många skäl fanns för detta, men tyngst i vågskålen vägde det faktum, att hon har så gott som hela sin familj bosatt i Linköping. En enorm lättnad att kunna hälsa på ”the old folks” närhelst man vill, utan att behöva ta flyget från Manchester, England.

        Om Linköpings FC legat i botten av Damallsvenskan i stället för i toppen hade kanske tvivlets demoner ändå plågat henne före beslutet om återvändandet.

        Om LFC återigen blir ett mellanspel för Asllani återstår förstås att se. Hon är snäppet yngre än generationen Seger, Schelin med flera och ser säkert en fortsatt lysande framtid hägra bortom 2020, bortom Linköping, Sverige.

      • Alltså… Asllani spelade i Englands bästa lag senaste säsongen (Manchester City), var framgångsrik och hade anbud från flera klubbar i Europa. LFC vann dragkampen. Så enkelt är det bara.

        Många svenskar glorifierar fotbollen och fotbollslivet i Europa. Och förminskar de svenska storklubbarna. LFC (och FCR) är antagligen bland de tio bästa lagen/klubbarna i Europa just nu.

        Asllani har antytt flera gånger under det senaste halvåret att hon ville komma hem till Linköping. Det är en bra och framgångsrik klubb. Och hon har familj och vänner i staden.

        Om hon återigen vill byta klubb i framtiden – vilket inte är omöjligt – måste hon visa det på fotbollsplanen genom att vara en av de bättre i laget/truppen. Inget är givet, det finns en konkurrenssituation, många bra spelare – inklusive yngre förmågor på väg upp.

        Så, om hon ser/såg något ”hägra bortom” varför skulle hon då anse att Linköping är det bästa valet för henne? När hon hade andra anbud? Och varför ett ”mellanspel” när man ändå tillhör ett av Englands bästa lag? ”Mellan” till vadå?

        Nej, jag tror inte Asllani kalkylerar på det sättet. Det är ingen fotbollspelare som gör. Det vore högst irrationellt.

        Det är skillnad på Seger och Asllani: den ena platsade inte i sin startelva, den andra gjorde det.

      • @Ingmar kl 02:02: Varför spelare väljer en viss klubb i ett visst läge kan diskuteras betydligt mer än denna blogg ger utrymme för, men här är några förslag:
        -Karriärplanering
        -Klubbens rykte bland spelare
        -Om man vill vara ”en större fisk i en mindre pöl” eller en ”mindre fisk i en större pöl”
        -Diskussioner med anhöriga och agent
        -Kontakter med klubbar
        -Lön
        -Möjlighet att vinna titlar
        -Möjlighet att exponera sig för kommande värvningar
        -Möjlighet att nå eller fortsätta i landslag
        -Förhoppning att få spela mer än i tidigare klubb
        -Förhoppning att få spela på sin favoritposition
        -Om klubben är tänkt att vara den sista (elitklubben)
        -Utvecklingsmöjligheter
        -….och mer därtill

        Du skriver ”Så enkelt är det bara.” angående Asllanis val av LFC. Nej, ENKELT är det aldrig. Vad en spelare, tidigare och blivande klubb säger är en sak. Vilka andra motiv som finns kommer sällan fram. Det finns all anledning att tro att Asllani verkligen uppskattar att komma till ett ställe med mindre terrorrisk och där familj och vänner finns. I Asllanis uttalanden framkommer också att hon ser fram emot att få spela på innermittfält och att ”hjälpa klubben”. Hon har inte alltid fått spela där hon vill i varken Manchester eller landslaget. Att hon haft andra möjliga klubbval är säkert sant, men vilka? Vad gjorde Manchester för att få henne att fullfölja kontraktet? Inget eller mycket och vad säger det i så fall om hennes status i deras ögon och om ”dragkampen”? Det kanske inte var så mycket till ”dragkamp”? Hon hade knappast anbud från de största klubbarna som Lyon eller Wolfsburg. Hon vill kanske vara ”en större fisk i en mindre pöl” där hon sannolikt har näst intill spelgaranti (konkurrens och yngre förmågor som du nämner är Asllani troligen befriad ifrån. Det var inte för att bli ratad och konkurrensutsatt hon valde LFC – tvärtom). Spel i CL lockar också enligt henne själv.

        Kommer hon att stanna kontraktstiden ut om det går dåligt i CL? Kommer hon att stanna om hon inte får spela i den position hon vill? Kommer hon att stanna om klubben inte vinner titlar? Tittar man på hennes karriär och prestationer i form av klubbar, mål- och poängproduktion (exempelvis på soccerway.com) ser man en del dippar. Hon säger att hon vunnit allt med Manchester och formellt sett är det sant, men hur delaktig och tongivande har hon varit? Statistiken pekar inte tydligt på att hon haft en fantastisk tid i Manchester, inte heller senare säsonger i PSG (bästa facit första säsongen). Seger vann väl också allt (och även CL-titel) med Lyon nu senast, men inte heller hon var en tongivande spelare.

        Lägger man ihop det här (som naturligtvis går att göra betydligt mer inträngande) tycker jag att det är rimligt att landa i att:
        1. Asllanis motiv till att välja LFC är sannolikt mer blandat än vad som framkommit.
        2. Hennes val av LFC kan, tills annat bevisats, betraktas som just ett ”mellanspel” precis som Kristianstad, Chicago och – Manchester varit det. Detta också med hänsyn till att hon knappast slutar sin karriär i Linköping, vilket kanske skulle innebära minst 5-7 års spel i klubben.
        3. Asllanis bidrag till laget och framtida attraktivitet beror på hennes prestationer, även om en del ”förälskat sig” i henne för tid och evighet. Man måste kunna skilja på spelares/hennes högstanivå, normalnivå och lägstanivå – både match för match och över en säsong. Jag håller med dig om att exempelvis bidrag i det korta djupledsspelet är något att hålla ögonen på. Kan hon och Neto hitta en bra rollfördelning kan de bli riktigt vassa ihop.

      • @Observer: Kan inte kommentera allt du skrivit, en del håller jag med, annat inte. Mycket är spekulationer, går inte att bemöta; det stämmer: vi vet inte allt (det gör vi aldrig). Sammantaget är det ändå i linje med ett visst förminskande av LFC och Linköping (samt därmed svensk fotboll), som trots allt måste räknas som en toppklubb i Europa (gäller även FCR). Och det är det förminskandet som jag vänder mig mot i min tidigare kommentar. Inte bara här utan angående hela fotbollsverige, inklusive journalister. Man verkar självmant ge upp svensk fotboll i sin attityd. Det är bara så svagt, orättvisande och icke påkallat.

        Som en sammanfattning, med vetskapen att vi aldrig har alla fakta (alla inblandade måste alltid säga att de är laddade, vilket de säkert oftast är efter en deal), så är det faktiskt så pass enkelt: ett empiriskt påvisande av fakta: Asllani gick till Linköping. Det är det enkla faktum vi kan vara säkra på. Och just det pekar på att det finns substans.

        Jag kan givetvis lista allt som är fantastiskt med både LFC och Linköping – jämfört med många andra ställen och klubbar. LFC är aldrig ett ”mellanspel” – däremot en ”utvecklingsmöjlighet”. Även för en sådan som Asllani som kommer från en klubb som spelade semifinal i WCL och anses vara en av Englands bästa klubbar. Hon är ingen superstjärna som tar sats mot ”vintergatan” med ett mellanspel. Hon är en kompetent kvalitetsspelare, ingen superspelare – det vet LFC. Hon går därmed inte in och styr och ställer. Klubben och framförallt spelet har utvecklats sedan hon sist var i Linköping. Det gäller för henne att hänga med, till att börja med, sedan får vi se vart det leder. Asllani vet det själv. Som tur är så är hon en teknisk spelare, så möjligheten finns.

    • Ja, bra att man svarade direkt, visar styrka. Tycker att Asllani är en betydligt bättre värvning än Seger.

      Men ta inte Samuelsson vid samma tillfälle, vid samma presskonferens. Nu är ju alla intresserade av vilken klubb hon ska till istället.

      LFC behöver mer resurser till klubben, så att den kan skötas professionellt. Fantastisk klubb, på alla sätt, men för lite resurser till hela klubbens skötsel och strategi, i ett sammanhang av europeisk toppklubb.

      Tycker dessvärre att man går minus Samuelsson – Asllani. Men allt hänger på hur bra Asllani verkligen är under hösten. Givetvis. Hon måste plocka poäng. Linköping behöver en framspelar i det korta djupledsspelet.

    • Och såhär säger Asllani till Corren (170811)

      – Jag spelar min bästa fotboll just nu. Om jag ska komma hem till Sverige vill jag inte göra det när jag är 35. Jag ville lämna på toppen med Manchester City. Nu har vi vunnit allting och det ger ro i själen. Jag hade lätt kunnat vara kvar utomlands, men känner att tajmingen är rätt och att jag är i en bra fas i min karriär.

      Ska verkligen bli intressant att se vad hon kan göra i LFC.

      • Det kan vara så enkelt att det är av starkt personliga skäl som ”Kosse” återknyter bekantskapen med LFC och staden Linköping. Faktum är att hon har köpt tomtmark i staden, antagligen med avsikten att bygga hus åt familjen eller sig själv. Kanske planerar hon för den dag hon drar sig tillbaks på allvar från fotbollen för att njuta sitt otium i det egna tjället!

      • Kan vara så.

        🙂 Måste googla den avslutande delen av sista meningen, haha. Snyggt! Tack!

    • @Ingmar 11 augusti kl 02:02 och 15:19

      När du nu ansträngt dig så mycket och länge tycker jag att du och dina inlägg förtjänar ytterligare svar. Jag håller med dig om flera saker: Asllani är ingen superstjärna (vad det nu är) och hennes värde beror på prestationerna på plan (det skulle det visserligen göra även om hon betraktades som en superstjärna). Jag håller självfallet också med om ditt, närmast tautologiska, ”empiriska påvisande av fakta” – att Asllani gick till Linköping.

      Du skriver att mycket av mitt/mina inlägg är ”spekulationer” som inte går att bemöta. Allt går alltid att bemöta på ett eller annat sätt, även fakta, exempelvis genom att framlägga andra fakta eller undersöka grunden för fakta. Själv menar jag att mina blygsamma bidrag är rimliga och oftast med argument understödda resonemang. Vill man däremot läsa ”spekulationer” som gör skäl för namnet kan flera av dina inlägg rekommenderas. Du tycks nämligen ha en närmast övernaturlig förmåga att veta och fastställa saker, som du framställer dem i text. Några smakprov följer:

      (Asllani) ”…var framgångsrik och hade anbud från flera klubbar i Europa.” Vad grundar du det på? Hon spelade 25 matcher för Manchester totalt, enligt deras hemsida, och oftast som anfallare – tre mål totalt. 2017 spelade hon 12 matcher varav en hel. Vilka klubbar hade hon anbud från och således inte bara kontakt med?.

      ”LFC och (FCR) är antagligen bland de tio bästa klubbarna i Europa just nu.” Vad grundar du det på? Bloggen Spelare12 rankade LFC på tionde plats (med Samuelsson och Eriksson kvar i laget) och FCR på trettonde plats (med Martens, Ilestedt och Berglund kvar i laget) nu i somras. I UEFAs ranking (sammanvägt värde CL och nationellt) inför höstens CL-spel kom FCR på tredje plats och LFC på femtonde. Lite olika siffror, men långt ifrån självklart ”tio bästa”. LFC och FCR är tveklöst ”storklubbar” (med någon definition) i ett nordiskt perspektiv, i ett europeiskt mer tveksamt. Jag tycker nog att begreppet ”storklubb” allt oftare förknippas med de damlag som har en etablerad ”herrklubb” som nu också satsar på damfotboll. I det fallet skulle varken LFC eller FCR vara storklubbar.

      Apropå mellanspel tror du inte Asllani kalkylerar på det sättet och vidare: ”Det är ingen fotbollspelare som gör. Det vore högst irrationellt” Hur vet du att ingen ”kalkylerar på det sättet”? Sitter du i huvudet på alla? Är det ”irrationellt” att planera sin karriär i samverkan med exempelvis agenter? Du har tydligen hakat upp dig på ordet ”mellanspel”. Det kan både handla om att en klubb bara är ett steg på vägen, dels om att det retrospektivt går att se en tidsperiod i en klubb som ett mellanspel. Både eventuell karriärplanering och sätten att se något som mellanspel är i högsta grad rationella och försvarbara.

      Du skriver att Asllani till skillnad från Seger platsade i sin startelva. Då rekommenderar jag läsning av tillgänglig statistik (se t ex Soccerway.com). Där framgår att det inte alls var fallet att hon alltid platsade och ibland platsade hon inte ens på bänken (se vidare bloggarens artikel ”Asllani mot Seger”).

      ”Hon går därmed inte in och styr och ställer” Hur vet du det? Hur vet du vilka muntliga (möjligen skriftliga) överenskommelser som gjorts och hur hon kommer att agera?

      Jag vill inte upprepa mina tidigare argument och resonemang om Asllanis prestationer utomlands eller hennes motiv till att välja Linköping även om en del framskymtar ovan i omformulerad version.

      Jodå, jag kan också göra en lista på bra saker med Linköpings FC. Samtidigt går det också lätt att se att det tog nästan tio år att navigera fram till en stabil tränarsituation och ett spelarutvecklingstänkande som hittills varit framgångsrikt. När Harder kom till LFC var hon tveklöst en stor talang, men utvecklades också till en världsspelare. En bidragande del i det var den egna inställningen att vilja bli bättre. Det är möjligt att Asllani också har viljan att utveckla sin potential och som Johan Rydén skriver ”bära ett lag”. Det vore en inställning och en uppgift värdig en landslagsspelare med 100+ landskamper. Vi får se…

      • O.k. Asllani var inte så framgångsrik i Manchester City. Jag var felinformerad där och grundade mitt omdöme på starter/spel i WCL 16/17. Känns dock fortfarande som en bättre värvning än Seger.

        Men det är klart, när i stort alla kommentatorer skriver att hon hade anbud från klubbar i Europa och hon själv menar att hon ”lätt skulle kunna ha varit kvar utomlands”…

        Säg bland de sexton bästa lagen i Europa då; poängen var att det inte är några småklubbar eller dussinlag. WCL är värdemätaren, vi får se hur långt de går 17/18. Personligen ser jag LFC (och FCR) som en storklubb i ett europeiskt perspektiv (men det beror på omfånget av begreppets definition, givetvis – mitt är kanske vidare).

        Spelmässigt och kunskapsmässigt tror jag inte hon går in och dominerar. Inte heller ”bär ett lag” – i den vedertagna klassiska meningen. Beroende på vad jag sett. Det skulle vara en oerhört positiv överraskning för mig. Det var bara det.

        Sedan det sista stycket: ”Jodå, jag kan också göra en lista på bra saker med Linköpings FC. Samtidigt går det också lätt att se att det tog nästan tio år att navigera fram till en stabil tränarsituation och ett spelarutvecklingstänkande som hittills varit framgångsrikt. När Harder kom till LFC var hon tveklöst en stor talang, men utvecklades också till en världsspelare. En bidragande del i det var den egna inställningen att vilja bli bättre”.

        Här skulle jag vilja ha en utförligare förklaring. Vad menar du med tränarsituationen? Och spelarutvecklingen? Vidareutveckla och förklara, gärna.

        Är det så att du här eller i andra sammanhang försöker förminska eller skriva ner LFC (och/eller Linköping som stad), direkt eller indirekt mellan raderna, så kan du glömma det, åtminstone vad mig anbelangar.

        Det kan med fördel även gälla FCR (Malmö) och United (Eskilstuna). Som jag skrivit tidigare så är svensk fotboll och dess kommentatorer (journalister m.fl.) genomsyrad av förminskande av det inhemska och glorifierande av det utländska.

        Ja, varför skulle Asllani gå till LFC från Manchester City? Hur kan hon gå mellan två lag som är bland de sexton bästa i Europa?

        Just nu håller man i Sverige på att tappa greppet om damfotbollen, ligan degraderas och landslaget…

      • Visst kan Asllani vara en bättre värvning än Seger och mer nyttig för laget. Ytterligare en sak som jag håller med dig om.

        Det skulle vara en överraskning för mig också om Asllani skulle gå in och dominera ”Spelmässigt och kunskapsmässigt”. Det skulle jag ändå se som ett mindre problem. Däremot skulle ”styra och ställa”, som du uttrycker saken, på andra sätt, kunna bli ett större problem. Om Asllani lyckas ”bära laget” på det sätt Harder gjorde sista säsongerna skulle det kanske bara vara positivt. Återigen – vi får se.

        När det gäller det stycke du citerar, så visst kan jag förklara. Med tränarsituation avser jag att LFC haft ett rätt stort antal tränare sedan de bildades 2003 och spelade i DA för första gången 2004, fram till 2012 ungefär en per år. Ett exempel på plågsamma experiment var det förvisso kortvariga arrangemanget med Jörgen Petersson som någon slags ”general manager” och ”övertränare” (på hockeyvis) och två jämbördiga lagtränare samtidigt. Problemet är att ryckighet och täta tränarbyten inte borgar för varken utveckling eller långsiktighet. Det var först med Martin Sjögrens ankomst och uppläggning som tränarsituationen stabiliserades och en långsiktighet etablerades. Detta gällde inte minst värvningsfilosofi av yngre och tydligt utvecklingsbara spelare. Om jag minns rätt deklarerade Sjögren upprepade gånger att klubben aldrig skulle kunna konkurrera med pengar, utan med utvecklingsmiljö. Visst hade LFC också tidigare då och då lyckats med sina värvningar, vilket dagens landslag är ett bevis på, men inte lika sammanhållet och till synes genomtänkt som under Sjögrens år som kombinerad huvudtränare och sportchef.

        LFC har också ibland, tydligast innan Sjögren kom, prövat att värva etablerade namn, med blandat resultat. Kanske inte så konstigt historiskt sett då klubben ville etablera sig på allvar i DA, vilket man ju måste säga också lyckades.

        Man kan sätta LFC:s nuvarande situation i ett annat perspektiv också. Dagens lag är som vi sett starkt konkurrensutsatt från utländska klubbar. Spelarövergångar sker oftare än tidigare även under pågående säsong. Klubben har idag ingen sportchef, vad jag vet, som kan/vill jobba med det långsiktiga. Dagens lag är både stabilt och bräckligt på samma gång. Kanske står LFC inför en betydelsefull brytningstid?

        Jag har svårt att hitta fog för din fundering om att jag skulle ”förminska” eller ”prata ner” LFC eller något annat lag eller svensk damfotboll i allmänhet. Då har du läst dåligt och lite av mina kommentarer på olika bloggar genom åren. Däremot tycker jag att det finns all anledning att diskutera ett antal företeelser inom damfotboll både på klubb- och landslagsnivå. Sådana diskussioner startar ofta i ett ”problem” av något slag, så det är nog inte konstigt om detta också kommer i förgrunden i olika inlägg. Men visst, jag är ingen anhängare av konstanta och naiva hyllningskörer till vem eller vad det än må gälla. Svensk damfotbolls himmel är inte klarblå med en och annan lätt molntuss som seglar förbi, i varje fall inte ständigt och överallt. Angående LFC och deras samtida tillkännagivande av Asllanis ankomst och Samuelssons flytt skriver du att det var ”amatörmässigt”. Starka ord från den som inte vill ”skriva ner” klubben. Själv tycker jag det var rätt naturligt att nämna flytten, liksom att Samuelsson inte var på plats – hur hade det sett ut om nya stjärnan fått konkurrera om uppmärksamheten med en flyttfågel?

        Det är inte heller helt enkelt att få klarhet i din egen argumentation kring ”förminskande” av svensk damfotboll kontra utländsk eller, för del delen, om du ser ”storklubbar” som något positivt eller problematiskt. Å ena sidan menar du att utländsk fotboll ”glorifieras” på bekostnad av den svenska. Å andra sidan verkar du gärna vilja ha med svenska klubbar i finrummet bland storklubbar, samma storklubbar som bidragit till en ”sönderköpt” backlinje i LFC. Du skriver också att ”Svenska klubbar är idag för små” – men ändå tycker du att de tillhör storklubbarna? Jag tänker inte be dig reda ut detta, kanske har du inte gjort det själv ännu.

        Allt som allt – kul att flera, som du Ingmar, vill resonera kring damfotboll. Det är väl ”spekulationer”, med ditt ordval, som är själva livsluften åtminstone i kommentatorsfältet som hämtar inspiration från artiklar i bloggen. Själv tycker jag att just den här tråden börjar ebba ut utifrån sitt ursprungliga ämne.

        Till sist och för övrigt hoppas jag som alltid på ett Stockholm United i DA – DET skulle gagna svensk damfotboll, kanske mer än någon annan enskild åtgärd!

  9. Tack för din förklaring och syn angående ”tränarfrågan” ovan. LFC har haft många bra tränare från Bornehav och framåt. Ska bli intressant att se vad Wikman kan göra som assisterande coach i landslaget. Jag förväntar mig stora förbättringar med Gerhardsson/Wikman jämfört. med Sundhage/Persson och Dennerby. Det måste det bli.

    Observera att jag inte med ”spekulationer” i dina resonemang menat något klandervärt i din argumentation. Bara att det kan vara svårt och tidsödande att svara på, i vissa fall.

    Det finns inga inkonsekvenser i mina påståenden i den här tråden – ledsen om jag inte lyckats göra min argumentation tydligare, åtminstone för dig. Det måste ha framgått att jag är LFC:are, inget jag hymlar om; samtidigt som jag håller fast vid en naturlig objektivitet och kritik. Det är en fantastisk klubb som spelat bra fotboll under ett decennium nu, inte bara ”tjongat boll”, utvecklat världsspelare och bidragit stort till svensk damfotboll. Det är framförallt inställningen och passninsspelet som signum, som gör att jag håller på dem, att jag överhuvudtaget bryr mig. MEN det är tragiskt att se att laget blir ”sönderköpt” (jmf. med några andra mer penningstarka klubbar i Europa kan inte svenska klubbar hålla kvar sina framstående spelare; vi kan inte heller köpa världsspelare som tidigare). Det innebär också stora försvagningar för svensk damfotboll som helhet. Inklusive landslaget, i förlängningen. För hela fotbollssverige.

    Stora, välorganiserade, intellektuella klubbar är givetvis något positivt. Och jag ser att gärna att LFC tar än fler steg i den riktningen. Det finns brister, det finns utmaningar. Som vanligt handlar det främst om kapital.

    Jag tror inte att ett ”Stockholm United” skulle gynna svensk damfotboll alls, snarare tvärtom. jag finner tanken något apart, minst sagt. Tidigare konstigheter med Djurgården/Älvsjö avskräcker också. Helst skulle jag vilja flytta damdelen av SvFF från Solna till annan plats, jag ser Malmö eller Göteborg som landets fotbollshuvudstad (för övrigt är jag inte intresserad av svensk herrfotboll).

    Jag avslutar den här delen av diskussionen nu. Tack. Och väl mött i andra trådar.

    • Precis som du tänkte jag avsluta efter förra inlägget, men men….

      Njae, jag tror inte min fattningsförmåga är kruxet i vårt lilla meningsutbyte. Jag tycker nog att jag har rätt omfattande vana att identifiera, sortera och hitta betydelser i olika slags texter.

      Jodå, jag gissade att du var LFC-supporter. Det är du inte ensam om i damfotbollsbloggarna. Signaturen Martin (tidigare LFC-Martin) är en annan som håller LFC:s fana högt. Att du som du skriver vill ”hålla fast vid naturlig objektivitet och kritik” borgar kanske för nyanserade inlägg (även om jag menar att människor aldrig kan vara objektiva, så kanske det kan vara en ambition, men nog om det).

      Det är lätt att hålla med dig om mycket av det du skriver om LFC:s fördelar. Aldrig sämre än sexa i DA och oftast på medaljplats. Detta i kombination med tio (snabb räkning) nationella titlar talar sitt tydliga språk.

      Jag är inte alls säker på att svenska spelares flytt utomlands totalt sett är negativt för svensk damfotboll. Yngre svenska talanger kan få chansen att spela i högre serier, oftare och mer (förutsatt att klubbarna inte ”ersätter” förlusterna med mediokra utländska spelare). De som är/varit utomlands har internationell erfarenhet att ta med sig in i landslaget. Visst kommer svensk publik ibland för att se utländska stjärnor, men jag tror att de ännu hellre kommer för att se svenska spelare och särskilt om de har regional eller lokal anknytning. Det är väl ingen slump att det känns extra tungt att förlora en spelare som Samuelsson för en LFC-supporter? Det finns säkert mängder av argument både för och emot att svenska spelare spelar utomlands – det här var bara några.

      Hoppla! ”intellektuella” klubbar? Finns det sådana? Jovisst kan mycket hänföras till brist på pengar, men långtifrån allt. När klubbledningar talar om penningbrist så kan det mycket väl vara så, men det kan också vara det argument som är lättast att ta till i olika situationer och ett slags alibi för att inte se på andra saker som vilka människor som arbetar med vad och hur verksamheten organiseras och styrs.

      Absolut! Tanken på ett Stockholm United är nog ”apart” just idag (för något år sedan var tanken på Trump som president apart eller t o m skrattretande….inga jämförelser i övrigt). Själv skulle jag kalla tanken visionär och jag är inte ensam om den. Det finns många skäl att utforska detta vidare, men det förutsätter att ledande personer och styrelser i de främsta klubbarna i Stockholm (inklusive Solnas AIK) klättrar upp ur diket och lyfter blicken över herrfotbollens inrotade konkurrens och dumhetssvammel mellan lagen. Några möjliga fördelar med ett SU är att det skulle kunna bli ett slagkraftigt lag som kan utmana i guldstriden i DA istället för som nu skvalpa i mitten eller runt nedflyttningsstrecket. Stockholm har en särskild attraktivitet som stad och för många spelare verkar klubbtillhörighet inte vara av avgörande betydelse (många har spelat i både två och tre Stockholmsklubbar). Stockholmscentrerad riksmedia skulle ha lättare att intressera sig för damfotboll och DA. Sponsorer skulle kanske inse att det går att skaffa cred och reklam till en relativt billig penning. Det är väl också möjligt att publiken återvänder till damfotbollen i Stockholm. Bredden på toppen i DA skulle förbättras – de senast åren har FCR (och tidigare LdB) samt LFC kommit att bli alltmer dominerande. Slutligen skulle ett SU utgöra en välbehövlig motvikt till den Skånedominerade DA med fyra av tolv klubbar (den i jämförelse lilla damhockeyn har bättre geografisk spridning i SDHL än vad DA har). Betydelsen av ett Stockholm United kan inte överskattas.

      Nog för nu. Johan Rydén får väl dra strecket och klippa tråden när han (och eventuella uthålliga läsare) tröttnat på mitt (möjligen vårt) ”tjöt”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s